sportviktorn

 

Hallå och varmt välkomna ska ni vara till ännu en stund med mig här i min lilla fotbollshörna. Det har blivit dags att tjöta lite italiensk fotboll och den här gången lägger jag fokus på Roma som i söndags spelade en tuff bortamatch mot Juventus. 

 

 

Att Roma till slut skulle sparka Rudi Garcia hade nog de flesta räknat med. Trots att fransmannen tog Roma tillbaka till Champions League via 2 raka 2:a platser så tycker jag inte att det var mer än rätt att Roma gjorde sig av med honom. Det hade under en för lång tid gått för mycket utför, absolut inte resultatmässigt men det hade definitivt gjort det spelmässigt. Och jag tycker det är viktigt att när man diskuterar hur bra en tränare har varit för en klubb så måste man titta på mer än bara resultaten och enskilda matcher utan man måste ta ett större grepp om situationen. Nu håller jag på Juventus och hade såklart fullt upp med att vara nervös över deras prestation och hur de skulle hantera den här matchen, men samtidigt var jag också spänd på att se hur Roma skulle se ut under Spalletti. Även om det blivit lite poängtapp och Roma kanske inte övertygat inledningsvis under Spalletti så var ändå den här matchen att betrakta som det första riktiga testet för vart Roma stod. Vad har jag att säga om själva matchen då? Jo jag tyckte att Roma till en början hanterade den här matchen på helt rätt sätt då man ställde upp med en ganska defensiv uppställning. När du möter Juventus på bortaplan då gäller det att försöka stänga till så mycket ytor som det bara går, och inte ge utrymme för de kreativa spelarna och tänker jag först och främst på Pogba och Dybala. Och jag tyckte att Roma stundtals såg riktigt bra ut i sitt sätt att spela försvarsspel. Istället för att springa bort sig i presspelet så låg Nainggolan, Pjanic och Vainqueur rätt i sina positioner och tvingade Juventus att spela mycket i sidled och försöka söka sig ut mot kanterna mot Lichtsteiner eller Evra. Och Juventus skapade inte särskilt många heta målchanser i den första halvleken och det var mycket tack vare Romas mycket disciplinerade försvarsspel. Men nu är ju Juventus ett såpass skickligt lag att de behöver inte avgöra matcherna tidigt utan de kan fortsätta med sitt bollinnehav och till slut trycka ner motståndaren tillräckligt mycket för att det till slut ska ge resultat och det var ju precis vad som hände i den andra halvleken. Och även om Roma under delar av den andra halvleken var inne i en period där man spelade helt okej, så lyckades man inte skapa målchanser på egen hand och det var smått beklämmande att se. Inför säsongen så tror jag de flesta skrev under på att Dzeko till Roma var en betydligt bättre värvning än Mandzukic till Juventus. Men såhär efter halva säsongen så kan vi nog konstatera att Mandzukic har tillfört mer i Juventus än vad Dzeko har gjort i Roma. Och Romas anfallsspel i den andra halvleken var inte mycket att hurra för. Nu tycker jag att det var klokt av Roma att komma till den här matchen med en defensiv hållning och i första hand försöka kriga till sig ett kryss. Men i ett läge när Juventus tappar lite i bolltempo och intensitet i presspelet då måste man bara gå för segern i Roma. Men Dzeko såg ju varken intresserad ut av att göra någonting med bollen när han väl fick den och när inte Pjanic är särskilt delaktig i anfallsspelet händer då blir Romas anfallsspel lite fantasilöst. Jag hyllade värvningen av Salah inför säsongen och han har absolut haft sina stunder även i Roma, men det är ju just i en sån här match som han behöver kliva fram. Nu var det ju passande att Salah inte var bra i den här matchen eftersom han ställdes mot mitt lag, men jag kan ändå inte komma ifrån att jag blir lite ledsen när jag ser hur anonym Salah är i sådana här matcher. För jag har sett Salah göra det bra i Fiorentina, jag har sett honom haft show på Juventus stadium tidigare då han nästan på egen hand höll på att sänka oss i cupen. Men det räcker ju inte att blixtra till lite då och då och bara vara bra när det passar en själv utan man måste tända till i varje match, och i synnerhet i stormatcherna. Med en pigg och kreativ Salah så är jag inte lika säker på att Juventus hade gått segrande ur den här matchen. 

 

 

Vad kan vi förvänta oss av Roma under den här våren då? Går det att få ut särskilt mycket mer av den här truppen? I grund och botten tycker jag att det finns en potential för att Roma ska vara med och slåss om scudetton. På pappret så ser det inte så tokigt ut, jag menar Salah, Nainggolan, Manolas, Pjanic och Dzeko det är i grunden riktigt bra spelare. Men det är ju alltid en lurig situation när du byter tränare mitt under säsongen. Har du låtit en tränare implementera idéer tillräckligt länge vilket man ändå får lov att säga att Roma gjorde med Rudi Garcia, när väl det spelet börjar sätta sig då är det inte så lätt att bara ställa om och börja spela på något annorlunda. Nu är jag lite för ung för att ha en riktigt tydlig bild av vad det är för en tränare vi har att göra med i Luciano Spalletti, men av det jag minns av honom från sin tidigare Roma sejour var att han stod för ganska offensiv fotboll. Men det som är viktigt att komma ihåg det var att när Spalletti verkade i Roma sist så var det i en period då toppklubbarna höll på att hämta sig efter Calciopoli. Nu har vi ett Juventus som har haft enorma framgångar under de senaste 4 åren och vi har ett Napoli som går som tåget och som absolut får ses som en favorit till att ta hem scudetton. Det finns ett Fiorentina som smyger med i bakgrunden och ett Inter som visserligen spelar tråkig fotboll men oftast får med sig resultatet. Med andra ord det är en annan tid nu, och frågan är ju då om Spalletti kommer att vara tillräckligt bra för att ta Roma tillbaka till toppen med de här förutsättningarna? Jag får lov att säga att jag faktiskt blev besviken på Roma i den här matchen. Jag tycker att Spalletti inte satsade fullt ut för att få ett bra resultat med sig. Jag kan förstå att Roma inte ska komma till Turin och försöka spela någon sorts titelvinnande fotboll för det hade förmodligen bara slagit tillbaka på de själva. Men det fanns perioder i matchen då det inte flöt på, på samma sätt för Juventus i passningsspelet. Khedira vann inte lika mycket dueller, Pogba var lite för bollkär och hade man då satt lite större press på dessa spelare då hade man möjligen kunnat skaka om Juventus mer. Men framförallt när tiden väl börjar rinna iväg då ska ju bollen bara in i boxen och framförallt det måste fyllas på med löpningar in i boxen. Men av de få anfallsförsöken Roma hade i den andra halvleken så var det ju i stort sett bara Dzeko som fanns inne i boxen. Och jag tror ändå inte bara att det handlar om att spelarna i Roma över en natt tappade all lust att spela fin fotboll och gå för 3 poäng i varje match utan jag tror att det handlar om någonting annat. Att laget gått knackigt spelmässigt under längre perioder tyckte jag berodde på att spelarna drabbades av någon mental blockering, där de små negativa sakerna som skedde på planen smittade av sig på hela laget vilket ledde till att det såsmåningom spårade ur. Sen verkade det ju som att Rudi Garcia mot slutet av sin sejour tappade bort sig själv när det gällde vilken fotboll han skulle stå för. Och det märktes att spelarna inte trodde på Garcia fullt ut då det speglade av sig på planen. Men nu har ju Roma bytt tränare och hittills har det inte gett någon större effekt. Och jag tror att det börjar bli dags att inse att problemet kanske ändå sitter högre upp när det gäller Roma. För är det i första hand Spalletti som ska lastas för att det finns för lite spets i Roma om man plockar bort Dzeko, Salah och Pjanic? Svar nej. Utan nu är det så att det finns en sportchef som heter Walter Sabatini som rattar Roma. Och jag har varit inne på det tidigare att denna Sabatini älskar att sportchefa, det vill säga han älskar det där med att köpa in spelare för förhållandevis små pengar för att sedan sälja vidare för mycket pengar. Och det är klart att göra bra affärer i en fotbollsklubb är aldrig fel, och det tror jag inte att Romasupportrarna har några större problem med. Men Sabatinis främsta uppgift det är att bygga upp Roma till vad klubben strävar efter att vara, det vill säga att på allvar vara med och slåss om scudetton och göra ett avtryck i Champions League spelet. Men nu har det gått ett antal säsonger med Sabatini i sportchefsrollen och har det blivit såpass mycket bättre i Roma om vi bara ser till resultaten? Det är möjligt att det finns vissa enskilda spelaraffärer som har varit ekonomiskt briljanta, men det är inte det som är det viktiga, det viktiga är att Sabatini verkar ha glömt bort att han ska se till att tränaren har ett tillräckligt slagkraftigt lag på planen. Att Romas startelva inte är tillräckligt stark för att kunna ta upp kampen om scudetton med Napoli och Juventus det har dels legat på Garcias bord när han var ansvarig, en viss del av ansvaret har nu skjutits över på Spalletti som klivit in och tagit på sig tränaruppdraget men det ligger fortfarande til stor del på Sabatinis bord. Att Allegri har spelare som Cuadrado och Morata att slänga in i den andra halvleken medan Spalletti till sitt förfogande har Seydou Keita att slänga in säger väl en del. Och nu verkar Gervinho vara klar för kinesiska ligan, han har visserligen inte varit lika bra i år men frågan är om ändå inte han hade behövts för att sätta lite press på en sån som Dzeko att göra det bättre. Och om vi tittar längre ner i Romas uppställning så huserar en De Rossi omkring på mittbacken tillsammans med Rüdiger. Rüdiger må vara en jättefin mittback, kanske en potentiell världsback det har vi ingen aning om. Men De Rossi är väl den sista du ska ha på mittbackspositionen med tanke på hur krävande den positionen är idag, då det inte bara räcker att jobba hårt utan det krävs riktigt bra speltekniska kvalitéer också. Och det jag inte kan förstå är hur kunde Sabatini sära på Manolas och Yanga-Mbiwa genom att sälja den sistnämnde till franska ligan? Vi snackar alltså om ett av Serie A:s bästa mittbackspar förra säsongen om inte det bästa till och med. Och på mittfältet är det i stort sett bara Pjanic som har det där lilla extra i sig och som kan luckra ett försvar och sätta bollarna centralt i banan mot anfallet. Vart vill jag då komma med allt detta? Att jag aldrig kommer att förstå mig på vilken typ av övning som Sabatini håller på med. Oavsett vad tanken är med den här köpa och sälja övningen så är det inte bra för Roma, den är det inte här och nu och jag har svårt att se att den kommer att vara det i längden. Och jag måste få säga det rätt ut men jag blir ta mig sjutton inte klok på Sabatini. Återigen han älskar att sportchefa, köpa bra och sälja bra verkar vara hans stora intresse, men att bygga upp ett lag som är slagkraftigt för en ligatitel eller för att göra avtryck i Europaspelet verkar han uppenbarligen inte kunna sätta. Och hade jag varit Romasupporter så hade det inte varit något snack om saken att jag ville ha bort honom från klubben. Tränarna har kommit och gått under åren i Roma, vissa har varit mindre bra andra har varit helt okej men kanske inte tillräckligt bra. Men jag tror det är dags att inse att det är inte tränarfrågan som är det stora problemet. Sabatini är problemet såklart, och om Roma på allvar har tänkt att vara ett lag för den absoluta toppen både på kort sikt men också i ett längre perspektiv då är den absolut viktigaste åtgärden att plocka bort Sabatini. Jag tycker att han har fått alldeles för många chanser på sig att bygga upp ett slagkraftigt lag och han har bommat de allihop. 

