sportviktorn

 

Då var det dags att titta till läget i det oerhört sexiga Kalmar FF. Hur står det egentligen till med våra rödvita hjältar? Det är en fråga som har varit relevant under i stort sett hela säsongsinledningen då laget pendlat något rejält i sina prestationer. Ikväll var det dessutom inte vilken match som helst som spelades på Guldfågeln arena, ikväll var kvällen vi tog emot Nanne Bergstrands Hammarby. Erik Israelsson saknades, men Måns Söderqvist och Mats Solheim spelade från start.

 

 

I grund och botten kan jag tycka att det börjar bli tjatigt att väva in fjolåret i analysen av den här säsongsinledningen men för mig är det naturligtvis oundvikligt att göra det. Jag har varit mycket orolig under den här säsongsinledningen då Kalmar visserligen har haft ett fåtal toppar i enstaka matcher eller i enskilda perioder i matcherna då de spelat bra men dalarna har varit alldeles för djupa. Med mitt utanförperspektiv känner jag att det finns en potential att komma upp på en riktigt bra nivå om bara alla pusselbitar faller på plats. Ikväll tyckte jag att vi i den första halvleken fick se ett Kalmar som var enormt spelsuget. Nu ska jag göra något väldigt ovanligt och hylla en spelare som Jonathan Ring. Som ni säkert har lagt märke till har jag skällt på honom en hel del enda sedan han kom till oss, och jag ska väl vara ärlig med att jag är inte helt övertygad om att han är en startspelare. Men ikväll fick vi se en helt annan Jonathan Ring än vad vi sett tidigare. I vissa matcher har han helt saknat teknik och förmåga att ta emot enkla bollar vare sig det är på bröstet eller med fötterna. Men i den här matchen och främst i den första halvleken visade han upp en fin teknik och en fart i steget som jag knappt har sett honom ha under sin tid i laget och det är väldigt kul att se. Det fanns flera tillfällen både i den första och andra halvleken då han spelade sig förbi Solheim, och ibland var han till och med nere på högerkanten och såg till att han kom till läge med att slå inåt skruvade inlägg med sin vänsterfot. Om Ring kan göra fler matcher sådana här matcher då är han en given startspelare och då är det frågan om han kommer att spela för oss särskilt länge till. Kanske var det ikväll som det lossnade rejält för Jonathan Ring. Marcus Antonsson är en spelare som jag har pushat för under den här säsongsinledningen, det är klart att man var väl lite orolig när han till en början mest fick agera inhoppare då Peter Swärdh föredrog Pär Ericsson framför honom men nu har det lossnat. Om jag inte har räknat fel är han nu uppe i 6 mål, och då är vi inne i början på juni och säsongen är slut i slutet av oktober. Jag skulle vilja placera honom i facket Lasse Vibe och Patrik Ingelsten. Han påminner om Lasse Vibe på så sätt att han har en förmåga att kunna skapa ett läge trots att han får bollen när han är felvänd. Det var på ett sådant sätt han gjorde sitt första mål där han med fin teknik och styrka vänder bort sin motståndare och sedan placerar han in den med vänstern i främre hörnet. Han påminner om Patrik Ingelsten för att han väldigt ofta är på hugget där framme i kedjan, han har en förmåga att ofta vara på plats där bollen dyker upp. När Agardius hittar en djupledslöpande Ring på vänsterkanten som sätter fart då har Antonsson redan startat sin löpning med sikte på bortre stolpen för att han vet att det kan dyka upp ett läge för honom just i den positionen. Där visade Antonsson upp en mycket fin spelförståelse, han är duktig på att positionera sig vilket är en bra egenskap för en anfallare. Däremot har han kanske inte det där riktiga monstertrycket i sina avslut men det är ju en annan femma, det viktigaste är inte hur man gör mål det är att man är delaktig och att man dyker upp där bollen dyker upp. Överlag var den första halvleken riktigt sevärd, det fanns delar av den då det slarvades en del i passningsspelet och det var lite krampaktigt men på det stora hela var det ändå en fin fotboll vi fick se. Jag vill kort passa på att hylla Ismael, han spelare väldigt moget för sin ålder han har en förmåga att sätta den där avgörande passningen på foten han vet när han ska hålla i bollen och när han ska släppa den vidare. Däremot kan jag tycka att vi skulle kunna få ut ännu mer av honom i det offensiva spelet, men jag vill flagga för att han gör ett hästjobb i defensiven. Ismael och Melker Hallberg var ett riktigt bra radarpar på mitten innan Hallberg flyttade till Udinese, och Ismael tycker jag alltjämt fyller en funktion defensivt. Klok spelare, för att inte säga lite elegant visst han är kanske inte den snabbaste men hans klokhet och lugn uppskattar jag desto mer. Det är lite Andrea Pirlo över Ismael helt enkelt.

