sportviktorn

 

 

Då har det blivit dags att titta till vad som har hänt ute i fotbollseuropa på sista tiden och det finns mycket att ta av. Jag tänkte titta till läget i ett blått Londonlag vid namn Chelsea som tränas av en José Mourinho som för en gångs skull har en del att jobba med. Igår tog sig Chelsea ann Newcastle på bortaplan. 

 

 

Ångestmatcher är ett begrepp som folk kastar till höger och vänster utan att det egentligen finns någon som helst grund för att kalla matchen en ångestmatch. Men inför gårdagens sena match mellan Newcastle och Chelsea skulle jag vilja säga att det fanns inte något annat begrepp att ta till. I Newcastle råder det ångest och allmänt kaos det vill säga allt är som vanligt medan Chelsea letar efter ett tryggt grundspel och framförallt har de slitit med sitt försvarsspel som var så stabilt under förra säsongen. Jag har sett Chelsea en hel del under säsongsinledningen och jag får lov att säga att de har varit en av de stora besvikelserna såhär långt och gårdagens match var inget undantag. Jag tycker att Chelsea hade dålig intensitet redan från start och det kändes som att spelarna inte riktigt var redo att ta det där extra hårda jobbet i närkamperna för att vinna. Nemanja Matic höjdes till skyarna under stora delar av förra säsongen med all rätt för att han visade upp insatser av absolut världsklass. Men vad är det som har hänt med Matic under den här säsongen? När det blir en duell där båda spelarna har chansen att gå in och bryta bollen då backar han ur duellen och går och gömmer sig och vill inte riktigt vara med när det hettar till ordentligt. Och antingen är det Mourinho som har blivit ännu mer defensivt lagd och som vill dra tillbaka sina styrkor ännu mer eller så är Matic väldigt trögstartad, för vi vet att han kan betydligt bättre än det han presterar just nu. Chelseas anfallsspel lämnade en hel del att önska i den här matchen också, jag tycker att det är alldeles för få spelare som gör någonting konstruktivt med bollen. Hazard är i sina bästa stunder en av världens bästa spelare, men skillnaden mellan Hazard och exempelvis Messi det är att Hazard visar inte upp ett spel i världsklass vecka ut och vecka in. Jag tycker att Hazard var sisådär i derbyt mot Arsenal, och i den här matchen var han rätt medelmåttig för att inte säga riktigt dålig. Jag kan förstå att Hazard ibland kan tröttna på att han får så mycket smällar men att han ändå får så få frisparkar med sig, det kan givetvis göra att det kan vara svårt att motivera sig att fortsätta utmana sin spelare på kanten. Men samtidigt tycker jag att det är ju det som är skillnaden mellan riktiga vinnarskallar och spelare som till viss del viker ner sig. Trots att du blir nedsparkad eller om någon rycker dig i tröjan så måste du fortsätta utmana för till sist tar du dig förbi eller så hinner inte motståndaren med att han till slut måste dra ner dig så grovt att domaren blåser frispark. Men precis som Matic tycker jag att Hazard tenderar att gå och gömma sig och inte vågar ta vara på sin fina teknik och fart genom att utmana i en mot en situationerna. Jag tycker även det är väldigt sällan som han viker in i banan och testar avslut, det är ett anfallsvapen som han borde utnyttja mer. Den här matchen slutade 2-2 och jag tycker att Chelsea ska vara väldigt tacksamma över att de får med sig 1 poäng. Otroligt trög start från Chelseas sida, och man var verkligen illa ute när Newcastle satte 2-0 men nu är ju Newcastle inte något lag i särskilt stabilt skick. Efter reduceringen efter ett drömmål av Ramires så lyckades Chelsea ta vara på de nerver som Newcastlespelarna började visa upp. Det är visserligen att skitmål som räddar Chelsea då Willian slår en frispark som går rakt igenom och Tim Krul blir ställd då det är lite trafik framför mål för att tala hockeyspråk och bollen letar sig hela vägen in i mål. Någon riktig anstormning för ett segermål fick vi aldrig se och det blev nytt poängtapp för Chelsea, extra tungt för Mourinhos manskap då Manchester City förlorade mo Tottenham med hela 4-1. 