 

Hallå och varmt välkomna ska ni vara till ännu en stund med mig här i fotbollshörnan. Jag hade faktiskt tänkt att jag skulle tycka till om någonting annat än Liverpool den här helgen, men det blev ändringar på det. Det är oundvikligt att vilja skriva av sig om mitt Liverpool när de är involverade i kaosmatcher som den vi fick uppleva på Carrow road idag. Bara att matchen slutade 5-4 till Liverpool säger en del om hur galen match det var, men på sättet som matchen utvecklade sig hur den skiftade karaktär och så vidare gör detta till en av de absolut galna matcher jag någonsin har sätt. 

 

 

Det är givetvis svårt att försöka sätta ord på vad det är med för känslor som man blickar tillbaka på en sån här absurd match. Det brukar heta att en match har två ansikten och att den kan skifta karaktär, och i det här fallet så stämmer det men skillnaden var att den här matchen måste ha haft 10 ansikten minst. Från att Liverpool startade matchen helt okej och ganska välförtjänt tog ledningen efter att Firmino lyckats få in bollen med ett avslut som gick via målvaktens fot och stolpen och in, till att Liverpool helt tappade konceptet efter att Norwich kvitterade. Men inte nog med det, i vanliga fall så är ju matchen stängd när Norwich gör 3-1 på straffspark inte bara för att statistiken talar för det utan sett till hur Liverpool har sett ut då de har hamnat i underlägen tidigare under säsongen. Och sedan kommer vi tillbaka och har skaffar oss en 4-3 ledning, släpper in ett förbannat skräpmål i slutminuterna vid en situation som inte ens ska vara en målchans i vanliga fall. Och att vi får en sista chans till att skicka in bollen i straffområdet, och Caulker skjuter bollen på täckande Norwichspelare och Norwichförsvararen nickar bollen inåt i banan istället för att skicka iväg bollen till hörna och så kommer Lallana och skickar in 5-4. Och att Lallana gör mål överhuvudtaget hur sjukt är inte det? Och att han gör mål med vänstern dessutom? Ännu sjukare. Så kan man summera en galen match på några få rader. 

 

 

Men om jag ska försöka analysera den här matchen lite mer ingående så vill jag börja med att säga att det här är en match som jag som helhet inte är nöjd med. Det är klart att det är starkt att vända 3-1 underläget och komma tillbaka och göra match av detta enda in i slutsekunderna, jag är mycket nöjd över att vi hittar ett sätt att vinna matchen på. Det här var viktiga poäng i kampen om Europaplatserna, och om vi dessutom har tänkt oss att slåss om en Champions League plats till och med då var seger idag ett absolut måste. Men lika glad som jag var när jag skrek ut min glädje när Lallana skickade in sista sparken i matchen i bortre hörnet lika bekymrad var jag kort efter slutsignalen. Jag vet att det finns en risk för att jag kan bli tjatig nu men det som gör mig så bekymrad över det Liverpool vi såg idag det är att det här laget har så förbannat svårt att få ihop helheten. För mig är den här matchen ett tecken på att det går inte att räkna med att Liverpool ska vara ett säkert lag för en Europaplats efter 38 omgångar. Mot Manchester United spelade vi helt okej defensivt och släppte inte till särskilt många lägen, men det som saknades i den matchen var kreativiteten kring straffområdet. Men om det bara hade handlat om bättre fantasi och kreativitet kring straffområdet då hade vi förmodligen varit ett gjutet topp 4 lag vid det här laget. Men problemen kring Liverpool handlar så mycket mer om ett för tempofattigt anfallsspel eller om enskilda spelare. Varje gång jag vrider och vänder på varje sten så kommer jag alltid fram till att det här handlar om en helhet och vi är inte ens i närheten av att få ihop helheten. Och jag vill faktiskt kort backa bandet till Benitez dagar för jag tycker att det finns en symbolik som är väldigt vackert och samtidigt smärtsam. Benitez är kanske idag fotbollsvärldens mest utskällda människa, och han målas emellanåt upp som en tränare som helt har tappat det och att det han har presterat i sin karriär mest har berott på att han har ärvt ett bra spelarmaterial mer än att han gjort någonting riktigt bra av de lag han har varit i. Och visst jag håller med om att vi må inte ha spelat den roligaste fotbollen under Benitez dagar, han hade en väldigt defensiv syn på fotboll under sin tid hos oss och han har det än idag. Men vad var det som var bra under Benitez dagar? Jo det var att det fanns ett lag som det fanns stabilitet i och som gick att lita på. Återigen vi spelade inte den roligaste fotbollen, men vi spelade en tillräckligt bra fotboll för att ta oss till Champions League och till och med ta några titlar där Champions League titeln 2005 sticker ut såklart. Efter att Benitez lämnade så känns det som att Liverpool har försökt bygga upp klubben till det som vi strävar efter att vara. Men det har inte fungerat och just nu står vi och stampar. Och bara det faktum att det inte har varit ordning och reda i klubben sedan Benitez dagar är den smärtsamma symboliken som jag redogjorde för. När vi inte är bra framåt då är vi ändå helt okej bakåt, eller så blir det tvärtom som i dagens match att när vi är bra framåt då är vi usla bakåt. Nu lyckades vi tack och lov efter rejäl moral och en del tur få med oss alla 3 poängen, men det är klart att jag blir fullständigt bedrövad när jag får se sådana här matcher. Det är klart att det är underhållande, det svänger mellan hopp och förtvivlan, men jag är inte ett dugg bekväm när jag ser den här typen av kaosmatcher. Jag vill ha stabilitet på planen, det ska finnas ett försvarsspel att falla tillbaka på. Om det inte finns ett försvarsspel att falla tillbaka på då måste vi göra 3 eller 4 mål i varje match, och det vet vi alla att det är vi inte kapabla till att göra just nu. 

