sportviktorn

 

Jag har under ganska lång tid funderat över hur stort gapet är mellan de absolut största klubbarna i fotbollseuropa och de övriga som konkurrerar om uppmärksamheten. Det är klart att det inte bara har handlat om Barcelona, Real Madrid och Bayern München under de senaste åren i Champions League slutspelet men det har ändå känts som att dessa tre fotbollsgiganter ligger på en sjukt hög nivå som inte något annat lag kan matcha. Ikväll på Juventus stadium i Turin fick vi ett helt annat besked än vad vi trodde att vi skulle få. Juventus kunde störa självaste Real Madrid, inte på grund av så mycket bättre kvalité men man plockade fram det stora hjärtat.

 

 

Matchen i sig utvecklades till något alldeles extra, det kan vara en av säsongens bästa matcher till och med. Jag tycker att bägge lagen spelade med ett högt tempo i passningsspelet, det var stundtals bra anfallsspel från båda håll men däremot saknades udden i avsluten för att det här skulle bli ett riktigt målkalas. Sedan ska man såklart inte förminska målvaktsspelet, för det var ju inte vilka som helst som vaktade målet för respektive lag. Buffon håller fortfarande på den här nivån, han är placeringssäker och kommer ofta bra ut i luftrummet när inlägg och hörnor slås och när han lämnar retur då lämnar han oftast bra returer. Casillas kan jag tycka har fått lite väl mycket skit för sin insats i VM, visst han var inte bra under VM men det är fortfarande en förbannat bra målvakt som kommer upp stort och som gör matchavgörande räddningar. Men nu ska vi prata om den här matchen ur ett Juventusperspektiv först och främst med tanke på att jag håller på de svartvita. Vi fick en bra start i och med det tidiga målet och jag tycker att målet vi gör är ganska talande för vilken nivå vi ligger på. Så fort Tevez blir rättvänd och kan komma i 1 mot 1 läge då är han ruggigt farlig, och sedan har vi Morata som en liten joker inne i boxen som dyker upp precis på rätt ställe och petar in returen. Man kan tycka att det är väl ingen konst att göra mål på en sån retur, men det gäller att vara på rätt plats vid rätt tillfälle du ska fortfarande ta dig till läget och Morata visar upp fin spelförståelse genom att smyga upp mot bortre stolpen och sedan är han där och kan peta in returen i öppet mål. Efter målet kändes det lite som att vi gick på rus. Stundtals tyckte jag att vi spelade ett offensivt försvarsspel likt det vi spelade under Antonio Contes tid vid rodret vilket var befriande att se. Jag tycker att vi presterar som bäst när vi pressar högt med fart och inte gör motståndaren någon lugn stund med bollen. Sen går det inte att spela den typen av försvarsspel i 90 minuter det säger sig självt, men jag tycker att man ska röra sig mer åt den typen av försvarsspel. Ronaldo, Bale och Toni Kroos för att några exempel de är otroligt bollskickliga spelare men vad är det bollskickliga spelare som är bollkära avskyr allra mest? Jo det är när de möter ett motstånd som är på de som bålgetingar, när du möter en Vidal som kommer farandes och som sätter in en tackling eller är där med ett långt ben för att bryta passningen ja då är det helt plötsligt inte lika roligt att bolla runt. Det gäller att hela tiden ligga på de bollskickliga spelarna som vill ha lugn och ro och se till att de inte får den där extra tiden på sig att göra något konstruktivt med bollen. Och när man ser en spelare som Pirlo delta i press spelet då blir man ju nästan tårögd. Pirlo är mest känd för att vilja dra ner på tempot och hålla i bollen, men inte särskilt intresserad av att jobba utan boll men bitvis gjorde han det ikväll och det var fantastiskt att se. Däremot föll vi in i perioder då vi blev rejält tillbakatryckta av Real Madrid och de tilläts etablera långa anfall på oss och då blir vi stressade. När vi mer eller mindre börjar backa in i knät på Buffon ja då börjar det bli jobbigt och inte hållbart i längden. Det är så kvitteringsmålet kommer till också, visst det är lite turligt att bollen når fram till Carvajal om jag minns rätt på högerkanten men det är följden av att Real Madrid fick bolla runt under en längre period och då blir vi straffade till slut. Sen är det slarv i markeringsspelet som bäddar för Ronaldos mål. Chiellini och Bonucci är så pass rutinerade att de borde veta att när du möter en av världens bästa spelare då gäller det att ha koll på vart du har honom. Jag vet att det är lätt att blicken söker bollen, men det gäller att för ett ögonblick titta vad du har bakom dig. Även Lichtsteiner står och sover vid målet, när han ser att Bonucci väljer att gå ut och stöta då ska han så fort som möjligt ta sig in framför Ronaldo för att kunna störa honom tillräckligt mycket för att han ska missa målet. Sen tycker jag att Allegri tog lite av ett felbeslut genom att spela Lichtsteiner som högerback istället för Barzagli. Lichtsteiner är en mycket bra högerback men då pratar vi offensivt, han är jättebra på att hänga med i anfallen och han har en bra inläggsfot och han tillför väldigt mycket i vårt anfallsspel. Men i defensiven slarvar han något enormt, ibland vill han hålla i bollen lite för länge och han vill gärna överarbeta situationer och det har straffat oss en och annan gång vilket kostat oss en del poäng i ligaspelet exempelvis. Barzagli är inte lika bra offensivt, absolut inte lika löpstark som Lichtsteiner men nu var det ju inte Parma vi mötte utan det var Real Madrid. Det är Ronaldo, Bale, Kroos, James och Isco som står på andra sidan, kreativa offensiva spelare som kan hitta på precis vad som helst med bollen och framförallt göra saker med bollen i hög fart och då behöver du en ytterback som är följsam i sitt försvarsspel som inte chansar för mycket. Jag har inget emot att ha Lichtsteiner på planen, men spela honom då som ytter och Barzagli som högerback alternativt behåll fyrbackslinjen och spela Lichtsteiner som högerback men Barzagli och Bonucci som mittbackar just för att kompensera Lichtsteiners brister i defensiven. Nu ska jag inte gnälla för mycket på hur Allegri formerade laget då vi fick med oss ett bra resultat, men till returen kan det vara läge att göra om lite i backlinjen.

