sportviktorn

 

Hallå och välkomna ska ni vara till fotbollshörnan där det har blivit dags att snacka lite Liverpool igen. Det har inte varit lika mycket inlägg om Liverpool under den senaste tiden vilket i sig är lite av en skandal, jag får skärpa mig. Ikväll ställdes Liverpool inför säsongens absolut svåraste uppgift när det var dags för Manchester City på bortaplan. Men den här matchen skulle bli någonting riktigt minnesvärt i varje fall för oss som har röda hjärtan. Det vart ju en asfaltering till slut, Manchester City 1 Liverpool 4. 

 

 

Givetvis fascinerande, det är så jag väljer att se på det först och främst. Jag tycker att den första kvarten tillhör det absolut bästa jag har sett ett Liverpoollag göra på mycket länge. Och det är inte så att jag för stunden öser på med superlativ utan i det här fallet är det fullt logiskt att spelarna ska ha massvis med beröm. Det är klart att det fanns en oro inför matchen hur vi skulle hantera City som i mångt och mycket är en lagmaskin. Hur skulle Dejan Lovren och Martin Skrtel ta sig ann Agüero som var tillbaka i startelvan efter en tids frånvaro? Han är som ni alla vet en av världens bästa målskyttar och med respekt till Lovren och Skrtel men jag har hela tiden uppfattat det som att det är inte ett mittbackspar att lita på när du möter riktigt bra lag. Men på något märkligt sätt lyckades Lovren och Skrtel att sköta sig på ett alldeles utmärkt sätt. Det är klart att det ser inte alltid så stabilt ut när Lovren ska ge sig på att skicka iväg ett uppspel, eller när man ser att Skrtel börjar dra i motståndarens tröja istället för att försöka jaga ifatt bollen men tack vare en stabil insats kollektivt lyckades vi hjälpa de tillräckligt mycket så att deras brister inte blev för mycket avslöjade. Men framförallt handlade den första halvleken om ett intensivt presspel och en effektivitet som jag inte har sett på länge. Efter en halvtimme var det 0-3 på tavlan efter att Coutinho och Firmino stått för en fin kombination där Firmino försökt slå den avgörande passningen in i straffområdet men där bollen tar på Mangala och går in i mål. Vilket för övrigt känns lite symboliskt med tanke på att det har snackats mycket om att Liverpool måste börja göra mål, men de har inte förmågan att skapa tillräckligt mycket bra chanser och de har inte riktigt det där flytet heller. Men vårt ledningsmål var minst sagt lite av ett slumpmål, för en gångs skull var det vår tur att lite tur med studsarna. Andra målet är det Firmino som hinner ikapp bollen efter en passning från Lucas om jag minns rätt och han hittar Coutinho perfekt som kommer och fyller på inne i boxen och placerar elegant in bollen efter marken. Firmino spelade som ensam striker i den här matchen, men det betyder inte att han ska göra allting själv. Därför var det befriande att se att när Firmino inte var längst fram i banan då fyllde vi på med spelare inne i boxen och vid just den här situationen var det Coutinho som tog på sig det ansvaret och det resulterade i ett mål. Det tredjemålet är ett cirkusnummer, Emre Can blir felvänd men hittar Coutinho med en klackspark och Coutinho i sin tur hittar Firmino som bara kan peta in den i öppet mål. Det var en upprullning utan dess like, och den halvtimmen måste vara det mest absurda jag har varit med om. Hade någon sagt till mig att Liverpool skulle leda med 3-0 på Etihad stadium efter 30 minuter då hade jag förmodligen skrattat personen i fråga rakt i ansiktet, men det är väl kul att man kan bli överraskad. Defensivt var det som sagt en stabil halvlek förutom ett individuellt misstag där Skrtel blir lite väl ambitiös i sitt agerande då han försöker sig på ett svårt uppspel som fångas upp och Agüero får ett tillräckligt bra läge för att utnyttja det och så var det 1-3 precis innan halvtidsvilan. Psykologiskt viktigt mål för matchen och frågan var om City kunde ta vara på det lilla momentum man skaffade sig i och med det målet? 

