Effektivitet och bra attityd är nycklarna

 
Hallå och varmt välkomna tillbaka ska ni vara till min lilla fotbollshörna. Den här gången lägger vi fokus på Kalmar FF som idag spelade sin sista match innan EM-uppehållet mot Falkenberg på bortaplan. Kalmar har spelat upp sig på sista tiden och nu handlade det om att inte gå i fällan och slänga bort det som på pappret skulle vara 3 givna poäng. 
 
 
Det känns som att jag börjar känna igen mitt Kalmar FF, jag tycker mig se mönster och situationer som upprepar sig flera gånger under samma match oavsett väder oavsett motstånd. Jag ska inte säga att den första halvleken var en total katastrof för det var den inte, men den var inte så bra genomförd att jag vill sätta betyget godkänt. Vi har en 5 minuters period där vi spelar helt okej och kommer loss på bägge kanterna, men då var kvalitén på inläggen från både Nouri och Agardius för dålig. Rent allmänt hade vi svårt att spela oss till klara målchanser, vilket gör mig oerhört frustrerad då jag inte tycker att Falkenberg har något fantastiskt försvarsspel. Med ett säkrare passningsspel och ett högre passningstempo hade vi kunnat såra Falkenberg på ett tydligare sätt. En av få som höll en bra kvalité i passningsspelet matchen igenom var Ismael. Stundtals gjorde han lite som han ville med bollen, och det fanns en beslutsamhet i allt han gjorde från att han vänder om snabbt till att han skickar ut krossbollar på kanterna. Jag har inga problem med att erkänna att jag dömde ut Tobias Eriksson inför säsongen och även under inledningen. Jag kände att det hade gått för långt och att det nya kontraktet som han sitter på inte är särskilt optimalt sett till vad han levererat. Men nu tycker jag att han under flera matcher i rad varit en av lagets bästa spelare och så även idag. Han vågar kliva in i duellerna ordentligt och han ser ut att orka hänga med när det blir ett snabbare och mer böljande spel till skillnad från när han i perioder bara fungerade i matcher med lågt tempo. Jag har hyllat försvarsspelet sedan försäsongen och har hela tiden stått på mig och hävdat att det känns som att vi är på väg rätt väg. Att spela Viktor Elm som mittback tyckte jag var ren galenskap inför säsongen, men jag får lov att säga att det ser ut som att jag har fått fel när det gäller den rotationen. Biskupovic och Viktor Elm fungerar bra ihop, jag känner mig rätt bekväm med att ha de i mittlåset då båda är stora och starka och säkra i luftrummet. Men trots att det totalt sett har varit en uppryckning när det gäller försvarsspelet går det inte att bli annat än upprörd när jag ser oss på nytt släppa in ett skitmål. Nu har jag glömt bort vad som händer i situationen innan, men det spelar ingen roll när inlägget väl kommer då ska bollen bara bort från straffområdet. Det finns så många fel kring det där målet. Vart är Viktor Elm? Vart är Biskupovic? Och vad gör Söderberg? Inte nog med att han borde tippa avslutet till hörna då David Svensson får på en usel träff även om han själv hävdade att det var medvetet att lobba. Och varför ger sig inte Söderberg ut på den bollen och plockar ner den, för så hårt är ändå inte inlägget, det är inte på något sätt otagbart och där borde Söderberg ha gjort det bättre utan tvekan. Efter målet är vi illa ute i perioder där vi blir stressade och börjar skicka iväg långbollar i ren panik mot Antonsson, och ni vet redan vad jag tycker om när vi börjar slå långbollar. Men lyckligtvis klarade inte Falkenberg av att få in ytterligare ettt mål vilket förmodligen hade dödat matchen. Istället lyckas vi ta vara på en hörna där det väl är Antonsson som mer eller mindre lyckas prickskjuta Tobias Eriksson i huvudet och bollen hamnar i mål. Psykologiskt otroligt viktigt mål. Det var inte på något sätt välförtjänt, bortsett från en liten period gör vi en dålig halvlek men ändå får vi kliva in i pausvilan med 1-1. 
