sportviktorn

 

Hallå och hjärtligt välkomna tillbaka till fotbollshörnan. Nu är jag tillbaka efter en tids frånvaro. Det blir ju lätt att man kommer in i perioder då pennan inte är lika vass. Det har varit en period nu när det inte har blivit lika mycket matcher vilket är ett stort minus, jag får skärpa mig. I vilket fall som helst, idag tänkte jag att jag skulle ta och kommentera några av åttondelsfinalerna i Champions League. Matcherna lottades fram i måndags och det dök upp några matcher som jag tycker är extra intressanta och värt att dela med mig några rader om. 

 

 

Vi börjar med en åttondel som involverar ett av mina favoritlag och då vet ni att det är det svartvita laget från Turin som det handlar om. Juventus lottades mot Bayern München, vilket givetvis fick många att haja till. Det är givetvis en inspirerande uppgift för Juventus att möta en av de stora favoriterna till att ta hem hela turneringen. Att Bayern München kommer att leka hem det här dubbelmötet utan problem är något jag vänder mig starkt emot. Det är klart att Bayern München med sitt lagmaskineri skulle kunna vinna det här dubbelmötet med 1 eller 2 måls marginal. Men jag skulle vilja säga att det finns en aspekt som man måste väva in i när man diskuterar Bayerns framtid och det är hur det blir med Pep Guardiola. Nu kommer beskedet snart att komma om Guardiola blir kvar i klubben eller om han tackar för sig när kontraktet löper ut. Och eftersom jag är helt övertygad om att han kommer att lämna tror jag att det kan komma att få negativa konsekvenser för spelartruppen. Den absolut lurigaste situationen en spelartrupp kan råka ut för det är när det blir klart mitt under brinnande säsong att tränaren lämnar. Det går att argumentera för att spelarna svarar jättebra på ett sådant besked, att gruppen blir ännu mer sammansvetsad och att man går all in för att knipa den där tunga titeln så att tränaren får ett värdigt avsked. Men det kan ju också få effekten att spelarna går ner sig ett par procent då de kan känna att det kanske inte är värt att ta den där extra löpningen för tränaren, jag behöver inte vara orolig över min plats i laget för det kommer ändå att komma in en ny tränare efter säsongen. Och det återstår att se hur spelarna i Bayern kommer att reagera om Guardiola lämnar vilket jag som sagt tror. Juventus fick en tuff start på säsongen men där tycker jag att klubben har hanterat situationen på absolut bästa sätt. Istället för att ta åt sig vissa supportrars reaktioner på att Allegri skulle bort så satt man ganska lugnt i båten och förlitade sig på att saker och ting skulle ordna upp sig. Visst har allting inte riktigt gått som Juventus har tänkt sig, jag tänker på Khedira situationen, Mandzukic har inte motsvarat förväntningarna, Morata har såhär långt inte varit samma spelare som ifjol. Men nu har Pogba börjat komma igång vilket är viktigt då det är i år som han ska prestera som bäst i Juventus innan han förmodligen flyttar vidare. Och Dybala som många såg som en joker har ju visat sig vara riktigt bra, och ser ju redan nu ut att vara redo att bära upp offensiven inte bara i kampen om en ny ligatitel utan faktiskt för att kunna göra ett avtryck även i Champions League. Jag skulle vilja säga att det är lite av ett perfekt läge för Juventus att möta Bayern. Och jag tror också att Juventus cynism passar Bayern ganska illa. I det här fallet tror jag att Juventus kommer att må bra av att släppa bollinnehavet och fokusera på att sticka iväg på counter attacks, då jag tycker att de under Allegri har blivit riktigt duktiga på att straffa lag på det sättet. Jag håller givetvis Bayern som favorit men det är verkligen inte med mycket, det här dubbelmötet känns utan tvekan helt öppet. 

 

 

Om vi går vidare till nästa möte som jag valt ut att kommentera då landar vi in i Paris och i Chelseaområdet i London. För tredje året i rad ställs PSG och Chelsea mot varandra, det blir alltså ett kärt återseende mellan Zlatan och Mourinho igen vilket alltid är skoj. Och då kan man ju tycka att nu har de båda klubbarnas vägar korsats vid ett antal tillfällen att de borde lära känna varandra nu vilket borde innebära att det inte finns någon tydlig favorit? Hade allt varit som det skulle i Chelsea hade jag nog målat upp det här dubbelmötet som en 50/50 duell, men nu är ju fallet så att allt står inte rätt till i Chelsealand. Chelsea den här hösten har varit en enda stor gåta, och det finns nog ingen som har något riktigt svar på hur det har kunnat bli såhär dåligt över en sommar. Om man ska försöka vara lite mer positiv kring Chelsea så är det bara att konstatera att laget har hanterat pressen i Champions League spelet på ett bättre sätt än vad de har mäktat med att göra i ligan. Och till viss del vill jag backa bandet till säsongen 2011/2012 när Chelsea gick dåligt och såg ut att gå mot en dålig säsong, och då gjorde man sig av med Villas-Boas och plockade in Di Matteo som en med facit i hand en tillfällig lösning. Men det visade sig ju bli en väldigt bra tillfällig lösning, det blev visserligen en blygsam 6:e plats i ligan men laget ändå och vann Champions League. Alltså skulle jag inte vilja utesluta att Champions League slutspelet kan bli Chelseas räddningsplanka om laget skulle fortsätta gå dåligt i Premier League. Eller kan man vända på det och säga att PSG kommer utan problem att kontrollera bort Chelsea och därmed spä på deras förfall. Det är dessutom inte helt omöjligt att Chelsea vid fortsatt uteblivna resultat står med en ny tränare efter årsskiftet och då har klubben en helt ny situation. Men PSG får såklart gälla som favoriter i det här dubbelmötet. Jag skulle vilja säga att sedan projektet PSG startades upp när de fick alla miljoner att spendera då är årets upplaga nog den starkaste, och jag har sagt att PSG ska vinna Champions League och det står jag fast vid. Och vi kommer inte ifrån att Mourinhos oerhört defensiva fotboll förr eller senare slår tillbaka på hans eget lag, vilket ju blev fallet mot PSG förra säsongen. Alltså Mourinho är jättebra på att strukturera och organisera upp ett lag, men är det, det som Chelsea i grund och botten behöver bli bättre på? Nej det Chelsea behöver bli bättre på det är att få upp farten i passningsspelet och bli mer kreativa när de ställs mot riktigt bra motstånd. Och där sätter jag ett stort frågetecken om Mourinhos defensiva hållning i de här stora sammanhangen kommer att räcka till? Om han ens får behålla jobbet, vilket givetvis gör situationen i Chelsea än mer obekväm för spelarna och för hela klubben. 

