sportviktorn

 

Det var ett tag sen jag skrev av mig om Liverpool men nu känner jag att nu är det dags igen. Det finns ju fler lag än Liverpool att titta på och de lagen förtjänar ju också i vissa mått mätt lite uppmärksamhet såklart. Men nu är det Liverpoolfokus igen som sagt.

 

 

Jag tänkte jag skulle börja ta att ventilera lite om vad jag tyckte om senaste matchen mot Manchester United förra helgen. Matchen var givetvis en stor besvikelse både spelmässigt men framförallt resultatmässigt. Det är alltid tungt att förlora mot United då det är årets match för en Liverpoolsupporter, speciellt med tanke på att vi inte får uppleva matcher mot ännu större lag i Euroapspelet. Men just den här förlusten kändes oerhört smärtsam med tanke på vad det var för förutsättningar som gällde. Inför den här matchen hade Liverpool inte förlorat en match i ligan sedan den 14 december och det var mot United av alla lag. Där och då kändes det som att vi var ett lag i totalt förfall och det var bara en tidsfråga innan Rodgers skulle få sparken. Men efter den matchen kan man säga att vi började få någorlunda ordning på spelet även om jag kan tycka att det går att diskutera den saken, men resultatmässigt blev det bättre det går inte att snacka bort. Och medan det har känts som att Liverpools form har stigit samtidigt som att Uniteds spel hackar något enormt gick vi in i den här matchen som lite favoriter. Jag vill hävda att en match mellan Liverpool och United nästan alltid är hyfsat öppen med tanke på att det är matcher som lever lite sitt eget liv, men just i den här enskilda matchen är jag beredd att hålla med om att vi faktiskt hade en liten fördel på förhand. Men tyvärr blev det här en match som jag helst vill glömma och inte tänka på för mycket, för det var inte mycket att glädjas åt. Jag tycker att det dröjde ganska länge innan vi fick tag i bollen och kunde få igång något form av passningsspel. Men mitt intryck från den första halvlekens första 20 minuter var vad sjutton är det som händer? Att se United komma till Anfield och i stort sett få kontrollera spelet helt och hållet är den ultimata förnedringen för en Liverpoolsupporter. För jag tycker verkligen att United tilläts att kontrollera matchen få hålla i bollen i lugn och ro och få bygga upp sina anfall utan problem. En sak som jag tycker var bland det bästa med Liverpool under förra våren det var ju att vi spelade med en sådan otrolig energi i press spelet, vi gav inte motståndaren någon som helst ro att bygga upp sina anfall. Men jag tycker att vi under stora delar av säsongen och då inkluderar jag även perioden när det har gått bra resultatmässigt har varit passiva i vårt press spel, vi vågar inte riktigt kliva fram och irritera motståndet. Jag tycker att mittfältet hade inte någon särskilt bra match. Jag tycker att Henderson har varit inne i en liten formsvacka på slutet och visst då talar jag lite emot mig själv i och med att han har gjort några mål under de senaste matcherna men om man tittar på det spelmässiga tycker jag inte att Henderson är lika dominant längre som han bitvis var under en period. Och det är klart att har du en Henderson som inte riktigt är i form som ändå ska vara en av de kreativa spelarna som ska levererar bra bollar ut på kanterna eller fram till vår anfallstrio då blir det lite tunt på mittfältet. Till Hendersons försvar ska det tilläggas att han har inte någon särskilt rolig uppgift att spela med Joe Allen bredvid sig. Jag har verkligen försökt komma på vad det är Joe Allen ska tillföra det här laget, men jag blir bara frustrerad när jag tänker för jag kommer inte på något konkret som Joe Allen är bra på. Jag klarade aldrig av Christian Poulsen när han var i Liverpool och jag har nästan samma känslor för Joe Allen idag. Det känns som att jag nästan blir bitter när han gör något bra för då vet jag att han kommer få spela nästa match. Helt ärligt, Joe Allen han kan ju verkligen ingenting. För att vara en defensivspecialist som han nu är tänkt att vara så är han ju helt värdelös i defensiven. Visst han är rätt svår att komma åt när han väl bestämmer sig för att ta vara på sin snabbhet, men inte ens det kan jag ju utnyttja. Han har så dålig spelförståelse, han håller i bollen för länge när det inte är läge för det och han skänker bort bollen när det finns gott om alternativ att ge bollen till. Han är bara så förbannat dålig och det är ett hån mot de övriga spelarna att han har fått starta så mycket som han har gjort. Men nu ska inte det här inlägget bara handla om Joe Allen, men han är ett av de stora problemen med det här laget. Han tillför absolut ingenting och i hans fall måste vi hitta en lösning att låna ut honom eller helst sälja honom, för han är ingen startspelare i Liverpool i min bok och det kommer han förmodligen aldrig att bli heller. Som tur är för hans del är det inte jag som tar ut laget. Målet vi släpper in är inte så mycket att säga om, nu minns jag det inte exakt i detalj men det ju en bra tajmad löpning av Mata och passningen är fint slagen. Och jag är så van nu att det är för dålig kommunikation i försvaret, men Mata är i linje då Skrtel står och sover en aning och sedan är det ett bra avslut. Efter målet tycker jag att vi fick igång spelet lite mer, Coutinho blev mer rättvänd och kunde vika in centralt i planen och försöka styra upp anfallsspelet som han i sina bästa stunder är riktigt bra på. Den bästa chansen hade Lallana och det är inte vilket läge som helst. Det här kan låta taskigt men jag tycker att det här bevisar att Lallana inte är den där stora spelaren som många vill få honom till. Det är i grunden en mycket finurlig spelare som kan göra mycket fina saker med bollen, han har absolut snabbheten för att vara en djupledsspelare som en winger eller ytter beroende på vilket spelsystem laget använder. Och ja han har gjort mål då och då den här säsongen absolut, men när man inte sätter sådana där chanser då är det ett tecken på att man inte är den där absoluta toppspelaren. I ett läge som det som Lallana fick där så ska det vara mål alla dagar i veckan, man har bara inte råd att bränna sådana där chanser. Jag tycker att det är lika svagt att inte sätta ett sådant läge som att Giroud brände läge på läge i hemmamötet mot Monaco. Allt handlar om att vara effektiv när väl chansen kommer, särskilt med tanke på hur den här matchen skulle komma att arta sig. Har du en sämre period spelmässigt men du lyckas ändå till slut spela dig fram till den där jättechansen, ja men då måste den sitta det går inte att hänvisa till att det bara är otur. Dåligt hanterat helt enkelt, det skulle ha varit mål.

 

 

Den andra halvleken blir väldigt svår att analysera då en händelse bara efter 40 sekunder förändrade situationen avsevärt. Gerrard har fått acceptera att han numera är en truppspelare i det här laget och vi försöker på bästa sätt att ta farväl av honom. Men Gerrard, kanske den största anledningen till att jag fastnade för just Liverpool är på väg att göra det mest smutsiga och ovärdiga avskedet jag någonsin har varit med om. För jag har aldrig sett någon göra något mer idiotiskt på en fotbollsplan. Och då tänker jag kanske inte på förseelsen i sig utan jag väver in hur vår situation i matchen var och vad den här matchen betydde. Vi har under stora delar av säsongen haft stora problem och jag skulle till viss del säga att vi har haft en skitsäsong. Och så kommer vi till en match där vi har världens chans att gå om United och skaffa oss ett momentum i kampen om Champions League platsen. Det viktigaste var att inte förlora den här matchen, men ska man vara lite hårdare vilket jag gärna är vill jag hävda att vi var nästan tvungna att vinna den här matchen. Och ja jag vet att Gerrard förmodligen är frustrerad över hur situationen har blivit att han kanske inte riktigt fick avsluta sin tid som spelare i Liverpool på exakt sina villkor. Vi behöver inte gå in på den diskussionen det råder delade meningar om varför Gerrard spelar i LA Galaxy nästa säsong. Men det jag känner är att okej om Gerrard nu är frustrerad över att han inte är nummer 1 på mittfältet längre ja men se då till att göra det bästa av situationen. Det som gör Gerrards handling ännu mer skamlig är att det är inte vem som helst som försätter laget i en smått omöjlig situation utan det är vår lagkapten. Gerrard! Du av alla människor! Varför?!. Och jag tycker inte att det finns någonting att klaga på, det är så mycket rött kort det kan bli. Jag tycker att i ett läge som det här får man faktiskt släppa vilket lag man håller på. Han går in i duellen men han kan faktiskt undvika att dela ut den stämplingen och det är bara att gå ut i omklädningsrummet. Fullkomligt hjärnsläpp och ett riktigt svek mot laget som gjorde mig oerhört besviken. Jag trodde verkligen inte detta om Gerrard. Men på något sätt hade jag kunnat se att något i den här stilen skulle kunna hända, för jag tycker att Gerrard har tacklat av som spelare och han fyller inte en lika stor funktion längre. Och det har varit en del hattande den är säsongen om han ska spela som sittande mittfältare eller ha en mer offensiv roll. Jag tror helt enkelt att det handlar om övertändning och dålig spelförståelse från Gerrards sida. Okej, om jag inte vet att jag kan gå in och vinna den här duellen och ta mig ur den på ett schyst sätt är det då värt att gå in i den? På sociala medier läste jag en del kommentarer om att Gerrard ska inte spela någon mer match den här säsongen. Det tycker jag att det är att dra det lite väl långt, men jag kan i till viss del förstå att man känner så. Däremot tycker jag att det är rätt att Gerrard ha fått sitta på bänken på slutet. Jag tycker inte att han fyller en lika stor funktion längre, det går inte lika fort längre och emellanåt slår han bort en del enkla bollar. Det låter hyfsat bisarrt att säga detta men jag tycker att sån som Skrtel är betydligt viktigare i årets upplaga av Liverpool än Gerrard. Det är ju ett fantastiskt betyg till Skrtel givetvis, men det säger ändå lite om att Gerrard har tacklat av och det är dags för honom att flytta vidare. Jag vet inte riktigt hur vi ska gå vidare från det här, men det gjorde så ont att se Gerrard uppträda på det där sättet. Det här var våren då vi skulle ta farväl av Gerrard på ett snyggt och värdigt sätt, men Gerrard har inte gjort det lätt för sig. Att försätta laget i en sådan situation och är en stark bidragande orsak till att vi förlorar en viktig match och gör att Champions League spel nästa säsong känns oerhört långt bort, det är det mest ovärdiga avskedet en älskad ikon kan göra. Det råder delade meningar om Gerrard ska spela eller inte, men jag tycker att vi enas om att Gerrard inte riktigt är i balans. Jag är helt övertygad om att en Gerrard i balans och med ett stort självförtroende inte går in och drar på sig ett rött kort efter 40 sekunder. Jag tror att Gerrard är oerhört frustrerad innerst inne och frustrationen tog över. Det går att argumentera för att det är något som kan hända i stridens hetta, men jag vill nog ändå hävda att det där hade inte hänt om Gerrard hade varit bekväm med den situationen han hamnat i. I övrigt har jag inte så mycket att säga om just den här matchen. Jag tycker att vi gjorde ett tappert försök att komma in i matchen spelmässigt. En strimma hopp dök upp när Sturridge för ovanlighetens skull gjorde mål med högerfoten, men det kändes ändå inte som att vi var riktigt nära att få med oss någon poäng. Den här matchen blev aningen ironisk. Senaste förlusten i ligan var mot United den 14 december och lite mer än 3 månader senare är det United som drar ner oss på jorden igen efter en fin form resultatmässigt. Det här var Gerrards sista match mot United, alla hoppades att just han skulle få avgöra matchen. Och han avgjorde mycket riktigt matchen, men på helt fel sätt. Han svek laget och det gjorde fruktansvärt ont att se det.

 

 

Om jag då ska försöka knyta ihop säcken även om det kan bli en aning spretigt men jag ska göra ett tappert försök. Jag tycker att man kan dra slutsatsen att Liverpool är alltjämt inget etablerat topplag i Premier League. Ett  riktigt topplag vinner den här typen av matcher så är det bara. Och jag kan bara konstatera att vi återigen blivit avslöjade av vilka enorma problem vi har med att kunna vinna matcher på flera olika sätt. När vi möter lag som Stoke, Leicester eller QPR vars främsta styrkor ligger i en att ha en stabil defensiv då blir vi inte riktigt lika avslöjade för då har vi tillräckligt med spets för att kunna avgöra matcherna ändå. Men när vi som senast möter ett United som har spelare som har växlat upp som Michael Carrick, Ander Herrera och Fellaini som inte ger oss mycket ytor att arbeta på ja då blir vi avslöjade helt enkelt. Jag vet inte vad Rodgers hade för ambition när han tog över oss inför säsongen 2012/2013 men jag utgår från att han ville att vi skulle bli mer passningsorienterade. Och jag köper absolut att en tränare ska få tid på sig, jag står fast vid att 1 år är för lite tid för att utvärdera en tränares jobb. Men nu har det trots allt gått snart 3 år med Rodgerseran. Och ja det är möjligt att Dalglish inte gjorde ett tio gånger bättre jobb än vad Rodgers har gjort men samtidigt har det inte blivit bättre med Rodgers som tränare än med Dalglish som tränare. Jag tycker att det gång på gång när vi möter lag som klarar av att stänga alla ytor och där det krävs att vi spelar oss igenom motståndarens mittfält och backlinje då tar det stopp. Rodgers själv menar att han är helt rätt person att leda laget i det här läget. Okej, om Rodgers nu är den blivande stortränaren ja men då kanske han ska lära sig att föra matcher? Det som är bra med Rodgers är att han är enormt bra på att släppa fram unga spelare och att coacha individer och att spela omställningsspel är något han är enormt skicklig på. Och det är klart att Rodgers skulle passa suveränt i ett Stoke eller Hull där kraven på att föra matcher kanske inte är lika stora. Men om han ska bli en riktig stortränare då måste han lära sig att föra matcher. Jag har varit inne på det här tidigare men det är lika bra att ta upp det igen. Hur ska vi någonsin kunna vinna titlar igen om vi har en tränare som bara kan spela omställningsspel? Men det är ju inte bara att Rodgers inte kan föra matcher som vi har ett problem. Att styra upp backlinjen är ju ingenting han har lyckats med. Ja vi har fortfarande ett hyfsat utgångsläge och det finns goda chanser att vinna FA-cupen men jag ser verkligen inte att den här säsongen kommer sluta lyckligt med det försvaret vi har. En bra tränare anpassar spelet efter det spelarmaterial som finns på plats. Jag har ingenting emot att Liverpool spelar trebackslinje, jag har ingenting emot att man testar nya formationer men jag har emot när man som tränare vägrar att anpassa spelet efter spelarmaterialet. Sakho tycker jag är en förbannat bra, men Rodgers har fullständigt slarvat bort honom genom att spela honom som vänsterback. Skrtel har tagit ytterligare steg den här säsongen och har varit en av lagets bästa spelare utan tvekan, men han är ingen chefsgeneral som styr upp en trebackslinje han är ingen Bonucci om jag säger så. Emre Can gör ett gediget jobb men jag tycker att han skulle kunna fylla en bättre funktion om han flyttades upp på mittfältet istället för Joe Allen. Jag tycker att trebackslinjen sköter sig helt okej när det kommer till uppspel och att hålla i bollen, men så fort den börjar sättas under press och motståndet flyttar fram positionerna då börjar trebackslinjen att darra. Och jag tycker det är pinsamt av Rodgers att inte våga ta på sig att han gör fel och gå tillbaka till att spela fyrbackslinje. Det såg så himla intressant och spännande ut med Skrtel och Sakho som mittbackspar och Manquillo på högerbacken och Moreno på vänsterbacken. Jag tror aldrig jag har sett ett så bra kantspel från våra ytterbackar som vi hade i den där fantastiska matchen mot Tottenham. Ett framgångsrecept plockar bara Rodgers bort och bestämmer sig för att nu ska jag spela Emre Can på en position som han visserligen klarar sig i men han slarvas bort då han fyller en större funktion på mittfältet. Jag har en mittback som kan bli en av världens bästa om jag bara bygger försvaret kring honom, men nej jag tror jag sätter honom på vänsterbacken. Men det är ju inte bara i försvaret som Rodgers inte kan formera laget. Det spelar ingen roll om vi på pappret startar med 3 anfallare eller inte, när det väl kommer till kritan så joggar antingen Sterling eller Sturridge omkring där ensam på topp och får absolut ingen hjälp i offensiven. Nej Rodgers spelar inte matcherna, men han kan väl åtminstone ge laget förutsättningar att lyckas. Och jag förstår verkligen inte varför Rodgers inte kan bli mer flexibel. För det är precis det han måste lära sig att bli, det går inte att spela på ett sätt och trots att alla som tittar på ser att det här duger inte vi måste göra en förändring hålla fast vid den idén. Rodgers har jag inte mycket till överst för som ni märker. Det finns säkert i grund och botten en kompetent tränare där men så länge han är såhär envis kommer han aldrig att bli en av de största tränarna. Jag har inte ändrat uppfattning, jag tycker inte det finns någon som helst mening att behålla Rodgers. Vi har kört fast med honom. Visst det är förbannat roligt att se på när vi ställer om snabbt när vi möter lag som ger oss de ytorna. Men när vi sedan möter Chelsea och United så förlorar vi och inte på grund av att vi blir helt utspelade utan mer på grund av att vi blir bortkontrollerade. Det är hur enkelt som helst att slå Liverpool, om du bara ser till att få med tillräckligt med folk hem och inte ger oss möjlighet att spela omställningsspel då har du besegrat oss. Jag ska dock poängtera att det finns en grej som kan rädda Rodgers jobb efter den här säsongen och det är om vi tar oss till Champions League eller Europa League. Och det finns två jättelägen att ta oss till Europa League. Antingen håller vi undan i ligan och tar 5:e platsen som ger oss en plats där, eller så vinner vi FA-cupen och tar oss in i turneringen genom den vägen. Man får ju sätta rimliga målsättningar utifrån vilket spelarmaterial man har och vad man är för organisation. Jag kräver inte att vi ska vinna ligan, men jag tycker att det är ett förbannat underbetyg om vi inte lyckas ta oss till Europaspel i någon form till hösten. Jag tycker det är extra viktigt att vinna FA-cupen. Jag tror att det mentalt skulle betyda oerhört mycket. Om vi når FA-cupfinalen vilket jag utgår från att vi gör då kommer det vara säsongens sista match och då kommer vi lämna säsongen med en positiv känsla om vi lyckas ta hem trofén. Eller om vi kniper en topp 5 placering då kan jag ändå känna att ja men då har vi i varje fall uppnått det främsta målet. Vi behöver ta oss ut i Europaspel för att dra till oss bättre spelare och för att få tillbaka den här fantastiska attraktionskraften som vi hade en gång i tiden men som inte finns där på samma sätt längre. En FA-cuptitel eller en topp 5 placering i ligan skulle kunna Rodgers en liten tid till vid sin post, då kan jag motvilligt köpa att han får sitta kvar. Men som sagt jag tror inte att det i längden håller att ha en tränare som bara kan spela omställningsspel om man på sikt vill vara med och slåss ligatiteln eller ta sig in i Euroapspelet och göra ett ordentligt avtryck. Skulle vi däremot inte vinna FA-cupen och vi tappar greppet totalt i ligan och till och med 5:e platsen rinner oss ur händerna då ser jag ingen annan utväg än att sparka Rodgers. Återigen, om vi tar oss till Europaspel finns det ändå lite logik i att behålla Rodgers men missar vi Europaspelet då får det faktiskt vara nog då har Rodgers förstört tillräckligt. Jag tycker i och för sig att han redan har förstört och raserat det här laget tillräckligt med sina konstiga laguttagningar och oförmågan att formera laget efter det materialet som finns tillgängligt. Men okej jag får väl ta och lägga ner stridsyxan och vänta ut den här våren och ser om Rodgers tagit oss till Europa och vunnit FA-cupen. Men jag gör ingen hemlighet av att jag vill ha bort Rodgers, han är ingen fantastisk tränare. Jag tror att Liverpool skulle må bra av att få in en flexibel tränare som vågar förändra något när en spelidé eller ett spelsystem bevisligen inte håller. Med Rodgers har vi fått in en tränare som kör sitt eget race och bara kör på det oavsett hur det går och det tror jag inte att vi kommer att gynnas av i längden. Och på frågan vad finns det för alternativ? Det finns gott om alternativ om man bara anstränger sig lite. Rodgers har sagt att han är helt rätt person att leda laget i det här läget. Ja men för fan Rodgers bevisa det då.

