sportviktorn

 

Då har det blivit dags att ägna några rader åt att tjöta lite allsvensk fotboll. Den här gången lägger vi fokus på gårdagens derby mellan AIK och Djurgården. 

 

 

Om vi börjar med att koppla ett grepp om vart AIK befinner sig någonstans efter den här matchen tycker jag att AIK supportrarna har rätt att vara optimistiska. Det har varit en del negativ kritik både när det gäller hur AIK har presterat sett till spelarmaterialet och om Andreas Alms kompetens. Nu tycker jag inte det är fel av AIK att ta in Rikard Norling då det är en tränare som kan klubben. Däremot tycker jag inte om det sättet som Andreas Alm fick lämna AIK. Och utan att ha satt mig in i alla turer och vad som egentligen var bestämt från början tycker jag ändå att det hade gått att sköta på ett snyggare sätt. Sedan tycker jag att man ska vara försiktig med att dra för stora växlar av en enskild match efter ett tränarbyte oavsett resultat. Precis som Norling själv säger så har Andreas Alm varit i allra högsta grad varit delaktig i uppladdningen till gårdagens match. Däremot är det lite av en slarvig sanning att ett lag automatiskt får en kick och en positiv effekt av ett tränarbyte. Oftast får du en kortsiktig effekt med 9 poäng på 3 eller 4 matcher tillexempel, men över den resterande delen av säsongen börjar det visa sig hur bra materialet egentligen är. I AIK:s fall tror jag däremot att det kan bli en fortsatt positiv effekt med Norling vid rodret. Norling är en tränare som vill spela fin fotboll med mycket rörlighet, han vill föra matcher och gå för seger i alla lägen. Jag tror dessutom att spelarmaterialet har kapaciteten och orken att spela den typen av fotboll. För när man tittar på AIK:s trupp är det ju inte så att det är fullt med begränsade spelare som lutar sig mot fysiken och att skicka iväg långbollar. För mig är AIK ett lag med mycket spelskicklighet och som i sina bästa stunder kan spela riktigt fin fotboll. Anton Saletros, Alexander Isak, Carlos Strandberg, Ahmed Yasin är bara några exempel på spelare som besitter bra speltekniska kvalitéer. Och det finns en mognad och en klokhet hos de här spelarna trots att de har större delen av sin karriär framför sig. Anton Saletros tycker jag för sin ålder ser oerhört mogen ut, han är bra att på att läsa spelet, han ger sig inte iväg på offensiva utflykter om han inte har täckning bakom och han spelar rejält i närkampsspelet. Ahmed Yasin är en lurig spelare som kan hitta på lite vad som helst med bollen och han är jobbig att möta för motståndarens backlinje just för att han är så svårläst. Alexander Isak är för mig en av de mest spännande talanger jag har sett. Han är ständigt ett hot och han sätter skräck mot vilken backlinje som helst. Det viktigaste här är att AIK ser till att vara rädd om honom och ser till att han inte svävar iväg för mycket. För när självförtroendet går över till osund hybris då kan det bli jobbigt för både spelaren och klubben. Carlos Strandberg är definitivt en av de bästa värvningarna i Allsvenskan den här säsongen, och här gäller det för AIK att försöka hitta en lösning att få behålla honom även om det kan betraktas som en omöjlig uppgift. Men hittills har ju utlåningen från CSKA Moskva varit klockren för både AIK och Strandberg själv. Och jag tycker att de spelare som jag nyss räknade upp är ett bra exempel på hur man uppträder vid skarpt läge och i synnerhet i ett derby. Istället för att bli flera centimeter mindre än motståndaren blir det precis tvärtom att spelarna blir några huvuden längre och tar steg framåt och visar att här är jag, jag vill vara med och delta. Och vi ska inte heller glömma bort att spelare som Nisse Johansson och Stefan Ishizaki fyller en viktig funktion med sin rutin och som ständigt eldar på de yngre spelarna att fortsätta ta jobbet för laget. Och det finns dessutom sparkapital i Denni Avdic, det gäller bara att han hamnar i full matchform och framförallt ser till att spela i rätt skor. Ofori satt på bänken igår och bara det säger ju vilken bred trupp AIK har i dagsläget. När en spelare av Oforis kvalitéer inte är given då tyder det på att kvalitén på truppen är bra. Jag har inte så värst mycket att säga mer om AIK:s insats utan jag tycker att de gick ut och visade från start till mål att de brann mest för uppgiften. Det var inte så att AIK var överlägsna, men jämfört med Djurgården var motivationen större hos de svartgula, samtidigt som vi inte ska underskatta att en Norling effekt kan vara på väg att blomma ut. 

