sportviktorn

 

Hallå och varmt välkomna tillbaka ska ni vara till min egen lilla fotbollshörna. Här sitter jag och andas ut över det faktum att Kalmar FF imorgon avslutar säsongen 2015 borta mot IFK Göteborg helt utan press. Kontraktet säkrades i måndags då Gefle kom på besök. Matchen slutade 3-1 men det var i ärlighetens namn i underkant. Kalmar kunde om de hade varit ännu mer effektiva gjort 3-0 redan i halvtid. Samtidigt får vi inte glömma bort att vi mötte ett för dagen ett ganska ointresserat Gefle som mest såg ut att vilja spela av matchen från första början. Men det tar inte ifrån den fina insats som Kalmar gjorde, vi var de klart bättre laget och förtjänade segern mest. Nu är kontraktet äntligen säkrat och jag känner att det redan nu är läge att börja summera och samtidigt blicka framåt. 

 

 

Förra säsongen var ganska enkel att dela in i två delar, fjolårets säsong bestod av en succéfylld vår och sen går det att argumentera för att spelet hackade redan då men resultatmässigt var det en bra vårsäsong. Den här säsongen känns inte lika enkel att dela upp i olika delar. Men en sak är säker och det är att helhetsintrycket är att 2015 var ur ett Kalmarperspektiv ett riktigt skitår. Och då talar jag inte bara om att den här säsongen handlade om att revanschera sig ifrån fjolårets säsong som höll på att sluta riktigt illa, utan vi ska komma ihåg att vi satsade otroligt mycket för att få ihop ett slagkraftigt lag igen. Vi tog tillbaka Rasmus och Viktor Elm vi gjorde oss av med Hasse Eklund och tog in Peter Swärdh som tränare. Den här säsongen handlade om att få en ny omstart och jag tyckte att Peter Swärdh redan under sin första presskonferens uttryckte sig väldigt bra när han talade om att det handlade om att hitta en hållbarhet över tid, det vill säga lite likt det som Nanne Bergstrand sa när han kom till Hammarby att det handlade om att hitta ett spel som var hållbart för Allsvenskan. Och enligt mitt sätt att se på vart i fotbollshierarkin Kalmar FF står var det absolut viktigaste att hitta ett spel som just var hållbart för fortsatt allsvenskt spel. Jag ska inte säga att det gick åt helvete redan från första början för det vore nog att dra det lite väl långt, men jag hoppades att få se glimtar av någonting bättre än det vi hade att jämföra med ifjol men det fick vi inte se. Listan kan göras lång på riktiga skitmatcher under både vårsäsongen och höstsäsongen. Vi åker upp till Gefle och skapar knappt någon målchans på hela matchen och slår bollen fel flera gånger. Jag minns bortamatchen mot Djurgården vilket kan ha varit en av de värsta fotbollsmatcherna jag har sett. Vi hade ett jätteläge att ta ledningen då Jonathan Ring får öppet mål efter att Kenneth Höie misslyckats med att få grepp om bollen men han hinner inte få iväg skottet. Vi har enorma problem med vårt passningsspel och stundtals var det parodiskt att titta på den matchen. Sedan har det funnits matcher då vi inte saknat chanser men där vi inte haft förmågan att sätta dit den och det har sänkt oss i det långa loppet. Och ju längre säsongen gick hamnade vi i en situation där det kändes som att så fort vi släppte in första målet i matchen oavsett hur bra vi än hade spelat fram tills dess så föll vi ihop som ett korthus. Vi fick aldrig någon kontinuitet eller någon jämnhet i vår prestationsnivå och det kostade oss otroligt mycket poäng vilket höll på att köra ner oss i ett mycket ångestfyllt kval. Nu blir det fortsatt allsvenskt spel på Guldfågeln arena även nästa säsong, men jag är orolig att snart finns det inte särskilt många räddningsplankor kvar att luta sig mot. Vi måste börja inse vilken allvarlig situation vi befinner oss i både sportsligt och inte minst ekonomiskt. 