 

 

Men som sagt varför sitter jag här och gnäller när Juventus precis har slagit Real Madrid med 2-1 inför ett fullsatt och kokande Juventus stadium? Ja jag vet inte, jag tror det har och göra med att jag är den där supportern som väldigt sällan är nöjd. Jag är lite för mycket perfektionist i mitt supporterskap, jag vill så gärna att alla bitar ska falla på plats. Men det är klart att jag är nöjd med resultatet och hur det hela utvecklade sig. Visst jag kan tycka att vi emellanåt drog tillbaka styrkorna lite för mycket när det fanns läge att kliva fram mer i banan. Och jag är öppen med att är det någonting jag har väldigt svårt för när det gäller fotboll då är det när lag som har läge att lägga i en växel till för att såra motståndaren ännu mer inte gör det. Nu ska vi förvisso inte prata om Chelsea av alla lag i det här läget, men jag kan bara kort nämna de som ett exempel. Chelsea har ett resultat spela på när de tar emot PSG i returen i åttondelsfinalen, Zlatan blir utvisad och Chelsea får spela stora delar av matchen med en man mindre. Men Chelsea valde att backa hem för mycket och enbart försöka spela av matchen genom att dra ner på tempot alldeles för mycket. Och jag tycker att ja du kan komma undan med att inte våga satsa fullt ut för att få till bästa möjliga resultat, i vissa fall kommer du undan men i grund och botten tycker jag ändå att till slut får den typen av feghet som jag ändå tycker jag det är stora konsekvenser. Chelsea blev straffade genom att till slut åka ut mot PSG efter förlängning just för att man inte vågade spela ut och satsa mer framåt. Juventus kunde ha blivit straffade mycket hårdare om Real Madrid hade haft en bättre kväll. Det fanns några tillfällen då vi blev för passiva, vi kom upp inte upp i press spelet tillräckligt mycket och återigen det går inte att jaga boll i full fart i 90 minuter det är inte det jag säger men du måste finnas på plats i försvarsspelet du måste täcka dina ytor, skära av vinklarna så att inte det där perfekta inlägget kan slås och så vidare. Och ett minus är ändå att jag tycker att totalt sett har vi ett lite för svagt mittfält för att vi ska ha en chans att nå finalen. Stefano Sturaro tycker jag inte riktigt håller på den här nivån, han måste ta plats på ett mycket tydligare sett än vad han har gjort i ligaspelet men framförallt när det kommer till den här typen av stora och viktiga matcher. Marchisio har jag varit inne på tidigare, var en fantastisk spelare en gång i tiden men han har tacklat av fullständigt under den här säsongen. Han bidrar inte med löpningar i offensiven längre och okej det må så vara men då måste han ju åtminstone fylla en funktion i defensiven. Men för att vara en defensivspecialist som han nu håller på att skola om sig själv till så är han ju inte alls bra i defensiven. Han springer inte tillräckligt mycket, han tajmar sina brytningar fel och han har svårt att hantera bollen och i allmänhet är han riktigt dålig. Och det är klart att det känns inte särskilt bra att gå in med en Stefano Sturaro som är ett oprövat kort i de här sammanhangen och en Marchisio som har tacklat av fullständigt inför returen. En som däremot har fått ett rejält uppsving på senare tid är Vidal. Det är samma sak där, han har gjort samma resa som Marchisio han var riktigt bra en gång i tiden och gjorde massivs med mål och poäng. Men han är inte den där riktiga poängspelaren längre, men vad gör man då när man har tappat lite av spetsegenskaperna i offensiven jo man får ta det hårda jobbet för laget och det gör han på ett fantastiskt sätt. Han sliter och kämpar i närkamperna, han vinner nickdueller och han hade en situation då han lyckades bryta bollen perfekt vilket var viktigt för hade han inte lyckats med den brytningen hade vi haft ett mycket farligt läge för Real Madrid. Han är placeringssäker, står ofta rätt i sin position och som sagt han har börjat tuffa till sig på slutet. Sen har vi Tevez och Chiellini som på något sätt personifierar Juventus insats i den här matchen. Carlos Tevez, jag var så arg när det blev klart att han skulle flytta till Juventus. Det är klart att man har sett honom vara briljant i Manchester United och bitvis i Manchester City, men med tanke på hur hans sejour i Premier League slutade så var jag ju inte speciellt sugen på att han skulle spela i något av de lagen som jag hejade på. Jag var rädd att han skulle kliva in och rasera den goda stämning som säkerligen redan fanns i truppen i och med att laget hade börjat vinna ligatitlar igen. Men det är en helt pånyttfödd Tevez som vi ser i Juventus och det är förbannat kul att se. Jag vägrade stundtals jubla när han gjorde mål för Juventus, och det där med att han bar tröja nummer 10 var också en nagel i ögat för mig. Men allt det där kan jag bara släppa nu, för nu har han bevisat att han är värd att bära en Juventuströja. Jag tror helt enkelt att han har mognat som människa, sen tror jag att det var nyttigt för honom att få Antonio Conte som tränare i och med att han är en tränare som gärna eldar på sina spelare och verkligen ryter till när någonting inte är bra. Allegri kanske är lite lugnare i humöret men han vill ändå ha ordning och reda och jag får en känsla av att Tevez under sin tid i Juventus har spelat under tränare som han har känt mycket starkt förtroende för. Men det är ju inte bara genom alla hans fantastiska mål som han har varit en tillgång för det här laget. Han har även fungerat bra som en uppspelspunkt och targetspelare, får en långboll mot sig kan brösta ner den och sedan fördela den vidare. Men han har också blivit bättre på när han ska hålla i bollen för att få upp laget högt upp i banan, eller när han ska spela hem bollen för att vi ska börja om vårt anfall. Tevez var en anfallare av absolut världsklass under stora delar av sin tid i Premier League, men det rådde en del osäkerhet kring vart han stod som fotbollsspelare när han kom till Juventus. Men såhär i efterhand är jag så glad över att han hamnade i Juventus, för som han har tillfört det här laget spetskompetens men också energi. Den löpningen han tar med bollen när vi får läge att ställa om vilket sedan leder till straffspark och 2-1 det var ett cirkusnummer