sportviktorn

 

Kalmar kom till Gamla Ullevi för att ta sig ann Häcken. Känslan var positiv inför avspark, det brukar ofta bli roliga matcher när Häcken och Kalmar gör upp. Och Häcken har på senare år varit ett lag som passat Kalmar ganska bra. Det har nästan inte spelat någon roll hur Kalmar har spelat, man har ändå gått segrande ur matcherna på något sätt. Dock så fanns det ändå en viss oro inför kvällens match med tanke på alla ändringar som Hasse Eklund tvingats göra i backlinjen. På skadelistan fanns Emin Nouri och Marcus Thorbjörnsson och sen tidigare är Stefan Larsson borta och ser ut att missa resten av säsongen.

 

 

Vi tar det hela från början innan jag plockar fram den stora motorsågen. Det började med att Häcken gjorde mål innan vi knappt hade blåst igång matchen, alltså bokstavligt talat. Kalmar drar på sig en frispark en bit in på egen planhalva och Häcken slår den blixtsnabbt och El Kabir gör inget misstag och sätter bollen distinkt vid första stolpen. Det var ett mål som påminde extremt mycket om Håkan Milds 2-0 mål i bronsmatchen mot Bulgarien 1994, då var det Tomas Brolin som blev fälld och tog frisparken snabbt som Håkan Mild snappade upp och satte bollen elegant. Det är klart att det är vaket av Häcken att ta frisparken snabbt och det är ett fint avslut av El Kabir, men samtidigt kommer vi inte ifrån att det är för dåligt av Kalmarspelarna. Man måste vara med i matchen, det går inte att stå och sova sådär och vänta på att Häcken ska flytta upp spelare i straffområdet. Det handlar om koncentration helt enkelt och den var inte hundraprocentig i det läget. Jag tycker dock inte att Kalmar vek ner sig efter chockstarten och jag såg ingen tendens till att Häcken skulle ta över matchen fullständigt efter målet. Kalmar började sakta men säkert äta sig in i matchen och började hitta ett ganska bra anfallsspel. Man försökte variera spelet med att dels låta Melker Hallberg få bollen centralt och fördela bollar via den vägen, eller så sökte man sig ut mot kanterna mot exempelvis Mats Solheim eller Jonathan Ring. Kalmar uppträdde stundtals riktigt inspirerande och energiskt och det var faktiskt emellanåt riktigt roligt att se Kalmar lira boll. Till slut skulle det betala sig, det blev lite av ett flipperspel vid ett anfall och Jonathan Ring hinner precis fram och chippar in kvitteringen. Nu var känslan positiv och den skulle bli mer positiv när El Kabir fick kliva av planen skadad. Självklart önskar man inte att någon i motståndarlaget ska bli skadad, men om jag får välja att möta El Kabir eller inte så väljer jag att inte möta honom alla dagar i veckan. Det kändes som att Kalmar hade någonting riktigt bra på gång under stora delar av den första halvleken. Det kändes farligt varje gång laget kom till samlade anfall även om man kanske inte skapade de där riktigt heta målchanserna emellanåt. Men så kom då 2-1 istället som en blixt från klar himmel. Det är en boll som spelas ut på högerkanten, Häckenspelaren får lite yta och kan avancera mot straffområdet och han slår en perfekt passning mot bortre stolpen och där dyker en gulsvart spelare upp och det är 2-1. Återigen även det här målet är ett mycket vackert mål men samtidigt går det att kritisera försvarets agerande vid situationen. På reprisen ser man tydligt hur samtliga 3 spelare som i första hand är involverade enbart tittar på boll och glömmer helt bort markeringen och att det faktiskt kan dyka upp någon på bortre stolpen. Nu var det uppförsbacke igen men Kalmar gick till pausvila med underläge 2-1 och det var väl ändå godkänt kan jag tycka, för det fanns tid att vända på steken.

 

 

