sportviktorn

 

Då mina vänner har det blivit dags att tjöta lite fotboll igen vilket alltid är härligt. Eller ja härligt och härligt det beror ju på vilka lag man skriver om. Det har inte varit det roligaste den här säsongen att följa Kalmar FF som ni alla känner till, och efter förlusten mot Halmstad förra helgen ska jag vara ärlig med att erkänna att jag var inte så taggad på att se laget idag mot Falkenberg. Men den här gången skulle jag få lite att glädjas åt vilket gav ro i det rödvita hjärtat. 

 

 

Jag kan tycka att det går lätt inflation i att slänga sig med begreppen "måstematcher" och "ödesmatcher", men jag skulle inte kunna sätta en mer passande rubrik på matchen som spelades på Guldfågeln arena under eftermiddagen. Två lag som var i lika stort behov att ta poäng för att få lite andrum då tabelläget inte är det bästa. Och för Kalmars del så handlade det om att hitta tillbaka till något form av grundspel och visa oss som tittar på att det faktiskt finns kvalité i det här laget. Och till min stora glädje konstaterar jag att under den här eftermiddagen fick vi nog ändå ett kvitto på att det här laget ändå inte ska kunna trilla ner i Superettan. Jag vet nu är jag väldigt snabb med att dra slutsatser och jag lär väl få äta upp det här efter säsongen kanske men som det känns nu så tror jag faktiskt att vi kommer att reda ut det här. Idag fick vi se ett Kalmar med en helt annan inställning jämfört med de flesta av de tidigare matcherna. Är det något som jag har hackat på och saknat under våren så har det varit lite jävlar anamma och en bra inställning. Jag kräver inte att Kalmar ska kunna spela bort varje motståndare i Allsvenskan, men jag tycker att man kan kräva att spelarna åtminstone visar upp en inställning att nu går vi in i varje närkamp fullt ut, när backlinjen ska skicka upp bollen på offensiv planhalva ja men då ska vi ha rörlighet på spelare utan boll. Och jag skulle vilja hävda att det Kalmar vi fick se i den första halvleken det var ett Kalmar jag inte har sett på länge. För vi var först in i varenda duell, vi var beslutsamma redan från start. Det kändes som att spelarna hade bestämt sig innan matchen att det ska till något alldeles extra för att Falkenberg ska få med sig någon poäng härifrån. Det största problemet som Kalmar brottats med både under förra hösten men framförallt under den här våren är att man har inte fått det att stämma offensivt. Och det finns såklart förklaringar till det, dels har Antonsson inte fått den hjälp han behöver utan han har mest fått jaga bollen själv. David Elm vet vi ska vara vår target som bröstar ner och fördelar bollen vidare och vinner nickdueller, men det har utnyttjas för sällan i kombination med att han har varit ganska dålig rent allmänt. Viktor Elm som skulle vara vår stora frälsare enligt många har inte alls levererat som han ska. Jag har varit inne på det här under hela våren och med risk för att bli tjatig men jag tycker ändå att det är svårt att släppa debatten om Viktor Elm. Förutom att han vinner nickduellerna vilket han ska ha beröm för vad är det han ska tillföra i vårt spel? För som det är just nu så tillför han ju i stort sett ingenting, han spelar ju bara i sidled och han går aldrig på genombrott och han tar aldrig egna avslut och rent allmänt är han bara så himla anonym i matcherna. Men som tur är behövdes det ingen Viktor Elm i högform i den här matchen utan det var andra som klev fram. Jonathan Ring har jag hyllat en del på slutet och jag tyckte att han var väldigt pigg speciellt i den första halvleken. Han och Viktor Agardius hittade varandra fint på vänsterkanten, och Agardius tyckte jag vågade kliva fram ännu mer i den här matchen än vad han gjort tidigare. Jag har sagt det förut och jag säger det igen jag vill gärna se att Agardius följer med upp i anfallen då jag tycker att han har en väldigt fin touch. Det som var extra positivt när det gäller kantspelet var att även Emin Nouri var pigg idag och fyllde på, på sin högerkant vid flera tillfällen. Jag har varit kritisk till hur Nouri har uppträtt på planen både under förra säsongen men även under första halvan av den här säsongen. Och jag står fast vid att det är lite av en säkerhetsrisk att ha honom på planen, men när han väl fokuserar på spelet då är han nyttig för oss, i synnerhet i offensiven. 1-0 målet som vi gör var ett mål som jag inte sett oss göra på väldigt länge. Visserligen är det Hakeem Araba som hoppar över bollen när Falkenberg är uppe i ett anfall vilket leder till ett omställningsläge för oss, och såsmåningom får Jonathan Ring bollen och han lyckas ta sig förbi sin motståndare och kommer in i straffområdet och placerar in bollen fint. Den sekvensen får på något sätt symbolisera den beslutsamhet som jag tycker att vi hade i den här matchen. 2-0 målet är ett cirkusnummer, eller för att vara rättvis det är två cirkusnummer vi bjuder på där. Först är det Ismael som med sin fina högerfot lyfter bollen mot Antonsson och Antonsson tar ner bollen perfekt och kan rulla in bollen längst marken och så hade vi en betryggande 2-0 ledning i paus. 