 

 

Den andra halvleken var trevlig enda tills Antonsson gjorde sitt andra mål. Först och främst var det ett otroligt snyggt mål vilket jag hintade om tidigare. Det börjar där bak i backlinjen när Agardius lyckas lyfta blicken och sätter en djupledspassning mot Ring som tajmar sin löpning perfekt. Och inspelet mot den bortre ytan är helt perfekt och Antonsson dyker upp där och skickar upp den i nättaket. Det är så vackert att man bara sitter på läktaren och myser, i just det momentet gav Kalmar för första gången på länge en lektion i hur man spelar omställningsspel. Agardius får bollen, djupledsboll till Ring och sekunder senare har Antonsson gjort mål. Så snabbt kan man spela omställningsspel, tyvärr har vi inte sett så mycket av den varan på väldigt länge men den här gången fick vi se ett kontringsmål av mycket hög klass. Vi har varit ganska bra på att stänga matcher tidigare, framförallt på hemmaplan men den här gången skulle vi inte få med oss alla 3 poängen. Nanne gjorde ett med facit i hand lyckat byte då han slängde in Rennie vilket fick fart på Hammarbys anfallsspel. Och 2-1 reduceringen är ett skott som tar på någon av våra mittbackar vilket ställer Cramer som inte hinner tillbaka i målet bollen studsar i ribban och seglar mot Måns Söderqvist panna som kan skicka in reduceringen. Ett tungt mål givetvis att släppa in och på det sättet dessutom, oturen grinade oss en del i ansiktet där. Resten av matchen handlade i stora delar av att försöka säkra segern, men tyvärr blev vi lite för passiva och hamnade lite för långt ner i plan för att vi ska vara riktigt nöjda. Ismael hamnade alldeles för långt ner i planen, Viktor Elm vann visserligen en del nickdueller men även han försvann helt ur matchen. Till slut var det bara Antonsson som fanns uppe på offensiv planhalva och runt mittcirkeln, till och med Ring och Papa Diouf hamnade alldeles för långt ner i planen. 2-2 målet vi släpper in är en fin omställning från Hammarbys sida det ska man inte glömma bort, men samtidigt tappar Thorbjörnsson och Nenad bort sig och Hallenius kan förhållandevis enkelt peta in kvitteringen. Efter kvitteringen tappade vi precis allt, och det känns som att vi får vara väldigt glada att vi får med oss 1 poäng ifrån den här matchen.

 

 

