sportviktorn

 

Då har det blivit dags att säga hej och välkomna tillbaka till ytterligare en stund här i min fantastiska fotbollshörna. Den här gången tror jag ni har räknat ut vad dagens text kommer att handla om? Ni gissade rätt, återigen har det blivit dags att snacka lite Liverpool som befann sig på Wembley igår då det var dags att sig ann Manchester City i ligacupfinalen. 

 

 

Jag brukar vara väldigt nervös oavsett vilka Liverpool möter och i vilket sammanhang är nervositeten kombinerat med förväntan oftast hög. Därför tyckte jag det var lite märkligt att jag var ganska avslappnad sista timmarna innan matchen då man egentligen ska vara som mest taggad. Sedan var det som vanligt livat under matchens gång, men inför matchen kände jag ändå att den här matchen blir lite vad den blir. För är det något jag har lärt mig nu efter att ha följt Liverpool på nära håll under många säsonger så är det att du vet aldrig riktigt vilken sida laget har vaknat på. Och det är klart att det finns en viss charm i att det är så även om jag personligen föredrar stabiliteten före ojämnheten för att inte säga ständigt kaos. 

 

 

Om vi då ska ta och titta lite på hur matchen var så tyckte jag faktiskt att det var en trevlig match för att vara en cupfinal. Jag är såpass gammal att jag har hunnit bocka av en del cupfinaler och Champions League finaler och ofta har jag fått tesen som säger att finaler tenderar att bli låsta och tråkiga då bägge lagen inte riktigt vågar släppa loss alla knutar utan prioriterar defensiven och försöka utnyttja ett misstag från motståndaren. Och när bägge lagen tänker så då uppstår det lätt en situation där ingen vågar kliva fram och ta risker och så blir matchen rena sömnpillret. Men i den här matchen tyckte jag att vi fick se två lag som inte var särskilt intresserade av att ta det hela till en förlängning eller ett straffavgörande, utan jag upplevde det som att bägge lagen gick för segern. Ur ett Liverpoolperspektiv finns det dessvärre inte särskilt mycket att lägga till på pluskontot då jag upplevde att vi stångade oss blodiga under hela matchen utan att nå resultat. Jag tycker att vi vinner den första kvarten på poäng, då vi lyckas etablera och föra lite spel på Citys planhalva och City hade svårt att skicka upp bollar mot Agüero. Men tyvärr kan jag bara konstatera att vi återigen har problem när det är upp till oss att bestämma tempot när det är upp till oss att föra matcherna då har vi problem med att luckra upp kompakta försvar som faller lågt. Jag är jättenöjd med att mittfältet i synnerhet Coutinho och Milner vinner sina närkamper, jag tycker mig se att Coutinho börjar hitta tillbaka till den formen han hade innan han åkte på sin senaste skada. Clyne och Moreno räds inte att fylla på med löpningar på sina respektive kanter, stundtals satte vi Citys backlinje under full sysselsättning vilket var positivt. Men återigen så kommer vi tillbaka till det här med beslutsamheten och kreativiteten kring den sista tredjedelen, där det återigen skiter sig. Och det som känns mest frustrerande det är att det var inte så att City gjorde det omöjligt för oss att skapa chanserna. Citys mittfält såg inte särskilt intresserade ut av att spela ett presspel exempelvis det Klopp står för. Yaya Toure såg ut som att han gick omkring och funderade över vilken klubb som skulle bli hans nästa, och överlag såg han väldit sömning och oengagerad ut. Ja förutom när han tog ett rejält grepp om Lallana efter att han själv satt in en riktigt ful tackling på honom i momentet innan, och att det inte blev rött kort det är ju något jag bara kan garva åt. David Silva är ju inte känd för att vara en spelare som deltar i intensvit presspel, och Sterling deltar oftast bara i en fas av spelet och det är kring straffområdet. Men varje gång Milner kom till inläggsläge på sin kant så började han att försöka dribbla eller spelar tillbaka bollen på stillstående spelare och så rinner anfallet ut i sanden. Moreno må han en fullkomligt usel inläggsfot, men det minsta man kan begära är att han försöker skicka in bollen i straffområdet när vi väl har mycket folk som löper in. Men tro fan att Moreno ska försöka sig på något konstnummer och så åker vi på en omställning, och inte nog med det då finns det också en risk för att vi åker på en frispark från farligt läge då Moreno inte är särskilt bra i hemjobbet. Och Firmino och Henderson, vart var de någonstans i den här matchen? Bägge två kan ha gjort sina sämsta insatser i Liverpooltröjan, inte så passande när det är en cupfinal som står på agendan. Igår fick vi se den Firmino vi såg under de första matcherna, en spelare som såg förvirrad och vilsen ut och som knappt kunde hantera bollen. Och hand upp den som kan förklara vad det är som har hänt med Jordan Henderson. Den typen av insatser som han gjorde igår det är ju insatser som han gjorde 2011/2012, när han var så usel att varken jag eller någon annan önskade att ha honom i startelvan. Men någonting är det som är helt galet för såhär dålig får du inte vara som lagkapten i en cupfinal. När spelet inte flyter på, när det går riktigt trögt då är det lagkaptenens ansvar tillsammans med de övrigt högt uppsatta spelarnas ansvar att veva igång laget till det bättre. Men det Henderson håller på med nu är bara inte okej, och för stunden ser ju det där femårskontraktet inte lika bra ut. Och den här fegheten, tycka synd om sig själv attityden eller vad vi nu än väljer att kalla det för den smittar ju till slut av sig på hela laget vilket var fallet även igår. Och jag har inga problem med att konstatera att Liverpool ska vara glada över att chansen på vinst faktiskt levde enda fram tills Yaya Toure säkert placerade in den avgörande straffen. 