Jag har tjatat om under de senaste säsongerna att det håller inte att göra en bra halvlek och sen en riktigt dålig halvlek. Jag ber om ursäkt ifall jag upplevs som tjatig i de här sammanhangen men Kalmar klarar verkligen inte av att göra en bra match över 90 minuter. Det har varit alltför många matcher i år och tidigare år då man antingen varit briljanta i första halvlek och sen gjort en urusel andra halvlek och vice versa. Det tydligaste exemplet var mot Norrköping i senaste omgången då Kalmar var bedrövliga i den första halvleken och sedan kom man ut som ett annat lag i den andra halvleken och verkligen körde över allt som rörde sig. Idag var det tvärtom, Kalmar gör en väldigt bra och sevärd första halvlek och med lite tur så hade man kanske kunnat gå till pausvila med oavgjort eller kanske till och med en ledning. Och så kommer man ut i den andra halvleken och är helt bedrövliga. Kalmar var en stor besvikelse i den andra halvleken, det var i stort sett ingenting som fungerade. Kalmar lyckades inte komma i samlade anfall och när man väl kom till inläggsläge så fyllde man inte på med tillräckligt många spelare i straffområdet. Och nu blir jag tjatig igen men jag tycker att Kalmar har förtvivlat svårt att komma till avslut, även om statistiken visade något annat. Men ska man se till riktigt farliga målchanser så skapade Kalmar i stort sett runt 3 stycken. Om jag ska gå in på spelarkritik så vill jag börja med att säga att David Elm var inte alls bra idag. Visst det är inte hans roll att ta emot bollen och göra tunnel på båda mittbackarna och sen borra upp den i krysset, men han måste ändå vara med i matchen. Jag upplevde det som att han blev väldigt osynlig i den här matchen. Han gjorde väl inte bort sig absolut inte men han var inte tillräckligt delaktig i spelet. Samtidigt så får man ge en liten känga till mittfält och backlinje som inte ger honom rätt bollar att jobba med. Davids roll är i första hand att brösta ner eller nickskarva bollen vidare mot Måns eller ut mot kanterna för Ring eller vem det nu är som spelar där och sedan kunna komma till inläggsläge därifrån. Men den största kängan ska inte anfallsspelet ha efter den andra halvleken även om det såklart inte var godkänt. Den kritiken som är mest befogad att ge är backlinjens agerande. Kalmar ska vara glada att siffrorna stannade vid 4-1 det kunde ha blivit mycket mer mål för Häcken än vad det blev med tanke på hur försvaret skötte sig ikväll. Och hur uppträdde backlinjen sig ikväll då? Ja horribelt, det var stundtals rena hönsgården inne i straffområdet. Sebastian Ramhorn gjorde sin första match från start och han såg inte helt stabil ut. Även om det finns anledningar till att han inte var helt stabil så tycker jag ändå att man måste kunna kräva att han håller en jämn nivå. Men det är klart att det kan finnas nerver med i bilden och att det då blir svårare att prestera. Men den stora syndabocken i kvällens match är tveksamt spelaren som jag har tagit i försvar så länge han har varit i Kalmar. Jag har tjatat om att han ska få spela under lång tid och ikväll var det dags för Nenad Djordjevic att få chansen från start när ordinarie Marcus Thorbjörnsson blir borta för ett tag. Nenad har varit en av mina favoritspelare och jag har varit frustrerad över att han har fått så lite speltid som han har fått. Jag fällde nästan en tår när han fick göra mål i den där makalösa matchen mot Helsingborg på Olympia förra hösten då han kvitterade till 2-2 i en match som Kalmar vände från 2-0 underläge till seger 3-2. Och idag får han chansen från start för första gången på länge och han är fullkomligt urusel. Alltså vad håller karln på med? Han är långsam i steget, han hänger inte alls med i löpningarna. Vid vissa tillfällen tar han inte ens löpningarna hemåt. Det finns en situation som jag tycker är ganska talande, det är vid situationen som skulle leda till att Häcken satte 4-1. Häcken ställer om och Melker Hallberg är före Nenad i löpningen hemåt. Det där håller bara inte det är för dåligt så enkelt är det. Men det handlar inte bara om att ta jobbet hemåt, det handlar även om att Nenad var dålig i positionsspelet. Han stod vid flera tillfällen helt på fel ställe och i allmänhet hade han dålig tajming i det han gjorde och han fattade ofta fel beslut. Lägg där till en hel del felpassningar rakt i gapet på motståndaren i ett känsligt läge och fiaskot var fullbordat. Lokaltidningen Barometern sätter betyg 1 till 10 om jag inte har helt fel, jag undrar om Nenad ens får plats på betygskalan. Nu kan man hävda att jag tappar i trovärdighet där jag hela tiden tagit Nenad i försvar och hävdat att han är en riktigt bra spelare och nu så sågar jag honom fullständigt. Men att jag sågar honom är helt befogat, det är bara att titta på matchen i efterhand så förstår ni varför jag gör det. Nenad gjorde sin tveklöst sämsta match i Kalmartröjan och jag undrar om vi någonsin kommer att få se honom spela mer den här säsongen efter den här matchen. En sån här usel prestation gör ju att jag i alla fall tappar förtroendet helt och hållet. Jag känner mig inte alls trygg med att ha Nenad i backlinjen i nästa match mot en spelare som David Accam. När jag tänker efter en löpduell mellan David Accam och Nenad det skulle säkert sluta i en stor katastrof. Vi ska inte gå händelserna i förväg men helt klart är att Nenad fick nu sin chans att visa vad han går för och han misslyckades fatalt med att ta den. Så nej jag vill helst inte se Nenad på planen för en lång tid framöver. I den här matchen var han en säkerhetsrisk och då tycker jag inte att man ska vara i startelvan. Jag ser hellre att Eklund sätter in Hovda på mittbacken eller flytta ner Tobias Eriksson tillfälligt i backlinjen, jag är helt övertygad om att de skulle prestera mycket bättre än vad Nenad gjorde idag.