i sig. Men det var också ett kvitto på hur han har mognat som spelare. En Tevez under slutet av sin sejour i Manchester City hade förmodligen inte riktigt vetat vad han skulle göra med bollen i det där läget, men här var det inget snack om saken full fart framåt bollen skulle transporteras mot målet och sedan är han stark och håller undan Carvajal så pass mycket att han tvingas vräka omkull honom. För mig väger maxlöpningen på omkring 60 meter från Tevez mer än straffmålet. Ja anfallare ska göra målen det är det som är deras främsta uppgift, men bara man jobbar hårt så kommer tränaren inte att skälla på dig och publiken kommer inte att skälla på dig. Du kan kompensera att du inte gör mål i varje match genom att bidra med ett hårt jobb, genom att springa ligga rätt i positionsspelet och dela ut tacklingar. Chiellini är en spelare som man skulle kunna skriva ett eget inlägg om. Jag är fullt medveten om att många har problem med honom både spelare och supportrar. Jag förstår att man som supporter till motståndarlaget föraktar honom, men som Juventussupporter kan jag bara inte tycka illa om honom. Visst han är usel på att spela teater, emellanåt filmar han något rejält vilket inte är roligt att se det tycker jag är fel såklart. Men det är en förbannat bra karaktärsspelare som eldar igång laget när det blåser på toppen. Och han tvekar inte att gå in i en tuff duell och ta smällen. Hur många gånger har han inte spelat med ett bandage runt pannan. Ja han filmar en del ibland och det är inget jag accepterar, men det är fortfarande en oerhört duellstark spelare som är väldigt bra utan boll framförallt. Med boll är han ganska tekniskt begränsad och det ställer till det för honom en del när han spelat ytterback men han gör det ändå okej, men han är i första hand mittback. Och jag tycker att den matchen han gjorde ikväll på något sätt symboliserar det som jag vill komma fram till. Ja det är klart att spelare för spelare är Real Madrid ett bättre lag än Juventus det går inte att argumentera bort det. Men ikväll hade Juventus någonting som Real Madrid inte hade. Nämligen stort hjärta. Vi jobbade något kopiöst för varandra när det i första hand handlade om att behålla 2-1 ledningen. Vidals tacklingar, Pirlos tacklingar, Tevez löpningar, Chiellinis klokhet, Bonuccis huvudspel precis allting stämde för Juventus ikväll. Den här matchen bevisade att plockar du bara fram det stora hjärtat då kan du slå vilket lag som helst. Och då spelar det ingen roll om man heter Real Madrid, är man inte beredd att ta fighten ut till fingerspetsarna då är man inte beredd att göra precis vad som helst för att vinna. Det går inte att jogga omkring lite lätt som Gareth Bale och James Rodriguez gjorde och tänka för sig själv "Oj då vad fysiskt Juventus spelar det här vart ju för jobbigt". Är man inte beredd att slå sig blodig bokstavligt talat i Chiellinis fall då är man inte värda att vinna matchen, det minsta man kan kräva är att man offrar sig för varandra. Jag går in och gör den här brytningen för att det är bäst för laget som Vidal gjorde vid flera tillfällen. Tevez kommer ensam mot 4 Realspelare, är det läge att försöka sig på något svårt här? Nej här gäller det att vinna lite tid jag försöker hålla i bollen så mycket som det bara går och vips Tevez vinner en frispark. Evra och Lichtsteiner kommer upp på varsin kant för att ge understöd till mittfältet så att vi kan hålla i bollen lite mer. Det är den typen av uppoffrande spel som gör att man vinner viktiga matcher. Nej det här är inte avgjort än, det är möjligt att Real Madrid går på knock och kör över oss med 5-0 i returen och så var det roliga slut. Men oavsett hur det går i returen, den här matchen kan ingen ta ifrån oss. Det här var matchen då uppstickaren Juventus tack vare ett sanslöst hårt jobb lyckades besegra giganten Real Madrid. När spelare som Ronaldo, Gareth Bale, Toni Kroos, James och Isco ser obekväma ut och bara verkar vilja att matchen ska ta slut då har du lyckats störa Real Madrid tillräckligt mycket för att vinna. Det går alltid att kräva mer, det är klart att 3-1 hade varit det perfekta resultatet men nu har vi ändå att läge att kunna avancera. Och spelar vi med den här attityden i returen då kommer Real Madrid få något att bita i. Världsspelare på varje position det spelar ingen roll, stort hjärta slår klass alla dagar i veckan. Är du inte beredd att göra den där extra uppoffringen för dina lagkamrater då kommer du förmodligen förlora. Men det finns något riktigt vackert i detta Juventus som jag inte har sett på länge. Det finns en hunger efter att vinna någonting riktigt stort igen, men framförallt det finns en ordentlig vikänsla i laget. Här är det laget som går före jaget, det är precis den inställningen som Juventus har spelat med de senaste säsongerna och i synnerhet ikväll. Orkar Juventus göra en lika heroisk insats på Bernabeu om en vecka då är jag övertygad om att Juventus kan komma att spela Champions League final i början av juni. Det är inte 11 individer som spelar fotboll i dagens Juventus, det är 11 lagspelare som står på planen. Juventus håller på att bygga upp någonting riktigt stort. Vi har bevisat att vi kan matcha Real Madrid i en enskild match, om vi kan matcha de över ett dubbelmöte? Det återstår att se, men vi är helt klart på rätt väg. Gapet mellan de allra största klubbarna och uppstickarna är inte särskilt stort längre. De absolut största elefanterna är kanske inte helt omöjliga att slå ändå. Men det viktigaste som jag bär med mig från den här kvällen är Juventus inställning och viljan att göra precis vad som helst för att vinna matchen. Att se Chiellini stånga sig blodig och spela vidare med bandage enbart för att laget ska ges möjlighet att vinna matchen det tycker jag beskriver läget i Juventus så himla bra just nu. I Juventus jobbar alla för varandra, ingen är större än laget inte ens Carlos Tevez. Och bäst av allt är att Carlos Tevez vet själv om det. Vad Carlos Tevez däremot har lärt sig under sin tid i Juventus precis som vi har fått lära oss av den här matchen är att med rätt inställning så är allt möjligt. Stort hjärta slår Real Madrid. Stort hjärta slår allt, glöm aldrig det.

