sportviktorn

 

Hallå och välkomna ska ni vara till ännu en stund med mig här min lilla fotbollshörna. Den här gången tänkte jag att vi skulle lägga fokus på gårdagens sena kvällsmatch i Serie A och det var inte vilken match som helst. För igår drabbades de samman igen, de rödsvarta mot de blåsvarta, jag talar om Milan mot Inter. 

 

 

För det första så vill jag säga att det här derbyt var en klar förbättring när det kommer till kvalité och energi jämfört med tidigare matcher. Det finns till och med folk som vill hävda att Milanoderbyt nuförtiden är ett helt dött derby och med tanke på hur det har sett ut på senare år så är det ju svårt att argumentera emot, men igår var det ändå bättre. Om jag ska vara lite positiv innan jag tar fram den stora motorsågen så vill jag ägna några rader åt att ge Milan en rejäl dunk i ryggen. För den energin som Milan visade upp igår var en energi som jag inte har sett på väldigt länge. Jag har sett ganska många matcher med Milan den här säsongen och jag tycker ofta att de har spelat riktigt tråkigt och tempofattigt. Men igår spelade Milan med en helt annan rörlighet och fart. Istället för att i någon form av desperation bara slå långt mot Bacca så försökte de spela bollen efter backen och hitta rätt i kombinationsspelet vilket mycket väl kunde har resulterat i fler mål. Bonaventura tycker jag har varit en av få ljusglimtar under hösten, men igår visade han att han även kan leverera i stora matcher även om han inte gjorde mål. Men hans sätt att delta i presspelet, att hela tiden vilja ha bollen och försöka lösa svåra situationer på ett konstruktivt sätt gjorde mig väldigt imponerad. Honda har under stora delar av den här hösten varit en stor besvikelse, och jag har varit inne på att Milan borde ha försökt göra sig av med honom sett till hur svaga hans prestationer har varit. Men igår var ju Honda verkligen spelsugen, stundtals flög han ju fram längst kanten och vågade hela tiden utmana och lyckades dessutom att vinna sin duell mot Santon på Inters vänsterkant. Och framförallt han släppte bollen i tid, och kvalitén på hans instick och inspel var betydligt bättre i den här matchen jämfört med tidigare. Abate har jag upplevt som en ytterback som gärna deltar i offensiven men som inte alltid har koll på att han måste säkra upp bakåt ibland. Vad gjorde han igår? Jo han valde att fokusera på att stänga sin kant istället för att chansa för mycket offensivt. Och det är givetvis ett fint betyg till Abate men också ett mycket bra betyg till Sinisa Mihajlovic som valde att prioritera att försöka neutralisera Jovetic, vilket var en stor nyckel till att Milan vann matchen. Jag säger inte att det här var en perfekt match för Milan, men i vilket fall som helst så var detta en tillräckligt bra insats för att ta 3 viktiga poäng i kampen om en Champions League plats. Sedan kan jag fortfarande sitta och irritera mig på över hur svårt Milan har att skapa chanser på egen hand. Bacca är en bra poängspelare men han skulle ändå behöva ännu mer hjälp med att skapa chanserna. Det är möjligt att Bonaventura kan vara den avgörande styrande mittfältaren för Milan, men jag är ändå lite tveksam till om hur långt han kan räcka till på den här nivån. Och Kucka och Montolivo gör ett helt okej jobb defensivt, men jag kan tycka att har du sådana spelartyper på planen då tenderar det till att spelet stannar upp och blir lite statiskt emellanåt och det är inte det Milan behöver. Sen tycker jag bara att det finns en 1 mittback av någorlunda bra kvalité i Milan och det är Romagnoli men han skulle behöva en riktigt högklassig kollega bredvid sig för att ta ytterligare steg. Och när det gäller offensiven så sätter Milan oftast hoppet till att det är Bacca som ska vara tungan på vågen. Men det kommer dagar då han inte har sin bästa match och inte gör mål och då behöver Milan någon annan att falla tillbaka på. Och det var ju en chansning att ta tillbaka Balotelli och det var ju verkligen en rejäl chansning att ta tillbaka Boateng, och hittills har ju varken Balotelli eller Boateng levererat som Milansupportrarna hoppats på. Fast i Boatengs fall tycker jag att man ska ge honom mer tid, men ändå han ser lite otränad ut och väldigt seg ut i steget och det är ändå lite oroväckande. Men i vilket fall som helst det här var en mycket viktig seger för Milan och för Sinisa Mihajlovic inte minst. Det är självklart att Sinisa nu har köpt sig ytterligare tid, om än att den tiden bara gäller säsongen ut. Men vi minns alla hur Juventus efter ett sent avgörande i derbyt mot Torino ifjol helt plötsligt fick fart på säsongen och det vände rejält. Jag tror inte att man ska underskatta derbymatchernas betydelse, det kan såklart bli för mycket ångest för spelarna som till slut blir ohanterlig och spelarna viker sig istället för att växa av pressen. Men lyckas du få till en fin insats och desutom vinna övertygande då har du skaffat dig ett momentum som absolut inte ska underskattas. Så det är möjligt att när vi ska summera säsongen i maj, och Milan kanske har fixat en Champions League plats och vi bara ska peka på en enskild match som fick säsongen att vända åt rätt håll då är det nog gårdagens derby som vi kommer att peka på. 