 

 

Det Kalmar faller på idag är försvarsspelet. Samtliga mål ser riktigt billiga ut och det håller inte att bjuda på så många lägen mot ett så skickligt lag som Häcken. Det finns ljusglimtar här och där, den första halvleken är absolut mer än godkänt. Det fanns indikationer på att det skulle kunna bli någonting riktigt bra av den här matchen men 2-1 målet kom i ett läge då Kalmar hade någonting på gång och jag tror nog att det tog lite knäcken på laget. Och sen är det ju bara att konstatera att gör man en sån dålig andra halvlek som Kalmar gjorde ikväll ja då vinner man inga matcher. Men det som gjorde mig mest besviken ikväll var Nenad utan tvekan, det var så uselt att det är knappt jag kan sätta ord på hur dålig han var. Samtidigt tycker jag synd om honom, nu fick han äntligen chansen från start och han är fullständigt horribel och sumpar förmodligen sina chanser att spela fler matcher innan uppehållet och kanske för resten av säsongen. Men som supporter och lekman i sammanhanget så är min "uppgift" att titta på granska och tycka till om laget och enskilda spelare. Och jag fungerar som så att tycker jag att någon spelare är riktigt dålig då hymlar jag inte med det. Sen får folk tycka att det är taskigt, men jag vill vara tydlig med att jag sysslar inte med personangrepp utan jag tycker bara till om det som spelarna presterar på planen. Och så länge jag håller mig till spelet fotboll så har jag all rätt tycka att spelare är bedrövliga om jag tycker att de är det. Då var det utrett, nu är det bara att blicka framåt. 2 viktiga matcher återstår innan uppehållet, ett drömscenario vore såklart 2 segrar mot Helsingborg och Halmstad. Det är ett viktigt skede som Kalmar går in i nu, det vore bra om man avslutade den här fina våren snyggt med poäng på de sista 2 matcherna. Det vore synd om man vacklar nu mot slutet när man nästan är framme vid VM uppehållet. Och jag har fortfarande inte ändrat uppfattning, jag tror på Hasse Eklunds projekt och jag stöttar honom fullt ut oavsett hur det kommer att gå. Jag tror ändå att får Kalmar ordning på offensiven och hittar tillbaka till den stabila defensiv som lagt grunden för att man ligger där man ligger idag så kan det bli ett bra år. Det viktiga är att Kalmar lyckas hitta en balans mellan bra försvarsspel och bra anfallsspel, och som helhet så gäller det att hitta en stabil nivå som man kan hålla över ett helt år.

 

Det har blivit dags att summera Premier League säsongen 2013/2014, och vilken säsong det blev. Jag tror att alla som följer engelsk fotboll genast skriver under på att det här var den sjukaste och galnaste av Premier League säsonger som någonsin spelats. Det finns en hel del att prata om men jag tänker inte gå igenom lag för lag, det överlåter jag åt andra som är mer insatta i alla lag. Jag tänker fokusera på mitt Liverpool.

 

 

