sportviktorn

 

Så sent som för en vecka sedan så hade jag gått och väntat på den stora matchen som förmodligen skulle avgöra hela guldstriden. Matchen på Rambergsvallen mellan Häcken och AIK skulle bli den matchen som alla hade väntat på som skulle avgöra om guldet hamnade i Stockholm eller i Göteborg ute på Hisingen. Alternativet va att det skulle bli en direkt avgörande match mellan AIK och Malmö den 4:e november om guldet. Inför omgång 29 som spelas mitt under den här veckan så ser förutsättningarna helt annorlunda ut. Vi gnäller på att Allsvenskan är så in i helvete dålig och att svenska lag aldrig lyckas ute i Europa det är dålig kvalité i allt och det är inga matcher som är laddade och så vidare. Men varför älskar vi då våran kära Allsvenska, ja för det första att det är vår liga den må vara en korpserie men vi har fantastiska supportrar och vi har säsongen 2012 en guldstrid som är så jämn och spännande så att det knappt går att andas och beskriva situationen. Det här är helt fantastiskt jag har  verkligen aldrig någonsin varit med om något liknande.

 

 

Efter att Häcken förlorade i lördags mot Kalmar och AIK fick oavgjort mot Syrianska så var det nu upp till Elfsborg att göra sitt för att haka på guldtåget. Elfsborg spelade mot Gefle, detta lag som Boråslaget av någon anledning brukar få problem med på Borås Arena. Är det någon hemmamatch som Elfsborg inte tycker är så himla rolig så är det nog hemmamatcherna mot Gefle. Men den här gången så lyckades inte Gefle få med sig poäng ifrån Borås utan Elfsborg fick jobbet utfört och vann med 2-0. Matchen i sig var ingen vidare föreställning om vi nu ska gå tillbaka till att fotbollen i Allsvenskan skulle vara så himla tråkig. Det här var inte någon större underhållning absolut inte, Elfsborg tog tag i taktpinnen tidigt och skapade ett tidigt tryck mot Gefle som stod emot i ungefär 20 minuter. Sedan så nickskarvade Lasse Nilsson in Stefan Ishizakis frispark och så var den matchen avgjord. Sedan gjorde Anders Svensson ett mål som definitivt är en kandiat till årets mål. Om det redan kändes avgjort vid 1-0 så var matchen verkligen avgjord vid 2-0. 2:a halvleken vill man bara glömma det var rena sömnpillret som det lätt kan bli när hemmalaget är nöjd med resultatet och ett lag som Gefle som inte har förmågan eller är vana att föra matcherna utan kommer till Borås för att backa hem och spela på Elfsborgs misstag. Det fanns några fasta situationer som Gefle kunde ha utnyttjat betydligt bättre än vad man gjorde, jag fick det inte till en enda farlig målchans för Gefle och så var det nog förmodligen. Elfsborg tog en bekväm seger med 2-0 och nu ligger man på samma poäng som Malmö och med samma målskillnad. Malmö leder numera serien tack vare fler gjorda mål.

 

 

Om jag då ska blicka framåt mot torsdagen då det förmodligen kommer att avgöras en hel del om vart guldet kommer att hamna. Det är lika bra att jag säger att jag tror för med tanke på hur det har svängt hela hösten så ska jag nog inte ta ut någonting i förväg här. Jag tror att vi får en guldstrid enda in i sista omgången mellan Malmö och Elfsborg. Kort ska jag bara dra en liten parentes, när Elfsborg vann seriefinalen mot Malmö i augusti så var det bara att gratulera Elfsborg till sm guldet, under en tid har Elfsborg och Malmö räknats bort från guldstriden och nu ser det ut som att det ändå är dom 2 som gör upp om guldet. Elfsborgs seger mot Malmö på Borås arena i augusti kanske spelar en avgörande roll när vi summerar det hela på söndag?

 

 

Tillbaka till nuet och torsdagens matcher då Malmö och Elfsborg är i farten igen. Elfsborg spelar klockan 18:00 mot på Strandvallen mot ett svårspelat Mjällby. Elfsborg och naturgräs är ju inte så intresserade av att gå och ta en kopp kaffe direkt utan här är Elfsborgs största fiende, vanligt enkelt naturgräs. Mjällby på bortaplan är en riktigt lurig match och det är ingen promenad i parken för Elfsborg det inte. Utan det kommer att krävas att alla spelare är på topp och är koncentrerade inför uppgiften och går in på Strandvallen med ödmjukhet. Mjällby vill avsluta säsongen på ett snyggt sätt och att möta ett av Sveriges bästa lag på hemmaplan är en otroligt inspirerande uppgift så Mjällby kommer att sälja sig dyrt. Det blir en väldigt intressant match att följa och inte tar det slut där inte. Klockan 20:00 så tar Malmö emot avsågade Örebro.

 

 

