sportviktorn

 

 

Snart går vi in i det absoluta slutskedet av kvalspelet till EM i Frankrike som sparkar igång till sommaren. Det finns såklart en spänd förväntan över hur vårt kära landslag kommer att sköta sig i de avslutande matcherna. Självklart vill jag precis som många andra att Sverige ska få delta i nästa sommars stora fotbollsfest, men frågan är om det är värt att nå ett mästerskap oavsett vilken kvalité laget har att erbjuda? 

 

 

Jag må vara ung men jag är ändå tillräckligt gammal för att minnas på den tiden svensk landslagsfotboll mådde ganska bra. Visst jag var lite för liten för att minnas EM 2000 när Sverige åkte ur direkt ur gruppspelet, efter att ha bland annat spelat 0-0 mot Turkiet i Eindhoven. Det sägs att den matchen kan ha varit den tråkigaste landskamp som ett svenskt landslag någonsin har gjort, tur att jag inte minns den med andra ord. Men VM 2002 har jag en del minnesbilder ifrån när Sverige tog sig vidare från det som kallades för "Dödens grupp" med Argentina, Nigeria och England. Jag minns all bedrövelse över Anders Svenssons stolpskott efter den fantastiska snurrfinten i åttondelsfinalen mot Senegal, precis som jag minns tomheten när El-Hadji Dioufs strumprullare letade sig in vid stolproten och VM var över. Jag har även haft turen att få uppleva rysarmatcher som den mellan Sverige och Italien i EM 2004 och inte minst 2-2 matchen mot Danmark i samma mästerskap där bägge nationerna gick vidare som bekant. Allt det här som jag nu har rabblat upp skedde under ledning av Lasse Lagerbäck, och jag kan tänka mig att nu är det många som gärna vill hävda att jag tjatar om att det var bättre förr. Ja men med handen på hjärtat, var det inte bättre förr? Var det inte roligt att följa vårt kära landslag under Lagerbäcks ledning? Säga vad man vill om den fotboll som han förespråkade men den gav resultat och han tog oss till mästerskap på mästerskap vilket gjorde att varannan sommar blev en enda stor fotbollsfest. Sedan tänker jag inte sitta här och påstå att Lagerbäck gjorde precis allting rätt under sin tid vid rodret, jag kan tycka att han tog konstiga beslut när han tog ut laget och han hade en övertro på vissa spelare vilket gjorde att vi kanske inte kunde göra ett större avtryck i mästerskapen än vad vi gjorde. Men återigen tog oss till alla de här mästerskapen och gav oss ett landslag att vara stolta över, visst kan sättet han gjorde det på diskuteras men han tog oss till mästerskapen och det är det som räknas. Och i min värld tycker jag att Lagerbäck har fått alldeles för mycket skit för att vara en tråkig tränare och att han skulle stå för en tråkig för att inte säga destruktiv fotboll. Ja men vad är då tråkig fotboll? Visst att slå långbollar mot Zlatan i varje anfall och förlita sig på att han ska fixa allting och bara ha ett anfallsvapen, det kan jag tycka är en svaghet hos ett lag och därmed tråkig fotboll. Men att klara av att sätta helheten det vill säga att sätta försvarsspelet med det relativt begränsade spelarmaterialet som finns tillgängligt, men ändå kunna spela offensivt och producera sina mål framåt som Lagerbäck lyckades med är det tråkig fotboll? Nej det tycker jag nog inte. Min samlade bedömning är att Lagerbäck gjorde ett förbannat bra jobb med landslaget med tanke på förutsättningarna. Men det jag uppskattade mest med Lagerbäck det var tydligheten i hur han ville få resultat det kändes som att det fanns en tydlig röd tråd från honom och enda ut till spelarna. När vi inte har bollen då ligger vi rätt i våra positioner och tar inga onödiga risker, men trots att vi släpper bollinnehavet så har vi ändå en ordentlig struktur och organisation i vårt sätt att spela försvarsspel. När vi möter Portugal på bortaplan är inte det centrala att ha boll det centrala är att få med oss ett bra resultat, och då prioriterar vi defensiven men med det sagt innebär det inte att vi ska sänka på intensiteten i press spelet men det handlar om att värdera situationerna rätt. De här pusselbitarna är viktiga att få ihop för att sätta en helhet och för att nå resultat med små medel, och det tyckte jag att Lagerbäck lyckades med under sin tid vid makten. 

