sportviktorn

 

Hallå och välkomna tillbaka ska ni vara till ännu en stund med mig här i min lilla fotbollshörna. Nu har det blivit dags att snacka lite Liverpool igen. För igår var det dags för nordvästra Englands stolthet att åka till Old Trafford för returmöte med Manchester United i Europa League åttondelen. 

 

 

Den sämsta matchdagen på hela säsongen för en Liverpoolsupporter det är när det är dags för match mot Manchester United. Vi hade en längre period där vi lyckades få med oss bra resultat mot de när de gästade Anfield, men på Old Trafford har vi inte plockat många segrar under de senaste 7, 8, 10 åren då jag tror att jag skulle kunna räkna upp de på fem fingrar. Och det som gjorde att jag var extra nervös inför gårdagens match var att nu handlade det om att vi för första gången kommer till Old Trafford och hade ett resultat att förvalta och spela på. Och vi som följer nästan vartenda steg det här laget tar vet att är det något lag som kan gå från en toppprestation ena dagen till att göra en värdelös prestation dagen efter så är det Liverpool. Magkänslan talade om att det här kunde bli en jobbig kväll. Men en liten del av mig trodde ändå att vi inte skulle lämna den här matchen utan mål, vilket innebar att då skulle det här om inte ett fullständigt haveri inträffade gå vägen. 

 

 

Jag tycker att Liverpool inledde matchen lite väl naivt. Var det något som Liverpool skulle akta sig för var det att inte bli för passiva, sänka på intensiteten och farten i spelet både med och utan boll vilket tyvärr var det som skedde under i stort sett hela halvleken. Det var inte många gånger som vi lyckades skapa chanser på egen hand, utan chanserna uppstod mer av att United slarvade på mittplan och Emre Can och Firmino kunde fiska upp bollen och sätta den i djupled mot Sturridge eller Coutinho. Sedan är jag oerhört besviken på hur vi beter oss när det väl uppstod potentiella heta målchanser. Vi blev för egoistiska i vårt tänk helt enkelt, eller för målkåta om vi ska ta det på ren svenska. Sturridge hade bland annat ett läge där han kommer in från vänsterkanten och har läge att spela bollen till Lallana som sökt sig mot den bortre ytan men Sturridge väljer att dribbla och så blir det inget av målchansen. Han hade även ett läge när han viker in från vänster men istället för att spela bollen vidare så försöker han ta sig förbi 3 Unitedspelare och det säger sig självt att det går inte. Då är det bättre att ta ett avslut, så att vi inte riskerar att tappa bollen och så åker vi på en farlig omställning. Jag blev även besviken på hur vi stod och sov vid flera situationer i vårt straffområde. Bland annat tillåter vi Lingard att gå upp helt ostört i luftrummet, och det är bara att tacka högre makter för att Lingard inte inser hur mycket tid han får på sig att placera in den där bollen i något av hörnen. Mignolet stod dessutom och sov lite men som tur var fick han bollen på sig. Men vad James Milner sysslar med vid den situationen det är något jag inte har något svar på, jag vet bara att det var ett fullkomligt galet beteende. En annan situation som uppstår minuter innan Coutinhos drömmål var när bollen lyfts in och Emre Can har koll på att Fellaini försöker sig på att jaga ikapp bollen innan den går över linjen men han väljer istället att stanna upp och bara titta på vad som händer. Och tack och lov var det Marcos Rojo som fick läget, hade det varit Juan Mata som fått det läget hade det garanterat blivit mål och då är jag inte så säker på att Liverpool hade fixat avancemanget. Straffsituationen är inte så mycket att orda om, det är en solklar straff men det är på tok för tamt försvarsspel av Clyne som måste gå in mycket mer bestämt i den duellen med Martial. Och jag tycker att Clynes formsvacka bara blir djupare och djupare, det känns som att när det blir stora matcher och när det dyker upp matcher som är av större dignitet än mot Aston Villa på bortaplan då börjar Clyne att darra. Uppenbarligen är han för nervös och blir för tagen av stundens allvar i Europaspelet och i de stora matcherna i ligaspelet. Och jag tycker att det finns all anledning att sätta lite press på Clyne både här och nu och tills nästa säsong genom att köpa en ny högerback. Men så skulle ju Philippe Coutinho se till att resten av matchen skulle bli en behaglig resa när han har en fullständig soloshow på vänsterkanten. Det går inte särskilt fort men han viker in från vänster och skaffar sig ett perfekt läge att spela in bollen mot straffpunkten men karln väljer att chippa in bollen i mål. Fullständigt briljant gjort och så typiskt Coutinho, som faktiskt var ganska dålig i den första halvleken men så visar han varför han är en av Liverpools viktigaste spelare genom att visa upp sin spetskompetens. Han kan göra det oväntade och han kan göra det från ingenstans när man minst anar det. Och den andra halvleken finns det inte så mycket att diskutera, det är klart att United hade sina chanser men jag var ändå aldrig orolig över att vi skulle tappa konceptet helt. Utan jag tycker att vi kontrollerar den andra halvleken väl och spelar av matchen på ett riktigt bra sätt. 