Det går att analysera en match på olika sätt och utifrån olika perspektiv. Tittar man helt neutralt på det hela är väl 2-2 inte ett helt orättvist resultat med tanke på att Kalmar hade stora delar av den första halvleken medan Hammarby ägde stora delar av den andra halvleken. Inför matchen trodde jag också på oavgjort då det här är två lag som är lite i gungning och som man inte riktigt vet vart man har såhär en bit in på säsongen. Och när två lag som är lite skärrade av att det blivit lite skralt med poängskörden möts då brukar det ofta bli oavgjort då båda lagen i första hand vill undvika att förlora än att satsa precis allt på ett kort för att vinna. Det syntes under den sista kvarten att Kalmar prioriterade försvarsspelet, och även om Hammarby var det något piggare laget efter reduceringen och kvitteringen så var det ändå ingen tokoffensiv man visade upp. Däremot om man ska baka in sina egna känslor och sympatier i resonemanget går det såklart inte att vara nöjd med slutresultatet. Man kan förlora och tappa poäng på olika sätt, det finns sätt som till viss del är mer acceptabla än andra och så finns det sätt som är oacceptabla. Det Kalmar visade upp efter att Måns Söderqvist nickat in 2-1 reduceringen är oacceptabelt. Jag tycker det börjar bli väldigt tydligt att vi fortfarande är kvar i det gamla destruktiva spelet när vi drabbas av minsta lilla motgång. Mot Norrköping i förra matchen släppte vi in ett tidigt mål och det satte tonen för resten av den matchen då vi i stort sett inte kom någon vart. Nu skaffar vi oss ett bra utgångsläge att vinna matchen då vi kommer upp i en 2-0 ledning, men så fort vi släpper in 2-1 reduceringen ja då tappar vi konceptet helt. Och jag kan tycka att en gång är ingen gång, två gånger är en vana och mer än två gånger är en oroväckande trend. Det har varit alldeles för många matcher då vi tappar poäng eller till och med förlorar, jag upplever det som att vi viker ner oss i slutet av matcherna och det är inget gott tecken. Men däremot går det såklart inte att skälla ut laget efter den första halvleken. Den första halvleken tillhör bland det bättre jag har sett den här säsongen, kanske inte lika bra som mot Malmö men ändå en av de bättre halvlekarna. Men för att vi ska vara ett riktigt stabilt mittenlag eller till och med ett lag som slåss om medaljer då måste vi komma upp på en betydligt mer jämn nivå som vi kan hålla under en längre period. Tittar man på de sista 3 matcherna har vi pendlat enormt mycket i vår prestation. Matchen mot Malmö var stundtals helt briljant, sedan åker vi till Norrköping och gör en oerhört blek insats då vi förutom Antonssons mål knappt skapar någonting under hela matchen. Och idag gör vi en ganska bra första halvlek där vi har bollen mest och framförallt gör någonting konstruktivt med den och med lite tur hade vi kunnat ha en 2-0 ledning i paus för att sedan följa upp det med att tappa spelet helt efter att vi släpper in 2-1 reduceringen. Vi är för ojämna för att jag ska vara helt nöjd med utfallet hittills. Men jag känner ändå att det finns en viss stabilitet i laget, det känns inte längre som ett lag som är i totalt förfall som jag har skrivit om tidigare. Sen kan det svänga snabbt förlorar du några matcher i rad då ligger du illa till helt plötsligt, men som känslan är just nu ser jag inte att laget ska kollapsa helt och hållet och slåss om nytt kontrakt. Jag tror att vi har alla förutsättningar att klättra i tabellen och bli 7:a eller 8:a något i den stilen. Och det finns några spelare som har blommat upp på ett mycket fint sätt, jag tänker på Jonathan Ring som kanske äntligen har kommit upp i en nivå som absolut är hållbar det är bara att hoppas att det inte var en engångsgrej. Antonsson rådde det en del osäkerhet kring, visst nog har man sett honom sänka oss på Guldfågeln arena förra säsongen när han spelade i Halmstad men i övrigt hade man inte så mycket koll på honom. Men han avslutade ju förra säsongen väldigt fint och nu har det börjat lossna för honom rejält. Det har blivit en väldigt fin blomma av honom utan tvekan, och jag tror att om mittfältet kan bli ännu bättre