 

 

Nu har det varit på tok för mycket nostalgi tycker ni kanske, men jag gillar ju att bli nostalgisk och backa bandet det är viktigt att göra det lite då och då. Men vad är då min samlade bedömning av Erik Hamrén av det jag har sett hittills av landslaget? För jag tror att alla vi som i grund och botten brinner för svensk landslagsfotboll kan enas om att nu har vi kommit till ett läge där det börjar bli dags att sätta betyg och utvärdera Hamréns tränargärning. I grund och botten vill jag gilla Erik Hamrén för det kändes som att han tog över landslaget i helt rätt läge, under den absolut sista tiden under Lagerbäck började spelet se lite sämre ut och vi missade VM slutspelet i Sydafrika. Det kändes som att det var rätt lämpligt för Hamrén att komma in och försöka sätta sin prägel på landslaget. Men såhär i efterhand nu när vi faktiskt nästan har hela facit i handen, har Hamrén verkligen gjort det så fantastiskt bra med landslaget? Mitt svar på den frågan är såklart nej, för jag tycker att det ska gå att få ut mer av vårt landslag än vad Hamrén har lyckats med. Och ska man vara lite bitter i diskussionen upplever jag det hela som att Hamrén är i mångt och mycket i den situationen som Brendan Rodgers hamnade i under sin tid i Liverpool. Vem som helst kan inte bygga ett hus men vem som helst kan förmodligen riva ner det utan problem, och Hamrén har hamnat i en situation där han lyckats riva ner det mesta utav huset, och det är väldigt lite kvar av den grunden som huset stod på om det nu ens finns någon grund kvar. Det jag tycker är ett av Hamréns stora brister det är att han inte har förmågan att bygga och lyfta upp en spelare på en nivå som åtminstone håller bra landslagsklass. Jag tycker även att han hattar för mycket när det gäller att ta ut spelare. Behrang Safari kastade ett dåligt inkast i 4-1 förlusten mot Holland i kvalet till EM 2012, sedan var han knappt påtänkt. Jonas Olsson trodde jag skulle vara vår nästa chefsgeneral i mittlåset med tanke på att han ändå spelar i Premier League. Absolut att Jonas Olsson inte har varit den spelaren för oss men har han verkligen fått chansen att visa vad han går för? Nja i min värld har han nog inte det. Det kändes som att Hamrén förtroende för Jonas Olsson dog ut efter att han väntade in studsen i bortamatchen mot Österrike som låg bakom att vi sekunder efter åkte på en straffspark och dessutom förlorade vi matchen. Problemet här är att Hamrén har blandat bort korten helt och hållet. Det är skillnad på att vara klubbtränare och förbundskapten . Självklart jobbar ett klubblag och ett landslag mot samma mål att de över tid ska prestera och leverera bra resultat, skillnaden är det finns olika förutsättningar för att nå bra resultat. Om du som en tränare har hand om ett klubblag och har hyfsade ekonomiska resurser då kan du helt enkelt plocka bort en spelare du inte tycker håller och bara köpa in en ny spelare på den positionen. Men när det kommer till ett landslag då handlar det om att bygga en spelare, det vill säga de får göra misstag men de måste känna att de har förtroendet. Jag tror inte att grundproblemet ligger hos Mikael Antonsson och Andreas Granqvist egentligen att försvarsspelet har sett ut som det har gjort under ganska lång tid nu. De är inte några fantastiska mittbackar, men de har ju sett ut som amatörer för att de har blivit helt övergivna när vi åker på omställningar eller när motståndaren kommer loss på kanterna. Och därför vill jag hävda att det ser ut som det gör i försvaret det ligger på Hamréns bord. Och vart jag ville komma tidigare i inlägget var att Hamrén förlitar sig mest på att han har en världsspelare i Zlatan Ibrahimovic, men han har glömt bort att en spelare gör inget lag utan varje lagdel måste fungera vilket inte har varit fallet här. 