 

 

Det jag undrar nu när vi ändå har kommit en bit in i säsongen det är vart har vi egentligen Chelsea och vad kan vi förvänta oss av det här laget både i ligan och i Champions League?. När jag såg Chelsea i premiären som jag tror var mot Swansea då tyckte jag att jag fick se ett helt annat Chelsea jämfört med vad jag sett tidigare. Jag har ofta hackat på Mourinho inte bara för att han har en attityd som jag inte tycker okej på något sätt utan också för att han står för en fotboll som jag inte förespråkar. Mourinho har alltid prioriterat defensiven före offensiv fotboll och kreativitet i sista tredjedelen. Men mot Swansea fick vi se ett Chelsea som vågade spela ut och som visade upp ett press spel som jag inte sett de ha tidigare vilket gjorde att förväntningarna givetvis skruvades upp. Men sedan har det sakta men säkert blivit sämre, och det har varit en del rotationer i startelvan och i synnerhet i backlinjen men det har inte blivit bättre. Nu vann de derbyt mot Arsenal men med all respekt till Arsenal men det kanske inte var så oväntat att Chelsea skulle vinna det där derbyt vilket de brukar göra i varje fall när Mourinho möter Wenger. Och det var inte något fantastiskt Chelsea på något sätt mot Arsenal, det var en ganska jämn match och hade inte Diego Costa provocerat fram en utvisning på Gabriel då hade vi förmodligen fått en helt annan matchbild. Och för att återgå till gårdagens match kan jag tycka att Chelseas spelare brottas med att få upp engagemanget på planen när det är sämre motstånd. Matic, Fabregas, Cahill eller Ivanovic någon av de här lite mer etablerade spelarna behöver bli bättre på att veva igång det här laget när det inte flyter på, på samma sätt som det gjorde förra säsongen. Sedan kan jag tycka att Mourinho till viss del formerar laget på fel sät. Han ställer upp med en 4-2-3-1 formation med Fabregas och Matic som sittande mittfältare och Hazard, Oscar och Pedro som offensiva mittfältare med Loic Remy som ensam striker. Enligt min uppfattning gör Mourinho ett Brendan Rodgers misstag när han formerar laget på det här sättet, då jag inte tycker att han tar till vara på sitt mittfälts kvalitéer. Fabregas har visserligen varit bra som sittande mittfältare och kan tillsammans med Matic stänga till framför backlinjen, men att ha en så spelskicklig mittfältare på den positionen är för mig slöseri av Fabregas kvalitéer. Nu är inte Loic Remy lika vass som Diego Costa på att ta vara på chanserna, men när han väl spelar istället för Diego Costa då tycker jag att han är i stort behov av att ha Fabregas som kan sätta den sista passningen. Men det säger sig självt att det blir svårt för Fabregas att vara regissören offensivt om han ska få ett så stort defensivt ansvar. Och för mig handlar det här bara om små justeringar som Mourinho behöver göra. Sätt Fabregas som central offensiv mittfältare bredvid Pedro och Hazard och flytta ner Oscar som sittande mittfältare. Jag har haft svårt att hitta en position för Oscar men nu när jag har följt honom under ganska lång tid både i Chelsea och även sätt honom få chansen i Brasiliens landslag vill jag nog hävda att han är mer av en defensiv spelare. Han har offensiva kvalitéer också, han har förmågan att kunna väggspela sig igenom ett försvar och hans inspel är det inget fel på. Men jag ser honom mer som en hårt arbetande mittfältare som fungerar bäst när han får hålla till längre ner i banan och städa upp framför backlinjen. Och med tanke på att Mourinho gärna vill täppa till så mycket bakåt som det bara går då är det för mig helt obegripligt att han inte spelar Oscar som sittande mittfältare för tillsammans med Matic blir det ju så defensivt lagd uppställning det kan bli i den delen av banan. Och det här med försvarsspel kan ju Mourinho lika bra som jag hittar i min egen ficka och därför är det slående att Chelsea har släppt in så mycket mål såhär långt. Och det är ju inte bara att Chelsea har släppt in mål där det funnits en del frågetecken kring deras försvarsspel utan även i situationer där det inte har blivit mål uppfattas det som att inte riktigt är som det ska i den där backlinjen. Och när man ser Fabregas agerande vid hörnan som leder till Newcastles 2-0 mål, det är så dåligt att jag blir riktigt förbannad. Fabregas har markeringen på Wijnaldum men när hörnan slås då backar han ifrån Wijnaldum och lämnar honom helt fri att nicka in bollen i mål. Det där är ett försvarsspel som man