När domaren blåser av matchen i Malmö så kan mycket väl guldstriden redan vara avgjord om inget nytt mirakel sker. Om vi utgår ifrån att Häcken inte blandar sig i in i det sista och att Elfsborg gör sitt mot Mjällby och vinner den matchen så har Malmö chansen att ta ett rejält grepp om Lennart Johanssons pokal senare under torsdagskvällen. Det kan mycket väl bli en målskillnads affär när vi summerar det hela och här har Malmö ett guldläge bokstavligen att ta vara på den här hemmamatchen mot Örebro och vinna med stor marginal. Skulle det vara proppen ur för Malmö och vinner med stora siffror och vi då lägger till att Elfsborg har vunnit sin match mot Mjällby så kan guldstriden vara avgjord redan på torsdag. För inte ska väl Elfsborg kunna slå Åtvidaberg med 4, 5 eller kanske till och med 6 måls marginal om det nu skulle visa sig att det är det som krävs. Det här är rena spekulationer och det finns fler scenarion som man kan dra men det överlåter jag åt andra att göra. Det här är helt underbart att få vara med och uppleva och kanske har Malmö ett rejält grepp om guldet efter torsdagens matcher eller så är det helt öppet inför sista omgången som spelas på söndag. Slutligen ska jag bara komma med ett tips jag har ändrat mig och dömt ut lag till höger och vänster flera gånger under hösten men den här gången ger jag mitt guldtips och får stå för det. Malmö vinner guld jag tror att det kommer att köra över Örebro och skaffa sig ett perfekt utgångsläge inför sista omgången och även om det är AIK på Råsunda som väntar så tror jag att Malmö ändå klarar av den matchen också. Det är mitt guldtips Malmö vinne sm guldet och Elfsborg faller återigen på målsnöret. Men ni vet ju vid det här laget med tanke på hur idrottens värld fungerar och framförallt hur hösten har varit i den allsvenska fotbollen att verkligheten och slutresultatet kan visa sig bli något helt annat. Tack för ikväll.

 

 

Torsdag 18:00 Mjällby-Elfsborg och direkt efter Malmö-Örebro 20:00.

 

Det har spelats en del Champions League fotboll denna onsdagskväll. Det känns som att årets upplaga av Champions League är mer intressant än någonsin. Det finns inte längre de här självklara favoriterna utan alla kan verkligen slå alla.

 

Vi kan börja med att konstatera att Milan förlorade sin match borta mot Malaga med 1-0. Malaga som leder sin grupp med full pott såhär långt. Milan ligger riktigt illa till och kan mycket väl åka ur Champions League redan i gruppspelet vilket är helt otroligt. Visserligen har man haft en väldigt tung höst som alla känner till men ändå förlora borta mot Malaga med all respekt till Malaga men nej Milan man har inte råd att tappa poäng i det här läget mot dom. Milan lämnar Malaga inte bara utan 3 poängare utan man reser hem till Milano tomhänta.

 

 

Schalke är fräcka nog att slå Arsenal borta med 2-0. Tysk fotboll visar musklerna återigen och jag tror att jag och säkert en del andra underskattat Bundesliga lite. Men det syns att tyska ligan gått om Italien i rankingen dels med tanke på hur spelet ser ut i Bundesliga och framförallt resultaten ute i Europaspelet inte minst ikväll. Arsenal som brukar ha lätt för att hitta in målet fick inte ens hål på Schalke ikväll. Men vad kan man förvänta sig när Wenger envisas med att starta Gervinho på topp. Arsenalsupportrarna måste rycka i sina hårstrån, Gervinho har ju inte direkt rosat marknaden i början på den här säsongen. Det hjälpte inte att Arsenal hade Podolski på planen, det blev inga mål ikväll och nog kan nog Arsenal få lite problem att fylla tomrumme efter Van Persies flytt till Manchester United fullt ut.

 

 

Det spelades en mycket mäktig match på Signal iduna park mellan Dortmund och Real Madrid. Stora mäktiga Real Madrid som har en laguppställning med världsspelare på samtliga positioner iprincip. Men tro fan Dortmund tvålar dit Ronaldo och gänget med 2-1. Den gula väggen blev för svår för Real Madrid ikväll. Dortmund har en av Europas absolut mest hängivna supportrar. Det är alltid ett helt galet tryck på Signal iduna park och med tanke på vilka som kom på besök ikväll så kan ni tänka er själva att det var extra laddat. Dortmund vinner alltså med 2-1 mot Real Madrid och trots hemmaplan så nog höjer jag iallafall ändå lite på ögonbrynen.

 

 

I Amsterdam tog Ajax emot Manchester City. Detta storsatsande City som har pumpat in oljepengar och spenderat ja jag vet inte hur många miljoner på spelare genom de senaste åren det är helt sjuka pengar när man tänker efter. Men inte ens City höll för favoritskapet som man trots allt fick lov att bära inför kvällens match. Ajax vann med 3-1 och tog en mycket viktig seger i kampen om en slutspelsplats i denna grupp som kallas "Dödens grupp". I den här gruppen så är alla 4 lagen regerande mästare i sina ligor jag behöver väl inte säga mer än så va. Den här gruppen är oerhört tuff att ta sig igenom och vidare ifrån det kommer bli stenhårt. Med tanke på kvällens resultat så känns ju matchen på Ethad Stadium mellan Manchester City och Real Madrid högintressant. Den här gruppen ser inte ut att bli någon promenad i parken inte här är det kamp enda in på målsnöret?. Båda underdogsen i den här gruppen vann och det tror jag inte sker så värst ofta.

 

 

Igår var även mitt Juventus på utflykt i Danmark och spelade på Parken i Köpenhamn mot Nordsjälland. Inte ens denna lagmaskin Juventus kunde ta 3 poäng igår mot danskarna. Ordvitsen "En promenad i parken" blev inte så aktuell efter att domaren blåste av tillställningen på Parken. Faktum är att det kunde ha slutat med ett riktigt fiasko för Den gamla damen och en dundersucce för Nordsjälland som bekant gör sin debut i Champions League. Juventus låg under efter ett mycket fint frisparksmål av Beckmann men med 10 minuter kvar så kunde Mirko Vucinic kvittera och rädda Juventus från ettt stort fiasko.

