sportviktorn

 

 

Då har det blivit dags att titta till vad som har hänt ute i fotbollseuropa på sista tiden och det finns mycket att ta av. Jag tänkte titta till läget i ett blått Londonlag vid namn Chelsea som tränas av en José Mourinho som för en gångs skull har en del att jobba med. Igår tog sig Chelsea ann Newcastle på bortaplan. 

 

 

Ångestmatcher är ett begrepp som folk kastar till höger och vänster utan att det egentligen finns någon som helst grund för att kalla matchen en ångestmatch. Men inför gårdagens sena match mellan Newcastle och Chelsea skulle jag vilja säga att det fanns inte något annat begrepp att ta till. I Newcastle råder det ångest och allmänt kaos det vill säga allt är som vanligt medan Chelsea letar efter ett tryggt grundspel och framförallt har de slitit med sitt försvarsspel som var så stabilt under förra säsongen. Jag har sett Chelsea en hel del under säsongsinledningen och jag får lov att säga att de har varit en av de stora besvikelserna såhär långt och gårdagens match var inget undantag. Jag tycker att Chelsea hade dålig intensitet redan från start och det kändes som att spelarna inte riktigt var redo att ta det där extra hårda jobbet i närkamperna för att vinna. Nemanja Matic höjdes till skyarna under stora delar av förra säsongen med all rätt för att han visade upp insatser av absolut världsklass. Men vad är det som har hänt med Matic under den här säsongen? När det blir en duell där båda spelarna har chansen att gå in och bryta bollen då backar han ur duellen och går och gömmer sig och vill inte riktigt vara med när det hettar till ordentligt. Och antingen är det Mourinho som har blivit ännu mer defensivt lagd och som vill dra tillbaka sina styrkor ännu mer eller så är Matic väldigt trögstartad, för vi vet att han kan betydligt bättre än det han presterar just nu. Chelseas anfallsspel lämnade en hel del att önska i den här matchen också, jag tycker att det är alldeles för få spelare som gör någonting konstruktivt med bollen. Hazard är i sina bästa stunder en av världens bästa spelare, men skillnaden mellan Hazard och exempelvis Messi det är att Hazard visar inte upp ett spel i världsklass vecka ut och vecka in. Jag tycker att Hazard var sisådär i derbyt mot Arsenal, och i den här matchen var han rätt medelmåttig för att inte säga riktigt dålig. Jag kan förstå att Hazard ibland kan tröttna på att han får så mycket smällar men att han ändå får så få frisparkar med sig, det kan givetvis göra att det kan vara svårt att motivera sig att fortsätta utmana sin spelare på kanten. Men samtidigt tycker jag att det är ju det som är skillnaden mellan riktiga vinnarskallar och spelare som till viss del viker ner sig. Trots att du blir nedsparkad eller om någon rycker dig i tröjan så måste du fortsätta utmana för till sist tar du dig förbi eller så hinner inte motståndaren med att han till slut måste dra ner dig så grovt att domaren blåser frispark. Men precis som Matic tycker jag att Hazard tenderar att gå och gömma sig och inte vågar ta vara på sin fina teknik och fart genom att utmana i en mot en situationerna. Jag tycker även det är väldigt sällan som han viker in i banan och testar avslut, det är ett anfallsvapen som han borde utnyttja mer. Den här matchen slutade 2-2 och jag tycker att Chelsea ska vara väldigt tacksamma över att de får med sig 1 poäng. Otroligt trög start från Chelseas sida, och man var verkligen illa ute när Newcastle satte 2-0 men nu är ju Newcastle inte något lag i särskilt stabilt skick. Efter reduceringen efter ett drömmål av Ramires så lyckades Chelsea ta vara på de nerver som Newcastlespelarna började visa upp. Det är visserligen att skitmål som räddar Chelsea då Willian slår en frispark som går rakt igenom och Tim Krul blir ställd då det är lite trafik framför mål för att tala hockeyspråk och bollen letar sig hela vägen in i mål. Någon riktig anstormning för ett segermål fick vi aldrig se och det blev nytt poängtapp för Chelsea, extra tungt för Mourinhos manskap då Manchester City förlorade mo Tottenham med hela 4-1. 

 

 

Det jag undrar nu när vi ändå har kommit en bit in i säsongen det är vart har vi egentligen Chelsea och vad kan vi förvänta oss av det här laget både i ligan och i Champions League?. När jag såg Chelsea i premiären som jag tror var mot Swansea då tyckte jag att jag fick se ett helt annat Chelsea jämfört med vad jag sett tidigare. Jag har ofta hackat på Mourinho inte bara för att han har en attityd som jag inte tycker okej på något sätt utan också för att han står för en fotboll som jag inte förespråkar. Mourinho har alltid prioriterat defensiven före offensiv fotboll och kreativitet i sista tredjedelen. Men mot Swansea fick vi se ett Chelsea som vågade spela ut och som visade upp ett press spel som jag inte sett de ha tidigare vilket gjorde att förväntningarna givetvis skruvades upp. Men sedan har det sakta men säkert blivit sämre, och det har varit en del rotationer i startelvan och i synnerhet i backlinjen men det har inte blivit bättre. Nu vann de derbyt mot Arsenal men med all respekt till Arsenal men det kanske inte var så oväntat att Chelsea skulle vinna det där derbyt vilket de brukar göra i varje fall när Mourinho möter Wenger. Och det var inte något fantastiskt Chelsea på något sätt mot Arsenal, det var en ganska jämn match och hade inte Diego Costa provocerat fram en utvisning på Gabriel då hade vi förmodligen fått en helt annan matchbild. Och för att återgå till gårdagens match kan jag tycka att Chelseas spelare brottas med att få upp engagemanget på planen när det är sämre motstånd. Matic, Fabregas, Cahill eller Ivanovic någon av de här lite mer etablerade spelarna behöver bli bättre på att veva igång det här laget när det inte flyter på, på samma sätt som det gjorde förra säsongen. Sedan kan jag tycka att Mourinho till viss del formerar laget på fel sät. Han ställer upp med en 4-2-3-1 formation med Fabregas och Matic som sittande mittfältare och Hazard, Oscar och Pedro som offensiva mittfältare med Loic Remy som ensam striker. Enligt min uppfattning gör Mourinho ett Brendan Rodgers misstag när han formerar laget på det här sättet, då jag inte tycker att han tar till vara på sitt mittfälts kvalitéer. Fabregas har visserligen varit bra som sittande mittfältare och kan tillsammans med Matic stänga till framför backlinjen, men att ha en så spelskicklig mittfältare på den positionen är för mig slöseri av Fabregas kvalitéer. Nu är inte Loic Remy lika vass som Diego Costa på att ta vara på chanserna, men när han väl spelar istället för Diego Costa då tycker jag att han är i stort behov av att ha Fabregas som kan sätta den sista passningen. Men det säger sig självt att det blir svårt för Fabregas att vara regissören offensivt om han ska få ett så stort defensivt ansvar. Och för mig handlar det här bara om små justeringar som Mourinho behöver göra. Sätt Fabregas som central offensiv mittfältare bredvid Pedro och Hazard och flytta ner Oscar som sittande mittfältare. Jag har haft svårt att hitta en position för Oscar men nu när jag har följt honom under ganska lång tid både i Chelsea och även sätt honom få chansen i Brasiliens landslag vill jag nog hävda att han är mer av en defensiv spelare. Han har offensiva kvalitéer också, han har förmågan att kunna väggspela sig igenom ett försvar och hans inspel är det inget fel på. Men jag ser honom mer som en hårt arbetande mittfältare som fungerar bäst när han får hålla till längre ner i banan och städa upp framför backlinjen. Och med tanke på att Mourinho gärna vill täppa till så mycket bakåt som det bara går då är det för mig helt obegripligt att han inte spelar Oscar som sittande mittfältare för tillsammans med Matic blir det ju så defensivt lagd uppställning det kan bli i den delen av banan. Och det här med försvarsspel kan ju Mourinho lika bra som jag hittar i min egen ficka och därför är det slående att Chelsea har släppt in så mycket mål såhär långt. Och det är ju inte bara att Chelsea har släppt in mål där det funnits en del frågetecken kring deras försvarsspel utan även i situationer där det inte har blivit mål uppfattas det som att inte riktigt är som det ska i den där backlinjen. Och när man ser Fabregas agerande vid hörnan som leder till Newcastles 2-0 mål, det är så dåligt att jag blir riktigt förbannad. Fabregas har markeringen på Wijnaldum men när hörnan slås då backar han ifrån Wijnaldum och lämnar honom helt fri att nicka in bollen i mål. Det där är ett försvarsspel som man inte ens ser i League 2, det är så uselt försvarsspel att det får en att tappa hakan. Även vid 1-0 målet är det ett inlägg från höger och Kurt Zouma duckar istället för att gå dit och nicka bort bollen och Perez kan i lugn och ro prickskjuta in bollen. Och då går det ju att ställa sig frågan om Mourinho håller på att tappa kontrollen över laget? Jag tycker det är för tidigt på säsongen för att svara på det. Jag tror ändå att Chelsea inte riktigt är igång men då utgår jag ifrån vad jag såg under förra säsongen. Men om man lite slarvigt ska ge sig på att dra några slutsatser av säsongsinledningen skulle jag vilja jämföra Chelsea med det Manchester United som David Moyes fick ta över inför säsongen 2013/2014. Säsongen innan hade United gått och vunnit ligan och David Moyes fick ta över truppen och det blev ingen större omsättning i spelartruppen utan han fick förmånen att spela med det lag som vann ligan men det gick åt skogen. Uppenbarligen gjorde Moyes en ganska dålig analys av vad Uniteds trupp där och då hade för kvalitéer. Det är lite den känslan jag får av det jag har sett av Chelsea under den här säsongen. De vann ligan förra året och på ett överlägset sätt dessutom då de gick in och dödade spänningen väldigt tidigt, och nu är det i stort sett exakt samma trupp som Mourinho har till sitt förfogande men resultaten har inte blivit som de ska och spelarna har underpresterat. Hade det varit Rodgers som tränat Chelsea hade jag inte varit förvånad över att det såg ut såhär, men nu är det ju så att Mourinho inte är Rodgers utan han är ju en världstränare som vet hur man sätter en helhet. Men frågan är om Mourinho ändå inte begick ett stort misstag under sommaren när han satte sig ner och utvärderade sin trupp. Det är möjligt att han tyckte att den här truppen var slagkraftig för ett nytt ligaguld och för att vara en contender i Champions League. Men frågan är om han vägde in att det var en trupp som behövde förstärkas ordentligt både i de bakre leden och i de främre leden. Diego Costa kan inte bära en hel forwardsbesättning i det långa loppet, och på bänken finns det en Loic Remy som bara levererar mot de mindre lagen men aldrig i stormatcherna och du har en Falcao som uppenbarligen är helt slut som spelare. I backlinjen har du både en Cahill som inte alltid visar upp samma stabilitet i sitt försvarsspel som han har gjort under de senaste åren, och du har en John Terry som har tacklat av rätt rejält och en Kurt Zouma som visserligen har potential men är det rimligt att lägga ansvaret på att en 21 åring ska bära upp din defensiv utan någon som kompenserar de brister som han har? Möjligen har Mourinho övervärderat årets upplaga av Chelsea. Men jag tycker att det märks att Mourinho är ur balans för just nu känns det som att han bråkar med allt som rör sig. Under sommaren har han bråkat med Wenger vilket han alltid gör, han har bråkat med Benitez, han har även bråkat med Benitez fru, och det har varit tjafs med Pellegrini och han har bråkat med Chelseas lagläkare. Det går givetvis att argumentera för att den typen av incidenter inte påverkar hur det ser ut på planen men det är klart att om du har en tränare som ställer till med kaos utanför planen det är klart att det tar mycket energi. Mourinho kommer förmodligen alltid att köra på med sin "vi mot världen" mentalitet men frågan är om det är hållbart i längden det känns som att den typen av tränare som står för just den attityden den förlorar bara i det långa loppet. Och det är svårt att hacka på Mourinho då han har de titlarna han har men jag börjar ändå bli mer övertygad om att han håller på att tappa greppet och att hans argumentation gör att han skjuter sig själv i foten. Men vi får väl se om han lyckas få ordning på det här laget och om Chelsea är en contender i Champions League och slåss om ligatiteln. Men jag börjar faktiskt tro att det här kan vara säsongen då Mourinho för första gången på länge åker på en riktig motgång, för såhär dålig fotboll som Chelsea presterar det har jag aldrig sett något Mourinho lag göra tidigare. Och tesen om att Mourinhos lag dippar under år 3, för att spelarna inte orkar med honom då det är väldigt krävande att spela i ett Mourinho lag där det centrala är att jobba stenhårt defensivt istället för att få göra roliga saker med bollen ser ju ut att stämma hittills. Och frågan om Mourinho har övervärderat årets upplaga av Chelsea känns för tillfället väldigt aktuell.

