sportviktorn

 

 

Då har det blivit dags att säga hej och varsegoda att stiga in i min lilla fotbollshörna. Vi befinner oss mitt i Champions League slutspelet och inför gårdagens matcher var nog förväntningarna extra höga bland oss som brinner för internationell fotboll då det på menyn stod två kanonmatcher. Men jag tänker inte lägga fokus på det som utspelade sig i norra London utan den här gången tänkte jag prata om mig om mötet mellan Juventus och Bayern München. 

 

 

Man brukar prata om bra lottningar, mindre bra lottningar och mardrömslottningar när det kommer till den här typen av sammanhang. Jag ska inte sticka under stol med att när jag fick reda på att Juventus skulle ställas mot Bayern München poppade direkt tanken upp att det här kommer att gå åt skogen. Självklart ska Juventus ha all respekt för det som klubben har åstadkommit på hemmaplan under de sista 4 säsongerna, då man varit det klart bästa laget och dominerat italiensk fotboll. Men faktum är att Juventus inte har lyckats ta ytterligare steg i Europaspelet. Nu blev det en Champions League final mot Barcelona där man visserligen håller jämna steg i kortare perioder i matchen men på det stora hela är man ändå inte i närheten av att hålla den nivån som Barcelona håller. En svala gör ingen sommar brukar man säga, och det talesättet stämmer rätt bra när det gäller Juventus. Låt vara att den blev kort så fick vi ändå uppleva en ny era hos de svartvita med Pirlo som regissören bakom allt, med Vidal som tack vare sin enorma flexibilitet kunde gå från att vara avgörande poängspelare till att bli städgumma som höll fortet framför backlinjen. Och till sist fanns det en viss argentinare i form av Tevez som stod för det avgörande målen och poängen vilket var en stor del till fjolårssäsongen blev så succéfylld som den blev. 

 

 

Gådagens match blev det första stora testet för årets upplaga av Juventus. Laget har fått en del ros med all rätt, men jag tycker att det har varit helt på sin plats att det har funnits en del frågetecken kring hur slagkraftigt årets upplaga egentligen är. Och under den första halvleken satt jag och fascinerandes av det jag såg på ett negativt sätt. Ibland brukar man prata om att vara lite cynisk och släppa bollinnehavet till motståndaren trots att man har hemmaplan, då det viktigaste inte är att vinna bollprocenten utan det viktigaste är att man vinner. Men inte ens Allegri kan ha varit särskilt nöjd med hur Juventus uppträdde i den första halvleken. Jag tror inte att jag överdriver när jag säger att bollinnehavet under de första 45 minuterna måste ha varit 80-20 till Bayerns fördel. Till viss del kan jag bli förförd av Guardiolas sätt att med sin filosofi gå in och mer eller mindre förändra hela fotbollsvärlden med sin mycket speciella syn på hur man når resultat. Men det som Juventus presterade i den första halvleken måste ha varit den sämsta av halvlekar som någonsin har presterats på Juventus stadium. Jag har inga problem med att vi inte äger bollen mest, men att backa ner med hela laget såpass mycket det straffar sig bara i längden. För vi hamnade i en situation där vi backade hem med hela laget, till och med Dybala och Mandzukic hamnade långt ner på egen planhalva och det säger sig självt att då kommer vi inte att kunna besegra Bayern om vi spelar så defensivt. Och under hela halvleken satte vi oss i svåra situationer vilket gjorde att vi inte kunde spela oss ur trånga lägen på ett tillräckligt bra sätt. När Lichtsteiner väl vann bollen droppade Cuadrado ner så djupt i banan att han nästan hamnade nere i knät på Lichtsteiner att det inte fanns någon att spela bollen till och så tappade vi bollen. Pogba och Marchisio slet något enormt, och Pogba lyckades bara bromsa upp Bayerns anfall en enda gång för att sedan sätta igång en kontring. Och jag tycker att vi här och nu kan bekräfta att Marchisio var en fantastisk spelare under Conte, men han är inte samma spelare som han en gång var. Han har tappat sina spetskvalitéer och ser numera ut som en spelare som inte borde starta i ett Champions League slutspel. Khedira brukar vara lugnet själv när det kommer till att sätta passningarna oavsett om det är i djupled, sidled eller rulla hem i backlinjen. Men när till och med Khedira ser besvärad ut då är det ett tecken på att motståndaren har full kontroll på matchen. Och trots att det såg ut som att Bonucci och Barzagli skulle reda ut stormen och se till att vi kunde gå in i paus med 0-0 hände det som absolut inte fick hända bara minuter innan halvtidsvilan. Jag minns inte hela situationen i detalj, men jag ser bara framför mig hur Barzagli står och sover och mer eller mindre får bollen på sig efter att bollen skickats in mot mål från vänster vilket gör att den styrs ut rakt i gapet på Thomas Müller som kunde revanschera sig efter att ha stått för årets miss efter Edin Dzekos miss i helgen. Fullt rättvist att Bayern kunde gå till paus med en