 

 

Jag hatar att använda dessa begrepp men det finns inte så mycket annat att välja på. De "små" börjar så sagta men säkert och stegvis närma sig de "stora" klubbarna. Att Nordsjälland spelar 1-1 mot Juventus är ett tydligt kvitto på det. Det faktum att Schalke slår Arsenal på Emirates att Milan förlorar borta mot Malaga att Dortmund slår Real Madrid och att Ajax slår Manchester City är ett ännu större kvitto på detta. Om vi alla släpper vilka vi sympatiserar med för då har man en förmåga att se saker och ting svart eller vitt eller genom ett sugrör jag är den första att erkänna detta. Om vi bara zoomar ut och tittar på det här ur ett större perspektiv så tycker jag att det är positivt att en del grupper i Champions League är så spännande. För visst är det ändå lite häftigt att vi får nypa oss i armen och gnugga ögonen lite och få den här "Det är inte möjligt" upplevelsen. När vi går in i slutspelet i Europa League så kan det slutspelet innehålla lag som Juventus, Chelsea, Milan, Man City för att nämna några och det tycker jag iallafall är oerhört häftigt. För att knyta ihop säcken så tycker jag att vi här kan se vad som skiljer ligaspel mot korta gruppspel i turneringar innebär. Sett över en lång serie så blir det mer tydligt vilka lag som orkar haka på i toppen och vilka lag som släpar efter och vilka som helt enkelt inte räcker till sett över en lång serie. Här handlar det varje gång det är dags för match om just bara den matchen, varje match är lite som en cupfinal redan där precis vad som helst kan hända och de så kallade små lagen är kanske beredda att chansa lite mer än i ligaspelet. En del grupper i Champions League har gått från att vara rätt tråkiga och ointressanta på förhand till att kunna bli riktiga psykologiska thrillers av alltihop. Bortsett från vilka lag man håller på alla är vi supportrar av denna fantastiska sport fotboll och därför tycker jag det är hur kul och häftigt som helst att läget i Champions Leagues gruppspel ser ut som det gör.

 

 

 

Två saker som är helt utanför ämnet men som får avsluta detta inlägg. Det finns en spelare i Nordsjälland som på riktigt heter Stokholm, visst är det ett fyndigt namn. Igår kväll skedde det dessutom något som jag tror är ganska ovanligt i Champions League. På Parken i Köpenhamn så var det 2 bortalag på planen. Juventus såklart och så hade vi Nordsjälland, deras arena är inte godkänt för Europaspel och det säger kanske en del om den där klubben.

 

Häcken        53

Malmö         52

Elfsborg      52

AIK             50

 

 

Där har ni läget i tabellen med 3 omgångar kvar av Allsvenskan 2012. Jag tror knappast att vi har upplevt och fått vara med om något liknande. Den här situationen känns helt unik och helt galen. 4 lag som slåss om Lennart Johanssons pokal inte bara i teorin utan på fullt allvar så har samtliga av de här 4 lagen chansen att knipa guldet.

 

 

Kort så vann Malmö borta mot Kalmar 1-2 slutade matchen på Guldfågeln arena. För att sammanfatta det kort, Malmö spelade ut Kalmar i första halvlek och kunde ha haft ledningen med både 3 och 4-0. Kalmar får vara riktigt tacksamma att man fortfarande va med i matchen efter 1:a halvleken. Sedan så gör Kalmar en klart bättre 2:a halvlek men tyvärr så räcker man utifrån mina sympatier för Kalmar inte till. Kalmar får helt enkelt göra det bästa av situationen och sedan tar vi nya tag nästa år.

 

 

2 kvällsmatcher och det var AIK som spelade bortamatch mot Göteborg och Elfsborg gästade Norrköping. Det blev en väldigt spännande utveckling på båda håll. Matchen på Gamla Ullevi var inte så välspelad och underhållande som man kanske förväntar sig när dessa lag drabbbar samman. Däremot många kampmoment och heta dueller som alltid när Göteborg och AIK möts. AIK känns riktigt starka, här finns en riktigt trygg grund att stå på genom ett bra försvarsspel och sedan så har laget flera spelare som kan kliva fram när det gäller. Idag klev Niklas Backman fram mittbacken och nickade in matchens enda mål efter en hörna. Första halvleken var med tanke på det bedrövliga underlaget absolut helt okej. AIK förde stundtals matchen under den första halvleken under de första 20 minuterna. Göteborg kom tillbaka lite mot slutet av den första halvleken men utan att skapa några jättefarliga målchanser. I den 2:a halvleken så försökte Göteborg lyfta upp spelet men den här gången var AIK helt enkelt för starka för Göteborg. Tobias Hysén hade en av sina sämre kvällar, enligt mig totalt osynlig större delen av matchen. Det brukar innebära att det är just denne Hysén som är där och petar in nån boll förr eller senare men idag kändes han helt ofarlig. Göteborg kom aldrig igenom AIK:s kompakta försvarsspel det ska verkligen betonas att AIK är otroligt svåra att göra mål på. Det blev aldrig någon riktig spänning och dramatik under de sista minuterna utan AIK höll undan och vann som sagt med 1-0. Hjälte på Gamla Ullevi en mittback Niklas Backman.

 

 

Elfsborg lämnade Nya Parken i Norrköping tomhänta. Norrköping vann med 2-1 efter att ha gått upp till en 2-0 ledning och sedan reducerade Elfsborg med kvarten kvar att spela men närmre än så kom inte Elfsborg den här gången. Elfsborg som den här gången inte kan skylla på underlaget, Norrköping har konstgräs så det är inte det som det handlar om här. Jag tror helt enkelt att det handlar om nerver, Elfsborg har haft serieledningen under lång tid sedan i våras och sedan så hände något och man släppte in Häcken, AIK och Malmö och nu har det gått så långt att man "bara" ligger på 3:e plats. Ingenting är klart än men blir det inget sm guld den här gången heller för Jörgen Lennartssons mannar så kan det mycket väl ha varit den här matchen som Elfsborg brände sina guldchanser.

