sportviktorn

 

Då har det blivit dags att säga hej och välkommen tillbaka till alldeles egna fotbollshörna. Den här gången tänkte jag ta och snacka lite italiensk fotboll. San Siro brukar vara en arena som inte bjuder på särskilt mycket bra tryck nuförtiden med tanke på hur det har gått för de båda Milanoklubarna, men när det är dags för stormatcher då lever arenan upp. Och ikväll vaknade San Siro till liv när Inter tog emot titeljagande Napoli. 

 

 

Alla som verkar i Napoli och alla som vill klubben väl andades ut när Benitez tackade för sig efter förra säsongen. Det fanns en förhoppning om att nu skulle det bli ordning och reda igen och då tänker jag främst på försvarsspelet. Det är möjligt att Napoli utåt sett hävdar att Champions League är det viktigaste för klubbens framtid. Men jag tror att om du gör en undersökning bland Napolisupportrarna är jag övertygad om att majoriteten kommer föredra att vinna ligan före att vara ett slagkraftigt i Champions League. Det är klart att när Napoli var nere i Serie B och brottades då var det inte läge att tänka på ligatitlar, men nu har det gått såpass lång tid att man faktiskt kan ställa krav på att Napoli borde utmana om scudetton på ett tydligare sätt. Jag tror även att fansen upplever detsamma, då det har gått så lång tid sedan klubben vann ligan. 

 

 

Men om Napoli ska vinna ligan då krävs det betydligt bättre insatser än det som presterades på San Siro ikväll. Nog för att det var en härlig match med hög intensitet, som Napoli hade en stor del i då laget försökte driva upp tempot och spela med så få tillslag som möjligt. Men det var på tok för många spelare som inte hade sin bästa dag. I Higuains frånvaro spelade Gabbiadini på topp, och hade jag inte vetat att han startade matchen hade jag nog inte noterat att han ens var på planen. Visst kan du som offensiv spelare ha en sämre dag och du behöver inte vara involverad i precis alla anfall och vara den som tar vartenda avslut, men så osynlig som Gabbiadini var i den här matchen det är något som inte får hända. Och det var ju inte så att han var värdelös, men han var heller inte särskilt tongivande utan han var bara på planen men han bidrog inte med någonting i stort sett. Och enligt mig är varken Murillo eller Miranda några världsbackar och därför tycker jag att Gabbiadini borde varit ett större hot och snudd på satt skräck i Inters försvar. Men det är just det som är den stora skillnaden mellan Higuain och Gabbiadini. Även om Higuain har en sämre dag eller inte riktigt är på humör kan han när han väl bestämt sig för att göra någonting kreativt med bollen göra fantastiska saker och vara ett nyttigt vapen. Gabbiadini är lite för beroende av att ha en bra omgivning då han inte är lika skicklig på att skapa chanserna på egen hand, jag skulle till och med vilja dra det till sin spets och hävda att han är en begränsad anfallare. Och när varken Marek Hamsik eller Lorenzo Insigne har en bra match då har Napoli oerhört svårt att skapa chanser om inte Higuain finns med. Jag tycker även att när en spelare som Callejon kör fast på sin kant och mer eller mindre slutar söka sig in mot mål då försvinner viktig spetskompetens i Napolis anfallsspel. Sedan skulle jag föredra att spela Callejon på vänsterkanten just för att ge honom möjligheten att vika in banan och ta skott med sin fina högerfot. Men på den punkten är Sarri rätt envis då han gärna vill ha Insigne lite mer till vänster medan Callejon ska ta hand om högerkanten. Men i och med att Hysaj och Strinic inte är särskilt pigga på att fylla på offensivt vilar mycket ansvar på att Callejon, Insigne och Hamsik ska stå för lyftningarna och inspelen, och där skulle jag önska att att Sarri valde att byta kant mellan Insigne och Callejon för att få den sistnämnde att komma till fler avslut. Sedan får jag lov att säga att jag är redo att omvärdera min uppfattning kring Napolis mittlås. Att Raul Albiol har passerat bäst före datum det känner vi till sedan tidigare. Det är möjligt att han inte är en lika usel mittback som Napolisupportrarna fick bevittna under Benitez styre, men jag känner att i grund och botten är han inte tillräckligt bra för att vara en spelare som styr upp en defensiv oavsett hur defensivt lagd en tränare är. Men trots att Albiols karriär i mångt och mycket är förbi trodde jag ändå att det skulle bli ordentlig ordning i försvaret när Britos skickades iväg till Watford och Koulibaly fick en ordinarie plats. Jag har sett Koulibaly som en potentiell världsback, jag har upplevt det som att han har hela paketet i form av fysiken och när det gäller det speltekniska kvalitéerna. Men trots mina lovord känns det som att Koulibaly står och stampar. För han har ju inte tagit några steg framåt, han är inte den ledande spelaren i mittlåste vare sig verbalt eller när det kommer till att leda med gott exempel. Så här och nu skulle jag nog säga att Koulibaly och Albiol är inte ett mittbackspar du vinner scudetton med. Och Allan och Jorginho ser ju mer ut som truppspelare än som spelare som faktiskt kan kliva in på ett mittfält och vara tungan på vågen i en titelstrid. Jag tycker även att Pepe Reina inte är en målvakt som du går och vinner ligatitlar med heller. Med andra ord tycker jag att Napoli har inte ett tillräckligt slagkraftigt lag för att utmana Juventus in på målsnöret. Det känns som att laget är för beroende av att ha Higuain på planen, utan honom finns det inte så mycket mer att hämta. Återigen, Hamsik och Insigne är bra spelare men de är inte spelare av den absoluta världstoppen. Och du behöver ha minst 3 eller 4 spelare av världsklass för att vinna ligatitlar. Sedan tycker jag fortfarande att det går att sätta en del frågetecken för om Sarri är en vinnarskalle. När det gäller att få in vinnarmentalitet och mod i Napolis spelartrupp tycker jag att Sarri fortfarande är ett frågetecken även om det bitvis har sett riktigt bra ut under säsongen. 