 

 

En del slänger sig med klyschor att det var i just den där enskilda matchen som fick det att vända helt för det där laget eller för den tränaren eller för hela klubben för den delen. Jag har även vid flertal tillfällen hävdat att det har funnits ögonblick under säsongen där jag har trott på att nu har det vänt på allvar för Liverpool. Men är det något jag har lärt mig då är det att Liverpool är inte att lita på fullt ut. Och om jag ska vara ytterligare cynisk i min analys vill jag nog säga att jag drar inga större växlar överhuvudtaget. Ett Manchester United som är i gungning, som står och stampar med en galen och inkompetent tränare och som tappat sin identitet tycker jag att Liverpool alla dagar i veckan ska slå. Men så finns det en del av mig som har svårt att inte värdera det här avancemanget mer än vad jag kanske borde göra. Det viktiga här för mig är att Liverpool för tillfället har suddat ut det totalt mentala underläge som man har haft mot United under alla dessa år och i synnerhet när laget rattats av Van Gaal. Det är möjligt att det fortfarande kvarstår en viss form av osäkerhet och att spelarna inte kommer vara lika trygga med vilken taktik man ska använda när vi stöter på United nästa gång. Men trots att vi mentalt befunnit oss i ett asfalteringsläge mot United så har vi faktiskt lyckats spöa de nu, och dessutom gjort det på ett snyggt och kontrollerat sätt. Jag tror att vi kan mycket väl sitta här om 1 år och prata om att det var i dubbelmötet mot Manchester United i Europa League som rätt signaler skickades både internt och externt att nu är vi på väg upp igen. Det här var mer än bara ett dubbelmöte mot Manchester United, det här var ögonblicket då det fanns läge att balansera upp en ojämn säsong och dessutom skaffa sig mer självförtroende som gör att laget känner sig mer bekvämt med den här typen av matcher vilket gör att vi kan bli att räkna med om vi hamnar i Europa League nästa säsong. Och jag är väldigt stolt över att spelarna tog sig i kragen efter den smått bedrövliga första halvleken där vi ska vara glada över att United inte gjorde fler mål. Om det berodde på att Klopp höll ett brandtal i lika hög klass som ett Antonio Conte brandtal det vet jag inte, men någonting måste ha skett i pausen för i den andra halvleken var det ett helt nytt Liverpool vi fick se. Och det är oerhört att viktigt att kunna resa sig från att vara upptryckt mot väggen med kniven mot strupen och känna att matchen och fördelen i dubbelmötet håller på att glida oss ur händerna och sedan vrida tillbaka momentumet till sin egen sida igen. Det finns några spelare som jag tycker gör det riktigt bra och som förtjänar extra mycket hyllningar. Mamadou Sakho råder det delade meningar om i Liverpoollägret vilket är fullt förståeligt. Personligen tycker jag att han ser väldigt klumpig ut när han tar sig fram med bollen, och ibland spelar han med så små marginaler att jag stundtals funderar över om karln är en komplett galning. Men uppenbarligen vet Sakho vad han sysslar med, han lyckas med sina svåra dribblingar och vändningar. Men han kan också spela en enkel och mera primitiv fotboll, han kan skicka iväg en rensning som hade fått Bill Shankly att gå upp i givakt men han kan också spela sig ur svåra situationer och vinna fördelar av det och det ska han ha all heder för. Och här och nu skulle jag vilja säga att Sakho är vår bästa mittback. Och nu när Dejan Lovren börjat växla upp och börjar se ut som en Premier League spelare igen vilket aldrig har skett tidigare under hans tid hos oss så ser det ju helt plötsligt ruggigt intressant ut. Lägg där till att det finns en Kolo Toure på bänken som utan problem kan kliva in och göra ett gediget jobb, och till sommaren ansluter Matip från Schalke. Och framåt handlar det mycket om Coutinho, Firmino och Emre Can. Alla tre har haft riktigt fina perioder under Klopps styre om än inte exakt samtidigt, men jag känner att här finns det något att bygga upp en fin stomme. Jag tycker även att Lallana och Milner gör det helt okej efter sina förutsättningar, i synnerhet Milner som kan spela på nästan alla positioner på planen, och i mitt tycke världens mest flexibla spelare. Nu tror jag att Klopp kommer att rensa en del i truppen oavsett vart den här säsongen tar vägen men att han bevisligen kan använda den nuvarande truppen till att spela den fotboll han vill spela är något som gör mig lättad och nöjd. Sedan har spelarna problem med motivationen när vi möter Crystal Palace, Sunderland, Newcastle och Aston Villa, då faller vi in i någon falskt trygghet av att det går att spela gå fotboll och så förlitar vi oss på att individuella kvalitéer ska avgöra. Men så funkar det inte, vi måste spela med Klopps presspel och fartfyllda spel både med och utan boll i varje match. Det gäller för Klopp att banka in hos spelarna att de som viker ner sig i matcher när det gäller som mest de kan glömma sin plats i startelvan. Och jag tror att spelarna bara mår bra av att Klopp tar de i örat om det så är fysiskt eller mentalt. Men det är en trygghet att Klopp med den här truppen kan spela den fotboll han vill spela, och får han dessutom krydda det här laget med ytterligare spets då ser det helt plötsligt riktigt intressant ut inför framtiden. 