 

 

Häcken vann igår borta mot Mjällby och i och med dagens resultat så är det som sagt Häcken som leder serien inför nästa helg då guldstriden som fortsätter. På fredag möter Malmö Djurgården på hemmaplan, Häcken möter Kalmar hemma på lördag AIK tar emot Syrianska på söndag och Elfsborg möter Gefle på hemmaplan på måndag.

 

Ett tåg med 4 passagerare. Tåget rullar vidare med slutstation Lennart Johanssons pokal, omgång för omgång har lagen turats om att sätta sig längst fram i tåget och styra det  mot slutmålet för att greppa pokalen. Och dessa 4 passagerare lär nog fortsätta att skifta plats i detta guldtåg enda in i på målsnöret. Vilken guldstrid allsvenskan 2012 erbjuder. Som vanlig fotbollsfantast så är det bara att njuta av all den dramatik som vi bjuds på. Njut nu stanna upp och njut för något liknande guldstrid i den allsvenska fotbollen det kan jag garantera att vi aldrig kommer att vi uppleva igen.

 

Serie A lördag skulle vi kunna kalla detta för ja. Jag har som jag brukar suttit och sett väldigt mycket fotboll under dagen och det var framförallt 2 matcher som var väldigt laddade och intressanta.

 

 

 

                                                                               Juventus-Napoli

 

Hur är det man brukar säga nu igen? Vi spar det bästa till sist. Jag väljer att göra tvärtom jag ger mig direkt in på det bästa först. Det var fullsatt och det var ett satans tryck på Juventus Stadium tidigt på lördagskvällen. Seriefinal mellan Juventus och Napoli Seria A:s 2 absolut bästa lag just nu igen diskussion. Serieledning stod på spel och den stora frågan va skulle Napoli kunna rå på denna lagmaskin som heter Juventus eller skulle denna urstarka lagmaskin förlänga sin helt sanslösa svit ytterligare en match.

 

 

Tyvärr så levde matchen inte upp till mina förväntningar. Det blev dessvärre rätt tillknäppt inte särskilt underhållande spel. Juventus inledde ganska piggt med bra fart i spelet och väldigt snabb i tanken när det gällde omställningarna. Men ju längre den 1:a halvleken gick ju mer så tröttnade Juventus och man hade väldigt svårt att komma till avslut. Napoli kom till matchen med en taktik som gick ut på att rikta in sig på ett bra försvarsspel i första hand men man va samtidigt inte ett dugg rädd för att etablera långa anfall när väl chansen dök upp. Napoli är ett riktigt skickligt lag tillsammans med Juventus är de på väg att kanske starta en trend inom den italienska fotbollen. Mer offensivt tänk och mer rörligare snabbare mer kvick fotboll vill man spela. Den 2:a halvleken blev inte mycket bättre stundtals riktigt dålig fotboll och den här gången ska spelarna inte bara ha kritik för att de inte fick till det. Domaren jag vet inte vem som fick förtroendet att döma den här uppskrivna matchen men han gjorde det verkligen inte med bravur. Stundtals riktigt pinsamt, ett tag så räckte det med att spelarna föll till marken så var det frispark direkt. Självklart blir det svårt att få till ett bra spel och rytm i spelet när det går 10 sekunder avblåsning 20 sekunder avblåsning och så vidare, ni hör själva det blir ganska sönderryckt då som ni säkert kan räkna ut. Däremot så skulle dödäge brytas till slut. I den 80:e minuten så dök inbytte Martin Caceres upp och satte det förlösande 1-0 målet för Juventus och hela arenan exploderade i ett öronbedövande ljud. Knappt hade publiken hämtat sig från Caceres mål förrän det var dags igen och den här gången var det en annan inhoppare som skulle göra sitt första mål i Juventuströjan dessutom. 19-årige fransmannen med det underbara namnet Paul Pogba drog till och vilken träff han fick till. Det tog ett tag innan jag reagerade på att det blev mål, det där gick väldigt fort pang, pang och så rasslade det till. Matchen avgjord och Juventus svit består imponerande. Självklart är inte ligan avgjord på långa vägar men med tanke på hur det har sätt ut i säsongsinledningen och om det fortsätter såhär så blir inbördes möten mellan de här båda oerhört viktiga för guldstriden. Juventus gjorde långtifrån sin bästa match det såg ganska segt ut man saknade Vucinic bland annat men man har ju som bekant flera som kan kliva fram när det gäller målskyttet. Napoli gör det helt okej men ingen stormatch på något sätt man behöver spela bättre om man ska ha chans att på allvar utmana Juventus om ligatiteln.

 

 

                                                                                 Lazio-Milan 3-2

 