 

Den sena kvällsmatchen på San Paolo fick runda av den här fotbollshelgen, kvällsmatcher i Napoli är alltid något speciellt. Bra publik och väldigt bra tryck på läktaren, det är lite till och från med det förvisso men när storlagen kommer på besök då lever denna klassiska fotbollsarena upp. Ikväll gästade Benitez Napoli av Pippo Inzaghis Milan. Napoli jagade Champions League placering och Milan kom till matchen enbart för att spela för sin heder och för klubbmärket, det var förutsättningarna inför matchen. Den här gången tänkte jag lägga fokus på Milan. Hur är läget i denna anrika klubb efter kvällens match som slutade 3-0 till Napoli.

 

 

Knappt hade publiken satt sig till rätta förrän Hamsik om jag minns rätt tog sig in i straffområdet och skulle precis ta avslut när han fälls av De Sciglio. Straffspark och rött kort direkt och Milan reducerat till 10 man redan i den 1:a matchminuten. En bild säger mer än tusen ord brukar man säga, jag skulle nog vilja justera den meningen lite och säga att en sekvens säger mer än tusen ord. Att Milan åker på ett rött kort och en straffspark efter 50 sekunder tycker jag säger allt om den enorma skitsäsong som laget har haft och fortfarande har med tanke på hur den här matchen slutade. Jag tycker att det säger en hel del, Milan är inte riktigt påslagna. Det känns som att spelarna inte är beredda att ta det där hårda jobbet för varandra. Diego Lopez har tillsammans med Jeremy Menez varit lagets bästa spelare vilket kanske säger en del. Ett riktigt fint betyg till Diego Lopez givetvis men det är ju inget gott betyg till övriga spelartruppen att ingen kliver fram mer och spelar en avgörande roll. Men vi ska inte ta någonting ifrån Diego Lopez, han har varit riktigt bra den här säsongen. Han har gjort många fina matcher då han antingen har hållit Milan kvar i matchen eller till och med sett till att laget har vunnit några fler matcher än vad de kanske borde ha gjort om man hade haft en sämre målvakt mellan stolparna. Straffräddningen var viktig för Milan rent moraliskt sett, nu fanns det helt plötsligt någonting att spela för trots att man blivit reducerat till 10 man. Milan har med all rätt blivit utskällda under stora delar av säsongen, men jag tycker samtidigt ju längre in i säsongen vi kommer att det känns som att det är mycket som behöver göras om i den här klubben. Jag håller inte på Milan och jag har inte sett alla matcher med de den här säsongen ska jag erkänna men av det jag har sett tycker jag inte att det finns mycket att glädjas över om man är Milansupporter. Såhär i efterhand visst man lyckas plocka in Menez som bosman och det har ju visat sig blivit en väldig tillgång för laget. Jag får en känsla av att han har tagit sig i kragen lite och börjat fokusera mer på spelet. Han är uppe och touchar på en skytteligavinst och visst det är en del straffmål som han gjort den här säsongen men han har ändå tagit sig till fler lägen mot vad han gjort under tidigare säsonger. I Milan har Menez utan tvekan varit den stora stjärnan bland anfallarna och av de övriga spelarna generellt och det tror jag att han har mått bra av. Och det är klart att Menez saknades i den här matchen, med sina dribblingar och förmåga att hela tiden våga utmana och göra det där oväntade utgör han ju väldigt ofta ett hot för motståndarens backlinje. Och när du ställs mot en backlinje med Britos och Raul Albiol som mittlås då bör du ha kvicka spelare som bryter mönstret med dribblingar och löpningar både med och utan boll. Men i den här matchen var det inte många gånger Milan lyckades komma i något samlat anfall. Destro och Honda fick inte alls till det och det som var mest slående med dessa två herrar var att jag tyckte knappt att de försökte när de väl fick bollen. Visst jag kan köpa att det inte är lätt att spela i stort sett en hel fotbollsmatch med 10 man men man ska ändå försöka göra någonting konstruktivt med bollen när tillfälle ges. Men varken Destro eller Honda var på hugget ikväll, när de väl fick bollen ville de mest bli av med den så fort som möjligt. Och med tanke på att Milan inte har tillräckligt med spets på mittfältet då blir det ju att man står och faller med Honda och Destro. Destro plockades in under säsongen och många hoppades nog att han skulle vara den som frälste Milan men den investeringen har ju inte fallit väl ut. Han är snabb i djupled och skulle även kunna fungera som spelfördelare i ett anfallsspel men han väger lite lätt och är lite för tam. Honda tycker jag gör det okej som högerwinger, men jag skulle hellre ha honom som central anfallare i en lite mer fri roll. Han gick som på rus i början av säsongen då han ganska snabbt kom upp på 6 mål men mig veterligen har det inte blivit många mål sen dess om ens något mer. Och det är väl ganska talande för Milan under de senaste säsongerna sedan de fina åren då Zlatan Ibrahimovic fanns i klubben att man har haft svårt att hitta den där stora stjärnan i anfallet. Pazzini gjorde sina första 3 mål för klubben i en match borta mot Bologna tidigt på säsongen, och han fortsatte att göra några mål här och där men det där riktiga lyftet kom aldrig och nu är han framförallt en truppspelare som mest löser av Menez först och främst och det är lite tråkigt att se. El Shaarawy gick ju som på rus när han kom upp i Milan, men den karriären har ju störts av enorma skadeproblem. Och jag är faktiskt riktigt orolig för hans del, får han inte vara skadefri snart då kommer han förmodligen att få lämna toppskiktet och harva runt i bottenklubbar i Serie A. Och det låter ju förbannat trist att behöva döma ut en spelare i så tidig ålder, men det är en spelare som lever mycket på sin snabbhet och plockar du bort hans snabbhet och målskyttet vad finns egentligen kvar då? Honda, samma sak där som i Pazzinis fall började väldigt bra men har tacklat av rätt rejält. Nu har Menez blivit den spelaren Milan hoppades på, han gör kanske inte alltid en bra match men han är ofta på tillräckligt bra spelhumör för att kunna spela en avgörande roll och framförallt han producerar ju mål. Men plockar man bort Menez från det här laget, då finns det inte särskilt mycket kvalité kvar. Visst Bonaventura, Van Ginkel, Poli och nu Suso som anslöt i januarifönstret det finns en viss potential i det här laget men det är ju inte världsspelare på Milans mittfält längre. Bonaventura ser jag nog i första hand som en lite mer defensivt lagd spelare som skulle må bra av att ha en mer defensiv roll än vad han har. Poli vet jag inte hur han ska användas, han har fått flytta runt en del då det har hattats ganska mycket gällande hans position. Han har spelat både som central anfallare som winger eller som central mittfältare, och det har tyvärr inte hjälpt honom. Det är bra att spelare kan spela på flera positioner, men om vi snackar Poli är det nog dags att hitta en position för honom så att han kan specialisera sig på att bli en riktigt bra spelare för det finns en helt okej potential där. De Jong var en riktigt bra spelare en gång i tiden men har också tacklat av en del, speciellt sen han kom till Milan. Han fokuserar emellanåt lite för mycket på att försöka leka spelfördelare vilket inte alls är hans område, han ska vara den där köttiga spelaren som smäller på och ligger på gränsen typ som i VM finalen 2010 dock inte så grovt såklart. Men det känns som att han får täcka lite för mycket ytor och han skulle må bra av att ha omgivning omkring sig som är beredda att vara riktiga box till box spelare, som springer och täcker upp de misstagen han ibland begår med bollen. Men på det stora hela är det ett dött mittfält och det är Milans stora problem skulle jag vilja säga. Det är heller inte särskilt mycket att hurra över i backlinjen. Jag ska inte gå in på det för mycket igen men kontinuitet är inte Milans starka sida den här säsongen. Jag vet inte hur många konstellationer som spelat i mittlåset den här säsongen i Milan. Ikväll var det Paletta och Alex och det fungerade helt okej, men jag känner att det är inte spelare som håller på den här nivån längre. Jag vet inte riktigt vad Milan såg i Alex, men med facit i hand har det inte varit en värvning som lyft Milan till några högre höjder. Milan har enligt mitt tycke bara 1 bra mittback och det är Adil Rami. Han är ganska spelskicklig, kan hålla i bollen och har bra blick för spelet men det är klart att han påverkas såklart som alla andra vilka han spelar med. Och spelar du honom med Mexes då är det total kaos du får bredvid dig, spelar du honom med Zapata vet du inte riktigt vad du får och Alex är ju emellanåt så dålig att det nästan gör ont att se honom spela.