 

 

Nu blev det ingen ordentlig analys om själva matchen utan jag började tala om andra saker, men det spelar ingen roll för när jag tittar på Liverpools situation så handlar det så mycket mer än om enskilda matcher. Men om vi ska ta och titta till truppen så kan jag bara konstatera att även den här säsongen så mönstrar Liverpool en riktig skitupplaga. Hur enögd jag än skulle vilja vara så kommer jag inte ifrån det faktum att det här är ett skitlag som vi har att göra med. Självklart kan man prata om potential och att framtiden minsann tillhör oss och att det här kommer att bli bra på sikt, men jag börjar bli riktigt orolig inför framtiden. Det är ju bara att titta till vad det är för en backlinje som vi har att erbjuda. Nu har jag hyllat Sakho och Kolo Toure under några matcher och tyckt att de har spelat bra och att det kanske är det mittbacksparet som Klopp bör satsa på. Men det som Sakho och Toure stundtals höll på med idag det var något utav det värsta jag har varit med om. Det fanns en situation då Toure har all tid i världen på sig att skicka iväg ett uppspel, men han slår bollen rakt i gapet på en Norwichspelare. Vid 1-1 målet hänger och klänger Sakho på Norwichspelaren istället för att kliva in rejält i duellen. Och vid 4-4 målet så har Sakho, Toure och även Caulker möjlighet att kasta sig ner och blockera skottet eller störa tillräckligt mycket för att Bassong inte ska få iväg avslutet. Clyne är snabb och helt okej offensivt, men han tappar ju bort sig i positionsspelet gång på gång och är på tok för klen i närkampsspelet. Och Alberto Moreno orkar jag knappt nämna vid namn för så dålig som han stundtals var idag var så pinsamt att se att jag blir mörkrädd. Moreno som jag ändå har börjat se som en spelare som jag vill ha kvar i laget över en längre tid alternativt sälja för dyra pengar till de allra största klubbarna. Men jag blir fullkomligt vansinnig när jag ser Moreno först gå in helt galet mot Naismith, det är bara tur att domaren inte blåser straff och när väl Naismith reser sig upp då kapar Moreno omkull honom en gång till och det blir straff. Fullkomligt hjärnsläpp och fullstänigt horrbielt försvarsspel, och jag menar allvar när jag säger att det borde vara böter för den typen av beteende. Och går man vidare till mittfältet och anfallet så kommer jag tillbaka till att det känns inte som att vi anfaller tillsammans. Nu har Firmino börjat komma igång vilket är positivt, det är viktigt att han fortsätter tillföra i spelet och producerar poäng framförallt nu under Coutinhos frånvaro. Men det känns som att han blir alldeles för ensam när han får bollen, och han får ofta stångas helt själv mot motståndarens försvar. Och när vi försöker spela någon form av presspel då är det ofta Firmino som själv deltar i det presspelet och det håller inte, utan vi måste spela presspel tillsammans. Jag ser en stor potential i att Emre Can ska bli en styrande mittfältare och en regissör i offensiven, men problemet är när han väl får bollen så är det ingen som visar sig förutom Firmino och då finns det för få alternativ att spela bollen till. Och när väl Henderson och Milner ger sig iväg i djupled då är Emre Can för bollkär och tappar bollen eller tvingas stressa iväg passningen och så slår han bort bollen. Henderson och Milner må fungera helt okej om du sätter de i varsitt lag, men de är ju nästan samma spelartyper vilket gör att vårt mittfält blir oerhört statiskt. Milner är inte så pigg på att delta i offensiven och därför känns det ju helt sjukt att han just nu huserar på vänsterwingern, Henderson har offensiva kvalitéer men tvekar tyvärr lite för mycket för att jag ska känna mig helt trygg med att han ska vara regissör i anfallsspelet. Och Lucas är i grund och botten en defensiv spelare och att han ska delta i presspelet och vara den som fördelar bollen kring sista tredjedelen det känns orimligt. Ibe, Lallana och Benteke är spelare som man vet ungefär vad man får ut av. Ibe är fortfarande ung och har mycket att lära, men han slarvar alldeles för mycket både i förstatouchen men framförallt när inlägget ska slås eller när avslutet ska tas. Nu gjorde Lallana äntligen mål men även där känns det som att han slarvar alldeles för mycket i spelet. Han kan vi till sista passningen ibland men tyvärr känner jag att han är inte en spelare som jag skulle vilja bygga laget kring. Och Benteke börjar mer och mer likna en av Liverpools största floppar i modern tid, inte bara sett till prislappen som är helt absurd utan sett till vad Benteke har presterat hittills. Det känns ju verkligen helt ofarligt när Benteke får bollen, inte ens när han blir helt fri med målvakten är det ju målgaranti och det sammanfattar väl rätt bra hur dålig han har varit i sin Liverpoolsejour. 

 

 

Till sist vill jag ta upp en sak som jag har gått och funderat på under en väldigt lång tid och då måste jag backa bandet ytterligare en gång. Även om Brendan Rodgers fick sparken i oktober så är han fortfarande en del av den tragiska historien om Liverpool. Rodgers byggde under sina 3,5 år upp ett skitlag för massvis med pengar, i kombination med att transferkommitén också lämnade en del i övrigt att önska. Men att Liverpool presterar som de gör just nu beror inte bara på att Rodgers under sin tid värvade massvis med skräp. Rodgers omedvetet eller medvetet med ägarnas tillstånd eller inte tog ner Liverpool på en nivå där jag anser att vi inte hör hemma. Och han ändrade mentaliteten i laget på ett fullkomligt bedrövligt sätt. Liverpools ambition ska givetvis vara att vinna titlar och spela i Champions League säsong efter säsong, vilket är helt naturligt då det ligger i klubbens DNA. Men Rodgers valde att dra ner på nivån, han tyckte det var viktigare att vi var en klubb som enbart släppte fram talanger och sedan kunde sälja vidare istället för att bygga ett lag som faktiskt var slagkraftigt för titlar och Champions League spel. Och jag är helt övertygad om att om du tar ner en spelartrupp på en nivå att det är okej att inte vinna det är okej att vi inte är ett topplag, då går alla in i ett mentalt läge där man på något sätt accepterar att förlora. Rodgers lyckades på något sätt få Liverpool både på spelarnivå och på klubbnivå att acceptera att vi är kanske ett mittenlag, kanske har vi ingenting i toppen att göra. Nu fick ägarna nog av den medelmåtta som Rodgers erbjöd och valde att ta in Klopp i hopp om att han skulle skaka liv i truppen igen både på kort sikt men framförallt på längre sikt. Men jag vill hävda att Klopp står inför en mycket svår uppgift. Vad är då Klopps uppgift? Jo det är att få Liverpool att vinna titlar igen och att etablera sig som ett topplag i Premier League vilket också innebär att vara med i Champions League. Men om du gör en Brendan Rodgers, det vill säga har du skruvat av kranen och tagit ner spelarn i ett mentalt stadie att det är okej att inte vinna bara vi är med och konkurrerar om en Europa League plats som bäst så är det bra. Har du mentalt accepterat att det är okej att inte vinna, i kombination med att du har byggt upp en trupp som knappt har någon spelare som är riktiga vinnarskallar då är vägen tillbaka till toppen oerhört lång. Och att bara trycka på en knapp eller stoppa i sladden i väggen, det funkar inte så. Utan har du dragit ner på vinnarmentaliteten tillräckligt mycket i en klubb och i en spelartrupp då är det oerhört svårt att vända på skutan igen. Och ändå sitter jag här efter att vi har vunnit och har häng på en Europaplats och vi är dessutom mycket nära en ligacupfinal. Det är klart att situationen inte är katastrofal, det finns givetvis de som har det mycket värre. Men för mig är det glasklart vad den stora problematiken kring Liverpool är. Rodgers byggde under 3,5 år upp ett skitlag, under perioder drog Suarez lasset helt själv vilket gjorde att vi fick smaka på Champions League spel under en höst. Nu har Klopp klivit in och ärvt en trupp där det visserligen må finnas enskilda spelare som sticker ut men det är en trupp som knappt har en enda vinnarskalle. Och hur ska Klopp lyckas få ut någonting utav den här säsongen när det saknas vinnarskallar i laget, och där det istället finns gott om spelare som viker ner sig och som inte ställer upp på den typen av fotboll som Klopp vill spela. För det ska vi komma ihåg, att med Rodgers fanns det ingen spelidé det var bara allmänt kaos. Vi vet alla vilken typ av fotboll Klopp vill spela, men för att Klopp ska lyckas då måste han ha ett bättre spelarmaterial än det han har just nu. Och jag tycker att han gör helt rätt i att inte värva på tok för mycket i det här fönstret. Utan de stora investeringarna och det viktigaste besluten kommer att tas i sommar då det är Klopps tur att få chansen att bygga upp någonting. Som det känns nu så är inget annat än en stor utrensning i truppen helt på sin plats, det är alldeles för många spelare som inte är kapabla att spela Klopp fotboll. Över hela banan är det för många spelare som alldeles för ofta viker ner sig och det håller inte i längden om vi ska bli ett topplag över tid. Henderson, Emre Can, Lucas, Coutinho, Firmino för att nämna några är exempel på spelare som jag skulle vilja se i nästa års upplaga av Liverpool. Resten däremot borde ligga riktigt illa till. Någon grund finns inte i laget just nu, och något försvarsspel existerar inte heller och det har det inte gjort på väldigt länge. Klopp har en mycket svår uppgift framför sig, och all cred till honom om han lyckas få ut någonting av den här truppen som är helt fel sammansatt. Jag sätter givetvis mitt hopp till Firmino, Coutinho och några till att de kommer vara tillräckligt bra och rädda tillräckligt många poäng åt oss så att vi tar oss ut i Europa. Men att Klopp borde få grönt ljus att rensa i truppen till sommaren är något jag absolut inte har några problem med, en utrensning är helt på sin plats enligt mitt sätt att se på Liverpools situation. Ursäkta röran vi bygger om brukar det heta. Säg såhär, ursäkta röran Liverpool behöver bygga om. 

 

 

 

Hejsan, hejsan allihopa och varmt välkomna ska ni vara till ännu en stund med mig här i fotbollshörnan. Den här gången tänkte jag lägga fokus på den match i Premier League som det snackats mest om inför den här omgången och då talar jag naturligtvis om matchen mellan Liverpool och Arsenal. Vad oväntat att jag har Liverpool i fokus va? 

