sportviktorn

 

 

Den här veckan behövde ni inte vänta länge mellan texterna, utan nu är det dags att tjöta fotboll igen vilket man aldrig kan få nog av. Den här gången tänkte jag att jag skulle lägga fokus på stormatchen som spelade på Emirates igår mellan Arsenal och Manchester City, ur ett Arsenalperspektiv. Hur ser Arsenals situation ut? Hur långt kan de räcka? Och har Wenger blivit en mer flexibel tränare? Intressanta frågor som jag tänkte gräva lite i. 

 

 

För det första skulle jag vilja säga att det var en väldigt fin fotbollsmatch som vi fick se igår. Visst det var kanske inte den där sprudlande anfallsfotbollen där chanserna radades upp på löpande band, men det var ändå en välspelad match. Det var två lag som var noga med att inte bjuda på några gratislägen, men i och med att det finns så många offensivt skickliga spelare i bägge lagen som vill framåt då öppnas ytorna upp och då finns det goda möjligheter att skapa målchanser. Jag tyckte att det som var roligast att se i den här matchen det var nog ändå trion Özil, Walcott och Giroud. Alla tre är spelare som jag varit lite skeptisk till om de kommer att göra skillnad för Arsenal i det långa loppet. Ironiskt nog verkar Özil bara bli bättre och bättre ju mer jag kritiserar honom. Men jag står fortfarande fast vid att han är inte den spelaren som det händer mest saker kring. Jag kan alltjämt tycka att han har en förmåga att dra ner på tempot och väldigt ofta spela bollen i sidled istället för att sätta första, bästa passningen centralt i banan. Men samtidigt tycker jag att han har en sådan fin passningsfot och ett spelsinne som är av världsnivå att det kompenserar att han emellanåt kan se lite loj ut. Och jag kan inte göra något annat än att lyfta på hatten för den insatsen som han gjorde igår. Han vågar lyfta blicken och se vilket det smartaste passningsalternativet är, han låter sig inte bli övekörd vilket jag tycker har varit lite av hans problem stundtals att när det börjar bli tuffa tag ute på planen då går han lätt och gömmer sig. Nu fanns det perioder under matchen där det smälldes på lite mer i närkamperna, men Özil lät sig inte påverkas för mycket av det utan han litade fullt ut på sin fina spelförståelse vilket han gjorde rätt i. Walcott å sin sida har jag tyckt haft problem med att få till avsluten, och jag har dessutom inte hållit honom särskilt högt när det kommer till att skapa chanser på egen hand utan jag har uppfattat honom en spelare som behöver en riktigt bra omgivning för att lyckas. Nu har han en riktigt bra omgivning i Arsenal vilket gör det lättare för honom att producera mål, men en bra omgivning har ju Arsenal alltid erbjudit honom så det är självklart att det handlar inte bara om medspelarna i det här fallet utan Walcott själv har tagit ytterligare steg i sin egen utveckling. Och samarbetet mellan Walcott och Özil vid målet är ju briljant, Özil levererar bollen till Walcott som drar till och Özil i sin tur duckar så att det stör sikten för Hart tillräckligt mycket och så var det 1-0. En annan grej som jag tyckte var positivt med den här matchen för Arsenals del det var att det fungerade väldigt bra med Ramsey och Flamini som sittande mittfältare. De tog verkligen jobbet för laget, de vek inte ner sig för fem öre utan de stod upp i närkamperna och vann mycket boll. Jag har varit inne på det tidigare att jag har haft svårt att hitta en position för Ramsey, ska han spela på kanten som sittande mittfältare eller ska han en mer offensiv roll centralt i banan? Han har spelat i den sittande rollen tidigare men jag tycker att den här matchen blev det definitiva kvittot på att han klarar av att vara en av de bärande spelarna på det defensiva mittfältet. Och Flamini kommer in och gör det som han är bra på, det vill säga hårt jobb det är inte vackert men hans uppoffrande spelstil är viktig för Arsenal. Det här innebär att Wenger kan beroende på matchbild skifta mellan Coquelin, Arteta och Wilshere när väl alla är tillgängliga. Och defensivt gör Arsenal en riktigt fin insats. Bellerin och Monreal tycker jag är fantastiska ytterbackar som utan tvekan skulle kunna spela för större klubbar än Arsenal. Mittbacksfrågan har varit ett problem tidigare, men nu är det inte första gången som Mertesacker och Koscielny står upp och gör en fin insats mot en toppkonkurrent. Och jag tror att om Koscielny och Mertesacker kan hålla den här nivån mer än bara i enskilda matcher, då ser Arsenal helt plötsligt riktigt spännande och intressanta ut. 

