sportviktorn

 

En fotbollskarriär vara inte för evigt. En tränarkarriär varar inte för evigt, en sportjournalistisk karriär varar inte heller för evigt. Inte ens en lekmans blogg varar för evigt. Med andra ord ingenting varar för evigt. 

 

 

Jag hade en tanke om att följa EM på ett mer lättsamt sätt jämfört med VM 2014 då jag följde väldigt intensivt och skrev texter om många matcher. Därför kändes det för omväxlingens skull rätt skönt att följa EM mer som en vanlig supporter än som en tyckare som ska få ur sig en text bara någon timme efter matchens slut. Jag kunde se någon hel match, jag kunde se någon halv match där, en kvart där och så vidare. Jag skaffade mig ett i mitt tycke hälsosamt förhållande till fotbollen, vilket var på tiden. Det blev något silly season inlägg som handlade om Zlatan om jag inte minns fel och senast skrev jag av mig om hur började ifrågasätta om min kärlek till fotbollen, om jag fortfarande vara lika förtjust i sporten. 

 

 

Och från det att jag gjorde en mental ökenvandring över mitt förhållande till fotbollen började tankarna om bloggens vara eller icke vara att poppa upp sakta men säkert. Tro mig, det har inte varit något lätt beslut att fatta. Jag har haft tankar på att dra ner på innehållet i bloggen, vilket har varit alla möjliga tänkbara scenarion. Att börja skriva om internationell fotboll enbart, att bara skriva om en enskild liga, klubb eller om silly season. Jag har bollat och vägt de olika uppläggen mot varandra och kommit fram till att jag vill inte skriva om något av det. 

 

 

Vad har hänt? Undrar ni säkert. Har jag över en natt slutat tycka om fotboll? Nej då så dramatiskt är det inte. Som jag skrev i min senaste text kommer jag i grund och botten alltid att ha en kärlek och ett intresse för fotboll. Men med bloggen som varit en stor del av min vardag sedan hösten 2008 har jag levt för fotbollen. Om jag hade fått frågan för 8 år sen hur mycket jag lever fotboll hade svaret förmodligen varit varje dag vecka ut och vecka in. Idag om jag får samma fråga är svaret något annat. Jag lever inte fotboll längre. För mig är det inte sunt att leva och andas fotboll vilket jag gjort sedan bloggen såg dagens ljus. Skulle jag gå in lika hårt för fotboll idag som jag gjorde när jag var 15 då hade jag förmodligen bara haft bollar och statistik i huvudet, och en sådan situation tror jag att jag klarar mig utan. Nu ska jag inte sitta här och måla upp en bild av att bloggen har fått mig att gå in i väggen, det är inte det vi talar om. De här 8 åren har varit skoj och inspirerande på många sätt. Bloggen har både blivit som ett klotterplank där jag bara kan skriva av mig om mina tankar kring alla matcher och ibland även annat som krestar kring fotbollen. Jag känner även att bloggen har blivit lite av en lång extra kurs i att skriva, där jag fått lära mig att vrida och vända på ord se saker ur olika vinklar och en övning i att inte bara skriva texter som tenderar att likna varandra för mycket. Men jag fungerar som så att jag vill bara hålla på med någonting om jag tycker att det känns helt rätt och att jag ser en utveckling i det jag gör. Och kanske viktigaste av allt, det jag håller på med ska i första hand ge energi och inte ta energi. Och under de sista året när jag märkt hur mitt intresse kring fotbollen fått sig en törn, då var det nog upplagt för att dagen när jag la ner bloggen skulle komma. 