 

 

Då sitter jag här igen och försöker samla tankarna efter att ha sett den oerhört fantastiska matchen i ligacupen mellan Liverpool och Carlisle United. Behöver jag ens säga att jag var ironisk där? Det krävdes förlängning och och straffsparkar för att utse en vinnare och till slut gick Liverpool vidare efter att Adam Bogdan stått för hela 3 räddningar vilket får ses som ett stort plus i kanten. Att det skulle behöva gå till straffar för att fixa ett vidare avancemang mot ett mittenlag från League 2 säger dock en del om vilken situation Liverpool befinner sig i. 

 

 

Om vi bara ska försöka att gå igenom matchen tycker jag att av det jag såg tyckte jag att såg ut ungefär som det har sett ut under inledningen på den här säsongen och även under stora delar av förra säsongen. Det känns som att jag på ett negativt sätt börjar känna igen mitt Liverpool vid det här laget. Jag tycker inte att finns någon som helst stabilitet i vare sig backlinje, mittfält eller längst fram i anfallet vilket gör mig enormt orolig. Jag kan tycka att det var kul att en spelare som Danny Ings fortsatte att visa upp lite vilja att gå framåt och försöka skapa chanser på egen hand. Jag var en av många som var lite skeptisk till att Danny Ings plockades in, jag tänkte vad sjutton ska den här medelmåttiga spelaren från Burnley kliva in i ett Liverpool och göra skillnad? Nu säger jag inte att Ings har varit fantastisk när han har fått chansen men jag tycker att han är en av få som faktiskt vågar ta initiativ genom att löpa i djupled och utmana i en mot en lägen. Och det var ingen slump att det var just Ings som gjorde vårt mål, han är där han ska vara inne i boxen där det brukar hända saker. Även kul att Lallana lyckades få till en fin assistpoäng då jag tycker att han har sett otroligt tam ut och mer och mer varit en flopp under hela sin tid hos oss i stort sett, men nu gjorde han mål mot Bordeaux i Europa League förra veckan och nu fick han göra en assist. Vi ställde upp med en trebackslinje eller fembackslinje beroende på hur man ser på saken men jag väljer att se det som trebackslinje, med Clyne och Moreno som wingbackar, Emre Can som högerback, Skrtel i mitten och Lovren till vänster. Ni vet vad jag tycker om trebackslinjer, det är något som jag inte alls är ett fan av. Om du inte har ytterbackar som är helt fantastiska som verkligen behärskar både följa med upp i anfallen och som samtidigt kan stänga sin kant då kan jag tycka att det kan funka till en viss gräns. Men om vi ska spela med trebackslinje då gäller det ju att ha spelarmaterialet för det, och om man förväntar sig att Dejan Lovren ska briljera som vänsterback då blir man nog besviken. När det gäller Emre Can är det faktiskt sorgligt att se honom spela högerback, man ser på honom att han gärna vill söka sig mer inåt i banan och vara den som får styra upp spelet mer vid den sista tredjedelen. Jag tror att han skulle göra mycket stor nytta som central mittfältare och helst i en offensiv roll. Men ska Emre Can spela på det centrala mittfältet då krävs det att Milner går sönder eller att Henderson blir borta länge men med tanke på att just Henderson nu blir borta under en tid och Emre Can ändå får spela högerback då säger det ju en del om hur Rodgers tänker använda honom. Och i min värld är Emre Can på tok för bra för att bara vara backup på det centrala mittfältet eller slarvas bort som högerback i en trebackslinje. Moreno tycker jag ska vara vårt förstaval på vänsterbacken så jag är inte emot att han spelade i den här matchen men jag vill inte ha honom som wingback. Det märks att samspelet mellan Moreno och Lovren inte alls klickar, Moreno spelar försvarsspel genom att oftast gå dit rejält i duellen och spela fysiskt medan Lovren gärna vill gå in och chansbryta vilket sällan går hem. Jag tycker Moreno passar bäst i en fyrbackslinje då han kan styra lite mer själv över när han ska kliva fram och när han ska ta ett kliv tillbaka. Som wingback blir det en press att han helst ska följa med i varje anfall och det är han inte riktigt beredd att göra då det finns en kant som han ska stänga då Lovren inte är att lita på. När det gäller mittfältet tyckte jag att det mest intressanta var att få se Firmino från start. Tyvärr har det Firmino visat upp ett spel som lutat mer åt en besvikelse än succé, men samtidigt tycker jag att vi ska ge honom tid då det nog handlar om att anpassa sig till engelsk fotboll. Coutinho är idag våran viktigaste spelare men det var först under förra säsongen som han blommade ut till en riktigt bra spelare och visade upp ett spel som absolut gör att han skulle kunna spela i bättre klubbar än hos oss. Och då kom han ju ändå till oss i januari 2013 så det tar sin tid att anpassa sig till en ny liga för vissa spelare, och jag hoppas att samma sak gäller Firmino. Skulle Firmino däremot inte ta några som helst steg framåt då kan man ju börjar undra om det var värt att lägga 30 miljoner pund eller vad det till slut landade i för summa på honom. Joe Allen tog plats på mittfältet, det är klart att det alltid finns plats för en Joe Allen i startelvan så länge Rodgers styr skutan. Jag har redan vädrat mina åsikter om Joe Allen och ska inte göra en längre utläggning om honom, men att han fortfarande är påtänkt i Liverpool säger mer om vad det är för en tränare vi har än att Joe Allen är en bra spelare. Det gick till straffar som sagt, och vi vann tack och lov får man väl ändå säga eller hade en förlust kanske rentav varit bra? Ja det är nästan så att jag börjar fundera i de banorna. 

 

 

Jag ägnade ett antal rader åt att dela ut en känga åt Rodgers i förra inlägget men jag känner att ska jag diskutera Liverpool då är det oundvikligt att inte nämna Rodgers och vad det är han håller på med. Jag läste att Rodgers efter matchen mot Norwich skyllde poängtappet på att spelarna var nervösa. Ja det är väl fint att en tränare efter 1-1 mot en nykomling på hemmaplan kan ta att ens spelare var nervösa som en potentiell förklaring. Ja som ni märker är det rätt svårt att inte raljera och försöka göra sig lustig över Rodgers, för det han håller på med i Liverpool just nu kan inte beskrivas som något annat än ett stort skämt. Återigen jag vill verkligen betona att jag kan till viss del ha respekt för Rodgers för det han uträttade i Swansea och jag kan uppskatta att han inte räds för att släppa fram unga spelare, men i det långa loppet handlar det inte om att bedriva någon social verksamhet utan det handlar om att nå resultat och det har inte Rodgers lyckats med under snart 4 år. Och jag står på mig och vill hävda att Rodgers är ingen vinnarskalle och kommer förmodligen aldrig att bli om han inte börjar ta sig en funderare över vad det är han sysslar med. När Liverpool under våren 2014 höll på att köra över allt och alla och dundrade fram mot ett ligaguld var det verkligen Rodgers som var en mästare? Nej det var det inte, kan vi bara en gång för alla slå fast vid att det var Suarez och Sturridge som såg till att vi var ett hårstrå ifrån ett ligaguld? Lägg där till att övriga spelare hade en sjuk formtopp och stod för en överprestation och det är klart att om alla spelare överpresterar då är det lätt att vara tränare. Men problemet med Rodgers är att han har under den här tiden inte ens varit i närheten av att etablera oss som ett topplag vare sig i Europa eller i ligan. Titta bara på hans resultat ute i Europa, vi åker ut ur Champions League gruppspelet där vi fightas med Basel och Ludogorets om 2:a platsen bakom Real Madrid, och vi åker ut mot Besiktas i Europa League slutspelet efter att inte ha lyckats göra 1 enda spelmål. Rodgers gillar att ta till väldigt fina ord om att han är så nöjd med spelarna och att han är den rätta ledaren att ta hand om laget, ja det där snacket kanske håller i ett halvår men efter 3,5 år utan några som helst steg i rätt riktning och inga titlar då håller inte det där snacket längre. Ett annat problem med Rodgers det är att han rekryterar inga vinnarskallar utan han värvar bara medelmåttiga spelare för att inte tala om skräp. Rodgers kom till Liverpool med en inställning om att spela en passningsorienterad fotboll, sedan under en period var det bara kontringsfotboll och nu har han hamnat i en situation där han har tappat bort sig själv inte vet alls vilken fotboll han vill spela. Men okej jag kan tycka vad jag vill om Rodgers sätt att spela fotboll på, men oavsett vilken fotboll Rodgers vill spela så måste ju den fotbollen gå att spela med vinnarskallar? Oförmågan och oviljan att värva vinnarskallar är oerhört oroväckande. Och jag tycker också att Rodgers är ett bevis på att det är farligt att låta en tränare få bestämma alldeles för mycket. De som står bakom Rodgers hävdar att det är inte så att Rodgers bestämmer allt, det har jag aldrig påstått heller men det är ju inte så att han har för lite att säga till om snarare tvärtom. För mig är Rodgers lite som vaktmästaren på biografen som tar på sig allt ansvar, han poppar popcornen åt dig han rev din biljett vid entrén han leder dig till din plats och han städar upp efter dig när filmen är slut. Men i den bästa av världar så delar man upp ansvaret, att Rodgers har fått så stort inflytande över vilka spelare som värvats in är ju helt sjukt med tanke på hur mycket skräp han har värvat. Nu har det gått så långt att publiken på Anfield inte ens backar upp Rodgers längre, vilket tyder på att även den stora massan vill se ett tränarbyte. Jag vill hävda att de enda som står bakom Rodgers det är våra kära ägare på andra sidan Atlanten. Jag tror fortfarande att hade FSG haft ett så lågt förtroende för Rodgers då tror jag att han skulle fått gå i somras i så fall. Och med tanke på att de gav Rodgers ytterligare en sommar på att spendera på spelarköp det tycker jag tyder på att han har ett starkt förtroende från ägarnas sida. Men någon gång måste till och med ägarna få nog. För nu har Rodgers under så lång tid plockat isär Liverpool, och nu försöker han att bygga upp det här huset igen men problemet är att det inte finns någon grund att stå på. För mig kan det inte bli mer uppenbart att Rodgers är inte rätt tränare för Liverpool, det är möjligt att han passar bättre in i mindre klubbar men någon fantastisk tränare är han inte och kommer förmodligen aldrig att bli. Rodgers har helt och hållet tappat bort sig själv, han har inga svar på hur vi ska bli ett lag att räkna med längre. Och det här eviga hattandet med formationerna och dessutom att spela de spelare som ändå har potential att sticka ut på fel positioner gör ju att man får ont i huvudet. Det här är ett dött Liverpool som vi ser just nu som helt saknar spelidé och inställning. Om spelarna har tappat förtroendet för Rodgers är ju svårt att säga men när jag ser oss spela skulle jag inte vilja påstå att spelarna gör allt för att backa upp honom. Det återstår att se vad som sker i Liverpool i höst, men jag är fast övertygad om att det här laget kommer Rodgers aldrig att få ordning på. Rodgers är inget annat än en envis ledare som helt har tappat bort sig själv och som inte har en aning om hur man sätter en helhet. Och det är få förunnat att sätta helheten, men en sak är säker Rodgers kommer aldrig att lyckas med det i Liverpool. Så snälla FSG inse det faktum att Rodgers måste bort. 

