sportviktorn

 

Då har det blivit dags att hälsa er välkomna tillbaka till fotbollshörnan. Den här gången tänkte jag att vi skulle ta ett grepp om Kalmar FF nu när vi börjar närma oss 10-talet matcher in på säsongen. Det börjar bli läge att göra någon form av bedömning över hur läget ser ut och vilken typ av säsong vi kan förvänta oss. 

 

 

Det finns inga givna matcher i Allsvenskan det har en fått lära sig vid det här laget, och Kalmar FF i synnerhet har ju haft en olustig förmåga att blanda och ge lite för mycket under de senaste säsongerna. Men som vi alla känner till har det mest pekat åt fel håll och vi har varit på fallrepet men på något sätt har vi hittat ett sätt att reda ut situationen med viss hjälp av att lagen bakom oss har varit ännu sämre. Men när jag ser oss prestera så illa som vi gjorde i gårdagens match då försvinner den lilla optimism som jag envisas med att försöka bygga upp och intala mig själv ganska kvickt. Okej att vädret inte la upp för att det skulle bli en kanonmatch, men det måste gå att kunna kräva mer av spelare som inte gör något annat i veckan än att spela fotboll. För igår tycker jag inte att vi tappar poäng på grund av att det är kaos i försvarsspelet vilket har kostat oss många poäng sista 2 säsongerna, utan igår tycker jag att vi inte vinner matchen på grund av för dåligt passningsspel och på tok för lågt tempo. Det som jag sitter och vrider mig över det är att vårt anfallsspel blir så statiskt det vill säga vi har problem att vinna matcher på flera olika sätt. Nu känns det som att vi har i stort sett bara ett sätt att försöka göra mål på, och det är att vi bygger mycket av offensiven kring att Rasmus Elm eller Ismael ska slå den avgörande passningen mot Antonsson och ta vara på hans snabbhet. Men problemet är att kvalitén på långbollarna är inte i närheten av allsvensk klass, ibland känns det till och med som att mittfältet mer eller mindre på chans bara skickar iväg en långboll och hoppas att Antonsson ska vara lika snabb som Usain Bolt och hinna ikapp den. Det som ställer till problem om man bara har ett sätt att anfalla på det är att det blir väldigt enkelt för motståndaren att neutralisera dig. Och som det är nu behöver bara motståndaren att sätta 2 spelare kring Antonsson och vips så har du plockat bort honom ur matchen. Vi får inte glömma bort att Antonsson är inte på något sätt den dominanta spelaren som på egen hand kan skapa chanser ur ingenting. Antonssons styrka ligger i djupledsspelet och i avslutsfasen, det vill säga han ska vara slutstation i anfallsspelet han ska inte vara den som regisserar anfallsspelet utan det finns andra spelare som är tänkta att göra det. Men det är inte bara kring den sista tredjedelen som det brister utan även i speluppbyggnaden tycker jag att vi sliter enormt med att hitta ett hållbart spel. Igår fanns det flera lägen då vi kunde ha ställt om och sårat Sundsvall på ett tydligare sätt, men så fort vi bjuds på lite mer ytor än vad vi är vana vid ja då blir vi så passiva och spelar hem i backlinjen eller enda ner till Söderberg istället för att skicka ut bollen mot kanterna eller slå den långa bollen mot Antonsson. Visst har Romario och Tobias Eriksson perioder då de kan ta på sig ett stort ansvar i presspelet och de vinner tillbaka bollen, men tyvärr brukar de följa upp bra saker med att göra sämre saker i momentet efter med andra ord skicka iväg en bedrövlig passning. Och då jag inte tycker att man kan begära av att Calle Johansson ska kliva in direkt och dominera då blir det en ohållbar situation när inte Ismael, Romario och Tobias Eriksson inte står för en jämnhet när det gäller kvalitén i passningsspelet. Och nu var Rasmus Elm riktigt dålig igår då även han slog bort hur mycket passningar som helst och såg allmänt trött ut, men där känner jag mig inte särskilt orolig utan jag tror att han kommer vara en av de bättre spelarna när vi summerar säsongen. Men återigen en spelare gör inget lag, varje spelare måste dra sitt strå i stacken. Jag tycker egentligen att det inte är någon idé att lägga någon större energi på straffsituationen. Jag håller med om att det inte är någon straff, men samtidigt måste det väsentliga vara att påverka det som vi kan påverka det vill säga kvalitén i passningsspelet och tempot i allmänhet. Vi måste ha fokus på vår prestation och inte komma med ursäkter för det håller inte i längden. Och för att ytterligare leka lite djävulens advokat i det här fallet mot Agardius vill jag hävda att med mer beslutsamhet tror jag att han kan lösa den situationen utan att riskera att det blir en straff. Men som sagt jag tänker inte ägna resten av inlägget till att tjata om straffsituationen, som läget är nu finns det i mitt tycke viktigare saker att diskutera. 