 

 

En klyscha man brukar prata om är att ibland känns det som att tränarna för respektive lag fullständigt skiter i allt som har med taktik att göra och bara låter spelarna få göra lite som de vill. Jag tycker att det är en hyfsat bra beskrivning på hur den här matchen såg ut, i synnerhet i den första halveken. Det verkade som att både Klopp och Wenger hade sagt till spelarna inför matchen att nu är det bara att gå ut och köra gasen i botten från start och sedan får vi se hur långt det räcker. Nu tror jag ändå inte att varken Klopp eller Wenger var särskilt nöjda med hur den första halvleken och stora delar av matchen såg ut, för det var rena rama rock n roll fotbollen. Och som supporter är jag väldigt kluven till när jag ser mitt Liverpool uppträda på det viset som de gjorde ikväll. Det är klart att jag uppskattar när spelarna kommer till matchen med mycket energi och visar från start att vi tänker inte avvakta och låta motståndaren föra spelet. Problemet är att om du springer bort dig i det offensiva försvarsspelet mot ett lag som Arsenal då kan det komma att straffa sig på ett brutalt sätt, såpass skickligt lag är Arsenal att de kan straffa motståndaren direkt om de bjuds på de ytorna de vill ha. Jag tyckte att det som var kul med den här matchen det var ändå den energin och aggressivitet som Liverpool visade upp ikväll. Jag har sett så många skitmatcher under den senaste tiden att jag i vanlig ordning börjat tappa tron på att vi någonsin ska ha någonting att göra i en strid om Champions League platser. Men så kommer det sådana här matcher lite då och då när Liverpool bara blixtrar till och spelar ut hela sitt register. En som hade en bra kväll det var Firmino som äntligen fick det att börja lossna på riktigt. Han sprang mycket och när han fick bollen så hade han kontroll över den och kunde transportera den flera meter framåt och vara ett hot för Arsenals backlinje. Påpassligt snappade han upp returen vid 1-0 målet och 2-1 målet är ju ett drömmål utan dess like. Jag har varit väldigt skeptisk till om Firmino verkligen är på riktigt eller om han bara är otroligt hajpad, men jag vill tro att det här kan ha varit matchen där det vände för honom. Det kan mycket väl vara så att vi sitter här i slutet på säsongen och prata om att det var just i den här matchen som en tung sten från bröstet släpptes för brassen, vilket gjorde att han började producera poäng mer regelbundet. Men det finns såklart fler spelare som jag tycker förtjänar mycket beröm. Lallana, Emre Can, Milner och Henderson tycker jag alla gjorde fina insatser. Så aktiv som Lallana var i den första halvleken med löpningar inne i straffområdet och hur han hanterade bollen så aktiv och så bra har jag inte sett honom på länge, och det här kan utan tvekan ha varit hans bästa match i Liverpooltröjan. Emre Can tycker jag har haft en enorm formsvacka sedan Klopp tog över vilket är lite ironiskt då det är en spelartyp som borde passa väl in i Klopps sätt att spela fotboll. Men i den här matchen klev han in i närkamperna ordentligt, vann mycket boll och framförallt han vågade lämna sin sittande mittfältsposition och fylla på med löpningar inne i straffområdet. Milner sprang oerhört mycket för att vara Milner vilket han inte alltid har gjort under den här säsongen, och Henderson var tillbaka med besked. Som han deltar i presspelet och hur han styr upp offensiven med sina passningar och rörlighet både med och utan boll. Den som tycker att Henderson inte borde vara en startspelare och egentligen inte är någon viktig kugge för oss hen tror jag kommer omvärdera sin uppfattning om den gode Jordan. Underhållningsvärdet på matchen var givetvis fantastiskt, och jag ser oavgjort som ett fullt rättvist resultat. Den här matchen kunde inte få en vinnare då båda lagen bjöd upp till en rejäl kamp, men jag tycker ändå att om något lag skulle ha avgått med segern så var det nog ändå Liverpool. 

 

 

Men det finns givetvis saker som jag inte är nöjd med. Om vi tittar till hur läget i backlinjen är och hur det ser ut med våra målvakter så är det något som bekymrar mig såklart. Rodgers hattade under sin tid vid makten runt väldigt mycket med laget och i synnerhet när det gällde backlinjen. Klopp har tvingats ändra om i backlinjen på grund av alla skador och ska självklart inte ha någon större kritik för det för jag menar vad ska karln ta sig till annars. Det som gör mig oerhört frustrerad och smått förbannad det är att det spelar nästan ingen roll vilka vi spelar som mittbackar för det slutar alltid med att det är kaos där bak. Nu känner jag att jag har ganska stor tilltro till att Klopp kommer att få ordning på det där försvarsspelet förr eller senare, men känslan är att det kommer ta tid. Framförallt är min känsla att den nuvarande mittbacksbesättningen inte håller måttet för fem öre. Kolo Toure tyckte jag stundtals var usel i den här matchen, han hängde ju knappt med överhuvudtaget, hur han halkar efter vid både 1-1 målet och 2-3 målet är ju så pinsamt att se så att en blir ju för sjutton mörkrädd. Sakho är en spelare som jag förmodligen alltid kommer att ha ett gott öga till för jag blev förtjust i honom inte direkt men efter ett tag och har hela tiden flaggat för att han måste spela. Men nu börjar jag känna att tiden börjar bli knapp för Sakho. Om han nu är den där blivande ledaren i backlinjen som bär oss till högre höjder och framförallt blir en världsback, ja men då kanske han ska börja prestera bra över längre perioder och inte bara i enstaka matcher. Sedan kan man alltid argumentera för att han har inte den bästa omgivningen med sig, men om han nu är så bra som alla säger då borde han ju ändå sticka ut och visa att han ligger på en nivå som är så mycket bättre än Kolo Toure, Dejan Lovren och Martin Skrtel. Men i min bok så är Skrtel fortfarande är vår bästa mittback och det får ändå ses som ett litet svaghetstecken hos Sakho. Och jag är helt säker på att med ett försvarsspel som sitter där alla känner sig trygga i sina roller och där det inte blir livsfarligt varje gång bollen kommer in i straffområdet då hade vi förmodligen vunnit den här matchen. Och om vi går över till situationen med våra målvakter så är det en situation som börjar bli ohållbar. I fredags släppte Adam Bogdan in en hörna direkt i mål, och ikväll var det Mignolets tur att också släppa in en hörna i mål även om nu Giroud hade en liten touch på bollen. Bogdan är värdelös och har ingenting i Liverpool att göra så honom behöver jag inte pladdra på om. Men när det gäller Mignolet så ska jag vara ärlig med att jag har varit nöjd med honom tidigare. Han var en stark bidragande orsak till att det trots allt blev en 6:e plats förra säsongen, hade inte han haft en formtopp under våren då hade vi förmodligen hamnat ännu längre ner i tabellen. Men problemet är att han kan göra riktigt bra matcher men han kan också göra grovt stora misstag vilket i längden kommer att kosta oss alldeles för många poäng. Och jag är helt övertygad om att ska Liverpool på sikt komma upp på den nivån som klubben strävar efter att vara då kommer det inte vara hållbart att satsa på Mignolet mellan stolparna. Därför skulle jag vara väldigt försiktig med att förlänga kontraktet med honom till 2020, jag tycker att vi måste ta chansen att plocka in en riktigt bra målvakt nu när det faktiskt finns en del tillgängligt på marknaden. Och återigen i grund och botten vill jag gilla Mignolet och jag har försvarat honom vid flera tillfällen under tidigare säsonger, men nu känner jag att enough is enough nu har det gått för långt han har ballat ur totalt och han är inte längre en förstemålvakt att lita på. Och jag är till och med redo att chansa med att spela Danny Ward mot Manchester United på söndag, som ändå har gjort succé under sin utlåning till Aberdeen och han är dessutom flera år yngre än vad Mignolet är det skulle vara väldigt spännande att se. Dock tror jag inte att Klopp vågar ta den chansningen och risken som det ändå är att sätta in en ung målvakt som aldrig spelat Premier League fotboll tidigare och mot Manchester United av alla lag. 

