sportviktorn

 

Hallå och återigen varmt välkomna tillbaka till min lilla fotbollshörna där jag tar upp lite allt möjligt kring världens bästa sport. Den här gången tänkte jag att jag skulle ägna några rader åt att kommentera den Erik Hamréns trupp till playoffmatcherna mot Danmark. Är det en väntad trupp eller finns det några överraskningar som ska bli intressanta att följa? 

 

 

Om vi börjar med att titta till målvaktsfronten tycker jag att det inte var några konstigheter där. Att Robin Olsen fick en plats är naturligt då han har bevisat tidigare att han har en hög nivå i sig och han skulle nog kunna spela i någon av de riktigt stora ligorna. Nu har jag ju inte någon vidare koll hur det har gått för honom sedan flytten till grekiska ligan, men han har visat under sin tid i Malmö att han är en mycket kompetent målvakt och att han kommer att vara med och fightas på allvar om förstaspaden den dagen Andreas Isaksson tackar för sig. Det var riktigt kul att Patrik Carlgren fick en plats i truppen, även om alla vet att han är inte tänkt att starta mot Danmark vare sig om alla är friska eller om Isaksson skulle dra på sig en skada då går nog Robin Olsen före. Däremot tycker jag att det var alldeles självklart att ta me Carlgren till de här matcherna. Har du en målvakt som gör en sådan dundersuccé som han faktiskt gjorde under sommarens U21-EM då är det enligt mitt tycke rent tjänstefel att inte plocka med honom till A-landslaget. Vi har en situation där vi behöver göra ett generationsskifte i alla lagdelar men inte minst på målvaktssidan. Isaksson är fortfarande en helt okej målvakt och jag tycker det vore fel att hänga ut honom som den stora anledningen till att Sverige bommade direktplatsen till EM, han är fortfarande en målvakt som håller på den här nivån. Däremot ser jag det som nödvändigt att Hamrén eller vem det nu blir som leder oss i kommande VM-kval att börja titta på andra alternativ när det gäller vem som vaktar målet. Därför är det helt rätt att ta med Carlgren till den här samlingen, det är ett ypperligt tillfälle för honom att få vara med och se och lära och få den här rutinen som är så viktig. Sedan får man mest rutin från att spela matcher såklart, men man får inte glömma bort att det är viktigt att en spelare blir uttagen till flera samlingar så att han känner att han är med och hugger på lite speltid annars finns det en risk att spelaren i fråga tappar självförtroende. Däremot är det inget snack om att Isaksson ska spela i bägge matcherna oavsett hur det går i det första mötet. Det vore en väldigt stor chansning att byta målvakt och slänga in Robin Olsen eller Patrik Carlgren bara för att se vad som händer. Jag tycker det är bättre att låta Isaksson få det här dubbelmötet på sig, och skulle vi bomma EM slutspelet ja då kan det nog vara dags för Isaksson att tacka för sig. Återigen det är inte att Isaksson är helt värdelös, men det känns ändå som att det kan vara bra tajmat att börja spela in en ny målvakt i kommande VM-kval. Däremot om Isaksson visar sig vara så värdefull att det vore ett för stort risktagande att peta honom då är jag inte främmande för att köra på med honom, om han nu inte själv väljer att tacka för sig efter playoffet eller ett eventuellt EM. 

 

 