 

 

Om det är positiva tongångar i Milan för tillfället så kan det inte vara särskilt god stämning i Interlägret. Jag har sett Inter göra många dåliga matcher under säsongen, jag har sett de göra ytterst märkliga insatser där man undrar vad spelarna egentligen sysslar med. Men gårdagens match tar nog ta mig sjutton priset. Ärligt talat vad i helvete var det för insats som Inter gjorde igår? Det är ingen överdrift att säga att hade inte Handanovic stått i vägen hade siffrorna blivit större än 3-0 som det stannade vid. Fullkomligt bedrövlig insats, och jag det gör mig så förbannad att se ett lag uppträda på det sättet som Inter gjorde igår. Nu har Miranda och Murillo fått mycket beröm för att de har funkat riktigt bra ihop i mittlåset och jag har inte haft några problem med att skriva under på det, men vad gjorde de igår? De hängde ju inte alls med när Bacca kom löpandes eller när Milan skickade in inläggen. Nu ska vi inte ta bort för mycket cred från Honda som slår ett fint inlägg som Alex med en distinkt nick skickar in matchens första mål på, men det försvarsspelet som Inter visar upp där får en ju att börja gråta. Det är ju ingen som går upp och tar duellen med Alex utan Handanovic blir ju helt övergiven i den situationen. Och det kan inte komma som någon överraskning att Milan väljer att skicka in ett inlägg när de har så många spelare samlade inne i boxen, då måste man räkna in rätt eller så får man släppa sin markering man hade från början och gå upp och ta kampen mot den spelare som bollen kommer emot. Men nu fick ju Alex all tid i världen på sig att nicka in bollen, och på reprisen ser man ju tydligt hur Juan Jesus, Murillo, Brozovic med flera bara står och tittar på och för mig var det beklämmande att se jag blir riktigt förbannad när jag ser den typen av lojt försvarsspel. Men det var ju inte bara ett försvarsmässigt haveri ifrån Inters sida igår utan över hela planen var det ju lite av ett haveri. Det fanns ju knappt någon tanke med passningarna som skickades upp mot Jovetic och Eder. Absolut att det går att ställa högre krav på Eder och i synnerhet Jovetic att de ska klara av att göra skillnad på egen hand och skapa chanserna själva. Men såpass bra spelare är varken Eder eller Jovetic att de ska kunna dominera en match helt på egen hand, utan de behöver all hjälp de kan få. Ljajic vad hade han för en match igår? Han brukar ju skapa en del chanser men har en förmåga att bränna samtliga, men igår skapde han ju knappt några chanser, han var högst medelmåttig. Och mittfältet med Brozovic, Perisic och Medel gjorde ju inte heller någon vidare reklam för sig igår. Medel har jag varit imponerad av för hans sätt att arbeta och verkligen ge allt i varje närkamp, han har smeknamnet "Pittbull" och det har han ju av en anledning. Men igår vart jag nästan förvånad över när kommentatorn nämnde Medel vid namn, för han kan inte ha rört bollen särskilt många gånger. Och framförallt han bidrog inte med en energin i försvarsspelet som han ska göra, han var fullkomligt värdelös. Brozovic och Perisic, det är samma sak där ingen av de tog jobbet defensivt vilket man måste göra om en match spelmässigt börjar glida en ur händerna. Men både Brozovic och Perisic såg mest ut att bara vilja att bollen skulle komma till deras fötter, och om de råkade bli av med den ja då struntade man i att ta hemjobbet och försöka ta tillbaka den. Och ska man sammanfatta Inters insats skulle jag vilja säga att Inter förlorade den här matchen på grund av en alldeles för dålig attityd och att man inte var i närheten av att ha något eget grundspel att falla tillbaka på. Hoppet sattes till att Jovetic eller Eder skulle vara skillnaden lagen emellan men de hade en svag insats, och när inte mittfältet avlastar Jovetic och Eder då har inte Inter tillräckligt mycket kreativitet för att vinna den här typen av matcher. Och att Icardi kommer in och bränner en straff det är ju bara ytterligare en del av problematiken när det gäller om Mancini ska spela honom från start eller inte. Men jag tycker att vi faktiskt börjar få lite av ett facit när det gäller vilken typ av spelare Icardi är. Jättefin fotbollsspelare, han kan göra helt galna mål emellanåt, han är verkligen en riktig lirare på planen, hans dribblingar och övriga konstnummer är mycket vackra att titta på. Men jag är beredd att argumentera för att Icardi är inte den där fantastiska världsklasspelaren som en del vill få honom till. Och att han skulle vara kapabel att bära upp Inters offensiv på egen hand det tror jag inte en sekund på. När du inte startar i ett derby mot Milan då menar jag att vägen till att vara den avgörande spelaren för Inter är väldigt lång. Och jag tycker inte bara det här handlar om att Mancini inte har fått Icardi att fungera ihop med Jovetic, utan jag vill faktiskt slå fast att Icardi är inte den där 800 miljoners spelaren som en del vill få honom till att vara. 