 

För mig och för de allra flesta Liverpoolfans är matcherna mot Manchester United den stora händelsen under en säsong. Det är då man tänder till rejält och känner att någonting stort är på gång. Och jag vill hävda att det fortfarande är den största klubbmatchen i engelsk fotboll sett till alla de titlarna som bägge klubbarna har samlat på sig. Men kvällens match lagen emellan på Old Trafford var inte den typ av match som det ska vara när de här lagen möts.

 

 

Det känns som att jag säger det här rätt ofta men den här gången tar jag inte i för mycket när jag säger att den första halvleken tillhör något av det sämsta jag någonsin har sett ett Liverpoollag göra. Det fanns inte någon som helst intensitet i spelet, och det slarvades något kopiöst i passningsspelet. En sak är säker och det behöver man inte vara Liverpoolsupporter för att förstå och det var att Rodgers förmodligen prioriterade att försöka styra upp försvarsspelet inför den här matchen. Det har under så lång tid sett väldigt dåligt ut i de bakre leden, och inför en match av den här digniteten som betyder så mycket för alla inblandade var det viktigt att kliva in med ett stabilt försvarsspel att luta sig mot. Stundtals tyckte jag att det såg helt okej ut där bak, även om man fortfarande blir livrädd varje gång Lovren får bollen. Och det som gör mig mest orolig när det gäller Lovren det är att han verkar bara spela fotboll utan att någon gång tänka till vad det är han gör. Inte ens när det handlar om en så enkel grej som att rensa bort bollen i tid har han svårt att få iväg bollen, och han ska vara vår chefsgeneral där bak i varje fall enligt Rodgers. Jag tyckte United spelade i ett alldeles för lågt tempo och det gjorde att vi rycktes med i det och inte såg särskilt intresserade ut av att flytta fram positionerna i vårt försvarsspel. Vi spelade med en 4-4-2 med diamant men det var väldigt svårt att tyda vilka positioner spelade ansvarade för. I den bästa av världar av de som fanns tillgängliga idag ska Lucas spela sittande, Milner och Can på varsin kant och Firmino i en fri nummer 10 roll. Men någon tydlig diamant tyckte jag inte att vi spelade under den första halvleken eller ens under hela matchen för den delen. Det fanns alldeles för många situationer då vi blir för mycket folk på samma yta vilket gör att vi försvårar att sätta Uniteds försvarsspel på prov. Och jag tycker att i de flesta matcherna under säsongsinledningen tycker jag att vi hjälper varandra alldeles för dåligt i vårt anfallsspel. När Benteke och Ings får bollen på någon av kanterna då måste ytterbackarna flytta upp eller så måste Milner, Can och Firmino bidra med löpningar in i boxen så det finns alternativ. Nu blev det på tok för ofta att Benteke blev så isolerad att han till slut tvingas droppa ner och hämta boll och då när han vänder sig om då har han ingen att spela bollen till för att Firmino, Can och Milner inte är beredda att ta initiativ och erbjuda alternativ i offensiven. Defensivt var den första halvleken däremot helt okej, visst kladdades det med bollen vid några enstaka tillfällen och det fanns en sekvens där Can och Mignolet hade kommunikationsproblem men bortsett från det släppte vi inte till så värst många tydliga målchanser. Och 0-0 i paus på Old Trafford får numera ur ett Liverpoolperspektiv ses som klart godkänt. 

 

 

Nu hade vi mer eller mindre lyckas sätta en någorlunda bra defensiv och nu handlade det bara om att få till det offensivt också. Men vi fortsatte att spela ett väldigt destruktivt anfallsspel där det nästan bara handlade om att spela långa bollar mot Benteke som han ska skarva vidare men till vem då? Ings fick bollen oftast på vänsterkanten men då kom inte Can eller Firmino till undersättning och inte heller Joe Gomez vågade kliva fram och erbjuda ett tydligt alternativ framåt. Sedan uppstår det en frisparkssituation när Clyne istället för att gå efter bollen bestämmer sig för att dra ner Ashley Young. Jag fick en känsla av att den här frisparken kunde mycket väl resultera i 1 mål i baken, nu handlade det om att ha koll på markeringsspelet. Men vad händer United tar en enkel variant och slår bollen upp mot halvcirkeln och där får Blind helt ostört prickskjuta in 1-0. Jag har givetvis inga problem med att erkänna om motståndarlaget är klasser bättre än oss då är det bara att lyfta på hatten för att de har gett oss en fotbollslektion. Men den markeringsmissen som sker vid den frisparkssituationen är så pinsam att se att man undrar ju vad det är för ett lag man håller på. Givetvis går det inte att peka på någon enskild spelare, det vi kan konstatera är att någon ska givetvis komma upp i press och skära av vinkeln för Blind. Tjänstefel att låta en motståndare få ladda helt ostört på det sättet. Och jag tycker den situationen är väldigt talande för detta Liverpool, emellanåt ser det ut som att det är ordning och reda i försvarsspelet men lite för ofta dyker det där allmäna kaoset upp. Nu hamnade vi i ett läge där vi var tvungna att försöka föra spelet eller i varje fall försöka få igång något eget spel, och det gick ju sådär milt uttryckt. Och efter ett tag uppstår det en straffsituation där Joe Gomez kommer in helt fel in i den duell och straffen är inte mycket att diskutera. Straffen sätter Ander Herrera säkert och det är 2-0 och matchen kändes mer eller mindre körd. Och den kändes körd med tanke på att Liverpool slet och slet men hade inte förmågan att skapa särskilt många heta målchanser och när vi väl gjorde det då stod De Gea i vägen eller så var det spelare på mållinjen som kunde rensa bort bollen. Firmino skulle ha gjort sitt första mål för Liverpool, det läget han får efter att bollen rensats bort från mållinjen får man bara inte missa på den här nivån. Det såg mörkt ut enda fram till den 85:e minuten när Benteke skickade in en riktig konstspark i krysset, årets mål i Premier League såhär långt utan tvekan och lite hopp då och upplagt för ett drama? Nej då bara några minuter senare kom Martial i ett läge där han ställs mot Skrtel och Skrtel spelar försvarsspel på ett så fantastiskt uselt sätt som Skrtel tenderar att göra ibland. Han vänder ryggen till när och tillåter Martial att få den extra tid han behöver på sig att skruva upp tempot och ta sig förbi honom och sedan placerar han säkert in 3-1 och matchen avgjord. 

 

 

