sportviktorn

 

 

Då har det blivit dags att hälsa er välkomna tillbaka till min lilla fotbollshörna, det har blivit dags att sy ihop säcken genom att kommentera det som hände på Parken i Köpenhamn igår när Danmark tog emot Sverige. Nu skulle det avgöras, skulle det bli Danmark eller Sverige som knep en plats i EM slutspelet i Frankrike. Jag sa inför dubbelmötet att det kunde inte bli större än såhär, och exakt den känslan hade jag inför matchen att det var någonting riktigt stort som var på väg att hända. 

 

 

Den 17 november 2015 kommer att gå till historien som ett mycket klassiskt datum i svensk fotbollshistoria. Visst ska man vara försiktig med att ösa på med superlativ bara för att Sverige lite hastigt och lustigt har lyckats snubbla sig till EM, men på sättet vi gjorde det är fascinerande. Det som är viktigt att komma ihåg är att Sverige gick inte på något sätt in i det här playoffmötet som favoriter. Personligen tyckte jag att det kändes lite som 50/50 om vilka som skulle gå vidare oavsett resultat i den första matchen. Men hand upp den som tyckte att vi gick in som storfavorit inför det här dubbelmötet. Det har varit väldigt mycket negativt snack kring landslaget och i synnerhet om Hamréns sätt att matcha laget. Och om jag till att börja med ska ta tillfället i akt att gnälla lite igen på Hamrén och spelarna tycker jag att det var inte någon särskilt bra spelförståelse att gå ut och dela ut en känga till media. I grunden förstår jag vart man vill komma med den typen av kommentarer, att media ibland tenderar till att leka för mycket hejarklacksledare istället för att fokusera på att vara sakliga i sin analys. Men samtidigt går det inte att komma ifrån att den fotboll som vi presterade under stora delar av kvalspelet kan vi inte på något sätt vara nöjda med. En tempofattig fotboll med mycket felpass och alldeles för lite rörlighet där det uppfattas som att det bara är Zlatan som kan göra någonting kreativt med bollen. Nu var det min tur att dra det lite väl långt som ni märkte men om jag ska vara ärlig är det så jag har upplevt oss under det här kvalet. När det går bra då ska man som spelare och tränare såklart få höra det från media och supportrar. Men det innebär inte att man ska få komma undan kritik om man spelar sämre, och framförallt om man presterar så uselt som vi stundtals gjorde under kvalet. Det går inte att hitta på att man har sett en jättebra match när det i själva verket inte var en bra match, precis som att man inte kan hävda att just den där passningen var en bra passning när spelaren i fråga slår den rakt i gapet på motståndaren. Så jag tyckte det var lite svagt av Hamrén och spelarna att hacka på media. Det spelar ingen roll om det var med glimten i ögat, det var dålig spelförståelse från Hamrén och spelarnas sida helt enkelt.

 

 

Om vi ska ta och titta till själva matchen tycker jag däremot att det finns utrymme för att hylla Sveriges insats. Visserligen tycker jag inte att vi startade särskilt bra, vi hade svårt att få fast bollen på Danmarks planhalva och vi förlorade en del 50/50 dueller på mittplan. Och när jag pratar om dålig start syftar jag enbart på första 15 minuterna, i övrigt tyckte jag att vi gjorde en fin insats. Sedan går det inte att komma ifrån att om du ska ta dig till mästerskap via playoffmöten då gäller det att ha marginalerna med sig. Det har raljerats lite om Kim Källströms precision att lyckas träffa ribban vid den situation som kunde ha gett oss ett underläge, men om en ska försöka vara lite mer seriös är det bara att tacka alla fotbollsgudar som finns för att den där bollen studsar i ribban och ut och inte ribban och när i mål. Källström är ur balans redan när bollen kommer emot honom och det känns som att det är mer eller mindre en reflex som gör att han lyckas få en fot på den. Och det är helt sjukt egentligen vilka små marginaler det kan vara i idrott och i synnerhet fotboll. Nu är det lätt att vara kaxig i efterhand men på något sätt inbillar jag mig att har man ett sådant flyt med någon ribbträff hit eller dit i precis rätt läge då når man hela vägen till ett mästerskap. Och det som imponerade mest på mig efter Danmarks jätteläge det var att vi inte började få panik och slå bort bollen så fort vi fick den. Lewicki och Källström försökte hålla i bollen och fördela den vidare, när det fanns att läge att hålla i bollen då gjore vi det för att flytta fram Mikael Lustig och Pierre Bengtsson för att få fram fler alternativ offensivt. Pierre Bengtsson gjorde förmodligen sin bästa landskamp någonsin utan konkurrens. Visst förlorade han några enstaka löpdueller, men det kändes aldrig som att det var oroligt när bollen spelades ner mot Bengtssons kant. Och nu ska Hamrén faktiskt få beröm för att han spelade med Bengtsson istället för Martin Olsson. I och med att jag inte ser Martin Olsson som en ytterback i ett 4-4-2 tycker jag att det är ett bättre alternativ att ha Pierre Bengtsson på vänsterbacken. Han kan följa med offensivt men han är framförallt bättre defensivt än vad Martin Olsson är. När dessutom Lewicki spelar som är den typen av mittfältare som droppar ner i backlinjen gör att man kan frigöra utrymme för ytterbackarna och i det här fallet främst Mikael Lustig att ge sig iväg i offensiven då är det en självklarhet att Pierre Bengtsson ska spela då han klarar båda delarna av spelet på ett bra sätt.

