sportviktorn

 

I mångt och mycket är fotbollssäsongen ute i Europa över, även om det återstår en och annan cupfinal i diverse länder känns det som att det är läge att summera intrycken. Eftersom jag ute i Europa följer Liverpool FC framförallt är det nu dags att koppla ett grepp om hur läget i "The Reds" är och vad som behöver göras för att föra klubben tillbaka i rätt riktning.

 

 

Nu när det har gått ett tag efter den förfärliga säsongsavslutningen mot Stoke är det lättare att uttrycka sig lite mer nyanserat. Hade jag gett mig på att försöka summera säsongen direkt efter matchen hade det nog blivit lite för många svordomar för att det skulle vara ett läsvärt inlägg. Men nu med lite distans till det hela är det lättare att inte låta känslorna ta över för mycket, med det inte sagt att jag kommer kunna hålla känslorna i styr. Jag håller på Liverpool och jag vill klubben väl och när jag väl ser att laget och klubben är på väg åt fel håll då är jag inte sen med att lägga fram konkreta förslag på vad som behöver förbättras. Om vi då ska ta oss tillbaka till den där jobbiga matchen mot Stoke som blev en trist historia kanske inte just för Liverpool men framförallt för Steven Gerrard. Det är alltid lurigt när klubbikoner ska fasas ut och det är inte alltid det sker snyggt från klubbens sida, men i Liverpools fall tycker jag ändå att man har skött det hyfsat ändå. Men däremot har det som skulle bli Gerrards stora avskedsturné förvandlats till en långsam begravning där man bara känner att kan inte den här begravningen ta slut snart så att vi kan gå vidare. Och jag som ser i stort sett varje match kan bara konstatera att det här är en riktig skitupplaga av Liverpool FC, det är en sådan usel upplaga av Liverpool att man blir ju nästan mörkrädd när man pratar om eländet det är ett skräplag helt enkelt. Det som hände på Britannia stadium i söndags det är något som bara inte får hända, det är ovärdigt mot Liverpool som klubb med tanke på den fina historien de har. Och i en storklubb som Liverpool då finns det vissa hederskoder och regler som att följa, spelar man i Liverpool då går man inte ut och gör en så usel halvlek att man ligger under med 5-0 i paus. Det är klart att förlora mot Stoke som enskild match inte är någon skam om man ska vara ärlig, men när det står 3-0 och känslan är att matchen börjar att rinna iväg ja men se då för fan till att stänga matchen så att det inte blir en total överkörning. Men sen när det rinner iväg till 5-0 då går man från att vara vansinnig till att nästan börja skratta och känna någon form av lättnad och känner att ja men nu kanske det kommer att ske förändringar till sommaren.

 

 

Vad är det då som ska ändras till nästa säsong för att det ska bli så bra som möjligt? Hade jag ägt Liverpool FC hade jag valt att sparka Rodgers vid månadskiftet. Nu när det har gått 3 år med Rodgers tycker jag faktiskt att det är på sin plats att man ska börja utvärdera vad det är han har gjort med den här klubben. Jag ska vara ärlig med att säga att jag trodde på Rodgers till en början när han var ny på sin post. Jag var en av många som under först halvåret försvarade honom ganska mycket när det redan då höjdes röster om hans avgång. Jag står fast vid att 1 år är på tok för lite tid för att utvärdera en tränares arbete, sen finns det undantag såklart Pippo Inzaghi som ett exempel. Under år 2 hade Rodgers en Luis Suarez och Daniel Sturridge som bar laget på sina axlar och sköt oss till en 2:a plats och tillbaka till Champions League. Och jag hoppas inte att det råder delade meningar om detta, för det är glasklart att det var duon "SAS" som tog oss tillbaka till Champions League det var inte så att Rodgers gjorde något magiskt utan han hade Premier Leagues bästa anfallspar att tillgå och då är det lätt att vara tränare. Men under den här säsongen har Brendan Rodgers blivit totalt avslöjad när det gäller vad han är för en tränartyp. För mig är det glasklart att Rodgers är enormt duktig på att spela omställningsspel, han vill ha kvicka snabba spelare som kan springa på allt som rör sig och han vill ha mittfältare som inte håller i bollen för mycket utan så snabbt som möjligt ska laget ställa om från försvar till anfall. Problemet är att när du möter kompakta lag som försvarar oklanderligt som Chelsea och i vissa mått mätt Manchester United så bjuds du ju inte på så värst många kontringslägen. Men under våren har Rodgers totalt spårat ur i sitt ledarskap, jag retade mig väldigt mycket på att han bara körde på med sin kontringsfotboll men jag ska vara ärlig med att säga att hellre det än att hålla på att laborera med taktiken så som han har gjort under våren. Rodgers har fått en del beröm för att han är en flexibel tränare som kan anpassa sig utifrån vilket motstånd han möter, men jag tror det är dags att slå fast vid att hans flexibilitet har gått lite överstyr. Det har varit en del matcher under våren och jag tänker främst på FA-cupsemin mot Aston Villa som jag tror vi spelade med 4 olika formationer under den matchen. Ena sekunden är det 4-2-3-1, andra sekunden är det 3-4-3 och nästan stund är det 4-5-1 om än ett rätt otydligt 4-5-1. Det är klart att det är bra om man har en plan A och en plan B men problemet med Rodgers under den här säsongen och under våren framförallt är att plan A har ju sett olika ut i varje enskild match och det säger sig självt att det håller inte. Det här med att hatta runt med vilken formation vi ska spela det är ju något som ska sitta i ryggmärgen.

 

 

En annan anledning till att jag tycker att Rodgers inte ska få vara kvar som tränare det är att han och transferkommittén verkar ju ha så otroligt skilda uppfattningar om vilka spelare som ska plockas in. Och i ärlighetens namn jag orkar knappt höra ordet transferkommittén fler gånger för det här är en övning eller för att tala klarspråk ett galet experiment från Liverpools sida som inte på något sätt har gynnat klubben. De uppgifter som finns är att Sakho, Emre Can och Coutinho är kommitténs spelare och Southamptonspelarna det vill säga Lovren, Lambert och Lallana är Rodgers spelare. Jag är väldigt konservativ när det gäller hur klubbar ska styras åtminstone när det gäller rekryteringen av spelare. Det är klart att tränaren ska ha få säga sitt och om det är en spelare som han absolut inte vill ha det är klart att han ska ha rätt att få säga nej då, men för mig är det en sportchefs roll att sköta jobbet med att värvas spelare. Däremot ska det finnas en tydlig dialog mellan en tränare och en sportchef så att man tillsammans kommer fram till vad är det vi vill ha och kan vi hit den spelartypen till ett så bra pris som möjligt, det är så det ska skötas i den bästa av världar enligt min uppfattning. Men Liverpool tyckte uppenbarligen inte att det fungerade så bra med att ha en sportchef, okej då byter vi strategi vi tillsätter en kommitté och där sitter 3 eller 4 personer eller hur många det nu är och ska sköta värvningarna tillsammans med Rodgers som har noll koll på vad han gör. Det säger sig självt att det borde inte ha fungerat från första början och det har det inte gjort längre. Det finns några enstaka värvningar som fallit väl ut men det här experimentet med att ha en transferkommitté har varit lika förödande för klubben som Rodgers vansinne med att spela trebackslinje om inte ännu mer förödande till och med. Jag tycker det är dags att vi slopar det här med transferkommittén och det är nog sista gången jag säger det ordet för jag vill bara inte kännas vid det ordet längre, för herregud vad illa det här experimentet har fallit ut. Rodgers har ett förbannat stort kontrollbehov, jag får uppfattningen att han vill sköta det mesta själv fast han har ju inte koll på precis allt. Jag får känslan av att han har tappat bort sig själv totalt under den här säsongen, vad är det för fotboll han vill spela egentligen? Det vet inte vi supportrar och jag tror inte att han själv vet det heller. Och när man som tränare knappt vet vad man ska spela för formation och vilken typ av fotboll man ska spela ja men då kanske man inte ska ha så stort inflytande i vad som ska värvas. Och jag tror inte på att slopa enstaka personer i kommittén och låta Rodgers få en rejäl sista chans på att värva spelare igen. Vi får inte ha en sommar till där Rodgers kastar bort 20 miljoner pund på mittbackar som inte kan hantera bollen (lex Dejan Lovren) eller 25 miljoner pund på spelare som endast är okej truppspelare (lex Adam Lallana), vi måste göra ett lyckat sommarfönster annars kommer nästa säsong bli ännu värre.

 

 

Och det starkaste skälet till att Rodgers inte ska få vara kvar som tränare i Liverpool det är hans sätt att bemöta media och hur spelarna har "backat upp" honom under de senaste veckorna. Vi spelade 0-0 i ett av de mest deprimerande Merseysidederbyna jag någonsin har upplevt på Goodison park, Rodgers sa efter matchen att "Vi var outstanding". Vi spelade 0-0 mot West Bromwich i slutskedet av säsongen och Rodgers sa efter matchen att "Vi var outstanding". Jag kan fortsätta hur länge som helst att rabbla upp exempel på där Rodgers efter skitmatcher gått ut i media och sagt att spelarna var outstanding och att allt fungerade enligt matchplanen. Det är klart att det är bra om man kan se enstaka positiva glimtar i en sämre match men när ens lag skämmer ut sig fullständigt då kan du inte som tränare gå ut i media och säga att spelarna var fantastiska. Det blir ju att dumförklara supportrar och journalister som ser matchen, kanske är det så att Rodgers tror att vi som tittar på är dumma i huvudet? Jag vet inte vad det är men han har enorma problem med att erkänna när vi har spelat dåligt och jag klarar bara inte av det man måste kunna erkänna när ens lag har gjort en usel insats. Jag tycker att Rodgers är en tränare som pratar om att han ska uträtta väldigt stora saker med den här klubben men när det väl kommer till kritan så händer det ingenting. Bortsett från en succéfylld vår förra året har vi inte tagit några som helst steg i rätt riktning, vi står kvar och stampar med ett lag som inte är i närheten av en topp 4 placering och vi är inte ens en utmanare till att vinna Europa League ens. Brendan Rodgers= Mycket snack och lite verkstad det tror jag vi alla kan enas om. Det är bara att titta på vad vi har presterat ute i Europa under Rodgers. Vi åker ut mot Zenit i förstarundan i Europa League slutspelet under hans första år, vi åker Champions League i en grupp bestående av Real Madrid, Basel och Ludogorets. Vi åker ut mot Besiktas efter straffläggning nere i Turkiet, där vi inte ens lyckas göra 1 enda spelmål under det dubbelmötet. Rodgers lovar så mycket men det händer ju ingenting, det håller i 1 år möjligtvis 2 år att lova guld och gröna skogar men när det har gått 3 år och när det bara blir värre och värre både spelmässigt och resultatmässigt då har det gått för långt. Och för att återgå till säsongsavslutningen mot Stoke, jag är lite konspiratoriskt lagd men jag tror ändå att den första halvleken som spelarna gjorde där man alltså ligger under med 5-0 i paus det sänder någon form av signal att spelarna har fått nog. Det är klart att som spelare ska du alltid göra ett hundraprocentigt jobb, du spelar för din heder och för att vinna matcher åt laget såklart men om du som spelare inte riktigt är nöjd med den din tränare det är klart att du kan slå av på takten och mer eller mindre sluta spela för att det ska få effekten att tränaren får sparken. Och jag tror att spelartruppen har fått nog av Rodgers svammel, jag tror de har tröttnat på att springa omkring där på planen och inte ha någon aning om hur de ska positionera sig och vem som ska ta rätt löpningar och vilken typ av fotboll det är som ska spelas om bollen ska spelas efter backen eller om den ska vara i luften mestadels. Det här är absolut ingen sanning, men det är bara vad jag tror. Ett Liverpool som mår bra och som inte har det minsta problem med tränaren det laget går inte ut och torskar med 6-1 mot Stoke. Jag tycker att det kan inte bli tydligare än såhär, för mig är det så uppenbart att spelarna vill ha bort Rodgers och då finns det ingen som helst anledning för ägarna att behålla honom.

 

 

Det florerar olika uppgifter om Rodgers sitter säkert eller om han kommer få sparken. Allt pekar på att det kommer att avgöras 3 juni om han får behålla jobbet eller inte. Det går att se situationen på olika sätt såklart. Till viss del kan jag känna att om ägarna hade haft så dåligt förtroende för Rodgers då tror jag att han skulle fått gå innan årsskiftet 2014/2015. Men det är klart att man kan ju ändra uppfattning och det är nog så det fungerar hos ägarna också jag tror inte att det är några robotar på något sätt. Rodgers ska ha möte med ägarna och försöka övertyga de att han är rätt man för jobbet, och jag tror att med de 2 värdelösa matcherna mot Crystal Palace och Stoke tror jag inte att han ska vara så säker på att han sitter kvar. Han sa faktiskt efter sista matchen att han skulle avgå om ägarna ville ha bort honom och det är klart att det sänder ju också en signal att Rodgers känner att han kan vara på väg bort. Det avgörande när det kommer till sådana här situationer är vad det finns för alternativ på marknaden. Jag har en hel lista på namn och jag hinner inte dra alla namn men det finns några namn som jag vill ha mer än några andra. Klopp har själv uttalat sig om att han skulle vilja träna Liverpool om han fick frågan och jag känner att här har vi en tränare som har gjort fantastiska saker med Dortmund trots att Dortmund inte är den största klubben i Tyskland, han är ett jättespännande namn som jag mer än gärna skulle slänga på en röd keps istället för en gul keps. Benitez ryktas ta över Real Madrid men det är klart att han är alltid välkommen tillbaka till Anfield när han vill. Nu tror jag att om Real Madrid kommer med ett erbjudande då kommer Benitez att tacka ja till det direkt, är du spanjor då är att träna Real Madrid det absolut finaste jobbet du kan ha beroende på i vilken del av landet du kommer ifrån såklart. Men jag tycker att det här är ett namn man ska ha koll på, jag tycker det kan vara läge att vänta ut och se vad som händer om Real Madrid nu skulle plocka upp honom. Skulle det inte bli Real Madrid för Benitez ja men då är det bara att ta kontakt med honom och be honom komma tillbaka, jag tror inte att han skulle ha något emot att träna oss igen. Men först ska vi sparkar Rodgers till att börja med. Jag har en ganska dålig magkänsla, jag har en magkänsla som säger att ägarna är inte beredda att göra en så pass radikal förändring som att sparka Rodgers. Jag tror att de kommer att kicka några personer i kommittén och sedan kommer Rodgers få en sista chans att både försöka få ordning på laget att spela en fotboll som håller för att ta sig till Champions League plus att han ska få chansen att få ännu mer ansvar över värvningarna. Och det är det värsta som kan hända om Rodgers får fullt inflytande när det gäller att värva spelare då tappar jag nästan hoppet för den här klubben. Att Rodgers skulle vara kapabel till att spendera exempelvis 500 miljoner som vi kanske skulle få vid en försäljning av Sterling det kommer ni inte att få mig att tro på för fem öre. Där har ni de viktigaste åtgärderna för att Liverpool ska ta sig tillbaka till toppen. Rodgers ska bort och vi måste värva smart och då ska vi inte ha en kommitté som ska sköta de bitarna utan en sportchef ska in. Jag är rädd att det inte kommer ske några förändringar under den närmsta tiden men hoppet är det sista som överger en. Men om Rodgers får sparken då tycker jag att vi som klubb har tagit ett litet steg i rätt riktning. För Rodgers har gjort sitt på Anfield nu det är inget snack om saken, det låter väldigt fint det han säger i intervjuer stundtals men kokar man ner det hela så har han gjort ett uselt jobb. Karln är helt lost.

 

Fotbollssäsongen är i stort sett slut, vi har bara lite finaler i diverse turneringar att beta av och det är framförallt Champions League finalen som sticker ut. Barcelona och Juventus är det som gör upp om titeln som världens bästa klubblag får vi väl ändå kalla det för, även om det finns en turnering som kallas "Klubblags VM". Ett av lagen som inte nådde hela vägen fram till Champions League finalen i Berlin är Real Madrid och just Real Madrid är det jag tänkte prata lite om den här gången då det igår blev klart att man sparkar Carlo Ancelotti.

 

 

Jag känner mig väldigt tudelad när det gäller Real Madrids beslut att sparka Ancelotti. Man kan se saker från så många olika perspektiv, självklart tycker jag att en klubb alltid ska sträva efter att bli bättre hela tiden och inte vara nöjda där man är på något sätt. Jag tror att den dagen man som klubb slår sig till ro då kommer man till slut att misslyckas rejält både sportsligt och ekonomiskt. Ni vet vid det här laget att det finns en tränare som tränar ett lag i England som jag håller på och som jag vill ha bort till varje pris, därför kan det här inlägget verka lite paradoxalt men jag tror ni kommer förstå min poäng. I grund och botten skulle jag nog säga att jag är lite av tränarens bästa vän. Jag kommer aldrig vika från att stå upp för kontinuitet och långsiktighet både när det gäller hur en spelartrupp ser ut och hur det ser ut på tränarfronten. Jag är dock inte särskilt förvånad över att Ancelotti fick sparken, och det finns två stora faktorer som ligger bakom att han nu står utan jobb. Spanska tidningen Marca brukar inte backa för att ha en åsikt och i synnerhet negativa åsikter om den som tränar Real Madrid. Man behöver inte gå för långt tillbaka i tiden för att se hur mycket de har kunnat påverkat situationen när det gäller vem som tränar klubben. Vill de ha bort Pellegrini då får de bort Pellegrini, vill de ha bort Mourinho då avgår Mourinho det är så det funkar helt enkelt. Men den person som ska ha mest kritik över det här beslutet det är klubbens president Florentino Perez. För mig bekräftar det här bara vilket kontrollbehov den här karln verkar lida av. Det är alltid han som ska ha sista ordet, han kan inte se sig besegrad utan han måste få rätt och få sista ordet till slut. Och jag tycker att beslutet att sparka Ancelotti ger en hint om att Perez bara vill visa upp att det är han som har makten.

