sportviktorn

 

Då har det blivit dags att säga hej och välkommen tillbaka till ännu en stund med mig här i fotbollshörnan. Den här gången tänkte jag ta och koppla ett grepp om gårdagens prestigemöte på Friends arena mellan AIK och IFK Göteborg. 

 

 

Det syntes att det här var två potentiella guldlag som gick upp mot varandra. Och för att vara en allsvensk match var matchen i sin helhet oerhört välspelad med många fina prestationer. Ibland tycker jag att Allsvenskan får mycket skit för den dåliga kvalité både när det gäller det speltekniska och även tempot, men jag tycker att den här matchen var den reklamen för Allsvenskan. Jag tycker att AIK var det laget som startade matchen bäst, det kändes som att de satte en stabil grund från början och då tänker jag både på försvarsspelet och det fina passningsspelet från mittfält till anfallet. Det kändes ett tag som att AIK bara gick på rus och bestämde sig för att försöka döda matchen efter en kvart, men till slut blev tempot lite för högt att AIK själva tappade lite i intensitet mot slutet av halvleken. Jag skulle vilja lyfta fram Stefan Ishizaki som den bästa AIK-spelaren i den här matchen. Han hade en kväll där i stort sett allt stämde. Vid i stort sett varje fast situation levererade han mycket fina bollar och med bättre tajming spelarna i boxen hade den här matchen nog bjudit på några AIK mål till. Han slog perfekta krossbollar ut mot kanterna, han försökte sig på genomskärare mot Alexander Isak han var med i speluppbyggnaden han var delaktig i precis allting. Jag har alltid sett Ishizaki som en traditionell ytter som kommer runt på kanten och slår inlägg, men som på senare år fått ta ett lite mer defensivt ansvar. Men att låta honom spela mer centralt i banan verkar ju vara ett drag som ser ut att fungera väl. Jag tycker även en spelare som Ofori förtjänar att lyftas fram ännu en gång. Han har fått många hyllningar sedan han kom till AIK men det går inte att hylla honom nog. Visst kan han ha sina perioder i matcherna där han har problem med passningsspelet och han tenderar att vilja hålla i bollen lite för länge och släpper gärna ut den i sidled eller spelar hem till målvakten efter fasta situationer. Men vi får inte glömma bort att han är fortfarande väldigt ung och har mycket att lära, men att han redan nu har ett såpass brett register att han klarar både en offensiv roll och en defensiv roll på mittfältet är mycket imponerande. Och det märks att motståndarna har stor respekt för Ofori då de ofta kliver fram med en extra spelare för att störa honom när han ska sätta den avgörande passningen. Hauksson hade en speciell afton, han blev målskytt och han flög fram längst högerkanten men fick inte bollen till sig när han skulle ha den då hans lagkamrater var lite för målkåta. Men i övrigt såg han rätt vilsen och förvirrad ut, jag får inte någon vidare bra känsla för att det här är en spelare som AIK kan vinna SM-guld med. Däremot vill jag lyfta fram Hooiveld och Per Karlsson som ett riktigt stabilt mittbackspar. Det är inte många gånger de släpper förbi någon över bron, utan de är beslutsamma och de tvekar inte att gå in tufft i duellerna när det behövs. Och defensivt tycker jag att AIK gör en bra insats, det som gör att de inte får med sig alla 3 poängen är ju tamt försvarsspel vid två fasta situationer där Tobias Hysén och Hjalmar Jonsson får kliva upp och nicka in bollen helt ostört. Och Hyséns andra mål är det en ärlig kamp om bollen mellan Carlgren och Ankersen, där jag tycker det är helt i sin ordning att domare Bojan Pandzic väljer att låta spelet gå. Och jag tycker faktiskt att Carlgren får skylla sig själv, istället för att på halvfart ta sig tillbaka mot eget mål samtidigt som han kastar flera blickar åt det hållet där situationen uppstod hade han med bättre koncentration hunnit positionera sig och tagit hand om Hyséns avslut hur enkelt som helst. Så jag tycker att Carlgren och AIK får skylla sig själva för att de kastar bort 2 poäng, för över 90 minuter håller jag med Ishizaki om att AIK var närmast segern. 

 

 