 

 

Men det som gör mig ännu mer bekymrad när det gäller Liverpool det handlar återigen om ett ord som jag har tjatat om länge nu och det är helheten. All kritik och allt gnäll här på bloggen och på Twitter det handlar enbart om att jag vill Liverpool väl. Och vad är det då jag är ute efter? Det jag är ute efter det är att Liverpool till slut ska få till helheten. Jag tycker att kvällens match var ett jättebra exempel på att vi har haft så svårt att få ihop bägge delarna av spelet att fungera. Jag tycker att det stora problemet under den här säsongen både under Rodgers och nu under Klopp det har varit det offensiva spelet. Vi har haft svårt att vara kreativa kring sista tredjedelen, det har saknats spets och fantasi kring straffområdet och det har kostat oss mycket poäng. Till en början när Klopp kom in så har det ändå sett helt okej ut defensivt för oss. Och jag har hela tiden flaggat för att börjar vi bara få till defensiven då finns det en bra grund att stå på. Men problemet är ju att den här truppen har enormt svårt att få båda bitarna att fungera samtidigt. Nu mötte vi ett Arsenal som för dagen var riktigt bra, men vi lyckas ändå göra vår bästa match offensivt sett och dessutom gör vi 3 mål. Men vi släpper även in 3 mål och i allmänhet är vårt försvarsspel helt horribelt om det ens existerade något försvarsspel. Men det har även funnits matcher där vi totalt sett varit helt okej organiserade defensivt men haft svårt att luckra upp kompakta försvar. Och då kan man ju fråga sig vart är det vi har Liverpool egentligen? Om vi bara tittar på här och nu vart står vi? Ja men det är ju just det som är problemet att Liverpool har verkligen två helt olika sidor. Och ibland visar vi upp den fina sidan som ikväll där vi stundtals spelar ut Arsenal, eller så visar vi upp den mindre fina sidan där vi kan prestera fotboll som jag ens undrar om den är värd att kallas för fotboll. Och det är ju det som gör att den här situationen både i ett kortare perspektiv och i ett längre perspektiv kommer vara ohållbar. Jag skulle även vilja säga att det här är en mycket svårhanterlig situation för Klopp att ta hand om. För hur kompentent han än är som tränare, hur mycket kunskaper han än har om att organisera upp ett lag och få ett lag att spela effektiv kontringsfotboll så faller det ändå tillbaka på att han ska ha spelare som håller för att spela den fotbollen ha vill spela. Det Liverpool måste bli bättre på redan under den här våren det är att hitta en jämnhet i prestationerna, det går inte att spela propagandafotboll var 10:e match utan vi måste leverera över längre perioder. Jag kräver absolut inte att vi ska köra över allt och alla det handlar inte om det, det jag är ute efter det är att det ska finnas en stabil grund att stå på. Vi ska ha ett bra försvarsspel och vi ska spela en fantasifull, kreativ och effektiv anfallsfotboll det är det enda som Liverpool behöver uppnå för att jag ska bli nöjd. För hur optimistisk jag än vill vara när det gäller Liverpool så landar jag oftast efter varje match att det är någonting som inte klaffar och så kommer jag på aha det är en helhet som inte sitter. Och vi ska inte glömma bort att det är ju väldigt få förunnat att sätta helheten. Nu tror jag att Klopp har kunskapen att lyckas med detta mycket svåra uppdrag, men jag börjar fundera lite över om den här truppen är tillräckligt slagkraftig för att utmana om topp 4 redan den här säsongen. Och enligt min uppfattning så tycker jag att Klopp gör rätt om han väntar ut det här transferfönstret och snurrar på med den nuvarande spelartruppen. Nu har vi tagit in Steven Caulker på lån från QPR som kommer att vara en helt okej backup att slänga in i Europa League eller FA-cupen, men i övrigt vill jag inte att vi ska gå loss på transfermarknaden. Målvaktsfrågan, mittbacksfrågan och säkerligen några frågor till är något som jag tycker att Klopp får ta på sig att lösa först till sommaren. För den nuvarande spelartruppen blir den här våren en praktikplats för att se vilka som är kapabla att spela den fotboll som Klopp står för. Jag vill avsluta med att säga att jag är jättenöjd med att vi fick med oss 1 poäng från kvällens match. Det klart att spelarna ska ha beröm för att de fightades enda in på målsnöret vilket jag inte tror att man hade gjort under Brendan Rodgers vingar. Men jag vet samtidigt att det finns en annan sida av Liverpool som inte är lika trevlig att beskåda och därför kan jag inte alls vara helt bekväm med den situationen laget befinner sig i för tillfället. Vi kan blanda riktigt bra presationer som den ikväll med fullkomligt bedrövliga insatser som den mot Watford och det är det som gör mig så bekymrad. Liverpool har två helt olika sidor, en fin och en förfärlig sida, och så länge den förfärliga sidan visar upp sig lite för ofta då undrar jag om ens Klopp kommer att få ordning på det här laget. För Klopp kan inte trolla, det är spelarna som ska göra jobbet och jag känner att spelarna just nu inte är att lita på fullt ut. Men det går säkert att argumentera för att kvällens match kan ha varit matchen då säsongen vände för Liverpool. Jag vill tro det, men jag tror inte på det, men jag har mer än gärna fel. 

 

 

Hallå och varmt välkomna ska ni vara till ännu en stund med mig här i fotbollshörnan. Hittills har helgen varit fullspäckad med matcher och den här gången tänkte jag lägga fokus på den sena kvällsmatchen i Serie A mellan Roma och Milan. Två lag som utan tvekan kom till matchen med en hel del att bevisa. Och jag och många med mig ville till och med få det till att om något lag skulle förlora den här matchen så skulle de till nästa omgång ha en ny tränare vid rodret. 

 

 

Med andra ord det här klassiska mötet är inte vad man är van vid, istället för två topplag som gjorde upp om poängen så var detta en riktig ångestmatch. Däremot rivstartade Roma och det kunde mycket väl ha blivit 1-0 efter bara 15 sekunder. Roma fick också en fin start på matchen och i den 4:e minuten fick Roma en frispark som Pjanic tog hand om på bästa sätt. Pjanic har haft en mycket fin säsong såhär långt och han har framförallt börjat bli en riktig rackare på att ta hand om frisparkarna, och ikväll var det inget undantag. Den är perfekt slagen och Rüdiger dyker upp på bortre stolpen och tajmar nicken klockrent. Sedan kan man ju diskutera hur det är möjligt att både Rüdiger och Gervinho lämnas helt fria vid bortre stolpen, det var inte särskilt bra inräknat av Milans försvarare. Efter målet tyckte jag att Roma spelade ganska klokt och kontrollerat. Nainggolan tyckte jag stundtals i den första halvleken var väldigt bra i sitt sätt att styra upp försvarsspelet och gå dit ordentligt i närkamperna och släppa bollen i tid när omställningslägen dök upp. Och Roma har alltid ett vapen i Pjanic, Gervinho och Sadiq då det är två rätt snabba spelare som klarar av att sticka iväg i djupled och Pjanic har ett såpass bra passningsspel i sig att han klarar av att sätta den sista passningen i djupled. Och då varken Romagnoli eller Zapata såg särskilt fokuserade ut i början av matchen så fanns det för Romas del lägen att såra Milan genom att spela mycket rakare, och Milan ska vara tacksamma för att Roma inte var så pigga på att gå all in på kontringarna utan att man faktiskt valde att slå vakt om ledningen. Manolas och Rüdiger var bra i den första halvleken då de inte släppte igenom Milan många gånger. Bonaventura hade sina lägen att hitta på någonting med bollen, men det var för sällan som hans medspelare visade sig tillräckligt mycket. Visserligen levde Szczesny lite farligt vid några enstaka tillfällen och med ett bättre presspel från Bacca och Luiz Adriano hade Milan kunnat straffa Roma, men överlag var det en kontrollerad halvlek från Roma där man inte överglänste spelmässigt men som sagt man spelade lugnt och kontrollerat och det kändes som att man hade hyfsad koll på matchen. Vad Milan sysslade med i den första halvleken det var för mig en gåta. Honda, Bacca, Luiz Adriano för att nämna några det var inte alls många som bidrog och såg ut att vilja delta i offensiven. Och något offensivt spel från De Sciglio och Abate fick vi inte se mycket av heller, utan det var i stort sett bara Bonaventura som det hände lite intressanta saker kring men i övrigt var det en mycket tam halvlek från Milan. 

 

 