 

 

Den här seger var viktig för Arsenal ur flera perspektiv. Dels bara det faktum att Arsenal på allvar blandar sig in i kampen om ligatiteln i och med att man går och vinner mot det lag som många tror och som ska vara det laget alla vill slå den här säsongen. Det var viktigt för spelarna att känna att de inte hamnade i en mental blockering vilket jag har tyckt att de har gjort vid flera tillfällen under tidigare säsonger, när det har varit dags att gå upp mot Chelsea, City eller United på hemmaplan då har de kört fast och de har inte haft förmågan att vrida tillbaka momentumet. Nu fick Arsenal en bra start i den här matchen och kunde spela ganska avslappnat i den andra halvleken i och med det psykologiskt viktiga 2-0 målet innan pausen. Men det var inte så att Arsenal vann den här matchen på ren tur, utan det man vinner den här matchen för att balansen i laget var bra, det fanns en tydlig plan hur de skulle hantera Citys bollhållande spel. Och när du ligger rätt i postionerna mot City och inte tillåter de att lyfta in bollen bakom backlinjen mot Agüero, ja då är det helt plötsligt upp till City att bli lite mer kreativa och försöka spela sig till chanser. Men återigen Arsenal gjorde en riktigt fin insats defensivt, där Mertesacker och Koscielny oftast hade bra koll på händelserna förutom vid några enstaka tillfällen. Och den här segern var också viktig för Wenger såklart. Det går att argumentera för att Wenger under en ganska lång tid har befunnit sig i ett mental underläge mot toppkonkurrenterna. Nu ska vi vara försiktiga med att dra för stora växlar av den här segern, jag säger inte emot de som säger att Wenger fortfarande befinner sig i ett mentalt underläge när det kommer till att möta riktigt bra motstånd. Och låt vara att det här inte var en match som avgjorde ligastriden här och nu utan att det bara var en match i slutet på december, så har Wenger faktiskt börjat få ordning på sitt Arsenal nu. Är det någonting som Wenger ska ha kritik för så har det ju varit att han i toppmatcherna har varit lite naiv, han vill gärna föra matcherna och han ska minsann vinna matcherna på sitt sätt genom sin fotboll oavsett motstånd. Men kanske har han efter alla dessa år kommit fram till att fotbollen förändras och att det går faktiskt att vinna matcher på flera olika sätt. Jag tycker att Arsenal sällan har haft några större problem med att plocka de poängen de ska i de så kallade "enkla" matcherna, speciellt på hemmaplan. Men det är ju just i den typen av matcher som vi såg igår som Wenger har gått i fällan ett flertalet gånger, och det många ställde sig inför säsongen det var om han hade lärt sig någonting från sina misstag? Jag förstår om Arsenalsupportrarna fortfarande är skeptiska till att Wenger ska ta den där ligatiteln som Arsenal inte har vunnit på länge. Men jag tycker mig se ett Arsenal som är på väg åt rätt håll. Och det beror dels på att det numera är ett lag som har mer erfarenhet från stora sammanhang. Ramsey, Koscielny, Walcott och Wilshere för att nämna några de är inte jätteunga längre utan nu börjar de komma upp i åren och förstår mer vad som krävs för att vinna titlar. Jag tror att spelarna och Wenger själv fick tillbaka tron och hoppet om att laget sakta men säkert rör sig åt rätt håll under de här senaste säsongerna när de vunnit FA-cupen. Och Wenger har tillsammans med klubbledningen tagit viktiga och avgörande beslut för att Arsenal ska vara fortsatt slagkraftiga. Det var viktigt att få in en kreativ mittfältare som kunde bära upp offensiven, och den spelaren var Özil. Alexis Sanchez kan skapa chanser på egen hand och tillsammans med Özil vara den som kan vara skillnaden mellan ett ligaguld eller en 2:a plats. Men framförallt så plockade Arsenal in Petr Cech inför säsongen. Jag tror inte att man ska underskatta betydelsen av Petr Cech när man diskuterar Arsenal. Han har haft fantastiska år i Chelsea, och han har visat att han är en målvakt som du utan tvekan kan ha i ditt lag om du vill vinna titlar. Och bara det faktum att Koscielny och Mertesacker mer och mer börjar se ut som ett mittbackspar som i mångt och mycket går att falla tillbaka på det tror jag är följd av att de har Petr Cech längst bak som är bra på att styra upp en defensiv. 