 

 

Om vi bara ska titta på hur spelarna har presterat är det ganska enkelt om man nu vill vara lite bitter att summera det hela med att alla har varit lika usla. Men det är klart att det finns undantag, det finns alltid några enskilda spelare som sticker ut och som ändå kommer undan med betyget godkänt oavsett hur dåligt ett lag än presterar. Jag skulle vilja lyfta fram Papa Diouf som jag tycker får alldeles för mycket negativ kritik, jag tycker att den ibland tenderar att bli överdriven. Visst jag håller med om att tanken var när han värvades att han skulle bli en ny skyttekung smälla in mål efter mål, men riktigt så har det ju inte blivit. Och visst det är ett underbetyg att han under den här säsongen bara mäktat med att göra 1 mål, det säger jag ingenting emot det är för dåligt. Men samtidigt får vi inte glömma bort att är det någon enskild spelare som inte har fått någon kontinuitet på fotbollsplanen så är det Papa Diouf. Både under Nanne Bergstand, Hasse Eklund och Peter Swärdh har Papa Diouf fått hoppa runt på olika positioner. Han har fått hålla till som ytter i ett 4-4-2 och ibland har han fått spela som ytterforward i ett 4-3-3, och dessa byten har fått ske på tok för många gånger för att ska kunna hitta rätt i sin position. Personligen ser jag Papa Diouf helst som renodlad striker i ett 4-4-2 eller 4-2-3-1 för den delen om han får tillräckligt med hjälp från mittfältet vilket jag ställer mig mycket tveksam till. Samtidigt tror jag inte det är mycket som talar för att det blir någon kontraktsförlängning då det till slut som offensiv spelare och framförallt anfallare handlar om att producera. Och Papa Diouf har alltid varit en löpvillig spelare som alltid gör sitt bästa, men det är kring sista tredjedelen som han har stora problem med att få iväg avslutet eller den sista passningen. Visst finns det något väldigt vackert med att se en offensiv spelare ta ett kopiöst jobb i defensiven, men vi kommer inte ifrån att det är inte det han köptes för utan han ska göra mål och de har uteblivit tyvärr. Jag tror ändå att Papa skulle må bra av att få en absolut sista chans att kunna komma upp i en nivå som åtminstone är hög allsvensk nivå. Och gör han det riktigt bra då får han tillbaks det där självförtoendet som är så viktigt för en anfallare och då kommer andra klubbar att höra av sig och då kommer vi att kunna sälja honom för ett bra pris, en win, win situation helt enkelt. 

 

 

Ludvig Öhman har jag skällt på mycket sedan han lyftes upp i A-laget, jag har tyckt att han har haft svårt att samarbeta med sina kollegor och att han oftast har tajmat sina beslut väldigt dåligt som att läsa av när det är läge att gå upp i rygg eller falla tillbaka. Men nu är ju människan en så fin varelse att den kan ändra uppfattning vilket är fallet när det gäller min syn på Ludvig Öhman idag. Jag tyckte att han gjorde ett riktigt bra jobb när han vikarierade för Emin Nouri på högerbacken och jag var ett tag inte helt främmande för att behålla honom på högerbacken och låta Nouri får vara backup då han inte alls varit sig själv den här säsongen. Dock var jag tveksam till om Öhman skulle klara av att vara en ledande spelare i mittlåset då jag fortfarande var orolig för att han skulle bli avslöjad igen om han fick det förtroendet. Spelar man dessutom med Thorbjörnsson och Marcus Nilsson då är det inte särskilt lätt att prestera bra försvarsspel. Jag tycker inte att Öhmans säsong är felfri på något sätt men jag måste säga att jag är mycket imponerad av hans säsong, framförallt tyckte jag att han var riktigt bra under sensommaren och i stort sett under hela hösten. Visst några enskilda misstag har begått på planen men det gör alla, skillnaden mellan riktigt dåliga spelare och en bra spelare det är att dåliga spelare är en säkerhetsrisk både med och utan boll medan bra spelare inte är det. Men Öhman har lyckats minimera sina misstag och växte under säsongen ut till en klippa både i luftrummet men lyckades även bli bättre på att styra uppspelen och var ofta säker i sina brytningar. En riktigt bra säsong från Öhman helt enkelt, och nu ska jag inte överdriva det är inte så att vi snackar landslaget och flytt utomlands redan nu men med Kalmarmått mätt gjorde Öhman en väldigt bra säsong. Utan tvekan den bästa mittbacken och den bästa spelaren i backlinjen överhuvudtaget. 

