sportviktorn

 

 

Hallå och varmt välkomna ska ni vara till ännu en stund med mig här i fotbollshörnan. Hittills har helgen varit fullspäckad med matcher och den här gången tänkte jag lägga fokus på den sena kvällsmatchen i Serie A mellan Roma och Milan. Två lag som utan tvekan kom till matchen med en hel del att bevisa. Och jag och många med mig ville till och med få det till att om något lag skulle förlora den här matchen så skulle de till nästa omgång ha en ny tränare vid rodret. 

 

 

Med andra ord det här klassiska mötet är inte vad man är van vid, istället för två topplag som gjorde upp om poängen så var detta en riktig ångestmatch. Däremot rivstartade Roma och det kunde mycket väl ha blivit 1-0 efter bara 15 sekunder. Roma fick också en fin start på matchen och i den 4:e minuten fick Roma en frispark som Pjanic tog hand om på bästa sätt. Pjanic har haft en mycket fin säsong såhär långt och han har framförallt börjat bli en riktig rackare på att ta hand om frisparkarna, och ikväll var det inget undantag. Den är perfekt slagen och Rüdiger dyker upp på bortre stolpen och tajmar nicken klockrent. Sedan kan man ju diskutera hur det är möjligt att både Rüdiger och Gervinho lämnas helt fria vid bortre stolpen, det var inte särskilt bra inräknat av Milans försvarare. Efter målet tyckte jag att Roma spelade ganska klokt och kontrollerat. Nainggolan tyckte jag stundtals i den första halvleken var väldigt bra i sitt sätt att styra upp försvarsspelet och gå dit ordentligt i närkamperna och släppa bollen i tid när omställningslägen dök upp. Och Roma har alltid ett vapen i Pjanic, Gervinho och Sadiq då det är två rätt snabba spelare som klarar av att sticka iväg i djupled och Pjanic har ett såpass bra passningsspel i sig att han klarar av att sätta den sista passningen i djupled. Och då varken Romagnoli eller Zapata såg särskilt fokuserade ut i början av matchen så fanns det för Romas del lägen att såra Milan genom att spela mycket rakare, och Milan ska vara tacksamma för att Roma inte var så pigga på att gå all in på kontringarna utan att man faktiskt valde att slå vakt om ledningen. Manolas och Rüdiger var bra i den första halvleken då de inte släppte igenom Milan många gånger. Bonaventura hade sina lägen att hitta på någonting med bollen, men det var för sällan som hans medspelare visade sig tillräckligt mycket. Visserligen levde Szczesny lite farligt vid några enstaka tillfällen och med ett bättre presspel från Bacca och Luiz Adriano hade Milan kunnat straffa Roma, men överlag var det en kontrollerad halvlek från Roma där man inte överglänste spelmässigt men som sagt man spelade lugnt och kontrollerat och det kändes som att man hade hyfsad koll på matchen. Vad Milan sysslade med i den första halvleken det var för mig en gåta. Honda, Bacca, Luiz Adriano för att nämna några det var inte alls många som bidrog och såg ut att vilja delta i offensiven. Och något offensivt spel från De Sciglio och Abate fick vi inte se mycket av heller, utan det var i stort sett bara Bonaventura som det hände lite intressanta saker kring men i övrigt var det en mycket tam halvlek från Milan. 

 

 