Som ni kunde läsa av rubriken så är den riktad mot han som styr vid sidlinjen med händerna byxfickorna och som applåderar hur uselt hans lag än spelar, nämligen Brendan Rodgers. Jag läste några kommentarer på sociala medier att det är svårt att förklara vad det är Rodgers håller på med. I min värld är det inte alls svårt att förklara vad Rodgers håller på med, han är ingen vinnarskalle det är ingenting jag hittar på utan det är ju ren fakta. I veckan gick Mr Rodgers ut och hävdade på fullaste allvar att spelfilosofin och spelidén kan inte bli tydligare, det finns en klar och tydlig idé om hur han vill spela sin fotboll. Men snälla Rodgers förklara då för mig varför du byter formation och spelare lika ofta som jag byter kalsonger? Det är klart att när man hör om en tränare som byter formation och spelare ofta beroende på match så låter det ju som att det är en väldigt bra tränare som vi har att göra med men inte i det här fallet. Rodgers sätt att matcha laget och hans eviga hattande med formationer gör att det aldrig kommer att kunna bli någon ordning så länge han tränar laget. För spelarna måste det ju vara ett jävla helvete att inte ha någon aning om vilken formation vi spelar i just den här matchen och vilken taktik som gäller. Jag ser ett mycket förvirrat lag som springer omkring och inte har någon aning om vad de håller på med. En tränare som har full kontroll över ett lag det laget spelar inte en så usel fotboll som Liverpool alldeles för ofta gör. Och det finns ju inte bara några enskilda fel som Rodgers har gjort under sin tid i Liverpool utan jag skulle kunna skriva en hel inköpslista på fel som han har begått. För det första är behandlingen av Mamadou Sakho fullständigt horribel. Vi plockade in honom från PSG och betalade ganska mycket pengar för honom trots att han hade ett kontrakt som snart löpte ut. Sakho är en potentiell världsback och som under en tränare som ger honom fullt förtroende mycket väl skulle kunna bli en chefsgeneral på sikt. Lazar Markovic värvades in inför förra säsongen, som i grund och botten är en central offensiv mittfältare men vilka positioner fick han spela på? Jo som höger wingback eller som yttermittfältare på både höger och vänsterkanten. Emre Can blev helt plötsligt en startspelare i en trebackslinje som mycket väl kunde ha gjort att vi missat Europaspelet, och nu verkar han bara vara påtänkt om Henderson eller Milner går sönder. Vad jag menar är att du måste ha en plan för de spelare du värvar in, och någon sådan plan finns inte hos Rodgers. Och Lovren som förmodligen är den sämsta spelaren på hela det här jordklotet har helt plötsligt blivit Rodgers nummer 1 den här säsongen. Och Skrtel vet vi är en begränsad mittback men har visserligen ett stort hjärta för klubben och kan emellanåt göra riktigt bra matcher, men alldeles för ofta rycks han med i det kaoset som Lovren för med sig. Spelförståelsen hos Rodgers lämnar en del i övrigt att önska? Det kan man lugnt säga. För mig är det glasklart, som tränare ska du inte spela en mittback som inte kan hantera bollen du ska inte spela en 18-åring som aldrig har spelat vänsterback och som dessutom spelar med favoritfoten inåt i banan. Och när jag för en gångs skull trodde att Rodgers valt att spela med 2 anfallare i Ings och Benteke, hur valde han att formera laget? Jo att spela Ings som någon form av wingspelare och Benteke ensam på topp. Det spelar ingen roll om du spelar med 4 eller 5 spelare bakom Benteke, spelar du honom som ensam anfallare då blir han för isolerad om han inte får massvis med inlägg mot honom. Rodgers har någon form av grundtänk att vi ska ligga rätt i våra positioner och kontra bort motståndaren. Men berätta för mig hur Liverpool ska kunna etablera sig som ett topplag i Premier League om vi inte har något eget spel utan bara försöker förlita sig på motståndarens misstag. Hade det varit ett så fantastiskt scenario att Rodgers hade haft koll på vad det innebär att spela försvarsspel då hade jag inte haft några problem med att vi inte för alla matcher. Det centrala i fotboll är inte alltid att ha så mycket av bollinnehavet, det centrala är alltid att nå resultat. Men nu är det ju så illa ställt att Rodgers inte har någon som helst aning om vad försvarsspel innebär och då går det inte att spela på det sättet som Liverpool gör. I min värld är det ohållbart i det långa loppet att inte ha någon form av eget spel. Visst det är väl trevligt om vi kan kontra in våra mål, gärna för mig men det måste finnas någon form av grund att falla tillbaka på. Men med Rodgers finns det ingen som helst grund att falla tillbaka på, det finns ingen grund för såhär spelar vi försvarsspel och såhär spelar vi anfallsspel. Det är klart att när man ser Lucas, Milner, Joe Gomez och Benteke på samma yta vilket gör att de står i vägen för varandra det tyder ju bara på att de är förvirrade. Och det är bara att konstatera att det är inget annat än en förvirrad dåre som tränar oss. Det är klart att det finns några enstaka dårar ute på planen också men självfallet är det så att tränas du av en förvirrad dåre då får du ett lag som uppträder på det sättet som Liverpool gjorde i den här matchen och i många andra matcher. Och som jag varit inne på tidigare karln är så förbannat envis fy fan vad envis han är alltså, han vägrar på något sätt att ta all hjälp han kan få. Det här bevisar bara att när du släpper lös en tränare som inte riktigt har koll på läget då kan det gå riktigt snett. Sedan kan Rodgers fortsätta att tjata om att det finns en transferkommité som till viss del har medverkat till en del av de spelare som har plockats in under de sista 4 åren, men det är ju inte så att Rodgers har fått jobba med ögonbindel och med bakbundna händer utan han har fått göra väldigt mycket som han vill. Och det är bara att slå fast att Rodgers på egen hand är en galen diktator och en förvirrad dåre som inte har en aning om vad stabilt försvarsspel eller effektivt anfallsspel innebär. Nu har det gått så långt att jag ställer allt mitt hopp på att spelarna på egen hand ska klara att nå resultaten. Men det säger sig självt att i längden kan inte Coutinho rädda oss med sitt fina passningsspel och fina avslut, utan vi behöver en tränare som kan gå in och förändra en matchbild genom att göra rätt byten och göra de rätta justeringarna under en match. Rodgers må vara en helt okej utvecklare av talanger och han är inte rädd för att släppa fram unga spelare och det är klart att man kan ge honom lite beröm för det. Men han är ju rekryterad för att vara bättre än sin företrädare Kenny Dalglish, men det ser inte bättre ut än vad det gjorde med Kenny Dalglish utan det blir bara sämre och sämre. Rodgers tomma lovord och evigt hattande med startelvan gör att han skjuter sig själv i foten hela tiden och jag är rädd för att ju längre vi låter den här diktatorn hålla på att sprida allmän förvirring ute på planen desto längre ifrån den övre halvan kommer vi. Det är så uppenbart att Rodgers är en tränare som inte kan värva spelare, som inte kan styra upp en backlinje och som inte har en aning om hur man bär sig åt för att föra matcher. Men ändå uttalar sig karln på fullaste allvar i intervju efter intervju i diverse medier och hävdar att han minsann är helt rätt person för det här jobbet. Men spelet blir bara sämre och sämre ju mer jag ser Liverpool under Rodgers styre, vilket gör att det går inte att ta hans lovord på allvar återigen hans argumentation gör att han gång på gång skjuter sig själv i foten. Rodgers har under sin tid i Liverpool fullständigt plockat isär laget bit för bit och nu försöker göra allt vad kan för att bygga ihop det här bygget, problemet är ju att han har inte verktygen för det. Han är väldigt snabb på att dyka upp med dubbla puffror och bara skjuta hej vilt omkring det vill säga jag ska ha den spelaren men jag har ingen koll på vilken typ av spelare jag får in nej jag tror jag kör trebackslinje idag nej förresten idag blir det 4-5-1 men nej jag ändrar igen. Han har ju ingen som helst kontroll på vad det är han sysslar med, och det är klart att då speglar det ju av sig på planen givetvis. Och nu sitter vi här efter en 3-1 förlust mot ett United som inte ens gjorde en bra match men som ändå kunde kontrollera bort oss utan problem. Rodgers står där med skägget i brevlådan, men själv tror jag att han känner att han har full kontroll över det hela. Och det är det som är det värsta med den här situationen. Vi har en tränare som tror att han är en tränare som kan mäta sig med de riktigt fina namnen, men i verkligheten är det en förvirrad dåre och en galen diktator som inte har en aning om vilken typ av fotboll han vill spela. Han är bra på att snacka men att leverera resultat det verkar vara väldigt svårt. Och på frågan om Rodgers ska få förtroendet säsongen ut är mitt svar på det inte en chans. Skicka Rodgers så långt bort ifrån Anfield som det bara går. Nu har vi provat Rodgersregimen under snart 4 år och det blir bara sämre och sämre, och nu får det vara nog. Om Rodgers vill hålla på med sina experiment i någon annan klubb det bekommer mig inte ett dugg, men just nu är han på fel plats. Jag vill att Liverpool ska etablera sig i toppen av ligan, men jag inser ju att så länge vi låter Rodgers försöka styra och ställa då kommer det bli ännu en skitsäsong. Karln är helt lost och han måste bort, och om det finns någon logik i den här fotbollsvärlden kommer ett tränarbyte nog att ske vid årsskiftet om resultaten fortsätter att utebli. För Liverpools bästa hoppas jag att Rodgers får sparken vid årsskiftet. Vem som ska ta över det har jag ingen aning om, men en sak vet jag och det är att jag har fått nog av Brendan Rodgers.

 

 

Jag ska inte sitta här och säga att jag har varit med så länge och jag vet minsann hur ett riktigt Kalmar FF spelar sin fotboll. Min generation har blivit väldigt bortskämd när Nanne Bergstrand gav oss alla dessa topplaceringar inklusive sm-guld och cupguld. Jag vet att det fanns en tid då Kalmar FF var ett lag som pendlade väldigt mycket mellan att vara uppe i Allsvenskan för att sedan trilla ner igen. Allting är såklart relativt men det är inte så längesen som Kalmar FF spelade matcher mot lokalkonkurrenten Kalmar AIK på Fredriksskans. Men jag är såpass gammal att jag har upplevt bättre tider än det som vi genomlider nu. Och jag kan ärligt med handen på hjärtat säga att det Kalmar FF som jag upplever nu är det sämsta jag har sett under min livstid. 

 

 

Som ni märker är det dags för terapibloggen att dyka upp igen. Den naturliga frågan till herr Petersson är hur han mår? Ja hur mår man egentligen som Kalmarsupporter när laget gång på gång sviker en? Jag vet inte riktigt vad jag känner längre. Och det är det som jag tycker är mest tragiskt med den situationen som nu har uppstått att jag har nästan tappat mina känslor kring laget. Jag ska inte säga att jag inte bryr mig längre om Kalmar FF, så illa är det inte och så illa hoppas jag att det inte kommer att bli. Men däremot har jag sett så mycket dåliga matcher med ett av tidernas största fotbollshaverier nu att jag orkar snart inte bli arg längre. Tidigare under säsongen så satt jag ändå och eldade på spelarna och levde mig in i matcherna och la ner hela min själ på det här laget. Men under kvällens match mot Norrköping satt jag mest med armarna i kors och bara konstaterade att det här var inget nytt under solen, ännu en skitmatch helt enkelt och sedan var det inte mer med det. Det är klart att jag fick lite hopp när Marcus Antonsson säkert slog in straffsparken till 1-2 reducering, men det blev ändå inte att jag eldade upp mig över målet utan jag bara konstaterade att jaha det blev mål nu kanske det blir lite match ändå. Och matchen slutade? Ja som ni kanske förstår blev det förlust med Norrköping med uddamålet efter att Kalmar spelat värre fotboll än vad Persnäs AIF spelar och då snackar vi Division 5. Visserligen var det en ganska bra första halvlek om vi bara pratar försvarsspel, men så helt plötsligt så kommer det ett inlägg från vänster och Kujovic får gå upp helt ostört och nicka in ledningsmålet. Vad Viktor Agardius sysslar med i den duellen kan man fråga sig, jag har inget svar på det. Och sedan står vi och hänger med huvudet och behåller inte koncentrationen i vårt försvarsspel och Norrköping utnyttjade det direkt och kunde peta in 0-2 innan paus och så var den matchen förstörd. Visserligen går vi ut och gör en helt okej andra halvlek och tittar man bara på den andra halvleken tycker jag ändå att vi är värda att få med oss i varje fall 1 poäng. Men det går inte att bara spela bra i en halvlek, för att vinna matcher då måste man kunna leverera någorlunda stabilt spel i båda lagdelarna i två halvlekar men det gjorde vi inte den här gången och då får vi skylla oss själva. 

 

 

Som ni märker är det här ett litet annorlunda inlägg, terapibloggen var det ja i kombination med att jag på något sätt ska försöka ta mig ann uppgiften att försöka analysera detta sanslösa fotbollshaveri. Jag tycker att det är viktigt att vara tydlig med att det handlar ju inte bara om den här enskilda matchen mot Norrköping. Det här handlar om en helhet och vi är inte ens i närheten av att sätta den här helheten. Jag vet inte riktigt vad jag ska säga om det vi upplever just nu för det känns som att jag tar upp samma saker varje gång men det händer inte ett jäkla skit. Men en sak vet jag och det är att Kalmar gick in i den här säsongen med märklig självbild. Jag har säkert varit inne på det här vid flera tillfällen men det skadar inte att ta upp det igen. Ett av de stora problemen i Kalmar FF och kanske framförallt under den här säsongen det är självbilden, spelarna och till viss del de som sitter på ledande positioner verkar tro att vi fortfarande är det här framgångsrika laget som vann SM guld 2008 och som kvalade till både Champions League och Europa League. Men är det någonting som spelarna verkar ha haft problem med under säsongen det är att kunna erkänna att laget spelar dåligt och att den fotboll som har presterats under stora delar av säsongen inte på något sätt håller allsvensk nivå. När Viktor Elm och Rasmus Elm återvände till föreningen då började David Elm skriva krönikor om att Kalmar minsann skulle utmana om guldet och ta sig ut i Europacupspel. Hur kan man som lagkapten gå ut med ett sådant budskap när man avslutar föregående säsong på ett sådant bedrövligt sätt som Kalmar gjorde? För att man ska vända en negativ trend och börja bygga upp någonting som på lite längre sikt ska vara ett slagkraftigt lag då måste man ha respekt för verkligheten. Det som spelarna och även de som sitter på ledande positioner i föreningen skulle ha gjort det var att gå ut och säga att vi har problem nu får vi kanske ha ett mellanår i mittenskiktet eller kanske till och med på gränsen till bottenskiktet. Men istället fortsatte man att envisas med att man försökte lura supportrarna genom att gå ut och säga att vi ska sikta på guld topp 4 och så vidare. Det är klart att alla har rätt till att drömma om titlar och Europaspel, men har man ett lag som uppenbarligen knappt är slagkraftigt för att spela i Allsvenskan då ska man nog vara lite försiktig med vilket budskap man går ut med. Det är klart att snacket om guld, topp 4 och Europaplatser det lät ju bara bra i någon månad sedan blev vi ju avslöjade och då blir ju effekten bara att man får dubbelt skit tillbaka. 