 

 

Marcus Antonsson hade jag inte så värst mycket koll på förutom att han gjorde en succéfylld höst i Halmstad då han bland annat sänkte Kalmar på Guldfågeln arena. Nu kan jag tycka att Antonsson till viss del kommer undan mycket negativ kritik just för att han gjort sina mål, för att han varit så fantastisk som en del vill få det till det håller jag inte riktigt med om. Men jag tycker ändå att han förtjänar betyget godkänt då han under perioder har visat att han har en hög nivå i sig och att han med en ännu bättre omgivning skulle kunna spela i Elfsborg, IFK Göteborg eller AIK. Jag tror att Antonsson är en potentiell 20 målsskytt i Allsvenskan om han bara fick bättre bollar mot sig och framförallt fick mer hjälp av sitt mittfält. Tyvärr för Antonssons del har Kalmar FF:s anfallsspel mest bestått av att det ska skickas upp långbollar till honom och sedan är det bara att hoppas på det bästa. Detta har lett till att Antonsson till slut har tvingats droppa ner för att möta upp bollen och då har det inte funnits någon att slå den där långbollen mot. Men han är väldigt löpvillig och snabb framförallt, och han är även hyfsat lurig i sina vändningar då han kan vända bort en försvarare trots att han från början står med ryggen mot målet. Antonsson är lite som Lasse Vibe i sina bästa stunder, dock är han inte alls lika effektiv som honom då Vibe under sin tid i Göteborg gjorde mål på allt medan Antonsson haft gott om bra lägen som han borde sätta dit, exempelvis friläget mot Gefle i måndags. Men återigen med Kalmarått mätt har Antonsson gjort en bra säsong och förtjänar definitivt att gå rakryggad ifrån den här säsongen, utan honom är jag inte så säker på att Kalmar FF hade spelat allsvensk fotboll nästa säsong. 

 

 