på att serva honom med passningar då har vi en spelare som kan vara med och slåss om topplaceringarna i skytteligan. Thorbjörnsson och Nenad gör det helt okej där bak, även om det emellanåt kan bli total kaos men tack och lov var det bara under kortare perioder. Ludvig Öhman har jag haft väldigt svårt för då jag tycker att han är en ganska begränsad spelare i varje fall rent tekniskt, men han har en bra inställning han går dit i duellerna och ger allt och det är sällan han lägger sig ner och vädjar om frispark utan han kör på vilket är härlig att se. Och jag har inga problem med att han inte fyller på, på kanterna i varje anfall utan det är mer Agardius som ska vara den mer offensiva ytterbacken. Filip Sachpekidis tycker jag har börjat ta för sig mer och mer och jag tycker att han ikväll kanske gjorde sin bästa match i Kalmartröjan. Och jag har varit väldigt nyfiken på vart någonstans han ska gå in i det här laget och för mig är det solklart vart han ska spela efter den här matchen och det är på det centrala mittfältet. Han blir mer involverad i spelet, han får en lite mer fri roll och vill han söka sig ut på kanterna ja då ska han få göra det men jag tycker att han har en tendens att försvinna ur matcherna om han spelar på en kant. Angenäma problem för Peter Swärdh när alla spelare finns tillgängliga, men för mig är det inget snack om saken ska Sachpekdis spela då är det på det centrala mittfältet. Viktor Elm däremot har mycket att bevisa. Visst han vinner nickduellerna det går inte att säga någonting om det, men däremot i fritt spel händer det ju alldeles för lite. Det är fortsatt bara spel i sidled och det är oftast en eller två touch, det händer ingenting kreativt när han har bollen. Jag tycker inte alls att det är samma spelare som gjorde sådan succé under guldåret 2008, det är inte alls samma pondus och beslutsamhet i det han gör. Nu förstår jag att det är svårt att peta honom med tanke på hur mycket föreningen satsade på att få hit honom, men nu har det ändå gått ganska många matcher och börjar han inte leverera snart då kan jag tycka att det är dags att sätta honom på bänken. Det som är mest jobbigt med Viktor Elm är att han är ju inte värdelös men å andra sidan är han inte heller särskilt kreativ och sticker inte ut från mängden vilket han ska göra då han ska vara vår kreatör offensivt och stå för mål och assist. Han är varken bra eller dålig, han är bara där och det är något som gör mig orolig och det är en knivig situation såklart men jag tycker att han kan inte få hur många chanser på sig som helst. Samtidigt är det alltid en fråga om vad är egentligen alternativet till Viktor Elm? Och svaret på den frågan är förmodligen inte någon som är så mycket bättre, så det är kanske inte så konstigt att han har fått chans på chans. Men att Viktor Elm har fått kritik är befogat, jag tycker han lutar mer åt det skick Cesar Santin var i när han kom förra sommaren än att han skulle vara den spelare han var under den tiden då han briljerade i Allsvenskan och dessutom fick känna på landslagsspel. Som tur är står vi inte och faller som lag med Viktor Elm, däremot tror jag att vi skulle kunna ta ytterligare steg i rätt riktning om vi fick igång honom och fick honom mer involverad i spelet. Men det är mest upp till honom och han ser tyvärr lite tröttkörd ut och det är inte bra. Men som tur är det andra som kliver fram både spelmässigt och i målprotokollet och det jag tar med mig från den här matchen är den farten och det engagemang vi hade i den första halvleken, men däremot är vi sårbara när vi drabbas av minsta lilla motgång. Jag är fortfarande inte helt tillfreds med spelet som helhet, vi är inte tillräckligt bra för att vara uppe i mittenskiktet av serien. Vi tar emellanåt små steg åt rätt riktning, vi börjar lämna det totala kaos som rådde i höstas bakom oss men det går ändå inte att vara helt nöjd med utfallet vare sig spelmässigt eller resultatmässigt. Som lag är vi för ojämna för att vi ska vara ett stabilt mittenlag eller ett topplag, men det går att se att vi börjar hitta något form av grundspel vilket är ett mycket positivt faktum.