Det är givetvis svårt att summera en säsong såhär strax efter att den är slut men några slutsatser har jag kommit fram till. Jag skulle vilja hävda att nyckeln till att det blev en så pass bra säsong för Liverpool var det som hände i premiären mot Stoke. Det närmar sig slutet av matchen, Liverpool leder med 1-0 och om jag minns rätt tar Agger bollen med handen och det blir straff. Liverpool hade varit det bättre laget i stort sett under hela matchen, visst de hade kommit undan med att Stoke bland annat hade haft en träff i virket men totalt sett var Liverpool det bättre laget i den matchen. Simon Mignolet fick inleda sin karriär på Anfield med att bli matchhjälte då han räddade straffsparken och Liverpool vann matchen med 1-0. Jag menar att den här händelsen är en sån stark bidragande orsak till att det gick så bra som det gjorde för Liverpool den här säsongen. Hade Stoke satt straffen och det blivit oavgjort då hade det blivit mycket negativt snack redan efter första matchen. Jaha nu var vi igång igen eller jaha det är som det har varit de senaste 4 säsongerna. Jag vet inte om ni har hört talats om "Liverpoolförbannelsen", om inte så ska jag lite kort dra vad den går ut på. Den fungerar helt enkelt såhär att när vi har kommit en bit in på säsongen typ 10 omgångar så längtar redan vi supportrar till nästa säsong för vi har redan gett upp hoppet om att just den här säsongen ska bli lyckad. Det är givetvis ett litet skämt i supporterkretsar men jag tycker ändå att det uttrycket säger ändå någonting om hur tufft det har varit för alla som håller på Liverpool det senaste åren. Att vinna premiärmatchen var en stark bidragande orsak till att det gick som det gick. För det är helt enkelt så att lag som slåss i toppen de klarar av att vinna de täta matcherna med uddamålet. Man kan tycka att det är tråkigt, men lagsport fungerar som så att de frågar inte vem som spelar vackrast utan de frågan efter vem som gjorde flest mål och vem som tog flest poäng. Men just i Liverpools fall var det otroligt viktigt att inleda med en seger på hemmaplan och ge supportrarna hopp om att detta skulle bli säsongen då man skulle bli ett topplag igen. Sedan följde laget upp med att vinna mot Aston Villa borta i en mycket jämn match som också slutade med 1-0 seger. I omgången därpå väntade Manchester United och den matchen slutade även den med seger 1-0. Och just efter segern mot United började mitt pessimistiska Liverpoolhjärta att bli lite mer optimistiskt. Det råder såklart delade meningar om vad man tycker om spelet, men jag vill hävda att Liverpool var fullkomligt utspelade mot United hemma. Om United hade varit effektiva och haft en bra dag hade Liverpool förlorat matchen med 3-0 minst. Men nu fick man göra första målet och sedan så lyckades man på något märkligt sätt att försvara ledningen matchen ut och ro hem 3 poäng. Den starten med 9 poäng på 3 matcher la enligt mig grunden för den succéfyllda säsong som det blev.

 

 

Vi förflyttar oss fram till december månad, Liverpool skulle spela borta mot Hull. Det skulle bli en match som många Liverpoolfans helst inte vill blicka tillbaka på. Liverpool spelade så dåligt att det var nästan sämre än när de var som sämst under kanske framförallt föregående säsong. Och då blev man ju genast lite orolig igen och började tänka på de föregående säsongerna som varit allt annat än lyckade. Förlusten kom i ett känsligt läge då många trodde att december månad skulle bli den månad som skulle komma att avgöra en hel del om i vilket skikt av tabellen som Liverpool skulle hamna i när vi spelat 38 omgångar. När dessutom Liverpool ställdes inför två oerhört tuffa utmaningar genom match Manchester City borta 26:e december och mot Chelsea borta den 29 december så skulle poängtapp naturligtvis bli extra kostsamt. Liverpool förlorade båda matcherna med 2-1 och efter den omgången trillade Liverpool ner till en 6:e plats. För tillfället var det totalt mörker, det var otroligt mycket negativa tankar just i det läget. Det kändes som att nu var Liverpool tillbaka på ruta 1 igen. Man kan jämföra det med filmen Måndag hela veckan, samma sak om och om igen det finns ingenting som går framåt utan vi bygger upp någonting och sedan får vi börja om igen. Efter december månad var jag riktigt orolig helt klart.

 

 