Den sena kvällsmatchen var Lazio mot Milan. Mycket fokus på Milan såklart, Milan som fightades med Juventus förra säsongen om ligatiteln och som året innan tog hem en efterlängtad ligatitel har inlett säsongen uselt. Milan kom till spel med en mycket tung förlust i El derby della Madonnina mot Inter i senaste omgången. Stor press på Milan att prestera inför den svåra bortamatchen mot Lazio. Lazio har växt fram till ett lag strax bakom den absoluta toppen och man börjar snart att komma ikapp Juventus och Napoli när det gäller sättet att spela fotboll på vilken typ av fotboll som ger ett vinnande lag. Däremot så är Lazio inte riktigt där än då laget har en tendens att ibland tappa poäng mot lagen i de nedre regionerna inget ont om lagen där nere men vill man bli ett riktigt topplag och slåss om en ligatitel då gäller det att kunna vinna de matcherna som man ska vinna så att säga. Detta har Lazio inte riktigt lyckats med fullt ut än men vem vet kanske orkar de ljusblå med att hålla en jämn nivå säsongen ut. I kvällens match blev det seger mot Milan med 3-2 efter en ganska tråkig första halvlek även om den innehöll 2 mål. Det kändes aldrig som att något av lagen kom igång riktigt men va det något lag som stod för kreativitet framåt så var det hemmalaget. Sedan är 1-0 målet ganska talande för hur läget i tabellen ser ut, Hernanes avslut tar på Bonera och ställer målvakten Amelia när den hamnar i mål. Även 2-0 målet jag menar sådant finns ju inte vart om den pärlan ifrån? Lite så känner jag. Antonio Caverna ett mycket vackert mål men samtidigt sådana tillfällen dyker upp och det kom väldigt överraskande. I den 2:a halvleken så gjorde Klose 3-0, han går att lita på servera honom bara ett öppet läge och han förvaltar det direkt eller vad säger du Robert Laul?. Då trodde jag nog att matchen var över men Milan visar ändå bra moral mot slutet och reducerade till både 3-1 och 3-2 efter mål av De Jong och El Shaarawy men närmre än så kom inte Milan. Om vi ska knyta ihop säcken lite det här är 2 lag som lever på olika planeter känns det som Lazio är ett topplag och blir absolut att räkna med. Milan har inte alls kommit upp i den nivå som man borde kunna, Pazzini helt iskall han som skulle ersätta Zlatan har bara gjort 3 mål och samtliga kom i omgång 2 mot Bologna borta. Jag undrar om inte Allergris dagar som tränare i Milan är räknade.

 

Ibland inträffar det osannolika, igår inträffade det osannolika. Sverige möter enligt mig efter Spanien världens bästa landslag på Olympiastadion i Berlin inför över 70 000 åskådare. Efter 50 minuter ville vi bara stänga av tv:n, vilken himla tur med facit i hand att vi orkade stå ut att se hela den andra halvleken för vad var det vi fick uppleva egentligen?

 

 

Ska vi försöka att backa bandet och ta det hela från början. Inför matchen hade jag hoppats på att Sverige skulle gå ut och inte bjuda på något vidare spel när det gäller underhållning. Det gällde att ligga rätt i postionerna spela hårt, tufft och vara bestämda i närkamperna. Sedan gällde det att inte bli för hårt pressade och framförallt inte släppa in något tidigt mål. 0-0 kändes som ett bra resultat om Sverige hade en bra kväll och hade turen på sin sida. Men Miroslav Klose satte stopp för de planerna redan efter 8 minuters spel då det bara small till bakom Andreas Isaksson. Det går så fort så man hinner inte med, det går säkert att börja skälla på att det svenska försvarsspelet inte är det bästa vid de tyska målen men samtidigt Sverige möter ett lag som är klasser bättre. Sverige mötte ett lag som spelar i ett helt makalöst tempo, ibland undrar man hur Tyskland lyckas få med sig bollen med tanke på hur högt tempo de spelar i och hur snabbt de låter bollen rulla. Efter 15 minuters spel av den första halvleken så stod det 2-0 och det var  Miroslav Klose igen som sin vana trogen gjorde mål. Helt otroligt tyskt anfall klapp, klapp spel och så var bollen framme hos Klose som tar avslut Isaksson klarar men returen kan Klose lätt rulla in i öppet mål. Riktigt tungt kändes det, då var det en mardröm som man trodde aldrig skulle ta slut. Tankegångarna var annorluna från och med nu, nu handlade det om att spela för hedern och att hålla siffrorna nere med tanke på målkvoten. Frågan var inte om utan hur mycket Sverige skulle förlora med och det var inte slut där. Mertesacker av alla inte ofta mittbacken gör mål fick göra 3-0 och där vågar jag påstå att det var lite väl enkelt mål som Tyskland fick göra. Där kändes det som att Sverige kunde gjort det bättre och fått undan bollen från straffområdet, bollen ska bara bort därifrån.

 

 

3-0 i halvtid. Besvikelse frustration och tomhet och nästan lite bekymrad så skulle jag kunna beskriva mina känslor efter 45 minuter. Sverige är verkligen såhär långt efter de stora nationerna Sverige klarar inte av att möta de allra största nationerna man har ingenting att säga till om. Genast poppade obehagliga bilder ifrån Amsterdam upp då Holland klädde av Sverige och då slutade det 4-1 till slut. Det här var något ännu värre det här skulle bara bli ännu större siffror trodde jag och förmodligen resten av svenska fotbollsfolket.

 