 

 

När Milan åkte på sin utvisning direkt i matchinledningen tror jag att inte ens den mest hängivne Milansupportern hade några större förhoppningar om 3 poäng. Men problemet är inte i första hand att Milan förlorar med 3-0 borta mot Napoli, problemet är varför Milan inför den här matchen inte hade någonting att spela för. Jag tycker att det här är ett lag i totalt förfall på många sätt. Jag tycker mig inte se att det finns något form av grundspel att falla tillbaka på. De har oerhört svårt att få fast bollen på motståndarens planhalva och det är för få spelare som kliver fram och spelar en avgörande roll. Hade det inte varit för att Menez producerat så mycket mål som han har gjort och hade det inte varit för Diego Lopez fantastiska målvaktsspel då hade Milan kunnat vara riktigt illa ute nu när vi går in i slutskedet. Nu är det en del förändringar på gång i klubben om man har hängt med i nyhetsflödet. Berlusconi ska sälja en del av klubben till affärsmannen Mr Bee. Jag tror inte att det kommer innebära att Milan blir ett nytt Manchester City där det bara pumpas in pengar och att det bara är läge att spendera helt fritt. I dagens läge kan du inte bara gå in och tokspendera massvis med miljoner på så kort tid och sedan sitta på hur mycket tillgångar som helst. Nu fungerar inte reglerna klockrent men FFP blockerar ju den möjligheten i vissa mått mätt, på både gott och ont mest gott givetvis. Men om vi leker med tanken att det investeras en del pengar i Milan och man skulle värva en Falcao till laget redan i sommar skulle man bli så mycket bättre då? Jag tror inte att det bara räcker med en Falcao för att lyfta det här laget till toppen igen jag tror det behövs mycket mer. Med det inte sagt att man ska värva för ännu mer pengar än vad Falcao skulle kosta men det behövs förstärkas på de viktiga positionerna. På nyckelpositionerna har Milan inte riktigt den bredden man skulle behöva, de har ju en del spelare i truppen men det är ju inte så att alla kan gå in och starta i Serie A och göra det bra. Det gäller att agera smart och se över marknaden på vilka spelare som kan finnas tillgängliga i sommar. När det gäller mittfältare finns det en Khedira som inte kommer att förlänga sitt kontrakt med Real Madrid en Flamini som inte får så värst mycket speltid i Arsenal exempelvis. Sen behövs det en mittback av riktigt bra kvalité, problemet är att Milan tappat en del i attraktionskraft även om man fortfarande är en storklubb med en fantastisk historia. De etablerade spelarna vill vinna titlar eller spela i Champions League, och Milan har inget av de att locka med för tillfället. Och den stora frågan som alla ställer sig är om Pippo Inzaghi kommer att bli kvar på sin post efter säsongen. Jag ska vara ärlig med att jag tycker att saker och ting ska få ta tid, och jag känner att 1 år är på tok för lite tid för att utvärdera om en tränare gjort ett bra jobb eller inte. Det är klart att Pippo på sikt kan bli en duktig tränare, men det är en sak och vara spelare och en helt annan sak och vara tränare. Och problemet är ju inte i första hand Pippo, utan problemet är varför Milan var så himla snabba på att anställa honom som tränare för A-laget? Hade det inte varit bättre att låta honom träna juniorlaget och långsamt och omsorgsfullt skola in honom i tränarrollen istället för att kasta honom rakt ut i hetluften direkt. Det är samma sak när man sparkade Allegri och plockade in Seedorf sådär från ingenstans. Både Seedorf och Inzaghi har gjort fantastiska saker som spelare, men man ska vara försiktig med att anställa gamla storspelare som tränare för tidigt för då kan det bli pannkaka av alltihop. Allt är inte Pippos fel att Milan går som de går just nu, men jag har sett laget tillräckligt många gånger för att dra den slutsatsen att jag ser inte att Milan rör sig åt rätt håll. Pippo är inget taktisk geni, han har inte klarat av att styra upp backlinjen och han har inte klarat av att vinna matcher på flera olika sätt. Det är Menez framförallt som har räddat Pippos jobb flera gånger under den här säsongen, hade det inte varit för någon enstaka seger här och där hade nog Pippo fått gå redan under säsongen. Nu återstår det så lite av säsongen att det skulle bara se dumt ut om man sparkade honom i det här läget men jag tror definitivt att frågan kommer att lyftas efter säsongen. Jag känner att Pippo fick det här mycket fina uppdraget lite för tidigt, han är i mitt tycke inte riktigt redo för uppgiften. Och det är farligt när spelare som spelat i klubben i många år och känner mycket för klubben att man vill klubben så väl att det blir fel. Jag tänker på Alan Shearer som i 8 matcher fick träna Newcastle säsongen 2008/2009, en person som hade ett hjärta och ett engagemang för klubben men det gick åt skogen. Ciro Ferrara har jag nämnt tidigare, gammal spelare i Juventus men han fick inte alls ordning på Juventus under sin sejour där. Jag tycker att ska man låta en gammal storspelare träna klubben då bör man fasa in den mycket långsamt just för att han ska få den här erfarenheten som krävs för att göra bra resultat. Och jag känner att med tanke på att det är mycket troligt att Milan torskar alla matcher som är kvar vilket gör att man kan komma att sluta på en 14:e plats då går det bara inte att behålla Pippo 1 säsong till. Och frågan är då vad finns det för alternativ? Jag tycker att Milan ska gå på ett mer etablerat namn än något ungt namn. I Napoli finns det en Benitez som vad det verkar inte kommer att bli kvar oavsett hur laget verkar slutföra säsongen, det finns en Spalletti som fortfarande står utan jobb efter att han fick sparken från Zenit. Jag tror även att Antonio Conte skulle kunna tänka sig att träna Milan om han nu skulle vilja lämna sitt jobb som förbundskapten efter att situationen mellan honom och hans gamla arbetsgivare Juventus blivit lite infekterad. Objektivt sett hade jag gärna sett Conte i Milan, det hade varit väldigt spännande att se om han hade kunnat få fart på det här laget. Men jag avslutar denna mycket långa utläggning med att säga att Pippo kommer få sparken efter säsongen, jag ser inget annat scenario. Milan gjorde en rejäl chansning när man tog in honom vilket man förmodligen var medvetna om. Ibland går en chansning hem, ibland går en chansning inte hem och den här gången gick chansningen inte hem vilket fick förödande konsekvenser rent sportsligt. För Milans bästa ska man försöka knyta till sig ett mer rutinerat namn som tränare. Pippo har gjort så gott han har kunnat med de kunskaper han har, men han är definitivt inte någon matchcoach. Det var för tidigt att ge Pippo uppdraget som tränare i Milan precis som att det var ett misstag att ta in Seedorf som ersättare till Allegri. Jag tror inte Milan gör om det misstaget, och det är inte helt omöjligt att någon av de namnen jag nyss räknade upp kommer att landa på San Siro till hösten. För att Pippo skulle få stanna kvar vid sin post det kan jag garantera er att det kommer inte att ske.

 

Då hälsar jag er varmt välkomna till min egna lilla fotbollshörna. Vi står inför en fullspäckad fotbollshelg som alltid. Och här sitter jag och funderar på lite allt möjligt men det finns ett lag som jag vill prata lite extra om idag. Det var ett tag sedan jag skrev om Liverpool men nu är det dags igen att sitta och beklaga sig över det här laget.