 

 

Men det fanns en sak som jag tyckte var befriande med dagens match och det var inte någon prestation av någon spelare på planen som fick mig att känna så utan det var Viktor Elms intervju i pausvilan. Jag har tyckt att Viktor Elm varit väldigt naiv i många intervjuer under säsongen där han inte har sagt som det har varit att laget spelar en usel fotboll. Men den här gången gjorde vi en så usel första halvlek att inte ens Viktor Elm kunde blunda för verkligheten längre. Det är klart att det är ingen garanti att vi kommer att greja ett nytt kontrakt bara för att Viktor Elm erkände att det såg förjävligt ut, men om spelarna börjar inse allvaret att det vi håller på med just nu inte på något sätt håller för allsvenskt spel då finns det förutsättningar att vända den här trenden. Jag har varit orolig för att spelarna säsongen ut ska leva kvar i sin drömvärld om att de är ett topplag som spelar fin fotboll och att de på så sätt skulle slå sig till ro och så när det väl inser allvaret så är det för sent. Nu har det gått så långt att spelarna själva inser hur alarmerande uselt vi spelar. Om man kort ska kommentera just den här matchen så påminde den väldigt mycket om det som vi har sett tidigare. Som jag sa var den första halvleken helt bedrövlig och på det sättet vi släpper in målen på gör mål fullständigt vansinnig inombords. Vi gör ett rejält försökt i andra halvlek men det räckte inte. Självklart hamnade vi i en riktigt jobbig situation då Marcus Nilsson tvingades utgå på grund av skada, Ring fick utgå på grund av vad jag tror var en bristning i baksida lår. Peter Swärdh fick kasta om i backlinjen genom att flytta ner Tobias Eriksson på högerbacken, flytta in Stefan Larsson som mittback tillsammans med Öhman då Ismael byttes in istället för Marcus Nilsson. Givetvis går det inte att komma ifrån att förutsättningarna kunde ha varit bättre, det är aldrig optimalt att tvingas göra 2 byten redan i den första halvleken på grund av skador. Men det går inte att skylla ifrån sig för mycket på det heller, utan det gäller att göra det bästa av situationen. Sedan var det riktigt tråkigt att skadorna innebär att Swärdh fick flytta ut Filip Sachpekidis som vänsterwinger, då jag har tyckt att han inte alls har fått till det på den positionen utan jag vill gärna se honom som central mittfältare. Men återigen det gäller att göra det bästa av situationen men vi var inte kapabla att producera tillräckligt med mål framåt för att vinna matchen. 

 

 

En del har pratat om att kontraktet redan är klart och att Kalmar är för bra för att åka ur. Det där är livsfarligt att börja tänka i de banorna. För så fort man påstår att man inte kan åka ur eller att man är för bra för att inte bli indraget i bottenstriden då har man blundat för verkligheten. Det är klart att det blir extra påtagligt och alarmerande med tanke på hur förra säsongen avslutades och hur stora delar av den här säsongen har sett ut. Och tidigare kunde jag ändå känna att ja men okej det här laget räcker inte längre än en 10:e plats det får vi väl vara nöjda med nu handlar det bara om att försöka bygga upp någonting som skickar ut positiva signaler inför nästa säsong. Men nu handlar det om något helt annat, nu spelar vi helt plötsligt för att vi ska ha ett allsvenskt lag även 2016. Men som jag var inne på tidigare är det bra att spelarna nu börjar inse att situationen är ohållbar och att det i längden inte håller att hålla på såhär. Jag känner precis likadant som jag har gjort under den senaste månaden att jag tror ingenting längre. Jag fruktar att det värsta ska inträffa, för varje förlust och poängtapp som vi inkasserar desto närmre ett ångestfyllt kval kommer vi. Och jag är helt övertygad om att det här laget är inte kapabla att reda ut ett kvalspel oavsett vilket motstånd som skulle vänta vid en sådan prövning. Det känns som att spelarna skulle skita på sig om det skulle bli kval, och inte bokstavligt talat då utan bara mentalt. Men det som talar mest emot Kalmar FF inför slutspurten av serien är att det inte finns någon stabil grund att falla tillbaka på. Tidigare hade vi ett stabilt försvarsspel att falla tillbaka på. Till viss del är försvarsspelet bättre än ifjol och det beror förmodligen på att Peter Swärdh är lite mer för balans i sina lag. Men emellanåt så är det kaos i backlinjen också vilket vi fick se vid två tillfällen i kvällens match om inte annat. Och något anfallsspel existerar ju knappt i Kalmar den här säsongen, det är pinsamt att se hur vi bara spelar i sidled eller envisas med att skicka långbollar mot en Antonsson som helt själv ska kämpa mot 4 försvarsspelare. Och det finns ingen tydlig linje i vårt anfallsspel utan det känns bara som att alla spelare spelar för sig själva. På pappret har vi spelat 4-3-3 under de senaste matcherna, men det känns som att vi spelar någon form av 4-5-1 där Antonsson blir helt övergiven och det säger sig självt att det går inte att spela anfallsspel på det sättet. Sedan ser spelarna otroligt svaga ut och än en gång inte fysiskt då utan mentalt. Det känns som att det saknas en vilja och energi i laget, jag upplever det som att det är inte roligt att spela fotboll i Kalmar FF längre. Det kan givetvis bero på att pressen blir för stor eller att spelarna inte kan undvika att läsa vad det skrivs i media och på olika forum det har jag inte svaret på, men när man ser matcherna så ser det ut som att det är en plåga för spelarna att gå ut på planen och det vinner man ingenting på. Nyckelmatchen för att inte på allvar bli indraget i bottenstriden var hemmamatchen mot Sundsvall. Sundsvall ville vinna, och kämpade livet ur sig för att göra det, medan vi tänkte att vi är Kalmar FF vi kan inte förlora den här matchen och så förlorar vi med 2-0. Det är en del som börjar surra om att Peter Swärdh ska bort från sitt uppdrag. Då vill jag säga följande. Två målvakter som håller en högst medelmåttig klass, en backlinje där det bara finns en spelare som gjort det riktigt bra ifrån sig. Ett mittfält där den spelare som ska vara vår regissör och styra och ställa i offensiven med passningar och uppspel och krossbollar har tacklat av fullständigt, yttrar som saknar tempo och ett anfall där vi har en spelare som får göra allting själv. Ursäkta språket nu men vem fan hade gjort detta bättre? Det går inte att dra den slutsatsen att allting är Peter Swärdhs fel. Kalmar FF blir inte ett bättre fotbollslag vare sig det är Åge Hareide, Jörgen Lennartsson eller Ancelotti eller Mourinho hade haft ansvaret. I långa loppet handlar det om vilken kvalité spelarmaterialet har att erbjuda. Peter Swärdh gör så gott han kan och han har faktiskt gjort en hel del bra, men ingen tränare i hela världen hade kunnat få ordning på årets upplaga av Kalmar FF så illa ställt är det. Sedan kan man ju fråga sig varför vi inte har ett bättre lag och det är en helt annan femma. Och i min värld ser jag det som fullständigt omöjligt att Borstam kan sitta kvar som sportchef efter den här säsongen. Han har ju bara värvat medelmåttiga eller usla spelare till det här laget, och jag tycker att nu har han fått hålla på med sin övning ett tag men nu får det vara nog han har totalt misslyckats med sitt uppdrag. Och till nästa säsong kanske Kalmar FF som förening borde ta sig en rejäl funderare över vilken typ av förening man vill vara. Vill man enbart leva på nostalgiska värvningar eller ska man faktiskt försöka bli den fina plantskola som man en gång var. Jag tror att Kalmar skulle må väldigt bra om det började satsas mer på unga spelare. Och det är klart att man fortfarande ta in spelare från utlandet också, men man kanske ska försöka se till att ta bättre hand om sina egna talanger också. För som läget är just nu är Kalmar FF inte ett bra ställe att vara på för en ung spelare som drömmer om att etablera sig i Allsvenskan, och det är en situation som vi inte kan vara nöjda med och som vi måste se till att ändra på.

 

 

Avslutningsvis för att prata här och nu, hur kommer den här säsongen att sluta? Det är helt omöjligt att sia om för det går inte att lita på Kalmar FF längre tyvärr. En sak är helt säker kommande 3 matcher kommer att bli helt avgörande för hur den här säsongen kommer att sluta. Nu väntar Åtvidaberg på bortaplan sedan tar vi emot Halmstad och efter det är det dags att åka upp till Örebro. Gör vi rätt resultat i de här matcherna då är kontraktet förmodligen säkrat och då kan vi andas ut för den här gången. Men skulle vi bara vinna 1 match av de eller till och med vilket inte är helt omöjligt torska alla 3 då är det bara att inse att det här är ett lag i fritt fall. Torskar vi samtliga kommande 3 matcher då kan jag garantera er att då kommer vi inte att greja kontraktet på egen hand utan då måste vi ha hjälp från de övriga lagen. Nu ställs det på sin spets, nu är det upp till bevis, är vi kapabla att vända den här trenden. Vi är ett lag i kris och alla måste se sig själv i spegeln och gå till sig själva och lägga ner ett hästjobb för att vända på det här. Hur det ser ut på planen måste komma i andra hand nu ska det bara tas poäng, och då handlar det om att slita arslet av sig i de här 3 matcherna för det är vad som kommer att krävas. Hur det känns på det personliga planet orkar jag knappt prata om. Som jag inledde inlägget med, jag är såpass gammal att jag har sett oss vara bättre än det här. Och jag tycker inte att det vi ser nu är vädigt klubbens tradition, men jag har inga problem med att erkänna att vi är ett skitlag. Alarmerande uselt tycker jag är en ganska bra beskrivning på hur den här säsongen har sett ut spelmässigt och resultatmässigt framförallt. Men som sagt det har gått så långt att jag orkar snart inte bli arg längre. Egentligen är jag less på skiten, men på något sätt finns det någon form av ork kvar att fullfölja den här säsongen. Det har varit totalt mörker under stora delar av säsongen, och det är frågan om det kommer att sluta i totalt mörker också eller om det faktiskt finns ett lyckligt slut. Fotbollsguden vet om. 

 

Ikväll var det dags för Sverige att kliva in i EM kvalet igen då det var dags att ta sig ann Ryssland på bortaplan. En ångestmatch på alla sätt och vis på så sätt att det här är två lag som det går att kräva mer av. Ryssland har underpresterat grovt och Sverige har visserligen plockat sina poäng men spelmässigt har det inte sett bra ut många gånger och ikväll var det upp till bevis för båda lagen. Men nu ska det här inlägget inte handla om Ryssland utan självklart om Hamréns manskap. 

