sportviktorn

 

Då har det blivit dags att säga hej och välkomna tillbaka till fotbollshörnan. Fortfarande återstår det en del godbitar från denna fullspäckade helg, men helgens riktigt stora höjdpunkt har redan varit. Den här gången blir det givetvis fokus på seriefinalen i Turin mellan Juventus och Napoli. En match som många sett fram emot länge och jag också såklart. Hela veckan har det funnits en förväntan och en längtan på att matchen skulle dra igång, och vips nu är den helt plötsligt över. 

 

 

Om vi börjar med att försöka koppla ett litet grepp om kring vart vi har Napoli och vad vi kan förvänta oss av de ljusblå för resten av säsongen. Jag brukar inte banga för att skicka ut hyllningar till höger och vänster oavsett om det gäller lag eller enskilda spelare, men när det gäller Napoli så är det verkligen från hjärtat som jag vill hylla det här laget. Under de senaste säsongerna har jag upplevt Napoli som ett lag och som en klubb med fin potential som skulle kunna nå betydligt högre höjder än vad de har fått göra hittills, det vill säga att ta den där efterlängtade ligatiteln. Men känslan kring Napoli har ändå varit att det är någonting som har gjort att de inte har haft förmågan att lägga i den sista växeln för att ta ligatiteln. Mazzarri tog laget till Champions League men han kunde inte få laget att ta ytterligare steg för att vara med och utmana om scudetton, och framförallt så vek laget ofta ner sig i de matcherna som som i det långa loppet skulle bli säsongsdefinerande. Nu kommer jag få en del kritik när jag påstår detta men jag tyckte att Benitez gjorde ett bra jobb under sin sejour i Napoli. Under sin första säsong tog han laget till en cuptitel och fixade kvalplatsen till Champions League. Sedan så misslyckades han med att slå ut Athletic Bilbao i playoffet, och jag kan tänka mig att det är det som många Napolisupportrar stör sig på när de värderar Benitez insats. Fjolåret avslutades riktigt illa då Napoli åkte ut mot Dnipro Dnipropetrovsk i Europa League semifinalen, och dessutom förlorade den sista och helt avgörande matchen om kvalplatsen till Champions League mot Lazio. Men det tyckte jag snarare var en konsekvens av att spelare som Higuain, Koulibaly, Albiol och Britos totalt vek ner sig när det gällde som mest. Jag tycker absolut inte att Benitez ska ha all skit för att Napolis fjolårssäsong blev en besvikelse. 

 