 

 

Svaret på den frågan blev sett över ytterligare 45 minuters spel nej. Nu är det lätt att brösta upp sig som Liverpoolsupporter och hävda att City var helt ofarliga, så var inte fallet. City hade sina chanser att reducera ytterligare men jag tyckte att det mer berodde på att vi emellanåt slarvade i vårt försvarsspel men även när vi skulle bygga upp våra anfall. Jag tycker exempelvis att en spelare som Emre Can kan bli alldeles för omständig i sitt spel med boll. Det blir ofta att han hamnar i lägen där han antingen har ryggen mot mål eller får läge att sätta passningarna ut på kanterna eller i djupled, men då ska han stå och hålla i den någon sekund extra och så får han press på sig och då blir det för trångt och så blir han av med bollen. Även Alberto Moreno tenderar att vara lite för bollkär vilket är ännu mer farligt när man är ytterback då man inte vill ge motståndaren en hel korridor att jobba med. Men totalt sett gjorde vi en stabil andra halvlek också, den var inte perfekt men tillräckligt bra för att vi skulle få avgå med segern. Sedan tycker jag att det är dags att lyfta fram Mignolet ytterligare en gång för sitt fantastiska målvaktsspel. Vi får inte glömma bort att Mignolet var smått hatad bland vissa supportrar, och jag tänker inte sitta här och låtsas som att jag inte var kritisk till hans målvaktsspel även om jag just inte hatade honom då jag tycker att det är ett lite för starkt ord för min smak. Men visst hade han perioder både under sin första säsong men framförallt under hösten 2014 där han inte alls visade upp ett särskilt bra målvaktsspel. Det som är viktigt det är att det känns stabilt längst bak, att man som utespelare kan tillåta sig själv att lämna över ansvaret till målvakten genom att låta motståndaren ta avslut. Det ska också kännas hyfsat lugnt vid fasta situationer, att målvakten går ut och boxar bort bollen eller plockar ner den och tar de skotten han ska och inte släpper billiga returer och så vidare. Tidigare var inte Mignolet bra på någon av de här sakerna jag nyss räknade upp, men från våren 2015 så har det hänt någonting med honom. Han gjorde några bra matcher och sedan har det helt och hållet bara gått spikrakt uppåt för hans del. Sedan går det att diskutera om han är en målvakt som du vinner titlar med, det återstår att se men att han har fått ett uppsving det är ett faktum och mer än välkommet. Den andra halvleken handlade mest om att säkra bakåt och sedan utnyttja de situationer som kunde uppstå om City blottade sig för mycket. Firmino kunde ha blivit tvåmålsskytt, med lite bättre skärpa i avslutet så är matchen avgjord mycket tidigare. Men framförallt är jag mest nöjd med hur vi försvarar oss i den här halvleken, där vi aldrig drabbas av panik även om det såklart ibland ser ut som att vi rensar i panik. Men Skrtel fortsatte att stå upp bra i närkampsspelet, och Lovren må inte ha världens bästa teknik men han går in rejält i duellerna och får undan bollen antingen via nick eller rensning. Och där har vi en spelare som har fått ett litet lyft under Jürgen Klopp. Självklart litar jag inte fullt ut på Lovren bara för en enskilt bra insats, men gör han den här typen av insatse lite oftare då ser jag inga problem med att han startar lite då och då. Jag tycker även att Clyne och Moreno gjorde riktigt fina insatser, de lyckades tillsammans med bra hjälp från mittfältet neutralisera De Bruyne och Sterling på respektive kant, och det är inte världens enklaste uppgift då det är två mycket skickliga spelare, i varje fall den förstnämnda den sistnämnda kan man väl diskutera hur bra han egentligen är men det kan vi ta en annan gång. Kul att Skrtel fick sätta punkt för tillställningen och skoj att han slog till med ett drömmål med tanke på att han har en värdelös teknik, men även en blind höna kan hitta ett korn såklart. 