Sedan så började det hända saker som fick Angela Merkel och resten av den tyska regeringen som satt på läktaren att börja fokusera på matchen igen och inte bara prata om kommande EU toppmöte eller vad det nu kan ha snackat om vid 4-0. Jag tror inte att det brydde sig så mycket om matchen längre. Zlatan nickade in 4-1 efter en mycket fin passning från Kim Källström. Källström har en känslig vänsterfot en gyllene vänsterfot och den vill jag ha på planen så mycket som möjligt, varför svarade Källström själv på igår kväll. Sedan så gick det bara 1 minut tills det var dags igen. Mikael Lustig jag vet i fan varför han dröjer sig kvar där uppe på topp men riktigt tacksamt att högerbacken dröjde sig kvar för det gav resultat. Källström återigen slår en kanonbra krossboll som hamnar hos Lustig till slut och han får med sig bollen och föser iväg en boll mot mål det enda han kan göra och bollen går i mål. Manuel Neuer topp 3 helt klart i världen en av de bästa målvakterna i världen absolut släpper alltså in ett sånt mål bara en sån sak. Det var verkligen flera märkliga sekvenser och händelser som inträffade igår kväll. Efter detta så spelade Sverige upp sig och helt plötsligt så kändes det som att Tyskland var lite i gungning att till och med Tyskland började slarva i passningarna och nog smög det sig på lite nerver ändå i det tyska laget. Det är långtifrån över, Alexander mannen som har ett efternamn som är omöjligt att stava till och uttala så jag väljer förnamnet fick hoppa in matchen precis som han gjorde mot Färöarna. Det blev ett bra inhopp den här gången också Fulhamspelaren stod för framspelningen till Johan Elmander som placerar in 4-3 målet. Helt plötsligt så tändes det hopp på riktigt, från att ha suttit och raljerat över att "Ja nu är det bara 3 skott ifrån sedan är vi ikapp" till att på allvar sitta och hålla tummarna för att Sverige skulle kvittera till 4-4. Tiden gick och gick och när Tobias Sana skickade bollen långt utanför det öppna tyska målet efter att Neuer återigen hade krånglat till det och tappat bollen vid en utrusning så kändes det som att det där var nog möjligheten. Fler chanser skulle inte Sverige få, men samtidigt så tänkte man ändå att Sverige skulle hinna med att få en möjlighet till och då gällde det att ta vara på den. Och visst skulle det dyka upp en målchans till och visst skulle Sverige ta till vara på den. Först skjuter Zlatan på en täckande tysk och då var hoppet på väg att försvinna där rök chansen det var den absolut sista chansen. Men någon svensk spelare jag la inte på minnet vem det var men det är strunt samma, spelaren hämtar upp bollen och slår ett inlägg mot Zlatan som vinner duellen. Rasmus Elm får helt plötsligt ett delikat läge i mitt i straffområdet och han klipper till. Världen stannar upp plötsligt händer det, det är helt tyst på Olympiastadion i Berlin förutom de drygt 5000 svenska supportrar som fanns på plats de jublade med all rätt. Sverige har lyckats med det som inte var möjligt, hämtar upp 4-0 underläge mot detta starka världslag Tyskland i Berlin till 4-4. Det finns det går inte men jo visst uppenbarligen så fungerade det för den här gången.

 

 

Jag tror aldrig att jag har upplevt något liknande. Och jag är öppen med vilka jag sympatiserar med här och självklart så skrek jag extra högt åt att det var en gammal Kalmarspelare som fick sätta dit kvitteringen till 4-4. Rasmus Elm som annars varit relativt osynlig fick plötsligt helt läget och bara klippte till och bollen går in i mål bakom Manuel Neuer. Jag tror fortfarande att vi får nypa oss lite armen än, det är sant va? Det är sant. Med tanke på hur spelet var mot Färöarna så hade jag verkligen dömt ut Sverige efter 4-0. Sedan om vi vänder på det så kunde jag inte tänka mig att lagmaskinen Tyskland Di Nationalmannshaft kunde tappa trilla ihop totalt som ett korthus men det kan ju verkligen det dom också.

 

Det Sverige gjorde igår var något som jag nog aldrig tror att vi har upplevt tidigare, iallafall inte när det gäller svensk landslagsfotboll om vi tittar historiskt. På förhand var poäng mot Tyskland bonuspoäng och med tanke på hur denna makalösa drabbning utvecklade sig och hur den slutade så var det verkligen en bonuspoäng som kan bli mycke värdefull för Sverige inför fortsättningen och när vi summerar VM kvalet. Kanske var det just gårdagens mirakel i Berlin som gjorde att Sverige spelare VM i Brasilien 2014. Samtidigt det här var omgång 3 av 10 i kvalspelet det är 7 matcher kvar som ska spelas poäng ska plockas men just idag och ja varför inte i nån vecka ja till och med månader så tycker jag att vi ska njuta och känna en enorm stolthet över att vara svenskar. 16 oktober 2012 kommer för alltid att vara ett starkt datum så länge jag lever och jag är nog inte ensam om den känslan.

 

 

Och vi avslutar med att ett spelföretag får lite reklam här

 

 

 

"Plötsligt händer det"

 

Så var det då dags för lite VM kval fotboll igen då och vårat älskade Sverige var i farten igen då man var i Torshavn och mötte Färöarna. En promenad i parken kan tyckas och det borde det definitivt ha varit när man möter ett landslag där bara några enstaka är heltidsproffs. Det blev en riktig nagelbitare det blev en mardröm som såg ut att aldrig ta slut och ett av de största fiaskon i svensk landslagsfotboll höll på att bli ett faktum. Sverige vann efter mycket om och men med 2-1 och fick jobbet utfört 3 poäng men inte mycket mer än så. Stundtals så såg det ut som det gjorde under större delen av matchen mot Kazakstan. Slarvligt passningspel lite för lågt tempo och det där riktiga engagemanget saknades för att man ska vara helt nöjd. Som så ofta när det ska vara klasskillnad mellan lag så hade såklart Fäöarna ingenting att säga till om när Sverige ökade tempot. Men så fort Sverige drog ner på tempot och inte riktigt jobbade ut varje situation eller gav Fäöarna lite extra tid med bollen då försökte de ta vara på varje chans det fick. Vädret går inte att klaga för mycket på det var inte värre än vad det kan vara där borta i Torshavn vad jag har hört utan förutsättningarna för att spela bra fotboll fanns där. Matchen spelades dessutom på konstgräs vilket för en gångs skull kändes ganska bra med tanke på just klimatet. Jag ger mig inte in i debatten om huruvida Anders Svensson borde ha spelat från start med tanke på att han är van vid att spela på konstgräs och att det hade varit bättre att spela honom istället för Wernblom eller Källström det överlåter jag åt andra att diskutera. Hamrén skulle ha sagt att det skulle bli en tuff utmaning för Sverige mentalt och det får man ju säga att det blev. För från ingenstans under den 2:a halvleken så tar Färöarna vara på ett långt inkast och helt plötsligt så rasslar det till bakom Isaksson. Ingen vet riktigt hur det gick till eller så var vi alla chockade över vad som just hade hänt att vi inte riktigt kunde eller ville se vad som hände och som var på väg att hända. Att ge en underdog den energi som det blir med en publik som börjar jubla som om deras landslag har vunnit VM guld så fort det kommer över mittlinjen är riktigt onödigt. Samtidigt så kanske det var det som krävdes för att spelarna skulle inse att fan nu är det allvar vad håller vi på med det här håller inte vi måste tända till nu. Det lär vi aldrig få veta men det blev något bättre efter Färöarnas 1-0 mål som verkligen kom som en chock. Kalcinic omöjligt att stava till och framförallt att uttala Fulhamspelaren fick komma in iallafall och vilket inhopp det blev målskytt direkt. Fint spel där Sverige skruvar upp tempot precis som man ska göra mot den här typen av motstånd och så får man till slut utdelning. Befriande för Sverige var riktigt illa ute och jag satt och trodde att detta skulle gå åt helvete och att det var lika bra att sluta bry sig om VM kvalet. För oavsett hur optimistisk det går att vara så finns det ändå gränser och klarar man inte av att slå nationer som Färöarna Malta San Marino eller Andorra ja då har man ingenting i ett mästerskap att göra punkt slut.