 

 

Jag är inte den typen av fotbollstyckare som sitter och hänger upp mig på hur en tränare eller förbundskapten väljer att formera ett lag. Jag kan tycka att det här med att diskutera spelsystem till viss del är överskattat. Har du ett tillräckligt bra spelarmaterial så kommer de att kunna spela vilket spelsystem som helst, och är du en tillräckligt skicklig tränare då har du också förmågan att få spelarna att prestera bra utifrån den formation du väljer att matcha laget med. Men i det här fallet måste jag faktiskt börja ta upp det här med valet av spelsystem från Hamréns sida. Jag vet inte riktigt vad Hamrén ville få ut av att inleda matchen med 4-5-1, oavsett vad tanken var med 4-5-1 uppställningen så var Hamréns 4-5-1 övning inte till det positiva. Jag kan förstå att om Hamrén nu till varje pris ville få med Durmaz och Emil Forsberg i laguppställningen då var det läge att spela 4-5-1. Men i och med att både Pontus Wernblom och Albin Ekdal spelade på det centrala mittfältet så kan jag tycka att det blev en lite för defensiv uppställning. Emil Forsberg är ju en riktig lurig spelare som kan slå sin gubbe på en kant men jag tyckte att han hade enorma problem med att vinna en mot en duellerna. Durmaz tyckte jag var ganska anonym under större delen utav matchen men när han väl fick läge att slå den sista passningen då slarvade han bort bollen alldeles för enkelt. Men jag vill återkomma till det att mittfältet kändes oerhört defensivt, trots att både Emil Forsberg och Jimmy Durmaz startade. Att Pontus Wernblom och Albin Ekdal inte är med så mycket i anfallsspelet det är kanske inte så konstigt med tanke på vilka roller de har till vardags, men det gjorde mig lite bekymrad att inte Emil Forsberg och Jimmy Durmaz deltog så mycket i anfallsspelet. Det som jag tyckte var signifikant för den första halvleken när det gäller Sveriges anfallsspel det var att det var för få spelare som ville vara med och skapa chanserna. Zlatan har gjort och gör fortfarande extremt mycket poäng, men han behöver lite hjälp med att skapa chanserna. Vilket innebär när Zlatan väl droppar ner och hämtar boll och vänder om och tar på sig nummer 10 rollen och ska fördela bollen då måste det finnas tillräckligt många alternativ att spela bollen på. Men vid varje tillfälle när Zlatan skulle sätta bollen i djupled då fanns det knappt några alternativ att spela bollen på. Forsberg och Durmaz gav sig inte iväg i djupled och ofta slutade det med att Sebastian Larsson fick ge sig iväg på en löpning men då hade ryska försvaret full koll på honom. Det fanns några situationer då Forsberg flyttade över till högerkanten och det är ju inte där han ska vara utan han ska hålla till på vänsterkanten och försöka komma till lägen där han kan vika in i banan och ta sig till lägen. Men om vårt anfallsspel krånglade en aning så var det ju ingenting mot hur vårt försvarsspel såg ut. Det fanns flera situationer där vi egentligen har full kontroll på situationen men där vi sätter oss i jobbiga lägen och tvingas rensa undan bollen i panik. Och jag tycker mig inte se något tydligt samarbete mellan Mikael Antonsson och Andreas Granqvist, jag får känslan av att det är två medelmåttiga mittbackar som spelar försvarsspel för sig själva men inte för varandra. Jag tycker även att Pierre Bengtsson och Martin Olsson hade problem med att stänga sina respektive kanter, när ryssarna kom med fart på kanterna fick jag direkt en klump i halsen över att något farligt skulle hända. Vårt försvarsspel var för dåligt i allmänhet men hur vi agerar vid målet vid släpper in det är så pinsamt att man blir ju mörkrädd. För det första måste vi bromsa upp den ryska spelaren som lyftningen kommer emot. Men när väl Isaksson blir bortspelad då kan inte Granqvist och Antonsson tillåta den ryska spelaren att i lugn och ro få placera in bollen via stolpen och in. Granqvist hänger inte med, och vad Antonsson sysslar med det orkar jag knappt gå in på. Där måste han ju snabbt fram i press och försöka bryta bollen alternativt slänga sig ner och försöka täcka skott likt en hockeyspelare, men det blir något mellanting och den ryska spelaren kan enkelt förvalta målchansen. 

 

 

Zlatan tvingades utgå på grund av skada och Hamrén valde att byta in Toivonen. Toivonen har jag haft enorma problem med under de senaste landskamperna. Jag tycker att han var riktigt lovande och bra under U21 EM 2009, men det var som sagt 6 år sedan. Och det är klart att jag respekterar Toivonen för att han sköt oss till EM 2012 och så vidare men att han fortfarande får speltid i landslaget säger tyvärr en del om Hamrén än vad det gör om Toivonen. Det bytet gav ingen större effekt, Sverige hade enormt svårt att skapa målchanser men det hann inte gå lång tid förrän Hamrén valde att göra ytterligare ett byte. Hamrén valde att byta ut Pierre Bengtsson och sätta in Marcus Berg och så flyttade han ner Sebastian Larsson som högerback och övergav sin 4-5-1 övning och gick över till ett klassiskt 4-4-2. Jag ska inte säga att det bytet gav någon jätteffekt, men det gjorde att vi började närma oss Rysslands mål lite mer och fick hålla lite mer i bollen. Och jag måste säga att det är något märkligt med det här landslaget när Zlatan inte finns tillgänglig. I den första halvleken som så många gånger förr ska bollen helst nå Zlatan oavsett hur bra eller dåligt läge han har. Det blir lite som att resten av laget går och gömmer sig för att de tänker att ja men det är lugnt det här ska Zlatan fixa. Men i den andra halvleken skapade Sverige betydligt fler chanser trots att Zlatan inte fanns med på planen. Jag kommer aldrig argumentera för att ett svenskt landslag är bättre utan Zlatan. Självklart behövs Zlatan på planen alla dagar i veckan, han är vår bästa spelare det råder det inget snack om. Men jag tror inte att vi ska underskatta det faktum att när Zlatan inte finns med då blir det som att det får en någon form av effekt att de andra spelarna höjer sig ett par procent extra och känner att de behöver ta ett större ansvar. Men så länge Zlatan håller på den här nivån och vill spela i landslaget då ska han givetvis spela från start, det finns absolut ingen anledning att bänka honom. Den andra halvleken innehöll som sagt lite bättre spel från Sveriges sida och främst efter att Hamrén gick över till 4-4-2. Men trots att vi hade mer boll än i den första halvleken så hade vi förbannat svårt att skapa några farliga chanser. Och när man skapar så få chanser och när det väl dyker upp en jättechans då gäller det att sätta dit den för du vet inte när den dyker upp igen. Och det är klart att Forsberg ska ha sin retur i mål, och Marcus Berg måste kunna få en bättre träff även om det kanske inte var det lättaste läget han fick ta hand om. Men att vi inte klarade av att ta vara på våra chanser och framförallt att vi inte lyckades skapa fler chanser när vi fick ha så mycket boll i den andra halvleken det är ett otroligt underbetyg, det går inte att komma ifrån. Visst det är nära att vi fick med oss 1 poäng i de absolut sista sekunderna då Emil Forsberg drog till från distans, men nära skjuter ingen hare.

 

 

Sverige har gått obesegrade genom det här kvalspelet hittills men ikväll kom alltså den första förlusten. Det här var det absolut sämsta som kunde hända inför matchen mot Österrike. Hur det ser ut på planen kan man alltid diskutera men det viktigaste i den här matchen var att få till ett bra resultat för att skaffa sig fördel inför fortsättningen. Nu har vi en situation där vi inte får hamna på samma poäng som Ryssland för då tar de 2:a platsen tack vare inbördes möten. Självklart ska spelarna ha mycket kritik med tanke på hur det såg ut i den första halvleken. Nog för att Sverige kommer dit och i grund och botten kan tänka sig att gå för 0-0 med vetskapen om att 1 poäng skulle vara ett mycket bra resultat inför fortsättningen. Men så passiva som Sverige uppträdde i den första halvleken har jag inte sett ett svenskt landslag prestera på mycket länge. Då ska det sägas att inför den här matchen var jag inte främmande för att Ryssland skulle föra matchen. Det centrala fick absolut inte vara att ha bollen mest, det centrala var att få till ett bra resultat. Men med det sagt innebär det inte att man får vara hur passiva som helst. För den första halvleken tillhör något av det absolut sämsta jag har sett ett svenskt landslag prestera. Något presspel existerade inte, och det kändes inte som att vi anföll tillsammans utan det blev ofta en och en utflykter i anfallsspelet. Men det är inte bara spelarna som ska ha kritik, givetvis ska Hamrén ha sin del av kritiken och en ganska stor del kritik till och med. Hamrén kom till makten med en ambition om att han skulle få oss att spela en mer passningsorienterad fotboll med väldigt offensiva ytterbackar och yttrar. Och jag har upplevt att hela hans ambition har varit att vara anti Lagerbäck. Men det intressanta i sammanhanget är vad har Hamrén att erbjuda som Lagerbäck inte kunde erbjuda? För den känslan jag har efter att ha sett oss få stryk av Ryssland med 1-0 är att vi har tappat vårt grundspel helt och hållet. När Hamrén innan avspark står i en intervju och säger att vi har ett grundspel som vi jobbar efter så talar han mot bättre vetande. I min värld så har vi inte något grundspel längre. Vårt grundspel som vi byggt upp under en väldigt lång tid med en mycket stabil defensiv där vi inte släpper många över bron och sedan ta vara på omställningslägena när tillfälle ges, allt det har vi tappat. Visserligen var det Ryssland som förde matchen i den första halvleken och vi gick för att försöka kontra, men vi hade inte förmågan att utnyttja det. Och framförallt går det inte att förlita sig på att spela omställningsspel i den här typen av match när du har mittbackar som är rena säkerhetsrisk. Ärligt talat hur kan Hamrén förvänta sig att vi ska kunna slå vakt om ett resultat eller försöka kontra bort motståndaren när han har Antonsson och Granqvist i mittlåset. Emellanåt är det totalt kaos där bak, den tryggheten som fanns där under Olof Mellberg, Teddy Lucic och Daniel Majstorovic den är som bortblåst. Och det är just det som jag retar mig på mest när det gäller Hamrén, hans mycket konstiga laguttagningar. Men framförallt tycker jag att Hamrén framställs som lite naiv när han försöker justera sina konstiga laguttagningar. När han plockar bort Pierre Bengtsson och sätter in Marcus Berg och flyttar ner Sebastian Larsson på högerbacken, då känns det bara som att Hamrén bekräftar att han håller på att tappa greppet om hur han vill ha det. En del vill ofta argumentera starkt för att Hamrén har de spelare han har att det blir inte bättre än såhär men jag vänder mig emot det. Om spelarna nu är så himla dåliga vilket jag hävdar att de inte är varför spela just den spelaren då i det här fallet Pierre Bengtsson, och sedan får han inte riktigt till det ja då plockas han bort och vips så sitter dolken i ryggen. Jag vill direkt jämföra med Prandelli den förre förbundskaptenen för Italien. I EM 2012, en viss Balotelli startar Italiens premiärmatch och är inte särskilt bra. Men det betyder inte att Balotelli inte är med i den andra matchen. Så agerar en tränare som har bra spelförståelse. Det är klart att du kan göra små taktiska justeringar och visst i vissa fall faller den typen av justeringar väl ut. Men i min värld så kan man inte bara nå bra resultat genom att kasta om i laget för mycket utan det handlar om att bygga en spelare. Och frågan är väl ändå rätt intressant, varför valde Hamrén att starta Pierre Bengtsson om han kan tänka sig att byta ut honom i den andra halvleken?. I grund och botten vill jag gilla Hamrén, och det råder ingen tvekan om att han är en skicklig tränare och han har samlat på sig titlar i både Norge och Danmark. Och jag kan till viss del uppskatta Hamrén för att han vill förespråka en mer offensiv och passningsorienterad fotboll men jag vill bestämd hävda att han har inte kompetensen att få ut det på landslagsnivå. Det är ju möjligt att det här laget är kapabelt att höja sig nu när det helt plötsligt är riktigt skarpt läge inför fortsättningen, de har gjort det förr. Men jag känner ändå att Hamrén är riktigt illa ute just nu och att hans jobb står och hänger på om vi går till EM eller inte. Men när Ryssland i den andra halvleken faktiskt väljer att släppa bollinnehavet till oss, och att vi inte lyckas skapa fler chanser än vad vi gör då är det riktigt illa. Det är ett underbetyg till spelarna men inte minst det är ett rejält underbetyg till Hamrén. Och jag tycker att det här kan inte bara handla om tillfälligheter. Jag vet att Hamrén har ambitionen att bygga upp någonting över en lång tid och det är klart att saker och ting ska få ta tid. Det är en kompentent tränare det förnekar jag inte, men som förbundskapten handlar det ändå om att vara en bra matchcoach och prestera bra resultat över kortare perioder. Och under Hamrén har vi tagit oss till ett EM slutspel där det gick åt skogen, och vi var visserligen nära att slå ut självaste Portugal i playoffet till VM men återigen nära skjuter ingen hare. Nu är vi i ett läge där vi visserligen har allt i egna händer, men skulle det bli förlust mot Österrike och Ryssland gör sitt i sin nästa match då kan det bli en mycket jobbig avslutning på kvalspelet. Givetvis ska man vara försiktig med att dra slutsatser innan kvalspelet är över, men jag landar ändå i att den här matchen var inte en enskilt dålig match mot Ryssland. Det här är något vi har sett över en väldigt lång tid och mestadels under det här kvalet skulle jag vilja hävda. Min slutsats är att Hamrén helt enkelt inte får ut maximalt av det spelarmaterial som finns tillgängligt. Och återigen i grund och botten vill jag gilla Hamrén men jag är rädd för att han håller på att tappa greppet. 