inte ens ser i League 2, det är så uselt försvarsspel att det får en att tappa hakan. Även vid 1-0 målet är det ett inlägg från höger och Kurt Zouma duckar istället för att gå dit och nicka bort bollen och Perez kan i lugn och ro prickskjuta in bollen. Och då går det ju att ställa sig frågan om Mourinho håller på att tappa kontrollen över laget? Jag tycker det är för tidigt på säsongen för att svara på det. Jag tror ändå att Chelsea inte riktigt är igång men då utgår jag ifrån vad jag såg under förra säsongen. Men om man lite slarvigt ska ge sig på att dra några slutsatser av säsongsinledningen skulle jag vilja jämföra Chelsea med det Manchester United som David Moyes fick ta över inför säsongen 2013/2014. Säsongen innan hade United gått och vunnit ligan och David Moyes fick ta över truppen och det blev ingen större omsättning i spelartruppen utan han fick förmånen att spela med det lag som vann ligan men det gick åt skogen. Uppenbarligen gjorde Moyes en ganska dålig analys av vad Uniteds trupp där och då hade för kvalitéer. Det är lite den känslan jag får av det jag har sett av Chelsea under den här säsongen. De vann ligan förra året och på ett överlägset sätt dessutom då de gick in och dödade spänningen väldigt tidigt, och nu är det i stort sett exakt samma trupp som Mourinho har till sitt förfogande men resultaten har inte blivit som de ska och spelarna har underpresterat. Hade det varit Rodgers som tränat Chelsea hade jag inte varit förvånad över att det såg ut såhär, men nu är det ju så att Mourinho inte är Rodgers utan han är ju en världstränare som vet hur man sätter en helhet. Men frågan är om Mourinho ändå inte begick ett stort misstag under sommaren när han satte sig ner och utvärderade sin trupp. Det är möjligt att han tyckte att den här truppen var slagkraftig för ett nytt ligaguld och för att vara en contender i Champions League. Men frågan är om han vägde in att det var en trupp som behövde förstärkas ordentligt både i de bakre leden och i de främre leden. Diego Costa kan inte bära en hel forwardsbesättning i det långa loppet, och på bänken finns det en Loic Remy som bara levererar mot de mindre lagen men aldrig i stormatcherna och du har en Falcao som uppenbarligen är helt slut som spelare. I backlinjen har du både en Cahill som inte alltid visar upp samma stabilitet i sitt försvarsspel som han har gjort under de senaste åren, och du har en John Terry som har tacklat av rätt rejält och en Kurt Zouma som visserligen har potential men är det rimligt att lägga ansvaret på att en 21 åring ska bära upp din defensiv utan någon som kompenserar de brister som han har? Möjligen har Mourinho övervärderat årets upplaga av Chelsea. Men jag tycker att det märks att Mourinho är ur balans för just nu känns det som att han bråkar med allt som rör sig. Under sommaren har han bråkat med Wenger vilket han alltid gör, han har bråkat med Benitez, han har även bråkat med Benitez fru, och det har varit tjafs med Pellegrini och han har bråkat med Chelseas lagläkare. Det går givetvis att argumentera för att den typen av incidenter inte påverkar hur det ser ut på planen men det är klart att om du har en tränare som ställer till med kaos utanför planen det är klart att det tar mycket energi. Mourinho kommer förmodligen alltid att köra på med sin "vi mot världen" mentalitet men frågan är om det är hållbart i längden det känns som att den typen av tränare som står för just den attityden den förlorar bara i det långa loppet. Och det är svårt att hacka på Mourinho då han har de titlarna han har men jag börjar ändå bli mer övertygad om att han håller på att tappa greppet och att hans argumentation gör att han skjuter sig själv i foten. Men vi får väl se om han lyckas få ordning på det här laget och om Chelsea är en contender i Champions League och slåss om ligatiteln. Men jag börjar faktiskt tro att det här kan vara säsongen då Mourinho för första gången på länge åker på en riktig motgång, för såhär dålig fotboll som Chelsea presterar det har jag aldrig sett något Mourinho lag göra tidigare. Och tesen om att Mourinhos lag dippar under år 3, för att spelarna inte orkar med honom då det är väldigt krävande att spela i ett Mourinho lag där det centrala är att jobba stenhårt defensivt istället för att få göra roliga saker med bollen ser ju ut att stämma hittills. Och frågan om Mourinho har övervärderat årets upplaga av Chelsea känns för tillfället väldigt aktuell.