 

 

Ska vi då försöka utvärdera Real Madrids säsong på ett så kort sätt som möjligt så ska vi se om det finns någon grund för att Perez nu sparkat Ancelotti? Jag har sett mer La liga matcher den här säsongen än vad jag brukar göra och jag tycker att Real Madrid inledde säsongen väldigt bra. Och bitvis under hösten var man världens bästa klubblag då hade man verkligen allt, man var en vinstmaskin som inte gick att stoppa. Man slog Barcelona på hemmaplan där bland annat Marcelo hade lekstuga och då trodde nog många att ligatiteln var väldigt nära inte säkrad men mycket nära. Och jag tycker inte att Real Madrid har gått ner sig så värst mycket i kvalité under säsongen utan det som gör att Real Madrid inte vann ligan var att ärkerivalen Barcelona var bättre helt enkelt. När Messi, Neymar och Suarez började hittade ett tydligt samarbete och började trivas ihop och när Rakitic började hitta sin roll och Pique och Marscherano började få ordning på sitt försvarsspel ja men då har Barcelona varit laget att slå. Nu ska vi inte gå händelserna i förväg då det återstår en Champions League final och vi får väl se vad Juventus hittar på där men som känslan är här och nu tycker jag att Barcelona är världens bästa klubblag. Jag har aldrig sett Barcelona bättre, och det finns bara inget lag som ska kunna stoppa de den här säsongen. Inte ens Real Madrid har varit kapabla att stoppa Barcelona den här säsongen, det såg vi i vårens El Classico om inte annat. Så att Real Madrid inte vinner ligan tycker jag inte är en skam då Barcelona har spelat en mycket bättre fotboll. Real Madrid har gjort över 100 mål i ligaspelet den här säsongen vilket säger en del, man har världens bästa fotbollsspelare efter Lionel Messi i Christiano Ronaldo som stannade på 48 gjorda mål i ligan. Slår man ihop alla turneringar landar han på över runt 60 mål skulle jag tippa om inte ännu mer till och med, det finns inte så mycket att klaga på där. Man slutar 2:a strax bakom Barcelona i tabellen, så sett till hur extremt bra Barcelona har varit under säsongen och i synnerhet under våren så är det i min värld orimligt att man ska kräva av Real Madrid att vinna ligan. Sen kommer vi till vad de har presterat i Champions League, återigen jag förstår att en klubb som Real Madrid med den fina historien en klubb av den digniteten ska givetvis inte vara nöjda med att nå en semifinal det är klart att man ska gå för att försvara titeln. Det som blir problemet att ha inställningen att man ska bara försvara titeln allt annat är ett fiasko är att ju längre fram du kommer i turneringen ju bättre motstånd kommer du att få. Alla lag du möter i ett Champions League slutspel är bra lag, med något enstaka undantag såklart då en del lag kan snubbla fram lite längre fram i turneringen sett till hur bra de egentligen är. Men om vi tittar på vilket lag Real Madrid åkte ut mot det var ju inget kalkongäng direkt som stod för motståndet. Och då vet jag att La liga fantasterna börjar hacka på Serie A direkt att Juventus dansar hem ligatitel efter ligatitel för att Serie A och italiensk fotboll är på dekis. Ja jag vet inte hur många 8-0 och 6-0 matcher vi har haft i Serie A under säsongen men Real Madrid och Barcelona har haft en del sådana matcher, är inte det ett rejält svaghetstecken till de andra lagen då? Men nu ska vi inte diskutera vilken liga som är bäst utan nu handlar det om Real Madrids prestation i Champions League, men jag ville bara lägga in det motargumentet som en liten brasklapp. Juventus är ett lagbygge som började ta fart rejält under Antonio Conte och nu har Allegri tagit Juventus till ytterligare en nivå. Och inför dubbelmötet kände jag såklart att Real Madrid var favoriter till att gå vidare, men jag visste också att Real Madrid skulle inte vara bombsäkra på att gå vidare då Juventus är ett lag med en enorm potential att prestera bra i Champions League. Och i det första mötet tyckte jag att Juventus var bättre än Real Madrid. Både Ronaldo och Bale var väldigt anonyma även om Ronaldo nickade in ett mål, men Juventus vann matchen rättvist och kunde ha gjort fler mål. I det andra mötet får Real Madrid den där starten de önskade då de för göra första målet, men den där sista spetsen i anfallet saknades i den enskilda matchen det var för få spelare som var kreativa. Det blev en del långa anfall men mest blev det inläggsspel och Juventus backlinje kunde lätt ta hand om det. Real Madrid fick inte till det helt enkelt, man hade inte tillräckligt högt tempo i spelet för att luckra upp Juventus försvar plus att Ronaldo och Bale vek ner sig helt enkelt. Det är klart att hade Real Madrid åkt ut mot Monaco eller Schaktar då kan jag förstå att det finns en viss poäng med att göra en förändring om det så är att skeppa iväg en spelare eller sparka tränaren, men återigen det var ändå ett sjukt bra Juventus som stod för motståndet. Och i min värld om jag hade varit Real Madrid supporter tycker jag att det är okej att åka ut mot Juventus om man tittar på de två enskilda matcherna. Sen är det inte okej att åka ut på sättet som man gör det på, framförallt i den andra matchen blev jag väldigt besviken på Real Madrid då man ville spela en väldigt passningsorienterad fotboll men det fanns alldeles för lite fart i passningsspelet. Men tittar man på de två enskilda matcherna så är det ingen skam att åka ut mot Juventus absolut inte.

 

 

Om man ska försöka summera det här på ett någorlunda kortfattat sätt. För mig är det orimligt att Ancelotti har fått sparken. Och det hade varit väldigt intressant att veta vad det är som ligger till grund för att Perez tog det här beslutet. Jag tycker att baserar man beslutet på en enskild match eller ett ynka mål vilket hade krävts för att man skulle gått vidare till Champions League final då tycker jag att man är lite naiv. Samma sak i ligaspelet, laget har gjort över 100 mål i ligaspelet och man har en skytteligavinnare som slutade på 48 ligamål och ytterligare några mål i Champions League. Om det inte finns en djupare förklaring till att Ancelotti får sparken, exempelvis om han ska ha tappat omklädningsrummet eller om han anser sig större än klubben och att han sak göra någonting med det här laget som går emot klubbens principer och så vidare. Men jag är helt övertygad om att hade Real Madrid spelat exakt likadant under våren men ändå lyckas vinna ligan och Champions League då hade inte Ancelotti fått sparken. Och det jag ställer mig frågande till det är vad är det för ett Real Madrid som Florentino Perez kräver? Vilket är egentligen hans ingångsvärde?. Jag får intrycket att tar du ett tränarjobb i Real Madrid då är vinna ligan och Champions League ett minimum annars får du sparken. Det är bara att titta på Mourinho som ett exempel, han vann ligan och spanska cupen med klubben och om jag inte är helt fel ute nu tror jag att han har poängrekordet i La liga. Ändå när vi summerar Mourinhos sejour verkar en del tycka att det blev lite av ett "misslyckande" för Mourinho i Real Madrid. Det är klart att han vann inte den där Champions League titeln, men han vann ligan med klubben och för mig räcker det gott och väl för att få chansen att verka i klubben under en längre period och bygga upp någonting på längre sikt än bara 3 år. Och det är ju bara att titta på vad Ancelotti har lyckats åstadkomma i Real Madrid, han vann Champions League förra säsongen och det krävdes bara 1 mål för att slå ut Juventus i semifinalen i år närmare än så går det inte att komma. Och det är ju ingen duvunge vi pratar om här, utan Ancelotti är utan tvekan en av världens bästa tränare och kommer till Real Madrid med ett hyfsat fint CV. För mig är det obegripligt att han nu skeppas iväg och förmodligen kommer göra succé i någon annan klubb. Florentino Perez visar prov på dålig spelförståelse när han tar det här beslutet, Ancelotti förtjänade precis som Mourinho att få vara i klubben under en längre period han borde fått chansen att bygga upp någonting över en lägre period men det fick han inte. För Florentino Perez verkar precis allt handla om att Real Madrid ska vinna varenda match och turnering de ställer upp i oavsett vilket lag de ställer på benen eller till och med om det finns lag som är bättre än Real Madrid. Och det är ju bara att konstatera att Real Madrid har inte utifrån årets säsong varit bäst i världen, det är ju bara att se hur matcherna har sett ut Barcelona har varit bättre och vann ligan förtjänt och man är välförtjänt i Champions League final. Och visst det var bara 1 ynka mål krävdes för att Real Madrid skulle slå ut Juventus, men uppenbarligen hade Juventus någonting som Real Madrid inte hade i den enskilda matchen. Det är dags för Florentino Perez att vakna upp lite ur sin fantasivärld och börja leva i verkligheten. Självklart ska inte Real Madrid vara nöjda med hur säsongen har varit det är inte det jag säger, men ibland måste man vara realist också. Man kan inte kräva att ett lag ska vinna varenda titel år efter år. Varje storhetstid tar slut eller åtminstone upphör under en kortare period, typ under en säsong vilket är fullt rimligt och förståeligt och jag tror inte att någon Real Madrid supporter har några större problem med att Real Madrids utfall denna säsong men Perez kan uppenbarligen inte acceptera det. Men jag är som sagt inte förvånad det är Perez, det känns som att hans Real Madrid ska vara nummer 1 till vilket pris som helst. Det är ju inte bara på tränarfronten som han har gått in och ändrat, det gäller ju även på spelarfronten. Han sålde ju Di Maria till United och plockade in Toni Kroos istället. Di Maria har inte varit bra nog i United så den affären blev med facit i hand lyckad om man pratar ekonomiskt. Men rent sportsligt hade Di Maria behövts i dubbelmötet mot Juventus, för han hade kunnat göra lite mer oberäkneliga saker med bollen och ställt mer frågor till Juventus försvar. Xabi Alonso till Bayern München, samma sak där vad hände där? En av världens bästa balansspelare skeppas iväg till en konkurrent åtminstone om vi pratar om att de båda är potentiella Champions League vinnare. Men att Real Madrid inte vinner ligan är ingen skam, för Barcelona har varit mycket bättre och i dubbelmötet mot Juventus var Juventus så pass disciplinerade i sitt försvarsspel att de lyckades slå ut Real Madrid vilket inte heller är en skam. När Bale och Ronaldo inte är på topp då finns det inte så jättemycket kvar att hämta av Real Madrid, åtminstone inte i den här upplagan. Vi får inte heller glömma bort att Luka Modric saknades i de här matcherna mot Juventus vilket var ett enormt avbräck, hans förmåga att läsa situationer och delta i press spelet när det kommer till den typen av spel är han en världsspelare och att han inte kunde vara med blev ett för stort avbräck för Real Madrid. Med all respekt för Real Madrid, jättestor och anrik klubb på alla sätt och vis men inte ens den mest hängivna Real Madrid supportern kan kräva att Real Madrid ska vinna varje titel varje säsong och ska få kosta vad det vill. För Florentino Perez verkar det vara glasklart om du som tränare ska jobba under honom, ligan och Champions League är ett minimum annars får du sparken. Och för mig finns det ingen grund för att sparka Ancelotti, för mig blir det bara rena parodin att man sparkar honom enbart på grund av att han inte lyckades vinna ligan eller Champions League. Han vann ju Champions League förra säsongen, är den titeln inte värd någonting längre för Florentino Perez? Uppenbarligen inte. Men har man hur mycket pengar som helst då är det förmodligen lätt att sparka tränare till höger och vänster. Men detta eviga experimenterande som Perez utövar på den här klubben börjar gå för långt. Att sparka Ancelotti är fullständigt orimligt, han borde fått chansen att vara i klubben under flera år men det fick han inte. Men å andra sidan Perez är Perez så jag är inte förvånad på något sätt och det tror jag inte att jag är ensam om heller.

 

Då hälsar jag er hjärtligt välkomna till min lilla fotbollshörna. Fullspäckad fotbollshelg som alltid, men snart är det över för den här gången åtminstone ute i fotbollseuropa. Det känns alltid lite skumt när en säsong tar slut, det är nästan så att man undrar vart tog alla matcher vägen? Men samtidigt är det skönt när säsongen tar slut så får man lite återhämtningstid. I mitt fall som gillar Allsvenskan blir det dock inte jättemycket vila då det blir en hel del allsvensk fotboll under sommaren. Men nu ska vi inte prata allsvenskan utan nu har det blivit dags att snacka lite italiensk fotboll då ni vet att jag tycker om stöveln och fotbollen som spelas där. 2 matcher har spelats under kvällen och det började med Juventus mot Napoli och Genoa tog emot Inter. Jag tänkte kolla till läget lite hos Benitez respektive Mancinis mannar.

 

 

Napoli kom till spel mot Juventus med ett avstånd på 3 poäng upp till Lazio som innehar 3:e platsen vilket innebär kval till Champions League. Napoli har haft en oerhört ojämn säsong för att inte säga lite av en skitsäsong, då det har varit väldigt mycket pendlande mellan högstanivån och lägstanivån. Matchen slutade 3-1, Juventus vägrar förlora på Juventus stadium det har man inte gjort på ett bra tag nu då senaste förlusten kom säsongen 2012/2013. Så det är inte världens lättaste uppgift att åka till Juventus stadium och plocka hem 3 poäng om man ser på situationen med bara ett öga förstås. Om man ska börja med Juventus skulle jag vilja säga att jag fortsätter att imponeras av hur Allegri lyckas få det här laget att aldrig vara nöjda. Juventus kom till spel med att ha säkrat ligatiteln sedan ett bra tag tillbaka, man vann italienska cupen i onsdags vilket såklart betydde oerhört mycket för klubben då man inte vunnit cupen på 20 år om jag räknat det rätt. Och visst som Juventussupporter tycker jag att vi slarvade en del i vårt passningsspel, skärpan fanns inte riktigt där i alla lägen och jag fick en känsla av att det här handlade mest om att spela av säsongen på Juventus stadium på ett någorlunda snyggt sätt. Men ändå gör vi ett så pass bra jobb i vårt försvarsspel framförallt att vi lyckas vinna matchen trots att vi gick lite på halvfart. Och det är ju ett jäkla styrkebesked får man väl ändå lov att säga, att Juventus som lag ändå kan behålla koncentrationen tillräckligt mycket trots att laget inte har någonting att spela för mer än att det ska se snyggt ut utåt och av respekt för de övriga lagen såklart. Allegri vilade bland annat Chiellini, Lichtsteiner, Tevez och Vidal för att nämna några. Mycket tongivande spelare som kommer att starta i Champions League finalen men in kommer Stefano Sturaro, Kingsley Coman, Angelo Ogbonna och Simone Padoin och det låter ju inte så himla farligt men det funkar. Jag tycker att det är otroligt imponerande att Juventus klarar av att ställa flera av de bärande spelarna åt sidan för att ställa upp med ett reservbetonat lag som visserligen inte gör en perfekt insats på något sätt men tillräckligt bra för att vi ska vinna matchen. Jag tycker att det här visar på en otrolig vinnarmentalitet och härlig inställning i laget, just att även om vi har kommit såhär långt i vår satsning så är vi inte nöjda på något sätt. Nu handlar det om att fullfölja ligaspelet med att slipa på formen inför Champions League finalen och man kan ju säga att vi gjorde det på bästa sätt. Bara det faktum att vi i mångt och mycket släpper bollinnehavet mot Napoli på hemmaplan visar ju på hur otroligt flexibla vi är som lag och att Allegri verkligen är en vinnare, han klarar av att spela på flera olika sätt då han alltid har en plan B att plocka fram.

 

 

Om det råder positiva tongångar i Juventus är det inte mycket som står rätt till i Napoli. Jag må hålla på Juventus men en del av mig ser ändå matcherna med någorlunda objektiva ögon och jag måste säga att jag tyckte det var beklämmande att se Napoli ikväll. Jag kan förstå att det måste kännas lite förnedrande att komma till Turin och ta sig ann ett Juventus som har 23 poäng ner till Napoli inför matchen. Men det finns flera anledningar till att Napoli ska vara mer motiverat än Juventus i en sån här match. Dels har vi nord mot syd med allt vad det innebär då det finns en rivalitet där som kommit tillbaka sedan Napoli börjat närma sig toppen av italiensk fotboll igen. Dels har Napoli otroligt mycket att bevisa både för sig själva men framförallt för alla supportrar, att finns det ett hopp för den här klubben? är det här en klubb som kommer att kunna spela i Champions League igen redan nästa säsong och på längre sikt etablera sig där? Och framförallt har spelarna en skyldighet att tända till lite extra när man möter de redan klara mästarna på bortaplan, att vi kommer inte hit för att vika ner oss utan vi kommer ge er en rejäl match. Men jag tycker att Napoli var oerhört tama under i stort sett hela matchen. Jag tycker att de sliter något enormt med att få spelet att rulla på som det ska. De har en backlinje som inter håller måttet med Britos och Raul Albiol som verkligen inte är ett mittbackspar du kan luta dig mot om du ska nå Champions League enligt min uppfattning. Det är ett oerhört tamt mittfält vi ser där jag tycker att Lorenzo Insigne är en av få som sticker ut då han har bra spelförståelse, han har förmågan att se det där som ingen annan ser och kan luckra upp ett kompakt försvar med fina genomskärare och krossbollar ut på kanterna och så vidare. Men i den här matchen blev ju Insigne helt uppkäkad av Juventus mittfält och i synnerhet av Stefano Sturaro som gjorde en fantastisk match. Men det var inte bara det att Juventus mittfält käkade upp honom, han fick ju inte särskilt mycket hjälp av sina lagkompisar direkt. Mertens tycker jag har sett bättre och bättre ut under våren och jag är förvånad över att han inte har fått mer speltid än vad han fått, men även han såg väldigt blek ut. Higuain har ändå varit med och varit topp 5 i skytteligan under stora delar av säsongen så det finns ju fortfarande en kompentent spelare innerst inne. Men jag vet inte vad det är med Higuain om han bara vill bort från klubben eller om han bara är less på att spela fotboll just nu, för han går runt och hänger läpp så till den milda grad att man blir ju mörkrädd. Det fanns en situation i första halvlek då bollen är på väg ut till en hörna men vad gör Higuain jo han tar tag i bollen och man tänker att ja men då ska han väl spela in bollen mot mål men istället slår han knut på sig själv och dribblar ut bollen till en inspark. Sådär får man bara inte uppträda om man ska vara en av de ledande spelarna och framförallt en av de som ska producera poäng. Nu tycker jag att Benitez gjorde ett tappert försök att få med sig poäng från den här matchen då han bytte ut Higuain och satte in Gabbiadini som jag anser vara i mycket bättre form än vad Higuain är. Han bytte även in Hamsik en bit in i andra halvlek. Napoli fick lite av en gratisbiljett in i matchen efter en tveksamt dömd straffspark. Insigne brände straffen men på returen dök David Lopez upp och lyckades skicka in den distinkt. Nu fanns det ett läge för Napoli att ta vara på det lilla momentum man skaffat sig. Det paradoxala är vad som händer med Napoli efter kvitteringen, istället för att tända till och växa av att man kom in i matchen målmässigt så gick man ner sig direkt och gjorde en ännu sämre fortsättning på matchen. Det är ju uppenbarligen något som inte stämmer i Napoli, att spelarna ändå inte tänder till och får upp engagemanget när det är skarpt läge. Det är alltid lurigt att peka ut enskilda till orsaken till problem, men jag kan tycka att till viss del ligger det på Benitez bord att motivera spelarna så pass mycket till att gå ut och vinna en av säsongens absolut viktigaste matcher. Samtidigt som jag tycker att det är upp till spelarna själva att pusha varandra att nu jävlar vinner vi det här. Men visst jag kan tycka att Benitez har tagit en del konstiga beslut. Att bänka både Hamsik och Gabbiadini enbart för att köra på med Higuain på topp det tycker jag sänder lite fel signaler med tanke på hur dålig han har sett ut under stora delar av säsongen trots att han gjort en del mål. Napoli kan fortfarande nå 3:e platsen, men då krävs det att Lazio förlorar Romderbyt och att Napoli slår just Lazio i sista omgången. Det är inte omöjligt att Lazio förlorar mot Roma men frågan är om Napoli är kapabla att slå Lazio i sista omgången? Borde inte Napoli ha tagit vara på chansen att slå ett Juventus som både går på halvfart och som lite medvetet släpper bollinnehavet för att slå av på takten? Jo jag kan känna att det här var Napolis chans, det är klart att det hade varit perfekt om de hade vunnit matchen men man borde åtminstone ha fått med sig 1 poäng. Men jag tycker att Britos idiotiska agerande på Morata när han skallar honom i straffområdet i slutsekunderna var signifikativt för vilken skitsäsong Napoli ändå har haft. Det har varit höga berg och djupa dalar men mest är det ju de i de djupa dalarna som Napoli har huserat i. Lorenzo Insigne har varit skadad vilket har påverkat laget en del naturligtvis då han är viktig för deras omställningsspel. Men den där sista spetsen saknas nog för att Napoli ska vara ett Champions League lag. Nu ser Benitez ofta väldigt oengagerad ut när han står och bevittnar sitt lag spela, men spontant tror jag att han känner att han är på väg bort. För slår man ut det vad han har uträttat är det svårt att ge honom godkänt, visst han har vunnit italienska cupen och varit inne i Champions League och snurrat men han har inte etablerat laget som ett Champions League lag. Och det har varit lite för många plumpar i protokollet för att han ska få vara kvar. Sen är det en del som behöver hända i spelartruppen då det finns gott om spelare som inte håller på den här nivån eller som har tacklat av, men jag tror nog ändå att Benitez kan vara den första som får gå efter säsongen om laget missar 3:e platsen vilket jag utgår ifrån att de gör.