 

Då mina vänner har det blivit dags att börja lägga silly season snacket bakom oss då transferfönstret stängde igår kväll. Det hände inte så värst mycket under de sista två dagarna av årets sista transferfönster, och om man ska vara riktigt ärlig var det nog en av det tråkigaste deadline day dagar jag har upplevt. Men jag har plockat ut några övergångar och icke övergångar som jag tycker är intressant inför fortsättningen av hösten. 

 

 

Självklart går det inte att summera den här silly season sommaren utan att få med lite Liverpool snack, men det hade ni säkert redan räknat ut. Det har hänt en del i Liverpool även om det inte har värvats lika mycket spelare som under förra sommaren men det har ändå varit några intressanta övergångar och försäljningar som jag tycker är värt att ta upp. Vi börjar med att Fabio Borini till slut efter mycket om och men har flyttat till Sunderland, klubben där han spenderade en tid på lån under säsongen 2013/2014. Jag är såklart nöjd med att Borini inte är kvar, och det har egentligen ingenting med att göra med att jag tror att han kan vara ett problem för ett omklädningsrum eller att han verkar vara jobbig att ha att göra med. I det här fallet handlar mitt agg som jag har haft mot Borini under den här tiden att han inte har räckt till på den här nivån. Det är ju möjligt att han skulle kunna spela i en storklubb igen, men under de här 3 åren tycker jag inte att det är någon skillnad på den Borini som kom till Liverpool än den Borini vi har idag. Och jag känner att det funkar inte att ha ett överflöd av medelmåttiga spelare som sitter på bänken eller på läktaren utan då är det bättre att försöka sälja de. Vi får inte glömma bort att förutom att Benteke kommer vara förstavalet i anfallet så är nog tanken när väl Sturridge är frisk att han ska in i startelvan och avlasta Benteke, vi har dessutom Origi och Danny Ings som finns med där i bakgrunden och som säkerligen kommer att få sina minuter i både ligan och i enstaka cupmatcher. När det börjar bli ett överflöd av offensiva spelare som inte riktigt kommer att ta plats då är det alltid bra att kunna sälja de spelare man tror minst på. Men om man kort ska sammanfatta Liverpools silly season sommar skulle jag nog säga att jag är rätt nöjd med truppen. Det är klart att det kändes kanske inte så himla sexigt när vi betalade ett överpris för att få loss Benteke från Aston Villa, men å andra sidan är det den fotbollsvärlden som vi lever i nu och ska de engelska toppklubbarna köpa från en på pappret sämre klubb då trissas priserna ofta upp. Jag tycker det är viktigt att Liverpool ser till att förvalta det som redan finns på plats. Därför är jag lite allergisk mot att vi lånar ut Markovic till Fenerbache och Ilori till Aston Villa, det är två spelare som har potentialen att bli bärande spelare för oss i framtiden. Och jag är rädd för att de kommer att få snurra runt på en del lån och sedan säljs de för knappt några pengar alls. Samtidigt tycker jag att det här visar ganska tydligt vem som har värvat vem i Liverpool. Det är uppenbart att Southamptonspelarna var Rodgers värvningar medan spelare som Sakho, Illori, Markovic och förmodligen Emre Can med de värvades från vår kära transferkommité. Rodgers är i Liverpool på lånad tid men det känns ändå som han har ett spelarmaterial som kan se till att rädda jobbet åt honom åtminstone över hösten. Men jag är ändå orolig för att det här laget kommer att falla igenom rätt hårt, för balansen i laget är lite för defensivt plus att jag tror inte det är hållbart i längden att gå igenom säsong efter säsong där det saknas en del spelare på nyckelpositionerna. Det saknas 1 mittback som kan gå rakt in i truppen helst bredvid Sakho det saknas en spelskicklig defensiv mittfältare som kan kliva in och lösa av Henderson och Milner. Sedan är jag skeptisk till om Benteke är en 20 målsskytt den här säsongen? Och det är frågan om Sturridge redan den här säsongen klarar av att få ordning på tempot med tanke på hur mycket skadeproblem han har haft. Men vårt transferfönstret är ingen katastrof på något sätt, men med det sagt säger jag inte att jag är helt nöjd men det känns ändå okej. 

 

 

Vi går vidare till Juventus och där sitter man nog inte helt lugnt i båten med tanke på säsongsinledningen. Jag känner att jag har ganska stort förtroende för Marotta på så sätt att han verkar alltid ha både en och två plan B för hur han ska fylla på med spelare eller hitta spelare som direkt ska gå in och ersätta någon av nyckelspelarna. Men nu har Juventus hamnat i en situation där det råder en del osäkerhet kring vart klubben står och om det fortfarande finns ett lag som är slagkraftigt för ännu en ligatitel. Jag är inte alls så säker på att vi kan förvänta oss lika mycket av Juventus vare sig i ligan eller i Champions League. Det är klart att det är spännande med att Dybala finns i klubben, och jag är övertygad om att Khedira kommer att kunna kliva in på det defensiva mittfältet och göra ett gediget jobb men det känns ändå som att det saknas lite spets i sista tredjedelen. Och jag var inne på det här i en tidigare text att om man tittar helt enskilt på försäljningarna av Tevez, Vidal och Pirlo så var det helt rätt i alla de tre enskilda fallen att släppa de. Men när det handlar om att försöka sätta en helhet vilket Juventus under de senaste åren varit så bra på då undrar jag om det verkligen var rätt att släppa alla 3. Nu är det tidigt på säsongen och det kan hända mycket men det Juventus jag såg mot Roma var bland det värsta jag har sett ett Juventus prestera sedan Ciro Ferrara tränade laget. Och det är klart att man som supporter kan bli lite frustrerad över att Juventus inte värvat in någon riktig galactico i sommar. Samtidigt gäller det att ha respekt för verkligheten och inse att det finns ett FFP att förhålla sig till och Juventus må vara en storklubb i Italien och vi kommer förmodligen alltid att vara en storklubb och ha hög status i Italien men vi är inte något Bayern München. Marotta kan inte ställa sig och peka på vilken spelare han vill, utan här gäller det att man får leta lite bland de mindre klubbarna och försöka fynda där. Och jag tror att Dybala kan bli bra för oss, men jag tror att vi lever lite farligt om vi skjuter över precis allt ansvar på honom. Men vi fick ju faktiskt in en spelare på självaste deadline day från Inter av alla klubbar, nämligen Hernanes. Jag tror att det kan bli riktigt bra med Hernanes, jag har sett honom växla upp under sin tid i Lazio men har väl inte riktigt fått det att stämma i Inter även om han såklart har gjort en del bra matcher där med. Att Hernanes skulle varit vårt förstaval som den där sista offensiva pjäsen det tror jag inte en sekund på. Att vi var ute efter Draxler det har inte varit någon hemlighet, det har även snackats om Isco och Mkhitaryan men det blev aldrig av. Så på ett sätt går det att argumentera för att jakten på den sista offensiva pjäsen blev lite av ett misslyckande. Men om Hernanes kan komma upp i den nivå som han hade i Lazio, då tror jag att Intersupportrarna blir upprörda när de märker att Inter gjort en konkurrent en stor tjänst. Det går också att vända på det och hävda att Inter ser åt vilket håll det är på väg med Hernanes och därför kan de tänka sig att släppa honom till en av sina värsta rivaler. Men jag väljer att hoppas och tro på att Inter har begått ett stort misstag. Och som Juventussupporter och när det gäller min relation till Inter så kommer jag alltid vara bekväm med att om jag får bra spelare ifrån de då är jag beredd att ta emot de och kan jag skicka iväg usla spelare till de då är jag nöjd med det, det är där mitt Interfokus sitter. Men jag tycker att vårt mittfält när alla finns tillgängliga ser intressant ut. Allegri får nu en anledning till att överge 3-5-2 övningen och spela med 4-4-2 med diamant, med Khedira som sittande Marchisio till höger, Pogba till vänster och Hernanes som den lite mer offensiva mittfältaren bakom Dybala och Mandzukic. Kanske kommer vi att kunna en spela en mer passningsorienterad fotboll med ett mittfält som står lite högre upp nu när vi fått in Hernanes? Det återstår att se, men jag tror att Hernanes mycket väl kan ha varit den sista pusselbiten som behövs för att vi ska kunna lyfta i tabellen. Om Hernanes kommer att vara en hållbar spelare för Juventus över en längre period det återstår att se, men över 1 säsong kan han absolut vara det. 