 

 

Det fanns perioder under matchen som vi dippade en aning i intensitet och i passningsspelet. Jag tycker att det märks att vi har en spelare i det här laget som sticker ut mer än de övriga vilket jag ber att få återkomma till längre ner i texten. Även om jag har tyckt att spelare för spelare är det inte helt värdelöst har det ändå känts som att med det laget här laget som Hamrén har tagit ut ska det inte räcka för att nå hela vägen fram till ett EM slutspel. Och med tanke på att det har aldrig varit lättare att ta sig till EM än i det här kvalet får man väl ändå säga att det är ett riktigt underbetyg till Hamrén, eller är det jag som underskattar materialet och Hamréns kompetens, välj själva. Men när det behövdes som mest då levererade Sverige två tillräckligt starka insatser rent kollektivt vilket gjorde att vi nu är i EM. Jag vill framförallt trycka på att det var igår som vi på allvar visade att vi faktiskt är värda att få chansen att delta i sommarens stora fotbollsfest. Det var inte något snack om att falla ihop spelmässigt och bara slå ifrån sig så fort vi fick bollen under sista halvtimmen, utan igår fick vi se ett disciplinerat försvarsspel från i stort sett varje spelare. Det finns några spelare som jag vill lyfta fram lite extra och som jag är lite förtjust i. En spelare som Lewicki kan man ju inte annat göra än att avguda, för så bra som han har varit under det här dubbelmötet. Det är bara att lyfta på hatten, jag har tyckt att han skulle fått chansen från start i EM kvalet och i de här matcherna visade han varför han är värd chansen. Det finns en situation som jag har fastnat för och det är när Danmark försöker dra igång ett anfall på sin högerkant men då helt plötsligt från ingenstans dyker Lewicki upp och står för en klockren brytning och så kan han sätta igång ett anfall för oss. Självklart är det ofrånkomligt att lyfta fram matchvinnarna och poängspelarna i ett lag men jag tycker faktiskt att vi ska vara rädda om den spelartypen som Lewicki är, för den spelaren måste du ha om du ska lyckas. Du behöver någon som hela tiden ligger rätt och täcker sina ytor och som går in med beslutsamhet och bryter ett anfallsförsök från motståndaren, och någon som är beredd att ta på sig den rollen att vara städgumma framför backlinjen istället för att vara den som alltid löper in i boxen. Jag tycker att Lewicki fick sitt stora genombrott igår och det ska bli väldigt intressant att se vad han kan prestera i landslaget i framtiden, personligen är jag rätt övertygad om att han kommer att vara en viktig kugge i svensk landslagsfotboll under många år. Lewicki är lite av en ny Tobias Linderoth, en mycket kompetent balansspelare helt enkelt. Pierre Bengtsson har jag också delat ut extra plus till, jag tycker även att Mikael Lustig förtjänar att lyftas fram. Det är inte så att han är dominant på något sätt men det känns inte farligt när bollen närmar sig honom och jag har litat på honom på ett helt annat sätt under det här dubbelmötet. Men en som verkligen imponerade igår var Erik Johansson, det kan inte vara lätt att gå från att vara inställd på att jag kommer förmodligen inte spela någonting i det här dubbelmötet och till den sista avgörande matchen är det just du som startar. Men jag tyckte Erik Johansson gick in och gjorde ett bra jobb, och det syntes inte alls att han och Granqvist inte hade spelat ihop så mycket tidigare. Och när det gäller Granqvist, jag tycker inte att det är en mittback du tar dig till mästerskap med men till och med han lyckades göra en av sina bättre landskamper igår. Säker i positionsspelet, gick aldrig bort sig, bra på att nicka undan bollen efter fasta situationer och spelade hela tiden enkelt när han fick bollen. Isaksson vill jag kort nämna också, han får ofta kritik för att vara dålig med fötterna och det håller jag ju med om men igår tyckte jag att även han hade ordning på det mesta. Säker i luftrummet och han tog det han skulle, och glöm inte bort att han hade en svår match. Visst hade Danmark perioder då de tryckte på men det var ju inte så att de vaskade fram en kavalkad med avslut mot Isaksson, men han tog det han skulle och släppte inga billiga returer rakt ut vilket var en trygghet. 