 

 

Zlatan gjorde ingen större match han kom inte riktigt till sin rätt och hade svårt att få kontroll på bollen vid flera situationer och komma rättvänd. Men stundtals så visade han ju återigen hur viktig han är för det svenska anfallsspelet. För det är ingen slump, vem är det som står för de avgörande målen när det verkligen gäller? Ja ganska ofta är det denne Zlatan. Med tanke på vilka förutsättningar han har och har haft på senare år i landslaget så tycker jag att han har gjort det helt fantastiskt. En Zlatan på humör och i bra form ska vara på planen alla dagar i veckan. Zlatan visade sin frustration vid flera tillfällen men till slut så var det han själv som fick sista ordet. Vinner en 50/50 duell med målvakten och jagar backen och bollen in i mål, ett jävla skitmål helt enkelt men ibland behöver det inte vara cykelsparkar och stenhårda frisparkar. Meningen eller inte att han fintade målvakten vet jag inte det känns som att han reagerar väldigt spontant, det blir som det blir och bollen ska in i mål bara.

 

 

Jag tyckte det var intressant att Hamrén valde att spela Ranegie i anfallet från start tillsammans med Zlatan. Tyvärr så tycker jag väl inte att Ranegie kom till sin rätt. Han hade stundtals väldigt svårt att bli vän med bollen och utförde väl inte något större hot för Färöarnas backlinje. Han visade dock upp sitt fina huvudspel, det räcker med att lyfta in en boll i straffområdet så finns Ranegie där på plats redo att göra någonting av inlägget han är en väldigt skicklig huvudspelare. Två tunga starka pjäser längst där fram intressant drag av Hamrén och frågan är om vi får så samma anfallspar i Berlin.

 

 

Lite kort ska jag då bara beröra matchen mot Tyskland som alltså spelas på olympiastadion i Berlin på tisdag. Det kommer såklart bli en jättesvår match VM kvalets absolut svåraste match utan konkurrens. Tyskland är ett av och kanske till och med den starkaste fotbollsnationen i Europa just nu tillsammans med Spanien det kan diskuteras. Självklart kommer Sverige att tvingas att spela i ett betydligt högre tempo än vad man gjorde ikväll. Jag tror också att Sverige kommer att ryckas med i det höga tempo som Tyskland kommer att spela det är helt naturligt. Det gäller dock att Sverige inte kör för mycket full fart framåt och försöker spela på samma sätt som tyskarna utan det gäller att vara smart här. Är det läge att gå upp i hög press ja då går vi upp i hög press och är det läge att dra tillbaka styrkorna ja men då drar vi tillbaka mittfältet och avvaktar lite och låter Tyskland föra upp bollen mot ett samlat försvar. Sverige har samlat ihop de 6 poäng som man ska ha på de 2 inledande matcherna men det är nu det stora testet kommer. Oavgjort är ett jättebra resultat men det vore ju så underbart om Sverige kunde samla ihop sig och gå ut och göra en kanommatch och kanske till och med vara så fräcka och ta med sig alla 3 poängen ifrån Berlin. Men vi ska vara riktigt ödmjuka Sverige möter ett riktigt starkt tyskt landslag som kommer att köra på för fullt och det gäller verkligen att hänga med under det första 20 minuterna. Vi vet vad som hände i Amsterdam i det senaste EM kvalet och något sånt hoppas jag att Sverige ser till att vi inte får uppleva igen. Krigsmålning på och det gäller att vara redo på ett rejält krig i 90 minuter och stå upp och ta kampen och våga gå för det och se möjligheten. För det må vara ett bättre starkare lag Sverige möter på pappret men vem fan har sagt att fotboll är logiskt?

 

Så kom dagen man hade väntat på sedan lång tid tillbaka. Söndagen den 7 oktober 15:00 (lokal tid) att få se en match på Anfield och motståndet var Stoke. Det märks att Liverpool är en stad som andas musik och i första hand Beatles och så har vi då fotbollen.

 

 

Redan 2 timmar innan avspark så var det precis fullt med folk utanför Anfield på gatorna och på pubarna. Det är ett helt vansinnigt fotbollsintresse och jag kan tänka mig att det är samma sak i övriga delar av England. Fotboll är verkligen religion på brittiska öarna. Att få stå och hålla upp sin halsduk tillsammans med 43 000 andra supportrar var en helt fantastisk upplevelse. Att bara få vara med och uppleva stämningen på Anfield var i sig värt hela resan.