 
 
Att göra en Kalmar FF är det nog inte många som vet om vad det innebär. Då kan jag tala om för er att det betyder att spelarna går från att göra en dålig första halvlek till att gå ut och göra en bättre eller en klart bättre andra halvlek. Det som var lite av en chock det var att vi i en svårspelad bortamatch kliver ut och visar upp en så radikal förändring både när det gäller det speltekniska och attityden. Det var som om vi bara gick och knöt näven för varandra och gav oss fan på att vi skulle avgå med segern. Och det är bara att konstatera att Antonsson är inne i ett sjukt flyt för tillfället. För faktum är att han idag faktiskt inte var så bra spelmässigt, han hade problem både med fotfästet och även när det gällde att skarva bollen och med större koncentration hade han kunnat göra fler mål. Men så får han den där passningen perfekt på foten när Ring kommer loss på sin kant och lyckas få en touch så att bollen rullar in i bortre hörnet. Jag tycker att det målet är signifikant för vilken säsong Antonsson har haft och också hade under fjolåret. Oavsett om ett lag är bra på att föra matcher och bestämma ödet över sina matcher måste det finnas någon som kliver fram och gör målen när allt inte flyter på spelmässigt. Och Antonsson har från dag 1 varit den spelaren och målskytten för oss. Hade det inte varit för Antonsson tror jag att Kalmar FF hade varit i en helt annan situation idag. Efter målet tycker jag att vi blev lite för bekväma och försökte göra det vi är sämst på nämligen att slå vakt om ledningen. Vi vet hur det höll på att gå mot Elfsborg och det finns flera exempel där vi har tappat ledningar då vi blivit för passiva. Det handlar inte om någonting annat än att det smyger sig på en känsla av underskattning och det får absolut inte ske. Vårt största problem sedan vi blev ett lag som fått börja fightas om kontraktet det har varit attityden. Med rätt attityd då ska vi inte ha några problem att klara oss kvar i Allsvenskan, men börjar vi bli kaxiga och tumma på ödmjukheten då kan vi förlora mot vilket lag som helst i den här serien. Och det där är någonting som alla kring laget måste börja ta tag i. Sedan kan vi ju förlora matcher ändån, men jag känner mig betydligt mer trygg att ta förluster om spelarna gjort sitt yttersta, än att vinna på rent flax och där vi visar upp en usel inställning. Lyckligtvis mötte vi ett Falkenberg som helt saknar eget grundspel och som bara lever på att motståndaren ska göra bort sig, och därför gick det vägen den här gången. Hade vi mött Malmö eller AIK är jag inte lika säker på att dagens insats hade gett 3 poäng, särskilt inte hur det såg ut under den första halvleken och i perioder i andra halvlek. 