 

 

Helhetsintrycket är att Wenger trots allt ligger och ruvar på någonting stort. Om det innebär att han tar ligatiteln redan till våren eller om den får vänta det låter jag vara osagt, men jag är helt övertygad om att Arsenal går en mycket ljus framtid till mötes. Det känns som att det är ett lag som fungerar väl när det kommer till samtliga lagdelar. Och trots att skadesituationen är lite besvärlig så ser Wenger ut att ha hanterat den här situationen väl. Och om vi bara går till det spelmässiga så vill jag ge Wenger cred för att jag tycker mig se att han har fingrat en del på defensiven. Jag kan hålla med om att Wenger under de senaste åren varit lite av ett galet geni. Han har gett Arsenal Champions League spel och hållit de kvar i toppen av Premier League, men han kanske inte har haft förmågan att få laget att vara med och slåss om ligatiteln på allvar. Men nu verkar han ha insett att ska Arsenal bli att räkna med i en titelstrid då måste backlinjen styras upp. Och då handlar det inte bara om att få ordning på Koscielny och Mertesacker utan det gäller att ha ett helt lag som fungerar. Och nu finns Ramsey och Flamini redo att ta jobbet defensivt, det finns en Coquelin som har potential at bli en ny Viera att slänga in när väl han kommer tillbaka från sin skada. Alexis Sanchez är fortfarande borta på grund av skada, och när väl han kommer tillbaka kommer Arsenal bli ännu farligare offensivt. Özil levererar och det är ju ren fakta sen kan jag hacka på honom hur mycket jag vill men statistiken talar sitt tydliga språk. Giroud och Walcott har en del inklusive jag själv tvivlat på men nu har de visat att de faktiskt är att räkna med på den här nivån. Och framförallt Petr Cech vaktar målet. Med facit i hand var det helt rätt att skicka iväg Szczesny på lån till Roma och inte satsa  på Ospina heller, utan möjligheten fanns att plocka in en världsmålvakt som fortfarande är att lita på och Arsenal och Wenger tog vara på den möjligheten och det är en stor faktor till att Arsenal ligger där de ligger. Med andra ord det här ser väldigt spännande ut om man hejar på Arsenal. Jag ser ett lag som ser väldigt bra balanserade ut, och spelarna verkar ha fått tillbaka tron på att de kan vara med och slåss om de finaste titlarna under Wenger vilket jag inte känner har varit fallet under tidigare säsonger. För första gången på länge känns det som att Arsenal inte behöver panikvärva i januarifönstret, det behövs inte plockas in någon Kim Källström på deadline day för att uttrycka sig lite taskigt. Det finns en potential att nå riktigt höga höjder. Och avslutningsvis vill jag verkligen understryka att Wenger har någonting stort på gång här. Det verkar som att han nu till sist ser ut att ha lärt sig att det centrala är inte att ha bollen, utan det centrala är att vinna. Och nu är ju fotboll en så komplex sport att det går att vinna matcher utan att behöva föra varje match. Att Wenger faktiskt valde att släppa bollinnehavet till City igår tycker jag tyder på att han verkar ha lärt sig någonting om hur spelet fotboll fungerar idag. Här delas det inte ut några skönhetspoäng, utan här handlar det om att vinna matchen och om man gör det snyggt eller om man gör det fult det är inte relevant. Wenger kan ha gått från att vara ett galet geni till ett flexibelt geni, och det tror jag kan tala för Arsenal i en eventuell titelstrid.