När det gäller IFK Göteborg tycker jag att de är riktigt svåra att ha och göra med oavsett vilket lag de ställer på banan. De är tunga, de har en förmåga att få fast bollen vid fasta situationer och kan på så sätt skapa ett bra tryck. Samtidigt kan jag tycka att om man ser till spelare för spelare tycker jag inte att Göteborg har något lag som man höjer på ögonbrynen åt. John Alvbåge är såklart en skicklig målvakt, men absolut inte fantastisk. Jag får inte intrycket av att det är en fantastisk backlinje Göteborg ställer upp med heller. Det känns som att Bjärsmyr inte är den dominanta mittbacken som går in och chefar över allt och alla, och Hjalmar Jonsson börjar ju bli gammal. Salomonsson är visserligen bra offensivt men jag tycker att han har haft problem med att läsa av när han ska sticka och när han ska falla. Och när man tittar på mittfältet med Mads Albaek, Sebastian Eriksson, Jakob Ankersen och Sören Rieks är det ju inte så att man tänker wow vilket mittfält. Men från målvakt och fram till mittfältet är det ett tillräckligt bra för att Göteborg ändå ska vara slagkraftigt. För längst fram har de Tobias Hysén och och Gustav Engvall. En del var kritiska till att Göteborg tog tillbaka Hysén, då det är alltid är lite lurigt att ta in en spelare som börjar närma sig 35, särskilt om det handlar om en forward. Men jag är helt övertygad om att plocka in Hysén igen är väl genomtänkt och att det finns mycket research som ligger bakom beslutet. Det känns inte som en desperat handling från Göteborgs sida utan här känns det som att de vet vad det kommer att få. Och jag tycker att gårdagens match från Hyséns sida var identisk med flertalet av de matcher han gjorde under den senaste allsvenska sejouren. Han är inte på något sätt spelaren som dominerar en matchbild som står för genombrott och bjuder på dribblingsnummer och så vidare. Men han är enormt skicklig på att tajma sina löpningar, men då gäller det att han har ett bra mittfält som kan leverera passningarna till honom. Och med åren har han utvecklat sitt huvudspel, och jag håller honom som en av de bästa spelarna i Allsvenskan i luftrummet. Och sedan har han ju en jäkla förmåga att få till avsluten perfekt. Det är bara att titta på bägge målen han gör igår, nicken är välplacerad med inte heller för hård så att bollen hinner sticker iväg, och vid hans andra mål är det inget snack om saken pang bollen ska in i mål helt enkelt. Och Gustav Engvall har jag inte ens nämnt än, han hade ingen av sina bättre matcher igår men han fyller ändå en viktig funktion i form av att han är löpvillig vilket gör att han öppnar upp ytor för andra. Och med fjolåret med i beräkningarna har motståndarna fått tillräckligt med respekt för honom att de håller ett extra öga på vart han håller hus, vilket återigen öppnar upp för andra spelare att kliva fram.

 

 

Det är klart att Göteborg ska vara besvikna över att man inte avgår med segern efter att ha kommit tillbaka från både 1-0 och 2-1 och gått fram i ledning. Speciellt med tanke på hur 3-3 målet får komma till, det är lite för passivt försvarsspel vid hörnan där Brustad får nicka bollen relativt ostört. Och givetvis ska Alvbåge suga in den bollen i skopan, det som är lite lustigt i sammanhanget är att han står mer eller mindre inne i målet så även om han klistrar bollen så är det mål. Men trots att det till slut blev 2 tappade poäng kan jag ändå inte låta bli att imponeras av Göteborg. För de har en förmåga att få matchbilden precis dit de vill. Göteborg är inte intresserade av att föra varje match, utan de har inga problem med att dra tillbaka styrkorna för att sedan när de väl vinner boll så är det upp med bollen mot Hysén och Engvall. Nu tror jag att det blev lite för mycket kontrollerat spel och defensivt tänk under Micke Stahre vilket jag tror var anledningen till att han fick lämna. Nu är inte Jörgen Lennartsson en tränare som tummar på försvarsspelet, men han har heller inte några problem med att släppa lite på sin filosofi och låta sitt lag bli mer spelförande och passningsorienterade. Men grunden för att Göteborg ska bli framgångsrika och vara med och slåss om guldet och ta steget ut i Europa det är att spela lite mer cyniskt. Och jag kan tycka vad jag vill om att spela cyniskt och att parkera bussar med allt vad den fotbollen står för, men som tränare gäller det att anpassa spelet utifrån det spelarmaterial som du har till ditt förfogande. Och har du ett mittfält med Mads Albaek, Jakob Ankersen, Sebastian Eriksson och Sören Rieks ja då är det inga konstigheter att det blir en mer cynisk och mera primitiv fotboll då ingen av dessa spelare i min värld är finlirare. Och sedan har de Engvall och Hysén som ska stå för majoriteten av målproduktionen och det är klart att om Göteborg fortsätter att vara stabila bakåt och är så effektiva framåt som de var igår, då håller jag de absolut som en av guldfavoriterna. Och även om det smärtar mig att säga det erkänner jag att cynisk fotboll lönar sig ibland, även om det inte är en fotboll som jag förespråkar. Men Göteborg har inte en trupp som ska spela ut Malmö, Elfsborg och AIK utan de ska plocka poängen på ren vilja och en rejäl kampmoral. Men trots att jag i grunden har lite svårt för Göteborgs spelstil kan jag ändå inte låta bli att komma tillbaka till det faktum att jag imponeras av de. Göteborg spelar inte vackrast, de gör kanske inte mest mål men de finns en stabilitet och struktur i försvarsspelet som gör att de är svårslagna. Och det känns som att de har en scoutingverksamhet som är väldigt skickliga på att plocka in spelare som passar in i sammanhanget IFK Göteborg. Jag har full respekt för Göteborgs lagbygge, och Jörgen Lennartsson är ju inte en så pjåkig tränare heller. Så om jag varit Blåvit i själen vilket är en hemsk tanke då hade jag med en positiv förväntan sett fram emot vad Göteborg hittar på i inledningen av säsongen. Definitivt är de ett lag som blir intressant att följa.