 
 
Men det gick vägen och då är frågan är det lugnt nu? Är det frid och fröjd? Kan jag som supporter luta mig tillbaka och känna mig trygg med att den riktiga vändningen tog sin början idag? Absolut inte. Jag är ju inte jag om jag skulle sluta att vara orolig, och Kalmar FF är ju inte Kalmar FF om man helt plötsligt skulle börjar rada upp segrar och spela drömfotboll. Det är klart att jag börjar se någon form av struktur i försvarsspelet och att vi under den sista tiden börjat hitta ett sätt att vinna matcherna på trots att vi inte fått ut maximalt av spelet. Men det absolut viktigaste jag vill ha sagt när det gäller den här matchen är att det här var en seger som gav någon form av framtidstro och en tilltro till att det finns förutsättningar för en okej säsong om Kalmar FF spelar korten rätt. Jag tyckte som sagt att flytta ner Viktor Elm som mittback var en galen övning och jag ville definitivt ha in Starke Hedlund bredvid Biskupovic. Men nu när jag sett Viktor som mittback i mer än en match är jag redo att omvärdera min uppfattning gällande det beslutet. Det känns som att det finns någonting att bygga på där, både Viktor och Biskupovic är starka i luftrummet och läser spelet bra och kan också stå för en del uppspel. Starke Hedlund tycker jag tyvärr har sett lite darrig ut vilket förmodligen var anledningen till att han nu är utanför laget. Tobias Eriksson har som sagt varit riktigt bra under större delen av våren, och får han bara vara fri från skador tror jag att han kan komma att bli den mest värdefulla spelaren för oss den här säsongen. Återigen jag gjorde en felbedömning när det gällde Tobias, ska han vara såhär bra då är det inget snack om saken att han ska starta varje match. Ismael var riktigt bra idag, problemet där är väl att han är lite för mycket av och på, jag upplever det som att han går runt och bara är bra när det passar han själv. När det blir för mycket kamp på mittfältet och det inte ges utrymme för en vackrare och mer elegant fotboll då blir det lätt att han går och gömmer sig. Jonathan Ring måste förmodligen vara en av Allsvenskans mest ojämna spelare, han kan vara så usel i perioder där han varken kan hantera bollen eller ens kunna nicka bollen åt rätt håll. Samtidigt kan han göra som idag och gå ut och göra en helt fantastisk andra halvlek där han slår sin gubbe i varje ett mot ett läge. Att han är extremt enfotad gör ju inte att jag blir mindre kluven till honom, riktigt ojämn som sagt. Jag har varit inne på David Elm tidigare men det är värt att nämna igen att han fyller faktiskt en funktion i duellspelet. Visst ska jag erkänna att det känns som att jag gått och blivit en kappvändare när det gäller bröderna Elm. Jag ska vara ärlig med att säga att min utgångspunkt är att jag tror inte att någon av Elmarna kommer att nå upp till den nivå som de hade 2008 och det tycker jag inte att man som supporter kan begära heller. Jag tvivlar inte på att de skulle kunna bli fanbärare och bärande spelare för oss. Mitt största problem när det gäller Elmarna det är att det är för mycket in och ut i laget. Ena dagen spelar David andra dagen gör han det inte, Rasmus har spelat extremt lite efter att vi tog tillbaka honom och Viktor har också varit in och ut även om han nu börjat få lite mer kontinuitet när det gäller närvaron. Jag tycker att det sänder fel signaler när man binder upp sig på spelare som man inte kan räkna med fullt ut. Det spelar ju ingen roll om Rasmus kliver in och är jättebra i en kvart för att sedan vara borta under 3 matcher till. Och att David är så mycket in och ut i laget är något som inte är hållbart på sikt. Jag förstår om Kalmar FF ser Elmarna som potentiella fanbärare, den synen delar jag till viss del. Det som skrämmer är att det inte verkar finnas någon plan B. Det känns som att Kalmar FF helt fastnat i tankarna att allt kommer ordna sig för vi har bröderna Elm. Jag tycker att det vore klokt om Kalmar FF började se sig själva i spegeln och inse att man kanske inte kan räkna med bröderna Elm i alla lägen. Och jag tycker definitivt inte att man ska sätta sig ner och skriva ett nytt kontrakt med Rasmus. Återigen det handlar inte om att Rasmus är slut som spelare, det här handlar om att vi inte kan räkna med honom fullt ut på grund av hans bakgrund med skador och sjukdomar. 