 

 

Visst var man lite orolig över att det skulle bli ett poängtapp lik förbaskat, att spelarna skulle gå ut och vika ner sig fullständigt i den andra halvleken och så skulle krisen fortfarande finnas där över spelarna och de övriga i föreningen. Men jag tycker att vi låg rätt i positionsspelet, det fanns endast några få tillfällen då Falkenberg fick möjligheter att ställa om men då berodde det på att vi slarvade i passningsspelet än att det var Falkenberg som var särskilt skickligt. Ismael var oerhört skottvillig i denna match och han testade högerfoten några gånger i den första halvleken utan något bra resultat. Men en bit in i den andra halvleken får han på ett skott som får en konstig båge och som letar sig in i det vänstra hörnet. Jag tycker att det målet också beskriver den här matchen på ett väldigt bra sätt, vi var lite mer på hugget vi ville lite mer än Falkenberg. Det är klart att man kan hacka på Ismael när han drar två bollar högt över och ett löst skott från 25 meter rakt i famnen på målvakt Martler, men det spelar ingen roll skjuter man inte så kommer det aldrig att hända något. Och förr eller senare så blir det en lyckoträff och i den bästa av världar kan det uppstå retur och då har vi Antonsson längst fram som sällan missar att hålla sig framme i situationer där det bränner till. Man brukar tala om att vissa mål dödar matcher vilket också man kan tycka ofta är en klyscha som många slänger sig med, men Ismaels 3-0 mål dödade verkligen matchen helt och hållet. Jag tyckte inte att Falkenberg hade mycket energi från matchens första början, men om det nu fanns någon form av energi kvar så kramade vi ur den sista droppen av energi som Falkenbergspelarna hade kvar. Efter 3-0 målet kändes Falkenberg helt ofarliga och vi fick en ganska behaglig resa under resten av matchen. Det fanns några enstaka tillfällen då vi tyckte att det gick lite väl lätt och började agera lite lojt. Marcus Nilsson hade en olycklig period där han först passade fel vilket ledde till ett omställningsläge för Falkenberg, och kort därefter passade han bollen rakt ut på kanten till ingen alls förutom en Falkenbergspelare och där ska vi vara glada över att vi mötte ett för dagen mycket uselt Falkenberg. Hade vi mött ett bättre lag hade vi blivit straffade av de få individuella vi gjorde. Mot slutet fick Rasmus Elm komma in och känna på några allsvenska minuter. På något sätt kan jag tycka att det är klart att det är som en saga att Rasmus Elm överhuvudtaget är tillbaka på fotbollsplanen och att han gör sin comeback i en mycke tjusig röd tröja. Men samtidigt är jag inte så värst upphetsad över att han är tillbaka, jag tycker att han beskrev det väldigt bra i intervjun med Cmore efter matchen att det är bara bonus att han kan spela fotboll just nu. Jag tycker att vi ska vara väldigt försiktiga med att skruva upp förväntningarna på att Rasmus Elm ska komma in och briljera och göra massvis med poäng, jag kan garantera er att det kommer inte att ske. Men jag tror att om han får ha en kontinuitet och får arbeta på i lugn och ro då tror jag att han skulle kunna passa väldigt bra som inhoppare för att på längre sikt spela från start. Och när jag säger på längre sikt då talar jag om nästa säsong, jag tycker faktiskt att fler borde vara beredda att ha större tålamod när det gäller Rasmus Elm. Jag tycker att hajpen kring honom har blivit på tok för stor och överdriven. Visst det är inte vem som helst vi talar om det här är en av de absolut största i föreningen, och jag älskar Rasmus Elm det är en av mina favoritspelare i Kalmar genom alla tider men han måste få tid på sig vi får inte börja stressa fram någonting. Titta bara på Viktor Elm, hur bra har han varit för oss? Han kanske också skulle passa bättre som inhoppare om man ser på situationen ur ett mer nyktert perspektiv. Men det är klart att det är fantastiskt att han är tillbaka, men jag tror att man ska inte räkna med att han kommer att gå in och dominera i Allsvenskan redan under den här säsongen för då blir man nog väldigt besviken om man har det ingångsvärdet. 