 

 

När det kommer till Liverpool känns det som att den här bloggen börjar likna filmen Måndag hela veckan. Det känns som att jag har varit med om det här förut, och är det inte så att varje gång jag sitter här och ska försöka analysera och dra slutsatser så är det alltid samma problematik som jag pratar om både när det gäller hur det ser ut på planen och hur situationen ser ut i klubben? Jo det känns som att det här är lite av en Måndag hela veckan blogg när det kommer till Liverpool. För i min värld är det ingen slump att samma visa upprepar sig gång på gång, då kan man inte bara skylla på lite otur utan då tror jag att problemen är djupt mer rotade än så. Och det är ju precis det som har hänt när det gäller Liverpool. Och jag vill återigen backa bandet till Benitez dagar. Jag håller med om att Benitez kanske inte är den som spelar den roligaste fotbollen, men karln vet hur man sätter en defensiv och han tror på sin filosofi och den har gett resultat genom åren. Framförallt har Benitez känslan för att sätta sina värvningar, även om han såklart har gjort ett och annat misstag också, inte minst under Napolisejouren. Men det är ju bara att titta på vilken typ utav spelare som fanns i Liverpool från 2005 och fram till 2010 då Benitez fick lämna sin post. Xabi Alonso, Javier Marscherano, Fernando Torres, Daniel Agger, Pepe Reina för att nämna några. Liverpool där och då var ett lag där det fanns gott om vinnarskallar, och då har jag inte ens lagt till Steven Gerrard, Sami Hypiää och Jamie Carragher. Tro fan att Liverpool kunde nå bra resultat när det fanns så mycket vinnarskallar i laget. Men när jag tittar på dagens Liverpool och funderar över vilka är det som är vinnarskallarna i årets upplaga då kan jag inte komma på en enda spelare som uppfyller de kriterierna. Nu är det inte Brendan Rodgers som styr skutan längre, men jag vidhåller min starka uppfattning att han är fortfarande en del av den problematiken som finns i dagens Liverpool. För det första tilläts Rodgers ihop med den här väldigt stökiga transferkommitén bygga upp ett lag under 3,5 års tid där det inte fanns något sammanhang mellan spelarna. Det fanns inga tydliga besked när det gällde vilken typ av fotboll Liverpool skulle stå för. Och Rodgers med klubbens välsignelse fick grönt ljus att ja men det är okej att du inte vinner, se bara till att vi är med och touchar på en Europaplats då och då och när våra stjärnspelare har blivit tillräckligt bra då säljer vi de för överpris och sedan börjar vi om på nytt. Och då vill jag hävda att har du mentalt fått laget och klubben att mentalt acceptera att det är okej att inte vinna, och så går alla in i det läget att vi ska vara en säljande klubb, börjar det där sätta sig tillräckligt länge då är vägen tillbaka till toppen och till titlarna enormt lång. Och då kan man ju säga ja men det här är ju ändå Liverpoolspelare där drivkraften av att vinna borde vara större då det inte har regnat in titlar under de senaste 10 åren, och dessutom har vi inte spelat kontinuerligt i Champions League heller under de sista 6 åren. Men jag hävdar med en dåres envishet att det där med att få ett lag som mentalt har accepterat att det är okej att inte vinna till att helt plötsligt höja ambitionen att nu ska vi börja vinna, det är ingen kran du skruvar på eller en knapp du bara trycker på och sedan rullar det bara på. Utan drar man ner på kraven för länge då är vägen tillbaka väldigt lång. Och det är det som har hänt i Liverpools fall. Det kan tyckas att jag blir lite svepande eller far iväg i min analys, men det är just för att det handlar inte om den enskilda matchen igår utan vi pratar om ett större perspektiv. Rodgers kvävde vinnarmentaliteten även om han såklart aldrig skulle erkänna det i media. Sedan har vi en transferkommité som ihop med Rodgers knappt satt en enda värvning, och dessutom byggt upp ett lag där det inte finns något samband eller någon röd tråd i valet av värvningarna utan det blir mest att man chansar och hoppas på det bästa. 