 

 

För en gångs skull är det lite roligare att diskutera Inter, vilket jag inte trodde att det skulle vara efter den här matchen. Men jag får lov att säga att Inter imponerade rejält på mig ikväll. Och det som gör mig mest imponerad det var att det inte var någon spelmässig överkörning på något sätt, utan grunden till den här segern var att Inter spelade ett väldigt disciplinerat försvarsspel. Murillo och Miranda går det att sätta frågetecken kring om de är mittbackar värt att satsa på om nu Inter ska etablera sig i Champions League igen. Men får de bara tillräckligt med hjälp då växer de av det och kan på så sätt hantera stunder i matchen när motståndaren trycker på. Och jag har hackat mycket på D'Ambrosio varje gång jag ser Inter, jag tycker att han har haft matcher då han har varit fullständigt katastrofal i sitt försvarsspel. Ibland känns det som att han spelar utan att tänka efter vad det är han gör, det blir lätt att spelar på ren impuls likt en Alberto Moreno. Men i den här matchen är han ju klok och följsam i det han gör, bland annat gör han en brytning som är helt fantastiskt när Napoli flyttat fram positionerna men han kliver bara in och roffar åt sig bollen från Insigne om jag minns rätt. Samma sak gäller Nagatomo, han kan ha sina matcher då han inte har koll på någonting och en får uppfattningen av att han bara är intresserad av att ge sig iväg på offensiva löpningar. Men i den här matchen läste han av situationerna väldigt bra, och prioriterade faktiskt att ha en mer defensiv hållning då det gäller att inte bjuda Callejon, Hamsik och Insigne på för mycket ytor då det kan få grova konsekvenser. Perisic och Brozovic har jag suttit och funderat över under många matcher vad gör de här spelarna i Inter? Men Perisic valde att fokusera på försvarsspelet och avlasta Gary Medel vilket var till det bättre då han inte fick ett för stort område att röra sig över. Brozovic tycker jag klarade både offensiven och defensiven bra, och målet han gör är ju av absolut världsklass. Fint framspelad av Icardi blir han ensam med Pepe Reina och han chippar in bollen som om han inte hade gjort något annat i sin karriär. Och när jag ändå är inne på Icardi måste jag säga att jag blir inte klok på den här spelaren. När jag säger att det går att kräva mer av Icardi menar jag såklart inte att han är dålig. Det är en spelare som har allting för att vara en av världens bästa anfallare. Han har fysiken för att hålla bort stora starka mittbackar, han är snabb och han har ett fantastisk tillslag, då han bland annat kan få till sjuka avslut från 25 meter stillastående. Han har i grund och botten allting för att vara en titelvinnande spelare, men jag kan tycka att han likt Balotelli har problem med attityden, när allting inte går hans väg när han inte får bollen levererad till sig rakt på foten då tenderar han att tröttna. Men det viktigaste som bara måste ske för att Icardi ska få fart på karriären ordentligt det är att han börjar göra enkla mål. Visst finns det en charm i att se honom bjuda på det ena drömmålet efter det andra, den nedtagningen han gör och lyftningen över Pepe Reina i kvällens match var ett cirkusnummer. Men det går inte att göra massvis med snygga mål om du inte kan sätta dit de enkla målen, som när du får ett friläge eller är omarkerad vid ett inläggsläge och nickar bollen över missar bollen efter ett inspel mot bortre stolpen och så vidare. Om du bara gör snygga mål då är du bara en artist lex Fabio Quagliarella. Men vi ska inte glömma bort att det tog ett tag innan Zlatan blev den där fantastiska målskytten, och Icardi har inte ens passerat 25, så det är klart att det finns tid för honom att arbeta med målskyttet. Samtidigt vet man inte vilken situation Inter befunnit sig i om det inte varit för alla de målen Icardi har gjort, men jag tycker att det blir fel när man säger att Icardi är världsklass för det är han inte. När han börjar göra enkla mål mer kontinuerligt och gör omkring 25 eller 30 mål varje säsong då börjar han närma sig den absoluta toppen, och då tror jag att han kan vara redo för de allra största klubbarna, typ Real Madrid och Barcelona. 