 

Vi får inte glömma bort att det återstår 4 matcher av säsongen så egentligen är det lite för tidigt för att försöka summera hur säsongen har varit men jag känner att det ändå är läge att utvärdera den här säsongen, för det finns en del att ta upp. Säsongen i stort har handlat väldigt mycket om att hitta en spelidé och hitta ett spelsystem som sitter. Hösten vill jag knappt prata om för där var vi inne i en period där vi spelade så dåligt att det är pinsamt att behöva prata om det. Men det är klart 0-0 mot Hull hemma 0-0 mot Sunderland hemma och 3-1 förlust borta mot Crystal Palace säger ju lite om hur vi spelade under den perioden. Efter 3-0 förlusten mot Manchester United på Old Trafford kändes det som att det fick räcka, nu var det bara en tidsfråga innan Rodgers skulle få sparken. Det var i den matchen han dessutom gick över till att spela trebackslinje vilket jag inte tål som ni säkert har märkt när jag skrivit om det. Jag tycker att man måste kunna anpassa spelet efter det spelarmaterial som finns och jag tycker inte att Liverpool har det spelarmaterial som krävs för att spela med en trebackslinje. Det är bara att titta på den backbesättningen vi har, Lovren är uppenbarligen ingen ytterback då han mest ser seg och trött ut när han ska försöka delta i offensiven. Sakho är oerhört spelskicklig, men jag tycker inte att han har snabbheten som krävs för att vara en ytterback som kompletterar yttrarnas löpningar i ett anfallsspel. Jag vet inte vad Glen Johnson gör i laget överhuvudtaget men han ska ju inte vara en ytterback i en trebackslinje för han fyller ju ingen funktion vare sig offensivt eller defensivt. Okej han kan spela både som högerback och vänsterback och det är väl en fördel att man kan konkurrera på fler positioner i backlinjen, men han var en riktigt bra ytterback en gång i tiden men han har tacklat av rätt rejält och jag tycker att det är dags att försöka göra sig av med honom efter säsongen. Emre Can har stundtals gjort det väldigt bra på högerbacken men på slutet har jag märkt att han skulle må bra av att spela på mittfältet. Och personligen skulle jag hellre ha honom på mittfältet då han får delta i anfallsspelet mer och får vara mer delaktig och stångas på mitten. Han har ett bra skott vilket inte kan utnyttjas så mycket om han spelar högerback och han har en mycket fin passningsfot, jag tror han skulle kunna göra många assist om han fick spela på mittfältet. Men efter Unitedmatchen lyckades Liverpool vända på säsongen, i varje fall om bara pratar resultatmässigt. Jag tror att vi gick igenom 13 matcher i ligan utan förlust. I mars månad skulle vi ta oss ann United på Anfield och för en gångs skull var vi lite favoriter inför en match mot detta tunga motstånd. Hade vi vunnit den matchen hade vi förmodligen kunnat utmana om en 4:e plats enda in till den sista omgången, men istället gör vi en otroligt blek match där vi inte står upp för varandra är otroligt tama i allmänhet och förlorar med 2-1. Arsenal körde över oss med 4-1 på Emirates, där Rodgers galen som han är valde att spela med Kolo Toure som ensam mittback i trebackslinjen. Kolo Toure skämde ut sig fullständigt, bolltapp på bolltapp markeringsmiss på markeringsmiss och ingen beslutsamhet i försvarsspelet överhuvudtaget. Å andra sidan var det inte bara Kolo Toure som skämde ut sig, vad Moreno håll på med vid 1-0 målet orkar jag knappt gå in på det är ju pojklagsnivå på det försvarsspelet. Efter Arsenalmatchen var det dags för Newcastle hemma, det var en match som jag inte kunde se men Liverpool vann i varje fall med 2-0 vilket var viktigt såklart. Samtidigt var jag försiktig med att andas för mycket optimism och ge Rodgers massa beröm. Det är klart att han kan få beröm för att laget studsade tillbaka efter en överkörning mot Arsenal med 4-1, men det kanske inte är världens svåraste uppgift att slå Newcastle på hemmaplan. Efter det åkte vi till The Hawthorns för att ta oss ann West Bromwich i ett läge där det bara handlade om att gå rent under avslutningen och sedan förlita oss på att något av Manchesterlagen kollapsade. Men istället skämmer vi ut oss fullständigt och spelar 0-0 och i tisdags var det dags för bortamatch mot Hull. Det handlade bara om en sak, 3 poäng och inget annat. Och jag tycker att vi gör en helt okej första halvlek, även om vi såklart inte spelade fantastiskt på något sätt men vi glimtade till ibland vilket gav lite hopp inför den andra halvleken. Det viktigaste av allt Dawson av alla nickade in 1-0 för Hull innan halvtidsvilan och vi fick jobba i uppförsbacke i andra halvlek. Den andra halvleken var bland det tråkigaste jag har sett med Liverpool om jag ska vara ärlig. Felpass, dålig fart i löpningarna och de spelarna som ska vara de avgörande poängspelarna klev inte fram och vevade igång laget. Sterling som det varit mycket skriverier om gällande hans kontrakt gjorde inte mycket väsen av sig. Vi ska inte gå in på det allt för mycket men jag vill bara nämna det att om nu Sterling vill ha 100 000 pund i veckan ja men då får du för fan ta och prestera någon gång. Jogga omkring där på kanten och inte göra så mycket mer än att misslyckas med varje dribblingsnummer det är inte värt 1 miljon kronor i veckan. Imorgon väntar QPR på hemmaplan och vi är 7 poäng efter United och om man räknar in vår dåliga målskillnad blir det 8 poäng. Att vi ska ta in 8 poäng plus att United ska kollapsa totalt på 4 matcher, nej det går inte.

 

 