 

 

En klubb som kanske har mått bättre är Chelsea. Visst det är hårda ord, men faktum är att Chelsea har inte fått en särskilt bra start på säsongen. Förlust senast mot Crystal Palace och några veckor innan hade man blivit asfalterade av Manchester City på bortaplan vilket såklart sved lite extra då det är den stora contendern till ligatiteln. Det finns frågetecken kring om Chelsea är lika kreativa längre, om Fabregas börjar tackla av och Matic inte alls är den spelare som han var under förra säsongen kommer Willian kunna hitta rätt balans mellan att vara en defensivspecialist men samtidigt vara kreativ framåt och så vidare. Men det är i de bakre leden som det känns som att det finns mest frågetecken. Cahill och Terry har ju inte alls varit lika stabila som förra säsongen och Terry har stundtals sett helt bedrövlig ut. Och jag tror att beslutet av Mourinho att plocka av Terry i halvtid i matchen mot City tyder på att han mer än gärna hade velat se John Stones i Chelsea redan i det här fönstret. Chelsea ska ha fått bud nekade på både Manolas och Marquinhos vilket också är ett tecken på att Mourinho inte är nöjd med sin backlinje och i synnerhet mittlåset. Det här stärker bara tesen att ska du bygga ett slagkraftigt lag och vara det där dominanta laget över en hel säsong och över en längre period då måste du vara ute och signa spelare i tid. Jag är helt övertygad om att hade Chelsea varit ute i god tid då hade de säkert kunna lösa att få loss John Stones, och det hade säkert gått att lösa Manolas också nu när Roma uppenbarligen ser De Rossi som ett alternativ på mittbacken. Om du som storklubb rycker ut i sista stund och ska värva spelare då kommer klubben du vill köpa spelare av att kräva så mycket pengar som möjligt. Och förhandlingsläget blir bättre och bättre för säljande klubbar ju längre in i fönstret du kommer. Jag skulle vilja hävda att det är nästan omöjligt att värva in en spelare som går in och gör skillnad direkt på deadline day, om du inte är beredd att betala ett sjukt överpris för det. Chelsea har ju blivit hyllade under ganska lång tid nu på att de är duktiga på att sätta sina värvningar i tid och att det finns en tydlig strategi hur laget ska byggas. Men i sommar känns det som att Chelsea inte har räknat rätt när det gäller antalet mittbackar. När det gäller offensiven tror jag ändå att man kommer att göra sina mål. Jag tror att Pedro kommer att göra stor nytta oavsett om han spelar som ytter, winger eller som ensams striker. Fabregas tror jag kan vara lite trögstartad och när väl han kommer igång då kommer han att kunna sätta de avgörande passningarna mot Diego Costa vilket gör att han kommer att peta in fler mål. Men går det att lita på Cahill och Terry där bak? Borde inte Chelsea ha gått ut och löst sin mittbacksfråga redan tidigt i somras? Nu värvade de ju en mittback som jag tappat namnet på från Nantes, men frågan är om han kommer att kunna kliva in och göra skillnad direkt. För första gången på länge känns det som att Mourinho inte riktigt har full kontroll på Chelsea under sin andrasejour i klubben. Chelsea har fortfarande tillräckligt med offensiv kvalité för att kunna kompensera det dåliga försvarsspelet men vad händer om anfallsspelet också börjar hacka? Då känns det faktiskt som att det här lagbygget kan falla rätt hårt. 

 

 

Manchester United är det ingen som riktigt vet vart de står någonstans, och jag undrar om de ens själva vet vart de står. Jag kan tycka att vissa värvningar ser intressanta ut. Memphis Depay har varit lite väl mycket upp och ner, ibland är han helt fantastisk men i vissa anfallsförsök så gör han saker med bollen som försvararen kan läsa av ganska enkelt och lätt ta bollen ifrån honom. Det känns som att han behöver bli jämnare i sina prestationer för att komma upp på en riktigt hög nivå, men jag tror att han i det långa loppet kommer att göra ett rejält avtryck i United. Darmian plockades in från Torino och jag tycker att han har gjort ett bra jobb på högerbacken, visst är han kanske lite oprövad på just den här nivån men jag tror att han med tiden kommer att växa in i United kostymen och bli en viktig spelare. Jag tycker att värvningen av Schneiderlin är riktigt bra, det känns som att med honom får United in lite mer bestämdhet och jävlar anamma på mittfältet. Han kommer att agera städgumma framför backlinjen, vilket innebär att Juan Mata kommer att ges utrymme att fokusera mer på det offensiva spelet. Däremot tycker jag att United liksom Liverpool inte har värvat en ordentlig mittback än, det känns som att man har väntat på att den där mittbacken ska dyka upp på Old Trafford snart. Självklart måste man se över om det finns några rimliga alternativ eller om man ska köra på med det man har. Men samtidigt skulle det inte förvåna mig om Van Gaal kör på men backbesättningen han har. När Van Gaal tränade Ajax var det inte någon fantastisk backlinje som han ställde upp med. Det var en backlinje som bestod av pappa Blint, det var ena tvillingen De Boer som fick köra mittback. Enligt många inte mittbackar och framförallt inte en backlinje som du blir så värst imponerad av, men vad tror ni hände? Ajax gick och vann Champions League. Och därför skulle det inte alls förvåna mig om Van Gaal faktiskt väljer att köra på med den backlinje som redan finns på plats. Har Van Gaal bestämt sig för att han ska göra det här på sitt sätt då är det, det som gäller och det återstår att se vad United kan prestera i Champion League. Men det värvades trots allt in en spelare på deadline day, från Monaco i Anthony Martial för rekordsumma dessutom. För det första är jag inte förvånad över att Martial gick till United för den typen av pengar. Det här med pengar verkar inte vara några större problem för United, visst de kanske inte har samma resurser som Real Madrid har men samtidigt är det ju inte fattiga heller. Jag har sett alldeles för lite av Martial egentligen men det är klart att det är spännande att United värvar en ung och lovande anfallare istället för ett etablerat namn. Att få loss Benzema och Cavani hade nog inte gått oavsett hur tidigt ute du hade varit och försökt förhandla. Det som kan bli jobbigt det är om Martial går igenom en lång period utan att göra något mål, vad händer då? Jag hoppas för Martials skull att han kommer att få vara ett komplement till Rooney och att Rooney faktiskt växlar upp och tar sitt ansvar som den stora ledare han är. Används Martial bara på rätt sätt och de spelare som ska producera i United kliver fram då kommer han bara att kunna flyta med i den framgången. Däremot tror jag att man ska vara ärlig med att säga att det är skillnad att komma som ung spelare till United idag jämfört med för 5 år sedan. Nu är United i ett skede där man fortfarande håller på att bygger om känns det som och söker någon form av identitet och ser över vilken typ av fotboll man ska spela. Och med den där enormt höga prislappen så kommer Martial att få press på sig, men jag tror att får han göra några enkla mål i början då kommer pressen att släppa en aning och då kommer det vara lättare att prestera. Men den stora frågan i United är givetvis vad som händer med De Gea nu? Det känns som att man under hela sommaren har gått och väntat på att De Gea skulle gå till Real Madrid, och det verkade som att det skulle bli klart under deadline day men det blev inte av. Och det intressanta är hur kommer De Gea att agera om han nu får spela, kommer han verkligen att göra jobbet fullt ut med tanke på att han förmodligen varit inställd på en flytt till Real Madrid så länge? Frågan är om De Gea överhuvudtaget kommer att få spela, för även om det inte har fungerat felfritt med Romero är det ju inte så att det varit någon katastrof att ha honom mellan stolparna. Och om De Gea kliver ut på Old Traffords gräsmatta igen hur kommer han då att tas emot av publiken? Nu tycker jag väl inte att han har försökt att bråka sig bort från United som Sterling gjorde när han ville bort från Liverpool, men att De Gea varit inställd på en flytt till Real Madrid det kan vi nog slå fast. Hade De Gea varit fullt fokuserad på United då hade han nog startat premiären mot Totteham, Van Gaal kände nog på sig att De Gea höll på att glida United ur händerna. Och det blir ju en väldigt absurd situation att en spelare går från att vara så nära en övergång till att plötsligt komma tillbaka igen. Det ska bli väldigt intressant att se vad United kommer att göra med De Gea. Van Gaal skulle lika gärna kunna sätta honom på bänken. Jag kan känna att De Gea kommer att bli en vinnare i det långa loppet med tanke på att hans kontrakt löper ut om 1 år och då kommer Real Madrid att kunna plocka honom som bosman, eller så kommer de att göra ett nytt försök i januari och då tror jag att de kommer vara ute i god tid och lösa den dealen. I min värld kommer De Gea att landa i Real Madrid, det är inte frågan om utan när den övergången blir av. Men det är klart att Van Gaal skulle kunna sätta honom på bänken för att på någon sätt markera att du är inte större än klubben bara för att Real Madrid har jagat dig hela sommaren. Men jag tror ändå att De Gea kan sitta ganska lugnt i båten, det är ingen katastrof om han skulle få sitta på bänken med tanke på att kontraktet löper ut nästa sommar. 

 

 

Vi fick vara med om en deadline day som var lika tråkig som en bandymatch. Det hettade aldrig riktigt till, ingen stor spelare ryktades till någon storklubb. Eller jo, Zlatan ryktades till Arsenal men det fanns ju ingen som helst subtans i det ryktet utan det var någon brittisk sajt som bara hittade på för att ha något att skriva om. Men jag tycker att det här fönstret bekräftade det som jag var inne på tidigare och varit inne på i flera andra texter också att övergångar ska man se till att få klart i tid. Jag är helt övertygad om att är du ute i god tid då har du skaffat dig riktigt bra förutsättningar att bygga ett slagkraftigt lag både i ligan och i Europaspelet. Och jag tycker att Milan av alla klubbar ska få lite cred här när det gäller att vara ute i god tid och värva spelare. Visst de jagade Zlatan under hela sommaren vad det verkar, men de lyckades få loss Carlos Bacca och Luiz Adriano i god tid långt innan deadline day. Nu var det ingen fantastisk match som Milan gjorde mot Empoli senast men Bacca och Luiz Adriano gjorde varsitt mål och kommer säkerligen att fortsätta att göra sina mål. Jag skulle vilja lyfta fram Roma som en av de stora vinnarna i det här fönstret inte bara i Italien utan även över hela Europa. Jag tror att värvningen av Szczesny kommer att bli jättebra på lång sikt, och för Romas del vore det bästa om de kunde köpa loss honom efter säsongen för det är en bättre målvakt sett till vad han har för rykte. Dzeko kanske inte passade perfekt in i Manchester City, men det känns som att hans hem kan hela tiden ha varit  Roma. Och jag är övertygad om att han kommer att göra sina mål. Milan var jag inne på tidigare får ses som en vinnare i och med Bacca och Luiz Adriano. Manchester City går ju inte att undvika på något sätt även om det återstår att se hur väl Otamendi kommer att anpassa sig till engelsk fotboll. Men det är klart att värvningen av Sterling är en riktig prestigevärvning för City. När det surrades om Sterling till City tjatade jag om att för Liverpools del var det bara att ta pengarna och skratta, men om Sterling når upp till den nivå som han emellanåt visade i Liverpool då kommer givetvis City att vara den stora vinnaren på den affären även om man fick betala ett saftigt pris för att få loss honom. Förlorare i det här fönstret blir ju såklart Real Madrid i och med att det är inte ofta som den klubben misslyckas med att få in en galactico varje säsong. Nu la de pengar på Kovacic, och det är klart att det är en spelare som kan bli bra även i ett Real Madrid men det är ju inte samma stjärnstatus över Kovacic som det är över De Gea. Jag kan även tycka att Arsenal skulle kunna vara med i diskussionen som en av de här fönstrets förlorare, då många nog hade hoppats på att en striker av hög klass skulle plockas in under de sista dagarna. Jag tror fortfarande att Arsenal går en ljus framtid till mötes, men jag hade velat krydda det där laget med en riktig striker för att kompensera de mål som Giroud inte alltid levererar. Även Juventus som gick miste om Draxler, Isco och till viss del Ilarramendi skulle jag även vilja måla ut som en av förlorarna i det här fönstret även om värvningen av Hernanes gör att de inte ska målas ut som en total förlorare. 

 

 

Det var allt jag hade att erbjuda för den här gången. Nu är det 4 månader kvar tills det är silly season tider igen, det känns som en evighet men som tur är går tiden fort. Tack för den här gången och på återseende.