 

 

Tittar man på Sundsvall på bortaplan som en enskild match då tycker jag inte att det är en skam att tappa poäng mot de. Samtidigt tycker jag att vi borde tagit vara på att Sundsvall för dagen inte riktigt var på topp, då de i stort sett bara kunde besvära oss i sitt omställningsspel, medan de hade svårt att få fast bollen på vår planhalva i övrigt. Det var en dålig match från bägge lagen, men om något lag skulle avgå med segern då tycker jag nog att vi skulle ha vunnit. Men om man ska väva in gårdagens match i ett större perspektiv det vill säga sätta gårdagens prestation i förhållande mot den fotboll vi presterat från hösten 2014 och fram till idag väcker det såklart negativa tankar. Som jag var inne på tidigare upplever jag det som att vi spelar ett statiskt anfallsspel vilket gör att vi kan bli bortkontrollerade av i stort sett alla lag i serien. Jag tycker att vi spelar ett ganska fantasilöst anfallsspel, det finns ingen riktig inspiration och det känns inte som att spelarna brinner för uppgiften tillräckligt mycket. Och det som gör det ännu mer oroväckande det är att det inte verkar finnas någon tydlig ledare som på ren svenska tar tag i skiten när det går emot. Gårdagens match är ett tydligt exempel på det jag beskriver, ingen blir förbannad ingen sätter ner foten och markerar att nu är det nog. Utan det usla passningsspelet får bara fortsätta att pågå, det verkar som att spelarna bara finner sig i situationen och bara kör på och trots att vi inte tar steg i rätt riktning ser vi ingen markering ute på planen från spelarna att det här kan inte fortsätta i långa loppet. Jag kan ju sitta här gång på gång och lyfta fram att det har infunnit sig en viss stabilitet i försvarsspelet med Biskupovic och Starke Hedlund, jag kan lyfta fram att Söderberg har haft en hyfsad säsong hittills och att en Rasmus Elm i form kommer göra att vi klättrar i tabellen. Men även om jag kan tycka att det fungerar helt okej med enskilda spelare och smådetaljer i spelet, så går det inte att komma ifrån att vi kommer aldrig att klättra i tabellen när spelarna knappt klarar av att passa bollen till varandra. Om vi inte har ett passningsspel som håller för den här serien då kommer vi för gå över till att bara spela på motståndarens misstag och sedan skicka iväg den långa bollen mot Antonsson och det säger sig själv att det är inte hållbart i långa loppet. Och jag tycker även att det inte finns något riktigt sammanhang mellan spelarna, alltså att truppen känns fel sammansatt. Antonsson passar för en spelfilosofi, Romario för en annan, Tobias Eriksson för en helt annan och så vidare. Det finns inget riktigt tydligt samarbete mellan mittfältet och anfall, utan allt handlar om att det är Rasmus eller Ismael som ska serva Antonsson med passningar och när det inte funkar då har vi ingen plan B. Och det är klart att Swärdh har sin del i det hela, jag har fortfarande inte fått någon tydlig bild av vilken fotboll han vill spela. Nu tycker jag det märks att han har jobbat med försvarsspelet då det inte är total hönsgård som vi fått se under både Hasse Eklunds tid och även under Swärdhs första säsong. Men hur tänker Swärdh kring hur vi ska förbättra anfallsspelet? Vad är det han vill uppnå? Vad är det han vet? Vad är det han kan? Jag börjar bli aningen kluven till Swärdh det har jag inga problem med att erkänna. Det betyder inte att jag vill ha bort Swärdh, utan jag tycker att han ska få tid på sig, jag tror inte att ett tränarbyte hade gjort situationen bättre. Men jag tycker inte att man ska vara rädd för att vara lite fundersam kring vilken typ av fotboll som Swärdh står för. Men alla problem stavas inte Peter Swärdh, ni som följt mig ett tag vet hur jag ser på Kalmar FF som förening de sista 2 säsongerna, problemen i Kalmar FF är djupare än vem som tränar laget. 