1-0 ledning. Sen kan man tjata hur länge som helst om att Lewandowski inte gavs mycket utrymme och att Thomas Müller inte tilläts vara få de där extra ytorna som han behöver för att göra mål, men det gäller att vara hundraprocentig i ditt försvarsspel när du möter Bayern. Ett litet misstag och då rasslar det till i nätet direkt, då hjälper det inte att ha en av världens bästa målvakter utan hela laget måste stå för en felfri insats defensivt vilket inte var fallet i den första halvleken. 

 

 

Klockan började närma sig 55 minuters spel och jag satt och funderade lite på vilken taktik som skulle gälla för resten av matchen. Marchisio tvingades kliva av men det tyckte jag inte var någon större försvagning då han som sagt inte på långa vägar är den där avgörande spelaren som han var för 4 år sedan. Å andra sidan vet jag inte om det är så smart att peta in Hernanes som ersättare, som också är en spelare som har passerat bäst före datum. Men jag hoppades att få se ett Juventus som vågade kliva fram mer i presspelet och som chansade lite mer det vill säga flytta fram mer folk. Att Dybala och Mandzukic ska husera djupt nere på egen planhalva när Bayern har bollen det är för mig ett väldigt destruktivt sätt att försöka matcha detta mycket skickliga lag. Men knappt hade jag hunnit börjat fundera över hur vi skulle vända på steken förrän en viss Arjen Robben gjorde ett klassiskt Arjen Robben mål. Ni som kan er fotboll vet hur det gick till, han får bollen på högerkanten och så viker han in och skickar in ett välplacerat skott med sådär lagom skruv i bortre hörnet. Givetvis en fantastisk prestation men samtidigt är det beklämmande att se en sån som Patrice Evra som varit med på den här nivån så länge totalt vika ner sig i den situationen. Jag kräver inte att han Evra ska tokrusa ut mot Robben och chansa på att han lyckas få undan bollen med en glidtackling, men att bara stå där med händerna i byxfickorna och inte göra någonting det är något som gör mig otroligt förbannad, man uppträder inte så på den här nivån det är helt oacceptabelt. Självklart kändes det som att Robbens drömmål var spiken i kistan för det som hade kunnat bli ett riktigt spännande dubbelmöte. Nu kändes det som att det var upp till Bayern om det ville gå för fler mål eller om de ville spela av matchen vilket de inte brukar ha några problem med. Och jag tackar för att Bayern valde det sistnämnda alternativet, för efter 0-2 målet kändes det som att Juventus märkte att de började få mer ytor att spela på och att de kunde få fram mer folk i anfallsspelet. Pogba som hade haft en besvärlig match så långt lyckades helt plötsligt med att vinna några motlägg, och på så sätt börja etablera lite längre anfall. Däremot saknades det där riktigt heta målchanserna för att det skulle kännas som att det kunde bli match av det här dubbelmötet på riktigt. Kimmich som mer eller mindre haft en felfri match så långt i Bayerns trebackslinje/fyrbackslinje eller hur man nu väljer att se på det stod för ett enda misstag då han står och sover och styr bollen rakt i gapet på Mandzukic när Juventus ställde om. Och Mandzukic är tillräckligt kylig att han hittar en fristående Dybala som kunde placera in reduceringen. Helt plötsligt var det match igen, fast ändå inte tänkte jag och säkerligen många med mig. Det är klart att Bayern inte tappar en 2-0 ledning det är de alldeles för bra för. Och nog satt jag och beklagade mig över hur tunn trupp Juventus har jämfört med de spelare som Guardiola har till sitt förfogande. När en Morata som fortfarande är lite i obalans och en relativt oprövad Stefano Sturaro byts in som främsta offensiva hot då är det nästan att man är redo att ge upp. Men så dyker det upp en sekvens där precis allting stämmer, alltifrån individuell kvalité till att studsarna är på din sida. Pogba får bollen i ryggen efter att Bayern misslyckats med ett uppspel och han fiskar upp bollen och på bara några få tillslag slutar det med att Morata med en mycket fin nickpassning lyckas nå fram till Sturaro som skickar upp bollen i första krysset. Sista kvarten är nästan svår att analysera för då blev det rena rama ge och ta fotbollen där båda lagen gick för ett segermål och jag tycker att Juventus ska vara glada över att det här dubbelmötet trots allt är öppet inför returen. 