 

 

Kvällens seger var så mycket mer än bara en tung seger på bortaplan mot Manchester City. Jag tror att vi kan mycket väl sitta här i maj och prata om att det var just i den här matchen som rätt signaler skickades, där vi har en spelartrupp som i någon form vet med sig att i vissa stunder kan de spela fin fotboll men man kanske inte kunde vinna någonting. Men jag säger inte emot att den här matchen kan ha varit en rejäl vändning ur ett Liverpoolperspektiv, jag är absolut inte främmande för det. Det finns några spelare som jag tycker förtjänar extra mycket beröm. Coutinhos första halvlek var magisk, så kvick med bollen men även att att han vågar ta initiativet att ge sig iväg i offensiva löpningar som vid 2-0 målet. Jag har alltid upplevt Coutinho sen han kom fram i Inter som en spännande talang, men det jag har saknat det är jämnheten. Jag känner att kan Coutinho hålla den här nivån över längre perioder då kan han utan tvekan bli så bra att han skulle kunna spela för de allra största klubbarna. Ironiskt nog började Coutinho att dippa så fort Klopp tog över laget och då började man ju bli lite orolig om han verkligen pallade att spela den fotboll som Klopp står för. Men förhoppningsvis var det bara frågan om en liten formsvacka, ikväll visade han hur bra han är och jag tjatar om det men högstanivån är så bra att det går knappt att beskriva. Det känns även som att Firmino börjar komma in i den engelska fotbollen. Han har ju haft en konstig period sen han kom till Liverpool, han fick mest sitta på bänken under Rodgers och dessutom spela på flera olika positioner och det kändes som att det inte fanns någon tydlig plan för hur han skulle användas. Vad jag förstått kan han spela både som striker men även som nummer 10 och på en kant. Men efter det jag såg ikväll är jag inte främmande för att starta med Firmino som striker och sedan ha Coutinho i en fri roll bakom där han ibland håller sig på vänsterkanten men också söker sig in i banan för att leverera passningarna. Det som känns skönt att om Firmino även räcker till på den här nivån då har vi hittat ett alternativ till Coutinho, tidigare kändes det som att vi nästan stod och var för mycket beroende av att ha Coutinho på planen. Med Firmino har vi fått in en spelare som kan sätta passningarna centralt i banan men även vara den som står för de avgörande målen och poängen. Jag vill också lyfta fram Lucas och Emre Can som gjorde ett hästjobb i defensiven. Lucas har varit fantastiskt bra under en väldigt lång tid nu, det går inte fort när han har bollen men han sätter nästan varje passning på foten. Ment trots att det inte går fort så släpper han bollen i tid och på så sätt så sprider han ett lugn framför backlinjen och bakom anfallet. Och har man Lucas och Emre Can i de sittande mittfältsrollerna då går det ändå att låta Emre Can få ut mer av sina offensiva kvalitéer då Lucas kan ta på sig att vara städgumman mellan offensivt mittfält och backlinjen. Och Lallana har ju gått från att se ut som en högst medelmåttig spelare till att se ut som en Premier League spelare igen, vilket han inte alltid gjorde under förra säsongen. Han springer och deltar i presspelet på ett helt annat sätt än under Rodgers, och framförallt han tar rätt beslut oftare både med och utan boll och det är glädjande att se. 

 

 