 

 

Hur ser det då framtiden ut för Inter efter den här matchen? Ja här och nu skulle jag nog säga att det finns all anledning att vara optimistisk inför fortsättningen om du håller på de blåsvarta. Givetvis ska man inte dra för stora slutsatser av enskilda matcher om man inte ser ett mönster från tidigare matcher och säsonger med för den delen. Det är klart att ingen kan känna sig bekväm med att Inter kommer att plocka vinst efter vinst på beställning vilket kommer krävas om laget ska knipa den sista Champions League platsen. Ikväll fick vi se den positiva sidan av Inter, när till och med D'Ambrosio ser ut som rena världsbacken och där Miranda och Murillo ser riktigt bra ut. Men vi vet också att Inter kan kliva ut till vilken match som helst om det så är ett Milanoderby eller mot Sassuolo på bortaplan och se oerhört loja och oinspirerade ut. Men samtidigt känner jag att den typen av segrar som Inter plockade hem ikväll tyder på att det finns en potenital för att blanda sig in i kampen om Champions League spel ändå. Det är kanske inte ett fantastiskt mittfält eller ett fantastiskt försvar Mancini har till sitt förfogande, men när varje spelare är tillräckligt motiverad blir Inter ett starkt kollektiv som är svåra att handskas med. Brozovic, Perisic och Kondogbia är inga spelare som lirar skjortan av vilket mittfält som helst, men det är spelare som när koncentrationen är på plats gör ett hundraprocentigt jobb i försvarsspelet och de roterar väldigt bra när det kommer till vem som ska kliva fram och vem som ska falla. Kondogbia och Brozovic har dessutom en del offensiva kvalitéer då båda har ett hyfsat tillslag att erbjuda. Och sedan får vi inte glömma bort att Handanovic är en riktigt bra målvakt, utan honom tror jag att Inter hade haft en betydligt mer stökig säsong än vad man har haft. Handanovic är både bra på att styra backlinjen, och han plockar ner inlägg utan problem och han gör ofta en och annan fantomräddning under i stort sett varje match. Och man blir ju trygg när man ser honom mellan stolparna, då det märks att han har koll på vad som händer framför honom han ger ett stabilt intryck han tajmar utrusningar på ett bra sätt och hans utsparkar är så bra att han till och med är lite av ett hot för Inters offensiv. Så Handanovic ska inte hamna i skuggan av Icardi, han är en mycket viktig kugge för Inter och så länge han inte kostar för mycket sett till vad han levererar så ska han såklart vara kvar i klubben.