När det gäller försvarare kan jag tänka mig att det råder delade meningar om vilka val Hamrén har gjort. Personligen är det backbesättningen jag har störst problem med i Hamréns landslag. Mikael Lustig tycker jag i sina bästa stunder är en mycket följsam och stabil ytterback och som kan stänga en kant. Men han har haft lite skadeproblem och har inte sett så värst bra ut under sina senaste landskamper. Och jag tycker att det har funnits flera tillfällen då Hamrén har kunnat börja skola in Anton Tinnerholm på den positionen. Då jag önskar att vi spelar en mer offensiv fotboll där ytterbackarna ofta följer med då hade Tinnerholm varit ett riktigt bra alternativ. Pierre Bengtsson har hållit till på högerbacken under en period vilket inte alls har funkat, han har gjort det bästa av situationen men att spela en vänsterfotad spelare som högerback det blir lite som att spela med huvudet under armen det blir fel helt enkelt. Med det sagt sitter jag inte och säger att Pierre Bengtsson inte får plats i min startelva. Eftersom Tinnerholm inte är med hade jag spelat Lustig som högerback, flyttat över Pierre Bengtsson till vänsterbacken och samtidigt flyttat upp Martin Olsson i en mer offensiv roll på vänsterkanten, som wingback eller vanlig ytter. Det borde inte vara några problem för Hamrén med tanke på att han visat sig vara ganska flexibel när det kommer till val av formation, eller så är det ett tecken på att Hamrén inte riktigt vet vad han vill men det beror såklart på vad man som åskådare har för inställning till Hamréns insats som ansvarig. Mikael Antonsson och Andreas Granqvist har jag haft enorma problem med under ganska lång tid. Jag tycker inte att de har haft något särskilt bra samarbete, och ibland får jag intrycket av att de spelar lite för sig själva och att det finns ingen tydlig struktur i deras försvarsspel. Nu ska man vara försiktig med att ändra för mycket på nyckelpositionerna och jag vill hävda att mittlåset är en av nyckelpositionerna. Men samtidigt tycker jag det är lite beklämmande att oavsett hur dåliga Antonsson och Granqvist är så får det förnyat förtroende i match efter match. Hade de varit 20 eller 25 hade det varit en sak då hade man ändå sett att det här kanske kan ordna upp sig på längre sikt och att det till slut visar sig vara rätt lösning. Men Antonsson är 34 och Granqvist är 30, och de har börjat tackla av rätt rejält och på dörren knackar bland annat Filip Helander, Erik Johansson och jag skulle även vilja ta med Joseph Baffo och Alexander Milosevic i den diskussionen. Men tyvärr har Hamrén valt att hålla fast vid de gamla gubbarna och jag är inte så säker på att det är till det positiva den här gången, och det är definitivt inte till Hamréns fördel om han nu funderar på att köpa sig mer tid bland supportrarna. Jag hade valt att åtminstone spela Helander eller Erik Johansson från start just för att låta de få den här rutinen av viktiga matcher. Det är en sak att spela träningslandskamper mot halvbra eller ibland rentav uselt motstånd, men det är i den här typen av matcher där det bränner till det är då du får som mest erfarenhet och som du kan dra nytta av under resten av din framtida landslagskarriär. Men jag känner på mig att det blir Antonsson och Granqvist som startar i bägge matcherna, nog för att Hamrén har hattat en del i backlinjen men just nu känns det som att han har valt att köra på med dessa två herrar. Om det är ett tecken på att Hamrén känner sig trygg med att ha Antonsson och Granqvist på planen eller om det är ett tecken på att vi behöver en ny förbundskapten det går att diskutera. 

 

 