2014 skulle inledas med match mot Hull och det fick absolut inte bli förlust igen utan nu var det dags för en seger. Liverpool vann matchen med 2-0 om jag minns rätt efter mål av Agger och Suarez. Och efter den matchen påbörjade Liverpool en helt makalös resa. Vem hade kunnat tro att Liverpool inte skulle förlora en match förrän i omgång 36 mot Chelsea? Inte trodde jag det i alla fall. Segrarna bara radades upp och Liverpool började helt plötsligt at ösa in mål. Jag har de senaste åren suttit och gnällt på att offensiven håller inte och att Liverpool står och faller helt och hållet med Suarez. Men den här våren har Liverpool visat att man är ett kollektiv och att det är tillsammans som man vinner matcherna. Och det finns så många historier att berätta från den här upplagan av Liverpool. Ta bara en sån sak som att John Flanagan får slå igenom på allvar. Han var bara tänkt som en tillfällig vikarie för José Enrique som varit skadad i stort sett hela tiden. Men han petade Cissokho och tog en ordinarie tröja. Att slå sig in i Liverpools startelva som 21 åring är otroligt imponerande, jag tycker det är otrolig prestation. Martin Skrtel, det var många som sa efter matchen mot United 1 september då han var en gigant på planen och var matchens lirare utan tvekan att det här var väl ett perfekt avslut på Liverpoolkarriären. Jag var helt övertygad om att han skulle få lämna laget, och det var framförallt Napoli som det handlade om i första hand. Men Skrtel tog sig i kragen och har spelat kontinuerligt under resten av säsongen vad jag kan minnas och tagit tillbaka sin plats i laget igen. Raheem Sterling, han var ju helt okej förra säsongen men jag kunde aldrig föreställa mig att han skulle utvecklas såhär fort och bli såhär bra. Jag kände under vårens matcher att han gjorde som han ville stundtals och då pratar jag om allt möjligt, sättet att tänka fotboll att springa och att öppna för andra. Han spelar otroligt moget och jag hoppas verkligen att han är nästa stora stjärna. Jag tror att han kommer vara en enormt viktig kugge i engelsk landslagsfotboll framöver. Men den som har gjort allra störst framsteg den här säsongen är givetvis Luis Suarez det går ju inte att säga något annat. Jag tycker att han i sina bästa stunder har varit en världsspelare. Visst, jag ska vara nyanserad i analysen och påpeka att han har inte varit helt prickfri under säsongen. Det har funnits några tillfällen då han har lagt fokus på att gnälla på domaren och ibland har han visat upp sin dåliga sida då han filmar och fjantar sig och det ska han ge fan i. Kan han lämna den biten helt och hållet så är han ju en drömspelare som alla vill ha. Suarez stannade på otroliga 31 (!) mål när vi summerar säsongen. Då ska vi inte glömma bort att han spelade inte de första 5 matcherna om jag minns rätt och ändå lyckas han göra 31 mål. Det är ju helt otroligt, nu med facit i hand om han inte hade bitit Ivanovic i den där matchen då hade han förmodligen gjort 40 mål för så pass bra har han varit i år. Och det som gör det extra intressant att om han inte hade bitit Ivanovic då hade det förmodligen inte gått så bra som det gjorde den här säsongen. Jag tror att den incidenten blev lite av en väckarklocka för Suarez, jag tror att han kände att nej vad håller jag på med nu får det räcka. Och bortsett från att han fortfarande filmar ibland och kanske kan bli lite väl tjurig ibland under matcherna så tycker jag ändå att det är en helt ny Suarez vi har sett den här säsongen. Förhoppningsvis blir han kvar även nästa säsong, men det är jag övertygad om. Han har gnällt över att han inte har fått spela Champions League fotboll, men nu får han ju göra det med Liverpool om han väljer att vara kvar. Jag tycker att han är skyldig supportrarna och klubben att stanna kvar, för nu har man tagit sig till Champions League och det är det som Suarez har velat och då tycker jag att han ska ta vara på den här möjligheten att stanna kvar och fortsätta resan framåt.

 

 

Avslutningsvis vill jag säga att det blev nästan en perfekt säsong för Liverpool. Men jag skulle inte vilja säga att Liverpool är säsongens lag. Däremot råder det inga tvivel om att Liverpool blev vårens lag. Det hände någonting efter den där matchen mot Hull på nyårsdagen. Laget började visa upp en offensiv som var i lika hög klass som Real Madrid och Barcelona. Spelare som Joe Allen och Jordan Henderson fortsatte att ta stora steg i utvecklingen och blev viktiga pusselbitar för laget. Simon Mignolet som många tvivlade på inför säsongen att det skulle vara ett stort steg för honom att ta en plats mellan stolparna i en sån anrik klubb som Liverpool. Men belgaren visade att han håller för spel även på den här nivån. Det var riktigt roligt att följa Liverpool under våren, jag fick nästan lite vibbar från säsongen 2008/2009 när man slogs med United om guldet och det höll nästan på att gå hela vägen. Den här gången var den där första Premier League titeln närmare än den någonsin har varit. Men jag kan känna nu med facit i hand att det som skulle stoppa Liverpool det var de själva och det blev också de själva. För den insatsen som man stod för mot Chelsea var inte alls bra. Det spelar ingen roll att Chelsea parkerade en hel bussterminal framför sitt mål, man måste kunna spela mot vilka försvar och spelsystem som helst om man ska vinna mästerskap. Och jag har varit inne på det tidigare och jag säger det igen, vill man bli ett riktigt topplag och även i ett längre perspektiv kunna lyckas ute i Europa ja då gäller det att kunna spela på en uddamålsledning eller en tvåmålsledning också och det har inte Liverpool lyckats med fullt ut den här säsongen. Och det är bara att titta på slutresultatet, Liverpool gjorde 101 mål och då är man enligt mitt tycke ett mästarlag. Men om vi tittar på defensiven så har Liverpool släppt in hela 50 mål, det håller inte på länga vägar om man ska vinna ligan. Det som behövs för att Liverpool ska bli ett topplag även nästa säsong är att man gärna kryddar offensiven med en forward. Men viktigast av allt, Liverpool behöver fylla på med en mittback till. Det behövs en riktig fältherre i mittförsvaret som kan ta tag i saker och ting när det börjar bränna till i matcherna. Jag ser inte riktigt att Skrtel, Agger, Kolo Touré eller Sakho är den typen av spelare som verkligen kan ta på sig det här enorma ansvaret som krävs för att vara en ledande mittback. Nu vet jag att det här inte kommer att hända men jag skulle vilja ha in en mittback som är i lika hög klass som Thiago Silva, det hade varit ett drömscenario. Lyckas Liverpool att spetsa till laget lite till nästa säsong så är jag övertygad om att Liverpool går en mycket ljus framtid till mötes. Går man från en 7:e plats till att bli 2:a och göra 101 mål totalt, då sitter man verkligen och ruvar på någonting riktigt stort. Vilken säsong det blev, det har varit ett nöje att var Liverpoolsupporter. Liverpool har under våren visat upp ett spel som håller lika hög klass som de riktigt stora giganterna inom fotbollen och det är bara att tacka och ta emot.