Det är oundvikligt att inte sitta och le lite när jag skriver det här inlägget. Det är smått otroligt, för det här är alltså samma lag som fick stryk mot West Ham på hemmaplan med 3-0, det är samma lag som vek ner sig totalt mot Manchester United på bortaplan. Samma lag har nu slagit Chelsea och Manchester City på bortaplan med 3-1 respektive 4-1, det är smått absurt det är helt sjukt och som sagt jag har svårt att hitta någon förklaring till det jag är bara glad. Jag brukar alltid slå ett slag för att utvärdera inte en tränares arbete efter några månader utan bedöm honom efter minst 3 år. Men jag tycker att det som man trots allt kan slå fast under den här korta tiden med Jürgen Klopp det är att Liverpool spelar med annan tro och med en annan glädje på planen än vad fallet var tidigare. Framförallt är Klopp en tränare som vet vilket typ av fotboll som han vill stå för. Klopp vill spela en offensiv fotboll, han vill spela med ett offensivt försvarsspel, men med det inte sagt att laget ska springa bort sig utan balansen är även viktig. Och är det något som jag klagade på under Rodgers tid vid makten så var det att det kändes som att det emellanåt inte fanns någon form av organisation i försvarsspelet utan det kändes som att alla spelare spelade för sig själva och det var totalt kaos inne i straffområdet. Nu åker vi till Etihad stadium och gör en riktigt solid defensiv insats, trots att vi saknar vår bästa mittback i Mamadou Sakho och det tycker jag tyder på att Klopp på den här korta tiden gjort ett fantastiskt jobb med laget. Och jag tror att Klopp är väldigt duktig på att se detaljer i spelet och kunna kasta om i laget om det skulle behövas. De taktiska dispositionerna blir ännu mer viktigare i dagens fotboll, och jag skulle vilja säga att Klopp är väldigt duktig på att fingra på detaljerna. Emre Can har fått hoppa runt i olika roller, ska han ha en defensiv roll eller ska han vara mer av en offensiv spelare? Klopp sätter honom som sittande mittfältare bredvid Lucas, men det betyder inte att Emre Can aldrig ska få delta i anfallsspelet utan då låter vi Lucas ta på sig att städa upp framför backlinjen och Can får till viss del mer lite fritt utrymme att delta i offensiven. Och Coutinho, under Rodgers fick mest spela på en kant och blev ofta fast där och fick inte utrymme att få ut tillräckligt mycket av sin potential. Klopp sätter honom i en mer fri nummer 10 roll men där han ändå kan utgå från kanten och skära in i banan. Och viktigast av allt Coutinho var under de första matcherna under Klopp dålig, och då menar jag riktigt dålig för att inte säga bedrövlig. Men det betyder inte att Coutinho är bänkad i matchen mot Chelsea på bortaplan, utan han fick fortsatt förtroende gjorde 2 mål och efter det har han börjat producera mer poäng. Så agerar en tränare som har koll på läget och som tror på någonting. Jobbar man på det sättet, är man en duktig tränare då anpassar man sig inte för mycket efter vad andra tycker utan man håller fast vid någonting som man tror på, samtidigt som man inte är rädd för att taktiska dispositioner om det behövs. Vad vill jag då komma fram till? Jag vill komma fram till att Klopp definitivt är något på spåren, och att han är en kompetent tränare framförallt. Är jag helt bekväm med att hålla på Liverpool efter kvällens bragd? Absolut inte. Är jag orolig? Ja orolig kommer jag alltid att vara eftersom det är mitt lag vi talar om, men jag kan väl säga som så att det är betydligt roligare att vara Liverpoolsupporter nu än vad det var under Rodgers. Men allt är såklart inte frid och fröjd man kan alltid göra det bättre, och i det långa loppet så handlar det om en helhet och att vi ska hitta ett spel som håller över 38 omgångar och som förhoppningsvis kan ta oss tillbaka till Champions League. Jag tror fortfarande att slå sig in bland topp 4 kan komma att bli en övermäktig uppgift, men jag tror definitivt att Klopp har kompetensen att få ut maximalt av laget. Och efter 4-1 seger mot City på bortaplan går det såklart inte att vifta bort Liverpool som ett potentiellt Champions League lag när vi tar 3 poäng i ligans svåraste bortamatch. Men som sagt det handlar om en helhet, vi står inför en tuff uppgift men jag tror absolut att Klopp har chansen att sätta helheten. Det är bara att titta på vad han har gjort med laget på den här korta tiden, han är något på spåren utan tvekan. Hatten av för Klopp helt enkelt.