 

Så var det då dags igen. Årets roligaste match för säsongen som fotbollsälskare. Det finns många rivalmöten och derbyn som jag uppskattar, det är kul med ett stormöte mellan Liverpool och United på Anfield. Det är häftigt och kul med derby på San Siro mellan Milan och Inter. Men jag måste erkänna att det är något speciellt med El Classico matcherna mellan Barcelona och Real Madrid. Och jag är extra svag för ett El Classico möte på Camp Nou. Camp Nou kan emellan vara en ganska tråkig arena då stämningen där emellanåt går lite förlorad då det är rätt få matcher som är laddade. Men när Real Madrid kommer på besök, då händer det något med den arenan. Då lever Camp Nou upp på något sätt och det blir en fantastisk stämning. Mycket viktiga poäng stod på spel i kampen om ligatiteln och dessutom ett ypperligt tillfälle att sända ut rätt signaler till supportrarna vart lagen står inför kommande fortsättning av Champions League äventyret.

 

 

Jag tycker att matchen började lite trevande, man märkte att båda lagen ville känna på varandra. Men jag skulle nog ändå vilja hävda att Barcelona var lite mer på hugget än Real Madrid var under de första 20 minuterna. Jag trodde faktiskt att Xavi och Iniesta skulle spela från start ihop tillsammans med Sergio Busquets, då jag trodde att Luis Enrique ville satsa på ett lite mer rutinerat mittfält. Men han valde att spela med Rakitic från start och Sergio Busquets och Xavi fick börja på bänken och så spelade han med Marscherano och Iniesta i de positionerna på mitten. Ni vet att jag har tjatat om att Marscherano borde spela som mittback då jag tycker att han är klasser bättre på den positionen än vad både Pique och Mathieu är. Och inför matchen kände jag att det var lite dumdristigt av Luis Enrique att spela med Pique och Mathieu och mittbackar i en match av den här digniteten. Men den här gången tyckte jag att vi fick se lite av den gamla Pique igen. Om den gamla Pique nu har funnits? En svala gör ingen sommar säger jag, det är klart att man vill se över tid om Pique kan ligga på den här nivån. Jag hävdar fortfarande att Pique inte är tillräckligt bra individuellt för att vara den som bär upp en defensiv. Jag tycker att han var en produkt av Puyol. Men i kvällens match var han ju helt otrolig. Vilka brytningar han gör och de brytningarna kom också i ett läge då Real Madrid höll på att ta över matchen. Däremellan hade Mathieu nickat in 1-0 för hemmalaget efter en fint slagen frispark av Messi. Också lite ironiskt då Mathieu är en spelare jag har hackat på väldigt mycket, men han kan vara nyttig att ha på planen vid fasta situationer uppenbarligen. Efter 1-0 målet började Real Madrid komma in mer i matchen, det verkade som att de behövde en rejäl spark där bak för att komma igång. Marcelo hade en period i den första halvleken då han visade upp sin fina spelförståelse och sin fina teknik framförallt. Jag tycker verkligen att han är världens bästa ytterback av den enkla anledningen att han är så mycket mer än en ytterback. Han kan på egen hand gräva fram bollen och sätta igång ett anfall. När han trampar igång och viker in i planen och får vara den som fördelar bollen då är han helt fantastisk. Däremot har han inte ett avslut som är bra nog för att han ska vara det där enorma hotet offensivt. Men han är en spelare som du kan spela väggspel med och som levererar riktigt bra inlägg också. Han hade ett mycket fint förarbete till Benzema som i sin tur levererade bollen till Ronaldo på ett perfekt sätt och det var bara otur att han skickade upp bollen i ribban. Modric är en spelare som fått lite mer defensivt ansvar och mycket av det beror på att han får stå i skuggan av att det finns så mycket offensiv kvalité i det här laget. Bredvid sig har han en Toni Kroos som i första hand är en offensiv spelare, det finns en Isco som pockar på uppmärksamheten och som vill delta i offensiven och håller Ancelotti fast vid sitt 4-3-3, då finns det inte tillräckligt med utrymme för Modric att få visa upp sina offensiva kvalitéer. Inget självklart utrymme i varje fall. Men så uppstod det ett läge då Modric kunde kliva fram lite mer i banan och då visade han upp sin fina passningsfot. En fantastisk slagen boll mot Benzema som med en liten klack serverar Ronaldo och där är han kylig och petar in kvitteringen. Ett skolboksexempel på hur man ska spela omställningsspel. Psykologiskt oerhört viktigt för Real Madrid att få göra 1-1 och få en biljett in i matchen igen efter en ganska trög start. Men en som jag tror inte mådde så bra för en sekund var Neymar. Han serveras mer eller mindre öppet mål men får knappt iväg något avslut, Casillas kan enkelt ta hand om bollen och sedan en omställning senare är det 1-1. Jag har ju hyllat Neymar ganska mycket den här säsongen, men det är uppenbart att han är inne i en liten svacka. Och då tänker jag inte i första hand på att han inte gör lika mycket poäng längre, men han ser då och då lite trött ut och inte så sugen på att delta i spelet. När han får bollen vill han gärna göra det på egen hand och när det väl finns läge för att lyfta blicken då gör han inte det och då tappar de bollen och så åker de på en kontring eller så stannar anfallet upp. Annars satt jag och njöt lite av Claudio Bravos målvaktsspel, han fick göra några riktigt svettiga räddningar. Framförallt räddningen på Ronaldos distansskott, den var ganska vass och hade den bollen gått in då är jag rätt säker på att vi hade fått en annan utgång. Första halvleken var riktigt välspelad, lite trevande inledning men mestadels förbannat bra fotbollsunderhållning. Det här är verkligen världen bästa klubbmatch, det kommer vi bara inte ifrån.

 

 

Den andra halvleken skulle komma att handla om vem som skulle ta tag i takpinnen. Vem vågade kliva fram och bli hjälte nu när det ställdes på sin spets i titelstriden. Inledningsvis bytte lagen lite boll med varandra men redan efter 11 minuters spel slogs en långboll från Dani Alves om jag minns rätt. En perfekt slagen boll och Suarez tar ner på bollen på ett helt fantastiskt sätt och kan placera in 2-1 målet. Långbollen av Dani Alves är av absolut världsklass och Suarez förvaltar den där långbollen på absolut bästa sätt. Att kunna ta ner den bollen i den farten då är man något exceptionellt. Och jag vet att en del vill hävda att Suarez presterar bara mot sämre motstånd och att han är inte de stora matchernas man och att han till och med inte är en världsspelare. Jag håller absolut inte med. Nu är jag såklart lite part i målet när jag pratar om Suarez, men det är inte vem som helst som får chansen att spela för Barcelona då har man presterat ganska bra om man får chansen att spela för en klubb av den digniteten. Det är klart att Suarez fortfarande kämpar med att han kan vara lite ojämn ibland och att han kan tjura ihop när han inte får det att stämma. Men han är verkligen helt fantastisk. Det är klart att han är fantastisk, titta bara på hur han offrar så mycket för laget med sina löpningar. Han tvekar ju inte på att ta en löpning i djupled för laget även om han vet att han kanske inte kommer få bollen. En spelare som har ett lite för stort ego (Läs Balotelli) tar inte de löpningarna på samma sätt och deltar inte heller i press spelet som ändå får ses som en del av det vi kallar för offensivt försvarsspel. Suarez är oerhört bra både när det gäller offensiva löpningar, han är också en bra bollhållare och kan helt på egen hand luckra upp ett försvar. Och har han bara en tillräckligt rörlig omgivning omkring sig vilket han har haft både i Liverpool och nu i Barcelona då blir resultatet bara så bra. Efter målet tog Barcelona över matchen fullständigt. Jag skulle vilja säga att man spelmässigt stod för en överkörning som var lika stor som det där mötet på Santiago Bernabeu säsongen 2008/2009 då Barcelona vann med hela 6-2. Hade Barcelona förvaltat alla sina chanser i den andra halvleken och om inte Casillas hade stått för en förbannat bra insats då hade det här mycket väl kunnat sluta 5-1. Rakitic kan ha gjort sin bästa match i Barcelonatröjan, vad passande att slå till med en sådan fin insats när man möter Real Madrid av alla lag. Det jag har varit kritisk till när det gäller den värvningen är att jag ser inte riktigt vad han ska tillföra detta Barcelona, jag har inte tyckt att han är den typiska Barcelonaspelaren men å andra sidan är det väl fint att man kan ha fel. I andra halvlek framförallt tycker jag att han fyller en viktig funktion, då han vann mycket boll och kunde till och med vända på spelet med en fin långboll upp mot Neymar eller Suarez. Marscherano älskar den här typen av matcher, med sin Liverpoolbakgrund vet han vad det innebär att spela matcher som verkligen betyder något. Han plockar fram hjärtat i den här typen av matcher, han smäller på men är samtidigt duktig på att hålla i bollen och kan vara spelfördelare. Sen ligger han emellanåt ner och gnäller lite för mycket, men det är han inte ensam om. Men jag älskar spelartypen som Marscherano är, både spelfördelare men samtidigt lite av ett svin. Och jag ska inte gå in på den diskussionen för mycket igen, men jag menar att du måste ha ett svin som ligger lite på gränsen för att kunna lyckas som lag. Och fördelen med Marscherano är att det spelar ingen roll vart du spelar honom, han gör ett utomordentligt jobb på mittfältet och skulle Mathieu och Pique tappa greppet helt och hållet då är det bara att flytta ner honom i backlinjen så styr han upp defensiven. En förbannat bra spelare, en av världens bästa defensiva spelare framförallt. Messi hade en dålig första halvlek, han syntes inte till så mycket. Ett tag funderade jag på om han blivit utbytt för han syntes verkligen inte till särskilt ofta. Men jag kände direkt när den andra halvleken börjar att Messi kommer göra en bättre andra halvlek. Det känns som att Messi kan bara inte vara medelmåttig i en hel match, utan gör han en dålig första halvlek då knyter han näven och går ut i andra halvlek och visar att han är tidernas bästa fotbollsspelare. Diskussionen om Ronaldo eller Messi kan vi ta en annan gång bara så det är sagt. Det fanns en situation då han bestämde sig för att trampa igång och det resulterade i ett gult kort på Realspelare. När Messi bestämmer sig för att utnyttja sin fart då går han bara inte att stoppa, då måste man som motståndare bara gå in och ta en varning i det läget sen är det bara att hoppas att kapningen inte blir för grov för att undvika att det blir rött kort. Men Messi behövde den här gången en halvlek på sig att komma igång och efter den där individuella prestationen gick han inte att stoppa för resten av matchen. Neymar gjorde en något bättre andra halvlek, även han har bra fart i stegen när han väl bestämmer sig för att inte lägga sig ner och rulla runt utan när han står upp då är han riktigt giftig spelare i omställningsspelet. Däremot är det oroväckande att han inte sätter chanserna på samma sätt som han gjorde i början på säsongen. För att vara den där riktiga världsklass spelare som Messi är då krävs det att du också tar vara på dina chanser och är med och slåss om skytteligasegern och där är inte Neymar än. Real Madrid däremot kan inte vara nöjda med sin andra halvlek. Kroos och Modric blev helt uppkäkade på mittfältet, Kroos som är tänkt att vara en av de stora kreatörerna på mittfältet fick knappt en syl i vädret. Modric fick kämpa hårt för att stå emot när Barcelona ställde om. Isco syntes inte till, han såg väldigt besvärad ut av situationen. Tittar man på defensiven tycker jag att det var tydligt att Real försökte styra upp den delen av spelet till att börja med innan man gick till anfall. Nu tycker jag att det har blivit bättre när Sergio Ramos har kommit tillbaka för då tycker jag att Pepe presterar bättre. Det är lite samma sak som med att jag tycker att Pique var en produkt av Puyol tycker jag att Pepe är en produkt av Sergio Ramos. Samtidigt tycker jag att Pepe ska ha cred för att han har lugnat ner sig och fokuserat på spelet, han har inte tagit massvis med onödiga gula och röda kort utan han fokuserar på att spela fotboll. Sergio Ramos är en spelare som måste vara oerhört trygg att spela med och det vore väl konstigt annars, det är en av världens bästa mittbackar. Men även dessa två hade problem med Barcelonas fart i omställningsspelet, som de fick jobba när Messi, Neymar och Suarez kommer farandes som en kanonkula. Anfallstrion Ronaldo, Benzema och Bale hade inte mycket att göra i den andra halvleken men det säger en del om hur bra Barcelona var. Real Madrid fick inte låna bollen helt enkelt. Och Ronaldo vill ju i första hand vara slutdestination i ett anfallsspel, när han får bollen och kan vika in från kanten och skjuta. Bale tyckte jag inledde matchen med att vara duktig på att droppa ner och hämta boll men i den andra halvleken var han inte lika pigg på det. Ska Bale bli den där riktiga världsspelaren som kan mäta sig med Messi och Ronaldo, ja då måste han nog börja försöka delta mer i speluppbyggnaden. Han har inte samma spetsegenskaper som Ronaldo har. Han är riktigt snabb och har en fin teknik, han har egentligen alla färdigheter för att vara en spelare av absolut världsklass men det räcker inte att bara hänga där på högerkanten och vänta på att han ska få bollen. Han behöver droppa ner mer och framförallt när han får bollen måste han bli mer beslutsam, ska han vika in från kanten och skjuta eller ska han försöka slå inlägg mot Benzema eller Ronaldo eller ska söka sig mer inåt centralt i banan för att bli mer involverad i matcherna? Jag tror att de som såg kvällens match förstår varför jag tycker Bale är överskattad. Jag har inte följt honom slaviskt ska jag inte påstå. Men det är skillnad på Tottenham och Real Madrid och jag har sett honom tillräckligt många gånger i Real Madrid för att kunna säga att jag tycker att han är överskattad. Han behöver visa framfötterna betydligt mer för att jag ska hålla honom särskilt högt. Jag tycker absolut inte att han är en flopp för Real Madrid, men sett till vad han kostade har han inte varit bra nog och frågan är om han ens är bra nog för att vara en av de bärande spelarna i Real Madrid. Jag förstår att det råder delade meningar om honom i Real Madrid kretsar, för han har sin snabbhet men bakom det vad finns det egentligen då att få ut utav honom?. Real Madrid kom aldrig in i matchen efter 2-1 målet, de försökte äta sig in i tillställningen så gott de kunde men när inte Ronaldo, Benzema och Bale är på tå då finns det inte särskilt mycket att hämta offensivt. Och det är inte rimligt att Kroos och Isco ska luckra upp ett försvar helt på egen hand utan mycket hänger på att anfallstrion ska leverera i synnerhet Ronaldo och Bale. Men Barcelona klarade av att spela av den här matchen på ett föredömligt sätt, samtidigt som de lyckades vaska fram ett antal kontringar och de kunde mycket väl ha blivit fler mål om man varit lite mer effektiva.