 

Det görs ju massor av filmer inom actionthrillergenren och de allra flesta är tyvärr antingen uppföljare eller nyinspelningar av gamla succéer. Jag upplever det som att det är väldigt sällan det dyker upp en ny actionthriller som både har ett intressant manus och verkligen är spännande, men det är filmen Non-stop. Den är regisserad av Jaume Collet-Serra, som bland annat gjort Unknown med Liam Neeson. Och Liam Neeson har även huvudrollen i den här filmen.

 

 

Liam Neeson spelar en sorts flygpolis som ska finnas ombord på planet civilklädd för att smälta in bland folket och uppgiften är att se till att inga obehagliga överraskningar inträffar. Och han kliver ombord på ett plan som ska flyga från New York till London om jag minns rätt. Till en början verkar allt vara som vanligt men efter ett tag får Bill ett meddelande på sin telefon att om inte 150 miljoner dollar förs över till ett konto kommer en passagerare att dö var tjugonde minut. Bill svarar på meddelandet, mysteriet har startat och jakten på den skyldige kan börja.

 

 

Mina förväntningar på Non-stop var ganska höga, det var med ett stort intresse som jag satte mig i salongen. Jag kände på mig att det här kunde bli bra. Efter Takenfilmerna och Unknown har suget efter att se Liam Neeson in action bara växt. Och visst blev det här så bra som jag hade hoppats på. Men det fanns också lite orostankar hos mig gällande det här projektet. Jag var rädd för att det inte skulle gå att skapa riktig thrillerspänning eftersom hela filmen mer eller mindre utspelar sig på flygplanet. Och frågan är naturligtvis relevant, hur ska man lyckas skapa riktig spänning och puls när nästan hela filmen utspelar sig på ett flygplan? Mitt svar på den frågan är kort och gott, se filmen Non-stop. För i det här fallet lyckas man verkligen att skapa äkta thrillerspänning. Non-stop är när det gäller pulshöjande thrillerfilmer det absolut bästa jag sett på en biograf. När väl allt kommer igång så finns det hela tiden den här krypande och tryckande spänningen med under resten av speltiden. Hade jag haft en klocka med mig hade jag inte slängt en blick mot den någon gång för jag hade fullt fokus på filmen. Speltiden 1 timme och 45 minuter är helt perfekt, för sen orkade jag inte mer. Det bästa med Non-stop är att det hade inte spelat någon roll vilket humör jag var på, jag hade förmodligen tyckt att den var lika bra ändå. Och för att återgå till spänningen, det finns spänning och så finns det spänning. Det här är så spännande att man känner att man lever, hjärtat pulserar verkligen. Och det fanns flera moment då jag på riktigt kände att jag måste lugna ner mig lite nu, annars kommer jag inte klara nästa överraskning. Det är inte ofta som jag blir så påverkad att jag känner den känslan, och bara det gör ju Non-stop till den fantastiska film som den är. Jag var inne på att jag var orolig för att det inte skulle gå att skapa spänning när merparten av filmen utspelar sig på ett flygplan. Nu med facit i hand visade det sig att det bara var till filmens fördel. I och med att det hela utspelar sig på ett flygplan så blir filmen automatiskt liten och intim. Och det blir ju lite klaustrofobiframkallande i och med att det hela händer mitt uppe i luften det finns ingenstans att fly. Det är klart att om man är flygrädd eller inte gillar thrillers överhuvudtaget då ska man såklart inte se den här. Men om man bara vill bli underhållen så tycker jag definitivt att man ska hålla utkik efter den här när den väl släpps på dvd och blu-ray. Det här manuset är ju helt fantastiskt, det spelar ingen roll att motivet till att planet blir kapat blir lite krystat och inte så trovärdigt. För man måste helt enkelt se det som en helhet. Hade de bara varit vanliga dialogscener i 2 timmar och det knappt hade hänt någonting då hade jag sågat den här filmen vid fotknölarna. Men själva resan fram till när väl säcken knyts ihop är helt magisk. Och i skrivande stund kommer jag på ytterligare en grej som gör Non-stop till en förbannat bra thriller. Man försöker ju räkna ut allting långt innan säcken knyts ihop, man försöker verkligen bygga ihop pusslet själv. Det är bara det att grejen med den här filmen är att den lurar en hela tiden, man kan ta mig sjutton inte lista ut hur allting hänger samman. Alla ombord på planet blir misstänkta för att ligga bakom kapningen, ja till och med Bill själv blir misstänkt men jag ska inte avslöja några detaljer kring det för jag känner att den här filmen ska man se utan för mycket information på förhand. Jag hade bara läst en liten kort synopsis om vad det här gick ut på, men jag hade inte sett någon trailer och inte heller någon kort teaser och det är jag så förbannat tacksam för. Att jag inte visste så värst mycket om den här storyn gjorde att den verkligen kom fräscht till mig där och då i biosalongen och det gjorde att det här verkligen blev något alldeles extra. Jag förstår inte de som tycker att Non-stop är tråkig, då måste man som filmkritiker gå in med extremt höga krav om man inte tycker om den. För det händer ju saker hela tiden under de knappa 2 timmarna som den håller på, som sagt hjärtat pulserar det känns som att man ska avlida av en hjärtattack stundtals. Jag satt helt klistrad i biosalongen och kunde knappt sitta still. Jag brukar gnälla på att thrillers och kriminalare inte har någon riktig spänning och puls, men här fick jag ju precis det jag ville ha. Återigen den här filmen har en sådan krypande och tryckande spänning att det blir så nervigt, den kryper verkligen in under skinnet på en och den känslan är ju helt underbar. Det är skönt att det kan komma en film som Non-stop med tanke på att det kommer så otroligt mycket skit inom actionthrillergenren. Samtidigt är inte Non-stop fullproppad med hjärndöd action utan det är en smartare film än vad man kanske först tror. Dramat och pulsen ligger i dialogen och i det faktum att varenda jäkel i stort sett blir misstänkt för att ligga bakom kapningen och många råkar illa ut. Nu drar jag till med väldigt fina ord här, men den här filmen håller samma klass som Martin Scorseses The Departed. Lika svettig som jag var efter att ha sett The Departed, lika svettig och utmattad var jag efter att ha sett Non-stop av Jaume Collet-Serra lägg det namnet på minnet, jag är övertygad om att jag kommer se fler filmer av honom om han håller sig till den här genren ett tag. Om vi ska prata betyg så sätter jag en 4 av 5 på Non-stop, vill man bara bli underhållen och framförallt vill man känna att man lever så ska man se den här. Jag är glad att den här filmen gjordes och jag har fått tillbaka hoppet om att det går att göra bra filmer inom denna genre. Jaume Collet-Serra tack så hemskt mycket för att du gjorde den här filmen.