En klyscha som man ofta slänger sig med inom fotbollen är att det finns matcher med två ansikten. Det är en ganska bra beskrivning på det som utspelade sig i Rom denna lördagskväll. För i den andra halvleken kom Milan ut som ett helt nytt lag. De började hitta fina kombinationer mellan varandra, Honda började helt plötsligt lyckas med att utmana med Digne på Romas vänsterkant. Bacca stod inte och väntade på att bollen skulle komma till honom utan han gav sig iväg i djupled och visade att han ville ha bollen. Bonaventura började hitta ännu mer rätt med sina passningar. Kucca var mycket nyttig i luftrummet för Milan, och han sökte sig in i straffområdet vid flera tillfällen för att nicka in bollen och med mycket välförtjänt fick han utdelning på det. Bertolacci har jag varit lite skeptisk till av det jag har sett av honom, men det känns ändå som att det finns någonting där som kan bli riktigt bra. Fortfarande är han lite för ojämn, och blandar bra saker med riktigt dåliga saker men det kan bli bra om han får fortsätta utvecklas i lugn och ro. Det kan vara så att det är en fråga om anpassningsperiod att komma till en storklubb som Milan, med all respekt för Genoa men det är en viss skillnad att spela i Milan än i Genoa. Ett kärt återseende fick Milansupportrarna se då Kevin Prince Boateng byttes in i den 56:e minuten mot en för dagen blek Luiz Adriano. Jag vet inte om det bara är jag men Boateng såg ut att ha lagt på sig några kilon, jag vet inte om han har fuskat med träningen sedan han bröt kontraktet med Schalke? Men om vi bara tittar på hans insats i den här matchen så har jag väl inte så mycket att säga egentligen mer än att han kommer säkert att bidra med lite energi på sikt. Och det är en bollskicklig spelare som kan utmana i en mot en, han kan vika in i banan och ta avslut han kan spela fram han har i stort sett hela paketet för att vara en bärande spelare för Milan. Det jag hade varit lite orolig för om jag varit Milansupporter det är att Boateng kan ibland ha problem med attityden, det är en spelare som är riktigt bra i medgång men som har en tendens att falla bort i motgång. Och här gäller det ju för lagkamraterna och Sinisa Mihajlovic att elda på Boateng om de märke att han börja tröttna och likt en Balotelli mer börjar spela för sig själv än för laget. Milan tryckte på och tryckte under i stort sett hela den andra halvleken och jag tycker att det är ett underbetyg att de inte mäktade med att peta in ett segermål med tanke på hur mycket boll man hade och hur många chanser man skapade. Vad Roma höll på med i den andra halvleken är något som jag inte förstår mig på. Att man kan gå från en någorlunda stabil första halvlek där man spelar klokt och kontrollerat och inte släpper igenom Milan många gånger till att helt tappa allt spel. Och då pratar vi inte bara om spelet kring sista tredjedelen, utan vi pratar om speluppbyggnaden och vid uppspelsfaserna där Rüdiger och Castan som fick komma in istället för skadade Manolas spelade alldeles för stressat. Självklart ska Milan ha cred för att de flyttade fram positionerna och lät Bacca och Honda vara framme och hugga på Roma när uppspelen skulle slås, men samtidigt måste Roma vara såpasss kyliga att de inte låter sig bli så stressade att de tappar all struktur kring sitt egna spel. Och att Nainggolan och De Rossi som normalt brukar vara så duktiga på att veva igång laget när det börjar gå emot vek ner sig och inte alls vann många närkamper det förvånade mig något enormt. Det hjälpte inte ens att Totti fick göra comeback efter en lång tids frånvaro på grund av skada, för han fick ju inga bollar att jobba med utan han fick ju börja söka sig ner långt ner på egen planhalva för att han överhuvudtaget skulle få delta i spelet. Nu slutade den här matchen 1-1, och även fast Milan såklart var i behov av en seger för att haka på i kampen om Europaplatserna så var det här ändå ett stort steg i rätt riktning. Att resa sig efter en så tam första halvlek mot Roma på bortaplan och faktiskt föra matchen i andra halvlek och mer eller mindre spela ut Roma det tycker jag är imponerande. Men visst var det en seger som hade behövts för att Mihajlovic skulle få vara helt säker på att få behålla jobbet. Nu tror jag att han får några matcher till på sig med tanke på den fina andra halvlek som Milan gjorde. Jag tycker dock inte att all skuld ska läggas på Mihajlovic, utan jag tycker det är dags att rikta kritiken högre upp mot Galliani och de övriga som är sportsligt ansvariga för vilka spelare som Milan värvar. I vissa mått mätt är det en bra trupp med en del bra spelare som Bacca, Bonaventura och Niang för att nämna några och den unga målvakten Donnarumma ska vi inte glömma bort som faktiskt ser riktigt spännande ut. Men jag tror att problemen i Milan är mycket djupare än vem som tränar laget. För Milan har ju likt Real Madrid snurrat på med en tränarkarusell, men det har inte blivit bättre och då är det nog dags att tänka om och inse att felet kanske sitter högre upp i klubben trots allt. 

 

 

Men det mest slående från kvällens match det är hur Roma totalt vek ner sig i den andra halvleken. För mig börjar det bli uppenbart att det är någonting som inte stämmer när det gäller Rudi Garcia. Jag håller med om att Garcia givetvis ska ha cred för att han har tagit Roma till 2 raka 2:a platser i ligan, det tycker jag är ett imponerande facit. Men jag tycker mig ändå se att ju längre tiden har gått med Garcia desto mer kantrar Romas lag mot det sämre snarare än till det bättre. I min bok är Roma under Rudi Garcia alldeles för mycket av och på, och man vet aldrig riktigt vart man har laget. Jag tycker inte att det är något större fel på truppen om jag bara ser till spelare för spelare och den potential som ändå finns i laget. Men det är någonting som har gått förlorat under hela den här resan som Roma påbörjade när Rudi Garcia fick jobbet. Och jag tycker att det är glasklart att det kan inte vara så att Roma föll ihop i den andra halvleken på grund av att Manolas tvingades kliva av. Nainggolan och Pjanic slutade inte att vinna dueller och upphörde att se engagerade ut bara för skojs skull, Gervinho och Salah slutade inte skapa målchanser bara för att de tappade all förmåga att göra det och så vidare. För mig är det tydligt att det måste handla om någonting annat och då väljer jag att rikta kritiken mot Rudi Garcia. Varken jag eller någon annan med ett utanförperspektiv kan såklart svara exakt på vad det är som inte stämmer, men det är uppenbart Roma under Garcia emellanåt har sina toppar men alldeles för ofta dippar de ner på lägstanivån. Och lägstanivån i Roma är ju så usel att till och med Liverpool hade vunnit över de. Och jag söker ständigt svar gällande Roma under Garcia för jag tycker att det är så fascinerande att de kan vara på tok för ojämna. Hade det varit en liten skillnad att Roma hade sina toppar men när de hade sämre matcher så kunde de ändå plocka fram ett sätt att vinna matchen på då hade Garcia sluppit undan kritiken. Och jag undrar om Romas fina resultat under de senaste 2 säsongerna ändå inte kan ha berott på att de hade helt enkelt bara rätt spelartyper för att spela det spel som Garcia ville. Allting föll rätt och då kunde Garcia gömma sig bakom det och samtidigt ta på sig äran. Men när maskineriet börjar hacka och Roma inte har samma rörlighet i spelet då har inte Garcia förmågan att få till det. Och jag kan tycka att Garcia ändå med tiden i Roma blivit lite för defensiv för att funka i en så stor klubb som Roma är. För vi får inte glömma bort att Roma är om vi ska dra paralleller till La liga som ett Real Madrid, det vill säga att det räcker inte med att vinna utan det ska vara vackert att titta på och man ska vinna med stil. Och det räcker ju med att titta på kvällens match där Garcia inte flyttar fram Digne och Florenzi tillräckligt mycket i anfallsspelet för att komplettera offensiven. Men jag vill ändå landa i att i långa loppet så handlar det inte om enskilda spelare eller om taktikval utan det handlar om att här har vi en spelartrupp som inte har tillräckligt stort förtoende för sin tränare. För när man ser riktiga karaktärsspelare som Nainggolan och De Rossi fullständigt vika ner sig och se så loja ut som de var i den andra halvleken, då är det någonting som inte stämmer. Jag tror helt enkelt att det handlar om att spelarna i Roma inte har en tillräckligt stark tro på att den fotboll som Garcia står för tillräckligt bra för att vinna. Om Garcia helt har tappat omklädningsrummet det låter jag vara osagt, men helt klart är det att Roma alldeles för ofta dippar ner på lägstanivån och fortsätter det såhär då kommer det att kosta Roma alldeles för många poäng i kampen om en Champions League plats. Och det säger sig självt att har du en spelartrupp som inte tror fullt ut på den fotboll som tränaren står för då finns det egentligen ingen anna utväg än att skicka iväg honom, om man nu inte vill göra en utrensning i truppen vilket alltid är svårt att göra under brinnande säsong. Jag tycker att Roma har en ganska bra trupp, det finns riktigt bra spelare som Sadiq, Mohamed Salah, Falque, Nainggolan, Pjanic och Totti måste såklart nämnas även om hans karriär börjar lida mot sitt slut. Det är inte truppen det är fel på, utan den här truppen borde vara slagkraftig för en Champions League plats utan tvekan. Men Garcia har kört fast, han verkar ha tappat det helt för nu har det varit för många matcher där Roma totalt saknar spelidé och organisation i laget och då talar vi över hela planen. Därför tror jag att Garcia närmar sig någon form utav avgrund här. Han har kört fast, när det går emot då har han inte förmågan att organisera upp Roma och få de att äta sig tillbaka in i matcher som de tappat spelmässigt. Och någon matchcoach är han ju definitivt inte, det fick vi ju bekräftat ikväll om inte annat. Och hade jag suttit på ledande position i Roma då hade jag utan tvekan kickat Rudi Garcia efter helgen. 2:a platserna kan ingen ta ifrån honom, men alldeles för ofta hackar Roma och på tok för ofta viker spelarna ner sig på ett sätt som inte är okej. Och jag kan inte tolka det på något annat sätt än att detta är spelarnas sätt att visa att de har tappat tron på Garcias fotbollsfilosofi. Och börjar spelartruppen att tappa förtroendet för tränaren då finns det inte mycket annat du kan göra än att kicka honom, och det är vad jag tror kommer att ske i Romas fall efter ikväll. För jag lovar er den andra halvlek som Roma presterade ikväll, det gör inte ett lag som har fullt förtroende för tränaren. 

 

Då mina vänner hälsar jag er välkomna till ännu en stund med mig här i min lilla fotbollshörna. Den här gången tänkte jag lägga fokus på det "fantastiskt" sexiga Everton. Igår tog Liverpools blåa halva emot Manchester City i första semifinalmötet i årets ligacup. Och det blev lite faktiskt seger för Roberto Martinez manskap med 2-1 efter att Lukaku nickat in segermålet i den 78:e minuten. 