 

 

Och till sist tänker jag dela med mig av några tankar kring mötet mellan Arsenal och Barcelona. Allt är som vanligt Arsenal åker alltid på mardrömslottning i Champions League åttondelen och sedan blir det respass och så får supportrarna drömma ett tag till om den där Champions League titeln. Nu tycker jag att Arsenal under den här hösten ändå har sett ut att ha någonting riktigt spännande på gång. Visst har de haft problem med att de har åkt på en del skador på viktiga spelare som Coquelin för att nämna en. Men jag tycker ändå att de ser ut att vara på väg mot en jämnhet i prestationerna som jag inte har sett på länge. De har inte varit inne i någon djup svacka såhär långt, och ur ett Arsenalperspektiv är det väl bara att hoppas på att laget inte drabbas av just det lagom till februari när Barcelona står för motståndet. Absolut sätter jag fortfarande stora frågetecken för Giroud, jag vet inte om han är en spelare som du kan luta dig mot om du har tänkt dig att gå för de tunga titlarna. Jag tycker att Walcott den här säsongen har varit bättre, och rent allmänt känner jag att det blir mer händelserikt kring straffområdet när Walcott spelar striker. Men den viktigaste negativa faktorn som spelar in inför det här dubbelmötet och som gör att Arsenalsupportrarna borde vara oroliga det är om backlinjen kommer att hålla ihop det. Mertesacker tycker jag inte räcker till på den här nivån längre, jag känner att han är på väg mot ett avsked i Arsenaltröjan och jag ställer mig tveksam till att om det isåfall kommer att bli ett värdigt avsked. Jag upplever Koscielny som en i grunden kompetent spelare, men samtidigt blir jag bekymrad när jag sitter och tittar på matcherna och ser hur ojämn tenderar att vara. Och i min värld får du inte vara så ojämn som mittback om laget ska vara med och slåss om de stora titlarna eller till och med gå hela och vägen och vinna. Men jag tror att det som blir avgörande för om Arsenal ska kunna göra match av det här dubbelmötet det är att Özil verkligen växlar på allvar och visar upp varför han har spelat i en av världens största klubbar en gång i tiden. Börjar han röra mer på sig och deltar i presspel och framförallt ser till att släppa bollen i tid när de offensiva löpningarna kommer då tror jag att Arsenal har en liten chans att slå ut Barcelona. Alexis Sanchez är en världsspelare, och kan såklart på egen hand ställa till med kaos för vilket försvar som helst. Och jag ser Barcelona som ett i stort sett komplett lag förutom i en lagdel och det är inte vilken lagdel som helst utan det är den viktigaste lagdelen som vi talar om. Nu talar jag emot mig själv här då Barcelona vann Champions League ifjol med just Pique, Mathieu och Marscherano, men jag vill ändå stå fast vid att det var inte tack vare de som det gick vägen utan det var supertrion i kombination med att Iniesta, Xavi, Rakitic och Busquets överglänste som såg till att Barcelona tog hem titeln ifjol. Och förr eller senare måste det straffa sig för Barcelona att de inte har löst mittbackssituationen som ju varit ett problem sedan Puyol tackade för sig. Och för att till sist lägga in ytterligare en brasklapp, skulle jag vilja hävda att med tanke på att de här bägge lagen har mött varandra vid ganska många tillfällen borde ju Arsenal förr eller senare att få till den där perfekta prestationen. Det är klart att spelare för spelare är Barcelona ett bättre lag än Arsenal, och det är klart att skulle lagen möta varandra 10 matcher i rad då skulle nog Barcelona gå segrande ur 9 matcher. Men ju mer du vinner mot ett lag ju närmre en förlust kommer du och det är precis vad jag tror kan komma att ske här. För vi har ju sett under hösten när Messi varit skadad att Barcelona verkligen har haft fullt fokus på att visa för fotbollsvärlden att man minsann inte är beroende av Messi. Nu har Messi kommit tillbaka och genast har Barcelona medvetet eller omedvetet växlat ner några nivåer och vad hände i helgen? Jo man tappade 2-0 ledning i hemmamatchen mot Deportivo La Coruna. Med andra ord kan även Barcelona vare sig det vill det eller inte hamna i ett läge där de känner att de är så överlägsna att de behöver minsann inte köra 100 procent i varje match. Ur ett Barcelonaperspektiv är jag lite orolig över att det är risk för att man underskattar Arsenal. Och Arsenal är absolut tillräckligt skickliga på att av egen kraft kunna bemästra de allra största lagen om de bjuds på tillräckligt mycket utrymme. Risk för underskattning säger jag, för att inte säga risk för stor underskattning till och med och då kan det här dubbelmötet bli någonting helt annat än en promenad i parken vilket jag tror att de flesta förväntar sig.