 

 

Det har varit mycket negativt kring Kalmar, och jag ska vara ärlig med att säga att det har varit så tungt under den här våren att jag nästan har varit beredd att ge upp hoppet. Jag är den typen av supporter som gillar att analysera och hela tiden söka lösningar, men så som laget har presterat under större delen av den första halvan av säsongen har gjort att jag nästan har tappat tron på det här laget. Men jag inbillar mig att jag har börjat lära känna mitt Kalmar FF vid det här laget, jag har ändå följt laget sedan jag var liten grabb. Kalmar kan spela riktigt dålig fotboll ibland, det kommer en period under varje säsong då man spelar en oerhört destruktiv fotboll men som supporter har man alltid vetat att det vänder förr eller senare. Jag trodde att domedagen var här under förra hösten när vi genomled det största haveri jag någonsin har sett på en fotbollsplan. Och jag har under ganska lång tid trott att vi rullar långsamt ner mot Superettan då jag har hävdat att vi inte har haft ett spel som är hållbart för att ligga i den högsta serien. Men så kommer då den där matchen, den där perfekta matchen när man som supporter har gett upp hoppet helt och hållet och bara väntar på att det värsta ska inträffa. När jag ger upp hoppet om Kalmar FF, när de lokala medierna sågar de i tidningar i sociala medier och så vidare det är då spelarna tänder till. Då blixtrar det helt plötsligt till och visar att de minsann inte är så värdelösa som jag ofta vill få det till. Och absolut, med handen på hjärtat jag tror jag kan garantera att Kalmar inte kommer att åka ur Allsvenskan. Men den här gången beror det inte bara på att vi konkurrerar med lag som är ännu sämre än oss. Jag känner någonstans innerst inne att det finns en potential att nå en fin placering i tabellen om bara alla biter faller på plats. Jag tycker att Swärdh har hanterat den här situationen på ett alldeles utmärkt sätt, han har skruvat och fingrat på detaljerna vilket alltid är det viktigaste när det går lite trögt. Han har luftat en del spelare på olika positioner och nu verkar det som att han har börjat hitta vårt första mittbackspar som jag har tjatat om så länge. Det är enormt viktigt att en tränare kan sätta ett mittbackspar, för även om det egentligen inte spelar någon större roll vilka tränaren sätter in så måste det ändå finnas en kontinuitet i det man gör. Och jag tycker att ska vi kunna klättra i tabellen och komma bort från bottenstriden på allvar då måste vi ha ett tydligt första mittbackspar som spelar de flesta matcherna. Att det första mittbacksparet skulle bli Marcus Nilsson och Ludvig Öhman trodde jag aldrig att det skulle bli, då hade jag förmodligen skrattat högt om någon sagt detta till mig inför säsongen. Jag står fast vid at Ludvig Öhman kan emellanåt vara helt värdelös att han inte ens skulle platsa i min pappas favoritlag Persnäs AIF. Marcus Nilsson kommer jag alltid vara bitter på för att han sa det han sa i media under förra hösten, där visade han dålig spelförståelse det var ingen bra tajming att gå ut i media och säga de sakerna han sa med tanke på vilken situation som rådde i Kalmar där och då. Och om jag tittar på hur Marcus Nilsson presterar på planen oftast och vad det är för beslut han tar så känner jag att ja men det här är inte genomtänkt från Marcus absolut inte genomtänkt någonstans karln är galen det är ju följden av det. Men jag kan bara göra det jag är skyldig till nämligen att backa och säga att vårt första mittbackspar 2015 hette hela tiden Marcus Nilsson och Ludvig Öhman. Jag kan tycka att det är fullständigt otroligt att de här överhuvudtaget fungerar ihop, men det spelar ju mindre roll för de här två funkar uppenbarligen ihop. Nilsson är den som går in och tar tuffa tacklingar och som går upp i rygg och stöter medan Öhman är den som ligger lite längre bak i planen, men även han har blivit säkrare i sitt spel på att dyka upp på rätt plats och slå