 

 

Givetvis måste jag kommentera om den lottning vi fick i kvartsfinalen. Det blev Dortmund, Klopp ska återvända till gamla Westfalenstadion och möta sitt gamla gäng. På något sätt känner jag att det här var ödet, att Klopp någon gång under slutspelet skulle stöta på sitt gamla gäng det var lika givet som att Zlatan kommer vinna den svenska guldbollen i höst. Men att det skulle ske redan i kvartsfinalen det var jag inte lika säker på, även om jag la upp för det scenariot igår kväll på min Twitter, så jag får väl ta på mig att vi fick Dortmund så till alla besvikna Liverpoolsupportrar jag ber om ursäkt här och nu. Det är klart att det är vackert att Klopp får komma hem till klubben han rattade i 7 år och dessutom fina år. Han tog över ett Dortmund som var på fallrepet rent ekonomiskt och sportsligt, men han lyckades bygga upp ett slagkraftigt lag och med ett fint samarbete med en stabil klubbledning blev det också både ligatitlar cuptitlar och en Champions League final. Det kommer att bli speciellt att se Klopp kliva ut inför de hyllningar han kommer mötas av från "Den gula väggen" och jag får gåshud bara jag tänker på det. Men om vi ska släppa symboliken med att Klopp återvänder hem är jag inte lika nöjd med att det blev Dortmund. Dortmund är en av de stora favoriterna till att ta hem Europa League, och jag man har fortfarande lite häng på Bayern München i toppstriden i Bundesliga vilket innebär att man kommer att spela Champions League till hösten oavsett om det blir en Europa League titel eller inte. De spelar en fartfylld och positiv fotboll, och jag tycker även att de sedan Klopp lämnade har blivit lite bättre på att kunna föra matcherna vilket inte var lika givet under Klopp. Det finns många bra spelare i bland annat Marco Reus, Mats Hummels, Aubameyang, Sven Bender, Kagawa, Nuri Sahin och Immobile för att nämna några. Det är klart att det på pappret är en övermäktig uppgift. Men Klopp känner sitt Dortmund väl och vet såklart vilka metoder som gäller för att vi ska dra det längsta strået. Men å andra sidan är det i stort sätt samma lag som finns kvar från förra säsongen så spelarna i Dortmund vet nog vad som krävs för att besegra Klopps spelfilosofi också. Det här borde leda till att lagen kommer att ta ut varandra och vi får förlängning och straffsparkar och hela paketet när vi ska skilja de här lagen åt. Jag är rädd för att vi kommer att få åka på en rejäl asfaltering, likt det som Roma råkade ut för när de mötte Bayern München i Champions League gruppspelet förra säsongen. Jag är rädd för att Dortmund kommer att ta vara på