 

 

Slutligen vill jag säga att den här segern var allra viktigast för Roberto Mancini. Det har varit en tuff period för honom sedan han kom tillbaka. Det går att argumentera för att han återvände till Inter i precis rätt läge då alla hade tröttnat på det kaos som Mazzarri skapade under sin sejour. Men det går också att driva tesen att det var ett lurigt läge att hoppa på Inter en gång till då förväntningarna skruvas upp något så in i norden. Och det är inte lätt att leverera resultat som ny tränare direkt. Jag driver ju tesen att det måste gå minst 3 år för att du ska börja ta och utvärdera om tränaren har gjort det bra eller inte. Och det är klart att den första tiden blev lite av en smekmånad då Mancini till en början ärvde en sargad trupp från Mazzarri och Stramaccionis dagar. Men nu har hela 3 transferfönster lagts till handlingarna och det har ändå inte gått spikrakt uppåt sedan dess. Och jag tycker att när den här säsongen är över då kan det vara läge för Inters klubbledning att slå sig ner och försöka sätta betyg på Mancini. Trots att han tog över laget för snart 1,5 år sen tycker jag att sett till de förutsättningarna han har fått arbeta under borde Europaspel vara ett krav och helst en Champions League plats. För Mancini har fått i stort sett allt han har pekat på, och det återstår att se om han lyckas bära laget till den där 3:e platsen men faktum är att efter 3 transferfönster har han inte lyckats sätta en tillräckligt bra grund i försvarsspelet som gör Inter mer stabilt än under tidigare tränare. Sedan kan Inter ha dagar då de är på riktigt bra humör och spelar det försvarsspel som Mancini förespråkar som mot Napoli ikväll. Men det tycker jag bara är ett tecken på att Mancini inte har full pli på spelarna och att det kan finnas något form missnöje mot hans sett att leda träningarna och val av taktikval och så vidare. Men just för Mancinis skull var kvällens seger oerhört viktig. Det var inte vilken seger som helst, Inter går upp mot ett guldjagande Napoli och man vinner mot de med 2-0. Och det är inte så att Inter går och vinner på grund av att bollen studsade deras väg vid några enstaka tillfällen, utan man vinner faktiskt på grund av att man spelmässigt är bättre än Napoli. Backlinjen och mittfältet var mer sammansvetsad, de jobbade extremt hårt för varandra, spelarna såg till lagets bästa istället för sin enskilda situation. Och det är klart att det skickar en härlig signal både internt och externt att Inter faktiskt har en höjd som gör att de kan bli att räkna med i kampen om 3:e platsen. Sedan går det att kritisera Mancini för en hel del under den här säsongen. Att han inte har fått Icardi och Jovetic att fungera ihop, att de inte har blivit det där fantastiska anfallsparet som många förutspådde det får ändå läggas på minuskontot. Att han har haft konstiga laguttagningar det känner vi också till. För mig är det exempelvis tjänstefel att spela Felipe Melo när du jagar en Champions League plats då han har en historia av att inte vara bra nog för Serie A, och att han i själva verket borde hålla på med någon annan sport än fotboll. Och visst går det att vara orolig över om spelarna kommer köpa Mancinis oerhört defensiva hållning som han höll fast vid både under förra sejouren och under tiden i Manchester City. Men det viktigaste av allt är att Inter i och med den här segern på allvar är med och tampas om 3:e platsen. Nu är det bara 3 poäng upp till Roma som har blandat och gett under i stort sett hela säsongen, de spelar en tuff bortamatch mot Atalanta imorgon. Skulle Roma förlora den matchen då skulle jag nog säga att det är Inter som har momentum i den här mycket intressanta kampen. Och allt är tack vare kvällens mycket fina insats mot Napoli som utan tvekan var Mancinis viktigaste seger.