 

 

 

 

Igår tog Everton emot Manchester City och situationen var väldigt udda både för mig personligen och för alla som håller på Liverpool. Skulle Everton sno någon poäng av City så skulle situationen i titelracet förändras inför den sista omgången. Men om City lämnade Goodison park med en seger, ja då hade man skaffat sig ett mycket bra utgångsläge inför avslutningen. Det slutade med seger för City, man skrämde bort spöket på Goodison park. Man har haft svårt på just den arenan tidigare men den här gången visade man att ingenting kan stoppa dem.

 

 

Givetvis var det en enorm besvikelse att inte Everton lyckades peta in en boll på slutet. Otroligt retfullt direkt efter slutsignalen. Man kan skylla ifrån sig till höger och vänster och ja jag håller med om att tilläggstiden kanske borde varit 8 minuter lång. Jag kan tycka att Dzeko skämde ut sig när han låg ner på planen i 5 minuter minst och visade inget tecken på att ta sig upp för egen kraft för att sedan ledas av planen och sedan komma in igen som om ingenting hade hänt. Det som Dzeko höll på med där hör inte hemma på en fotbollsplan, man filmar inte så är det bara och jag tycker det är beklämmande att det här fortfarande existerar i så pass stor utsträckning som det gör. Men bortsett från det tycker jag att City visade upp mästartakter. Jag tyckte City agerade väldigt bra matchen igenom och framförallt när man hamnade i underläge efter 10 minuter. Det är lätt att man som lag blir stressad då publiken tänder till och det blir allmänt jobbigt att spela. Men City drabbades aldrig av panik, utan de fortsatte att följa sin matchplan. De låg rätt i positionsspelt och utöver målet släppte City inte till särskilt mycket i den första halvleken. Sen klev han ju fram ytterligare en gång, Kun Agüero. Han avslutade ett väldigt fint anfall och satte bollen säkert bakom Tim Howard. Dock fick Agüero kliva av planen skadad ännu en gång och det är nu mitt största argument för att City vinner ligan kommer. Agüero är en otroligt viktig spelare för City, han besitter enorma kvalitéer. Han är allt tycker jag, alltifrån tekniken till snabbheten och framförallt han har en förmåga att göra mål på alla möjliga sätt. Men blev City ett sämre lag när han fick lämna planen? Svar nej. Det är det som är Citys största styrka att man har en sån stor bredd i truppen. Man har Dzeko, Yaya Touré, Negredo, David Silva, Jesus Navas för att nämna några. Det finns många i det här laget som kan kliva fram och avgöra när matcherna står och väger. Den bredden som City har den ser jag inte riktigt i Liverpool.