En klyscha som man ofta slänger sig med inom fotbollen är att det finns matcher med två ansikten. Det är en ganska bra beskrivning på det som utspelade sig i Rom denna lördagskväll. För i den andra halvleken kom Milan ut som ett helt nytt lag. De började hitta fina kombinationer mellan varandra, Honda började helt plötsligt lyckas med att utmana med Digne på Romas vänsterkant. Bacca stod inte och väntade på att bollen skulle komma till honom utan han gav sig iväg i djupled och visade att han ville ha bollen. Bonaventura började hitta ännu mer rätt med sina passningar. Kucca var mycket nyttig i luftrummet för Milan, och han sökte sig in i straffområdet vid flera tillfällen för att nicka in bollen och med mycket välförtjänt fick han utdelning på det. Bertolacci har jag varit lite skeptisk till av det jag har sett av honom, men det känns ändå som att det finns någonting där som kan bli riktigt bra. Fortfarande är han lite för ojämn, och blandar bra saker med riktigt dåliga saker men det kan bli bra om han får fortsätta utvecklas i lugn och ro. Det kan vara så att det är en fråga om anpassningsperiod att komma till en storklubb som Milan, med all respekt för Genoa men det är en viss skillnad att spela i Milan än i Genoa. Ett kärt återseende fick Milansupportrarna se då Kevin Prince Boateng byttes in i den 56:e minuten mot en för dagen blek Luiz Adriano. Jag vet inte om det bara är jag men Boateng såg ut att ha lagt på sig några kilon, jag vet inte om han har fuskat med träningen sedan han bröt kontraktet med Schalke? Men om vi bara tittar på hans insats i den här matchen så har jag väl inte så mycket att säga egentligen mer än att han kommer säkert att bidra med lite energi på sikt. Och det är en bollskicklig spelare som kan utmana i en mot en, han kan vika in i banan och ta avslut han kan spela fram han har i stort sett hela paketet för att vara en bärande spelare för Milan. Det jag hade varit lite orolig för om jag varit Milansupporter det är att Boateng kan ibland ha problem med attityden, det är en spelare som är riktigt bra i medgång men som har en tendens att falla bort i motgång. Och här gäller det ju för lagkamraterna och Sinisa Mihajlovic att elda på Boateng om de märke att han börja tröttna och likt en Balotelli mer börjar spela för sig själv än för laget. Milan tryckte på och tryckte under i stort sett hela den andra halvleken och jag tycker att det är ett underbetyg att de inte mäktade med att peta in ett segermål med tanke på hur mycket boll man hade och hur många chanser man skapade. Vad Roma höll på med i den andra halvleken är något som jag inte förstår mig på. Att man kan gå från en någorlunda stabil första halvlek där man spelar klokt och kontrollerat och inte släpper igenom Milan många gånger till att helt tappa allt spel. Och då pratar vi inte bara om spelet kring sista tredjedelen, utan vi pratar om speluppbyggnaden och vid uppspelsfaserna där Rüdiger och Castan som fick komma in istället för skadade Manolas spelade alldeles för stressat. Självklart ska Milan ha cred för att de flyttade fram positionerna och lät Bacca och Honda vara framme och hugga på Roma när uppspelen skulle slås, men samtidigt måste Roma vara såpasss kyliga att de inte låter sig bli så stressade att de tappar all struktur kring sitt egna spel. Och att Nainggolan och De Rossi som normalt brukar vara så duktiga på att veva igång laget när det börjar gå emot vek ner sig och inte alls vann många närkamper det förvånade mig något enormt. Det hjälpte inte ens att Totti fick göra comeback efter en lång tids frånvaro på grund av skada, för han fick ju inga bollar att jobba med utan han fick ju börja söka sig ner långt ner på egen planhalva för att han överhuvudtaget skulle få delta i spelet. Nu slutade den här matchen 1-1, och även fast Milan såklart var i behov av en seger för att haka på i kampen om Europaplatserna så var det här ändå ett stort steg i rätt riktning. Att resa sig efter en så tam första halvlek mot Roma på bortaplan och faktiskt föra matchen i andra halvlek och mer eller mindre spela ut Roma det tycker jag är imponerande. Men visst var det en seger som hade behövts för att Mihajlovic skulle få vara helt säker på att få behålla jobbet. Nu tror jag att han får några matcher till på sig med tanke på den fina andra halvlek som Milan gjorde. Jag tycker dock inte att all skuld ska läggas på Mihajlovic, utan jag tycker det är dags att rikta kritiken högre upp mot Galliani och de övriga som är sportsligt ansvariga för vilka spelare som Milan värvar. I vissa mått mätt är det en bra trupp med en del bra spelare som Bacca, Bonaventura och Niang för att nämna några och den unga målvakten Donnarumma ska vi inte glömma bort som faktiskt ser riktigt spännande ut. Men jag tror att problemen i Milan är mycket djupare än vem som tränar laget. För Milan har ju likt Real Madrid snurrat på med en tränarkarusell, men det har inte blivit bättre och då är det nog dags att tänka om och inse att felet kanske sitter högre upp i klubben trots allt. 

 

 