 

 

Ska vi ta och gå igenom Inter också då som alltså spelade mot Genoa på bortaplan. För det första var det fantastisk fin inramning på Stadio Luigi Ferrari, där det alltid är fin stämning men det blir oftast fin stämning när det är kvällsmatcher och när storlagen kommer på besök. Och matchen var lika bra som inramningen, jag skulle nog säga att matchens kvalité lyckades toppa publikens insats. Det svängde något enormt, det var väldigt böljande fotboll och ett tag var det ett så högt tempo att man nästan ville be spelarna att lugna ner sig lite så att man fick chansen att återhämta sig lite. Mauro Icardi är en spelare som jag har varit väldigt tudelad kring under den här säsongen. Jag fick upp ögonen för honom under förra säsongen då han bland annat fick spela i hemmamötet med Juventus där han gjorde mål i en match som slutade 1-1. Jag tror att han landade in på 9 eller 10 mål i ligan under föregående säsong, men den här säsongen har han chansen att vinna skytteligan då han toppar den tillsammans med sin landsman Carlos Tevez på 20 mål. Det är givetvis ett enormt fint steg åt rätt håll, men jag skulle vilja säga att han är inte färdigutvecklad på något sätt. Och det är klart att det vore väl lite skrämmande om 22 åring redan kan allt men det finns en liten detalj i spelet där jag tycker att han har en bit kvar. Icardi är enormt skicklig på att lösa svåra situationer, han kan ha en motståndare i ryggen men han kan vända bort honom hur lätt som helst och skicka få iväg ett fint avslut. Han har skämt bort oss med en hel del läckra mål. Men om han ska bli den där storspelaren i klass med Messi för att lite slarvigt jämföra honom med just världens bästa spelare, ja då tycker jag nog att han ska göra lite mer enklare mål. Nu fick vi se det i den här matchen då han gör ett mål som borde är en fin individuell prestation men också lite av ett enklare mål. Det är ett inlägg från höger och sedan nickar han ner den till sig själv och sedan sträcker han sig fram och får en liten touch på bollen med tån och förlänger den in i mål. Den dagen Icardi gör mer av den sortens mål då tror jag att vi har en anfallare av absolut världsklass. För han har både snabbheten och fysiken för att göra massvis med mål, men ibland vet jag inte vad han håller på med jag har sett honom missa öppet mål mot Juventus när Podolski frispelar honom jag har sett honom dra bollen över i ett helt öppet läge mot Roma. Och för någon vecka sedan missade han en straffspark mot Lazio. Men han är på rätt väg i varje fall, men det är bara att han behöver göra lite fler enkla mål för att jag ska hålla honom som en fantastisk anfallare. Det blev torsk för Inter i den här matchen trots att både Icardi och Palacio levererade och gjorde varsitt mål, det slutade 3-2. Jag skulle nog vara ganska orolig om jag var Intersupporter. Tittar man på offensiven handlar det väldigt mycket om just Icardi, långbollar och djupledsbollar skickas väldigt ofta upp mot honom och så förlitar man sig på att han ska fixa allt. Och jag tycker att det är lite farligt att fastna vid endast ett sätt att spela anfallsspel på. Ofta när man hör tränare eller spelare analysera spelet efter matcher de har förlorat brukar de ofta tala om att ja men vi fick inte passningsspelet att stämma eller vi fick inte ordning på vårt djupledsspel. Ja men det är väl självklart att det kommer komma matcher där det sätts lite käppar i hjulet. Funkar inte den taktiken man har planerat att köra med ja då måste man kunna vara flexibel och prova något annat och så tar man det vidare därifrån. Men bortsett från Icardi finns det inte så mycket att förlita sig på i Inters offensiv. Plockar du bort Icardi vad finns egentligen kvar då? Han bär verkligen Inter på sina axlar och det har han gjort jättebra, ur ett Interperspektiv sett har han ju gjort allt och lite till men pratar vi om honom som individ kan ha göra det bättre. Podolski plockades in i januari för att komplettera offensiven, och jag var väldigt positiv till den värvningen och tänkte vad fan sysslar Arsenal med. Men såhär i efterhand kan man ju bara skratta åt det, för den värvningen har ju inte alls fallit väl ut. När Podolski kom till Inter sa jag att tack vare honom var Inter en outsider till att vinna Europa League och det står jag fast vid, jag trodde att Inter mycket väl kunde vinna Europa League med Podolski i laget då det är en spelare du vinner titlar med. Men det blev ju bara pannkaka av alltihop, visst det går att argumentera för att han inte har fått en ärlig chans men när han väl har fått spela har han ju inte visat upp någon särskilt fin form. Shaqiri är också en värvning som såhär i efterhand inte riktigt blev vad varken han eller supportrarna hoppats på. Han kommer från Bayern München för att få mer speltid och så får han lik förbaskat spela andrafiol i Inter, det måste kännas smått hopplöst som spelare att gå från en bänk till en annan bänk för att uttrycka mig lite taskigt. Men uppenbarligen tycker Mancini att han har spelare som är bättre än Shaqiri. Men jag tycker inte att det finns så mycket att hämta i Inters offensiv om vi bortser från Icardi. Hernanes har haft sina stunder och glimtat till på slutet, och Guarin var inne i en bra period men den varade ganska kort. Sen har de ju inte en backlinje som håller måttet. Jag tycker att Inter har 1 bra mittback och det är Vidic, visst han börjar bli gammal nu men han har fortfarande en hög nivå i sig och det är fortfarande en riktigt duktig mittback som absolut går att falla tillbaka på. Men det funkar ju bara inte med Juan Jesus och Ranocchia i den backlinjen. När man ser kommunikationsmissen mellan Ranocchia och Handanovic vid 2-2 målet, ja men man gråter ju för att det är så dålig kommunikation att det får en sådan förödande konsekvens och i det här läget när Inter jagar en Europa League plats. Sen är det klart att Handanovic är ute på vift och har inget där och göra men i situationen efter ska ju bollen bara rensas undan men Ranocchia klarar inte ens av att få undan bollen från farligt område. Ranocchia håller bara inte på den här nivån. Med Intermått mätt har han ju gjort det helt okej men han är ingen spelare som går in i ett topplag i Italien eller i övriga Europa absolut inte. Jag tycker att den här matchen summerade Inters säsong på ett ganska tydligt sätt. Började riktigt dåligt och det ledde till att Mazzarri fick sparken och Mancini kom in och alla trodde att det skulle vända. Och som det brukar vara så fick Inter en positiv effekt av tränarbytet till en början, men sedan planade det ut i det mycket ojämna spelet i prestationen och framförallt man får inte resultaten med sig. Vi hade en omgång där de kryssade mot Parma på hemmaplan, konkurslaget Parma som är klara för Serie B sedan länge och det är klart att det sänder ju en signal att Inter är inte ett lag för att spela i Europa League nästa säsong. Jag tycker dock att Mancini ska få tid på sig, jag tycker snarare att det är ett rejält underbetyg till den sportsliga ledningen att de inte har gett honom ett tillräckligt bra material att jobba med och att han har haft för få spelare som klivit fram i avgörande lägen och tagit viktiga poäng åt honom. Sen kan jag ju tycka att han har skött situationen med Podolski och Vidic på ett ganska konstigt sätt. Det går ju att argumentera för att Podolski och Vidic var spelare som Mancini inte var särskilt intresserade av. Men jag tycker inte att Mancini ska få sparken, Inter behöver nog bygga upp någonting som håller över längre tid och då behöver de en tränare som kan vara med på den här resan tillbaka till toppen när den nu än må börja. Och jag tror att Mancini ändå kan vara rätt man att leda laget, och jag tror även att supportrarna har ett ganska stort förtroende för Mancini med tanke på att han har tränat klubben tidigare även om nu slutet på förra sejouren inte riktigt blev så bra. Men nej Mancini ska vara kvar där behöver inte Inter förändra någonting, däremot behöver man fasa ut en del spelare som inte håller på den här nivån. Det behövs en ordentlig mittback, det behövs en spelskicklig offensiv mittfältare som är kreativ och som kan göra det här oväntade och sätta skräck i motståndarens backlinje när som helst. Möjligen en ordentlig ytter då jag tycker att det behövs, och sedan måste man se till att behålla Icardi då han är klubbens DNA just nu. Visst får man in 500 miljoner för honom då gäller det att göra någonting bra med de pengarna men det jag ställer mig frågande är, är Inter verkligen kapabla att spendera de eventuella 500 miljonerna för en försäljning av Icardi på ett tillräckligt bra sätt? Så av den anledningen tycker jag nog att man ska behålla Icardi och där pågår det ju förhandlingar om en förlängning så vi får se vart det landar.

 

 

Nu ska jag inte plåga er mer med mina långa utläggningar, på återseende.

 

Det var upplagt för ångestmatch, ödesmatch eller vad man nu väljer att sätta för etikett på matchen som spelades på Falkenbergs IP där Kalmar kom på besök. Två lag som ligger lite risigt till i tabellen och som inte har samlat ihop så mycket poäng som de hade hoppats på. Falkenberg mot Kalmar låter kanske inte så intressant om man tittar på pappret, men i och med att Hasse Eklund ställdes mot sin gamla arbetsgivare så fanns det givetvis med lite extra känslor inför det här mötet. Eftersom jag håller på Kalmar blir det givetvis analys ur ett Kalmarperspektiv först och främst.

 

Det har varit väldigt mycket negativa skriverier och kommentarer om man läser i tidningar och i diverse sociala medier. Jag har väl inte heller varit särskilt positivt inställd till vad den här upplagan av Kalmar FF har presterat hittills den här säsongen. Jag ska dock vara ärlig med att säga att när man skriver och pratar om laget gör man det utifrån att man vill laget så väl, man vill verkligen att de ska lyckas och då blir det ju lätt att känslorna tar över och man tenderar att tappa nyanserna i sin analys. Med det inte sagt att Kalmar FF ska få gå fria från negativ kritik för de har de absolut gjort sig förtjänta av. Nu ska vi inte prata om senaste hemmamatchen mot Göteborg i och för sig men den matchen vill man ju bara glömma då den var helt kastastrofal från början till slut. Ikväll mötte vi ett helt annat motstånd än Göteborg. Göteborg är ett lag som vill föra matcher och spela bort motståndaren helst, medan Falkenberg är att lag som går mycket på energi och som försöker kämpa ner motståndaren vilket inte är så konstigt då de spelar efter sina förutsättningar. Vi har potential för att inte säga att vi har ett material för att kunna spela bort den här typen av motstånd, men jag kan till viss del känna att nu är det inte det spelmässiga som är det viktigaste. Det som är viktigt i den situation som vi befinner oss i det är att ta så mycket poäng som det bara går fram till sommaruppehållet. Jag tror det blir extra viktigt att vi vänder på steken något rejält för att vi ska kunna orka hålla en jämn nivå över en hel säsong. Med fjolårets miserabla höst inräknad tror jag att är det något lag som är extra sårbara när de får motgångar då är det vi själva såklart. Därför var det skönt att få en bortamatch där vi absolut inte övertygar spelmässigt, men vi fick lite av en gratisbiljett in i matchen i och med straffsparken och sedan är det två fina anfall vi står för i andra halvlek när vi gör 2-0 och 3-0. Jag tyckte det var skönt att se att Tobias Eriksson fick göra ett sådant viljemål, normalt hade en spelare som missat en straff i det läget stått kvar och bekymrat sig över vad det var han precis hade ställt till med. Tobias Eriksson ger sig fan på att han ska vara först på returen och skicka in den, bollen ska in i mål helt enkelt. Vi behöver spelare som visar upp den attityden lite oftare, så det var väldigt befriande och smått förlösande att se Tobias Eriksson göra ett sådant härligt viljemål. Sedan är det väldigt fint 2-0 mål vi gör, det är bara att konstatera. Där glimtade vi till en aning, David Elms yttersida är oerhört vacker och Antonsson tajmar sin löpning perfekt och avslutet är ju elegant. Filip Sachpekidis lilla vändning var lite likt det målet Dennis Bergkamp den gamle storspelaren i Arsenal gjorde i en match mot Newcastle som räknas som ett av de snyggaste målen i Premier Leagues historia. Nu är Sachpekidis inte riktigt uppe på den nivån än givetvis, men det var en fin individuell prestation och jag vill se att han vågar ta initiativ i anfallsspelt och bidrar med löpningar och han får gärna dribbla bara han gör det på rätt ställe.

 

 