omställningslägena som vi kommer att släppa till om vi spelar så intensivt som vi gjort mot Manchesterlagen och Arsenal bland annat. Därför har jag en känsla om att det här kan gå illa. Samtidigt känner jag att ska man vinna en turnering då måste du måste kunna slå alla lag. Sedan hade jag föredragit att möta Dortmund först i finalen då jag tror att det vore lättare att rå på de i en enskild match än över ett dubbelmöte. Men ska vi vinna Europa League då måste vi kunna slå alla lag så enkelt är det. Och på ett sätt känns det lite skönt att få Dortmund i det här läget. För det hade varit riktigt pinsamt att åka ut mot ett Sparta Prag och sedan se de ta hem hela kalaset. Om vi åker ur mot Dortmund då är det ingen som kommer att skälla på spelarna över att "bara" blev kvartsfinal. Dortmund är en potentiell Champions League semifinalist i min bok, och därför är det absolut ingen skam att åka ut mot de. Sedan ska vi göra ett rejält försök och så får vi se hur långt det räcker, men om man som supporter kräver att Liverpool ska slå ut Dortmund då tycker jag att man har en skev bild av verkligheten. Jag väljer även att se det här dubbelmötet som en nyttig erfarenhet för spelarna, att få matchas mot ett riktigt bra motstånd och få reda på vad de kan göra bättre och vad de kan fortsätta bygga vidare på. Oavsett hur det här dubbelmötet slutar tror jag att spelarna kommer att få med sig någonting nyttigt från den här resan. Och skulle det mot förmodan bli avancemang då blir ju Klopp helgonförklarad i den röda delen av Liverpool. Och helt omöjligt är det inte, då spelarna absolut kan spela riktigt fin fotboll det gäller bara att plocka fram intensiteten och det fina presspelet när det gäller som mest i de allra viktigaste matcherna. Och sedan har vi en riktigt fin fotbollshjärna vid sidan om. För det är bara att konstatera att Klopp har på den här korta tiden långsamt och omsorgsfullt bankat in lite energi och vinnarmentalitet i en spelartrupp som under Rodgers vingar var en död spelartrupp. Klopp är ett geni, och har du ett geni till tränare då har du chansen att slå alla lag även i Europaspelet. Och blir det avancemang då har den här våren som från början såg ut att bli betydelselös potential att bli riktigt rolig att följa upplösningen på. Och som sagt gårdagens avancemang var enormt viktigt. Det var ett viktigt statement för både spelarna, för Klopp men framförallt för hela klubben. Och för stunden är det med en stor positivitet som jag blickar fram mot våren. 

 

PS/ Benteke ruvar på ett drömmål till innan han lämnar Liverpool bara så ni vet.