 

 

Som sagt jag har levt och andats med den här sporten under så många år nu. Mycket har kretsat kring det vi gillar att kalla för världens största sport. När ni läser bloggen får ni kanske uppfattningen att jag är ett uppslagsverk när det kommer till fotboll. Jag vill inte ta på mig det epitetet utan det är något som var och en får avgöra. En del som läser mina texter tycker jag är bäst, en del tycker att jag är kass, åsikterna kommer alltid att vara olika och det får man leva med. Men för att kunna alla dessa spelare och klubbar, historik, statistik och så vidare krävs det ett enorm arbete som ni som bara läser mina texter inte ser. Det gäller att vara aktiv och läsa på inför matcherna, hänga med hur snacket går kring klubbarna och spelarna på diverse sociala medier för att texterna ska bli så trovärdiga och bra som möjligt. Och nu har jag helt enkelt landat i att jag har inte tillräckligt mycket energi för att ständigt stå i startgroparna och kunna ta in all information som finns att ta del av för att bloggen ska vara så bra som möjligt. Det fanns en period då jag gick som på rus då jag kunde gå från att skriva en text av mer seriöst slag för att veckan efter skriva en text som bara skulle vara underhållande och där jag bara fick raljera om en match, när exempelvis mitt Liverpool hade gjort en usel insats mot något League 1 lag i FA-cupen. Men där är jag inte längre, utan nu har jag kommit till ett stadie där det inte finns tillräckligt med energi och ork kvar för att producera de texter som jag vill få fram. Jag har aldrig aspirerat på att leverera texter som ska vara i klass som Erik Niva eller Simon Bank, och jag vill inte ha någon jämförelser med den typen av namn då bägge två är maestro för mig. Däremot har jag i perioder reflekterat och granskat mina texter flertalet gånger för att se om jag upplever det som att kvalitén fortfarande är lika bra och om jag tycker att det är texter jag vill stå för. Och här och nu känner jag att skulle jag göra ett sista försök att hålla bloggen vid liv hur länge det än skulle vara då tror jag att det skulle bli en rätt tråkig blogg att läsa. Ska jag vara helt ärlig tyckte jag att mitt senaste inlägg där jag gick igenom från det att jag var liten och tyckte fotboll var det bästa som fanns till att jag idag börjar bli lite bitter på vad det blivit av sporten var det bästa inlägget jag har skrivit. Och det finns ju en viss symbolik i att den text som med facit i hand bäddade för min sista text är den jag tycker är den bästa, istället för valfri matchanalys av någon Premier League match eller Champions League final. 

 

 

Man ska alltid avsluta på topp. Om jag avslutar på topp har jag ingen aning om, återigen det är något jag överlåter till er att avgöra. Men en sak vet jag, och det är att nu har energin och orken som krävs för att producera ett antal texter om fotbollen året om tagit slut. Och när du känner att någonting du sysslar med inte längre är tillräckligt bra eller tillräckligt stimulerande uppgift då är det dags att ta ett steg tillbaka. Jag kommer såklart inte att sluta tycka om fotboll bara för att jag väljer att lägga ner bloggen. Jag kommer att fortsätta titta på fotboll, men i och med att jag lägger ner tyckandet i den här plattformen tror jag kommer göra att jag får ett mer lagom och hälsosamt förhållande till sporten. Vid sidan av fotbollen har jag haft andra intressen som film och musik som hela tiden funnits med när det inte handlat om fotboll, men som såklart har fått stryka på foten då det mesta kretsat kring den runda bollen. Ska du se 5 matcher på en helg då finns det inte mycket tid och ork kvar till det andra. Och känslan att inte behöva sitta fullt fokuserad i varje match och studera detaljer och ta in alla intryck för bloggens skull det är nog det som känns bäst med det här beslutet. Utan bloggen kommer leda till en mer friare vardag. Det betyder inte att jag inte kommer att sakna min blogg. Det har varit många roliga stunder. Men var sak har sin tid, och nu har det blivit dags att ta farväl av det som under väldigt lång tid varit mitt klotterplank. Ingenting varar för evigt, inte ens en soffexperts blogg. 

 

 

19 oktober 2008 - 24 juli 2016. 

 

Jag bugar och bockar och tackar för mig.