 

 

Om det är positiva tongångar i AIK efter en lite tyngre period tror jag inte att snacket i Djurgårdslägret är lika positivt. Nu sitter jag inte och följer Djurgården vecka ut och vecka in men jag har ändå haft lite koll på de då jag har varit nyfiken på att se vad Pelle Ohlsson kan hitta på med den här klubben som har mycket potential. Efter matchen fick spelarna gå fram till klacken och få sig en rejäl utskällning och det har jag full respekt för. Jag tror inte att Djurgårdens supportrar har större krav än andra lag i Allsvenskan. Det jag tror att det som har skapat ett agg mot spelarna och mot Pelle Ohlsson i synnerhet är att spelarna gång på gång viker ner sig när det gäller som mest. Det här handlar ju om ett uselt derbypsyke som varken Pelle Ohlsson eller spelarna har velat ta till sig eller försökt hantera. För nog för att AIK gjorde en stabil insats och spelade med mycket glädje och inspiration, men med handen på hjärtat var det ju inte så att Djurgården gjorde någon bra insats. I den första halvleken var det knappt någon spelare som ville hålla i bollen utan det kändes som att varje spelare ville bli av med den så fort han fick den. Djurgården hade problem med att spela sig loss från AIK:s presspel, det var i stort sett bara Sabovic som försökte göra något konstruktivt med bollen. Det fanns flera omställningslägen för Djurgården att utnyttja när AIK flyttade upp för mycket folk i anfallen, men då gick det alldeles för långsamt för att det skulle kunna bli någon farlighet. Elliot Käck hade 2 maxlöpningar i den första halvleken då han försökte driva upp tempot, vid ena tillfället hade han bollen och vid det andra tillfället försökte han erbjuda alternativ på överlapp. Sedan var kvalitén på Käcks inlägg inte tillräckligt bra, men han var en av få som försökte i varje fall. Amadou Jawo pendlade lite för mycket i sin prestation, där han stundtals visade upp några fina tekniska nummer men när det handlade om att få till avsluten hade han inte sin bästa kväll. Alexander Faltsetas må vara en helt okej balansspelare, men att skjuta är ingenting som han borde syssla med, därför är det för mig helt obegripligt hur han kan gå på avslut när Djurgården väl har fler spelare inne i boxen. Sam Johnson var den enda av de offensiva spelarna som hotade lite då han erbjuder mycket fart när han väl sticker iväg i djupled. Mathias Ranegie en gång i tiden skyttekung i både Häcken och Malmö, såg jag som en av de bättre värvningarna inför den här säsongen. Men när jag såg honom i den här matchen förstår jag varför han inte platsade i Watford och lånades ut till Millwall av alla klubbar. Ärligt talat sett till det namn han ändå har med sig efter hans tidigare framgångar i Allsvenskan och hur bra han skulle kunna vara för Djurgården är det för mig helt uppåt väggarna att han skämmer ut sig på det sättet som igår. Är du en anfallare på den här nivån och du vet om att du kan så mycket bättre då får du inte se så ointresserad och loj ut som Ranegie gjorde igår. Fullkomligt bedrövlig insats från Ranegies sida, och för mig är det helt obegripligt att han fick 90 minuter och det är ett rejält underbetyg till Pelle Ohlsson. Och Tim Björkström och Omar Colley vad gjorde de för någon match? Bägge två hade ju knappt en siffra rätt på hela matchen. Det började hända lite intressanta saker när Haris Radetinac kom in, men det tycker jag bara gör att underbetyget till de övriga blir ännu större mer än att Radetinac kom in och var briljant. Med det sagt tycker jag att Radetinac är en bra spelare, som kommer vara viktig för Djurgården när han är i full form då det är en riktigt bra karaktärsspelare och poängspelare för den delen. Men när en spelare oavsett vilken kvalité han erbjuder i grunden kommer in efter en lång tids skadefrånvaro och är bäst på planen, då går det inte att komma ifrån att de övriga som startat matchen inte har gjort bra ifrån sig. 

 

 