 

 

Mycket intressant slutresultat givetvis och frågan är vart står respektive lag för tillfället? Jag skulle vilja säga att det är lite ombytta roller efter det här El Classico mötet man jämför med höstens El Classico möte. Höstens El Classico var en bekräftelse på att Real Madrid där och då såg ut som ett komplett lag och det handlade bara om hur stor marginal man skulle vinna ligan med. Barcelona var ett lag som hade enorma problem i backlinjen och det rådde en stor osäkerhet kring åt vilken riktning man rörde sig i. Under hösten fick man dessutom stryk av PSG på bortaplan i Champions League gruppspelet vilket också spädde på snacket om att man verkligen var en klubb i kris. Jag tillhörde de som tyckte att man skulle ge det lite tid. Bara tanken att sparka Luis Enrique kändes ju fullkomligt vansinnigt. En tränare som är ny på sin post ska alltid få tid på sig och då snackar vi minst 2 år och i vissa enskilda fall ännu längre tid. Och det är ingen duvunge vi snackar om här, utan Luis Enrique är en av de absolut största spelarna i Barcelonas historia han kan klubben han vet hur den här klubben fungerar och jag vill hävda att Barcelona gjorde rätt som plockade in honom. Och som tränare har han gjort ett bra jobb både i Roma och Celta Vigo och han har dessutom tränat Barcelona B. Jag tycker att han har börjat få ordning på laget och att han har vågat ha tålamod med Suarez tycker jag att han ska ha all heder för. Det höjdes en del röster om att man skulle peta Suarez och spela Pedro i som winger till höger i den trion längst fram. Men jag höll verkligen inte med om det. På vilket sätt hjälper man en spelare att komma i form genom att ha honom på bänken? Nej det säger sig självt, saker och ting ska få tid och nu har Suarez kommit in i Barcelonas sätt att spela fotboll. Och jag köper det inte att han inte tar tillräckligt många löpningar för laget, jag tycker precis tvärtom. Han är en otrolig flexibel spelare, det spelar ingen roll om du spelar honom på kanten eller som central anfallare. Titta bara på slutet av hans tid i Liverpool när han spelade med Sturridge. Sturridge fick spela som ensam anfallare i vissa matcher och då accepterade Suarez att okej nu har jag en spelare som konkurrerar om den positionen längst fram jag kommer kanske inte ta mig till lika mycket läge men då gäller det att göra det bästa av situationen och ta skitjobbet för laget också. Och han gjorde ett hundraprocentigt jobb, det är precis så han har tacklat situationen i Barcelona också. Nu spelar han med en världsspelare i Messi och en spelare som har alla färdigheter för att bli minst lika bra som Messi i Neymar, och han har insett att det är lite ge och ta det är tre starka vinnarskallar på planen som vill göra mål. Väldigt mycket handlar om att känna av när det är läge att göra allting själv eller att faktiskt våga samarbete med Messi och Neymar. Det tog ett tag innan han hittade målet och jag har inte målstatistiken framför mig i skrivande stund men efter att han har fått göra en del enkla mål så har det lossnat. Och jag som till en början drog det så långt att Suarez var en flopp i Barcelona nästan en ännu större flopp än James Rodriguez till och med det argumentet får jag minsann äta upp nu. Nu när Suarez har växt in i Barcelonakostymen så kommer han att vara en oerhörd tillgång för Barcelona. Det ser väldigt bra ut för Barcelona, man har en anfallstrio som levererar. Och ska Rakitic vara såhär bra framöver, när det dessutom finns en Xavi och en Sergio Busquets i bakfickan att slänga in det tycker jag säger en del om hur mycket resurser det finns i detta Barcelona. Marscherano har jag varit inne på tidigare, han fyller en viktig funktion med sin riviga spelstil. Iniesta är kanske inte lika bra längre men han är fortfarande viktig för laget, han klarar av att spela omställningsspel han har bra blick för spelet mycket duktig på att vägga sig igenom med en lagkamrat och allmänt kvick i tanken. Och jag har hävdat att backlinjen varit Barcelonas stora akilleshäl under hela säsongen. Men Pique och Mathieu såg faktiskt ruggigt stabila ut ikväll och jag vet att Pique fick en del beröm efter matchen mot City i Champions League. Om hans lyft beror på att han har knutit näven eller att Claudio Bravo styr honom och Mathieu på ett bättre sätt det är svårt att sia om, jag tror väl mer på det förstnämnda om jag måste välja. Dani Alves och Jordi Alba stängde sina kanter på ett bättre sätt. Och det gäller ju att göra så bra matcher defensivt över tid, när de gör det då finns det alla möjligheter att vinna titlar. Det ska bli intressant att se de mot PSG i Champions League. Jag har redan berättat mina tankar om det mötet i ett tidigare inlägg så jag hänvisar till inlägget nedanför helt enkelt.

 

 

Real Madrid då? Det känns som att nu är det deras tur att ställas mot väggen. Vart står Real Madrid egentligen efter det här? Jag tyckte att man gjorde en rejäl uppryckning efter att man släppte in 1-0 målet. Man hade ett mycket bra kombinationsspel och Benzema såg för en gångs skull lite mer intresserad ut av att delta i spelet. Sen var det skönt att se att han fick vettiga bollar att jobba på och det var nog viktigt för honom att få med sig 1 assist ifrån den här matchen förlusten till trots. Den klacken till Ronaldo är ruggigt fint utförd och det är bra spelförståelse att känna av att jag vet att Ronaldo kommer att dyka upp i mitten om jag bara förlänger bollen med klacken och så blir det ju så perfekt när det väl lyckas. Jag tycker dock att det blev rätt tydligt att Real Madrid lever rätt mycket på sin anfallstrio. Det låter ju smått sjukt att säga det att man är mer beroende av sin anfallstrio än vad Barcelona är av sin. Men i Barcelona finns det ändå en Iniesta som fortfarande fyller en viktig funktion för laget offensivt. Kroos är en mycket duktig passningsspelare och är jättebra att luckra upp försvar när han väl får tid på sig, men i den här typen av matcher då kommer han inte riktigt till sin rätt. Och det är väl egentligen fel ord att använda då han inte är lastgammal, men min känsla är att under den senaste tiden har han tacklat av lite. Och jag ställer mig fortfarande frågandes till att var det verkligen så smart att skeppa iväg Xabi Alonso och Di Maria för att plocka in en Toni Kroos på mittfältet? Nu med facit i hand är nog Real Madrid nöjda med tanke på att han inte haft en särskilt lyckad säsong i United, men ändå är Toni Kroos en typisk Real Madrid spelare? Oavsett om han är det eller inte måste han prestera betydligt bättre än vad han gjorde ikväll. Riktiga världsspelare kliver fram i sådana här matcher och tar tag i spelet och ser till att få igång anfallsspelet samtidigt som de klarar av att städa upp framför backlinjen. Men Kroos var matchen igenom ganska anonym och inte särskilt delaktig och det är lite dåligt av Kroos då jag vet att han kan bättre. Isco är en spelare som gärna vill ges utrymme till att gå på genombrott och komma till skottläge eller läge att skicka in ett instick till Benzema, Ronaldo eller Bale. Men jag tyckte att Isco kändes väldigt liten i den här matchen, han såg inte alls bekväm ut med situationen det kändes som att det här var en match som blev lite för stor för honom. Låt oss konstatera att det är skillnad på världsspelare och världsspelare. Och Isco är en världsspelare men frågan är om han är en världsspelare? För att uttrycka mig lite kryptiskt såhär framåt natten. Jag tycker nog inte det, det finns en fin potential att hämta i Isco men frågan är om han är de stora matchernas man? Nja inte än uppenbarligen. Modric hängde inte heller med i andra halvlek när Barcelona började visa upp sitt fina omställningsspel det gick för fort helt enkelt. Marcelo och Carvajal hade det jobbigt på sina respektive kanter, Barcelona sköljde över de i anfallsvåg efter anfallsvåg. Ancelotti bytte ut Pepe och satte in Varane, men jag tycker inte att det hjälpte så mycket. Jag tror tanken var att Varane skulle gå in och styra upp försvarsspelet lite, men att lägga allt det ansvar på en 22-åring kan jag tycka är lite väl hårt. Men det kan också ha handlat om en ren säkerhetsåtgärd då Pepe hade en varning efter en duell med Suarez från den första halvleken. Men bytet i sig förbättrade inget. Casillas ska ha en klapp på axeln för sin insats, han höll Real Madrid kvar i matchen och gav laget chansen att komma ikapp så ingen skugga ska falla över honom. Skönt att se att han för tillfället tystar kritikerna då en del hävdat att han är slut som målvakt. Och visst jag håller med bedrövligt VM, men han är fortfarande en målvakt som ofta kommer upp stort i den här typen av matcher och ger laget chansen att ta poäng eller till och med vinna. Real Madrid är inne i en liten formsvacka det råder det inget tvivel om. Det största tecknet på det är den där makalösa matchen mot Schalke på Bernabeu. Med all respekt till Schalke men det är klart att ett Real Madrid som är i någorlunda balans inte släpper in 4 mål på hemmaplan mot ett lag som Schalke. Och frågan är om Ancelotti tappat greppet en aning över laget eller om det helt är upp till spelarna att skärpa till sig. Jag tycker Ancelotti är en väldigt flexibel tränare och han klarar både av att föra matcherna men kan också försöka stänga en match genom att bara lägga sig på försvar. Men uppenbarligen är inte spelarna i riktig balans för tillfället och då gäller det för Ancelotti att kliva in och få igång engagemanget och få in mod i spelarna igen så att de inte går ut i den här typen av matcher och står och sover som de faktiskt gjorde inledningen av matchen. Det är inte rimligt att det ska krävas att man släpper in ett mål för att man ska komma igång då som först. Det blir väldigt intressant att se hur de kommer hantera matcherna mot Atletico Madrid i Champions League. Det är klart att jag måste hålla Real Madrid som favorit inför det dubbelmötet. Men med tanke på hur välorganiserade Atletico är och att de är otroligt duktiga på omställningsspel precis som Barcelona är då ska det bli intressant att se om Real Madrid klarar av att hänga med i svängarna. Det intressanta som jag ser det är att om de åker ur Champions League i nästa runda och att Barcelona nu vad det verkar springer hem ligatiteln, vad händer i Real Madrid då? Är det läge att fasa ut en del spelare som varit i klubben ganska länge, eller blir det så som det alltid blir när ett storlag som bara ska vinna massvis med titlar inte vinner de tunga titlarna att tränaren får bära hundhuvudet? Om Real Madrid åker ur mot Atletico i Champions League och man inte vinner ligan, får Ancelotti verkligen sitta kvar då? Vi vet hur det gick för Mourinho när han inte levererade de resultat som klubben önskade och det blev ett lite trist avsked för honom. Jag tror att Ancelotti inte ska vara alltför säker på att han får sitta kvar som tränare om det inte blir några fina titlar i prisskåpet när säsongen är slut. Fotbollsvärlden är så pass kortsiktig och framförallt i de riktigt stora klubbarna att blir inte resultaten som de ska så åker man ganska snabbt. Det är mycket svårt att sia om Real Madrids fortsättning. Allt hänger nog på hur det går i Champions League. Vi vet att när Real Madrid verkligen får det att stämma och när Ronaldo verkligen är på humör då kan han på egen hand både fixa Champions League och ligatiteln till Real Madrid. Men nu har han ju visat sig vara lite mer mänsklig och dippat en aning i form, plus att Real har ett mittfält med Kroos och Isco som inte riktigt tar så stor plats som man kanske skulle önska sett ur ett Realperspektiv. Och Benzema och Bale kämpar på, det blir lite vad det blir men det är inte tillräckligt bra. Varken Benzema eller Bale levererar vecka ut och vecka in. Och där någonstans är skillnaden mellan Barcelona och Real Madrid just nu. Messi, Neymar och Suarez levererar ta mig tusan varje vecka och även om alla tre inte gör mål i varje match så bidrar de ändå med tillräckligt rörlighet i spelet för att de ska skapa ytor för varandra. Sedan har man ett mittfält med en Rakitic som kanske har börjat hitta rätt nu och skulle det gå åt skogen där har man hyfsade spelare att slänga in från bänken. Och om Pique och Mathieu fortsätter ligga på den här nivån då kommer det blir svårt att få hål på Barcelona framöver det må jag säga. Jag har lutat mer och mer ju mer jag har sett Barcelona på slutet att de är en favorit till att ta hem Champions League. Och det är helt bisarrt, för det här var ju så sent som i höstas en klubb i "kris" enligt många. Och nu helt plötsligt är man favoriter att vinna Champions League enligt de flesta. Barcelona den här säsongen är ett tecken på att saker och ting ska få ta tid. Vi kan konstatera att Real Madrid är ett lag som det just nu råder en del osäkerhet kring vart den här säsongen tar vägen. Barcelona å sin sida är i storform och jag känner efter att ha sett kvällens El Classico att frågan är om Barcelona ändå inte tar hem både ligan och Champions League. Jag har svårt att se att både Real Madrid och Bayern München kan kunna rubba de i en eventuell final och detta trots att finalen spelas på tysk mark. Spelplatsen spelar ingen roll, Barcelona är inne i en sådan fantastisk fin period för tillfället de är på väg att få exakt alla bitar på plats. Och Luis Enrique har fått mycket kritik för att han inte är någon taktiskt skicklig tränare vare sig offensivt eller defensivt. Kan vi alla enas om att Luis Enrique är en förbannat duktig tränare? Barcelona är otroligt roliga att se på, man är i storform och man marscherar mot de riktigt fina titlarna.

 

Då har det blivit dags att snacka lite fotboll igen och den här gången lägger jag fokus på att snacka lite om vad jag tror om kvartsfinal mötet i Champions League mellan PSG och Barcelona. Hur är läget i bägge lagen? Och vad tror jag om lagens chanser att avancera vidare?

 

 

Till att börja med tänkte jag att jag skulle ta och snacka lite om PSG. Vad är mina generella intryck av PSG sen vi gick in i 2015? Jag tycker att laget har blandat och gett minst sagt. Det har varit höga toppar men också väldigt djupa dalar. Den matchen jag kommer ihåg mest var den mot Caen då PSG har total lekstuga med motståndet och hade man varit tillräckligt effektiva hade man kunnat vinna den matchen med 7-0. Istället slarvar man bort matchen totalt genom att vara något lata och okoncentrerade mot slutet och man släpper in 2 mål och det slutar 2-2. Jag tyckte att man stod för en riktig bragd mot Chelsea då man får Zlatan utvisad efter 30 minuter vilket innebär att man tappar sin bästa spelare och ska avsluta med att spela 10 man i nästan 90 minuter men ändå jaga mål framåt. När Gary Cahill fumlar in en hörna var det totalt mörker och alla förväntade sig att Chelsea bara skulle spela av matchen och PSG och Zlatans Champions League äventyr skulle ännu en gång ta slut snabbt. Men tack vare en fantastisk attityd där PSG spelarna knöt näven och gav sig fan på att vi ska vinna det här till varje pris och att Chelsea slog av på takten alldeles för mycket och hade tankarna någon annanstans lyckades PSG dra längsta strået och avancera till kvartsfinal. Den första halvleken av kvällens match mot Lorient kunde jag inte se men jag kunde se stora delar av den andra halvleken och det är något märkligt med detta PSG måste jag säga. Det känns som att man ligger på en nivå som är så mycket bättre än övriga lag i Ligue 1. Men å andra sidan känner jag också att PSG:s lägstanivå är lite för dålig för att man ska kunna räkna med de på allvar när de möter de riktigt stora elefanterna i ett Champions League slutspel. Tittar man på spelare för spelare tycker jag absolut att PSG kan mäta sig med Barcelona. Sirigu är en fullt duglig och kompetent målvakt som du absolut kan gå långt med i ett Champions League slutspel. Van Der Wiel är en mycket duktig ytterback, han bidrar med både tyngd och fart vilket är en bra egenskap hos en ytterback. Maxwell tycker jag är otroligt underskattad, han får inte de där stora rubrikerna men det är en mycket följsam och läser spelet på ett mycket bra sätt. Han finns alltid på plats i fyrbackslinjen och du vet att han alltid är att räkna med. Sen är han kanske inte en Marcelo som kan gräva fram bollen helt på egen hand och kliva in med en rasande fart centralt in i banan och bli som en spelfördelare för en sekund men det är väldigt få ytterbackar i världen som besitter den egenskapen. Men hans styrkor i defensiven kompenserar att han är något begränsad i det offensiva spelet. Mittfältet tycker jag PSG ska vara väldigt nöjda med, det finns en bra blandning av olika spelartyper i den delen av banan. Verratti tycker jag har blommat ut till en världsspelare, det känns som att han är redo för att spela i en ännu större klubb än PSG. Med facit i hand undrar man ju vart Juventus hade varit om man hade lyckats få till en lösning med Verratti. Det ska bli mycket intressant att följa Verrattis karriär både på klubblag och landslagsnivå framöver. En spelare att hålla ögonen på i EM nästa år om inte annat. Mautidi är en fantastisk spelare när det gäller att ta löpningar för laget. Och det bästa med honom är att även när han vet att han kanske inte kommer få bollen så tar han ju ändå löpningarna för att han vet att han drar isär motståndarens backlinje och skapar ytor för sina lagkamrater och det är en mycket bra egenskap att ha. Pastore tycker jag har varit lite ojämn men hans högstanivå är väldigt bra, han har en bra teknik och han har ett riktigt bra skott när han väl får till det. Men min absoluta favoritspelare på PSG:s mittfält måste ändå vara Thiago Motta. Han är den typen av spelare som motståndarlagets supportrar bara hatar men som hemmasupportrarna älskar. Men jag tycker att Thiago Motta är ju betydligt bättre om man jämför med vilken typ av kritik han får både på olika fansforum och på andra forum. Han beskrivs ju ibland som enbart ett svin som sparkar på allt som rör sig. Men det finns i grunden en mycket kompetent spelare i honom. Han kan hålla i bollen när det blåser på toppen och han slår sällan bort enkla bollar, även om det nu skedde ikväll så på sätt och vis talar jag emot mig själv där men alla kan ju göra ett misstag. Men jag tycker att han har ett väldigt bra passningsspel i sig och han har en mycket bra spelförståelse. Och jag tycker att om du ska lyckas som lag att nå riktigt fina höjder och vinna riktigt fina titlar då behöver du ha ett svin på planen. Och då får man inte glömma bort att det är skillnad på ett svin och ett riktigt svin. Ett svin kan vara en spelare som går och köttar och smäller på som ligger på gränsen men som inte går medvetet in för att bara sabotera spelet och skada motståndaren. Ett svin ligger hela tiden på gränsen, men han bidrar med energi till laget medan han tar energi från motståndaren då han är jobbig att möta. Ett riktigt svin är en spelare som bara går in och spelar fult, men då gör han ju det för att han i det övriga spelet inte klarar av någonting. Nu kommer jag inte på något bra exempel men det går säkert att komma på flera exempel om man bara tar lite tid på sig att tänka efter. Men jag är helt övertygad om att ska du vinna Champions League vilket PSG har ambitionen att göra, ja då behöver du en sån som Thiago Motta du behöver den här spelaren som är så jobbig för motståndaren att möta. Som en bålgeting och en stor nagel i ögat ligger han på motståndaren och irriterar med sin riviga spelstil. Men samtidigt har han kvalitéerna att kunna dra ner på tempot och hålla i bollen så att Pastore, Verratti och Mautidi hinner positionera sig så att han kan ge de bollen och så kan de slå upp bollen mot Zlatan, Cavani och Lavezzi. Alla lag behöver ett svin som Thiago Motta, Flamini, Van Bommel och den typen av spelare annars tror jag det blir väldigt svårt att vinna titlar. Har du bara finlirare på planen då finns det en risk att det blir lite för mycket elegans på planen. Du måste han någon som går in och delar ut en hård smäll på motståndarens bästa spelare som visar att nu jävlar nu kör vi. I offensiven ser det också väldigt bra ut för PSG. Jag var orolig ett tag att Zlatan och Cavani inte ville ha med varandra att göra, men nu på slutet har de ju faktiskt börjat passa varandra. Man ska ta det media skriver med en nypa salt men faktum är att Zlatan och Cavani inte passade varandra i inledningen på säsongen men på slutet har man kunnat se ett tydligare samarbete mellan de två. Lavezzi tycker jag har börjat ta plats på ett bättre sätt genom att visa att han vill ha bollen, han löper betydligt mer nu än vad han gjort tidigare. Sen kommer han inte alltid ner och möter upp bollen utan han vill gärna ligga och lurpassa och sticka iväg på sin kant och få bollen serverad på fötterna. Men i och med att han har Verratti bakom sig som kan slå de här exakta passningarna så är det ju inga problem. Och skulle Lavezzi inte hålla måttet finns det en Lucas att slänga in när han väl finns tillgänglig som jag anser är en betydligt mer rörligare winger än vad Lavezzi är. Så tittar man på forwardsbesättningen ser det också väldigt bra ut, där tror jag att PSG kommer att göra sina mål. Hade jag varit PSG supporter hade jag varit ganska optimistisk inför det här dubbelmötet. På ren vilja kan PSG ta Barcelona som man gjorde mot Chelsea på Stamford Bridge. Över tid kanske det inte är hållbart att spela utan Zlatan, men i enskilda matcher är det möjligt att PSG kan prestera bättre när inte Zlatan är med då de övriga spelare höjer sig någon extra procent och vågar kliva fram och ta ett större ansvar. Men det är klart att PSG på längre sikt inte är ett bättre lag utan Zlatan, vi snackar om en världsspelare här. Kanske inte på Messi och Ronaldo nivå men han är garanterat topp 10 i världen och det är inte fy skam. Men på ren vilja det vill säga med rätt inställning kan PSG slå ut Barcelona över 2 matcher det tror jag definitivt att man är kapabla till att lyckas med.