Men det mest slående från kvällens match det är hur Roma totalt vek ner sig i den andra halvleken. För mig börjar det bli uppenbart att det är någonting som inte stämmer när det gäller Rudi Garcia. Jag håller med om att Garcia givetvis ska ha cred för att han har tagit Roma till 2 raka 2:a platser i ligan, det tycker jag är ett imponerande facit. Men jag tycker mig ändå se att ju längre tiden har gått med Garcia desto mer kantrar Romas lag mot det sämre snarare än till det bättre. I min bok är Roma under Rudi Garcia alldeles för mycket av och på, och man vet aldrig riktigt vart man har laget. Jag tycker inte att det är något större fel på truppen om jag bara ser till spelare för spelare och den potential som ändå finns i laget. Men det är någonting som har gått förlorat under hela den här resan som Roma påbörjade när Rudi Garcia fick jobbet. Och jag tycker att det är glasklart att det kan inte vara så att Roma föll ihop i den andra halvleken på grund av att Manolas tvingades kliva av. Nainggolan och Pjanic slutade inte att vinna dueller och upphörde att se engagerade ut bara för skojs skull, Gervinho och Salah slutade inte skapa målchanser bara för att de tappade all förmåga att göra det och så vidare. För mig är det tydligt att det måste handla om någonting annat och då väljer jag att rikta kritiken mot Rudi Garcia. Varken jag eller någon annan med ett utanförperspektiv kan såklart svara exakt på vad det är som inte stämmer, men det är uppenbart Roma under Garcia emellanåt har sina toppar men alldeles för ofta dippar de ner på lägstanivån. Och lägstanivån i Roma är ju så usel att till och med Liverpool hade vunnit över de. Och jag söker ständigt svar gällande Roma under Garcia för jag tycker att det är så fascinerande att de kan vara på tok för ojämna. Hade det varit en liten skillnad att Roma hade sina toppar men när de hade sämre matcher så kunde de ändå plocka fram ett sätt att vinna matchen på då hade Garcia sluppit undan kritiken. Och jag undrar om Romas fina resultat under de senaste 2 säsongerna ändå inte kan ha berott på att de hade helt enkelt bara rätt spelartyper för att spela det spel som Garcia ville. Allting föll rätt och då kunde Garcia gömma sig bakom det och samtidigt ta på sig äran. Men när maskineriet börjar hacka och Roma inte har samma rörlighet i spelet då har inte Garcia förmågan att få till det. Och jag kan tycka att Garcia ändå med tiden i Roma blivit lite för defensiv för att funka i en så stor klubb som Roma är. För vi får inte glömma bort att Roma är om vi ska dra paralleller till La liga som ett Real Madrid, det vill säga att det räcker inte med att vinna utan det ska vara vackert att titta på och man ska vinna med stil. Och det räcker ju med att titta på kvällens match där Garcia inte flyttar fram Digne och Florenzi tillräckligt mycket i anfallsspelet för att komplettera offensiven. Men jag vill ändå landa i att i långa loppet så handlar det inte om enskilda spelare eller om taktikval utan det handlar om att här har vi en spelartrupp som inte har tillräckligt stort förtoende för sin tränare. För när man ser riktiga karaktärsspelare som Nainggolan och De Rossi fullständigt vika ner sig och se så loja ut som de var i den andra halvleken, då är det någonting som inte stämmer. Jag tror helt enkelt att det handlar om att spelarna i Roma inte har en tillräckligt stark tro på att den fotboll som Garcia står för tillräckligt bra för att vinna. Om Garcia helt har tappat omklädningsrummet det låter jag vara osagt, men helt klart är det att Roma alldeles för ofta dippar ner på lägstanivån och fortsätter det såhär då kommer det att kosta Roma alldeles för många poäng i kampen om en Champions League plats. Och det säger sig självt att har du en spelartrupp som inte tror fullt ut på den fotboll som tränaren står för då finns det egentligen ingen anna utväg än att skicka iväg honom, om man nu inte vill göra en utrensning i truppen vilket alltid är svårt att göra under brinnande säsong. Jag tycker att Roma har en ganska bra trupp, det finns riktigt bra spelare som Sadiq, Mohamed Salah, Falque, Nainggolan, Pjanic och Totti måste såklart nämnas även om hans karriär börjar lida mot sitt slut. Det är inte truppen det är fel på, utan den här truppen borde vara slagkraftig för en Champions League plats utan tvekan. Men Garcia har kört fast, han verkar ha tappat det helt för nu har det varit för många matcher där Roma totalt saknar spelidé och organisation i laget och då talar vi över hela planen. Därför tror jag att Garcia närmar sig någon form utav avgrund här. Han har kört fast, när det går emot då har han inte förmågan att organisera upp Roma och få de att äta sig tillbaka in i matcher som de tappat spelmässigt. Och någon matchcoach är han ju definitivt inte, det fick vi ju bekräftat ikväll om inte annat. Och hade jag suttit på ledande position i Roma då hade jag utan tvekan kickat Rudi Garcia efter helgen. 2:a platserna kan ingen ta ifrån honom, men alldeles för ofta hackar Roma och på tok för ofta viker spelarna ner sig på ett sätt som inte är okej. Och jag kan inte tolka det på något annat sätt än att detta är spelarnas sätt att visa att de har tappat tron på Garcias fotbollsfilosofi. Och börjar spelartruppen att tappa förtroendet för tränaren då finns det inte mycket annat du kan göra än att kicka honom, och det är vad jag tror kommer att ske i Romas fall efter ikväll. För jag lovar er den andra halvlek som Roma presterade ikväll, det gör inte ett lag som har fullt förtroende för tränaren.