 

 

Hur ser jag då på fortsättningen både på kortare och längre sikt. Jag konstaterar bara att all den förväntan och den hajp som byggdes upp under försäsongen börjar ju kännas riktigt onödig och förgäves. Fortfarande är jag fortsatt orolig och tänker negativa tankar när jag tänker på Kalmar FF. Spelarna och i synnerhet Elmbröderna pratar sig gärna varma om vilken potential det finns i laget och att vi kan så mycket bättre. Och trots att vi som tittar på ser att det håller på att gå åt helvete så fortsätter spelarna att slå sig för bröstet och är nöjda. Hybris har jag aldrig varit något större fall av, det är möjligt att det är en mentalitet som fungerar i vissa lag men en sak är säker det är inte en mentalitet som är bra för Kalmar FF. Jag vill direkt jämföra med ett annat allsvenskt lag som varit nere i skiten men som nu har det rätt gott ställt nämligen Hammarby. Säsongen 2009 åkte Hammarby ur Allsvenskan, och jag minns hur Fredrik Söderström stod i en studio i Sportspegeln och ordagrant "Vi är för bra för att åka ur". Det där är en attityd jag inte alls gillar, precis som att man inte ska ha vara rädd för att slå sig för bröstet när det går bra får man inte vara rädd för att kritisera hur laget presterar när det går dåligt. Nu har inte spelarna i Kalmar beskrivit situationen med just de ord som Fredrik Söderström valde att använda men i praktiken så säger spelarna exakt samma sak fast på ett mer sofistiskerat sätt. Och det gör mig både orolig och samtidigt riktigt förbannad. Hur är det möjligt att spelare som knappt klarar av att slå en enkel passning efter marken har mage att tala om att vinna titlar och att laget ska ut i Europa. För mig blir det bara parodiskt, det blir som att spelarna tror att vi som ser på är dumma i huvudet. Sedan tycker jag att föreningen på sista tiden nästan har slutat att drivas som en fotbollsförening. Ambitionen från en fotbollsförening på den här nivån borde i den bästa av världar vara att leverera så bra sportsliga resultat som möjligt. Men som jag ser på Kalmar FF just nu tycker jag inte att föreningen styrs på ett sätt som får organisationen Kalmar FF att må bättre. Jag får intrycket av att Kalmar FF har slutat drivas på det sätt som jag vill att fotbollsföreningar ska vara. För mig har Kalmar FF börjat drivas som ett marknadsföringsplakat för att visa upp bröderna Elm både lokalt och för resten av Sverige. Det mesta handlar om bröderna Elm, och det hade jag inte haft några problem med om de hade varit spelare som gjort skillnad på riktigt. Men faktum är att det är högst osäkert om Rasmus kommer att komma upp på den nivån han en gång hade, även om jag tycker att han visat upp glimtar av den spelare som sågs som en av Sveriges största talanger när han slog igenom i Allsvenskan. Viktor har väl bevisat att han inte håller för att vara styrande mittfältare, och det är inte givet för mig att plocka bort någon av Biskupovic och Starke Hedlund för att få in honom i backlinjen. Och när det gäller David börjar det bli riktigt tröttsamt gällande om han ska spela eller inte. Det är en nyttig spelare som kan brösta ner bollen, dra på sig markering och fördela den vidare och bidra med fysik och mer tyngd inne i boxen. Ja eller så kanske det är dags att inse att han var den typen av spelare i sina bästa stunder? Men som det är nu så tycker jag det är helt orimligt att David är vår kapten när han spelar så lite som han gör. Om han inte är skadad så är han sjuk, han är ingen spelare som du kan räkna med längre. Och jag tycker att det börjar bli dags att inse att David Elm kan vi inte räkna med att han ska fylla en funktion, jag vill hävda att hans karriär är förbi. Och trots detta så handlar i stort sett allt om att bara bröderna Elm är med så kommer allt att ordna sig. Jag är trött på hajpen kring bröderna Elm, precis som jag är lika trött på hajpen som spelarna själva bygger upp om hur bra de egentligen är. I snart 2 år har spelarna tjatat om hur bra de egentligen kan spela och de kan så mycket bättre. Ja men då kanske det är dags att visa det någon gång det vill säga vinna fler matcher och framförallt spela bättre fotboll. Det känns som att det här är en låst situation. Det är en spelartrupp som har en osund hybris, och det är en förening som enligt mitt sätt att se på det drivs på helt fel sätt. För mig är läget oförändrat både när det gäller det spelmässiga och när det gäller hur föreningen bedrivs och fungerar. På något sätt har Kalmar FF när det börjat bränna till ordentligt och varningsklockorna börjat ringa lyckats samla sig klarat av att reda ut situationen. Men just nu känner jag att situationen är mer akut än vad den någonsin har varit tidigare. Och snart är det för sent att börja ta stora skutt i tabellen då serien börjar sätta sig om sisådär 4 eller 5 matcher. Och jag är helt övertygad om att så länge spelarna eller de vid sidan om inte inser hur allvarligt läget är då är det upplagt för att det värsta kommer att inträffa. Det måste finnas en ödmjukhet både i truppen och högre upp i hierarkin. För som det är just nu har Kalmar FF fortsatt en bedrövlig självbild. Man tror att man är det här fantastiska laget från 2008 som vann SM-guldet och som var ett hårstrå från att kvala in till Uefacupens gruppspel, vilket man inte alls är.