 

 

Om vi då går över till hur det ser ut i Barcelona så har det ju hänt en del sen jag pratade om de sist. Jag vet att jag skrev vid något tillfälle om hur enorma problem Barcelona har både i försvarsspelet men även att Suarez var en felvärvning som inte borde ha gjorts då det sabbar för Messi och Neymar och i synnerhet Messi. Jag hävdade också vid något tillfälle i ett annat sammanhang att Luis Enrique har börjat tappa kontrollen över det här laget att han inte hade fått ordning på det här stjärnspäckade laget. Men det har ju hänt en del sen sist om man säger så. Nu såg inte jag Barcelona mot Manchester City i onsdags vilket var synd då jag hörde att man gjorde en riktigt bra match. En viss Messi var oförskämt bra, det snackas till och med om den bästa halvleken en fotbollsspelare någonsin har gjort när det kommer till att vara så dominant som Messi var. Jag har sett sammandrag från matchen och det är alltid svårt att göra någon bedömning av det man ser i enskilda korta sekvenser men jag har sett Messi tillräckligt mycket för att säga att han är en av världens bästa spelare om inte den bästa ja för att inte dra det ännu längre och säga tidernas bästa spelare. Sen han bestämde sig för att nu ska jag sluta tjura för att det har kommit in en världsspelare till bredvid, nu ska jag börja droppa ner och hämta boll och vara med i speluppbyggnaden och inte bara vara slutstation i en offensiv har han varit mycket bättre. Jag vet att Messi helst skulle vilja hålla sig centralt i planen, men han har accepterat att Suarez finns där i mitten och så får han vika in från sin högerkant och antingen slå den avgörande passningen eller som han oftast får göra avsluta anfallen. Men Messi är ju inte bara en fantastisk målskytt, han är ju verkligen en komplett spelare. Helt på egen hand kan han ju med sin snabbhet bara trampa igång ett anfall och när han bestämt sig för att jag ska bara fram till målet då tar han ju sig dit. Och ofta vågar ju inte motståndaren fälla honom för risken är då att det blir en målchansutvisning. Passningen till Rakitic mål nu mot City senast var också ett cirkusnummer. Ja man kan klaga på att Citys backlinje inte har full koll på att Rakitic kommer smygandes på den bortre ytan men det spelar ingen roll, att Messi lyckas upptäcka Rakitic på den bortre ytan är imponerande. Och det är ju inte en chansboll han skickar iväg utan det är en perfekt slagen passning som landar framför näsan på Rakitic som kan ta emot bollen och hur säkert som helst kan han placera in matchens enda mål. Neymar har överglänst den här säsongen och han serverade Messi till ett fint läge även i den senaste matchen. Jag tycker att han har tagit ytterligare steg den här säsongen, han börjar växa in i Barcelonakostymen och börjar mer och mer kännas som en färdig Barcelonaspelare. Jag tycker att han är väldigt rörlig, han vågar utmana med sina finter han kan vika in i banan och skjuta även om han behöver förbättra skottet lite för att han ska vara den där superanfallaren. Han är dessutom bra på att ta löpningar för laget att öppna upp för Messi, Suarez eller Iniesta och Xavi för den delen även om just de inte är lika rörliga när det kommer till att söka sig in i boxen. Men Neymar har potentialen att göra upp mot över 25 mål i ligan den här säsongen och då har jag inte räknat med Messi eller Suarez. Suarez som det finns ett sparkapital i, men nu börjar han hitta rätt han och Messi börjar kunna samsas om vem som ska ha bollen och framförallt vid vilket tillfälle den ene ska slå passningen och den andra löpa i djupled. Men med Suarez har Barcelona fått in en spelare som är anpassningsbar som verkligen gör ett hundraprocentigt jobb oavsett om han spelar på kanten som en winger i en anfallstrio eller om han spelar som central anfallare. Och jag tror att Suarez har accepterat att det ska till något alldeles spektakulärt från hans sida om han ska bli den stora stjärnan i laget. Messi kommer så länge han finns i Barcelona vara den största spelaren i laget, men jag tror att Suarez accepterar det på ett bättre sätt än vad exempelvis Zlatan gjorde när han var där. Sen kan man argumentera för att en spelare ska inte diktera villkoren helt och hållet för hur ett lag ska spela men det känns som att då kommer vi in på ett rejält sidospår och det vi inte riktigt tid med nu. Skicka upp bollen mot Barcelonas anfallstrio och det är målgaranti i varje match i stort sett. Mittfältet ser stabilt ut, jag tyckte att Xavi och Iniesta började tackla av en del men sätter man in de i Barcelona som lag tycker jag fortfarande att de båda fyller en funktion och är viktiga för laget. Samtidigt finns det en Sergio Busquets som definitivt fyller en defensiv lucka och är en världsspelare på den positionen, sen är han inte guds bästa barn när det kommer till att vara ärlig på planen men det är en annan femma han är fortfarande en av världens bästa defensiva mittfältare. Rakitic är jag inget större fan av och jag ser inte varför man köpte honom. Men det är klart att han i någon form fyller en funktion för laget för annars skulle ju inte Barcelona ha värvat honom. Det är väl mer att han inte syns så mycket i spelet utan han bara finns med där i bakgrunden. Men så dyker han upp där i straffområdet på rätt plats och petar in bollen och så har han blivit matchhjälte. Det kan vara så att jag underskattar Rakitic en aning, men jag har fortfarande svårt att se att man tog in honom för att ersätta Fabregas. Jag hoppas inte Rakitic är Fabregas ersättare, för jag håller verkligen inte med om att Rakitic är en bättre spelare än vad Fabregas är. Sen kommer vi till backlinjen och det är där som Barcelonas akilleshäl finns. Luis Enrique har laborerat en del med laget på de positionerna och framförallt när det gäller spelsystem. Hade jag fått ta ut laget hade jag spelat fyrbackslinje med Dani Alves som högerback, Marscherano och Mathieu som mittbackar och Jordi Alba till vänster. Dani Alves och Jordi Alba är givna på sina kanter, jag tycker inte det finns så mycket att diskutera där. Det är klart att de har brister i defensiven men de är ändå tillräckligt bra för att starta i varje match. Marscherano tycker jag har blivit en mycket bättre spelare sen Barcelona skolade om honom och flyttade ner honom i backlinjen. Samtidigt tycker jag att han behövs på mittfältet, men med tanke på hur dåligt det har funkat med Mathieu och Pique känns det som att det är ett måste för Barcelona att ha Marscherano där som kan garantera stabilt försvarsspel. Pique är inte tillräckligt bra individuellt har jag konstaterat tidigare, jag kommer fortsätta hävda att han var bara en produkt av Puyols storhet. Men nu när han har Mathieu bredvid sig visar han upp något helt annat i sitt försvarsspel, det blir stundtals total kaos där bak. Jag minns en situation när Pique går upp i duell med Claudio Bravo vilket höll på att sluta riktigt illa då Claudio Bravo kunde ha tappat ut bollen rakt ut och en motståndare hade kunnat slå in bollen i öppet mål. Mathieu tycker jag är en helt okej spelare, men det är samma sak som med Rakitic jag ser inte riktigt att han är den där typiska Barcelonaspelaren. Och jag tycker inte att han är den som går in och styr upp en defensiv och bär upp din backlinje det är han inte tillräckligt bra för. Han kan slå bort väldigt enkla bollar emellanåt och ibland tar han för lång tid på sig. Han har prövats som vänsterback men det blev ju total katastrof skulle jag vilja säga. Ska Mathieu spela ska han spela mittback men tillsammans med Marscherano som får hålla ett öga på honom. Pique skulle kunna spela Marscherano också, men jag känner mer att Pique kan ha gjort sitt i den här klubben. Som jag har varit inne på tidigare han borde ha förstått att han var lite för beroende av att ha Puyol bredvid sig och när han upptäckte att utfallet efter att Puyol la skorna på hyllan inte blev bra nog då borde han ha sökt sig efter en ny klubb. Bartra tycker jag har gjort det ganska bra när han väl fått chansen men jag tycker ändå att Marscherano och Mathieu ska spela mot PSG, det känns som att det är det bästa Barcelona kan erbjuda när det gäller mittbackslås. Sen var det en ruggig otur att man fick Veermalen skadad så tidigt det förstörde nog den del. Jag kan tänka mig att Barcelona var intresserade av att försöka bygga en ny dynasti med Veermalen i backlinjen, sen om han är redo att spela i så pass mäktig klubb som Barcelona det återstår att se. Claudio Bravo är en stabil målvakt som du definitivt kan vinna titlar med men jag tycker inte heller att man ska glömma bort Ter Stegen som jag faktiskt trodde skulle få mer speltid än vad han har fått. Men han kliver in och tar en straff mot City i ett skede där det är skarpt läge. Och det är inte vem som helst som pallar trycket när en av världens bästa målskyttar i Kun Agüero kliver fram och ska ta straffen men Ter Stegen klarade det. Barcelona i nuvarande form är ett lag som är en mycket stor favorit till att vinna Champions League. Det finns egentligen bara en svaghet och det är försvarsspelet och mittbackarna i synnerhet. Väljer Luis Enrique att spela med Pique och Mathieu ja då kan det gå precis hur som helst. Men å andra sidan är det bara att skicka upp bollen mot Messi, Neymar och Suarez så kommer det att lösa sig ändå för Barcelona. Det var längesen Barcelona var i såhär bra form, det måste väl ha varit under den där säsongen då man slog Real Madrid på bortaplan med 6-2. Då var man världens bästa lag utan någon som helst diskussion. Men frågan är om man inte har ett ännu bättre lag den här gången åtminstone om man tittar på offensiven. Messi, Neymar och Suarez det är ju spelare som kan vinna skytteligan i La liga alla tre i stort sett. Sen som sagt har inte Barcelona räknat rätt när det gäller bra mittbackar man borde ha skeppat iväg Pique och man borde ha chansat med att plocka till en Benatia från Roma kan jag tycka såhär i efterhand. Men det är klart att när Barcelona får igång sitt snabba kvicka passningsspel när det sker platsbyten och så vidare då är man fruktansvärt underhållande att titta på. Sen är Barcelona absolut ingen favoritklubb för mig på något sätt, men likväl man har ett fantastisk lag och det finns enorma möjligheter att gå hela vägen i årets Champions League.

 

 

Där har ni mina tankar och intryck från PSG och Barcelona inför det här dubbelmötet. Det kommer att bli högintressant. Jag personligen hoppas ju att PSG slår ut Barcelona. Är det någon spelare jag unnar en Champions League titel så är det Zlatan Ibrahimovic. En spelare av den kalibern är värd att lyfta den finaste av pokaler på klubblagsnivå. Och för att knyta ihop säcken, det är möjligt att Barcelona är klassen bättre om man tittar på helheten i spelet. Men å andra sidan är ingenting omöjligt i fotboll. Ibland inträffar det där ingen trodde det var möjligt. Och vem hade kunnat tro att PSG skulle slå ut Chelsea och framförallt vem hade kunnat tro att man skulle ta sig vidare på det där sättet. Klarar man bara av att få med sig ett bra resultat med sig från första matchen så finns det alla förutsättningar för att lyckas. Sen måste David Luiz och Thiago Silva göra sitt livs match i det här dubbelmötet. Men den inställningen PSG hade mot Chelsea var en fröjd för ögat att se. Jag säger det en sista gång, PSG kan ta Barcelona på ren vilja. Och jag står fast vid det jag har sagt i andra sammanhang att det fanns ett lag som ingen ville stöta på i kvartsfinalen och det var solklart PSG. Efter att ha slagit ut Chelsea har PSG fått en otrolig boost och lite den känslan att det är vi mot resten nu är det bara att köra på och så får vi ser hur långt det räcker. Det är ett oerhört bekvämt dubbelmöte för PSG att gå in i, de har ingen press på sig i den bemärkelsen att de måste vinna. Åker Barcelona ur här då finns det en risk att Luis Enrique hänger löst om man dessutom inte vinner ligan. Men PSG kan absolut rubba Barcelona, allt handlar bara om inställning att samtliga spelare stämplar in och sen måste Zlatan till den andra matchen höja sig och visa att han är en spelare som älskar stora matcher. Det vet jag att han är, men han måste bara bekräfta det för de som kanske tvivlar på honom. Jag ser mycket fram emot det här dubbelmötet, det kommer att bli mycket sevärt och förhoppningsvis mycket spännande in till den sista sparken.

 

En fullspäckad fotbollshelg är över och det finns som vanligt en del att välja bland vad man vill prata om. Jag tänkte lägga fokus lite på Real Madrid som tog emot Levante hemma för ett par timmar sedan.

 

 

Real Madrid är ett lag som är någorlunda i gungning får vi väl ändå lov att säga då laget inte har spelat särskilt bra den senaste tiden. Det har varit en del skrala resultat på slutet, man förlorade bland annat mot Athletic Bilbao på bortaplan med 1-0 om jag inte har helt fel och i veckan skulle man ju bara köra över Schalke på hemmaplan i Champions League returen men den matchen blev ju något helt annat. Real Madrid förlorade, det slutade 3-4 och Schalke var alltså 1 enda mål ifrån att slå ut de regerande mästarna. Spelarna buades ut men när Schalkes spelare gick av planen applåderade Realsupportrarna. Det är klart att det måste ha varit lite av en chock för både Real Madrid och för supportrarna att få vara med om en sådan kväll. För mig är dock inte det avgörande huruvida du vinner varje match med 5-0 eller inte. Nu vet jag att många inte håller med mig om detta men jag tycker aldrig att man kan kräva av något lag i hela fotbollsvärlden att man ska ligga på en sådan nivå att man gör minst 3 mål i varje match. Det viktiga är att man har någon form av grundspel att falla tillbaka på. Och då finns det några spelstilar att falla tillbaka på, antingen har man en stabil defensiv att luta sig mot eller plockar man fram sitt bollhållande spel och spelar bort motståndet. Jag tycker att Real Madrid har verktygen för att vinna matcher på många olika sätt. Men mycket kretsar runt anfallstrion med Ronaldo, Benzema och Bale. Det här är tre spelare som har krav på sig att göra mål hela tiden och ständigt vara på hugget. Bale hade inför kvällens match gått mållös i 9 raka ligamatcher och spelar du i en klubb av Real Madrids dignitet då får du veta att du lever om du inte levererar som anfallare. Men i Bales fall är det inte så konstigt att han har stenhårda krav på sig med tanke på vad han kostade. Och jag tycker än idag att han inte var värd de pengarna som han kostade. Det här kan vara kontroversiellt att säga men jag tycker att Bale är något överskattad. Jag har sett honom så pass många gånger nu att jag tycker att jag har tillräckligt med underlag för att dra den slutsatsen. Han är otroligt snabb och har fin teknik det är inte det, men det är väldigt sällan han plockar fram hela sitt register utan jag tycker att han har en tendens att försvinna ur matcherna. Jag tycker inte att han gjorde någon vidare match ikväll heller, men han gjorde ändå 2 mål vilket är helt otroligt. Men det finns en sak Bale har förbättrat sedan han kom till Real Madrid, han har fått till sitt avslut med högerfoten. Om man tittar på det första målet han gör tvingas han dra till på volley då bollen dyker upp framför honom efter en retur och han får till en bra träff med högern i bortre hörnet. Den typen av mål såg vi inte många gånger under tiden i Tottenham. Men han har väl fått träna avslut med högerfoten vad vet jag, men någonting har ju hänt på den fronten. Men det är en intressant resa han har gjort från att ha kommit fram som vänsterback till att flyttas upp ett steg högre upp i planen och nu har han blivit en winger i Real Madrid. Men återigen jag tycker det är många matcher som han är högst medelmåttig, jag håller honom inter som topp 10 i världen han måste garanterat visa upp en jämnare nivå för att jag ska tycka att han är lika bra som Messi eller Ronaldo.