 

 

 

Matchen i sig var väl inget större att hänga i julgranen. Liverpool blixtrade till ibland men har förbannat svårt att sätta dit bollen och framförallt har man problem i sista tredjedelen och att komma till avslut. Det fanns flera situationer då Liverpool hade kunnat gå på avslut men istället så stannar spelaren upp och tar en extra passning till för att inte vilja göra bort sig eller vad det nu beror på. Det syntes på spelarna att det har gått ganska trögt i säsongsinledningen och att man känner pressen och trycket från publiken. Jag satt och skrek ut min frustration vid några tillfällen och det var jag inte ensam om. Vid flera tillfällen så kunde jag höra hur folk på raden nedanför mig eller bakom mig suckade eller stönade eller drog en och annan svordom. Liverpool plågas av att vara för beroende av i första hand 2 spelare. Luis Suarez är en spelare som det händer mycket kring både positivt och negativt, men när han fokuserar på rätt saker och tar vara på sina enorma kvalitéer som han besitter så är han Liverpools viktigaste spelare utan tvekan. Det är Suarez som ska göra det för Liverpool när matcherna står och väger bollen ska mot hans panna eller fötter och sedan ska bollen in i mål. Raheem Sterling, 17 år en helt makalös talang som kommer att bli en riktigt stor spelare och vara en viktig kugge i engelsk landslagsfotboll någon gång i framtiden det är jag helt övertygad om. Sterlings styrka är i första hand hans snabbhet, han är enormt snabb och kan ta sig förbi sin motståndare på ett mycket effektivt sätt. Han jobbar stenhårt, det fanns flera situationer i matchen då han förlorade bollen för att sedan lika snabbt springa ikapp Huth till exempel och ta tillbaka den, otroligt roligt att se. Raheem Sterling lägg det namnet på minnet.

 

Men tillbaka till det lite oroväckande faktum att Liverpool då är för beroende av dessa 2 spelare. I söndagens match blev det också väldigt tydligt. Suarez var ganska ojämn i första halvlek och hade svårt att få någonting uträttat och då skapade Liverpool inte så mycket. Medan Sterling var pigg och tog mycket initiativ och skapade målchanser och ytor för sina medspelare. I den andra halvleken så tröttnade Suarez helt och hållet förutom ett genombrott där han borde ha gjort mål och efter ett tag så tappade även Sterling orken och då existerade det knappt något anfallsspel i Liverpool. Otroligt oroväckande, Liverpool måste hitta ett sätt som gör att hela lagen kan dras med och skapa målchanser. För hur bra en enskild spelare är så är det trots allt inte spelarna som vinner matcherna utan det är hela laget. Det känns verkligen inte som att det är kollektivet Liverpool som har skrapat ihop de poängen som de lyckats skrapa ihop nu. Brendan Rodgers sa i en intervju efter matchen att han var mycket nöjd med matchen att det var en utmärkt prestation. Jag är genast beredd att gå emot. För stundtals är det riktigt fina kombinationer men återigen alldeles för lite avslut. Ibland fanns det lägen att ställa om men då tog Liverpool alldeles för lång tid på sig och när man kom samlade upp med bollen från backlinjen så var det även där för långsamt och Stokes spelare han ställa upp i försvaret. Mot ett lag som Stoke som kommer till Anfield för att i första hand försvara sig så gäller det att man skruvar upp tempot och öppnar upp detta täta försvar som Stoke ställer upp med. Men Liverpool skapade iallafall målchanser och det känns tryggt men laget måste se till att sprida ut målchanserna och framförallt målen på fler spelare, det går inte att bara förlita sig på att Suarez och Sterling ska stå för allt framåt det är helt omöjligt för dom att bära hela laget på sina axlar. Det som fattas är att Liverpool helt enkelt måste ta till vara på chanserna när dom dyker upp, speciellt i matcher som mot Stoke där det inte bjuds på så värst många. Glen Johnson kommer iprincip helt fri med målvakten där ska det vara mål, Suarez står för en fantastisk prestation och har ett jätteläge med målvakten där ska det bara vara mål. Lite kort också ska jag beröra Pepe Reina vad håller han på med?! Vid 3 tillfällen så höll han på att skänka bort mål för Stoke vid utsparkar helt bedrövligt det får bara inte ske på den här nivån. Misstag kan alla göra men det får inte vara så återkommande och ske så ofta under en och samma match. Rodgers gick ju ut i media och satte press på Reina att han måste börja prestera om han inte ska säljas i januarifönstret. Det är möjligt att spanjoren känner av pressen oavsett vad så gav han ett ganska osäkert intryck vid flera tillfällen under matchen.

 

 

Slutord: Att se Liverpool på Anfield är så mycket mer än bara sporten. Det börjar flera timmar före avspark. Pubarna är helt fulla med supportrar, det är alldeles fullt med folk på gatorna. Alla arrangemang runtomkring som börjar så tidigt innan avspark. 43 000 galna supportrar sjunger och skriker och gör allt för att bära fram sitt lag till 3 poäng det är mäktigt. När You never walk alone sjungs eller när The Kop tar ton till The Fields of Anfield Road mitt under matchen då är det ståpäls och man blir helt tagen. När domaren blåste av matchen så var jag helt färdig, vilket jävla tryck! En oförglömlig resa och vem vet kanske så återvänder man till Anfield någon gång i framtiden. Om det var ett vansinnigt tryck mot Stoke så kan jag knappt tänka mig hur det är när det är derby mot Everton eller när Manchester United gästar Anfield. Makalöst atmosfär och det är det absolut bästa jag har upplevt hittills.