 

 

Jag tycker att den här matchen visade att Everton utan tvekan har en bra högstanivå i sig, när spelet väl flyter på för de och när Ross Barkley och Lukaku har en bra kväll då kan de slå i stort sett vilket lag som helst i Premier League. Nu tyckte jag inte att Everton startade matchen så bra, men de växte mer och mer in i den ju längre matchen gick. Och jag tycker inte att det var oförtjänt att Everton till slut drog det längsta strået. Det jag kan uppskatta med Everton det är att de behärskar flera olika spelstilar. Det kändes som att under David Moyes så var de mer ett hårt arbetande lag som mestadels gjorde sina mål på omställningar eller vid fasta situationer. Men under Roberto Martinez tycker jag att Everton har blivit ett mer spelande lag. Och jag blev väldigt imponerad av att försvarsspelet var så bra som det såg ut igår då Manchester City inte är det lättaste laget att möta. Många har varit lite skeptiska till John Stones, det har varit diskussioner under hela sommaren om han verkligen är så bra och är han värd de 30 miljoner pund som det sägs att både Manchester United och Chelsea är villiga att betala för att få loss honom. Jag kan hålla med om att han hittills inte har haft en perfekt säsong på något sätt, men det inkluderar hela laget, att det har gått lite knackigt i perioder har inte bara berott på honom. Anledningen till att Everton i perioder släppte in mycket mål, bland annat i kaosmatchen mot Stoke som man förlorade mot Stoke berodde nog på att hela laget var lite väl naiva och brassade på lite för mycket offensivt. Jag tror även att Everton har lidit mycket av att Jagielka har varit skadad, även om hans karriär börjar lida mot sitt slut så är det fortfarande en kompentent mittback som absolut fyller en funktion. Men igår var försvarsspelet betydligt bättre, där John Stones stundtals var helt fantastisk. Det var några tillfällen då Agüero kom loss men det var inte många gånger, och målet kommer till följd av att Everton har varit uppe i ett anfall och inte riktigt har med sig tillräckligt med folk hem och det utnyttjar Agüero när han frispelar Jesus Navas. Den här Fures Mori har jag inte haft så bra koll på innan, och till en början tyckte jag att nej men vad är det här för en galen mittback som Everton har fått tag i. Men uppenbarligen så fungerar det ganska bra så länge han har John Stones bredvid sig. Jag tycker även att Coleman och Baines spelade mycket klokt i den här matchen där de i perioder inte ens brydde sig om att följa med offensivt. Jag tror att det bästa receptet för att slå City det är att ha så mycket folk med sig i hemjobbet som möjligt, och då är det inte särskilt klokt att flytta fram ytterbackarna då det inte är någon garanti att mittfältet täcker upp. Och täcker man mycket ytor och begränsar möjligheterna för Yaya Toure att fördela bollen till Citys anfall då är mycket vunnet. Men kollektivt sett var det här en mycket bra insats av Everton. Jag tycker att Everton vann över City på ren vilja, det kändes som att de tog den här matchen lite mer på allvar än vad City gjorde. Men vi ska inte glömma bort att det här var bara första halvlek av det här dubbelmötet. City sitter i en ganska bekväm sits inför returen skulle jag vilja påstå. Men det var mycket viktigt för Everton att få in det där segermålet, nu har de någonting att spela på och såvida inte City får hål på de tidigt i returen så kan Everton spela ganska avslappnad och backa hem med större delen av laget och spela på kontringar. 

 

 

Den här segern ser jag som en riktigt fin skalp för det blåa laget. När det gäller just Everton har jag med mitt utanförperspektiv saknat att de ska vara bäst när det verkligen gäller som mest om vi så pratar om avgörande matcher i ligan om att knipa en Champions League plats eller i de inhemska cuperna. Och det är väl kanske inte så konstigt att klubben inte har vunnit någon titel på 21 år. Jag har så länge jag har följt Premier League känt att det har saknats lite för få matchvinnare i Everton, att den där absoluta sista spetsen som behövs för att vinna inte riktigt har funnits där. Nu är läget lite lurigt i klubben då jag tycker att det finns några enstaka spelare som faktiskt sticker ut och kan göra det där lilla extra. Ross Barkley vill jag lyfta fram som en mycket viktig pjäs för laget. Med sin fina passningsfot kan han luckra upp vilket försvar som helst när han har en bra dag. Samarbetet mellan Barkley och Lukaku är mycket sevärt att titta på, det känns som att innan Barkley har skickat iväg passningen så har Lukaku redan positionerat sig rätt och sedan är det mål i stort sett. Gerard Deulofeu är också en spännande spelare, fortfarande ojämn och ibland lite naiv till och med men han har egentligen alla färdigheter för att bli en spelare som skulle kunna spela i de största klubbarna. Och Lukaku med sin tyngd i luftrummet och hur stark han är i närkamperna, det gör att han utan tvekan är en av ligans klart bästa anfallare. Det enda jag har att anmärka på när det gäller Lukaku det är att han kanske behöver bli lite kvickare när det kommer till att utmana i en mot en situationer och att bli lite rappare i djupledslöpningarna. Men i luftrummet är han en kung, och han är en bra uppspelspunkt då han är tillräckligt stark för att hålla ifrån en spelare samtidigt som att han kan nicka ner bollen eller ta ner den på bröstet och för att sedan fördela den vidare. Men det jag hade varit orolig för om jag varit Evertonsupporter det är att plockar du bort Lukaku har du då inte plockat bort den där sista spetsen som krävs för att vinna titlar och slåss om Champions League platser? För det är trots allt Lukaku som har gjort de flesta av målen, och det är väl bra om man har en målspruta som det går att falla tillbaka på. Men även Lukaku kommer att ha sina dåliga dagar, och i gårdagens match fick han till och med kliva av efter att ha gjort mål och om han blir borta länge hur kommer det då att påverka lagets prestationer i det långa loppet? Det är aldrig fel att bygga en offensiv kring enskilda spelare, men jag tror att man begränsar klubbens möjligheter att vara slagkraftiga över tid om man inte har en tillräckligt bred trupp. Och jag tycker fortfarande att det är lite för många medelmåttiga spelare som huserar omkring i Everton. Med all respekt till Tom Cleverley, Muhamed Besic, Kone och Aaron Lennon men det är i min värld inte titelvinnande spelare. Och jag är av den åsikten att ska Everton på allvar bli slagkraftiga och vara en contender till titlar och att bli ett Champions League lag vilket såklart bör vara klubbens ambition då måste man krydda laget med ytterligare spets. Till viss del tycker jag även att man behöver se över målvaktssituationen då jag upplever det som att Tim Howard kan ha passerat bäst före datum, han har varit ute och hängt tvätt vid ett flertal tillfällen under den här säsongen. Men hur mycket jag en vill trycka ner lillebror blå så går det inte annat än att konstatera att Everton trots en del medelmåtta i truppen ändå ser hyfsat spännande och intressanta ut. Och gårdagens seger var ett skönt och viktigt statement för klubben. Nu återstår det att se om de är kapabla att vinna över City över ett dubbelmöte och jag tror fortfarande att de kommer att få det tufft i returen. Men signalerna man skickade ut i och med gårdagens mycket fina insats det var viktigt både för spelarna, klubben och supportrarna. Det känns ändå som att det finns en positivitet kring Everton som jag inte har upplevt att klubben har haft på länge. David Moyes tog laget så långt han kunde men det räckte inte för att vinna titlar eller etablera laget ute i Europa. Men Martinez kan ha någonting intressant på gång här och det återstår att se om det räcker till en ligacuptitel. Jag tror att är det någon klubb som behöver den här ligacuptiteln så är det Everton. För nu har det gått så många år sedan de har vunnit någon trofé, så att de behöver bryta isen och ta den här ligacuptiteln och sedan jobba vidare därifrån. För skulle Everton börja vinna titlar och blanda sig in i toppstriden av Premier League, då kommer möjligheterna öka att köpa in spelare som har ett namn av större dignitet. Och jag tror att det är rätt väg att gå att börja etablera sig som ett topplag i ligan eller börja vinna inhemska cuptitlar och det återstår att se om Everton är redo för det. Men återigen jag ser ändå en fara i att de är så beroende av att ha Lukaku på planen. John Stones briljanta försvarsspel till trots, och Leighton Baines ledarskap och Roberto Martinez kompentens så känner jag ändå att Everton har en lite för tunn trupp för att vara på riktigt. Det återstår att se om de kan krydda till det här laget med lite spets i transferfönstret som precis har öppnat, men här och nu tycker jag att Everton är ett förvisso spännande lag men med lite för få matchvinnare. 

 

Hallå och varmt och välkomna ska ni vara tillbaka till fotbollshörnan. Den här gången tänkte jag det har blivit dags att snacka lite Real Madrid. För igår blev klart, det som alla väntade på skulle ske att Real Madrid har kickat Rafa Benitez. 

 

 

Det finns så mycket jag vill säga om det här beslutet men jag ska försöka fatta mig kort. Trots att jag inte håller på Real Madrid kan jag ändå känna någon sorts sorg över den tränarkarusell som pågått i den där klubben under så många år. Vi ska heller inte glömma bort att det är ingen duvunge som inte har koll på läget som Real Madrid väljer att kicka, utan vi snackar om självaste Rafa Benitez. Vi pratar om en kompentent tränare som är duktig på att strukturera och organisera upp ett lag, och dessutom vet hur man vinner titlar. Det är bara att kolla på titlarna han har tagit, det är få tränare i världen som kan stoltsera med alla dessa titlar. Och det är ju inte så att Benitez gömmer sig bakom enstaka cuptitlar, utan vi snackar om ligatitel och Uefacuptitel med Valencia, Champions League titel med Liverpool och Europa League titel med Chelsea för att nämna några. Bara där tycker jag att det här beslutet är helt uppåt väggarna, att Real Madrid slarvar bort en tränare med så mycket kompetens. Visst han må vara väldigt defensiv i sitt sätt att se på fotboll, men jag tror att om Real Madrid hade haft lite tålamod så hade det inte förvånat mig om Benitez till våren stod där antingen med en ligatitel eller en Champions League titel. 