Det jag funderar på nu inför avslutningen av säsongen är om det verkligen är värt att fixa en Europa League plats för Rodgers skull? Ni som följer mig inte bara på bloggen utan även på Twitter vet vad jag tycker om Rodgers. Jag tyckte det var spännande när han kom, han verkade ha väldigt höga ambitioner om hur vi skulle spela fotboll. Men jag tycker att ju längre tiden har gått med Rodgers tycker jag att han är helt avslöjad för vilken tränare han är. För det första kan han bara spela omställningsspel det är uppenbart. Titta bara på de här 2 matcherna mot West Bromwich och Hull där det är vi som ska föra matcherna och spela bort motståndet på ett så pass effektivt sätt att det räcker för att vinna. Jag kräver inte att vi ska vinna med 6-0 i bägge matcherna men vi ska åtminstone kunna spela bort motståndet så att vi kan få med oss 3 poäng. Det hade varit intressant att få läsa någon statistik gällande hur mycket mål Liverpool har gjort genom att spela bort motståndet och inte genom omställningsspel. Det är möjligt att det är mer jämnt fördelat än vad jag tror men jag tror ändå att det kan inte vara särskilt många mål Liverpool har gjort genom att luckra upp ett försvar på egen hand istället för att utnyttja en omställning när motståndaren tappar boll på känsligt ställe. Och hur hållbart är det egentligen med en tränare som bara kan spela omställningsspel? Allt beror givetvis på vad det är för en målsättning som man sätter inför säsongen. Säger man att vi ska vara uppe och toucha på en topp 4 placering vi ska bli topp 7 och vi ska släppa fram unga talanger, ja men då är väl Rodgers ett väldigt bra val. Säger man att vi ska gå till Champions League? Nja, då är Rodgers helt plötsligt inte rätt man för jobbet. Och Liverpool är en klubb som ska vara med och konkurrera om Champions League platserna och framförallt det är en klubb som ska vara inne i Champions League och känna på hetluften. Jag tror att det är viktigt för alla storklubbar att åtminstone vara med i Champions League och vara där och snurra för att på så sätt kunna attrahera spelare som drömmer om att få spela där. Men tillbaka till Rodgers, mitt största problem med Rodgers och det som gör att jag tycker det är omöjligt att ge honom 1 säsong till är att han är så förbannat envis. Han gör verkligen precis som han vill och sedan bryr han sig inte ett dugg om konsekvenserna. Vi har kört på med den där förbannade trebackslinjen under ganska lång tid nu och för att göra en liten snabb utvärdering av det experimentet har det blivit bättre? Nej det har blivit sämre? Å andra sidan finns det en paradoxal grej med Rodgers ledarskap och det är att han är tydligen här och nu fast besluten om att vi ska spela trebackslinje samtidigt som han inte vet själv vilken formation vi ska spela. Det känns som att jag inför varje match med Liverpool under Rodgers sitter och funderar över vilken formation vi spelar och det säger sig självt att det håller ju bara inte det ska ju bara sitta i ryggmärgen vilken formation som ska spelas. Jag kan ta ytterligare ett exempel som inte är till Rodgers fördel. Han har bara en plan och det är att vi ska ligga lågt och bara göra mål genom att spela omställningsspel samtidigt som karln inte kan räkna till 4 mittbackar. Jag har känt det under hela Rodgersregimen när det gäller mittbackarna att ja men hallå vi är en man kort här. Om Daniel Agger blir skadad då måste vi slänga in en Coates som inte håller måttet. Och sista 2 åren har det varit Skrtel som varit våran nummer 1 och blir han skadad ja men då funkar det inte med Kolo Toure. Rodgers sköter inte alla värvningar själv, men han får vara med och påverka ganska mycket om hur lagbygget ska se ut. Ja men för fan Rodgers varför såg du inte till att vi inför säsongen hade 4 mittbackar som vi kunde gå runt på som höll måttet så att vi inte blev så förbannat beroende av att Skrtel ska spela alla matcher. Vi la pengar på Lovren, ganska rejäla summor för övrigt runt 20 miljoner pund. Men 1 säsong i Southampton? Nja man måste nog bevisa mer innan man kommer till en klubb av vår dignitet. Jag hade försökt gå på ett namn av bättre kvalité, alternativt försökt skola in Sakho ordentligt men han har Rodgers fullständigt slarvat bort genom att spela honom som vänsterback i den där värdelösa trebackslinjen. Och det sista då som gör att jag vill ha bort Rodgers till varje pris det är hans intervjuer efter matcherna. Jag orkar inte gå igenom alla exemplen men listan kan göras lång på när vi har gjort en värdelös insats och vad gör Rodgers jo han går ut i media och säger att "Vi var outstanding". Och det man kan fråga sig är vem är det han försöker lura? Är det oss supportrar, media eller till och med sig själv? Jag har ingen aning men jag tycker inte det är särskilt underhållande utan det är bara pinsamt att gå ut och säga så efter att man skämt ut sig. En tränare som bara kan spela omställningsspel, en tränare som inte kan styra upp en backlinje och som inte har en aning om vilken formation han ska spela han ska inte vara tränare för en klubb av vår dignitet. 3 år är ändå 3 år och ska man utvärdera de här 3 åren kan man konstatera att vi glimtar bara till ibland och när vi ges tillfälle att spela vår kontringsfotboll då är vi farliga men så fort vi blir sönderlästa då har vi inget grundspel att falla tillbaka på för att kunna spela oss till segrar. Och det är ett förbannat underbetyg att Rodgers under de här 3 åren inte har kunnat sätta ett spelsystem, inte kunnat styra upp backlinjen så att det finns en defensiv att falla tillbaka på och att han väljer att spela spelare som inte är i närheten av startelvan. Joe Allen, Lovren och Glen Johnson det är ju spelare som inte ska spela en match från start till under de återstående spelschemat men de kommer förmodligen göra det. Det är helt sjukt att en sån som Joe Allen har blivit någon form av nyckelspelare på det defensiva mittfältet, när han inte kan någonting. Han är tam han slarvar i passningsspelet han springer för dåligt och han kan inte hantera bollen och han är bara så otroligt dålig men han får chansen vecka ut och vecka in. Jag har fått nog av Rodgers, 3 år är 3 år enough is enough är det inte så man brukar säga? Rodgers får gärna fortsätta hävda att ingen hade kunnat göra ett bättre jobb än honom men jag kommer aldrig köpa det resonemanget för jag tror honom inte för fem öre. Och någon beröm får han inte av mig i det här inlägget heller. Han skulle passa suveränt i ett juniorlag eller jobba med att upptäcka talanger åt någon mindre klubb men han är ingen Liverpooltränare. Och för att sy ihop säcken där jag inledde den här diskussionen om det är värt att nå Europa League för att Rodgers ska få vara kvar på sin post. Är det värt att nå Europa League för Rodgers skull? Svar nej. Det är klart att Europa League är bättre än inget men samtidigt är jag tveksam till om vi med Rodgers kommer ha någonting att hämta där nästa säsong, jag tror snarare att det kommer att bli en ny pinsam förnedring i ett gruppspel mot motstånd som vi alla dagar i veckan ska klara av att slå. Jag tycker att Rodgers har begått så många misstag och han har fått så många chanser att rätta till de misstagen men han gör det aldrig, för att han är en så förbannat envis tränare som vägrar vara flexibel och inte kunna anpassa sig efter vad det är för typ av spelarmaterial han har att jobba med. Och jag är öppen med att majoriteten av mitt Liverpoolhjärta vill att Liverpool ska torska alla matcher som är kvar, förutom den matchen mot Chelsea den 10 maj för där måste man ju vinna såklart men i övrigt vill jag ju att vi ska torska alla matcher som återstår för att Rodgers ska få sparken. Och det är en väldigt destruktiv tanke och den må i grund och botten vara fel men det är så jag känner. Om jag får välja mellan att gå till Europa League och stå ut med Rodgers 1 säsong till eller att komma 6:a eller 7:a och därmed missa Europa League för att Rodgers ska få sparken väljer jag lätt missa Europa League. Jag brinner absolut mer för Champions League, jag tycker det är viktigare att känna på en åttondelsfinal i Champions League än att åka ur en semifinal i Europa League. Att spela i Champions League är det absolut viktigaste och det tror jag att det flesta som håller på Liverpool tycker. Som ni förstår brinner jag särskilt inte mycket för säsongsavslutningen, jag håller alla mina tummar för att det bara återstår 4 matcher kvar med Rodgersregimen. Det är klart att jag vill att spelarna visar upp ett spel som ger lite hopp inför framtiden, men jag skulle nästan bli bitter om vi skulle fixa en Europa League plats för då blir Rodgers förmodligen kvar. För som sagt att gå all in för en Europa League plats bara för att Rodgers ska få 1 säsong till på sig? Nej för mig är det inte värt det.