Och då har vi bara mittfält och forwards kvar att gå igenom och där finns det några positiva överraskningar och lite negativt att ta upp. Vi måste ju börja med det faktum att Emir Kujovic fick chansen efter sin fantastiska säsong med IFK Norrköping. För mig är det inget snack om saken att Kujovic skulle få chansen att vara med till den här landslagssamlingen. Jag kan förstå att han inte var aktuell under vårens träningsmatcher för en gångs skull ska jag ge Hamrén rätt på den punkten. Men så bra som han har varit under den här säsongen och särskilt under hösten då går det inte att undvika att plocka med honom. För är det någonting som jag har saknat under flertalet landskamper under Hamréns tid vid makten då är det spelare som är i form. Och visst det går att argumentera för att man vill se någon prestera bra över en längre period innan man tar ut honom i ett landslag. Och jag följer inte Norrköping slaviskt så jag är inte rätt person att sitta och säga om Kujovic bara har dansat en höst eller om han faktiskt är på riktigt. Men det spelar ingen roll, när det kommer till playoffmatcher då handlar det om att prestera bäst under en kortare period, det är här och nu som gäller och just nu är Kujovic en av svensk fotbolls hetaste spelare och då är det inget snack om saken att han ska få vara med. Däremot föredrar jag fortfarande att vi spelar med Zlatan och Guidetti på topp. Jag tyckte mig se glimtar av ett fint samarbete de två emellan i sista matchen i kvalspelet mot Moldavien. Det var ju det som många var spända på om Zlatan och Guidetti skulle fungera ihop, och jag tyckte att de inte var några större problem. Guidetti försökte ofta nå Zlatan när han fick bollen men han var inte heller rädd för att försöka skapa chanser på egen hand. Marcus Berg är jag lite kluven till, han känns som en helt okej spelare att ha att slänga in när man ska trycka på med bollar in i boxen men om han är en spelare som gör skillnad över 90 minuter i en sån här viktig match det ställer jag mig mer tveksam till. Om vi går över till mittfältet har jag lite blandade känslor kring vilka spelare som kommit med. Det var roligt att Oscar Hiljemark fick komma med och jag har tjatat om att han ska ha en plats åtminstone i en trupp men om han är en startsspelare det kan man diskutera. Men han har kommit in klockrent i Palermo och har fått sin speltid även om han inte startat alla matcher. Att han överhuvudtaget får vara med och känna på spel i en av världens bästa ligor det är imponerande. Erkan Zengin och Jimmy Durmaz har varit med några gånger nu och där känns det som att vi vet ungefär vad vi får av de. Den som sticker ut mest av dessa två är Zengin, han är ändå lite lurig i sitt spel och kan stå för individuella prestationer och bryta mönstret. Jag tycker att Durmaz inte har imponerat särskilt mycket när han väl fått chansen, men tycker ändå att det kan vara värt att låta honom få fightas om en plats. Nu återstår det att se hur det blir med Lewicki, men om han kan spela är jag inte alls främmande för att spela honom från start. Spelar otroligt moget för sin ålder, väldigt duktig på att värdera situationer. Och han kan fungera som en spelare som droppar ner i backlinjen vilket skulle göra att ytterbackarna får mer utrymme att börja delta i det offensiva spelet vilket jag var inne på tidigare. Sebastian Larsson är varken värdelös eller bra, han är bara där och det är det som är det största problemet med att han är med i truppen. Nu verkar det som att det i första hand är högerback som han konkurrerar om, om jag uppfattat saken rätt. Jag håller honom som en bättre spelare defensivt än offensivt, eller han gör i varje fall mer nytta i en mer defensiv roll rättare sagt. Kim Källström och Abdul Khalili är två spelare som jag inte förstår vad de gör i truppen. Okej det var hårt vinklat kanske när det gäller Kim Källström, men jag tycker att han är en av fler spelare som börjar tappa greppet och som har passerat bäst före datum när det kommer till landslagsspel. Han slarvar för mycket i passningsspelet och det känns inte som att han bidrar med spets i offensiven längre som han faktiskt gjorde på den tiden när "Anders eller Kim" debatten var som hetast. Sverige stod för en bragd i sommarens U21 EM men var det någon spelare som inte var bra i den turneringen så var det Abdul Khalili, och jag kan verkligen inte hitta ett enda argument för att han ska ha en plats i truppen. Då tycker jag att det hade varit bättre att ge en spelare som Simon Tibbling chansen som ändå gjorde ett riktigt bra U21 EM. Robin Quasion kan spela på alla positioner på mittfältet och skulle även kunna spela som släpande forward eller winger om man vill spela med 3 anfallare. Så Kim Källström och Khalili är jag inte särskilt imponerade av. Wernblom, Toivonen och Emil Forsberg vet vi vad vi får av, 2 av de här spelarna fyller ändå en viss funktion och 1 gör det inte och det behöver jag väl inte ens redogöra för? 