 

 

Det är klart att den här förlusten var oerhört tung för Inter. Det är alltid tungt att förlora ett derby, men det finns bra och mindre bra sätt att förlora på. Hade Inter stått upp och hållit jämna steg med Milan och torskat med uddamålet då tror jag inte att kritiken hade varit särskilt stor mot spelarna och Mancini. Men att Inter under i stort sett 90 minuter lägger sig platta på marken för att bli totalt överkörda det är det som gör att den här förlusten sticker extra mycket i ögonen hos Intersupportrarna. Men på ett sätt kan jag tycka att det är inte mer än rätt att Inter nu har hamnat i ett lite knivigt läge. För jag tyckte inte att Inter i början av säsongen spelade särskilt bra men de vann ändå matcherna och då är det lätt att hylla allt och alla. Men de var inte så bra som en del ville få de till, och nu börjar verkligheten komma ikapp Inter. De förlorade mot Sassuolo på hemmaplan efter att ha fått en sen straff emot sig, och de tappade poäng på övertid mot Carpi också det på hemmaplan. Och med all respekt till Sassuolo och Carpi men klarar man inte av att vinna mot de lagen på hemmaplan då undrar jag om man har någonting i toppen av tabellen att göra. Och nu åkte Inter dessutom på en tung förlust mot Juventus i cupen med 3-0, och igår blir de totalt överkörda av värsta rivalen Milan. Mancini var som bekant ute och bråkade med Napolis tränare Sarri när lagen drabbade samman i cupen. Jag vet inte vad bråket handlade om men hur som helst var det inte några trevliga saker som Mancini och Sarri kallade varandra för. Och igår blev Mancini så upprörd över att Inter inte fick en straffspark när Eder ramlade omkull efter en duell med Donnarumma. Jag kan förstå att Mancini blir upprörd över den där situationen, för i min bok är det där nog straff. Men att han inte klarar av att vara så kylig att han bara låter situationen rinna av honom, och istället blir uppvisad på läktaren det är för mig lite oroväckande. Och att han dessutom väljer att peka finger åt Milansupportrarna när han kliver av tycker jag är ett tecken på att han är i obalans. Man brukar säga att en gång är ingen gång men två gånger är en vana och en gång för mycket och allt vad det heter och i det här fallet så stämmer det verkligen. Att Mancini rök ihop med Sarri må så vara, det var i stridens hetta sen tyckte jag att han sjönk ner till en sådan otroligt låg nivå när det gällde vad han skrek åt Sarri, men det är ändå en situation som kan inträffa. Men nu är det andra gången på kort tid som Mancini skämmer ut sig och då tycker jag att man kan prata om att han är i obalans. Och vi vet alla hur illa i det kan bli när en tränare är i obalans eller inte mår bra. Vill det sig riktigt illa kan det gå snabbt utför, kolla bara på situationen i Chelsea även om Inter såklart inte har hamnat i en sådan situation än men jag tycker ändå att jämförelsen är relevant att göra. För om inte Mancini visar styrka och håller ihop det här fortet då kan det helt plötsligt börja bli en riktigt jobbig situation för Inter. Det är en sak om du har en spelatrupp som inte gör jobbet, men har du ändå en tränare som är trygg med situationen och som är tillräckligt mentalt stark och kan behålla kylan när det gäller att ta avgörande beslut då finns det goda förutsättningar att få ordning på laget igen. Men om du har en tränare som helt och hållet tappar humöret och dessutom gör det vid upprepade tillfällen på kort tid, då har du helt plötsligt en situation som börjar bli ohållbar. Vi ska inte utvärdera Mancinis jobb i Inter än, jag tycker att han borde få mer tid på sig men faktum är att Inter ser ut att ha inlett en ganska djup svacka och det gäller att Mancini ser till att vända på steken så fort som möjligt. Men som Inter har sett ut under den senaste tiden och i synnerhet igår så hade jag såklart varit riktigt orolig om jag varit Intersupporter. Att förlora mot Milan är en sak, men att göra det på ett sådant brutalt sätt där Inter gör en av de sämsta insatserna jag någonsin har sett laget göra på väldigt länge då är det riktigt illa. Det är ett svek mot supportrarna utan tvekan. Men som sagt det verkar inte bara vara spelarna som har problem att prestera som de ska, Mancini är uppenbarligen i obalans just nu. Och med risk för att låta sarkastisk men byter man in Felipe Melo mot slutet av matchen i hopp om att det ska vara den avgörande faktorn till att vända på matchen då är man nog lite i obalans kan jag ju tycka.