 

 

Det finns en situation som jag tycker sammanfattar den här säsongen på ett tydligt sätt. Everton får mer eller mindre ett friläge men Joe Hart tippar bollen till hörna, City får bort hörnan och kontrar in 1-3. Man kan tycka att det är tillfälligheter men jag ser det inte så. Men lag har tur och framförallt bra lag förtjänar tur. Jag vill hävda att hade det här inte varit Citys år då hade Everton fått in 2-2 och då kanske det hade blivit en riktig rysare mot slutet och City hade kanske tappat poäng. Men City har det där extra flytet som mästarlag har. Men självklart pekar vårens resultat på något helt annat, egentligen det ju vara Liverpool som ligger uppe i topp och har avgörandet i egna händer. Men jag tycker vi måste kunna sortera korten. För mig är inte Liverpool säsongens lag, däremot är Liverpool vårens lag och det är en viktig skillnad. När Liverpool förlorade mot Chelsea 29 dec låg laget 6:a. Sen har Liverpool gjort en fantastisk resa och utvecklats enormt mycket. Jag vill hävda att spelare som Jordan Henderson, Joe Allen, Raheem Sterling och Philippe Coutinho för att ta några exempel de har gjort en fantastisk vår. De har fått absolut max av sin förmåga för att inte säga ännu mer. Men det går inte att begära att Liverpool skulle gå rent under resten av våren. Om Liverpool hade vunnit resterande matcher av den här säsongen hade laget slutat på 14 raka segrar. Man måste ju vara realist, det ska otroligt mycket till för att stå för en sådan prestation. Ju mer matcher du vinner desto närmre en förlust kommer du och det gäller alla lag. Och då är det många som säger att City och Chelsea de är klart att de kommer att tappa poäng i nån match. Ja men om de kan tappa poäng med sin trupp vad är det som säger att Liverpool inte ska kunna göra det med sin trupp. Det är väntat att utgångsläget är som det är. Jag sa innan säsongen att City skulle vinna ligan och det står jag fast vid. Och det främsta argumentet jag har att komma med är som jag var inne på att de har den bästa truppen. Och visst Chelseas slog City i båda matcherna och Liverpool slog City för några veckor sen så egentligen så talar ju det för något helt annat scenario. Men om man tar ett helhetsgrepp och granskar de här 3 lagen så är det City som har den bästa truppen. Om nån hade sagt till mig innan säsongen att Liverpool skulle ha en chans på ligatiteln med 2 omgångar kvar hade jag skrattat den personen rakt i ansiktet. Men Liverpool har visat att de har något riktigt bra på gång och det ska bli spännande att se om de inte går i fällan och står för en medioker säsong vilket var fallet sist de gick in i en säsong med en succéfylld säsong bakom sig. Chansen att Liverpool vinner ligan är 1 procent och chansen att City vinner ligan 99 procent. Okej om City hade mött Arsenal borta i nästa match då hade jag fortfarande haft hopp om ligatiteln. Men City har Aston Villa respektive West Ham kvar att möta hemma. City möter alltså två lag som inte har någonting att spela för på hemmaplan, det går inte att få ett större guldläge än så. Det här läget kan inte City missa, det finns inte en chans att man missar det. Och skulle man göra det så måste det vara den största missen på länge. Det kan fortfarande bli en målskillnadsaffär av det hela men då pratar vi om att Liverpool ska vinna sina sista matcher med 7-0 eller något i den stilen och nog för att Liverpool har gjort mycket mål den här säsongen men nej det blir inga storsegrar i dessa sista två matcher. För att ge den mest optimistiske Liverpoolsupportern ytterligare lite hopp så kan jag säga såhär att om City tappar poäng mot Villa och Liverpool slår Crystal Palace då har Liverpool det i egna händer inför söndag. Jag tror att Liverpool klarar av att slå Newcastle som tagit semester sedan länge, men då är det verkligen absolut sista chansen nu i veckan när Villa gästar Etihad Stadium. Men som sagt jag tror att City går rent de här två återstående matcherna. Visst större under har skett genom åren, men nej det här är avgjort det finns inte på kartan att City missar guldet.