 
 
Vad blir slutintrycket från den här vårsäsongen. Det har varit höga berg och djupa dalar vilket vi fått vänja oss vid när det gäller Kalmar FF. Men det finns en viktig skillnad jämfört med de senaste 2 säsongerna. Från hösten 2014 och framåt kändes det som att det bara blev värre och värre, det var ett komplett haveri spelmässigt och det fanns inget positivt som vi kunde peka på och ta med oss. Nu tycker jag mig ändå ha sett i tillräckligt många matcher att det finns en högstanivå som håller för allsvenskt spel. Det betyder inte att jag kommer slå mig för bröstet och hävda att det här laget ska utmana om Europaplatser för så bra fotboll spelar vi inte. Men jag tycker att under våren börjat få till en bättre defensiv, trots att jag tycker att vi emellanåt släpper in för billiga mål. Men till skillnad från 2014 och fjolåret när det var total hönsgård i match efter match börjar jag nu se en stabilitet och en grund i vårt försvarsspel. Det som blir viktigt det är att Swärdh och även spelarna själva ser till att vi aldrig tummar på ödmjukheten. Vi åkte upp till Östersund med inställningen att jogga hem 3 poäng och det håller inte mot ett såpass spelskickligt lag som Östersund. Vi går ut i premiären mot Jönköping och tror att vi inte behöver ha någon rörlighet i spelet överhuvudtaget utan att vi mer eller mindre kan promenera hem segern, och det håller inte när du möter en nykomling som sprudlar av energi över att vara tillbaka i Allsvenskan efter så många år. Lyckas vi upprätthålla ödmjukheten och se till att vi kan leverera mer än en halvlek i varje match då finns det goda förutsättningar för att vi ska undvika bottenstriden. Sedan finns det en viktig faktor till som jag måste ta upp. Nu räckte det att göra 2 mål idag, men det berodde som sagt på att vi mötte ett uselt Falkenberg som ser ut att sluta toksist, därför tycker jag inte heller att man ska dra för stora växlar om den här matchen, det är ingen rättvis värdemätare. Men det kommer komma matcher när vi släpper in mer än 1 mål och då måste vi se till att vara betydligt bättre på att ta vara på våra chanser. Jag överdriver inte när jag säger att vi kunde ha vunnit den här matchen med både 4-1 och 5-1. Tobias Eriksson kunde ha gjort hattrick, Antonsson borde gjort 2 mål, och med bättre skärpa i omställningsspelet kunde vi ha stängt matchen när Falkenberg flyttade fram positionerna under den sista kvarten. Nu gjorde vi 3 mål mot Elfsborg och 3 mål mot Örebro, men utöver det tycker jag att vi har gjort lite för få mål för att jag ska känna mig helt trygg. Jag känner också att spelarna inte riktigt har modet och orken att fortsätta tro på att vi ska vinna om det inte blir en hyfsad utdelning när vi trycker på som mest. Och självklart finns det en oro inom mig om att vi kommer att få svårt att ersätta Antonssons mål om vi nu säljer honom i sommar vilket inte alls är omöjligt. Och det är inte så att det kryllar av målskyttar som vi har råd att slanta upp för, utan då gäller det att andra spelare börjar kliva fram men det är frågan vem eller vilka det skulle kunna vara. Där har ni mina nycklar om det ska bli en lyckad sommar och höst. Sedan finns det fortfarande saker jag vill ska förbättras. Ni vet redan att jag tycker att Kalmar FF har blivit en förening som enligt mitt sätt att se på saken drivs på fel sätt. Men jag är glad över att konstatera att spelarna ser ut att inte vara helt under isen, utan jag tycker mig se en tillräckligt hög högstanivå för fortsatt allsvenskt kontrakt. Men så fort vi sänker på intensiteten och tummar på ödmjukheten då är vi genast illa ute. Och jag hoppas att spelarna lärt sig något av den här våren, och att de en gång för alla inser att vi kan inte gå ut och tro att vi är mästarlaget från 2008. Inställningen är basen, att omsätta målchanserna är steg två. Lyckas vi att bocka av bägge de punkterna då tror jag att det ska väldigt mycket till för att vi inte ska spela i Allsvenskan även nästa säsong. Men då gäller det att vi tar vara på den svit och den potentiella möjlighet att bygga upp momentum. Om vi kommer att lyckas med det har jag ingen aning om. Och jag tror inte att spelarna har någon aning om det heller. Vi är Kalmar FF. Fina toppar men också djupa dalar, de orden får sätta punkt för en ojämn men som helhet en lite mer positiv vårsäsong. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0