 

 

Ronaldo ja, det är någonting som har hänt där. För det första här pratar vi om världens bäste fotbollsspelare om inte tidernas bäste fotbollsspelare. Jag kan tycka det är tjatigt att behöva köra jämförelsen med Messi, vi kan enas om att båda två är fantastiska spelare. Men om jag nu under pistolhot skulle tvingas välja mellan Ronaldo och Messi hade jag valt Ronaldo. Han är ju inte någon renodlad anfallare utan han är mer av en winger som utgår från kanten och viker in i banan och drar in den i första eller bortre krysset likt en Arjen Robben. När Ronaldo är på humör då är det en fröjd för ögat att se honom spela. Och då släpper jag mina Liverpoolsympatier, för det är klart att som Liverpoolsupporter har jag svårt för honom men som fotbollsälskare tycker jag såklart att han är sevärd. Men det är någonting som har hänt med Ronaldo under den senaste tiden. Han har ju slutat att producera mål i lika stor utsträckning som han brukar göra. Och nej jag menar såklart inte att Ronaldo ska smälla in hattrick efter hattrick men jag tycker att det går att kräva mer av Ronaldo spelmässigt. En sak som jag tyckte var intressant var att Realsupportrarna stundtals buade ut Ronaldo när han slog en felpass eller missade en målchans. Jag kan tycka att det är lite hårt på ett sätt men ändå inte. Folk betalar dyra pengar för att gå och se på fotboll och då vill de att spelarna ska göra sitt bästa så på så sätt kan jag förstå att man buar om man blir missnöjd över det man ser. Men man får inte glömma bort att Ronaldo har gjort så mycket för den här klubben, de resultat han har gjort med den här klubben saknar ju motstycke. Vad ska Ronaldo göra för att bli den absolut största genom tiderna? Ja det är väl i så fall att vinna VM guld med Portugal, men individuellt sett på klubbnivå har han ju gjort allt och lite till. Därför kan jag tycka att folk buar när han tappar boll eller misslyckas på något annat sätt saknar substans. Samtidigt är Real Madrid en storklubb med stora anor och visar du inte upp en bra attityd då kommer du få höra det så är det ju. Men man får ju skilja på spelare och spelare. Att Liverpoolsupportrarna buade ut Christian Poulsen när han var där är helt befogat då han är en av de sämsta spelarna som någonsin har spelat för den klubben, men Ronaldo är inte vem som helst. Här snackar vi världens bästa spelare och jag tycker att man ska vara väldigt försiktig med att bua ut världen bästa spelare. Och en annan aspekt av det hela är ju att jag har alltid sett Ronaldo som en individualist mer än att han är en lagspelare. Han har alltid spelat för sig själv men eftersom han oftast har levererat då har supportrarna kunnat köpa att han inte är den mest ödmjuka typen att ha och göra med. Men nu när han är inne i en svacka då får han veta att han lever. Ronaldo hade 8 avslut ikväll, endast 2 gick på mål. Visserligen fick han 1 assist till Bales 2-0 mål men det var ett skott som tar på Bales fot och går in så det var mest tur. Det jag tänkte på när jag såg matchen var att när Ronaldo hade ett skott i stolpen efter 4 minuters spel blev han så arg och verkligen visade sin frustration öppet. En Ronaldo i balans och en Ronaldo i form missar inte den typen av målchanser men framförallt han blir inte så arg över en missad målchans utan han kämpar vidare. Men uppenbarligen är Ronaldo inte riktigt i balans. Det var bedrövligt att se Ronaldo slå ut med armarna i frustration när Bale gjorde sitt 1-0 mål. Det normala är ju att springa fram till Bale och gratulera honom för att han har gjort ett viktigt mål för laget i jakten på att komma ikapp Barcelona. Men Ronaldo tjurar istället ihop över att det inte var han som fick göra mål. Och frågan jag ställer mig, är det okej för Ronaldo att hänga läpp? Får Ronaldo hänga läpp? Det är en bred fråga. Jag kan tycka att det i grund och botten är helt oacceptabelt när en spelare hänger läpp, om inte orsakerna bakom det är väldigt uppenbara och förståeliga. Vad jag förstår så har det inte riktigt gått så bra i Ronaldos kärleksliv på sista tiden. Jag läser inte skvallerpress men till och med jag har snappat upp att allt inte står rätt till där. Då vill jag direkt dra en parallell till en vardagssituation. Om vi säger att en man som jobbar att sitta i vakttornet på en flygplats som jobbar med att ge direktiv när planet får lyfta och landa. Och så sitter han och har en frostig relation med sin fru och så sitter han där och tjurar och har inte koll på någonting han tappar helt fokus på grund av att det är struligt med kärlekslivet. Bom! Planet kraschar, tror ni att de accepterar det de som satt på planet? Förmodligen inte. Och det är ju samma sak som gäller när det kommer till fotboll. Om nu Ronaldo har problem med flickvännen om det har eller är på väg att ta slut eller vad det nu må vara då måste han helt enkelt se till att koppla bort det. Okej jag kan inte påverka det nu, nu är jag med laget nu är det match och då ska jag ge mig ut och göra mitt jobb. Sen är det inte alltid att målen och poängen rullar in på löpande band ändå. Men man måste vara på tå man måste ta plats och ha dyngfokus helt enkelt. Det är inte rimligt på något sätt att gå runt och hänga läpp och visa upp en taskig attityd. Jag blir förbannad när jag ser Ronaldo inte jubla när Bale gör mål. Det sänder tydliga signaler att han vill göra allting själv och att det bara handlar om ren egoism från hans sida. Det Ronaldo behöver hitta tillbaka till det är glädjen. Han behöver hitta en meningsfullhet, att spela på Bernabeu är det bästa som finns och nu ska jag bara gå ut och njuta av stunden. Han behöver hitta en hanterbarhet, att han känner att han kan hantera situationen av det faktum att det kanske inte står helt rätt till på den privata fronten men att han kan hantera det och fokusera på att spela fotboll. Och till sist han behöver hitta en begriplighet, varför gör jag det här? Jo för att just nu är laget inne i en något tyngre period och vi jagar Barcelona i titelstriden och det är El Classico nästa helg nu gäller det att skicka ut bra signaler till media och supportrar inför den matchen. KASAM Aaron Antonovskys teori helt enkelt, det var inte mina egna ord rakt av om nu någon trodde det. Men jag tycker att man kan applicera denna teori på fotbollsspelare också. Med andra ord Ronaldo har inte en tillräckligt bra meningsfullhet, hanterbarhet eller begriplighet. Ronaldo är ur balans och han behöver jobba med sitt KASAM helt enkelt. Men för att återgå till grundfrågan är det okej för en sån som Ronaldo att hänga läpp? Jag tycker aldrig att det är okej för en spelare att slå av på takten med flit och inte göra jobbet fullt ut och inte spela för laget och som börjar spela för sig själv när han känner för det så mitt svar på den frågan är nej såklart.

 

 

Jag tycker att Real Madrid inte gjorde mer än vad som krävdes ikväll. Man mötte ett helt värdelös Levante som inte hade någon som helst spelidé, så fort Bale gjorde 1-0 då var matchen stängd det var lite den känslan jag fick. Och möter man ett så svagt motstånd då gör det ingenting om Ronaldo är ur form. Men anfallstrion där framme har en del problem att jobba med. Stackars Benzema höll på att göra mål flera gånger men han får inte heller till det när han kommer till avsluten. Och när han väl slår till med en riktig klackspark då tar bollen i stolpen och sedan bränner han returen. Han buades ut när han blev utbytt och jag kan känna att det är dags för Benzema att flytta vidare, han har gjort sitt i den här klubben så är det bara. Jag kan tänka mig att se honom i PSG nästa säsong. Det märktes att Toni Kroos inte var med i den här matchen, Ancelotti valde att spara honom då han var en varning ifrån att bli avstängd i nästa veckas El Classico. Modric tyckte jag gjorde ett gediget jobb. Han fyller en defensiv lucka nu när den omgivningen han spelar med är lite mer offensiv än vad han själv är. Sen har han fortfarande spetsegenskaper som han ska utnyttja när tillfälle ges. Men jag tycker att han i Real Madrid har blivit en hårt arbetande mittfältare mer än en av världens bästa offensiva mittfältare som jag tyckte att han var på väg att bli under sin tid i Totteham. Backlinjen ställdes aldrig riktigt på prov men Sergio Ramos var stabil som alltid, en av världens bästa mittbackar utan tvekan det är mer Pepe som det råder en viss osäkerhet kring beroende på vilket humör han är på. Carvajal hade en lite svag start då han slog bort en del enkla bollar. Marcelo var inte riktigt i den form som han var i höstens El Classico då han nästan var extraforward till anfallsbesättningen. Men han är fortfarande otroligt bra, han har väldigt fina inlägg och det visade han då han nådde Benzema med ett perfekt inlägg. Isco tycker jag ser bättre och bättre ut, han är inte rädd för att ta plats och det fanns en situation då han bara flyttade på en Levantespelare och satte igång en omställning. Keylor Navas fick vakta målet och det var nog en tacksam uppgift med tanke på att han inte hade någonting att göra men han fick i varje fall känna på bollen några gånger. Det råder fortfarande en del frågetecken kring vart Real Madrid står. Det är klart att Levante på hemmaplan är ingen rättvis värdemätare för vart Real står i det här läget. Jag tror det kommer visa sig nästa helg mot i El Classico på Camp Nou, då får vi se hur pass mycket Real Madrid är i obalans. Och kan Ancelotti få in tillräckligt med mod hos spelarna så att man kan gå ut och göra en stabil insats och få med sig ett bra resultat. Men nog är det ett lag som letar formen och som fortfarande inte har vaknat till från chocken mot Schalke i tisdags. Det är kommer bli en hyperintressant match nästa vecka. I början av säsongen pratade alla om hur stor krisen var i Barcelona. Nu brukar jag inte vilja använda det ordet då jag tycker att det går inflation när det gäller just det ordet, men om jag nu också ska använda ordet kris så skulle jag nog säga att Real Madrid är inne i en liten kris. Nu får man tuffast möjliga motstånd i nästa match, nu gäller det att steppa upp och brösta upp sig och visa att vi är Real Madrid de regerande Champions League mästarna och vi ska fram här så ta och flytta på er. Kan Ancelotti inspirera spelarna tillräckligt mycket till att gå ut och göra en felfri insats. Men den frågan som alla ställer sig är kommer Ronaldo att fortsätta bränna målchanser. Kommer det vända för Ronaldo? Eller fortsätter han att hänga läpp? Ett helt universum undrar vart Real Madrid och Ronaldo står. På söndag får vi svaret.

 

Jag satt igår och tittade på det italienska stormötet mellan Fiorentina och Roma i Europa League slutspelet. Ett intressant dubbelmöte på förhand. Jag ska dock erkänna att jag blev något bitter när jag fick reda på att de här två klubbarna skulle mötas så tidigt i turneringen. Jag håller som ni vet på Juventus vilket innebär att varken Fiorentina eller Roma är några klubbar jag brinner särskilt mycket för, men när det kommer till Europaspelet då händer det något inom mig. Det är då kärleken till den italienska fotbollen i sig tar över kärleken till Juventus, man unnar de italienska klubbarna succé. Tro mig, lite ont i hjärtat gjorde det att Torino inte hade någon lyckad kväll mot Zenit men bara lite. Så därför tyckte jag det var lite tråkigt att Fiorentina och Roma drabbades samman redan såhär tidigt då det innebär att någon av de ryker redan i sextondelsfinalen. Potentiellt sett är det två lag som kan gå väldigt långt i turneringen och det hade varit intressant att skicka båda vidare till åttondelsfinal men nu blev det inte så.

 

 

Hur var då matchen? Ja det blev ju en väldigt speciell match så som det artade sig. Det som jag tycker är intressant med Fiorentina är att de till skillnad från andra lag mår något bättre av att inte ha mest boll och föra matcherna hela tiden. När de får ligga på lur med ett stabilt försvarsspel och sedan hugga som en kobra när motståndaren tappar bollen på mitten och de kan ställa om då är de riktigt farliga. Och nu när man har fått in Salah på lån från Chelsea finns det ytterligare komplement till en sån som Ilicic. Jag tycker att både Salah och Ilicic under flera stunder i den här matchen var riktigt bra i omställningsspelet. Det är bara att titta på målet, De Rossi tappar boll och så får Ilicic bollen och kan hur säkert som helst sätta bollen i första krysset. Tappa inte boll mot Fiorentina då straffar de dig. Vi såg ett fantastiskt mål när Salah var ofin nog att göra en Maradona mot självaste Juventus, målet kommer efter en hörna och Juventus har inte tillräckligt med folk hem och Bonucci hamnar i löpduell med Salah och den duellen vinner Salah utan problem och så placerar han elegant in bollen. Inte nog att Roma hamnade i underläge, man tvingades till två tidiga byten då både De Rossi och Manolas fick kliva av. De Rossi är nyttig med sitt slit, sen är han ju inte 20 längre men det finns fortfarande en kompetent spelare i grund och botten där. Manolas tycker jag har fungerat jättebra såhär långt, tillsammans med Yanga-Mbiwa bildar han kanske Serie A:s bästa mittbackspar. Och jag tycker framförallt att han bidrar med lite fysiskt och rejält spel, han tvekar inte för att gå in i en duell men han har hela tiden en tajming i det han gör och han spelar inte fult på något sätt. Därmed tvingades Roma byta in Pjanic och Astori. Pjanic har jag hackat på rätt mycket den här säsongen och Astori tycker jag är något överskattad, jag håller honom inte särskilt högt. Och rent allmänt när man pratar Roma den här säsongen så känns det som att det är någonting som fattas för att man ska vara det där riktiga topplaget. Det är ju skillnad på att vara ett topplag och att vara ett topplag om ni förstår vad jag menar. Du kan vara ett topplag på så sätt att du finns med där i det övre skiktet av tabellen och tar dina poäng och är svårslaget som lag. Men är du ett riktigt topplag då spelar du även bra och du minimerar antalet oavgjorda matcher och ser till att vinna matchen med 1-0 eller 2-1 istället för att spela oavgjort. Och när det gäller Roma tycker jag att man inte är det stabilaste topplaget som fotbollsvärlden har skådat.