Och nu det viktigaste av allt hur ska Kalmar FF agera nu efter 2 mycket usla säsonger? Ja nu gäller det verkligen att ta sig i kragen för nu har vi en situation där vi inte har haft ett lag som har varit tillräckligt slagkraftigt för allsvenskt spel. Och det är verkligen det jag vill trycka på att det måste vara prio 1 för föreningen just nu, att vi ska ha ett lag som håller en nivå som räcker till för att få fortsätta spela i Allsvenskan. En del argumenterar för att ja men Kalmar har ju trots allt klarat sig kvar under det här 2 säsongerna och det måste ju innebära att de räcker till för allsvenskt spel. Jag delar inte alls den uppfattningen, jag tycker att vi ska vara tacksamma över att vi inte har åkt ur serien under de här senaste 2 säsongerna. Det vi har fått uppleva från sensommaren 2014 och fram till idag det är ett komplett fotbollshaveri. Självklart är det till viss del hårt vinklat, det går säkert att hävda att det såg ännu värre ut under Hasse Eklund och att Peter Swärdh fått till någon form av stabilitet i laget, ja men hur förklarar ni då att vi var ännu närmre att få kvala den här säsongen jämfört med under Hasse Eklund? Med det inte sagt att allting är Peter Swärdhs fel för det är det inte han är en del av de problem som finns, men jag har insett att problemen i Kalmar FF är så mycket djupare än vem som tränar laget. Det största problemet med Kalmar FF under de här senaste säsongen det har varit en mycket märklig självbild. Vi har trott att vi fortfarande är det där fantastiska laget från 2008 som vann SM-guld och dessutom var mycket nära att nå gruppspel i Uefa cupen. Och såhär i efterhand hur smart var det egentligen att börja prata om SM guld senast 2018 och att vi skulle ut i Europa när vi uppenbarligen inte hade spelarmaterialet för det? Absolut att en förening ska ha höga ambitioner, men man måste verklighetsförankra det man håller på med. Och vi får inte glömma bort att när en klubb går från att vara ett etablerat topplag och som i Kalmar FF:s fall till och med bäst i landet, när du väl börjar glida ner från det där höga berget då är vägen dit tillbaka lång. Och det är klart att jag inbillar mig att alla som vill klubben väl inser att vägen tillbaka till toppen är lång, men hur lång den är det kan det råda delade meningar om vilket verkar vara fallet i Kalmar FF. För mig som supporter är det inga konstigheter, jag kräver inte att vi ska vara ett lag som slåss om titlar eller är med och försöker etablera oss i Europa League. Det jag tycker är ett rimligt krav det är att vi ska ha ett spel som räcker till för att stanna kvar i Allsvenskan. Och jag står fast vid att just nu är vi i Allsvenskan på lånad tid, men med det sagt är jag helt likgiltig inför det faktum att vi har inte varit bättre än såhär. Vi klarar oss med nöd och näppe undan ett negativt kval tack vare en räddningsplanka som heter Falkenberg. Men frågan man kan ställa sig är varför vi inte har ett bättre lag än såhär? Ja det är för att Kalmar FF har under de senaste åren ägnat sig åt nostalgivärvningar istället för att satsa ungt. Jag har inte full koll på vår ungdomsverksamhet men det finns ju gott om spelare i de egna leden som får vara med på landslagsuppdrag, något lag har vunnit titlar åt föreningen till och med. Uppenbarligen finns det gott om unga talangfulla spelare som knackar på dörren för att få chansen i A-laget, men så får de inte det på grund av att vi har en sportslig ledning som vägrar att satsa ungt. Och det man kan fråga sig är om Peter Swärdh kanske till och med har fått order högre uppifrån att nu ska Viktor Elm spela till varje pris oavsett hur han presterar istället för att släppa fram en ung spelare som behöver allsvensk rutin för att få fart på karriären. Och det är klart att det var en chansning att värva en Cesar, man trodde att han fortfarande var bra men det visade sig att han var slut som spelare. Det var en chansning att ta in youtubefenomenet Melvin Platje, det gick åt skogen. Rasmus och Viktor Elm värvades in i hopp om att göra skillnad redan från start, såpass stor skillnad att vi skulle vara redo att slåss om guldet eller knipa en topp 3 placering. Det är klart att det var stort önsketänkande som la grunden för de besluten som föreningen tog. Ibland har man tur med önsketänkanden, men tur ska man också förtjäna och den här otroligt misskötta föreningen den kan för stunden inte förtjäna tur. Jag säger inte att det går att lösa den här situationen genom att bara knäppa med fingrarna, men jag tror att en av de absolut viktigaste åtgärderna det måste vara att börja satsa på våra ungdomar. För fortsätter vi i samma spår då kommer det leda till att ungdomarna som står på gränsen mellan att vara kvar i ungdomslagen eller kliva in i A-laget att tröttna och så flyttar de vidare. Och vi är i ett mycket tufft ekonomiskt läge och en lösning för att stabilisera ekonomin det är att sälja spelare, men om vi inte släpper fram några egna produkter hur ska vi då kunna sälja vidare spelare för bra priser? Borstam och de övriga som är sportsligt ansvariga för rekryteringen av spelare, det är dags att sluta upp med nostalgivärvningar och börja lyfta fram det egna talangerna. Nu måste vi bestämma oss för vilken typ av förening vi vill vara, vill vi vara den där fina plantskolan som vi en gång var eller vill vi vara en förening som totalt skiter i våra ungdomar och som bara värvar spelare som lever på gamla meriter? Jag vet vilken typ av förening jag vill att Kalmar FF ska vara, men frågan är om Kalmar FF vet vilken typ av förening man vill vara. Och jag vill hävda att nästa säsong blir de som sitter och bestämmer hur föreningen ska styras absolut sista chans att visa hur de ska bygga upp Kalmar FF till den fina förening som vi en gång var.