Och då kommer vi in på Pelle Ohlssons vara eller icke vara i Djurgården igen. Jag får känslan av att Pelle Ohlsson är mångt och mycket i en Hamrén situation det vill säga att varningsklockorna måste börja ringa snart inom klubben. Oavsett hur lite av den grunden av huset Djurgården som Pelle har byggt upp är det väldigt lite kvar av den grunden om det ens finns någon grund kvar. I grund och botten vill jag gilla Pelle Ohlsson då jag har stor respekt för det han har presterat med Gefle, att med så små resurser hålla ett lag kvar i Allsvenskan tycker jag är en imponerande prestation. Men nu är ju grejen att Djurgården inte är Gefle, de ska inte vara nöjda med att bara hålla sig kvar i Allsvenskan utan de är faktiskt en klubb som siktar högre upp än så. Sedan ska inte kravbilden vara orimlig för den delen. Tittar jag på Djurgårdens trupp spelare för spelare tycker jag inte att det är ett lag som ska vara en guldkandidat. Men jag tycker att truppen är tillräckligt bra och med rätt styrning borde vara slagkraftigt nog för en Europa League plats utan tvekan. Och det som jag tror är problemet med Pelle Ohlsson det är att han är lite för defensivt lagd för att fungera fullt ut i ett lag som aspirerar på att etablera sig i toppen av Allsvenskan. Det är en skicklig tränare som är bra på att sätta basen för ett lag, men sedan gäller det ju att ta nästa steg och det upplever jag inte att Pelle har kompetensen för att göra. När jag tittar på Djurgården får jag känslan av att då över en kortare eller längre period klättrar upp några steg ytterligare på trappan, men det känns aldrig som att de får ut maximalt av den kvalité och potential som klubben har. Utan då blir det att de faller tillbaka på ruta 1 igen och så får man börja om, och med falla tillbaka på ruta 1 menar jag att de går från att vara uppe och nosa på Europaplatser halkar de ner på en 6:e, 7:e plats eller ännu sämre. När det gäller just det dåliga derbypsyket är det något som Djurgården brottats med före Pelle Ohlsson också. Men inställningen till derbymatcherna har inte blivit bättre sedan Pelle Ohlsson fick jobbet utan det har blivit sämre och sämre. Och på det sätt som Djurgården genomförde gårdagens derby tycker jag tog priset för hur mycket en klubbledning eller supportrar borde tåla. Att det är individuella misstag som avgör matchen är en sak, men för mig handlar det inte bara om enskilda spelare för om det hade varit så enkelt hade det bara handlat om ett par små justeringar för Djurgården. När ett uppträder såhär lojt och ser så trötta ut i det som för supportrarna är årets viktigaste match då kokar det hela ner till att tränaren inte har fått upp intensiteten tillräckligt mycket. Och jag tror att Pelle Ohlsson inte är tillräckligt sträng för att få igång sina spelare till stormatcher eller att se till att pendeln svänger över till Djurgårdens fördel. 

 

 

På senare år upplever jag att det blivit lite av inflation i att placera tränare i olika fack och stämpla dem som bra eller dålig eller fantastisk eller usel. Och visst finns det många dåliga tränare i den här världen, men jag tror att i de allra flesta fallen handlar det om en tränare är bra för stunden i ett specifikt sammanhang. Jag vill inte vifta bort Pelle Ohlsson och sitta här och hävda att han är värdelös. Jag är otroligt imponerad av de resultat som han har visat upp med Gefle, och jag är helt övertygad om att han är en bra tränare på den nivån. Men jag tror samtidigt att Pelles kompetens bara räcker till en viss nivå. Jag tror inte att han är en tränare som på sikt kan bygga upp någonting som ska vara slagkraftigt för Europaplatser eller vinna SM-guld. Sedan är det inte Pelle Ohlsson som styr Djurgården helt själv, utan det är klart att Bosse Anderssons insats som sportchef spelar in i hur pass balanserad truppen är. Men det går inte att komma ifrån att det är Pelle Ohlssons uppgift att lyfta Djurgården till högre höjder jämfört med vilka resultat som klubben gjort under föregående säsonger. Men jag vidhåller vid det jag inledde den här diskussionen med att Pelle har hamnat i en Hamrén situation. I hans värld finns det bara ett sätt att spela fotboll på, men så glömmer han bort att det avgörande för hur bra du är som tränare är att du måste vara flexibel i ditt sätt att coacha. När det går emot måste du ha någon annan metod för att få laget att prestera bra resultat. Men jag får intrycket av att Pelle Ohlsson ska nå resultat på sitt sätt, och när inte det fungerar då har han inga svar att komma med, och då blir det lite att han ger upp matchen och det är klart att det smittar av sig och i förlängningen präglar hur det ser ut på planen. Återigen Pelle Ohlsson är inte en kass tränare, han är bara inte rätt tränare för Djurgården just nu. I mitt tycke är han lite för defensivt lagd för att fungera i en klubb som har ambitionen att vara ett topplag. För att bli ett topplag på riktigt då gäller det att kunna vara spelförande och avgöra matcherna på egen hand och inte bara spela på motståndarens misstag. Och framförallt gäller det att få dina spelare att bli motiverade till tusen när det är skarpt läge, och derbymatcher är definitivt sådana tillfällen. Att ta hand om en klubb som hela tiden får jobba i ett underdog-perspektiv där tror jag Pelle Ohlsson är perfekt lämpad, jag är helt övertygad om att han skulle göra fantastiska saker med ett lag som Falkenberg tillexempel. Men när det kommer till att ta nästa steg, det vill säga släppa lite på den defensiva hållningen, och förändra en matchbild genom konkreta beslut då tycker jag att Pelle Ohlsson fortfarande är ett frågetecken. Och faktum är att Djurgården har gått från att vara ett lag på övre halvan i inledningen till att det nu är ett kortare avstånd ner till kvalplatsen än till Europaplatserna. Spelarna har sin del i det hela, men Pelle Ohlsson har stor del i det hela. Jag brukar i grunden vara emot tränarbyten, men nu har det gått så pass långt att det kan vara dags att för Djurgården att titta på andra alternativ. För Djurgården här och nu är ett lag som viker ner sig när det gäller som mest, och det är inte det Djurgården ska syssla med utan klubbens potential är betydligt större än så.