 

 

Jag känner att det inte är läge att grotta ner mig för mycket i just matchen mot Fiorentina. Jag vill prata om Roma rent allmänt men vi kan utgå lite från matchen mot Fiorentina som alltså slutade 1-1. Som jag var inne på att när det gäller försvarsspelet tycker jag inte att Roma behöver ändra så mycket. Jag tycker att man ska spela med Manolas och Yanga-Mbiwa då det har fungerat riktigt bra med de två centralt i försvaret. Och jag tycker det är dags för Roma att få en kontinuitet när det gäller mittbackar. Roma har bytt mittbackslås ett antal gånger under de senaste åren. Juan, Mexes, Kjaer, Marquinhos, Benatia, Astori och Castan har alla varit inne och vänt i Roma i någon form. På förhand kändes det som ett hårt slag att tappa Benatia till Bayern München, men det löste sig ju ganska bra med Yanga-Mbiwa och Manolas. Men Benatia var Serie A:s bästa mittback efter Bonucci så det är klart att det har fått en liten effekt. Jag tycker att Torosidis och Holebas ofta står för hyfsade stabila insatser men det är samtidigt inga ytterbackar som gör några större väsen av sig, det är inte världsspelare om man säger så. Men jag blir nöjd när jag ser att Ashley Cole sitter på bänken i Roma och det har inte att göra med att jag skulle förakta honom på grund av Chelseabakgrunden utan det är mer att jag tycker inte att han är tillräckligt bra längre. Ska Roma har någon som helst användning för Ashley Cole då får de använda honom som en truppspelare som kan gå in och göra ett helt okej jobb om det är skador på de ordinarie spelarna. Mittfältet tycker jag ser sådär ut. Defensivt tycker jag det finns en del positivt att prata om. Keita tycker jag ser ganska bra ut, han gör ett gediget jobb han finns hela tiden på plats i defensiven och tar mycket smällar och vinner mycket boll. Nainggolan är en spelare som man såg då och då när han spelade i Cagliari men sedan han kom till Roma tycker jag att han har tagit ytterligare steg. Det är inte ofta jag blir förtjust i en Romaspelare, men jag är lite svag för Nainggolan jag tycker om hans stil han spelar med stort hjärta. Det är en spelare som kan ta en smäll men som inte räds för att dela ut smällar heller, men likadant där som med Manolas är att han spelar inte fult på något sätt utan det är hårt och rejält spel men ändå schyst. Han är dessutom väldigt duktig på att våga dra ner på tempot när det behövs så att Roma hinner samla sig och flytta fram positionerna. Spelförståelsen är det inget fel på. Det enda han behöver förbättra är kanske det motsatta då att han ibland behöver bli lite mer snabb i tanken när det gäller att leverera en passning eller att transportera bollen något snabbare vid omställningslägen. Pjanic är en besvikelse den här säsongen, han är en av de spelarna som ska vara en av kreatörerna offensivt men han får verkligen inte till det. Jag tycker i första hand inte att mål och poäng är det som är det avgörande för om du är en bra spelare offensivt eller inte. Jag tror jag tagit den här diskussionen i ett tidigare inlägg men jag kan ta den igen. Det är klart att du som offensiv spelare i det långa loppet kommer att bedömas på hur mycket mål och poäng du gör. Men jag tycker samtidigt att så länge du deltar i speluppbyggnaden är gör det bra som slutstation i en offensiv då tycker jag att du har gjort ett fullt godkänt jobb. Problemet med Pjanic är ju att han går och gömmer sig, han är inte med och bygger upp anfallsspelet och han vägrar ta plats. Och när det blir köttigt på mitten då känns det som att han viker ner sig fullständigt och det ser mest ut som att han bara vill gå av planen och den attityden kan man inte ha på den här nivån. När det gäller de som ska vara spetsar i Roma så snackar vi spelare som Gervinho, Totti, Iturbe, Ljajic och Pjanic som sagt. Gervinho har visserligen inte gjort särskilt många mål den här säsongen men jag tycker ändå att Roma till viss del står lite och faller med honom i det offensiva spelet. Då pratar jag inte om långa etablerade anfall utan jag pratar om när Roma får lägen att ställa om och Totti blir rättvänd och kan slå den sista avgörande passningen till Gervinho som kommer löpandes i djupled i den enskilda detaljen står Roma och faller lite med honom. Sen har ju Totti ett bredare register som fotbollsspelare än vad Gervinho har. Totti kan ju fördela bollen och styra och ställa en offensiv helt på egen hand när han väl är på spelhumör. Problemet är ju att han nuförtiden blandar och ger och inte är en av världens bästa spelare i varje match vilket jag tycker att han var en gång i tiden. Men jag tyckte det märktes i senaste matchen mot Fiorentina att Roma är i stort behov av att ha Totti på planen, de behöver någon som kan bryta mönstret med sina passningar och som kan vrida och vända på ett försvar helt på egen hand. Iturbe tycker jag mestadels lever på sin snabbhet men förutom hans snabbhet vad finns egentligen kvar då? Jag tycker inte att han har ett särskilt bra skott, ibland visar han upp ett fint skott men det är alldeles för sällan. Och jag ser samma problem med Iturbe som jag gör med Pjanic att han måste ta plats på ett tydligare sätt och visa att han vill vara med och ta Roma till högre höjder. Om vi pratar Ljajic så är min kritik mot honom kanske något paradoxal då han är uppe och nosar på 10 mål i ligan om jag inte är helt fel ute. Men samma sak där, han går och gömmer sig och deltar inte tillräckligt mycket i spelet. Och när han väl blir slutdestination vilket han blir när Gervinho inte spelar då är han inte tillräckligt bestämd med vad han ska göra med bollen. Antingen får han börja ta mer avslut eller så får han vara så pass kylig att han håller i bollen och väntar in lagkamraterna. Men nu blir det något mittemellan när han får bollen, han tar halvdana beslut och det blir sällan bra. Det gör att motståndaren hinner komma hem och stänga alla ytor och då är det kört som anfallare när du tvingas ta ett avslut du egentligen inte vill ta eller i panik slå en passning hemåt till backlinjen.

 

 

Åt vilket håll rör sig Roma då om vi snackar på längre sikt? Jo jag tycker att Rudi Garcia har börjat få ordning på det här laget sen han tog över det. Att Roma går så bra nu ska även Luis Enrique till viss del ha cred för. Han tog över Roma som var i förfall där och då men han lyckades ändå få någon form av struktur i det där laget igen men tog det inte vidare därifrån. Med Rudi Garcia har Roma tagit ett steg till att man är en scudettokandidat inför varje säsong i stort sett. Men frågan är ska Roma nöja sig med att vara en scudettokandiat eller är det inte dags att ta den där titeln snart igen? Om vi snackar kortsiktigt handlar det för Roma om att dra ner på antalet oavgjorda matcher i ligaspelet då det inte kommer hålla i längden att slänga bort så mycket poäng i en liga som ändå är så pass jämn som Serie A trots allt är. Bakom Roma finns ett Napoli som visserligen pendlar väldigt mycket i sin prestation men de går inte att räkna bort i den här kampen. Lazio ser spännande ut, de är inne i en period där de får resultaten med sig. Fiorentina ser ju spännande ut med sitt omställningsspel och man visade ju att man kan mäta sig med Roma i senaste matchen då man emellertid spelade ut de. Och det är klart att skulle Roma tappa direktplatsen till Champions League då är man illa ute, då har man gått ner i kvalité istället för att ta ytterligare steg framåt. Det som är Romas styrka dock är att man ändå är svårslagna, det ska mycket till för att man ska förlora en match. Hamnar laget i knipa då reder man oftast ut det på något sätt. Fiorentina hade Roma i gungning under en hel halvlek och Roma var riktigt skärrade efter att Ljajic missat en straff i den andra halvleken. Lik förbaskat klev Keita av alla fram och nickade in en hörna och så fick Roma ett välbehövligt bortamål. Nu kan man spela på det resultatet och jag tror att man kommer att reda ut detta på Olimpico och ta sig vidare till åttondelsfinal. I Europaspelet handlar det framförallt om att få till bra resultat och det lyckas Roma med ganska bra. Men i ett längre perspektiv måste man få igång fler spelare än Gervinho och Totti, det är inte rimligt att dessa två spelare ska bära upp hela Roma. Och det går inte att kryssa så mycket som Roma gör för tillfället, vill man bli ett riktigt topplag då måste den där sista växeln läggas i. Juventus spel hackar en aning allt är inte frid och fröjd där heller, men där har vi ett lag som mer eller mindre alltid får ett bra resultat med sig. Senaste matchen mot Sassuolo var stundtals bedrövligt utförd, men där finns det en Pogba som kliver fram och gör ett drömmål och så var saken klar. Det är den typen av mål man vill se att Pjanic, Ljajic, Iturbe och Florenzi gör i Roma för det är ju då man kan bli en riktig titelutmanare till Juventus. Man ska inte tala om kris här för det vore att dra det väldigt långt men allt är inte helt perfekt i Roma. Hur är läget i Roma? Det finns en defensiv att falla tillbaka på, det finns en backlinje som klarar av tuffast möjliga motstånd. Det här är ett lag som kan gå långt i Europa League men jag tycker inte att Roma är den där lagmaskinen som Bayern München exempelvis är. Jag skulle bli förvånad om Roma inte tar 2:a platsen i ligan, men det är klart att fortsätter de som ska producera målen att dippa och backlinjen till slut inte orkar stå emot om laget skulle bli tillbakatryckta i vissa matcher då kan det sluta illa. Och uteblivet Champions League spel vore ju ett rejält underbetyg till spelarna men framförallt till Rudi Garcia. I grunden är läget stabilt, men vad lägger man i stabilt? Hur är egentligen läget Roma? Hur mår ni?

 

I grund och botten älskar jag alla typer av fotbollsmatcher. Varje match har sin charm. Att se en svängig match som slutar 5-5 och med delad pott för bägge lagen har sin charm. Att se en usel 0-0 match är också givande. Att se ett lag kontrollera bort motståndaren och vinna med 1-0 i en åttondelsfinal i Champions League är på sitt sätt intressant. Att se ett lag slå ut ett lag ur en Champions League åttondel trots att ingenting talar för det är fullständigt underbart.

 

 

Vad sitter jag här och svamlar om? Jag svamlar om en match som kommer att gå till historien som en av de mest klassiska matcherna i Champions Leagues historia. Jag lovar er att matchen mellan Chelsea och PSG den 11 mars 2015 redan är en klassiker. Jag kan tänka mig att de som sympatiserar med Frankrikes huvudstad håller med mig om det. För det här var en match som jag på förhand inte hade några som helst förväntningar på. Det är klart att man innerst inne hoppades att det skulle bli match av det här och att det skulle bli lite av en rysare. Men jag lutade mer inför matchen att Chelsea skulle reda ut det här dubbelmötet på ett kontrollerat sätt. För är det någon som kan kontrollera bort ett lag oavsett motstånd så är det José Mourinho. Man kan tycka vad man vill om hur Mourinho beter sig vid sidlinjen, jag kan tycka att han går över gränsen då och då för att jag ska avguda honom. Men jag har respekt för hans fotbollskunskaper. Mourinho kan verkligen spela fotboll på så många olika sätt, han kan föra matcher men han kan också parkera bussen som det så fint heter och det kan man också ha åsikter om men det har oftast gett resultat. Men det här blev inte Mourinhos kväll, det skulle bli PSG:s kväll. Såhär en kort stund efter är det svårt att ta in vad det är som har hänt? Jag tror inte att Blanc och hans mannar ännu har fattat vad det är de har ställt till med? Och vad sjutton är det för tankar som rör sig i Chelseas omklädningsrum efter det här? För vad var det som hände egentligen? För att summera det hela kort är det bara att konstatera att Chelsea och PSG spelade 1-1 efter full tid och 2-2 efter förlängning och PSG gick därmed vidare.

 

 

Det där var den korta analysen men det finns givetvis en del att prata om efter det vi fick se ikväll. Jag tyckte att PSG började matchen på ett ganska bra sätt, jag tycker att vi fick se ett helt annat PSG än vad vi har sett tidigare under säsongen. Om man dessutom jämför PSG:s insats ikväll jämfört med motsvarande möte under förra säsongen var det en stor skillnad på taktiken. Då kom PSG till Stamford bridge med ambitionen att inte skapa några målchanser och låta Chelsea ha bollen hela tiden och förlita sig på att man skulle försvara sig i 90 minuter plus tillägg. Det funkar kanske mot sämre motstånd att försvara sig till segrar på det sättet som PSG ville göra i det mötet, men mot Chelsea håller det inte. Sen var det ett något snöpligt sätt PSG förlorade på då Demba Ba i slutminuterna lyckades vara på rätt plats vid rätt tillfälle. I den här matchen fick vi se ett PSG som ville hålla i bollen och försöka föra matchen till viss del. Jag tror det är viktigt när man möter Chelsea på bortaplan att man är rädd om bollen när man vinner den. Och jag tycker att både Verratti och Thiago Motta ska ha cred för att de vågade vara så kyliga och hålla i bollen så pass mycket som de gjorde. Det är inte världens lättaste uppgift att kunna behålla lugnet och våga spela sitt spel när du möter Fabregas och Matic som är riktigt duktiga på att spela press spel. Däremot tyckte jag att PSG inte riktigt lyckades få med Zlatan så värst mycket i matchen. Han droppade ofta ner och fördelade bollen vidare med en touch, men jag vill gärna se att Zlatan blir slutdestination i ett anfallsspel då han har ett bra skott och kan göra sin gubbe vid sista tredjedelen. Men just när jag sitter och funderar över hur PSG ska få med Zlatan mer i matchen så stannar tiden. Domaren har blåst och massvis med Chelseaspelare rusar fram till domaren och är rosenrasande. Vad är det som händer? Drar han det röda kortet direkt upp ur bakfickan? Ja har ni sett! Det är rött kort på Zlatan!. I det ögonblicket kände jag direkt att nej inte nu igen. Vad är det egentligen med Champions League slutspel och Zlatan Ibrahimovic? Det är en kombination som uppenbarligen inte passar så bra ihop. Zlatan går av planen, bredvid honom står Mourinho och funderar över hur hans Chelsea ska kontrollera bort ett desperat jagande PSG. Zlatan går in i omklädningsrummet, medveten om vad det är han har ställt till med. Rätt eller fel? Rött kort eller inte? Det spelar ingen roll, det var Zlatan som åkte på ett rött kort och det är han som kommer att målas ut som syndabock om det här inte skulle bli en lyckad kväll för PSG. Jag tycker att PSG efter utvisningen ändå spelade väldigt modigt. Jag imponeras över att man inte stressade upp sig och började spela på gränsen till fult. Det är lätt att man som spelare i ren frustration över den typen av domslut tappar greppet och går över gränsen. Men Verratti, Thiago Motta, Pastore och Matuidi för att prata mittfältare i PSG behöll alla lugnat och försökte att anpassa sig efter förutsättningarna och det ska de ha all heder för. Däremot var detta det värsta som kunde hända för PSG. Att bli av med deras bästa spelare så pass tidigt i matchen och nu tvingas jaga 1 mål trots att man egentligen inte kan begära att laget ska kunna föra en match mot Chelsea med 1 man mindre. Och med en Cavani som uppenbarligen inte är i form och som förmodligen på längre sikt vill bort från klubben ensam på topp fanns det ju inte mycket som talade för att PSG skulle reda ut det här. Mycket ansvar vilade på Matudis axlar då det är en mycket duktig spelare när det kommer till att löpa i djupled. Matuidis lungor är förmodligen lika stora som Roberto Carlos vader, det finns en enorm löpkapacitet i den karln. Men hela PSG klarade av 0-0 efter första 45.

 

 

Den andra halvleken tycker jag även att PSG klarade av att hantera på ett hyfsat bra sätt. Man låg rätt i positionerna, dock kan jag tycka att man kunde vågat kliva fram och chansat mer när det fanns lägen att ställa om. Sedan slarvade man något enormt när det fanns lägen att ställa om. Pastore hade inte sin bästa match, när PSG hade omställningslägen då kladdade han oftast med boll och spelet stannade upp eller så dök Fabregas, Matic eller Diego Costa upp och snodde bollen för honom. Det fanns en situation i den andra halvleken som jag trodde skulle beskriva och summera det här dubbelmötet på ett tydligt sätt. Verratti lurar skjortan av Chelseas mittfält och hittar Cavani som är onside, han är fri med målvakten! Var det här sanningens ögonblick? Han rundar målvakten och där kommer Cahill och Terry glidandes men han drar den i stolpen. Han gjorde allting rätt, tajmade sin löpning perfekt och rundade Courtois i målet men lägger den i stolpen. Till Cavanis försvar är det vänsterfoten som han tvingas skjuta med och att han blir stressad då det inte finns mycket tid att tänka över vad som ska göras. Men jagar du ett mål mot Chelsea på bortaplan och du är reducerat till 10 man och du får ett sådant läge då måste den sitta. En stund senare får Chelsea en hörna och efter att bollen studsat och farit lite dyker den upp framför ögonen på Gary Cahill och han gör mål. Det är mittbackarna som ska sänka PSG i detta dubbelmöte uppenbarligen. Det som jag menade var talande med det här scenariot var att Cavani fick sin chans men tog den inte. Chelsea ser något sega ut, varken Willian, Hazard eller Diego Costa var riktigt på hugget ikväll men det finns alltid en matchvinnare i laget. Chelsea har det där lilla extra att plocka fram när matcherna står och väger och de har en förmåga att få resultaten med sig. Tiden bara rann iväg och David Luiz höll sig framme och tjafsade med Diego Costa efter att han fällt Thiago Silva på ett fult sätt. Att Diego Costa spelade hela matchen men Zlatan fick stiga åt sidan kan man ju diskutera huruvida det var logiskt. David Luiz, så utskälld som han har varit den här säsongen däribland jag själv kliver fram på en hörna och bombar in 1-1 med pannan. Är det någon som ska spela huvudrollen på Stamford Bridge så är det såklart den forne Chelseaspelaren David Luiz. Det där målet räckte till förlängning.

 

 

Förlängningen hinner bara pågå i 6 minuter innan Chelsea får en straff. Det är Thiago Silva som måste ha suttit och kollat på AIK-Hammarby i lördags för det är precis samma sak som han gör. Sen kan man diskutera huruvida bollen tar på handen eller om det faktiskt är så att Zouma är där med pannan på den. Men det spelar ingen roll, handen ska inte vara där det är onödigt att ta den risken. Hazard är säkerheten själv från 11 meter och 2-1 och nu skulle Chelsea bara kontrollera detta till slutsignalen. Men PSG vägrade ge sig, de behöll koncentrationen. Och långsamt och omsorgsfullt började man att flytta fram positionerna och försöka gå för ett avgörande segermål. Och jag kunde ändå se vissa tendenser till att det kunde inträffa någonting speciellt. När Maxwell fyller på från sin vänsterbacksposition och Verratti vågar bli mer offensiv i sitt spel och du har en Marquinhos som offrar sig och håller sig framme i boxen och drar på sig markering då ger du dig själv chansen att göra match av det hela. Det dyker upp ytterligare en situation som jag trodde skulle summera det här dubbelmötet på ett ännu mer tydligare sätt. Thiago Silva dyker upp med pannan efter en hörna från höger, men Courtois gör en jätteräddning. Courtois är en av världen bästa målvakter och just nu i den lilla stund visade han att inget skulle stoppa honom ikväll. Men PSG ville annat och Thiago Silva ville annat, skam den som ger sig. Hörna från vänster och Thiago Silva lyckas på något märkligt sätt få tillräckligt med fart i nicken och bollen går i en båge över Courtois och in i det bortre hörnet. Tiden står still igen. Vad har hänt? PSG har kommit tillbaka ännu en gång. Och det blir ingen större spänning i de absolut sista sekunderna utan PSG slår ut Chelsea och tar sig till kvartsfinal.