Det om målen men hur var då matchen spelmässigt? Speglar slutresultatet 1-3 verkligen hur matchen var? Helt ärligt blir 1-3 lite väl dramatiskt resultat med tanke på att matchen i sin helhet inte var i närheten av någon fin tillställning. Jag tycker fortfarande att vi sliter något enormt med att få igång vårt passningsspel både på offensiv och defensiv planhalva. Jag skulle vilja säga att det börjar bli dags för Viktor Elm att börja leverera snart. Nu har jag inte exakt koll på siffrorna vad det gäller vad han kostade att köpa loss från Alkmaar eller vad han har i lön. Men jag utgår från att han är en av de bäst betalda i laget om inte den bästa till och med, plus att vi fick förmodligen slanta upp en hel del för att få loss honom. Om han inte börjar leverera på allvar snart då har vi ett problem på sikt när det gäller att få sponsorer att ställa upp till den här typen av värvningar. Det säger sig självt att får du inte det du betalar för då är du inte beredd att betala för det. Samma sak gäller med sponsorerna, det är väl ingen som vill gå in och investera och bidra till att finansiera en värvning till spelare om de inte kan lita på att spelaren i fråga levererar. Och jag tycker att Viktor Elm ska ha kritik, för det är trots allt ingen duvunge vi pratar om utan det här är ju en av de stora profilerna i föreningen historiskt. Och om man tittar på alla 3 bröder Elm skulle jag nog säga att Viktor Elm är den som är i bäst skick och den som vi kan förvänta oss mest av. Jag tycker inte i första hand att det är mål som är det viktiga utan det är hur det ser ut spelmässigt som är det avgörande. Men jag tycker inte att Viktor Elm är tillräckligt på hugget i matcherna, det händer för lite helt enkelt. Han har tillfört en del i huvudspelet, han vinner nickduellerna det kan ingen ta ifrån honom men i fritt spel har han ju inte bidragit med mycket. Jag vill se att han är med och bygger upp anfallen och styr upp vår offensiv, sätter igång med passningar och uppspel och tar löpningar in i boxen när bollen kommer ut på kanterna. Nu blir det tyvärr lite för mycket spel i sidled och han hamnar lite för långt ner i banan och därifrån händer det ju inte så mycket direkt. Jonathan Ring tycker jag är en spelare som jag har en otroligt svår relation till, för det känns verkligen som att man aldrig vet vart man har honom. Ibland kan han göra något riktigt bra med bollen och de få topparna han har är ju riktigt bra och när han visar upp sig från sin bästa sida då undrar jag om han inte är för bra för Kalmar FF. Däremot är hans lägstanivå så dålig att det blir nästan lite jobbigt att se honom spela. Det blir ofta att han kommer i läge mot en eller två motståndare, och vad brukar han göra då? Jo han försöker springa rakt igenom motståndet och det funkar ju inte utan då åker han på en tackling eller bryter bara motståndaren bollen. Han har en fin teknik och skulle kunna vara en bollhållare som ser till att vi kan få med fler spelare i anfallet så att han får sätta den sista passningen, men han verkar inte riktigt ha den spelförståelsen för att klara av det. Sen är han också ganska enfotad vilket inte är till hans fördel, det blir lite riskfyllt att spela den typen av spelare då det ofta blir att motståndaren läser av vad han ska göra och så kan de bromsa upp anfallet direkt. Men Ring kan nog uträtta bra saker på lite längre sikt, men det gäller att börja prestera här och nu också. Det går inte att bara hålla i bollen och utmana på kanten utan det måste hända någonting också i sista tredjedelen. Och jag skulle gärna vilja se att han gör fler mål och poäng, då skulle det kompensera att han inte alltid är helt hundra spelmässigt. Jag hade gärna sett honom till vänster i ett 4-3-3 men nu tror jag inte att det är läge att hatta med spelsystemet i och för sig, men det är en idé som har slagit mig och som är lite kittlande. Backlinjen tyckte jag var det bästa med den här matchen tveklöst. Det såg kanske inte så vackert ut men det var hårt och det var rejält. När väl inläggen kom då nickade Marcus Nilsson och Thorbjörnsson bort bollen, Nouri stängde sin kant hyfsat och Agardius tyckte jag återigen gjorde en fin insats. Jag tycker att Agardius skulle kunna bli mer offensiv i sitt spel, för när han väl vågar kliva fram då kommer vi till inläggslägen och då är det lättare att få in mer folk i straffområdet plus att en motståndare måste komma ut och pressa Agardius och då finns det mer ytor inne i straffområdet också. Men jag kan köpa om Agardius inte fyller på i varje anfall utan håller sig på sin planhalva och säkrar upp bakåt, då är det bättre att låta Nouri ta på sig rollen som den lite mer offensiva högerbacken vilket nog är klokt då han först och främst är en offensiv spelare trots att han är ytterback. Nilsson och Thorbjörnsson har jag hackat på ganska länge nu och jag är öppen med att jag är inget större fan av dessa spelare, men visst nu har det gått så lång tid att jag tycker det är dags att vi sätter ett mittbackspar. Att börja hatta runt med spelsystemet är ingen bra idé och att börja hatta runt på enskilda positioner är inte heller något som är särskilt klokt i det här läget. Peter Swärdh har uppenbarligen bestämt sig, han tycker att Marcus Nilsson och Thorbjörnsson är våra bästa mittbackar, sen tycker jag att han har fel i det då jag tycker att Nenad slår bägge två med hästlängder och jag orkar inte gå in på detaljer i det utan jag nöjer mig med det. Men om det nu är så att det är Nilsson och Thorbjörnsson som Swärdh vill satsa på då tycker jag att det är bara att finna sig i det, det är bättre att sätta ett mittbackspar i det här skedet på säsongen än att försöka göra det i juli. Men det såg som sagt bättre ut från bägge två ikväll, de tog hand om inläggen på ett bra sätt och de var där med en fot när det behövdes och täckte de ytorna de skulle göra. När det gäller mittfältet gäller det att tålmodigt vänta på att Viktor Elm ska komma igång även om det är svårt då jag gärna vill se att han levererar snart. Jag känner att Tobias Eriksson har tacklat av rätt rejält vilket är lite tråkigt att se, men att se honom göra mål på returen på det uppoffrande sättet var ändå ett kvitto på att han var beredd att göra vad som helst för att vinna och det gör mig nöjd. Sachpekidis är en jättetalang och jag hoppas att han fortsätter att utvecklas åt rätt håll för på sikt är det här en spelare som vi kommer att kunna få mycket nytta av och såsmåningom sälja vidare för ganska bra pengar vill jag hävda. Ismael och Papa Diouf fick hoppa in i andra halvlek men de gjorde inte särskilt mycket väsen av sig. Svår match för Papa Diouf att hoppa in i för även om vi leder matchen är vi noga med att försöka spela av den först och främst och då är det inte så kul att vara en offensiv spelare. Ismael syntes inte så mycket i spelet och jag vet inte om det är någon skada som spökar lite för honom men han såg inte direkt ut som att han var i form. Men det är en spelare som jag givetvis vill se från start, för i sina bästa stunder är det en mycket duktig spelare som kan luckra upp ett försvar på egen hand men framförallt är spelförståelsen riktigt bra då han har en förmåga att positionera sig på ett sätt som inte alla i det här laget klarar av. Pär Ericsson fick också hoppa in och han fick inte mycket bollar att jobba med men de bollar han väl fick lyckades han inte göra någonting bra med. Jag tycke att Pär Ericsson har fått sina chanser, visst han har presterat i både Gais och Mjällby i allsvenska sammanhang men nu har de gått så pass lång tid och det händer ju ingenting när han får bollen. Överlag känns han ganska klumpig, han kan inte hantera bollen och när det väl handlar om att få iväg ett avslut på ett tillslag så får han inte heller det och stämma. Jag ska inte säga att han är värdelös för det vore att dra det lite väl långt men jag tycker inte att han fyller någon större funktion i det här laget. Som läget är nu har jag gärna honom på bänken, jag tycker att vi som lag har fungerat som bäst med Antonsson och David Elm i de positionerna längst fram. Och jag tror att vi alla kan enas om att som lag fungerar vi klart mycket bättre när inte Pär Ericsson drar ner på tempot, för det är ju precis det han gör. Antonsson tycker jag tajmar sina löpningar väldigt bra och det handlar mycket om att bollen är perfekt slagen för han har förmågan att fiska upp en djupledsboll och göra någonting bra av det. Det känns som att här kan Borstam för en gångs skull ha hittat rätt, Antonsson har absolut potential att göra mycket mål. Jag tror att om mittfältet börjar ge honom rätt bollar oftare och han fortsätter springa mycket som han gärna gör då kan han nog komma upp i 13 eller 14 mål när 30 matcher är spelade. Och David Elm är viktig då han klarar av att skarva bollen vidare och brösta ner och fördela boll vidare eller hålla i den så att vi kan flytta fram positionerna. Men det viktiga är att om Antonsson droppar ur och kommer ner i banan för att möta upp bollen då behöver vi spelare som fyller på med djupledslöpningar för att sysselsätta motståndarens backlinje. Droppar Antonsson ur då måste Sachpekidis eller Viktor Elm sätta fart mot straffområdet eller så får Ring eller Nouri ta på sig det ansvaret att bredda spelet på kanterna för annars blir för lättlästa. Men det här var absolut ett fall framåt det råder det ingen tvekan om. Det här var en av de bästa matcherna för säsongen, vilket inte är så svårt då det har varit lite av en skitsäsong såhär långt men likväl det var ett steg i rätt riktning. Men en svala gör ingen sommar naturligtvis, nu väntar Malmö på söndag och då finns det väl en risk att vi dras ner på jorden igen efter den lilla hybris vi kan ha drabbats av just nu. Men det var viktigt att vinna den här matchen, för jag tror att när säsongen summeras då är det inte hur det gick mot Malmö som kommer fälla avgörandet för vilken tabellplacering vi slutade på utan det är matcherna mot Falkenberg, Gefle och Halmstad som det kommer att handla om. Vi är inget lag för övre halvan, men vi har absolut ett material för att vara bättre än en 13:e plats exempelvis. Kan vi bara få upp jämnheten i prestationen och få en kontinuitet och få med oss lite enkla poäng innan sommaruppehållet då ser det plötsligt lite bättre ut. Men jag gör inte vågen över enskilda matcher, utan här gäller det att prestera bra över tid och det har vi inte lyckats med sedan våren 2014. Men kvällens match var absolut ett fall framåt. Och med det försvarsspelet vi visade upp ikväll gör ju att jag känner mig lite mer trygg inför fortsättningen, kan vi vara såhär disciplinerade i vårt försvarsspel och Nilsson och Thorbjörnsson framförallt håller den nivån i det de gör då finns det helt plötsligt en defensiv att falla tillbaka på. Och jag tror det är helt rätt att bygga bakifrån med stabil defensiv och sedan får målen komma därefter. Och jag tror mycket på Antonsson och David Elm på topp, kan de bara få några fler matcher i streck tillsammans och spela ihop sig då tror jag faktiskt att vi har hittat det anfallsparet som vi har sökt efter så länge. David Elm står för förarbetet och framspelningarna och Antonsson gör målen, det är så det är tänkt och jag hoppas att det kommer att fortsätta förbli så. Så det finns en strimma hopp efter kvällens match, det var ett fall framåt men det är fortfarande ett berg som ska bestigas.

 

 

 

Säsongen ute i fotbollseuropa lider mot sitt slut. Bara 1 omgång återstår av Premier League säsongen. Det fina med när en säsong tar slut är att alla vet att det kommer alltid en ny säsong där det finns möjlighet att finslipa på detaljerna eller rentav ta en rejäl revansch för en tidigare medioker säsong. Men för Liverpools del blev säsongens sista hemmamatch mot Crystal Palace något helt annat än den enskilda matchen.

 

 

Den 16 maj 2015 kommer gå till historien då Liverpool FC och Anfield road tog farväl av en av de största spelarna i klubbens historia. Steven "Stevie G" Gerrard gjorde under kvällen sin sista hemmamatch i den röda tröjan. Och visst säsongen är inte slut än, det återstår fortfarande 1 match av ligaspelet och det kommer att bli en viktig match mot Stoke om 1 vecka då Liverpool alltjämt spelare för att knipa en Europa League plats men det var den här matchen som var Gerrards riktiga avsked. Det är klart att såhär med lite distans till det hela känner jag såklart en känsla av tomhet så är det. Det finns mycket att hantera så blir det, det Steven Gerrard har uträttat med den här klubben är någonting som jag tror de flesta som gillar fotboll tycker förtjänar all respekt. Det går givetvis att för stunden vara lite bitter och börja argumentera för att det inte blev något vidare avsked och då tänker jag inte bara på den här enskilda matchen utan jag tänker på hur Gerrards vår har varit i stort men jag känner att det är inte läge för det. Men visst är det ingen hemlighet att det kunde ha blivit ett värdigare avsked om man tittar på hela situationen och de enskilda matcherna under våren. Men det hål som Gerrard lämnar efter sig är givetvis svårt att ersätta, frågan är om det är ens går? Jag tror inte det, jag tror att det finns väldigt få spelare i dagens fotbollsvärld som verkligen är klubbmärket personifierat för det är ju precis det som Steven Gerrard är. När jag tänker på Liverpool FC då tänker jag inte i första hand på de 5 Champions League titlarna eller Bill Shankly, när jag tänker på Liverpool FC då tänker jag på Steven Gerrard. Och jag har mycket att tacka Gerrard för, inte bara för att han har gett mig många fina stunder framför tv:n utan han ska ha tack för att jag fick upp intresset för Liverpool och internationell fotboll i stort. Jag tyckte att det lät så tråkigt när jag växte upp att alla höll på Arsenal eller Manchester United och jag blev nog lite bekymrad och gick och funderade på att det måste ju finnas något annat lag att hålla på än de skräplagen. Och då hittade jag Steven Gerrard och hans Liverpool, och jag tyckte de såg så snygga ut i sina mycket starka röda tröjor också. Sen tyckte jag om hans stil, han kunde hela tiden ligga ett steg före alla andra vilken är en viktig egenskap att ha om du som mittfältare ska kunna luckra upp ett försvar. Den där krossbollen ut mot en kant på 30 eller 40 meter var alltid en fröjd för ögat att se, men framförallt var det skottet jag fastnade för. När han väl fick på en fin vristträff med sin högerfot framförallt, då kunde det ju bara rassla till i krysset. Sedan gillar jag ju att luta mig mot statistik och det finns en statistik som är ganska slående. Steven Gerrard har vunnit FA-cupen, Uefa-cupen, ligacupen och Champions League och han har gjort mål i samtliga finaler. Det tycker jag säger en del om vilken vinnarskalle han var när han var som bäst. Han kanske inte var den spelare som dominerade matcherna vecka ut och vecka som Messi och Ronaldo tenderar att göra, men när det väl var skarpt läge när det började gälla någonting då vaknade han till liv och då var han fantastisk.

 

Det är givetvis svårt att välja ut något enskilt minne från Gerrard under sin Liverpoolkarriär, men det är klart att jag minns de gångerna han nätade på Old Trafford både i 4-1 segern 2009 och 3-0 segern 2014 då han kysste kameralinsen, det har redan blivit en klassiker. Nu börjar det bli längesen och jag vet inte om det är ett tecken på att jag börjar bli gammal eller om det bara är det att tiden går, jag tror snarare att det är det sistnämnda va? FA-cupfinalen 2006 Liverpool ställdes mot West Ham och i slutskedet av matchen jagade vi kvittering då vi låg under med 3-2. Och precis när speakern utannonserar tilläggstiden så dyker bollen upp framför Steven Gerrards fötter efter att West Hams försvar misslyckats med att skicka undan bollen ordentligt och han drar till direkt och bollen sitter kanon rakt in i nät. Det målet gav oss chansen att knipa vår 7:e FA-cuptitel vilket vi också gjorde efter att vi vunnit på straffar efter att Anton Ferdinand blivit syndabock och omvänt då Pepe Reina blivit hjälte som tog den avgörande straffen. Sen gillar jag hans ledaregenskaper, och jag har fått uppfattningen av när jag har följt honom och laget under ganska lång tid nu att han verkar inte vara den typen av lagkapten som står och skriker på de övriga i ett omklädningsrum eller under matcherna. Det här blir såklart väldigt spekulativt men jag tror faktiskt att Gerrard är ganska lugn och timid i sitt ledarskap, jag får känslan av att han går ut på planen och föregår mot gott exempel och visar vägen på det sättet istället. Men när Gerrard väl öppnar munnen och har något att säga, då lyssnar man direkt. När Gerrard har något att säga då lyssnar alla, till och med Balotelli? Ja till och med Balotelli tror jag lyssnar då. Ett annat minne med Gerrard är vilka fantastiska spelare han har fått ha omkring sig. Jag har haft förmånen att få se många fina matcher när Gerrard fått spela med spelare som Xabi Alonso, Fernando Torres och Luis Suarez. Xabi Alonso var oerhört nyttig för Liverpool under sina år där som den lite mer defensiva mittfältaren som städade upp där bak vilket gjorde att Steven Gerrard kunde ha en lite mer offensiv roll. Fernando Torres var när han var som bäst en av världens bästa anfallare och fotbollsspelare med för den delen. Ibland är det svårt att förklara hur vissa spelare passar bättre ihop med varandra och vissa fungerar bara inte, jag tror att det mestadels är en ren slump ibland så faller alla pusselbitar ihop ibland så funkar det bara. Och det går ju inte att klaga på vad Gerrard och Torres presterade tillsammans, Gerrard stod för passningarna och förarbetet och Torres gjorde målen. Gerrard och Torres var tillsammans en av fotbollsvärldens hetaste radarpar. Jag skulle vilja hävda att det var då Gerrard var som bäst också när han fick spela med Torres. Suarez fick han också spela med och de två fungerade också väldigt bra ihop, även om det kanske inte bara handlade om duon Gerrard och Suarez utan det var väl mer att Suarez kom in och ibland på egen hand lyfte upp Liverpools offensiv. Däremot minns jag en magisk kväll på Anfield när vi mötte vår käre lillebror Everton, när vi vinner med 3-0 och Gerrard gör hattrick och Suarez gjorde fina förarbeten till bland annat ett av målen om jag minns rätt. Och jag tycker att detta beskriver Gerrard på ett bra sätt, han kunde samarbeta med väldigt många olika spelartyper, han var inte särskilt konservativ utan han ville hela tiden utvecklas som spelare.

 

 

För att återgå till det som då blev den sista matchen på Anfield för Gerrards del. Ja Anfield gav sin lagkapten ett värdigt avsked, däremot gav inte hans lagkamrater honom något värdigt avsked vilket svider något enormt. Okej Liverpool kanske inte är jättesugna på Europa League och det är inte jag heller i ärlighetens namn men det fanns en anledning till att jag på ett sätt ville vinna den här matchen. Allt handlade om Steven Gerrard, det skulle bli hans kväll det skulle bli kvällen då vi avslutade hemmasäsongen snyggt och lät Gerrard få avsluta sin sejour på Anfield med en seger. Istället så gör vi en av de sämsta insatserna för säsongen och en av de sämsta insatserna jag någonsin sett ett Liverpoollag göra och det gör såklart fruktansvärt ont i Liverpoolhjärtat. Men huruvida Liverpool slutar 5:a, 6:a eller 7:a i tabellen efter säsongen det är ingenting jag för stunden funderar över. Den här gången handlade allt om Steven Gerrard. Mannen som fick mig att fastna för det här laget som gett mig många fina stunder men också väldigt mycket lidelse, men jag tycker det är värt det och det har varit en stor förmån att få följa Gerrards fantastiska karriär på Anfield. Och är det någonting som såhär efterhand gör lite extra ont i hjärtat då är det att vi inte lyckades knyta ihop säcken och vinna Premier League förra säsongen. Det hade varit så fint om Gerrard fick vinna 1 ligatitel då man redan då visste att det kommer komma en dag då Liverpool får klara sig utan Steven Gerrard. Sen hade jag nog inte räknat med att han skulle lämna oss säsongen därpå men det är klart att med facit i hand så känns det väldigt tungt att han inte fick vinna ligan. Och jag tror inte att det finns något snack om saken att han kommer gå till historien som en av de bästa om inte den bästa spelaren som aldrig vann Premier League. Men han har fått uppleva en hel del under sin tid i Liverpool, som jag räknade upp Champions League titel, Uefacuptitel, FA-cuptitel, Ligacuptitel det är inte alla som får vara med om att få vinna den typen av titlar heller. Det är klart att det saknas en Premier League titel i prisskåpet, men det är egentligen irrelevant i sammanhanget han är och förblir en levande legend och en hjälte för mig. Hade det inte varit för Gerrard så hade jag kanske inte fått upp intresset för Liverpool, Premier League och internationell fotboll i stort. Jag tror att det oftast är så när man fastnar för ett lag att det är en spelare som man noterar lite extra och blir lite förtjust i, och i mitt fall så var det Gerrard som jag föll för och det tror jag inte att jag är ensam om. Och jag vill avsluta med att sätta fingret på en sak som hände i matchens slutskede. Det återstår sekunder kvar av matchen, Liverpool ligger under med 3-1 och har gjort en skitmatch och har just bjudit in Tottenham och Southampton i kampen om en plats i Europa League. Normalt skulle en hemmapublik unisont bua ut det egna laget och resa sig upp och gå därifrån direkt. Istället så ställer sig hela Anfield upp och applåderar sin lagkapten. Att en hel arena ställer sig upp och applåderar och börjar avtackningen av sin lagkapten tycker jag säger en del om Anfield, men framförallt jag tycker det säger ännu mer om vilken typ av spelare Steven Gerrard är och vad han har betytt för Liverpool under alla dessa år. Nu är det över, nu kommer vi inte få se Gerrard springa in på Anfield fler gånger som spelare. Jag kommer säkerligen hitta nya favoritspelare och nya hjältar som jag fastnar för men jag får en känsla av att livet som Liverpoolsupporter inte riktigt kommer att bli som det brukar framöver. För min generation är ett Liverpool utan Gerrard ungefär som att ha tonfisk på pizzan det vill säga det går bara inte det är något som inte stämmer, det blir för mycket tuggmotstånd. Jag kommer hitta nya hjältar och favoritspelare i Liverpool i framtiden också garanterat, men Gerrard är oersättlig. Ingen är större än Steven Gerrard. Han kunde valt pengarna och titelgarantin i Chelsea eller Real Madrid när Mourinho var tränare i de klubbarna men han valde att stanna kvar på Anfield för kärleken till staden Liverpool och klubben Liverpool FC var större än längtan efter att bara vinna titlar. Jag är evigt tacksam över att jag har fått följa denna fantastiska fotbollsspelare, och det är klart att det är bara att erkänna att det kom en liten tår när han efter slutsignalen gick runt och tog emot Anfields applåder. Men varje saga har ett slut och nu är sagan om Steven Gerrard slut. Tack för allt Stevie G. Min favoritspelare, min lagkapten, min hjälte.

 

Här sitter jag natten mot den 14 maj och försöker samla in alla intryck ifrån det andra semifinalmötet mellan Real Madrid och Juventus. Juventus hade 2-1 att gå på, det vill säga det räckte med 1-0 för Real Madrid för att nå finalen men 1 bortamål skulle förändra förutsättningarna radikalt. Det var upplagt för en rysare och det blev det också.