 

 

Om man tittar på vilka matcher som Benitez förlorar jobbet på kan jag tycka att det är inte självklart att kicka honom. Det som fick bägaren att rinna över var såklart gårdagens match där Real Madrid "bara" fick 2-2 mot Valencia på bortaplan. Jag tycker att man måste väva in att det här är en erkänt svår bortamatch för Real Madrid historiskt, och jag tror det är väldigt få lag i La liga bortsett från Barcelona som skullek klara av att åka till Mestalla och jogga hem 3 poäng. Och matchen i sig tyckte jag inte var så dålig sett ur Real Madrids ögon, jag tycker att de stundtals spelade en fantastisk fin fotboll. Det finns så mycket kvalité i det här laget offensivt, möjligen är det lite skakigt bakåt men framåt finns det så mycket resurser att ta till vara på. Och jag tycker inte att Benitez har satt en så defensiv prägel på laget att det har begränsat spelare som Ronaldo, Bale eller Benzema. Jag upplever det som att den här effektiva trion har fått göra lite som de vill, de har fått ha fria roller och där tycker jag inte att det går att kritisera Benitez då det har varit ett helt rätt beslut. Jag tolkar det här beslutet som Florentino Perez i synnerhet ligger bakom som ytterligare ett bevis på hur kortsiktig han är i sitt tänkande. Juande Ramos, Pellegrini, Mourinho, Ancelotti och Benitez är bara ett av många namn som huserat omkring i Florentino Perez tränarkarusell. Jag har sagt det här många gånger förut och jag säger det igen, varför anställer man Rafa Benitez om man kan tänka sig att sparka honom efter 6 månader? Men återigen jag tycker det här säger någonting om hur Florentino Perez är som arbetsgivare. Karln vill vinna, men för honom räcker det inte med att vinna utan man ska vinna snyggt också. Och så fort det dyker upp en liten motgång eller om lagmaskineriet inte ständigt flyter på då ryker tränaren med en gång. Det är klart att Real Madrid med sina stolta anor ska ha höga krav, men någon form av gräns måste det väl ändå finnas för hur man arbetar sig till framgångar. 

 

 

Jag tänker faktiskt ta att citera Albert Einstein då jag tycker att det här citatet passar väldigt bra kring Real Madrids situation och vad Perez har gjort med den här klubben. "Galenskap det är att göra samma sak om och om igen och förvänta sig olika resultat". Och det är ju precis vad Florentino Perez har gjort under sin tid vid makten. Han har haft en tränarkarusell som ständigt har varit i rullning, så fort Real Madrid åker på en liten motgång så får tränaren sparken. Det är möjligt att Perez har gjort ett briljant jobb om vi pratar ekonomiskt och att marknadsföra varumärket Real Madrid, jag vet inte om deras siffror är röda eller svarta men jag utgår ifrån att de är svarta. Men om man bara tittar på det sportsliga så tycker jag inte att Perez har varit en bra president för Real Madrid. Och det jag inte kan förstå det är att han har ju snurrat på med sin sparka tränare övning i så många år nu men har Real Madrid tagit kommandot över spansk fotboll och tagit över Europa? Svaret är nej. Har Real Madrid lyckats slussa fram många egna spelare till A-laget? Svaret är nej. Och jag tror jag vet varför svaret på bägge frågorna är nej. Real Madrid har inte lyckats dominera i La liga eller i Europa för att tränarna har aldrig fått en ärlig chans att sätta en spelidé, och att förvalta en redan i grunden bra spelartrupp. Anledningen till att det inte finns gott om spelare från egna akademin i startelvan det är för att det inte har funnits någon röd tråd i klubben. Ärligt talat hur ska Real Madrid kunna slussa in egna spelare från sin akademi när det inte finns någon röd tråd, när den ena tränaren efter den andra dyker upp för att lika snabbt lämna klubben. Jag är helt övertygad att i en klubb där de högsta hönsen sitter med fingret på avtryckaren och inte tvekar en sekund att trycka då blir det en klubb som inte styrs utav sportslig kompentens utan styrs av girighet och av spelarna. Om Ronaldo tröttnat på Benitez då kan han ju sända ut det på ett eller annat sätt och så får Benitez kicken. Nu var faktiskt Ancelotti rätt omtyckt av stjärnspelarna och jag tror att det kan ha påverkat det här beslutet också, om att nu vill Perez kompensera spelarna för att han kickade Ancelotti. Men objektivt sett så tycker jag bara att det här är pinsamt att se hur Perez väljer att ratta Real. Real Madrid har gjort flest mål i La liga under den här säsongen man ligger 3:a i ligan 4 poäng bakom Atletico Madrid som för tillfället toppar ligan. Man möter ett Roma i Champions League slutspelet, där man förmodligen inte kommer att ha några problem med att kontrollera bort de och de kommer såklart att vara med och slåss om titeln. Det finns absolut ingen logik i att sparka Benitez i det här läget, okej om det sker efter säsongen då går det ändå att argumentera mer för det beslutet. Men problemet här är att man anställer Benitez på fel premisser, man ger honom inte chansen att bygga upp någonting utan man anställer honom för att få så snabba resultat som möjligt och det kan man inte alltid förvänta sig. 

 

 

Nu kommer Zidane in på ett treårskontrakt, men känslan där är inte att man hajar till direkt. Alla vi som vet hur Perez och de övriga som styr Real Madrid funkar vet att Zidane måste leverera resultat direkt annars kommer han få sparken antingen efter säsongen eller låt säga om 1 år. Och för mig är det här Real Madrid och Florentino Perez absolut sista chans att se till att Real Madrid blir en dynasti. Är det här en klubb som på allvar tänker bli ett dominerande lag det vill säga lägga beslag på 5 raka ligatitlar och vinna Champions League titlar med jämna mellanrum då låter de Zidane få tid på sig. Jag tror nämligen att det här är en möjlighet för Real Madrid att göra Zidane till det som Pep Guardiola och nu Luis Enrique har varit för Barcelona. Att man låter en gammal framgångsrik spelare få fria händer och få gott om tid på sig att forma klubben till en vinnande organisation. Om Zidane skulle få sparken då tycker jag att Real Madrid bara ska ta och lägga ner verksamheten på en gång. Då tycker jag bara att de ska gå fullt ut och bli ett köpelag, köpa in spelare, köra på med tränarkarusellen, strunta i att fostra egna spelare och bara snurra på. Men återigen Florentino Perez har inte gjort någon vidare reklam för sig som arbetsgivare. Men det är uppenbart att han har bestämt sig det är på det här sättet som han ska göra Real Madrid till en framgångsrik klubb över tid. Problemet är bara att hans sätt att ratta klubben har ju inte fungerat tillräckligt bra, men han verkar vara så stolt att han inte kan erkänna att det han håller på med är fel. Utan han har bestämt sig att det är den kortsiktiga modellen som är lösningen, och vi alla ser att det här arbetssättet har inte varit rätt väg att gå för att ta Real Madrid dit klubben vill. Men lik förbaskat ska Perez köra på med sparka tränare övning vid minsta lilla motgång. Och hade jag varit supporter till Real Madrid då hade jag nästan tyckt det var pinsamt att hålla på den klubben, för hur Perez har rattat den här klubben är något som går emot mina principer. Det är klart att om tränaren är direkt skadlig för klubben och att det inte finns någon återvändo, att han gör laget sämre än bättre då är det klart att han ska få sparken. Men i Real Madrids fall så handlar det om att de har en fullständigt galen och girig president som ska vinna allt och till vilket pris som helst. Jag skulle önska att Real Madrid började bygga upp någonting som är hållbart på sikt. Men jag tror att så länge Perez sitter vid makten då kommer tränarkarusellen fortsätta att vara igång. Och det är klart att om Perez vill att Real Madrid ständigt ska vara snäppet efter Barcelona och inte vara den där vinstmaskinen då funkar det väl att köra på med det han gör. Men om Real Madrid på allvar ska bli ett dominerande lag igen då börjar de bygga upp någonting som är hållbart på sikt och börjar stå för långsiktighet och kontinuitet för det är något som jag tror skulle gynna klubben i långa loppet. Och valet av Zidane som tränare tror jag blir Real Madrid och Florentino Perez sista chans att visa att de kan skapa en vinstmaskin av det här laget. Men för Real Madrids del är jag orolig att Perez inte kommer att byta strategi, och då är det i min värld kört för Real Madrid. Då kommer Real Madrid alltid vara steget efter Barcelona och få se på när Messi och co fortsätter samla in ligatitlar och är den klubb i La liga som går längst i Champions League slutspelet. Och frågan är: Är det verkligen det som Real Madrid vill? Men en sak vet jag och det är att långsiktighet det är någonting som Florentino Perez här och nu inte kan stava till.