 

 

Om vi då ska komma fram till den spelare som ordnade EM biljetten till vårt älskade landslag. Som så många gånger förr kom det att handla om Zlatan Ibrahimovic. Det snackas ofta om att det är för mycket snack kring Zlatan och att en spelare gör inget lag och så vidare. Och det är helt rätt det är lagsport och visst kan jag hålla med om att det är synd när de övriga spelarna inte lyfts fram lika mycket. Men det kanske finns en anledning till att Zlatan lyfts fram som den viktigaste spelaren? Det är enkelt han är den bästa spelaren vi har. Och jag tror inte jag är ensam om detta när jag säger att Zlatan Ibrahimovic är för mig Sveriges bästa fotbollsspelaren genom tiderna. Nu ska jag inte hymla om att jag har varit lite negativ kring Zlatan, det är inte så att jag har hävdat att han är slut som spelare då jag vet att han fortfarande besitter spetsegenskaper. Däremot har jag varit tveksam till om han ska spela som striker då han inte är lika snabb längre. Ja eller så kanske det bara handlar om att Zlatan har kommit i ett skede i sin karriär att det är bara när det är skarpt läge som han mår som bäst. Det hade varit helt normalt för vilken världsspelare som helst att det låste sig under ett playoffmöte då man känner pressen att nu måste jag leverera, det är jag som ska bära upp hela den här fotbollsnationen på mina axlar. Men vad jag förstod sa Zlatan inför dubbelmötet att lagkamraterna ska inte känna någon press det är jag som tar på mig pressen. Och jag tycker att det beskriver fotbollsspelaren Zlatan på ett så fantastiskt bra sätt, han älskar ju att spela under press. Kommer ni ihåg debatten som gick när han skulle ta över kaptensbindeln i landslaget, och en del från fotbollsfolket sa att varför utser man Zlatan till lagkapten? Tar man inte bort en del av hans spelstil då? Och lägger man inte över en för stor press på honom som det faktiskt innebär att vara lagkapten för ett landslag. Men med facit i hand var det ett helt rätt besluta att låta Zlatan ta över kaptensbindeln. Det tog rätt lång tid för mig att inse detta, men nu har jag greppat att när det uppstår en kniven mot strupen situation när det är skarpt läge det är då Zlatan trivs som allra bäst. Det som är grejen med Zlatan det är att han har verkligen hela paketet som offensiv spjutspets. Han håller i bollen, han droppar ner han går i djupled, han gör mål och han gör assist han gör precis allt. En situation jag starkt minns från igår det är när Sebastian Larsson slår en usel passning som ser ut att försvinna ut över sidlinjen. Men Zlatan bestämmer sig för att springa ikapp bollen och han lyckas med det och i steget lyckas han ta sig förbi den danska backen och skicka in ett inspel som är så farligt att Daniel Agger håller på att göra självmål. Det är få spelare i världen som har den spelförståelsen att kunna tänka mer än bara här och nu utan vad är det jag ska göra i nästa sekvens och nästa och så vidare. Jag tycker att Zlatan igår visade hur överlägsen han är de övriga spelarna i det här landslaget. Nu har jag hyllat kollektivet Sverige under det här dubbelmötet men ska man plocka ut en spelare som gjorde skillnad så var det utan tvekan Zlatan, som så många gånger förr. Och det är så oerhört vackert att denna fantastiska fotbollsspelare får spela ett sista stort mästerskap i sin landslagskarriär. Gårdagen kunde ha blivit slutet på en dynasti, men än har inte dynastin som heter Zlatan Ibrahimovic tackat för sig. Och jag är så tacksam för att jag har fått vara med och uppleva Zlatan under alla dessa år i landslaget och på klubblagsnivå. Visst karln är ibland inte klok, jag menar vem fan ger sig på att försöka slå in frisparken rakt i mål om inte Zlatan? Och för att kort kommentera guldbollen diskussionen vill jag ta död på den snabbt genom att säga att Zlatan kommer att fortsätta samla på sig guldbollar så länge han spelar på den absolut högstanivån. Han är den bästa spelaren vi har, och igår visade han varför han är det. Tack ska du ha Zlatan för att du satte spiken i kistan och tog oss till fotbollsfesten i Frankrike. Hur det kommer gå i EM är just nu oväsentligt, jag är bara glad över att vi har tagit oss dit. En bättre defensiv och för en gångs skull några bra små justeringar av Hamrén gjorde att det ordnade upp sig. Men framförallt var det stjärnan, kungen och legenden Zlatan Ibrahimovic som med sin briljans och sina konster ordnade EM biljetten åt oss. Tack Sverige, men framförallt tack Zlatan Ibrahimovic, igår visade du varför du under så lång tid varit en hörnsten för svensk landslagsfotboll. Det är över, nu är vi i EM, nu njuter vi medan vi kan och sedan är det bara att blicka framåt mot sommarens stora fotbollsfest.

 

 

Tack, du store Ibra. Med en hård bredsida tvingar du dansken på knä. Bendtner, medelmåtta och snedsparkar. Zlatan, kungen gul och blå. Danskjävlar. 

 

 

DANSKJÄVLAR!!!