 

 

Ja, jag sitter alltså här och funderar över vad det egentligen är som har hänt. Just nu känner jag mig smått tom i huvudet, jag vet knappt vad det var som skedde på Santiago Bernabeu igår kväll. Det är klart att som supporter hoppas man alltid att ens lag ska vinna och jag tror att man som supporter tenderar att ibland var lite väl optimistisk och ha en övertro på att ens lag ska kunna bestiga varje berg oavsett hur högt det är. När jag fick reda på att Juventus skulle ställas mot Real Madrid var min första tanke att ja jag trodde att det var det lag som skulle passa oss bäst men jag visste också att det skulle till något alldeles extra för att vi skulle gå vidare till final. För mig fanns det en bit in i turneringen 4 lag att slå, det fanns en tydlig toppkvartett inför slutspelet och det var Barcelona, Real Madrid, Chelsea och Bayern München. Nu försvann Chelsea efter en plattmatch i returmötet mot PSG men Bayern München gjorde sitt jobb och Real Madrid och Barcelona likaså och inför lottningen av semifinalerna handlade det bara om hur stor utmaning vi skulle få. Men även om jag innerst inne redan hade räknat in en El Classico final fanns det ändå en känsla av att det här kunde ändå gå vägen. För mig är Real Madrid mer ett lag med många skickliga spelare än just ett lag. Jag ser Juventus som ett betydligt starkare kollektiv än Real Madrid. Här har vi ett lag som verkligen lägger ner hela sin själ för att vinna matcher. Det börjar bakifrån med Buffon som man nästan har börjat glömma bort lite på senare år, ja kanske inte jag då eftersom jag håller på Juventus men de som inter följer Juventus eller Serie A på det sättet kanske känner att ja men Buffon han är väl inte så bra längre. Men titta bara på vad det är för en match han går in och gör här. Det är klart att det går alltid att vara cynisk och tycka att ja men det är väl ingen konst att ta den typen av skott från distans som Gareth Bale skickade iväg från omkring 15 eller 20 meter men det gäller att stå rätt och läsa spelet och det kan Buffon. Men det finns en räddning som sticker ut mer än alla andra han gjorde i den här matchen och det är den räddningen han gör efter en hörna där Benzema dyker upp och nickar. Såhär i efterhand när man har sett reprisen några gånger ser man att han får inte riktigt den farten och kraften i nicken som han vill ha, men Buffon gör det ändå riktigt bra som snabbt hinner dit till det vänstra hörnet och att han lyckas hålla i bollen är imponerande. Det kan lätt bli att man släpper ut en liten retur så räcker det att det dyker upp en motståndare framför en och kan slå in returen så det var mycket starkt att hålla den bollen. Men självklart var inte nicken tillräckligt bra, hade det varit Ronaldo eller Sergio Ramos som hade fått den chansen hade det nog kunnat bli svårare för Buffon att göra någonting åt det. Tittar man på vad vi har för en backlinje är det svårt att inte bli imponerad och nästan bli rörd över hur den här backlinjen spelar. Det är klart att när man hör namnen Lichtsteiner, Bonucci, Chiellini och Evra då kanske det inte är namn som man skräms särskilt mycket av, men det här är spelare som fungerar bra ihop. Det är klart att de individuellt sett inte är spelare man kan förlita sig på helt och hållet. Jag ser ju inte att Bonucci eller Chiellini är spelare som bär upp en defensiv helt på egen hand, men tillsammans fungerar de här 4 väldigt bra ihop. Och jag tyckte det var väldigt befriande att se att Lichtsteiner började kunna prioriterar defensiven före att gå på offensiven för mycket. Jag har alltid sett honom som en väldigt duktig spelare offensivt, och jag har tyckt att ska man spela honom då ska man spela honom som ytter då han får lite mer offensivt ansvar. Jag tycker att han ibland kan bli lite naiv och ska försöka sig på något svårt vid farligt läge, men i den här matchen var han ju stundtals helt fantastisk. Han passar bollen när det är läge för det och han skickar iväg bollen bort från farligt område när det inte finns utrymme för att spela sig loss från en svår situation. Bonucci och Chiellini vilket engagemang de spelar med och de sprider energi till de övriga spelarna givetvis. Bonucci visst, han kan komma helt fel in i duellerna lite för ofta kanske men när han väl är fullt fokuserad på vad det är som ska göras då är han en mycket duktig mittback. Chiellini har jag varit inne på i tidigare inlägg hur viktig han är för detta Juventus. Visst det är inte vackert alla gånger och han kan emellanåt filma något alldeles fruktansvärt mycket, men innerst inne spelar han hårt men ärligt. Och han är den spelartypen som är beredd att göra vad som helst för att vinna, han kan ta ett jack i pannan han kan gå in och offra sig den där extra metern även om han skulle få krampkänningar efteråt. Och ja han må vara lite av ett svin fast på ett positivt sätt. Och jag har sagt det förut och jag säger det igen, har du inte något svin på planen då kommer du aldrig att vinna titlar. Du behöver någon som ligger på gränsen och tar skitjobbet och som alltid är en nagel i ögat för motståndaren. Evra som har spelat både som wingback och vänsterback sen han kom till Juventus, har ju visat sig vara en oerhörd tillgång för laget. Jag var lite skeptisk till den värvningen inför säsongen, jag kände att han hade tacklat av en del det var inte samma spelare han en gång var och det kanske fanns en anledning till att Manchester United ville släppa honom. Och han är inte lika bra offensivt längre, han kliver sällan fram och tar löpningar för att bredda spelet men han spelar klokt och enkelt i defensiven. Och får jag välja ut en enskild situation från den här matchen då är det den situationen då jag har för mig att det är Marcelo som kommer loss på kanten och skickar in ett inlägg och där kommer Gareth Bale redo att nicka in bollen, men där kommer Evra och stör Bale tillräckligt mycket för att han ska nicka bollen över. Evra är inte den största spelaren och då menar jag bokstavligt talat, men det krävs mod för att gå in och ställa sig framför Bale och ta en rejäl smäll. Och det som är så underbart med den situationen det är ju att Evra förmodligen vet om att han kommer inte vinna nickduellen med Gareth Bale, men bara jag är där och får lite kroppskontakt med honom då kommer han att komma lite ur balans och då kan ett givet mål förhindras. Mycket modigt och ett rätt beslut av Evra att gå in och ta den smällen. Sen är det lite svagt av Bale att inte få nicken på mål men det är en annan femma, men den situationen tyder också på att Evra var beredd att kliva in och ta en smäll för lagets skull. Evra var beredd att göra vad som helst för att vinna. Mittfältet hinner jag inte gå igenom spelare för spelare för då det blir ett ännu längre inlägg än vad det redan är men det är klart att det är ett hårt jobbande mittfält som Juventus har. Visst Marchisio har gått ner sig i kvalité, det är inte alls samma spelare som för 4 år sedan men han står ändå för några viktiga brytningar och kan dra ner lite på tempot när det behövs och fördela bollen vidare. Pirlo är väl inte känd för att delta i press spelet och han var absolut inte en av matchens bästa spelare den här gången heller, men passningsfoten har han ju kvar alltjämt. Det är därför han får spela såklart, hade det inte varit för att han fortfarande hade det här hotande passningsspelet i sig då hade nog Allegri bänkat honom. Men han kan slå den där avgörande krossbollen ut på en kant som gör att motståndaren får göra en lång förflyttning. Han är bra på små ytor och är väldigt lurig med sin lyftningar in i boxen när väl tillfälle ges. Sen är han tyvärr ibland lite för bollkär och det fanns lägen då han tappade bollen vilket kunde ha straffat sig mer än vad det gjorde, men då har han som tur är bra spelare omkring som kompenserar de brister som han har. Vidal har på något sätt gjort en väldigt fin resa under säsongen. Från utskälld av vissa supportar däribland jag själv inräknad för att han inte presterade lika bra offensivt och framförallt inte producerade så mycket mål och poäng. Det var snack om att när han efter ett bråk på en nattklubb i Turin skulle säljas på grund av att Juventus var oroliga för om de kunde ha kvar honom efter en sån här händelse. Jag vet inte vad som har hänt med Vidal under våren, men någonting har ju uppenbarligen hänt åt det positiva hållet. Det känns som att han har kommit till ett läge där han har märkt att okej jag kanske inte gör lika mycket poäng för laget längre, men det finns en viktig funktion att fylla på mittfältet ändå nämligen att ta skitjobbet. Nu springer han något kopiöst både framåt och bakåt men främst i försvarsarbetet. I första matchen stod han för många fina brytningar och i den här matchen är han också ofta på rätt plats och bromsar upp ett omställningsläge för Real Madrid och så kan vi vända på spelet eller lugna ner det hela. Och det är så härligt att se att spelare själva kan mogna på det sättet och inse att man kan gå från att vara en av de bärande spelarna i offensiven till att bli en hårt arbetande spelare som gör ett hästjobb i defensiven och därmed skapar utrymme för de mer kreativa spelarna att kliva fram som Tevez och Morata i det här fallet. Morata ja, fostrad i Real Madrid säljs till Juventus och 1 år senare är det Morata av alla som sänker sitt Real Madrid i semifinalen i bägge matcherna dessutom. Jag tyckte att när han kom så kände jag att nej men vad är det här för en spelare det här funkar ju inte spela genast Llorente. Men det här är en spelare som jag hoppas kan vara en del av det här laget under många år framöver. Han har verkligen alla kvalitéer för att vara en av världens bästa anfallare, han är både stark och kan användas som target men han är också en spelare som det går bra att skicka bollar i djupled då han har snabbheten i sig. Sen fungerar han och Tevez väldigt bra ihop och det känns som att de turas lite om att vara i rampljuset i matcherna. Ibland är Morata mer på hugget och vill ha mer boll och i vissa matcher vill Tevez synas lite mer och röra sig över stora ytor. De kompletterar varandra väldigt bra, Tevez är den som drar på sig lite mer bevakning och därför får Morata det där extra utrymmet vilket han ofta utnyttjar när han får sina chanser. Men visst är det en fantastisk saga att en Real Madrid fostrad spelare är den som skickar Real Madrid ut från Champions League, det var nog inte det som var tanken när Real Madrid sålde honom. Jag kan tänka mig att president Florentino Perez inte mår särskilt bra just nu.

 

 

Avslutningsvis måste jag säga några ord om Allegri. Inför säsongen var det bara en tränare i Serie A som vunnit scudetton och det var Allegri. Det är klart att en spelare gör inget lag och det är klart att allt beror inte på tränaren. Men jag tycker ofta att man är snabb på att påpeka hur dålig tränaren är när ett lag går dåligt, och det är klart att det beror givetvis från fall till fall men jag tycker att här och nu är det dags att hylla Massimo Allegri. Utskälld under slutet av sin sejour i Milan där det inte gick så bra och sedan ersattes han av Clarence Seedorf som visserligen förbättrade resultaten men fick inte spelet att lyfta. Och titta bara på hur det går för Milan nu, det blev inte riktigt som de hade tänkt sig. Jag tror problemet i Milan var inte i första hand Allegri, problemet var att det fanns och vad det verkar fortfarande finns en sportslig ledning som verkar ha noll koll på vilka spelare som ska värvas för att Milan ska bli ett slagkraftigt lag igen. Men nu ska vi inte prata Milan utan nu ska vi prata om Allegri och Juventus. Varför jag ändå drar paralleller till Milan är att jag vill poängtera att det är viktig för en tränare att han får ett slagkraftigt lag att jobba med. Du kan vara en hur skicklig tränare som helst, men har du inte ett tillräckligt bra spelarmaterial då blir det oerhört svårt att nå högre höjder. Sen kan man alltid åstadkomma bra saker med små resurser, titta bara på Jürgen Klopp i Dortmund eller Wenger i Arsenal, men i grund och botten måste du ha spelare som kan avgöra matcher på egen hand vilket Juventus har haft. Conte har en stor del i det Juventus vi ser idag, det var han som fick in den här lite jävlar anamma känslan i laget igen att nu ska vi vinna till varje pris. Däremot var Conte lite för feg när det kom till skarpt läge då han gärna ville dra tillbaka styrkorna lite för mycket och det blir oftast ett pris på det, och det blev ett pris i Champions League med Conte då Juventus åkte ut i kvartsfinalen mot Bayern München säsongen 2012/2013 och dessutom missade man slutspelet förra säsongen. Conte var duktig på att få upp engagemanget på matcherna och säkerligen på träningarna, men när det kom till skarpt läge då låste det sig. Allegri har tagit oss till ytterligare en nivå, nu är vi inte bara ett lag som kan vinna matcher på ett sätt utan vi klarar av att vinna matcher på flera olika sätt. Vi kan spela bort vilket motstånd som helst i Serie A, men vi är väldigt flexibla och anpassar oss utifrån vilket motstånd vi möter och sätter matchbilden utifrån det. Möter vi ett Roma som gärna vill slå en rak boll mot Gervinho i djupled ja då gäller det att vara på tå och hänga med i hans djupledslöpningar. Möter vi ett Dortmund i en åttondelsfinal ja då gäller det att täppa till ytorna på mitten och inte tappa bollen på farligt ställe för vad är Dortmund bra på? Jo de är bra på att ställa om snabbt och då gäller det att vara rädd om bollen och få ner farten så mycket som möjligt när Dortmund ställer om. Medan när vi möter Real Madrid då är det en helt annan femma, då handlar det mycket om att ha koll på vart håller Ronaldo hus. Det gäller att inte ge honom de här ytorna på vänsterkanten så att han kan komma i en mot en läge och skicka upp ett höger eller vänsterskott i krysset. Det gäller att ligga tätt på honom och se till att han känner sig obekväm och tappar fokus för då är halva matchen vunnen. Gareth Bale är en väldigt duktig spelare med boll, han vill ha bollen mycket men det är samma sak där ligger du tätt på honom då kan han surna till och till slut blir han nästan lite rädd och undviker nästan att gå in i duellen eller ta löpningar i djupled. Kroos och Isco, också spelskickliga mittfältare som gillar att styra och ställa med sitt passningsspel men då gäller det att komma upp i press eller skära av alla möjliga vinklar som passningen kan komma att skickas. Alla de här bitarna som jag nyss räknade upp har Allegri lyckats få ordning på. Det är ett helt annat Juventus vi ser nu än under Conte. Jag upplever det som att alla spelare vet vad som ska göras, det finns en tydlig plan A för hur vi vill spela fotboll och fungerar inte det då har vi en reservplan att falla tillbaka på. Och jag tycker det är väldigt talande när man ser Juventus efter 1-0 målet inte jagar upp sig och börjar gestikulera mot varandra så fort det börjar gå lite motigt. Och det kan bara bero på att det verkar vara en otrolig bra kemi i gruppen och i omklädningsrummet och att spelarna känner sig trygga under Allegri. Ett lag som inte har fullt förtroende för sin tränare eller som på något sätt känner sig otrygga med vad tränaren vill spela för typ av fotboll det laget klarar inte av att slå ut ett av världens bästa lag i en semifinal i Champions League. Så jag känner att Allegri har full kontroll på vad han håller på med. Han har inte gått in och ändrat för mycket i det här fina lagbygget som redan fanns på plats när han tillträdde som Juventustränare. Men han har varit väldigt skicklig på att skruva och justera lite i startelvan väldigt långsamt och omsorgsfullt. Han kan spela med sin fyrbackslinje, men när det är läge att försvara ett resultat ja då kommer Barzagli in och vi spelar helt plötsligt med en fembackslinje med tre mittbackar vilket ger en enorm trygghet. Han flyttar in Chiellini som mittback istället för vänsterback, för att han har sett att Chiellini fungerar nog bäst som mittback han ska vara där inne i mittlåset och stångas och ta fighten. Skolar om Vidal till att bli en hårt arbetande mittfältare som lägger ner ett fantastiskt jobb i defensiven och då gör det ingenting om han inte göra lika mycket mål för där finns det andra som kan kliva fram. Han upptäcker att Llorente kanske inte längre är en anfallare som du ska förlita dig på om du ska gå långt i Champions League och skolar in Morata på den positionen istället och det är ju bara att titta på vad han har presterat sen dess. Med andra ord Allegri är en fantastisk tränare som får alldeles för lite beröm mot vad han borde få. Och skulle vi vinna över Barcelona i finalen ja men då är det ingen tvekan över om vem som är årets tränare. Allegri och hans mannar stod för en oförglömlig bragd onsdagen den 13 maj 2015. Att slå Real Madrid i en enskild match var ingen omöjlighet, att slå Real Madrid över ett dubbelmöte i ett dubbelmöte var omöjligt det skulle bara inte gå. Men återigen visade Juventus att man är en otroligt fin sammansvetsad grupp som jobbar stenhårt för varandra och som är beredda att göra precis allt för att vinna. Ja individuellt sett spelare för spelare så är Real Madrid ett bättre lag än Juventus. Men fotboll är inte så enkelt. Juventus har fler karaktärsspelare i laget som aldrig viker ner sig, utan de kämpar om de så ska få ett jack i pannan på köpet (Chiellini). De är beredda att bli omkullknuffad av en Gareth Bale som kommer farandes och ska nicka bollen mot mål (Evra). De är beredda att springa rakt in i en vägg för att vinna en frispark på offensiv planhalva och döda tid (Pogba). Det är något alldeles extra över det här Juventus, det finns en tydlig rollfördelning i laget som alla har accepterat. Här snackar vi inte ett lag med 11 individer, utan här snackar vi om 11 spelare som sätter laget för jaget i alla lägen. Där har ni anledningen till varför Juventus är i Champions League final säsongen 2014/2015. Real Madrid är ett bättre lag spelare för spelare och var favoriter inför semifinalen, men det stora hjärtat besegrade återigen individuell briljans. Så för en gångs skull har fotbollsdarwinismen fått rätt, kollektivet Juventus det starka kollektivet Juventus vann över de sofistikerade eleganta Real Madrid. Och som supporter är det bara att njuta av det man får se. Nu är vi i final och det är Barcelona som väntar. Om jag skräms av Barcelona? Nej tvärtom, det blir bara en mycket fin utmaning. Nu är vi där, nu är vi i final låt oss spela om det och så får vi se efter 90 eller om så krävs 120 minuter vem som var bäst. Men jag tror vi har en chans i en enskild match att slå Barcelona. Återigen att ta oss till finalen på det här sättet stärker bara vår tro på att gå hela vägen. Och som sagt vi är såklart på pappret en bra bit efter Barcelona, men vi är starka som lag och med den här inställningen kan vi matcha vilket lag som helst. Är man i final då är man i final av en anledning. För kollektivet Juventus det är svårslaget, och det skulle inte förvåna mig om Barcelona kommer få känna på det i Berlin.

 

Milan mot Roma ska vara en match mellan två av Italiens absolut stora giganter. Två klassiska lag som alltid ska vara med i toppstriden men som nu är i ganska dålig form för närvarande. Milan vann kvällens match med 2-1 och den här gången tänkte jag att vi skulle lägga fokus på Roma. Vad är det egentligen som pågår i Rudi Garcias gäng?

 

Roma är en klubb som vi på senare år vant oss vid varit i pressade situationer och där det har varit en del kaos och ett lag som inte har kunnat prestera tillräckligt bra fotboll på grund av det. Men förra säsongen blev en succé som ni alla vet, även om det inte blev någon ligatitel så var det ändå en mycket fin säsong och ett stort steg åt rätt håll. Förra säsongen sände Roma en signal om att vi är på väg tillbaka till den absoluta toppen. Inför den här säsongen handlade mycket om hur Juventus skulle fungera utan Antonio Conte som tränare och kunde Roma då utnyttja detta läge då man redan haft en bra säsong med Rudi Garcia rid rodret? Svaret på den frågan såhär i efterhand nu när det börjar bli läge att summera säsongen är solklart nej. Jag tycker att Roma har haft en väldigt konstig säsong, jag tycker att man under stora delar av säsongen kunde känna igen det lag som tog 2:a platsen ifjol. Med en stabil defensiv lyckades man plocka mycket poäng, plus att man hade ett bra omställningsspel med Gervinho och Totti i spetsen. Men det bästa med Roma den här säsongen under de perioder då laget har gått väldigt bra har varit försvarsspelet och då tänker jag framförallt på mittlåset. Manolas och Yanga-Mbiwa har visat sig vara otroligt bra sedan de kom in i laget i synnerhet Yanga-Mbiwa. Roma tog in honom på lån från Newcastle och en bit in på säsongen blev det klart att Roma köpte loss honom och skrev ett långtidskontrakt med honom vilket var viktigt för framtiden. Jag tycker att Manolas och Yanga-Mbiwa har varit Serie A:s bästa mittbackspar, de har fungerat väldigt bra ihop då de kompletterar varandra riktigt bra. Manolas är den som kan kliva fram och stöta och trycka till rejält i närkamperna medn Yanga-Mbiwa är den något mer spelande mittbacken som kan spela sig loss från trånga situationer. Defensivt har det sett bra ut för Roma under i stort sett hela säsongen, men det är i offensiven som det brister.