 

 

Det finns vissa upphämtningar som är mer slående än andra, och jag tycker att den comebacken som Juventus stod för igår tillhör något av det absolut bästa jag har sett. Vem hade inte gett upp efter att Robben fullständigt haft lekstuga med ett Juventus försvar som gick på knäna? Det normala hade varit att bara lägga sig ner och dö, sedan är det inte det ett scenario som man köper som supporter men man kan ändå ha förståelse för att det sker. Det var inte ett Schaktar eller ett Dynamo Kiev vi mötte utan det var en av de stora favoriterna till att vinna Champions League titeln som stod för motståndet. Att komma tillbaka från ett 2-0 underläge efter att ha varit så utspelade under de första 45 minuterna ska inte gå, det är omöjligt för vilket annat lag som helst i Europa, förutom Juventus uppenbarligen. För det verkar som att ingenting är omöjligt för detta Juventus. Jag vet inte hur många gånger jag har suttit och varit lite bekymrad trots att segrarna i ligaspelet har radats upp efter den tröga säsongsstarten. Frågan om det verkligen finns tillräckligt med spets i laget för att utmana de allra största klubbarna även i år tycker jag har varit relevant. Och när det blir skarpt läge och då talar jag inte om att ha 0-0 länge mot Frosinone på bortaplan utan att hamna i en riktig knipa mot ett av världens bästa klubblag, kommer laget då vara kapabelt att resa sig ännu en gång. Jag kan knappt tro på det själv men svaret på den frågan här och nu är ja. För att hämta upp ett 2-0 underläge mot Bayern München trots att man varit så utspelade under en hel halvek det gör man inte på ren tur utan då måste det vara så att vi har att göra med en lagmoral som saknar motstycke. Och jag kan säga vad jag vill om Cuadrado som stundtals skämde ut sig med alla sina felbeslut som han tog, och Lichtsteiner som mer eller mindre såg ut att bli uppkäkad på sin kant under den första halvleken. Men det är bara att konstatera att även i år är Juventus något alldeles extra. För trots att spelet inte alltid klickar vilket det inte gör i alla matcher så finns det ändå en stabil grund att luta sig mot. Det finns en stabil backlinje med Bonucci och Barzagli i spetsen, Lichtsteiner och Evra gör oftast ett kopiöst jobb defensivt och gör det bra efter sina förutsättningar. Pogba har fått kritik för att han är en spelare som inte växer i de stora matcherna, men igår visade han att han kan inte bara vända ut och in på Ranocchia utan han är en spelare som absolut kan vara en spelare som på sikt utmanar om att vinna guldbollen. Och jag kan tycka att Sturaro och Morata inte är spelare du ska ha på planen när du möter riktigt bra motstånd. Men Allegri fortsätter att motbevisa mig, för lik förbaskat är det de två som står för målet som öppnar upp det här dubbelmötet på ett helt fantastiskt sätt. Och jag kan inte peka på exakt vad det är som gör att Juventus är så svårslagna mer än att vi har att göra med en spelartrupp som känner sig otroligt trygga i sina roller och som känner sig trygga med sin tränare. Och Allegri visade igår att han inte är en envis tränare som enbart ska vinna på sitt sätt, utan när han märkte att matchen och hela dubbelmötet höll på att avgöras då valde han att chansa lite. Och hade siffrorna runnit iväg för att Bayern spelat sig ur Juventus höga press hade Allegri säkert dumförklarats, men jag är glad att han vågade släppa lite på sitt taktikval. Och jag är glad att jag inte är i Allegris kläder inför returen då det finns en del viktiga beslut att ta. Ska vi spela med ett så lågt sittande och kompakt lag som möjligt och låta Bayern få göra lite vad de vill med bollen eller ska vi våga ta steget att spela ett presspel likt det Klopp eller Conte är kända för. För det går ju att argumentera för att Bayern fick mest bekymmer när Juventus flyttade fram positionerna i sitt försvarsspel. Och oavsett Juventus står som segrare eller förlorare efter returen på Allianz arena vill jag bara ta tillfället i akt att kärleksbomba Allegris manskap. Jag vet inte hur många liv detta Juventus har, men helt klart är att lagmoralen går det inte att klaga på. Det är som att spelarna har bestämt sig att vi kör tills domaren blåser av oavsett förutsättningar. Vilken fin lagmoral och vilket fantastiskt fotbollslag Juventus är, helt underbart.