Sedan kommer Sarri in från Empoli, och det går att argumentera för att det var klokt tränarval lika mycket som att det var en stor risk i det beslutet. Men såhär med lite facit i hand så ser ju valet av Sarri som Napolitränare se ut att vara en riktigt succé. För hur skönt var det inte att se Napoli i den här seriefinalen? Jag tyckte att vi fick se ett Napoli som spelade med ett stort mod men samtidigt ett stort kunnande. Juventus är en utav de absolut tuffaste bortamatcherna i Europa, de släpper inte många poäng ifrån sig, eller målchanser överhuvudtaget för delen. Men stundtals fick Napoli, Juventus att se ut som att de var ett bortalag. Att komma till Juventus stadium och tro att man ska kunna föra matchen må låta mycket naivt och det är det förmodligen. Men Napoli under Sarri har blivit ett betydligt kaxigare och roligare lag att titta på. Insigne med sina fina vändningar och fina spelförståelse är numera en spelare som sätter skräck i vilken backlinje som helst. Higuain må ibland försvinna lite ur matcherna, men lik förbaskat är han ständigt ett hot för att han den här säsongen har haft en jäkla bra förmåga att hitta målet. Och hade inte Bonuccis tåspets varit i vägen för Higuain ikväll så hade han avgått ifrån den här matchen med ett nytt mål på kontot. Hamsik tyckte jag inte hade någon av sina bättre kvällar men även där finns det mycket kvalité. Visst fanns det en liten oro för hur han skulle klara sig utan sina gamla kompisar Lavezzi och Cavani. Men med Higuain och Insigne i den här formen tycker jag att Hamsik har fått en ännu bättre omgivning. Det går att skicka fram djupledsbollar mot Higuain, och det går lika bra att slå inlägg mot honom då han är fantastiskt bra på huvudet. Insigne kan både gå i djupled och vara den första du skickar iväg bollen mot, men han har också förmågan att gräva fram bollen och sätta igång ett anfall helt på egen hand. Framförallt när han får bollen på vänsterkanten och kan vika in och ta avslut eller skicka in ett inlägg då är han riktigt farlig. Sen låter det kanske inte så sexigt med Allan, Callejon och Jorginho men de är alla tillräckligt bra spelare i en Napolimiljö just nu. Allan med sin fina inställning och styrka i närkampsspelet gör ett fantastiskt jobb defensivt, Callejon är mycket lurig på sin kant och kan utan tvekan avgöra matcher på egen hand. Jorginho gör ett bra jobb i det tysta, sedan är det inte en spelare som sticker ut på något sätt men han är en spelare som smyger med lite i bakgrunden och som städar upp och kompletterar de övriga på ett bra sätt. Men framförallt ser försvarsspelet betydligt bättre ut i Napoli under Sarri än vad det gjorde under förra säsongen med Benitez. Och återigen Benitez ska inte ha all skit för att det gick åt skogen för Napoli ifjol, men är det något han ska ha kritik för då var det att försvaret ballade ur fullständigt mot slutet. Men under Sarri har det hänt någonting med Napolis försvarsspel. Koulibaly som jag och många med mig höll som en potentiell världsback såg ju i mångt och mycket ut som ett skämt under förra säsongen, men helt plötsligt är han ju numera klok och vet hur situationerna ska värderas. Framförallt ser han ju riktigt orädd ut, han tvekar inte att kliva in i en 50/50 duell och ta en smäll, och han ödslar ingen onödig tid på att försöka sköta uppspelen utan han fokuserar på att spela hårt och enkelt. Och han ser ju ut att trivas med att vara den bärande spelaren i backlinjen, och hittills har han klarat den uppgiften riktigt bra. Nog kommer jag alltid vara tveksam till att se Raul Albiol på den här nivån, men det är svårt att argumentera för att han har varit lika usel i år som han var ifjol. Med reservation för att jag tror inte att Albiol är sådär magiskt bra som han ser ut att vara, jag tror bara att det handlar om att han är en produkt av Koulibaly. Jag är helt övertygad om att plockar du bort Koulibaly då är Albiol helt plötsligt inte lika stabil längre. Men Sarri och hans Napoli har definitivt någonting intressant och spännande på gång. Det är ingen skam att förlora på Juventus stadium, särskilt inte efter att ha gjort en så fin insats spelmässigt. Det är få lag i Europa som kan åka till Juventus stadium och stundtals föra matchen, då har man gjort det riktigt bra. En tåspets från Bonucci en jätteräddning av Buffon och ett skott som touchar Albiol är det som skiljer lagen åt efter 90 tuffa minuter. Jag tycker inte att det finns så mycket att klaga på när det gäller Napolis insats. Tvärtom Napoli ska hyllas, Sarris manskap här och nu går en riktigt ljus framtid till mötes. 

 

 

När det gäller Juventus så slutar jag aldrig förvånas när det gäller det här laget, och då menar jag på ett positivt sätt. Vi får inte glömma bort att laget inledde säsongen ursuelt, och det var väl den sämsta starten på 50 år om jag minns rätt. Och jag var inne på det här resonemanget tidigare både här och på andra forum att en ny ligatitel var det inte att tala om. Säljer man sina 3 bästa spelare i Tevez, Pirlo och Vidal då är det naturligt att det kommer en reaktion på det. Det vore helt orimligt att kräva att man då ska sopa hem en ny ligatitel på beställning, det viktiga den här säsongen skulle bli att fixa fortsatt spel i Champions League. Lik förbaskat sitter vi här dagar innan det är dags för Champions League slutspel och Juventus är tillbaka i serieledning. För mig är detta en uppryckning och en prestation som saknar motstycke. Det finns ju inte att du efter en så bedrövlig start och med den press och uppståndelse som blir kring en så stor klubb att du ska kunna repa dig och orka äta ikapp och till och med ta dig förbi Napoli inför de sista 13 matcherna eller hur många matcher det nu är kvar. Men återigen detta Juventus slutar aldrig att förvåna mig, det är någonting som sitter i väggarna i den här klubben som gör att de alltid kommer tillbaka. Och jag tror att det här väldigt mycket att göra med att det finns en så tydlig rollfördelning i laget. Alla vet vad de ska bidra med, det här är min roll och det är just det här som förväntas att jag ska tillföra till den här gruppen i det här sammanhanget. Och för att snacka lite konkreta spelare så kan jag väl säga som så att jag brukar ofta beklaga mig över att min favoritklubb i England har lite problem med att få fram vinnarskallar. När jag tittar på detta Juventus både under Conte och Allegri men kanske framförallt under den här säsongen kan jag bara konstatera att Juventus är ett lag som är fullt av vinnarskallar. Dels är det ärvda vinnarskallar från Contes lag, där en del spelare visserligen funnits i klubben sen en tid i klubben men Conte hade förmågan att få ut maximalt av varje spelare och få spelare som inte alltid varit vinnarskallar till att se ut som vinnarskallar. Men det som gjorde att Juventus inte lyckades ta några ytterligare steg i Europaspelet tyckte jag berodde på Contes lite för defensiva hållning när han mötte de större lagen att han blev lite för feg. När Allegri tog över laget tänkte nog många att hur ska han av alla kunna ta Juventus att ta ytterligare steg i utvecklingen? Men någonting har ju skett med laget sedan Allegri tog över. Titta bara på spelare som Bonucci och Barzagli, det har aldrig varit något större fel på attityden men de har ju emellanåt helt saknat de tekniska kvalitéerna och spelförståelsen för att kunna lyfta upp den där backlinjen när Chiellini inte har kunnat spela. Men nu ser de helt plötsligt hur trygga ut som helst i sina roller. Och om vi tittar på Lichtsteiner och Evra så är de ju i grund och botten ett ganska offensivt ytterbackspar, men Allegri är så klok att han väljer att dra tillbaka de några snäpp i banan vilket frigör mer utrymme för bland annat Pogba och Dybala att stå för det kreativa. 