 

 

Jag tänker inte sitta och ösa lovord över Hamrén och börja måla upp honom som en fantastisk förbundskapten för Sverige. Men den här gången tycker jag faktiskt att han kan få beröm för några enskilda val av spelare. Det var befriande att Kujovic fick följa med, det visar att Hamrén är beredd att gå på spelare som är i form och som inte bara har varit med tidigare. Det var bra att Guidetti fick vara med igen, då det skickar viktiga signaler om att han är en av de som ska bära landslaget på sikt lite längre fram. Det är en sak att få starta i en match mot Moldavien där vi på förhand mer eller mindre vet att det blir playoff ändå. Men nu får han förhoppningsvis vara med och känna på skarpt läge, vilket han kommer att behöva. Det som ska bli mest intressant att se det är hur Hamrén väljer att formera mittfältet, blir det en 4-4-2 uppställning eller blir det 4-2-3-1 för att kunna få plats med ytterligare en mittfältare? Samtidigt tycker jag att det är viktigt att trycka på att det här handlar inte i första hand om val av formation eller huruvida den spelaren inte kom med i truppen utan det här handlar om en helhet. Hittills har Hamrén inte varit i närheten av att sätta helheten trots att han lyckats ta oss till ett EM slutspel. Det känns som att det här är ögonblicket då det är sista chansen för att Hamrén att visa om han är en matchcoach och om han är en vinnare. Jag kan till viss del uppskatta hans sätt att förespråka en mer offensiv fotboll, men under de senaste 2 kvalspelen har jag upplevt att han mer och mer har börjat tappa greppet. Det har varit väldigt mycket stora ord, och han är en bra talare det ska man inte ta ifrån honom men problemet är att om inte resultaten kommer och framförallt om vi inte ser ett spel som är hållbart över en längre tid och som är slagkraftig i mästerskap då blir hans argumentation lite av en parodi. Som tur är finns det en spjutspets som heter Zlatan Ibrahimovic som vi alla vet kan ha en sån där magisk afton och göra lite vad som helst med bollen. Jag tycker fortfarande att Zlatan börja gå ner sig men då pratar vi marginellt, det är fortfarande en anfallare som är gjuten i en topp 5 eller topp 10 lista i världen. Och har han två fantastiska kvällar då finns det stora chanser att det här kommer att ordna sig. Det som jag är mest orolig över det är att vi inte har en backlinje som egentligen inte ska räcka till på den här nivån. Nu blir det upp till bevis för Antonsson och Granqvist att visa upp om de verkligen är ett mitttbackspar du kan räcka långt med, men jag är rädd för att vi har inte en backlinje eller ett försvarsspel att falla tillbaka på. Lyckas vi vinna över Danmark då är det för att vi får igång offensiven och inte för att vi stänger till och kan spela på ett resultat. Och jag håller ändå Danmark som favorit inför det här mötet. De finns rutin i mittförsvaret i Daniel Agger, man har spelare som sticker ut och som kan skapa chanser på egen hand som Daniel Wass och Christian Eriksen. Och det känns som att Danmark så länge jag har fått följa fotboll har haft ett psykologiskt övertag på Sverige. Hur matcherna än har sett ut så har det ofta slutat med att Danmark gått segrande ur striden. Så jag är lite smått pessimistisk men ändå lite försiktigt optimistisk ändå just för att jag vet att Zlatan kan med sin erfarenhet och spetsegenskaper vara den som gör att pendeln svänger över till oss. Men det kommer att krävas ett bra insats i defensivt rent kollektivt, och vi måste få upp tempot i passningsspelet och försöka spela lite rakare så att vi inte hamnar i situationer där vi bollar runt i sidled vilket gör att motståndarna kan försvara sig utan några större problem. Men till sist jag vill se att vi tänder till på allvar, det är Danmark som står på andra sidan i ett avgörande playoffmöte för att ta oss till ett mästerskap. I min värld går det inte att få mer tändvätska och motivation för att försöka ta sig till EM, vi ska visa hjärta och gå in med stor inspiration till det här mötet. Det väntar ett utsålt Friends arena i första mötet, det går inte att begära så mycket mer än det. Det blir inte större än såhär och nu är det dags för spelarna att visa det även på fotbollsplanen, kom igen nu Sverige! Mot Frankrike!