 

 

Det känns som att jag har sagt det här förut men det tåls att upprepas igen men det är för få spelare i Roma som spelar en avgörande roll i offensiven. Nu kommer ni tro att jag har något emot Pjanic och Ljajic men det är verkligen inte det som det är frågan om här utan jag tycker att de ska ha mycket kritik sett till vilka roller de har i det här laget. Pjanic och Ljajic är en av de spelarna i laget som ska producera. När dessutom Totti nu fått sitta en del på bänken och de har en Gervinho som inte riktigt har kommit till sin rätt både spelmässigt och målmässigt då måste någon av dessa herrar kliva fram. Men eftersom ingen av de visar framfötterna på ett bättre sätt då har Roma fruktansvärt svårt att vinna fotbollsmatcher för tillfället. Nu fick Iturbe ännu en gång göra ett inhopp men även han har stora problem att hitta rätt i anfallsspelet. Han vågar visserligen utmana i 1 mot 1 läge när den typen av situationer ges, men han har svårt att komma till skott och det händer inte särskilt mycket när han får bollen. Det fanns vissa situationer då Nainggolan fick kliva fram och ta avslut och det är ju en defensiv spelare i första hand och det säger sig självt att det går inte att luta sig mot att en av dina defensiva pjäser ska kliva fram och göra de avgörande målen. Men det finns flera spelare som behöver komma upp i flera nivåer, jag tänker på Florenzi och jag tänker på De Rossi. De Rossi tycker jag stundtals ser väldigt ointresserad och loj ut på planen vilket inte är ett gott tecken. När det brinner till på mittfältet då viker han ner sig för lätt eller så finns han inte på plats när det hettar till på mitten utan söker sig ifrån situationerna. Nu kan man inte räkna med att De Rossi ska ösa in poäng efter poäng men det jag tycker man kan begära det är att han deltar i defensiven och hjälper Nainggolan att städa upp framför backlinjen och det tycker jag inte att han klarade av i den här matchen. Men det jag saknar mest i Roma det är att man just nu inte är kapabla att spela bort motståndaren oavsett vilka man möter. Och det är ju lite oroväckande att man har kommit till en så låg nivå där man inte ens klarar av att kontrollera bort ett Milan som är helt under isen och där det råder en enorm osäkerhet kring vad som ska hända med hela klubben. Att Roma inte lyckas slå Milan sett till vilket lag man har både på pappret och hur det har sett ut under stora delar av säsongen det är ett stort misslyckande det kommer vi inte ifrån. Det går alltid att argumentera för att motståndaren har varit bra, absolut det finns alltid ett motstånd som har gjort det bra det är det som är fotbollens paradox men jag tycker ändå inte att Milan på något sätt spelade propagandafotboll utan resultatet var en konsekvens av att Roma fullständigt tappade allt koncept. Det känns inte som att det finns någon grund för hur Roma ska spela anfallsspel. Det blir lite för mycket individuellt tänkt när man går till anfall, det blir ofta att Pjanic ska försöka hitta på någonting själv med bollen eller ska Ljajic också försöka gå på genombrott. Jag tycker att Gervinho är en jättebra spelare att slå djupledsbollar på då han kanske är en av världens bästa omställningsspelare, men då måste han ju få rätt bollar. Och om motståndaren dessutom inte ger dig möjlighet att spela omställningsspel då måste du kunna spela bort motståndaren. Och det är väl det som gör att Roma inte vinner ligan den här säsongen heller. Man har en Gervinho som är fantastisk stundtals i omställningsspelet och som är en perfekt spelare att slå djupledsbollar mot eller skicka instick mot, men i fritt spel har inte Roma varit tillräckligt bra den här säsongen så enkelt är det. När du dessutom har en De Rossi som har tacklat av och du vet inte vad du får av vare sig Pjanic, Ljajic eller Iturbe för den delen då blir du lite låst i att Gervinho och Totti ska fixa allting på egen hand.

 

 

Och då kommer vi slutligen till tränarfrågan, till han som är ansvarig för allting. Nej då det var hårt vinklat såklart, men jag tycker att Roma ser ut som de gör just nu det är ett stort misslyckande från både laget men framförallt av Rudi Garcia. Det kändes som att när han kom in så tog han laget till en ny nivå än vad tidigare tränare lyckats med. Under hans första säsong lyckades Roma föra matcherna på ett förträffligt sätt och stundtals var man en riktig lagmaskin som tog mycket poäng. Men den här säsongen har laget haft otroligt svårt att vinna matcherna, det har varit för många poängtapp mot lag som bara ska slå om man tittar på pappret. Jag tycker att Roma var på väg att bygga upp någonting riktigt bra efter fjolårets säsong men man har gått från succé till att vara nere på en nivå som vare sig laget men framförallt klubben inte kan vara nöjda med. Och jag undrar hur säkert Rudi Garcia egentligen sitter efter kvällens match. Det är ju inte bara det att Roma tappar mycket poäng utan det är ju på sättet som man gör det på som är det stora problemet. Det är klart att man kan förlora mot Milan i en enskild match men på sättet man gör det på är inte okej någonstans. Och när man utvärderar en tränare är det ju inte bara någon enskild match som den här mot Milan som man går på utan man tar ju in helheten i utvärderingen. Och Roma har stått för många misslyckanden den här säsongen, att man inte lyckades ta vara på det fina utgångsläget man hade inför avslutningen av Champions League gruppspelet var en miss. Att man åkte ut på det brutala sättet mot Fiorentina i Europa League var en rejäl miss. Men den största besvikelsen för Roma måste ändå vara att laget under en längre period har spelat sämre och nu är man dessutom på väg att tappa direktplatsen till Champions League till Lazio, vilket inte är så poppis såklart. Roma tar tyvärr inga steg i rätt riktning, det är på väg att gå riktigt snett. Laget kommer att få spela i Europa nästa säsong, men vill det sig riktigt illa kanske man får spela Europa League nästa säsong och inte Champions League. Och jag tycker att det är ett rejält underbetyg till Rudi Garcia att han inte har gjort att det här laget är en tydlig utmanare till Juventus om scudetton. Istället för att vara en scudettokandiat är det nu frågan om man överhuvudtaget spelar i Champions League nästa säsong och det är ändå ett rejält misslyckande av Rudi Garcia. Och skickliga tränare bör ändå klara av att kunna vända negativa trender ganska kvickt. Det är klart att lag går igenom svackor, men i Romas fall dippar man så mycket i sin prestation att det kosta för mycket poäng eller gör att man åker ur på det mycket förnedrande sättet som man gjorde mot Fiorentina. Jag säger inte att det är ett måste att sparka Rudi Garcia efter säsongen, men om jag hade suttit på ledande position i Roma hade jag övervägt det om laget tappar direktplatsen till Champions League. Och fotbollsvärlden är så pass tuff idag att levererar man inte ganska omgående då åker man ut helt enkelt. Rudi Garcia är säkert en jätteduktig tränare, men om han nu är en fantastisk tränare ja då borde han nog ha sett till att Roma lyckats visa upp ett spel som är hållbart för att utmana Juventus och som är hållbart för att gå långt i Europaspelet. Men Roma är på väg åt fel håll och skulle laget tappa 2:a platsen då är det inte så konstigt om styrelsen ser över marknaden. Och det är klart att det finns ju en Pellegrini som är någorlunda pressad i Manchester City en Brendan Rodgers som kan komma att få sparken om Liverpool skulle kollapsa under de sista matcherna så det kommer nog att finnas en del alternativ för Roma om man bara lyfter blicken. 2 säsonger är ganska kort tid för en tränare kan jag tycka, men att gå från att vara en utmanare till Juventus till att knappt vara ett lag som knappt har ett spel som håller för att ge sig ut i Champions League då har du som tränare inte mycket att säga till om du skulle få sparken. Och att Rudi Garcia sitter säkert inför nästa säsong det går inte att påstå det för det vore att trampa i klaveret rejält. Rudi Garcia är en pressad man just nu, han ligger absolut illa till efter kvällens 2-1 förlust mot Milan. Och återigen det är inte förlusten mot Milan i sig som gör att Rudi Garcia kanske kommer stå utan jobb efter säsongen, sättet man förlorar på är bara inte acceptabelt så enkelt är det.

 

Jag har under ganska lång tid funderat över hur stort gapet är mellan de absolut största klubbarna i fotbollseuropa och de övriga som konkurrerar om uppmärksamheten. Det är klart att det inte bara har handlat om Barcelona, Real Madrid och Bayern München under de senaste åren i Champions League slutspelet men det har ändå känts som att dessa tre fotbollsgiganter ligger på en sjukt hög nivå som inte något annat lag kan matcha. Ikväll på Juventus stadium i Turin fick vi ett helt annat besked än vad vi trodde att vi skulle få. Juventus kunde störa självaste Real Madrid, inte på grund av så mycket bättre kvalité men man plockade fram det stora hjärtat.

 

 

Matchen i sig utvecklades till något alldeles extra, det kan vara en av säsongens bästa matcher till och med. Jag tycker att bägge lagen spelade med ett högt tempo i passningsspelet, det var stundtals bra anfallsspel från båda håll men däremot saknades udden i avsluten för att det här skulle bli ett riktigt målkalas. Sedan ska man såklart inte förminska målvaktsspelet, för det var ju inte vilka som helst som vaktade målet för respektive lag. Buffon håller fortfarande på den här nivån, han är placeringssäker och kommer ofta bra ut i luftrummet när inlägg och hörnor slås och när han lämnar retur då lämnar han oftast bra returer. Casillas kan jag tycka har fått lite väl mycket skit för sin insats i VM, visst han var inte bra under VM men det är fortfarande en förbannat bra målvakt som kommer upp stort och som gör matchavgörande räddningar. Men nu ska vi prata om den här matchen ur ett Juventusperspektiv först och främst med tanke på att jag håller på de svartvita. Vi fick en bra start i och med det tidiga målet och jag tycker att målet vi gör är ganska talande för vilken nivå vi ligger på. Så fort Tevez blir rättvänd och kan komma i 1 mot 1 läge då är han ruggigt farlig, och sedan har vi Morata som en liten joker inne i boxen som dyker upp precis på rätt ställe och petar in returen. Man kan tycka att det är väl ingen konst att göra mål på en sån retur, men det gäller att vara på rätt plats vid rätt tillfälle du ska fortfarande ta dig till läget och Morata visar upp fin spelförståelse genom att smyga upp mot bortre stolpen och sedan är han där och kan peta in returen i öppet mål. Efter målet kändes det lite som att vi gick på rus. Stundtals tyckte jag att vi spelade ett offensivt försvarsspel likt det vi spelade under Antonio Contes tid vid rodret vilket var befriande att se. Jag tycker att vi presterar som bäst när vi pressar högt med fart och inte gör motståndaren någon lugn stund med bollen. Sen går det inte att spela den typen av försvarsspel i 90 minuter det säger sig självt, men jag tycker att man ska röra sig mer åt den typen av försvarsspel. Ronaldo, Bale och Toni Kroos för att några exempel de är otroligt bollskickliga spelare men vad är det bollskickliga spelare som är bollkära avskyr allra mest? Jo det är när de möter ett motstånd som är på de som bålgetingar, när du möter en Vidal som kommer farandes och som sätter in en tackling eller är där med ett långt ben för att bryta passningen ja då är det helt plötsligt inte lika roligt att bolla runt. Det gäller att hela tiden ligga på de bollskickliga spelarna som vill ha lugn och ro och se till att de inte får den där extra tiden på sig att göra något konstruktivt med bollen. Och när man ser en spelare som Pirlo delta i press spelet då blir man ju nästan tårögd. Pirlo är mest känd för att vilja dra ner på tempot och hålla i bollen, men inte särskilt intresserad av att jobba utan boll men bitvis gjorde han det ikväll och det var fantastiskt att se. Däremot föll vi in i perioder då vi blev rejält tillbakatryckta av Real Madrid och de tilläts etablera långa anfall på oss och då blir vi stressade. När vi mer eller mindre börjar backa in i knät på Buffon ja då börjar det bli jobbigt och inte hållbart i längden. Det är så kvitteringsmålet kommer till också, visst det är lite turligt att bollen når fram till Carvajal om jag minns rätt på högerkanten men det är följden av att Real Madrid fick bolla runt under en längre period och då blir vi straffade till slut. Sen är det slarv i markeringsspelet som bäddar för Ronaldos mål. Chiellini och Bonucci är så pass rutinerade att de borde veta att när du möter en av världens bästa spelare då gäller det att ha koll på vart du har honom. Jag vet att det är lätt att blicken söker bollen, men det gäller att för ett ögonblick titta vad du har bakom dig. Även Lichtsteiner står och sover vid målet, när han ser att Bonucci väljer att gå ut och stöta då ska han så fort som möjligt ta sig in framför Ronaldo för att kunna störa honom tillräckligt mycket för att han ska missa målet. Sen tycker jag att Allegri tog lite av ett felbeslut genom att spela Lichtsteiner som högerback istället för Barzagli. Lichtsteiner är en mycket bra högerback men då pratar vi offensivt, han är jättebra på att hänga med i anfallen och han har en bra inläggsfot och han tillför väldigt mycket i vårt anfallsspel. Men i defensiven slarvar han något enormt, ibland vill han hålla i bollen lite för länge och han vill gärna överarbeta situationer och det har straffat oss en och annan gång vilket kostat oss en del poäng i ligaspelet exempelvis. Barzagli är inte lika bra offensivt, absolut inte lika löpstark som Lichtsteiner men nu var det ju inte Parma vi mötte utan det var Real Madrid. Det är Ronaldo, Bale, Kroos, James och Isco som står på andra sidan, kreativa offensiva spelare som kan hitta på precis vad som helst med bollen och framförallt göra saker med bollen i hög fart och då behöver du en ytterback som är följsam i sitt försvarsspel som inte chansar för mycket. Jag har inget emot att ha Lichtsteiner på planen, men spela honom då som ytter och Barzagli som högerback alternativt behåll fyrbackslinjen och spela Lichtsteiner som högerback men Barzagli och Bonucci som mittbackar just för att kompensera Lichtsteiners brister i defensiven. Nu ska jag inte gnälla för mycket på hur Allegri formerade laget då vi fick med oss ett bra resultat, men till returen kan det vara läge att göra om lite i backlinjen.

 

 