 

 

Det här var en av det sjukaste matcher jag någonsin har sett. Jag har sett många sjuka matcher i mitt fotbollsliv men frågan är om inte denna tar priset? Att PSG skulle slå ut Chelsea över ett dubbelmöte trodde jag inte. Att PSG skulle slå ut Chelsea efter att ha fått spela med Zlatan under endast en kvart, tjugo minuter hade jag aldrig kunnat föreställa mig. Men på något sätt lyckades PSG behålla lugnet hela tiden och det var det som var det avgörande för hur detta slutade. Hade PSG stressat upp sig och gått på rus och helt tappat grunderna för hur spelar vi försvarsspel och hur ska vi på bästa sätt få till ett bra anfallsspel trots att inte Zlatan är med då hade det kunnat gå illa. Blanc har fåt mycket kritik den här säsongen, men någonting måste han ha gjort i halvtid för den attityd som PSG visade upp i den andra halvleken var klockren. Jag har varit skeptisk till att PSG ska hålla i Europa när de möter de riktigt stora giganterna, men herregud så fel man kan ha. Det som fascinerar mig är att alla spelare ställde upp för varandra. Även om Verratti inte alltid nådde fram med sin långboll mot Cavani var ändå Cavani där och försökte. Och även om Cavani inte gjorde någon vidare match så började han inte hänga läpp. Och det är enormt viktigt att man inte börja göra, du får aldrig lägga dig ner och tycka att tillvaron är hopplös du måste fortsätta kriga in i det sista och det var precis vad PSG gjorde ikväll. Sen finns det ju något symboliskt i att det är David Luiz och Thiago Silva som kliver fram och avgör alltihop. Utskällda i VM utskällda under stora delar av den här säsongen, men nog fan är det de här två som ska avgöra alltihop. Med all respekt till Zlatan men att David Luiz och Thiago Silva blev de stora hjältarna var den finaste av fotbollssagor som kunde skrivas på Stamford bridge ikväll. Jag har hela tiden sagt att Chelsea inte har några svagheter och att det bara är de själva som kan stoppa de från att vinna massvis med titlar den här säsongen. Uppenbarligen hade jag fel om Chelsea. Och jag hade definitivt fel om PSG. Jag tycker att vi kan avskriva snacket om att PSG är ett lag i kris och som är identitetslöst. Ett lag som är kris och som saknar spelidé och identitet det laget kan inte gå ut och göra en sådan fantastisk insats som PSG gjorde på Stamford Bridge ikväll. Hela laget ska ha en rejäl dunk i ryggen, ikväll lyckades man till slut motbevisa mig om att man minsann är ett lag att räkna med. Med tanke på hur man vann den här matchen efter de förutsättningarna är det här en triumf som ger eko över hela den här planeten. Det här var en sådan heroisk insats att det är svårt att hitta ord för det. Några spelare var bättre och några var lite sämre, men som helhet när vi summerar 120 minuters kamp är det 10 hjältar på planen som såg till att PSG fortfarande kan drömma vidare om en Champions League titel. Zlatan kunde ha målats ut som syndabock och han kunde återigen ha fått se sig besegrad av Mourinho. 10 spelare med David Luiz och Thiago Silva i synnerhet såg till att PSG stod för en av de största fotbollshändelserna i Champions Leagues historia och att Zlatan trots allt kan drömma vidare om den där efterlängtade pokalen. Vilken insats, det är laginsatser som dessa som gör att man älskar spelet fotboll. Att se en Cavani som tar den där sista extra löpningen för att sysselsätta Terry och Cahill trots att han vet att han förmodligen inte kommer att vinna bollen är så vackert att se att det nästan gör ont. Varje djupledslöpning och varje tackling är som tusen nyanser av lagmoral, jag blir på riktigt rörd när jag ser ett lag som har oddsen emot sig ingenting talade för att PSG skulle fixa det här. Men  de lyckades att göra det omöjliga möjligt. Otroligt men sant är ett namn på en gammal serietidning, jag tycker att de orden beskriver Chelsea mot PSG den 11 mars 2015 på ett bra sätt. PSG slog ut Chelsea på Stamford bridge trots spel med 10 man under i stort sett hela matchen. Hur var det de där orden löd nu igen? Vad var namnet på den där serietidningen? Otroligt men sant. Jag är helt mållös. Otroligt men sant. Grattis PSG.

 

Jag rundade av fotbollshelgen med att titta på den sena kvällsmatchen i Serie A mellan Napoli och Inter. En viktig match för båda lagen. Napoli jagar Roma som för tillfället har den sista direktplatsen till Champions League, samtidigt som Napoli kämpar med att hålla ett hyfsat avstånd ner till Lazio, Fiorentina och Sampdoria som flåsar de i nacken om 3:e platsen som ger kval till Champions League. En viktig match för Inter också naturligtvis. Inter har haft en riktigt tung säsong såhär långt och även om man bitvis har sett någorlunda intressanta ut under Mancini är känslan ändå att laget erbjuder en högst medelmåttig nivå. Men i det här inlägget tänkte jag att jag skulle ta och titta till läget i Napoli.

 

 

Napoli har ju  haft en väldigt konstig säsong såhär långt får man lov att säga. Känslan är att man vet inte riktigt vart det här bygget är på väg någonstans. Men om man tittar på det här laget så ser det ju inte så dumt ut i varje fall på pappret. Jag kan hålla med om att man saknar den där absolut sista spetsen för att vara med och utmana Juventus på allvar om scudetton, men jag tycker ändå att man kan kräva mer av Napoli med det laget de har. Om vi går till dagens match tycker jag att det här var Napolis match från början till slut om vi bara tittar på själva spelet. Jag har sett Napoli ganska mycket den här säsongen och det är ofta jag har blivit besviken och suttit och hackat på många spelare att de inte gör bättre ifrån sig. Men jag måste säga att i den här matchen var det stundtals en ren njutning av att se Napoli spela fotboll. Det var ett hårt slag att tappa Lorenzo Insigne naturligtvis då han är en mycket duktig spelare att bygga ett omställningsspel kring. Men om Marek Hamsik är på det här spelhumöret då tycker jag inte alls att Napoli står och faller med Lorenzo Insigne som en del säger. Men visst är det någonting som har hänt med Marek Hamsik den här säsongen åt det negativa hållet. Tillsammans med Cavani och Lavezzi bildade han det som när de var som bäst kanske världens hetaste anfallstrio när det kommer till att spela omställningsspel. Och han har ju historiskt gjort mycket mål och poäng för laget. I år har han inte gjort lika mycket mål och poäng. Men samtidigt vill jag vigda diskussionen kring vad som är en bra offensiv spelare. Det är klart att är du den som är tänkt att stå för de avgörande målen och poängen då är det klart att du kommer att bedömas för hur många mål och poäng du gjorde. Men bara du gör ett bra jobb och visar upp en bra attityd då tror jag att media och framförallt supportrarna kan köpa att du inte gör mål i varje match, därför att du fyller en funktion för laget på ett annat sätt. Men det är klart att oavsett om man håller på Napoli eller inte är Marek Hamsik en spelare man ställer höga krav på. Och av det jag har sett av honom den här säsongen har han inte varit sig själv riktigt. Men det är möjligt att avsaknaden av Lavezzi och Cavani börjar visa sig nu, eller har han bara inte kommit in i just den här enskilda säsongen än. Jag säger inte att han bara är en produkt av Cavani och Lavezzi för det vore att dra det lite väl långt, men vi kan nog enas om att han både spelmässigt och poängmässigt inte alls varit sig själv över tid den här säsongen. Men igår fick vi se en helt annan Marek Hamsik än den spelare vi har sett tidigare under säsongen. Han styrde och ställde i offensiven igen, när han fick bollen då satte han fart och kom till lägen där han kunde fördela bollen vidare mot Mertens eller Higuain. Och jag skulle vilja hävda att när det kommer till omställningsspel, då är Napoli ett av de bästa lagen i världen på att spela den typen av spel. Oftast centreras mycket av Napolis omställningsspel kring Lorenzo Insigne, men Marek Hamsik fungerar alldeles utmärkt som regissören bakom en kontring. När han får boll i mitten och hur fort det går när han vänder om och kommer till läge att antingen spela in bollen centralt mot Higuain eller släppa ut den på kanten mot Mertens, där finns det inte många lag som slår just den enskilda detaljen av spelet. Higuain är en spelare som fått en del kritik för att han har gått runt och hängt läpp. Och det är möjligt att han gick runt och hängde läpp i början på säsongen när han inte gjorde mål, eller så var han bara ur form. Jag vill ändå få det till att han bara var ur form inledningsvis, jag gör ändå skillnad på att hänga läpp och vara ur form. Att hänga läpp är att se oinspirerad och loj ut, lite som Özil har sett ut på sista tiden i Arsenal. Att vara ur form är mer att du är inne i en period där du inte riktigt får till det när det kommer till de avgörande momenten som din position kräver. Men Higuain såg pigg ut även i den här matchen, han tog sig till lägen i den första halvleken och kunde med lite skärpa i avsluten mycket väl gjort 2 mål. Det skulle bli mål i den här matchen för Napolis del. Henriques inlägg nådde en helt omarkerad Marek Hamsik som kunde nicka in 1-0. Sedan fick Higuain öppna gatan och kunde placera in 2-0. Allt såg ut att vara frid och fröjd och Napoli gick mot en viktig trepoängare i kampen om Champions League platserna. Men det skulle komma att bli en kollaps återigen. Efter en något tilltrasslad situation där bollen studsat lite hit och dit dyker Palacio upp och reducerar till 2-1. Sedan orsakar Henrique en straff och drar på sig sitt andra gula kort. Icardi är säkerheten själv, målvakt Handanovic åt ena hållet bollen chippas behärskat in i mitten av målet. Matchen slutade 2-2 och istället för en skön kväll på San Paolo, har du ett San Paolo som buar ut hemmalaget. Givetvis oerhört tungt för Napoli. Men det är inte första gången det sker.

 

 

Det är nu vi kommer in på Benitez arbete för Napoli. Jag kan inte Napolis historia utantill det ska jag inte sitta här och påstå men jag vet att Mazzarri kämpade och slet för att ta Napoli till riktigt höga höjder innan Benitez tog över. Det de flesta var överrens om det var att med Mazzarri kunde Napoli inte vinna de riktigt tunga titlarna. Han hade problem med att föra matcher och kan man inte föra matcher då blir det svårt att både vinna de tunga titlarna och vinna något överhuvudtaget. Jag ska inte säga att Benitez tog över ett lag i kris för det vore årets överdrift att säga det men Mazzarri hade varit i Napoli i 4 år och laget tog inte nästa steg och nu var tanken att Benitez skulle se till att få fart på denna anrika klubb. Jag ser Napoli för lite egentligen för att kunna ha någon åsikt i frågan huruvida Benitez är rätt person att leda laget. Men med mitt utanförperspektiv och att jag ändå håller ett öga på laget och ser matcher och sammandrag då och då kan jag tycka att det har kört fast med Benitez. Vi ska komma ihåg att jag tycker att oavsett vart man står någonstans ska man ha en ruggig respekt för vad Benitez har åstadkommit i sin tränarkarriär. Det han har gjort med både Valencia och Liverpool är imponerande för att inte säga fantastiskt. Men frågan är, är Benitez en fantastisk Napolitränare? jag skulle nog svar nej på den frågan idag. Jag behöver inte gå in på hur Benitez vill spela fotboll för det känns som att det blir ett lång inlägg men jag kan ju kort tycka till om jag tycker att Benitez har fått ordning på Napoli såhär långt. Har Benitez fått ordning på Napoli? Jag vill direkt jämföra med ett annat av de lag som jag då håller på det vill säga Juventus. Tränare brukar oftast ha bortförklaringar och vara tjuriga när de har fått sparken. En tränare som blev tjurig efter att ha fått sparken från Juventus var Ciro Ferrara. Säkerligen var han besviken både på sig själv och hur klubben hade skött situationen. Och man får väl ändå lov att säga att där och då dog tränarkarriären även om han var en sejour i Sampdoria. Ciro Ferraras främsta argument till att han borde ha fått vara kvar som tränare i Juventus var att folk skulle ta och titta på poängsnittet. Men i det fallet menar jag att det är fel väg att jämföra poängsnitt. Huruvida en tränare har gjort ett bra jobb eller inte, det blir som ett momentum och en magkänsla som skapas i klubben här och nu. Och för att backa bandet var det så att Ferrara höll på att få ordning på Juventus? Höll Moyes på att få ordning på Manchester United? Håller Benitez på att få ordning på Napoli? Svaret på alla de tre frågorna är solklart nej. Man måste utgå från det man ser på planen och inte stirra sig blint på poängsnittet. Liverpool är ett annat exempel som har spelat dåligt egentligen hela säsongen men har fått resultaten med sig under en längre period och då har Rodgers helt plötsligt blivit hyllad. Sedan inser man efter 0-0 mot Blackburn att hoppsan Liverpool spelar ju likadant som det har gjort under större delen av säsongen skillnaden var bara att verkligheten kom ikapp laget och Rodgers. Det är lite så jag känner med Napoli och Benitez också, att det finns en fin potential i det här laget och det finns så mycket mer att få ut av laget men det blir fel. Jag känner igen mönstret, Napoli spelar riktigt bra fotboll stundtals och skaffar sig momentum i matcherna men sedan har man inte förmågan att stänga matcherna och då blir man straffade. Och det kan inte vara en slump att man tappar 2-0 ledning till kryss gång på gång, då är det något som inte står rätt till. Tittar man på offensiven tycker jag inte att man behöver vara särskilt orolig där kommer man att fortsätta göra sina mål. Det tror jag inte Napolitanarna behöver vara särskilt oroliga över. Problemet är ju försvarsspelet och då menar jag hela laget. Men det är klart att det är ju inte världens stabilaste backlinje man har att tillgå. Raul Albiol, Britos, Henrique det är ju inte i närheten av mittbackar av världsklass. Jag tycker att Napoli har 1 bra mittback i truppen och det är Koulibaly, men han är ju i första hand ett framtidsnamn och behöver ju en rutinerad räv bredvid sig som kan bära upp en defensiv och kunna vägleda honom till att bli en riktig världsback. Men det blir ju lite komiskt för mig som är neutral att se Koulibaly få lära Raul Albiol spela försvarsspel. Sen är inte mittfältet fantastiskt heller. David Lopez, Gargano, Inler och Jorginho det är inte heller spelare som kommer att ta Napoli till några högre höjder. Men trots att Napoli kanske inte har världens bästa lag på pappret tycker jag ändå att det är ett underbetyg till Benitez att laget inte har kunnat utmana Juventus om scudetton i år. Och att man balanserar på en kvalplats till Champions League det tycker jag inte heller är godkänt. Omställningsspelet sitter, där behöver inte Benitez förändra så mycket. Men däremot måste han bli bättre på att kontrollera bort motståndaren och kunna spela på ett resultat. Det är inte rimligt att man spelar ut Inter på hemmaplan och har full kontroll på händelserna och att man under den sista kvarten tappar en 2-0 ledning. Det är oacceptabelt och jag undrar om Benitez verkligen kommer undan med det här. Jag tror att det var en rejäl nagel i ögat hos Napolisupportrarna när laget missade Champions League spel den här säsongen då man förlorade playoffet mot Bilbao. Och det är klart att så som laget har spelat och hur man med ganska jämna mellanrum faller ihop och tappar så mycket poäng det gör att situationen till slut blir ohållbar. Och jag tror att fixar inte Benitez spel i Champions League då tror jag att hans tid som tränare i Napoli är över. Och med facit i hand det kanske är lika bra att någon annan tar över efter säsongen om det inte blir något Champions League spel till hösten. Benitez är en mycket kompetent fotbollstränare. Han har vunnit La liga och Uefacupen med Valencia han har vunnit FA-cupen och Champions League med Liverpool och även om han fortfarande inte är populär bland Chelseasupportrarna så tog han ändå över laget och vann Europa League. Så på den nivån skulle jag nog säga att Benitez är en fantastisk tränare. Men återigen, det man lite smått filosofiskt i sammanhanget kan ställa sig frågande till är om Benitez är en fantastisk Napolitränare? Uppenbarligen inte, för hade Benitez varit en fantastisk Napolitränare så tror jag att den klubben hade varit i en annan situation idag. Men jag tror att allt hänger på vad man har för målsättning inför säsongen. Om det bara handlar om att vi ska vara med och slåss om titeln men vi ska åtminstone nå spel I Europa och klubben ska gå plus ja då tror jag att Benitez är perfekt. Har man inställningen att vi ska vinna ligan och vi ska vara med och hugga på en semifinalplats i Champions League, ja då kanske Benitez inte är rätt man för jobbet. Men uppenbarligen är inte Napoli ett lag för den absoluta toppen när man inte klarar av att vinna sådana här matcher. Och ärligt talat, jag som håller lite på Benitez kan tycka att han borde skaffa sig ett nytt jobb så att han inte förstör sin tränarkarriär fullständigt. Det är nog läge att byta klubb och miljö, Napoli och Benitez är uppenbarligen en ekvation som inte går ihop.

 

 

Till våren är det 4 år sedan Milan vann sin senaste ligatitel. Man hade haft det lite kämpigt dessförinnan men laget hade ändå tagit sig till Champions League spel och ändå varit med och touchat på en ny ligatitel. Zlatan Ibrahimovic var den där absoluta sista pusselbiten som behövdes för att laget skulle bära hem den där efterlängtade ligatiteln. Idag såhär cirka 4 år senare kan vi konstatera att det har hänt en del sedan dess om man säger så.