bort bollen när det luktar målchans för motståndaren. Men jag tycker även att han har utvecklat sin touch, och han hade några uppspel i den här matchen som var bra. Jag tycker det var kul att Ismael fick dyka upp i poängprotokollet. Jag tycker alltid att han har varit en nyttig spelare defensivt, han och Melker Hallberg var ju en riktigt härlig duo när han fanns i laget men jag tycker även att han har haft kvalitéer offensivt. Få spelare i Kalmar klarar av att slå de hotande passningarna i djupled som Ismael. Stundtals får jag nästan lite Andrea Pirlo vibbar när Ismael låter högerfoten tala. Lyftningen till Antonssons 2-0 mål är helt fantastisk. När Ismael får tid på sig då sätter han de avgörande passningarna 9 gånger av 10, och jag kan tycka att det kanske vore något att fundera på för Swärdh om han inte ska flytta fram Ismael lite längre fram i planen och låta Viktor Elm få en mer defensiv roll på mittfältet? Då skulle Viktor Elm bara få i uppgifter att fiska upp bollar och vinna nickdueller och därmed skulle Ismael kunna utveckla sitt offensiva spel ännu mer. Och jag tror att fortsätter han att göra såhär bra matcher då är det bara en tidsfråga innan en hyfsat etablerad klubb ute i Europa kommer att lägga ett bud på honom. Han är för bra för Allsvenskan det visade han idag, problemet är att han är lite för ojämn men högstanivån är riktigt fin. Jag tror även att en spelare som Antonsson kan bli guld värd för Kalmar i det långa loppet, han har potentialen att göra riktigt mycket mål. Och det är ju inte bara det att han är snabb utan han kan brösta ner och han kan också gå på eget genombrott han är inte helt beroende av att få bollar från mittfältet. Sedan kan han ju inte göra allting själv, men har har förmågan att även lösa situationer på egen hand vilket är en viktig egenskap hos en bra anfallare. Och jag var inne på det i början av säsongen och jag säger det igen, det skulle inte förvåna mig om Antonsson finns med i toppen av skytteligan när säsongen är över, jag tror att han kan landa på runt 15 mål och kanske ännu mer därtill. Som ni hör det finns en del positiva saker att ta med sig ifrån den här matchen. Nu handlar det om att kunna bygga vidare på det här och vinna nästa match mot Häcken. För när vi väl har vunnit en match då har spelarna gått ut och sagt att nu är vi på gång och nu har vi minsann hittat vårt sätt att spela, och så har man gått ut i nästa match och skämt ut sig fullständigt. Det får inte upprepa sig, det är något vi absolut inte har råd med. Nu gäller det att surfa vidare på den lilla framgångsvåg vi skapat och åka till Göteborg och göra en bra match och se till att vi tar minst 1 poäng mot Häcken, men helst ska vi vinna även den matchen såklart. Men det jag bär med mig mest ifrån den här matchen är att Peter Swärdh har äntligen hittat sitt mittbackspar. Marcus Nilsson och Ludvig Öhman, en riktigt udda duo. Det borde vara världens risk att spela de här två herrarna ihop vilket det fortfarande är i någon form, men det har under de sista matcherna varit mer till det positiva än till det negativa. Marcus Nilsson och Ludvig Öhman där har ni Kalmar FF:s nya mittbackspar, och det finns ingen anledning för Swärdh att skilja de här två åt nu. Sedan återstår det att se om de bara har en formtopp eller om de faktiskt kan hålla den här nivån under resten av säsongen. Men som läget är nu så ska Nilsson och Öhman spela alla matcher som återstår, jag har fullt förtroende för Nilsson och Öhman som vårt första mittbackspar. Och är det något vi behöver så är det ett mittbackspar som kan spela över en hel säsong och bygga upp den fina defensiv som vi hade en gång i tiden. Lyckas vi få till det defensivt då finns det goda möjligheter att klättra i tabellen. Så för en gångs skull är jag lite mer optimistisk inför fortsättningen, men det återstår att se om det här bara var en enskild bra prestation eller om det här var början på en vändning.