 

 

Det som gör att jag tror att Hamréns dagar som svensk förbundskapten kan vara räknade är att han vägrar att göra en generationsväxling på allvar. Oviljan att släppa fram yngre spelare är för mig riktigt oroväckande. Ett exempel, jag kan förstå att John Guidetti inte var aktuell för landslaget så länge han tillhörde City och spelade reservlagsfotboll. Men när han väl lånades ut till Celtic och fick speltid och dessutom gjorde en hel del mål varför fick han inte chansen då?. Nu har han kommit till Celta Vigo och är visserligen inte helt ordinarie men han har ändå fått sina inhopp och han spelar i ett lag i en liga som många inom fotbollsfolket hävdar är världens bästa. Men på presskonferensen har Hamrén sagt att Guidetti är minsann inte aktuell för att starta i någon av kommande matcher. Om Hamrén nu har så låg tilltro till John Guidetti varför tar han då ens ut honom om han ändå inte är aktuell för mer än 5 minuter borta mot Lichtenstein? Han är ingen duvunge längre, utan han är 23 år och han är ju så redo man kan bli för att få en ärlig chans i landslaget. Vi såg under U21 EM som slutade med ädlaste valör att Guidetti inte bara är en poängspelare utan han kan ta på sig ett ledarskap och vara den som står upp när det blåser på toppen och får med sig resten av laget att visa en bra attityd. Anton Tinnerholm har haft en riktigt fin positiv utveckling sedan han kom till Malmö från Åtvidaberg. Han är utan tvekan en av Allsvenskans bästa ytterbackar, han har till och med visat att han uppenbarligen håller på Champions League nivå och då är det ju inte så att han har fått möta några skräplag utan vi snackar lag som Juventus, Real Madrid och PSG. Hade det inte varit för att Emil Forsberg blev skadad hade Tinnerholm varit utanför landslagstruppen. I min värld är det inte klokt hur man kan föredra en Pierre Bengtsson på högerbacken som har stora problem på den positionen före en Anton Tinnerholm som bara går från klarhet till klarhet i Malmö. Då Martin Olsson inte är en typisk ytterback i ett 4-4-2, varför inte flytta över Pierre Bengtsson på vänsterbacken så att Tinnerholm får plats i fyrbackslinjen? Det är en enkel justering som Hamrén borde kunna göra men han har inte gjort det än så länge. Samma visa när det gäller mittfältet, att föredra en gammal Kim Källström som har passerat bäst före datum och en Sebastian Larsson som rätt ofta sitter på bänken i Sunderland på en av kanterna det är för mig att begå tjänstefel. Och i min värld ska man inte få komma undan med tjänstefel och det är frågan om Hamrén blir undantaget som bekräftar regeln. 

 

 

För att återkoppla till det jag nämnde i början och för att försöka knyta ihop säcken vill jag säga följande. Det var bättre förr är en klyscha som brukar användas så fort det går lite trögt, och jag kan tycka att den klyschan används lite för ofta. Men under Lagerbäcks styre kände jag en glöd och ett engagemang för landslaget som jag inte har upplevt att jag har haft på under Hamréns styre. Han tog oss till EM i Ukraina 2012, men gjorde vi ett avtryck? Spelade vi en fin fotboll? Kan vi se tillbaka på det mästerskapet med stolthet? Svar nej. Det har bara blivit sämre och sämre under Hamréns ledning och jag tycker att lyckas vi inte ta oss till kommande EM då är ett skifte helt på sin plats. Nu blir jag återigen lite bitter men helt ärligt tycker jag att Hamrén har börjat bli lite av en parodi på sig själv under den senaste tiden. Hur smart är det att gå ut på en presskonferens och hävda att man är nöjd med den senaste landslagssamlingen när man har torskat mot Ryssland och Österrike i två helt bedrövliga matcher?. Hur smart är det att redan på presskonferensen meddela att John Guidetti är inte aktuell att starta mot Lichtenstein? Vad ska vi med träningar till om Hamrén redan har bestämt sig när han tar ut truppen vem som ska starta och inte starta? Och att tala sig varm om att visa "Shining" och visa mod allt vad han nu brukar prata om när man när det väl kommer till kritan går ut mot Ryssland på bortaplan och mer eller mindre backar ner i knät på Andreas Isaksson och inte är ett dugg intresserade av att försöka vinna matchen? Och varför är det så förbannat svårt att göra den där generationsväxlingen som svensk landslagsfotboll suktar efter? Listan kan göras lång på konstiga laguttagningar och märkliga citat från Hamrén under det senaste året och jag skulle bli duktigt förvånad om Sverige inte går in i kvalet till VM i Ryssland med en ny förbundskapten. Vare sig om man vill det eller inte, men det är nog på sin plats att byta ut Hamrén, hans tid som förbundskapten lider mot sitt slut.