 

 

Milan spelade igår kväll borta mot Chievo och det var ett sargat Milan som kom till den här matchen. Även om laget slog Cesena på hemmaplan med 2-0 råder det fortfarande en stor osäkerhet kring detta Milan, vart är laget egentligen på väg? Frågetecknen blev inte färre efter kvällens match. Jag har sett Milan ganska mycket den här säsongen och jag har hela tiden tjatat om att det är inte ofta de spelar bra men det har ändå funnits någon form av grundpelare och lite mer struktur i laget än vad det gjorde under exempelvis förra säsongen. Men frågan är om matchen mellan Chievo och Milan (0-0) ändå inte var den absolut sämsta match jag sett Milan prestera på väldigt länge? Egentligen är det ett hån mot själva sporten som sådan att kalla den här matchen för en fotbollsmatch. Det var 11 vilsna spelare som sprang omkring och jagade boll och när de väl fick tag på den så visste ingen vad det skulle göra med den utan man ville bara så fort som möjligt bli av med den. Och det är ju en väldigt destruktiv tanke att ha som spelare. Backlinjen är en av få saker som jag gillat med Milan den är säsongen, jag har tyckt att det ändå finns en potential att nå ganska långt med den backbesättningen som Pippo Inzaghi har att tillgå. Men det jag känner när jag ser Milan när det gäller backlinjen det är att laget måste bara få kontinuitet snart. Jag tycker det är bra att en tränare gör förändringar i ett lag när det inte fungerar, men å andra tycker jag att en tränare måste ge vissa spelare lite extra förtroende. Välj ut 4 spelare det vill säga en hel backlinje och tala om både internt och även utåt till media att jag tar ansvaret för hur backlinjen ser ut för att det är jag som har valt att satsa på just de här spelarna. Det har varit för mycket rotation i Milans mittlås på för kort tid. Mexes, Zapata, Rami, Alex, Bocchetti, Zaccardo, Armero, Paletta är bara några av de namn som spelat i Milans backlinje den här säsongen. Det är bra att ha många spelare på de viktiga positionerna i grund och botten, men det viktigaste måste väl ändå vara vilken kvalité som erbjuds. Det jag känner när det gäller mittbackarna i Milan det är att Milan har egentligen bara 1 riktigt bra mittback och det är Rami. Men som jag varit inne på vid tidigare inlägg är att inte ens Rami är tillräckligt bra för att bära upp det här lagets försvarsspel helt på egen hand. Han skulle må bra av att spela med en mycket kompetent mittback bredvid sig. I den här matchen ställde Pippo upp med en fyrbackslinje bestående av Bonera, Alex, Bocchetti och Antonelli. Det säger sig självt att det är absolut ingen backlinje som du kommer att vinna några titlar med eller ta dig till Euroapspelet heller för den delen. Spelar du en sån som Bonera som ytterback då ger du mer eller mindre bort matchen, för han är ju inte den som hänger med i offensiven och bidrar med bra inlägg till anfallet. Dessutom tycker jag att han kan hamna fel i positionsspelet och han är inte särskilt stark enligt min uppfattning. Han har på senare år mer blivit en truppspelare än en given startspelare. Om Bonera ska spela då ska han spela mittback men jag tycker inte att han är tillräckligt bra för att starta i som mittback i Milan och då ska han ju såklart inte enligt mitt sätt att se på situationen inte spela högerback heller. Antonelli är en helt okej spelare men även där saknas det lite fart i hans offensiva delar av spelet. Han är inte tillräckligt snabb för att hänga med i omställningar eller vara med och vara spelbar när Milan bygger upp sina anfall. Jag tycker dessutom inte att han ser särskilt intresserad ut av att följa med upp i anfallen , vilket jag tycker är en dålig egenskap. En bra ytterback idag är den som klarar båda delarna av spelet utan problem. Men Antonelli, nej han är inte tillräckligt på hugget när det gäller att hänga med i offensiven och det är ett underbetyg till honom och ett underbetyg till Milan som klubb att värva den typen av spelare. Bocchetti har jag sett för lite av för att uttala mig så men jag kände även där att det var inte mycket att hänga i julgranen av det jag såg av honom igår. Han känns inte som den här naturliga försvarsgeneralen som bröstar upp sig när bollen slås in i boxen och tar befälet. Men det som var mest dåligt med den här matchen det var att se Alex spela försvarsspel. Han var en riktigt bra mittback en gång i tiden, men nu är han så sönderkörd han kan inte springa ordentligt och han tajmar det mesta dåligt som när det gäller att avväga när man ska gå upp i rygg och stöta eller falla tillbaka. Hans rensningar är inte klockrena utan han bara går in och skickar iväg bollen utan att någon egentligen vet vart den tar vägen. Och jag förstår verkligen inte vad Milan skulle med honom till? Ärligt talat, vilken idiotvärvning. Jag vet att Milan inte har den bästa ekonomin men någon bättre mittback än Alex måste väl ändå ha funnits tillgänglig för ett billigt pris eller som ett bosmanfall antingen i somras eller i januari? Att Alex har varit under all kritik bekräftar bara att han är slut som spelare men det är samtidigt ett rejält underbetyg till de som är ansvariga för värvningarna i Milan. Här måste man ta sig i kragen i fortsättningen och göra bättre research när man plockar spelare.

 

 

Mittfältet tyckte jag inte heller skötte sig särskilt bra i den här matchen, det var även där väldigt tamt spel. Pippo valde att spela med Poli, De Jong och Montolivo och sedan Bonaventura i någon sorts nummer 10 roll mellan anfallet och det lite mer defensiva mittfältet. Även här finns det i grunden en del bra saker att få ut men grejen är att det utnyttjas inte. Montolivo kan fortfarande vara en bra passningsspelare, men det utnyttjas för sällan. Sen får vi inte glömma bort att Montolivo börjar passera sitt bäste före datum, det går inte lika fort längre det tar lite längre tid för honom att lyfta blicken och fördela bollen vidare. Men det är väldigt sällan du ser Montolivo slå en riktigt bra genomskärare till en anfallare som sedan kan få ett öppet läge och göra mål mer eller mindre. De Jong är en hårt arbetande mittfältare som i nuvarande skick skulle passa suveränt i ett lag som slår lite mer underifrån, med sitt riv och slit skulle han tillföra hur mycket som helst i ett Southampton exempelvis. Men Milan har varit och kommer alltid att vara en storklubb och uppenbarligen är inte De Jong den där naturliga ledaren på Milans mittfält. Jag tycker det är illa nog att han har brister i försvarsspelet, men när han dessutom försöker leka kreatör på mittfältet då tar man sig ju bara för pannan. Man brukar säga att det bästa är att spela efter sina förutsättningar men De Jong tänker alldeles för ofta utanför boxen och att han ska göra någonting svårt med bollen och det blir sällan bra. Poli har potential utan tvekan, men jag tyckte att han hade en väldigt sömnig match igår. Min känsla är att han tenderar att gå och gömma sig och därmed försvinna ur matcherna lite för ofta för att han ska vara en given startspelare. Men han är ganska snabb och har en hyfsad teknik, men frågan är om det var rätt att flytta tillbaka till Milano och pröva på att försöka bli en storspelare i det rödsvarta laget istället? Han var ju faktiskt på lån från Sampdoria till Inter säsongen 2011/2012 om jag inte minns helt fel. Han gjorde det absolut helt okej men det blev ju inte den där jättesuccén. Och nu är det andra säsongen i Milan och jag ställer mig frågande om han verkligen är en Milanspelare, passar han in i Milans spel? Är han ens redo och mogen för uppgiften att vara en startspelare för Milan? Uppenbarligen inte. Bonaventura har jag inte mycket negativt att säga om, jag tycker att han är en fullt duglig spelare att ha i ett lag antingen som truppspelare eller som en given startspelare. Det är en spelare som jag tror skulle kunna acceptera båda rollerna. Det finns mycket att hämta i Bonaventura men jag kan ändå tycka att det är inte rimligt att spela honom i en ensam nummer 10 roll och förlita sig på att han ska leverera alla bollar till anfallarna. De lagen som går som tåget gör det ju inte för att de enbart lever på individuell briljans utan det är ju för att man jobbar som ett lag och att man tillsammans luckrar upp täta och kompakta försvar. Men igår fick Bonaventura allt ansvar och det syntes ju på honom att han var inte redo för den uppgiften. Och här måste jag faktiskt kritisera Pippo Inzaghi en aning, att det är lite naivt att tro att Bonaventura ska fixa en nummer 10 roll och vara den som allt kretsar kring. Dessutom tar inte Menez, Destro, Honda eller vilka det nu är som spelare alltid de löpningarna som krävs och vad ska Bonaventura göra då? Det gäller att ha fingertoppskänsla när man formerar ett lag. Jag tycker inte att Milan har spelarmaterialet för att spela 4-3-3 så jag välkomnar att Pippo faktiskt gjorde en förändring, problemet var att det var fel förändring. Jag tror att Milan skulle må bra av att spela 4-4-2 faktiskt.

 

 

Anfallet finns det inte så värst mycket att säga om. Jag tycker att både Destro och Menez stod för ganska bleka insatser. Destro kom till något enstaka läge där han med lite tur och bättre tajming i löpningen kunde ha petat in något mål. I hans fall tycker jag ändå att man ska ha respekt för att starten har varit lite trög, det är ny klubb och ny miljö och det gäller att acklimatisera sig. Menez tycker jag stundtals har varit helt briljant, absolut inte en av världens bästa och han är inte en av världens bästa spelare på något sätt men det finns mycket bra att få ut av honom. Det viktigaste är att hålla honom på gott humör så att han inte börja tjura och fokuserar på fel saker. Sen kan man argumentera för att ja men om det nu är så att man har en sämre dag vad gör man då? Jo man fortsätter jobba för till slut så kommer det att betala sig och ge resultat. Men Menez tyckte jag var pinsamt dålig i den här matchen, jag tycker att han var lat helt enkelt. Det verkade som att han inte var redo att göra vad som helst för att vinna. Om man tittar på Milans trupp spelare för spelare så är Menez deras bästa spelare både på pappret och ute på planen, han kan ju göra saker med bollen som många spelare i Milan inte är i närheten av att kunna göra. Men det gäller att offra sig och ta de löpningarna som krävs så att Bonaventura i det här fallet kan ge dig en bra boll att jobba på. Men om du som Menez gjorde i det här fallet mest sökte sig ut på kanten och gick och gömde sig och visade med sitt kroppspråk att det här var ju inte en så rolig tillvaro då kommer du definitivt inte bli någon världsspelare. Menez är stundtals fantastisk, men han måste jobba med sin attityd. Och jag kan tycka att det är mer oacceptabelt att Menez hänger läpp än att Balotelli gör det för att dra den parallellen men nu ska vi inte fastna i den diskussionen vi tar den en annan gång. Jag vill komma fram till att Menez måste skärpa till sig, det går inte att bara gå runt och vänta på att bollen ska komma till dig. Antingen får han droppa ner och ta emot boll eller så får han ta löpningar in i boxen och sedan måste han sluta att söka sig ner på kanten och agera som någon form av winger. Spelar man med 3 anfallare är det fullt förståeligt om 2 av anfallarna hänger på kanterna. Men om du spelar 4-3-1-2 som Milan gjorde i det här fallet då måste ju Menez söka sig in i boxen där det hettar till. Avståndet mellan Menez och Destro i den här matchen var ju stundtals skrattretande, det fanns inte något samarbete de emellan. Ett anfallspar som inte kan samarbeta? Aj, aj, aj Pippo det här ser inte bra ut.

 

 

Det där var ett annorlunda sätt att beskriva en match på men jag kunde inte komma på något bättre sätt. Det här var som sagt en av de sämsta matcher jag någonsin har sett Milan göra. Jag håller inte på Milan men jag tycker det är bedrövligt att man inte kan få ut mer av det här lagbygget med tanke på att det finns en sådan enorm potential i den här klubben. Men det är någonting som har gått snett sedan man vann ligan 2011 och slutade på en 2:a plats bakom Juventus 2012. Säsongen 2012/2013 började man lite svagt men då lyckades man ändå vända på steken och ta sig till Champions League via playoff mot PSV Eindhoven. Men sedan började det att gå utför med Allegri. Och nej jag menar såklart inte att Allegri ska bära hundhuvudet till varför Milan ser så bedrövliga ut här och nu, men det var där det började kantra åt fel håll. Allegri är en mycket habil fotbollstränare och han gör ett riktigt bra jobb med Juventus då han tagit de till ytterligare en nivå. Efter att Allegri fick gå tog Seedorf över och jag tyckte att han fick någon form av struktur på Milans spel. Det såg inte klockrent ut men de vann ändå tillräckligt många matcher för att rädda lite heder och avslutade säsongen snyggt. Visst Seedorf tog det inte vidare till några högre höjder, men jag var skeptisk till det faktum att man valde att sparka Seedorf. Det som är avgörande i det här läget när vi diskuterar Milan idag är har Milan tagit några steg i rätt riktning? Ser Milan bättre ut med Pippo Inzaghi som tränare än med Seedorf som tränare? Svaret på den fråga är nej. Jag tyckte att Inzaghi höll på att få ordning på Milan på riktigt då jag tyckte att backlinjen såg bra ut åtminstone fram till juluppehållet. Men det känns som att oavsett vem som spelar så är det oftast total kaos nere i Milans straffområde. Och min känsla när det gäller Pippo är att han är lite naiv, han klarar inte riktigt att läsa av i vilken form spelarna är i och vilken spelare som passar för just den enskilda matchen. Det är möjligt att han på sikt kan bygga upp någonting riktigt bra. Men är han verkligen en matchcoach på det sättet? Jag tror nog inte det. Spelar du Bonera som högerback och Alex som mittback i en match som du måste vinna för att fortsätta ha kontakt med lagen som krigar om Europaplatserna nja då är du touchar på att vara lite naiv kan jag tycka. Och det här med att kasta om så mycket i backlinjen som han har gjort, nej jag tycker inte att det håller det måste vara tydligt vilka som ska bära upp det här laget. Jag tycker även att det går att få ut mycket mer av en sån som Honda. Men mestadels har han fått spela mycket på kanten och jag tycker inte att han kommer till sin rätt där. Sen är det alltid tränaren som ska bestämma vart spelarna ska spela någonstans, men det är ju tagit stopp för Honda helt och hållet på högerkanten och när inte någonting fungerar ja vad gör man då jo då gör man någonting annat. Till en viss gräns ska tilläggas, men jag tycker att kasta om bland de offensiva positionerna är inte riktigt samma sak som att kasta om för mycket i en backlinje. Om mittfältet är motorn i ett fotbollslag då skulle jag nog säga att backlinjen är hjärtat i ett fotbollslag, det är de som ska vara den där stabila grundpelaren som du kan falla tillbaka på när det knyter sig i offensiven. Har du en stabil backlinje då har du chansen att vinna varje match med 1-0 eller 2-1. Milan slog Parma på bortaplan tidigare på säsongen med 5-4 och det är klart att det måste ha varit ett fantastiskt underhållningsvärde på den matchen men det säger sig självt att det är inte hållbart i längden. Jag tycker att det är för tidigt att kräva Pippos avgång och personligen hoppas jag att han blir kvar, men han har brister som tränare det råder det ingen tvekan om. Men det känns som att han borde få åtminstone den här säsongen på sig med tanke på att han tog över laget för bara ett halvår sedan. Men med tanke på hur snabbt Seedorf gick från att ta över laget till att sedan få sparken så ska inte Pippo känna sig helt bekväm med situationen. Och det är klart att skulle spelet fortsätta som det såg ut i den här matchen och som det faktiskt har sett ut under en ganska lång tid nu det är klart att då blir det en ohållbar situation till slut. Och det är klart att alternativet blir ju att göra sig av med massa spelare men det kanske man inte gör i ett sånt här läge. Jag tror att Pippo står inför en fin tränarkarriär, men han behöver få tid på sig och för hans del är jag rädd för att han kommer inte att få tillräckligt med tid på sig. Milan är en klubb som ska vara med och slåss om ligatitlar och framförallt vara ett etablerat topplag i Europa. Och jag känner spontant att jag tror inte att Pippo Inzaghi kan vinna så värst många titlar som Milantränare, det är klart att man skulle kunna vinna någon cuptitel men de tunga titlarna kan ju inte Inzaghi vinna inom de närmsta 2 eller 3 åren. Jag tror att Milans ledning med Galliani i spetsen kommer att drabbas av lite panik om resultaten inte blir som de ska snart och framförallt om spelet inte förbättras snart då finns det ju ingen återvändo. Frågan är om Pippo sitter kvar på sin post under hela marsmånad? Som läget känns efter den här matchen och av det jag har sett av Milan på sista tiden så är svaret nej. Det är inte frågan om utan när får Pippo sparken?. Sen ställer jag ju mig frågande till vad det finns för rimliga alternativ? Vem skulle kunna gå in i det här läget och på kort sikt få ordning på Milan igen? Och det känns ju helt bisarrt att sitta och skriva om detta förfall till fotbollslag som Milan har blivit. För mig är Milan den där eleganta storklubben med en fantastisk historia med bland annat 7 Champions League titlar. Men idag är man inte i närheten av att nå Champions League spel. Poängmässigt är man fortfarande med i racet om en Europa League plats, men jag kan inte tänka mig att Milan ska åka upp som en raket i tabellen och ligga på en 4:e plats när 38 omgångar är spelade. Känslan är att alla måste gå till sig själva i Milan och försöka rädda vad som räddas kan. Nu handlar det om att visa för fotbollseuropa att vi vill faktiskt vara med och kriga om en Europaplats och vi är en klubb där det är bra för spelare att komma till som vill utvecklas och få vara med om stora matcher. För som läget är nu tror jag inte det finns många unga italienska talanger som spelar i mindre Serie A eller Serie B klubbar som kan tänka sig att gå till just Milan. Om du inte får spela Champions League eller får vara med och vinna titlar varför ska du då till Milan? Vem vill spela i ett lag som är ett lag i totalt förfall? Den här våren blir livsviktig både för Pippo själv men framförallt för hela klubben. Nu handlar det om att bygga upp en framtidstro för supportrarna igen. Milan har mycket att jobba med och om Pippo ska vara en del av den framtiden det är jag egentligen fel person att svara på, men jag tror ändå att han ligger väldigt risigt till just nu. Återigen, när får Pippo sparken? Den frågan kommer ligga hängandes över San Siro så länge spelet ser ut som det gör och resultaten inte levereras.