Men som sagt varför sitter jag här och gnäller när Juventus precis har slagit Real Madrid med 2-1 inför ett fullsatt och kokande Juventus stadium? Ja jag vet inte, jag tror det har och göra med att jag är den där supportern som väldigt sällan är nöjd. Jag är lite för mycket perfektionist i mitt supporterskap, jag vill så gärna att alla bitar ska falla på plats. Men det är klart att jag är nöjd med resultatet och hur det hela utvecklade sig. Visst jag kan tycka att vi emellanåt drog tillbaka styrkorna lite för mycket när det fanns läge att kliva fram mer i banan. Och jag är öppen med att är det någonting jag har väldigt svårt för när det gäller fotboll då är det när lag som har läge att lägga i en växel till för att såra motståndaren ännu mer inte gör det. Nu ska vi förvisso inte prata om Chelsea av alla lag i det här läget, men jag kan bara kort nämna de som ett exempel. Chelsea har ett resultat spela på när de tar emot PSG i returen i åttondelsfinalen, Zlatan blir utvisad och Chelsea får spela stora delar av matchen med en man mindre. Men Chelsea valde att backa hem för mycket och enbart försöka spela av matchen genom att dra ner på tempot alldeles för mycket. Och jag tycker att ja du kan komma undan med att inte våga satsa fullt ut för att få till bästa möjliga resultat, i vissa fall kommer du undan men i grund och botten tycker jag ändå att till slut får den typen av feghet som jag ändå tycker jag det är stora konsekvenser. Chelsea blev straffade genom att till slut åka ut mot PSG efter förlängning just för att man inte vågade spela ut och satsa mer framåt. Juventus kunde ha blivit straffade mycket hårdare om Real Madrid hade haft en bättre kväll. Det fanns några tillfällen då vi blev för passiva, vi kom upp inte upp i press spelet tillräckligt mycket och återigen det går inte att jaga boll i full fart i 90 minuter det är inte det jag säger men du måste finnas på plats i försvarsspelet du måste täcka dina ytor, skära av vinklarna så att inte det där perfekta inlägget kan slås och så vidare. Och ett minus är ändå att jag tycker att totalt sett har vi ett lite för svagt mittfält för att vi ska ha en chans att nå finalen. Stefano Sturaro tycker jag inte riktigt håller på den här nivån, han måste ta plats på ett mycket tydligare sett än vad han har gjort i ligaspelet men framförallt när det kommer till den här typen av stora och viktiga matcher. Marchisio har jag varit inne på tidigare, var en fantastisk spelare en gång i tiden men han har tacklat av fullständigt under den här säsongen. Han bidrar inte med löpningar i offensiven längre och okej det må så vara men då måste han ju åtminstone fylla en funktion i defensiven. Men för att vara en defensivspecialist som han nu håller på att skola om sig själv till så är han ju inte alls bra i defensiven. Han springer inte tillräckligt mycket, han tajmar sina brytningar fel och han har svårt att hantera bollen och i allmänhet är han riktigt dålig. Och det är klart att det känns inte särskilt bra att gå in med en Stefano Sturaro som är ett oprövat kort i de här sammanhangen och en Marchisio som har tacklat av fullständigt inför returen. En som däremot har fått ett rejält uppsving på senare tid är Vidal. Det är samma sak där, han har gjort samma resa som Marchisio han var riktigt bra en gång i tiden och gjorde massivs med mål och poäng. Men han är inte den där riktiga poängspelaren längre, men vad gör man då när man har tappat lite av spetsegenskaperna i offensiven jo man får ta det hårda jobbet för laget och det gör han på ett fantastiskt sätt. Han sliter och kämpar i närkamperna, han vinner nickdueller och han hade en situation då han lyckades bryta bollen perfekt vilket var viktigt för hade han inte lyckats med den brytningen hade vi haft ett mycket farligt läge för Real Madrid. Han är placeringssäker, står ofta rätt i sin position och som sagt han har börjat tuffa till sig på slutet. Sen har vi Tevez och Chiellini som på något sätt personifierar Juventus insats i den här matchen. Carlos Tevez, jag var så arg när det blev klart att han skulle flytta till Juventus. Det är klart att man har sett honom vara briljant i Manchester United och bitvis i Manchester City, men med tanke på hur hans sejour i Premier League slutade så var jag ju inte speciellt sugen på att han skulle spela i något av de lagen som jag hejade på. Jag var rädd att han skulle kliva in och rasera den goda stämning som säkerligen redan fanns i truppen i och med att laget hade börjat vinna ligatitlar igen. Men det är en helt pånyttfödd Tevez som vi ser i Juventus och det är förbannat kul att se. Jag vägrade stundtals jubla när han gjorde mål för Juventus, och det där med att han bar tröja nummer 10 var också en nagel i ögat för mig. Men allt det där kan jag bara släppa nu, för nu har han bevisat att han är värd att bära en Juventuströja. Jag tror helt enkelt att han har mognat som människa, sen tror jag att det var nyttigt för honom att få Antonio Conte som tränare i och med att han är en tränare som gärna eldar på sina spelare och verkligen ryter till när någonting inte är bra. Allegri kanske är lite lugnare i humöret men han vill ändå ha ordning och reda och jag får en känsla av att Tevez under sin tid i Juventus har spelat under tränare som han har känt mycket starkt förtroende för. Men det är ju inte bara genom alla hans fantastiska mål som han har varit en tillgång för det här laget. Han har även fungerat bra som en uppspelspunkt och targetspelare, får en långboll mot sig kan brösta ner den och sedan fördela den vidare. Men han har också blivit bättre på när han ska hålla i bollen för att få upp laget högt upp i banan, eller när han ska spela hem bollen för att vi ska börja om vårt anfall. Tevez var en anfallare av absolut världsklass under stora delar av sin tid i Premier League, men det rådde en del osäkerhet kring vart han stod som fotbollsspelare när han kom till Juventus. Men såhär i efterhand är jag så glad över att han hamnade i Juventus, för som han har tillfört det här laget spetskompetens men också energi. Den löpningen han tar med bollen när vi får läge att ställa om vilket sedan leder till straffspark och 2-1 det var ett cirkusnummer i sig. Men det var också ett kvitto på hur han har mognat som spelare. En Tevez under slutet av sin sejour i Manchester City hade förmodligen inte riktigt vetat vad han skulle göra med bollen i det där läget, men här var det inget snack om saken full fart framåt bollen skulle transporteras mot målet och sedan är han stark och håller undan Carvajal så pass mycket att han tvingas vräka omkull honom. För mig väger maxlöpningen på omkring 60 meter från Tevez mer än straffmålet. Ja anfallare ska göra målen det är det som är deras främsta uppgift, men bara man jobbar hårt så kommer tränaren inte att skälla på dig och publiken kommer inte att skälla på dig. Du kan kompensera att du inte gör mål i varje match genom att bidra med ett hårt jobb, genom att springa ligga rätt i positionsspelet och dela ut tacklingar. Chiellini är en spelare som man skulle kunna skriva ett eget inlägg om. Jag är fullt medveten om att många har problem med honom både spelare och supportrar. Jag förstår att man som supporter till motståndarlaget föraktar honom, men som Juventussupporter kan jag bara inte tycka illa om honom. Visst han är usel på att spela teater, emellanåt filmar han något rejält vilket inte är roligt att se det tycker jag är fel såklart. Men det är en förbannat bra karaktärsspelare som eldar igång laget när det blåser på toppen. Och han tvekar inte att gå in i en tuff duell och ta smällen. Hur många gånger har han inte spelat med ett bandage runt pannan. Ja han filmar en del ibland och det är inget jag accepterar, men det är fortfarande en oerhört duellstark spelare som är väldigt bra utan boll framförallt. Med boll är han ganska tekniskt begränsad och det ställer till det för honom en del när han spelat ytterback men han gör det ändå okej, men han är i första hand mittback. Och jag tycker att den matchen han gjorde ikväll på något sätt symboliserar det som jag vill komma fram till. Ja det är klart att spelare för spelare är Real Madrid ett bättre lag än Juventus det går inte att argumentera bort det. Men ikväll hade Juventus någonting som Real Madrid inte hade. Nämligen stort hjärta. Vi jobbade något kopiöst för varandra när det i första hand handlade om att behålla 2-1 ledningen. Vidals tacklingar, Pirlos tacklingar, Tevez löpningar, Chiellinis klokhet, Bonuccis huvudspel precis allting stämde för Juventus ikväll. Den här matchen bevisade att plockar du bara fram det stora hjärtat då kan du slå vilket lag som helst. Och då spelar det ingen roll om man heter Real Madrid, är man inte beredd att ta fighten ut till fingerspetsarna då är man inte beredd att göra precis vad som helst för att vinna. Det går inte att jogga omkring lite lätt som Gareth Bale och James Rodriguez gjorde och tänka för sig själv "Oj då vad fysiskt Juventus spelar det här vart ju för jobbigt". Är man inte beredd att slå sig blodig bokstavligt talat i Chiellinis fall då är man inte värda att vinna matchen, det minsta man kan kräva är att man offrar sig för varandra. Jag går in och gör den här brytningen för att det är bäst för laget som Vidal gjorde vid flera tillfällen. Tevez kommer ensam mot 4 Realspelare, är det läge att försöka sig på något svårt här? Nej här gäller det att vinna lite tid jag försöker hålla i bollen så mycket som det bara går och vips Tevez vinner en frispark. Evra och Lichtsteiner kommer upp på varsin kant för att ge understöd till mittfältet så att vi kan hålla i bollen lite mer. Det är den typen av uppoffrande spel som gör att man vinner viktiga matcher. Nej det här är inte avgjort än, det är möjligt att Real Madrid går på knock och kör över oss med 5-0 i returen och så var det roliga slut. Men oavsett hur det går i returen, den här matchen kan ingen ta ifrån oss. Det här var matchen då uppstickaren Juventus tack vare ett sanslöst hårt jobb lyckades besegra giganten Real Madrid. När spelare som Ronaldo, Gareth Bale, Toni Kroos, James och Isco ser obekväma ut och bara verkar vilja att matchen ska ta slut då har du lyckats störa Real Madrid tillräckligt mycket för att vinna. Det går alltid att kräva mer, det är klart att 3-1 hade varit det perfekta resultatet men nu har vi ändå att läge att kunna avancera. Och spelar vi med den här attityden i returen då kommer Real Madrid få något att bita i. Världsspelare på varje position det spelar ingen roll, stort hjärta slår klass alla dagar i veckan. Är du inte beredd att göra den där extra uppoffringen för dina lagkamrater då kommer du förmodligen förlora. Men det finns något riktigt vackert i detta Juventus som jag inte har sett på länge. Det finns en hunger efter att vinna någonting riktigt stort igen, men framförallt det finns en ordentlig vikänsla i laget. Här är det laget som går före jaget, det är precis den inställningen som Juventus har spelat med de senaste säsongerna och i synnerhet ikväll. Orkar Juventus göra en lika heroisk insats på Bernabeu om en vecka då är jag övertygad om att Juventus kan komma att spela Champions League final i början av juni. Det är inte 11 individer som spelar fotboll i dagens Juventus, det är 11 lagspelare som står på planen. Juventus håller på att bygga upp någonting riktigt stort. Vi har bevisat att vi kan matcha Real Madrid i en enskild match, om vi kan matcha de över ett dubbelmöte? Det återstår att se, men vi är helt klart på rätt väg. Gapet mellan de allra största klubbarna och uppstickarna är inte särskilt stort längre. De absolut största elefanterna är kanske inte helt omöjliga att slå ändå. Men det viktigaste som jag bär med mig från den här kvällen är Juventus inställning och viljan att göra precis vad som helst för att vinna matchen. Att se Chiellini stånga sig blodig och spela vidare med bandage enbart för att laget ska ges möjlighet att vinna matchen det tycker jag beskriver läget i Juventus så himla bra just nu. I Juventus jobbar alla för varandra, ingen är större än laget inte ens Carlos Tevez. Och bäst av allt är att Carlos Tevez vet själv om det. Vad Carlos Tevez däremot har lärt sig under sin tid i Juventus precis som vi har fått lära oss av den här matchen är att med rätt inställning så är allt möjligt. Stort hjärta slår Real Madrid. Stort hjärta slår allt, glöm aldrig det.

 

Den sena kvällsmatchen på San Paolo fick runda av den här fotbollshelgen, kvällsmatcher i Napoli är alltid något speciellt. Bra publik och väldigt bra tryck på läktaren, det är lite till och från med det förvisso men när storlagen kommer på besök då lever denna klassiska fotbollsarena upp. Ikväll gästade Benitez Napoli av Pippo Inzaghis Milan. Napoli jagade Champions League placering och Milan kom till matchen enbart för att spela för sin heder och för klubbmärket, det var förutsättningarna inför matchen. Den här gången tänkte jag lägga fokus på Milan. Hur är läget i denna anrika klubb efter kvällens match som slutade 3-0 till Napoli.

 

 

Knappt hade publiken satt sig till rätta förrän Hamsik om jag minns rätt tog sig in i straffområdet och skulle precis ta avslut när han fälls av De Sciglio. Straffspark och rött kort direkt och Milan reducerat till 10 man redan i den 1:a matchminuten. En bild säger mer än tusen ord brukar man säga, jag skulle nog vilja justera den meningen lite och säga att en sekvens säger mer än tusen ord. Att Milan åker på ett rött kort och en straffspark efter 50 sekunder tycker jag säger allt om den enorma skitsäsong som laget har haft och fortfarande har med tanke på hur den här matchen slutade. Jag tycker att det säger en hel del, Milan är inte riktigt påslagna. Det känns som att spelarna inte är beredda att ta det där hårda jobbet för varandra. Diego Lopez har tillsammans med Jeremy Menez varit lagets bästa spelare vilket kanske säger en del. Ett riktigt fint betyg till Diego Lopez givetvis men det är ju inget gott betyg till övriga spelartruppen att ingen kliver fram mer och spelar en avgörande roll. Men vi ska inte ta någonting ifrån Diego Lopez, han har varit riktigt bra den här säsongen. Han har gjort många fina matcher då han antingen har hållit Milan kvar i matchen eller till och med sett till att laget har vunnit några fler matcher än vad de kanske borde ha gjort om man hade haft en sämre målvakt mellan stolparna. Straffräddningen var viktig för Milan rent moraliskt sett, nu fanns det helt plötsligt någonting att spela för trots att man blivit reducerat till 10 man. Milan har med all rätt blivit utskällda under stora delar av säsongen, men jag tycker samtidigt ju längre in i säsongen vi kommer att det känns som att det är mycket som behöver göras om i den här klubben. Jag håller inte på Milan och jag har inte sett alla matcher med de den här säsongen ska jag erkänna men av det jag har sett tycker jag inte att det finns mycket att glädjas över om man är Milansupporter. Såhär i efterhand visst man lyckas plocka in Menez som bosman och det har ju visat sig blivit en väldig tillgång för laget. Jag får en känsla av att han har tagit sig i kragen lite och börjat fokusera mer på spelet. Han är uppe och touchar på en skytteligavinst och visst det är en del straffmål som han gjort den här säsongen men han har ändå tagit sig till fler lägen mot vad han gjort under tidigare säsonger. I Milan har Menez utan tvekan varit den stora stjärnan bland anfallarna och av de övriga spelarna generellt och det tror jag att han har mått bra av. Och det är klart att Menez saknades i den här matchen, med sina dribblingar och förmåga att hela tiden våga utmana och göra det där oväntade utgör han ju väldigt ofta ett hot för motståndarens backlinje. Och när du ställs mot en backlinje med Britos och Raul Albiol som mittlås då bör du ha kvicka spelare som bryter mönstret med dribblingar och löpningar både med och utan boll. Men i den här matchen var det inte många gånger Milan lyckades komma i något samlat anfall. Destro och Honda fick inte alls till det och det som var mest slående med dessa två herrar var att jag tyckte knappt att de försökte när de väl fick bollen. Visst jag kan köpa att det inte är lätt att spela i stort sett en hel fotbollsmatch med 10 man men man ska ändå försöka göra någonting konstruktivt med bollen när tillfälle ges. Men varken Destro eller Honda var på hugget ikväll, när de väl fick bollen ville de mest bli av med den så fort som möjligt. Och med tanke på att Milan inte har tillräckligt med spets på mittfältet då blir det ju att man står och faller med Honda och Destro. Destro plockades in under säsongen och många hoppades nog att han skulle vara den som frälste Milan men den investeringen har ju inte fallit väl ut. Han är snabb i djupled och skulle även kunna fungera som spelfördelare i ett anfallsspel men han väger lite lätt och är lite för tam. Honda tycker jag gör det okej som högerwinger, men jag skulle hellre ha honom som central anfallare i en lite mer fri roll. Han gick som på rus i början av säsongen då han ganska snabbt kom upp på 6 mål men mig veterligen har det inte blivit många mål sen dess om ens något mer. Och det är väl ganska talande för Milan under de senaste säsongerna sedan de fina åren då Zlatan Ibrahimovic fanns i klubben att man har haft svårt att hitta den där stora stjärnan i anfallet. Pazzini gjorde sina första 3 mål för klubben i en match borta mot Bologna tidigt på säsongen, och han fortsatte att göra några mål här och där men det där riktiga lyftet kom aldrig och nu är han framförallt en truppspelare som mest löser av Menez först och främst och det är lite tråkigt att se. El Shaarawy gick ju som på rus när han kom upp i Milan, men den karriären har ju störts av enorma skadeproblem. Och jag är faktiskt riktigt orolig för hans del, får han inte vara skadefri snart då kommer han förmodligen att få lämna toppskiktet och harva runt i bottenklubbar i Serie A. Och det låter ju förbannat trist att behöva döma ut en spelare i så tidig ålder, men det är en spelare som lever mycket på sin snabbhet och plockar du bort hans snabbhet och målskyttet vad finns egentligen kvar då? Honda, samma sak där som i Pazzinis fall började väldigt bra men har tacklat av rätt rejält. Nu har Menez blivit den spelaren Milan hoppades på, han gör kanske inte alltid en bra match men han är ofta på tillräckligt bra spelhumör för att kunna spela en avgörande roll och framförallt han producerar ju mål. Men plockar man bort Menez från det här laget, då finns det inte särskilt mycket kvalité kvar. Visst Bonaventura, Van Ginkel, Poli och nu Suso som anslöt i januarifönstret det finns en viss potential i det här laget men det är ju inte världsspelare på Milans mittfält längre. Bonaventura ser jag nog i första hand som en lite mer defensivt lagd spelare som skulle må bra av att ha en mer defensiv roll än vad han har. Poli vet jag inte hur han ska användas, han har fått flytta runt en del då det har hattats ganska mycket gällande hans position. Han har spelat både som central anfallare som winger eller som central mittfältare, och det har tyvärr inte hjälpt honom. Det är bra att spelare kan spela på flera positioner, men om vi snackar Poli är det nog dags att hitta en position för honom så att han kan specialisera sig på att bli en riktigt bra spelare för det finns en helt okej potential där. De Jong var en riktigt bra spelare en gång i tiden men har också tacklat av en del, speciellt sen han kom till Milan. Han fokuserar emellanåt lite för mycket på att försöka leka spelfördelare vilket inte alls är hans område, han ska vara den där köttiga spelaren som smäller på och ligger på gränsen typ som i VM finalen 2010 dock inte så grovt såklart. Men det känns som att han får täcka lite för mycket ytor och han skulle må bra av att ha omgivning omkring sig som är beredda att vara riktiga box till box spelare, som springer och täcker upp de misstagen han ibland begår med bollen. Men på det stora hela är det ett dött mittfält och det är Milans stora problem skulle jag vilja säga. Det är heller inte särskilt mycket att hurra över i backlinjen. Jag ska inte gå in på det för mycket igen men kontinuitet är inte Milans starka sida den här säsongen. Jag vet inte hur många konstellationer som spelat i mittlåset den här säsongen i Milan. Ikväll var det Paletta och Alex och det fungerade helt okej, men jag känner att det är inte spelare som håller på den här nivån längre. Jag vet inte riktigt vad Milan såg i Alex, men med facit i hand har det inte varit en värvning som lyft Milan till några högre höjder. Milan har enligt mitt tycke bara 1 bra mittback och det är Adil Rami. Han är ganska spelskicklig, kan hålla i bollen och har bra blick för spelet men det är klart att han påverkas såklart som alla andra vilka han spelar med. Och spelar du honom med Mexes då är det total kaos du får bredvid dig, spelar du honom med Zapata vet du inte riktigt vad du får och Alex är ju emellanåt så dålig att det nästan gör ont att se honom spela.