 

 

Så för mig är Liverpool inte vinnarmentalitet för mig. Och jag är tacksam över att Klopp tog på sig det här mycket fina uppdraget vilket det fortfarande är och det kan inte ens de som föraktar Liverpool av hela sitt hjärta förneka. Men jag är rädd för att det som skulle sluta i ett lyckat giftermål det vill säga förälskelsen mellan Klopp och Liverpool kommer att sluta i en katastrof som till slut kommer att framkalla en skilsmäsa, sen om det är Klopp eller Liverpool som tar det beslutet det återstår att se om ett sådant scenario skulle uppstå. Men jag lägger absolut inte skulden på Klopp. Ärligt talat vad ska karln hitta på? Att det är en fantastiskt skicklig tränare som tagit Dortmund till toppen av Bundesliga och dessutom utmanat Bayern om Champions League titeln. Men trots sin fina energi och sitt härliga engagemang så kan inte Klopp kliva in och trolla fram några resultat. Hur man än vrider och vänder på det så är det spelarna som ska göra jobbet. Men Klopps sejour i Liverpool såhär långt börjar mer och mer likna ett självmordsuppdrag, och jag är rädd för att det blir Klopp själv som kommer att få bära hundhuvudet om säsongen skulle spåra ur fullständigt. Vad är det som säger att Klopp skulle få tid på sig om den här säsongen avslutas uselt när Kenny Dalglish fick sparken trots att ha tagit Liverpool till 2 cupfinaler varav en cuptitel, men hamnade 8:a i ligan? Och det går att argumentera för att Klopps sejour med Liverpool kommer att sluta olyckligt. Men det som är det väsentliga och det som jag främst bär med mig ifrån gårdagens cupfinal för att återgå lite kort till den det är att det var absolut ingen slump att Liverpool förlorade. Liverpool här och nu är inte vinnarmentalitet, några vinnarskallar i truppen finns inte. Utan Liverpool är ett förbannat segt och tröttkört lag som ser ut att bara sjunka ännu djupare. De är ju Rolling stones ute på turné 2016, det vill säga det må vara okej i vissa mått mätt men slutprodukten var bättre förr och det är inte tillräckligt bra här och nu. Och för att göra jämförelsen med City där har vi ett lag där det finns gott om vinnarskallar. Titta på hur Agüero och Yaya Toure trycker in sina straffar, det är inget snack om saken bolljäveln ska in i mål. Och Coutinho som är våran största stjärna i varje fall på pappret kliver fram till straffpunkten, men han stannar upp och tvekar och ingenting bra av den straffen. Och det smärtar mig att säga det men jag kan inte se på Liverpool på något annat sätt. Det här är ett lag som består av spelare som viker ner sig när det betyder som mest. Sedan är det möjligt att Klopp med sin drivkraft och sin pondus kan odla fram vinnarskallar ur den här truppen. Men så länge vinnarmentaliteten lyser med sin frånvaro och om Liverpool inte börjar rekrytera vinnarskallar i kommande transferfönster då är Klopps sejour på Merseyside dömd att misslyckas.