 

 

Innan jag svävar iväg i all min lycka över den här segern så vill jag säga att den uppryckning Juventus har gjort under den här hösten och vintern är något jag knappt har upplevt tidigare. Och jag håller med om att visst fan kan en sitta och reta sig på att det måste gå att kräva mer av det här laget. Pogba är lite för bollkär, Marchisio ser ibland ut som att han inte kan spela fotboll längre, Morata har gått runt och tjurat och jag har upplevt att vi inte riktigt har samma slagkraftiga bänk jämfört med tidigare år vilket borde innebära att det är svårt att förändra matcher där det går emot. Men lik förbaskat så hittar vi ett sätt att vinna matcherna. Antingen tröttar vi ut motståndarna att de till slut inte orkar stå emot trycket, eller så kan vi ha en sådan dag där alla kombinationsförsök går hem och där Dybala och Pogba spelar fotboll som om de vore från ett annat solsystem. Det är helt sjukt vilken lagmaskin Juventus har blivit, det här såg jag verkligen inte komma för 8 år sen. Och det värsta är att jag har ingen bra förklaring till att det ser såhär bra ut jag är bara glad. Anledningen till att jag en gång i tiden valde Juventus som favoritlaget i Italien var ju just att de sprang och kämpade och att de var en sådan förbaskat bra lagmaskin. Och som sagt det fanns gott om vinnarskallar där och då i Fabio Cannavaro, Lilian Thuram, Pavel Nedved, Zlatan Ibrahimovic, Del Piero och Zidane för att nämna några. Sen tyckte jag att Juventus fungerade bättre som lag när inte Zidane drog ner på tempot, men det är en helt annan diskussion som vi kan ta en annan gång. Jag är mycket imponerad av hur Allegri har fått ihop den här gruppen. Det är lätt att en spelartrupp vänder sig emot tränaren när det börjar gå dåligt och lägger all skuld på honom. Men i Juventus fall känns det som att varje spelare har gått till sig själv och funderat över vad det är som måste bli bättre. Vi vinner tillsammans och vi vinner tillsammans, den känslan tror jag har funnits i Juventus trupp under den tuffa starten. Men när du har en organisation som mår bra där det finns en kompetent klubbledning och du har en mycket skicklig tränare på plats och en spelatrupp som består av massvis med vinnarskallar då är det inte så konstigt att det förr eller senare kommer att vända. Och jag känner att mycket talar för att det faktiskt blir ännu en ligatitel för "Den gamla damen". För i ärlighetens namn det var ingen sprakande fotboll som presterades av Juventus den här gången. Om fotboll handlade om att samla på sig mest stilpoäng ja då hade Napoli avgått med segern, då de under stora delar av matchen var det bättre laget. Men om Juventus inte ens förlorar när inte spelet stämmer till hundra procent, och mot Napoli dessutom som ändå får ses som den främsta konkurrenten till ligaguldet, vem fan ska då stoppa Allegris manskap. När till och med Simone Zaza kliver in från bänken och avgör en sådan här match då är ta mig sjutton allting möjligt. Jag kan inget annat än att konstatera att Juventus ska bli riktigt spännande att följa under våren. Jag kommer aldrig att ta ut någonting i förväg när det gäller mina favoritlag, men nog vågar jag säga att Juventus i och med den här blytunga segern här och nu vandrar med raska takter mot scudetton.