 

 

När Milan åkte på sin utvisning direkt i matchinledningen tror jag att inte ens den mest hängivne Milansupportern hade några större förhoppningar om 3 poäng. Men problemet är inte i första hand att Milan förlorar med 3-0 borta mot Napoli, problemet är varför Milan inför den här matchen inte hade någonting att spela för. Jag tycker att det här är ett lag i totalt förfall på många sätt. Jag tycker mig inte se att det finns något form av grundspel att falla tillbaka på. De har oerhört svårt att få fast bollen på motståndarens planhalva och det är för få spelare som kliver fram och spelar en avgörande roll. Hade det inte varit för att Menez producerat så mycket mål som han har gjort och hade det inte varit för Diego Lopez fantastiska målvaktsspel då hade Milan kunnat vara riktigt illa ute nu när vi går in i slutskedet. Nu är det en del förändringar på gång i klubben om man har hängt med i nyhetsflödet. Berlusconi ska sälja en del av klubben till affärsmannen Mr Bee. Jag tror inte att det kommer innebära att Milan blir ett nytt Manchester City där det bara pumpas in pengar och att det bara är läge att spendera helt fritt. I dagens läge kan du inte bara gå in och tokspendera massvis med miljoner på så kort tid och sedan sitta på hur mycket tillgångar som helst. Nu fungerar inte reglerna klockrent men FFP blockerar ju den möjligheten i vissa mått mätt, på både gott och ont mest gott givetvis. Men om vi leker med tanken att det investeras en del pengar i Milan och man skulle värva en Falcao till laget redan i sommar skulle man bli så mycket bättre då? Jag tror inte att det bara räcker med en Falcao för att lyfta det här laget till toppen igen jag tror det behövs mycket mer. Med det inte sagt att man ska värva för ännu mer pengar än vad Falcao skulle kosta men det behövs förstärkas på de viktiga positionerna. På nyckelpositionerna har Milan inte riktigt den bredden man skulle behöva, de har ju en del spelare i truppen men det är ju inte så att alla kan gå in och starta i Serie A och göra det bra. Det gäller att agera smart och se över marknaden på vilka spelare som kan finnas tillgängliga i sommar. När det gäller mittfältare finns det en Khedira som inte kommer att förlänga sitt kontrakt med Real Madrid en Flamini som inte får så värst mycket speltid i Arsenal exempelvis. Sen behövs det en mittback av riktigt bra kvalité, problemet är att Milan tappat en del i attraktionskraft även om man fortfarande är en storklubb med en fantastisk historia. De etablerade spelarna vill vinna titlar eller spela i Champions League, och Milan har inget av de att locka med för tillfället. Och den stora frågan som alla ställer sig är om Pippo Inzaghi kommer att bli kvar på sin post efter säsongen. Jag ska vara ärlig med att jag tycker att saker och ting ska få ta tid, och jag känner att 1 år är på tok för lite tid för att utvärdera om en tränare gjort ett bra jobb eller inte. Det är klart att Pippo på sikt kan bli en duktig tränare, men det är en sak och vara spelare och en helt annan sak och vara tränare. Och problemet är ju inte i första hand Pippo, utan problemet är varför Milan var så himla snabba på att anställa honom som tränare för A-laget? Hade det inte varit bättre att låta honom träna juniorlaget och långsamt och omsorgsfullt skola in honom i tränarrollen istället för att kasta honom rakt ut i hetluften direkt. Det är samma sak när man sparkade Allegri och plockade in Seedorf sådär från ingenstans. Både Seedorf och Inzaghi har gjort fantastiska saker som spelare, men man ska vara försiktig med att anställa gamla storspelare som tränare för tidigt för då kan det bli pannkaka av alltihop. Allt är inte Pippos fel att Milan går som de går just nu, men jag har sett laget tillräckligt många gånger för att dra den slutsatsen att jag ser inte att Milan rör sig åt rätt håll. Pippo är inget taktisk geni, han har inte klarat av att styra upp backlinjen och han har inte klarat av att vinna matcher på flera olika sätt. Det är Menez framförallt som har räddat Pippos jobb flera gånger under den här säsongen, hade det inte varit för någon enstaka seger här och där hade nog Pippo fått gå redan under säsongen. Nu återstår det så lite av säsongen att det skulle bara se dumt ut om man sparkade honom i det här läget men jag tror definitivt att frågan kommer att lyftas efter säsongen. Jag känner att Pippo fick det här mycket fina uppdraget lite för tidigt, han är i mitt tycke inte riktigt redo för uppgiften. Och det är farligt när spelare som spelat i klubben i många år och känner mycket för klubben att man vill klubben så väl att det blir fel. Jag tänker på Alan Shearer som i 8 matcher fick träna Newcastle säsongen 2008/2009, en person som hade ett hjärta och ett engagemang för klubben men det gick åt skogen. Ciro Ferrara har jag nämnt tidigare, gammal spelare i Juventus men han fick inte alls ordning på Juventus under sin sejour där. Jag tycker att ska man låta en gammal storspelare träna klubben då bör man fasa in den mycket långsamt just för att han ska få den här erfarenheten som krävs för att göra bra resultat. Och jag känner att med tanke på att det är mycket troligt att Milan torskar alla matcher som är kvar vilket gör att man kan komma att sluta på en 14:e plats då går det bara inte att behålla Pippo 1 säsong till. Och frågan är då vad finns det för alternativ? Jag tycker att Milan ska gå på ett mer etablerat namn än något ungt namn. I Napoli finns det en Benitez som vad det verkar inte kommer att bli kvar oavsett hur laget verkar slutföra säsongen, det finns en Spalletti som fortfarande står utan jobb efter att han fick sparken från Zenit. Jag tror även att Antonio Conte skulle kunna tänka sig att träna Milan om han nu skulle vilja lämna sitt jobb som förbundskapten efter att situationen mellan honom och hans gamla arbetsgivare Juventus blivit lite infekterad. Objektivt sett hade jag gärna sett Conte i Milan, det hade varit väldigt spännande att se om han hade kunnat få fart på det här laget. Men jag avslutar denna mycket långa utläggning med att säga att Pippo kommer få sparken efter säsongen, jag ser inget annat scenario. Milan gjorde en rejäl chansning när man tog in honom vilket man förmodligen var medvetna om. Ibland går en chansning hem, ibland går en chansning inte hem och den här gången gick chansningen inte hem vilket fick förödande konsekvenser rent sportsligt. För Milans bästa ska man försöka knyta till sig ett mer rutinerat namn som tränare. Pippo har gjort så gott han har kunnat med de kunskaper han har, men han är definitivt inte någon matchcoach. Det var för tidigt att ge Pippo uppdraget som tränare i Milan precis som att det var ett misstag att ta in Seedorf som ersättare till Allegri. Jag tror inte Milan gör om det misstaget, och det är inte helt omöjligt att någon av de namnen jag nyss räknade upp kommer att landa på San Siro till hösten. För att Pippo skulle få stanna kvar vid sin post det kan jag garantera er att det kommer inte att ske.

 

Då hälsar jag er varmt välkomna till min egna lilla fotbollshörna. Vi står inför en fullspäckad fotbollshelg som alltid. Och här sitter jag och funderar på lite allt möjligt men det finns ett lag som jag vill prata lite extra om idag. Det var ett tag sedan jag skrev om Liverpool men nu är det dags igen att sitta och beklaga sig över det här laget.

 

Vi får inte glömma bort att det återstår 4 matcher av säsongen så egentligen är det lite för tidigt för att försöka summera hur säsongen har varit men jag känner att det ändå är läge att utvärdera den här säsongen, för det finns en del att ta upp. Säsongen i stort har handlat väldigt mycket om att hitta en spelidé och hitta ett spelsystem som sitter. Hösten vill jag knappt prata om för där var vi inne i en period där vi spelade så dåligt att det är pinsamt att behöva prata om det. Men det är klart 0-0 mot Hull hemma 0-0 mot Sunderland hemma och 3-1 förlust borta mot Crystal Palace säger ju lite om hur vi spelade under den perioden. Efter 3-0 förlusten mot Manchester United på Old Trafford kändes det som att det fick räcka, nu var det bara en tidsfråga innan Rodgers skulle få sparken. Det var i den matchen han dessutom gick över till att spela trebackslinje vilket jag inte tål som ni säkert har märkt när jag skrivit om det. Jag tycker att man måste kunna anpassa spelet efter det spelarmaterial som finns och jag tycker inte att Liverpool har det spelarmaterial som krävs för att spela med en trebackslinje. Det är bara att titta på den backbesättningen vi har, Lovren är uppenbarligen ingen ytterback då han mest ser seg och trött ut när han ska försöka delta i offensiven. Sakho är oerhört spelskicklig, men jag tycker inte att han har snabbheten som krävs för att vara en ytterback som kompletterar yttrarnas löpningar i ett anfallsspel. Jag vet inte vad Glen Johnson gör i laget överhuvudtaget men han ska ju inte vara en ytterback i en trebackslinje för han fyller ju ingen funktion vare sig offensivt eller defensivt. Okej han kan spela både som högerback och vänsterback och det är väl en fördel att man kan konkurrera på fler positioner i backlinjen, men han var en riktigt bra ytterback en gång i tiden men han har tacklat av rätt rejält och jag tycker att det är dags att försöka göra sig av med honom efter säsongen. Emre Can har stundtals gjort det väldigt bra på högerbacken men på slutet har jag märkt att han skulle må bra av att spela på mittfältet. Och personligen skulle jag hellre ha honom på mittfältet då han får delta i anfallsspelet mer och får vara mer delaktig och stångas på mitten. Han har ett bra skott vilket inte kan utnyttjas så mycket om han spelar högerback och han har en mycket fin passningsfot, jag tror han skulle kunna göra många assist om han fick spela på mittfältet. Men efter Unitedmatchen lyckades Liverpool vända på säsongen, i varje fall om bara pratar resultatmässigt. Jag tror att vi gick igenom 13 matcher i ligan utan förlust. I mars månad skulle vi ta oss ann United på Anfield och för en gångs skull var vi lite favoriter inför en match mot detta tunga motstånd. Hade vi vunnit den matchen hade vi förmodligen kunnat utmana om en 4:e plats enda in till den sista omgången, men istället gör vi en otroligt blek match där vi inte står upp för varandra är otroligt tama i allmänhet och förlorar med 2-1. Arsenal körde över oss med 4-1 på Emirates, där Rodgers galen som han är valde att spela med Kolo Toure som ensam mittback i trebackslinjen. Kolo Toure skämde ut sig fullständigt, bolltapp på bolltapp markeringsmiss på markeringsmiss och ingen beslutsamhet i försvarsspelet överhuvudtaget. Å andra sidan var det inte bara Kolo Toure som skämde ut sig, vad Moreno håll på med vid 1-0 målet orkar jag knappt gå in på det är ju pojklagsnivå på det försvarsspelet. Efter Arsenalmatchen var det dags för Newcastle hemma, det var en match som jag inte kunde se men Liverpool vann i varje fall med 2-0 vilket var viktigt såklart. Samtidigt var jag försiktig med att andas för mycket optimism och ge Rodgers massa beröm. Det är klart att han kan få beröm för att laget studsade tillbaka efter en överkörning mot Arsenal med 4-1, men det kanske inte är världens svåraste uppgift att slå Newcastle på hemmaplan. Efter det åkte vi till The Hawthorns för att ta oss ann West Bromwich i ett läge där det bara handlade om att gå rent under avslutningen och sedan förlita oss på att något av Manchesterlagen kollapsade. Men istället skämmer vi ut oss fullständigt och spelar 0-0 och i tisdags var det dags för bortamatch mot Hull. Det handlade bara om en sak, 3 poäng och inget annat. Och jag tycker att vi gör en helt okej första halvlek, även om vi såklart inte spelade fantastiskt på något sätt men vi glimtade till ibland vilket gav lite hopp inför den andra halvleken. Det viktigaste av allt Dawson av alla nickade in 1-0 för Hull innan halvtidsvilan och vi fick jobba i uppförsbacke i andra halvlek. Den andra halvleken var bland det tråkigaste jag har sett med Liverpool om jag ska vara ärlig. Felpass, dålig fart i löpningarna och de spelarna som ska vara de avgörande poängspelarna klev inte fram och vevade igång laget. Sterling som det varit mycket skriverier om gällande hans kontrakt gjorde inte mycket väsen av sig. Vi ska inte gå in på det allt för mycket men jag vill bara nämna det att om nu Sterling vill ha 100 000 pund i veckan ja men då får du för fan ta och prestera någon gång. Jogga omkring där på kanten och inte göra så mycket mer än att misslyckas med varje dribblingsnummer det är inte värt 1 miljon kronor i veckan. Imorgon väntar QPR på hemmaplan och vi är 7 poäng efter United och om man räknar in vår dåliga målskillnad blir det 8 poäng. Att vi ska ta in 8 poäng plus att United ska kollapsa totalt på 4 matcher, nej det går inte.

 

 

Det jag funderar på nu inför avslutningen av säsongen är om det verkligen är värt att fixa en Europa League plats för Rodgers skull? Ni som följer mig inte bara på bloggen utan även på Twitter vet vad jag tycker om Rodgers. Jag tyckte det var spännande när han kom, han verkade ha väldigt höga ambitioner om hur vi skulle spela fotboll. Men jag tycker att ju längre tiden har gått med Rodgers tycker jag att han är helt avslöjad för vilken tränare han är. För det första kan han bara spela omställningsspel det är uppenbart. Titta bara på de här 2 matcherna mot West Bromwich och Hull där det är vi som ska föra matcherna och spela bort motståndet på ett så pass effektivt sätt att det räcker för att vinna. Jag kräver inte att vi ska vinna med 6-0 i bägge matcherna men vi ska åtminstone kunna spela bort motståndet så att vi kan få med oss 3 poäng. Det hade varit intressant att få läsa någon statistik gällande hur mycket mål Liverpool har gjort genom att spela bort motståndet och inte genom omställningsspel. Det är möjligt att det är mer jämnt fördelat än vad jag tror men jag tror ändå att det kan inte vara särskilt många mål Liverpool har gjort genom att luckra upp ett försvar på egen hand istället för att utnyttja en omställning när motståndaren tappar boll på känsligt ställe. Och hur hållbart är det egentligen med en tränare som bara kan spela omställningsspel? Allt beror givetvis på vad det är för en målsättning som man sätter inför säsongen. Säger man att vi ska vara uppe och toucha på en topp 4 placering vi ska bli topp 7 och vi ska släppa fram unga talanger, ja men då är väl Rodgers ett väldigt bra val. Säger man att vi ska gå till Champions League? Nja, då är Rodgers helt plötsligt inte rätt man för jobbet. Och Liverpool är en klubb som ska vara med och konkurrera om Champions League platserna och framförallt det är en klubb som ska vara inne i Champions League och känna på hetluften. Jag tror att det är viktigt för alla storklubbar att åtminstone vara med i Champions League och vara där och snurra för att på så sätt kunna attrahera spelare som drömmer om att få spela där. Men tillbaka till Rodgers, mitt största problem med Rodgers och det som gör att jag tycker det är omöjligt att ge honom 1 säsong till är att han är så förbannat envis. Han gör verkligen precis som han vill och sedan bryr han sig inte ett dugg om konsekvenserna. Vi har kört på med den där förbannade trebackslinjen under ganska lång tid nu och för att göra en liten snabb utvärdering av det experimentet har det blivit bättre? Nej det har blivit sämre? Å andra sidan finns det en paradoxal grej med Rodgers ledarskap och det är att han är tydligen här och nu fast besluten om att vi ska spela trebackslinje samtidigt som han inte vet själv vilken formation vi ska spela. Det känns som att jag inför varje match med Liverpool under Rodgers sitter och funderar över vilken formation vi spelar och det säger sig självt att det håller ju bara inte det ska ju bara sitta i ryggmärgen vilken formation som ska spelas. Jag kan ta ytterligare ett exempel som inte är till Rodgers fördel. Han har bara en plan och det är att vi ska ligga lågt och bara göra mål genom att spela omställningsspel samtidigt som karln inte kan räkna till 4 mittbackar. Jag har känt det under hela Rodgersregimen när det gäller mittbackarna att ja men hallå vi är en man kort här. Om Daniel Agger blir skadad då måste vi slänga in en Coates som inte håller måttet. Och sista 2 åren har det varit Skrtel som varit våran nummer 1 och blir han skadad ja men då funkar det inte med Kolo Toure. Rodgers sköter inte alla värvningar själv, men han får vara med och påverka ganska mycket om hur lagbygget ska se ut. Ja men för fan Rodgers varför såg du inte till att vi inför säsongen hade 4 mittbackar som vi kunde gå runt på som höll måttet så att vi inte blev så förbannat beroende av att Skrtel ska spela alla matcher. Vi la pengar på Lovren, ganska rejäla summor för övrigt runt 20 miljoner pund. Men 1 säsong i Southampton? Nja man måste nog bevisa mer innan man kommer till en klubb av vår dignitet. Jag hade försökt gå på ett namn av bättre kvalité, alternativt försökt skola in Sakho ordentligt men han har Rodgers fullständigt slarvat bort genom att spela honom som vänsterback i den där värdelösa trebackslinjen. Och det sista då som gör att jag vill ha bort Rodgers till varje pris det är hans intervjuer efter matcherna. Jag orkar inte gå igenom alla exemplen men listan kan göras lång på när vi har gjort en värdelös insats och vad gör Rodgers jo han går ut i media och säger att "Vi var outstanding". Och det man kan fråga sig är vem är det han försöker lura? Är det oss supportrar, media eller till och med sig själv? Jag har ingen aning men jag tycker inte det är särskilt underhållande utan det är bara pinsamt att gå ut och säga så efter att man skämt ut sig. En tränare som bara kan spela omställningsspel, en tränare som inte kan styra upp en backlinje och som inte har en aning om vilken formation han ska spela han ska inte vara tränare för en klubb av vår dignitet. 3 år är ändå 3 år och ska man utvärdera de här 3 åren kan man konstatera att vi glimtar bara till ibland och när vi ges tillfälle att spela vår kontringsfotboll då är vi farliga men så fort vi blir sönderlästa då har vi inget grundspel att falla tillbaka på för att kunna spela oss till segrar. Och det är ett förbannat underbetyg att Rodgers under de här 3 åren inte har kunnat sätta ett spelsystem, inte kunnat styra upp backlinjen så att det finns en defensiv att falla tillbaka på och att han väljer att spela spelare som inte är i närheten av startelvan. Joe Allen, Lovren och Glen Johnson det är ju spelare som inte ska spela en match från start till under de återstående spelschemat men de kommer förmodligen göra det. Det är helt sjukt att en sån som Joe Allen har blivit någon form av nyckelspelare på det defensiva mittfältet, när han inte kan någonting. Han är tam han slarvar i passningsspelet han springer för dåligt och han kan inte hantera bollen och han är bara så otroligt dålig men han får chansen vecka ut och vecka in. Jag har fått nog av Rodgers, 3 år är 3 år enough is enough är det inte så man brukar säga? Rodgers får gärna fortsätta hävda att ingen hade kunnat göra ett bättre jobb än honom men jag kommer aldrig köpa det resonemanget för jag tror honom inte för fem öre. Och någon beröm får han inte av mig i det här inlägget heller. Han skulle passa suveränt i ett juniorlag eller jobba med att upptäcka talanger åt någon mindre klubb men han är ingen Liverpooltränare. Och för att sy ihop säcken där jag inledde den här diskussionen om det är värt att nå Europa League för att Rodgers ska få vara kvar på sin post. Är det värt att nå Europa League för Rodgers skull? Svar nej. Det är klart att Europa League är bättre än inget men samtidigt är jag tveksam till om vi med Rodgers kommer ha någonting att hämta där nästa säsong, jag tror snarare att det kommer att bli en ny pinsam förnedring i ett gruppspel mot motstånd som vi alla dagar i veckan ska klara av att slå. Jag tycker att Rodgers har begått så många misstag och han har fått så många chanser att rätta till de misstagen men han gör det aldrig, för att han är en så förbannat envis tränare som vägrar vara flexibel och inte kunna anpassa sig efter vad det är för typ av spelarmaterial han har att jobba med. Och jag är öppen med att majoriteten av mitt Liverpoolhjärta vill att Liverpool ska torska alla matcher som är kvar, förutom den matchen mot Chelsea den 10 maj för där måste man ju vinna såklart men i övrigt vill jag ju att vi ska torska alla matcher som återstår för att Rodgers ska få sparken. Och det är en väldigt destruktiv tanke och den må i grund och botten vara fel men det är så jag känner. Om jag får välja mellan att gå till Europa League och stå ut med Rodgers 1 säsong till eller att komma 6:a eller 7:a och därmed missa Europa League för att Rodgers ska få sparken väljer jag lätt missa Europa League. Jag brinner absolut mer för Champions League, jag tycker det är viktigare att känna på en åttondelsfinal i Champions League än att åka ur en semifinal i Europa League. Att spela i Champions League är det absolut viktigaste och det tror jag att det flesta som håller på Liverpool tycker. Som ni förstår brinner jag särskilt inte mycket för säsongsavslutningen, jag håller alla mina tummar för att det bara återstår 4 matcher kvar med Rodgersregimen. Det är klart att jag vill att spelarna visar upp ett spel som ger lite hopp inför framtiden, men jag skulle nästan bli bitter om vi skulle fixa en Europa League plats för då blir Rodgers förmodligen kvar. För som sagt att gå all in för en Europa League plats bara för att Rodgers ska få 1 säsong till på sig? Nej för mig är det inte värt det.