 

Då hälsar jag er välkomna tillbaka till min lilla fotbollshörna. Här sitter jag och samlar in alla intryck ifrån en som alltid mycket spännande fotbollshelg. Det finns såklart en hel del att prata om och den här gången tänkte jag att jag skulle lägga fokus på den sena kvällsmatchen i Serie A mellan Inter och Roma.

 

 

Inter tog alltså emot Roma inför ett för kvällen någorlunda välfyllt Giuseppe Meazza. Det har ju varit lite så och så med att få dit publiken för både Inter och Milan då lagen inte har presterat särskilt bra de senaste säsongerna men ikväll var det mycket folk på läktaren och det var kul att se. En intressant match på många sätt. Roma letar efter något form av spel som kommer att ta de till högre höjder, man letar efter ett spel som är så pass bra att man ska gå direkt till Champions League. Inter har haft en väldigt jobbig säsong, det har varit höga berg och djupa dalar kan man lugnt säga. Mest har det ju varit djupa dalar dessvärre för deras del, men ikväll fick vi faktiskt se ett Inter som var på spelhumör. Jag tycker att Inter i sina bästa stunder spelar en ganska trevlig fotboll att titta på. Jag upplever det som att Inters största styrka i det offensiva spelet är omställningsspelet. När Hernanes eller Guarin får bollen och kan transportera bollen med hög fart och sätta den i djupled på Palacio eller Icardi då är Inter ruskigt giftiga. Jag tycker att man emellanåt påminner lite om Napoli i sitt omställningsspel. Däremot kan jag tycka att Napoli har ett något bättre material för den typen av omställningsspel men Inter är inte långt efter. Det är väldigt kul att se en sån som Brozovic som har fått chansen att starta en del matcher under sista tiden. Det är alltid kul när unga spelare som man inte riktigt har koll på dyker upp lite sådär från ingenstans och tar plats och vågar delta i speluppbyggnaden. Brozovic har verkligen tagit chansen när han väl har fått den och gjort det riktigt bra. Men för att återgå till Hernanes, för det var ju han som öppnade målskyttet. Han dribblar fintar bort Romaförsvaret på ett utomordentligt sätt och drar in ett välplacerat skott med vänstern i bortre hörnet. Det är inte ofta man ser Hernanes göra sådana där mål nuförtiden. När han kom till Inter tänkte jag bara vilken förlust för Lazio och vilken oerhörd tillgång han skulle bli för Inter. Men det har varit väldigt mycket pendlande i prestationen från hans sida liksom för hela laget. Men målet han gör är en mycket fin prestation och jag trodde faktiskt att han skulle få mersmak efter målet. Och han hade några lägen då han fick läge att servera Palacio och Icardi i djupled men slarvade bort bollen vid lite för många tillfällen för att jag ska tycka att hans insats var klockren. I den andra halvleken tyckte jag att han försvann ur matchen mer och mer vilket inte är så konstigt då det blev lite mer köttigt och fysiskt spel och det är ju inte hans starkaste sida direkt. Icardi är en spelare jag har hackat en del på under säsongen, jag har tyckt att han har sett väldigt intressant ut men jag har upplevt att det är någonting som fattas för att jag ska hålla honom som en fantastisk spelare. Jag tror jag har kommit på vad det är som fattas för att han ska bli den där blivande storspelaren. Jag tycker att potentialen i Icardi är enorm. Han är snabb som bara den och är därför en väldigt nyttig spelare att använda i det omställningsspel som Inter vill spela. Han kan även användas som targetspelare, det vill säga kliva ner i plan och brösta ner och skicka bollen vidare till en djupledslöpande Palacio eller Kovacic eller vem han nu spelar med. Han har ett mycket fint tillslag, stillastående från 20 meter kan han ju dra till med högerfoten och få en så fin bollbana på avslutet. Med andra ord han har egentligen allting som krävs för att vara en av världens bästa fotbollsspelare, men det finns en liten detalj som jag tycker har saknats. Han gör lite för sällan de där enkla målen, jag tycker att han ofta gör väldigt spektakulära mål och det är givetvis häftigt men han måste börja bli den där måltjuven som petar in ett enkelt mål lite oftare. Och han fick ett jätteläge mot slutet att göra mål då han dribblar bort Romabacken och får helt fritt läge men drar bollen över. Men så får han ett läge till när han bli framspelad av Podolski och han placerar ju in bollen elegant, det är precis den typen av mål han behöver göra oftare. Det är det enda han behöver bli bättre på, i övrigt tycker jag att han är redo för större utmaningar än att vara i Inter. Men att Inter behöver Icardi det råder det inget tvivel om. Det är klart att Intersupportrarna är nog oroliga över att Icardi ska göra en Zlatan och gå till en mycket större klubb än Inter och så tappar man en spelare som man hoppades skulle bli en stor ikon i klubben och vara en fanbärare för hela organisationen under lång tid. Det jag tycker ska bli intressant att se det är om Inter tar det beslutet ännu en gång att sälja en spelare som förmodligen skulle kunna bära laget till riktigt höga höjder på längre sikt? Samtidigt kan man ju fråga sig om det går att tacka nej till alla dessa miljoner man får för en spelare av Icardis dignitet nuförtiden? Jag tror spontant att det är svårt att tacka nej. Det avgörande är hur man återinvesterar kapitalet. Men som Serie A älskare hoppas jag givetvis att Icardi blir kvar i den ligan för det är en mycket sevärd spelare och Inter bör nog se till att förlänga hans kontrakt för det här är en spelare som Inter kan etablera sig i Europaspelet och vinna titlar med. Mancini då? Har han gjort en bra insats? Det känns som att jag upprepar samma sak om och om igen men jag känner likadant där som med Inter i övrigt det har varit väldigt ojämnt. Jag tycker att jag vid vissa enstaka matcher har tyckt att det har sett spännande och intressant ut i Inter, men jag har nog aldrig upplevt att det har sett riktigt bra ut över tid. Och det är väl det som är det avgörande för huruvida Mancini har gjort en bra insats eller inte. Jag tycker att det är läge att vänta ut säsongen och se vart Inter står för någonstans då. Men i och med kvällens seger ser det helt plötsligt lite bättre ut. I nuläget har man bara 5 poäng upp till Sampdoria som innehar den sista Europaplatsen, 5:e platsen som ger kvalspel till Europa League. Inter ska givetvis gå all in för att gå rent i de återstående schemat som är kvar och sedan får man se hur långt det räcker. Visst jag kan tycka att Mancini kanske borde ha satsat på Vidic tidigare, det var helt fel att frysa ut honom till en början men okej det är väl bra att han har börjat spela honom nu igen. Jag tycker att det var ett felbeslut att frysa ut Podolski, det är en riktigt bra spelare som du vinner titlar med till och med. Att Podolski inte var med i Europa League truppen tyckte jag var ett felbeslut av Mancini, där förstod jag faktiskt inte riktigt hur han tänkte. Xherdan Shaqiri kommer till Inter i hopp om att få mer speltid efter att ha haft det ganska svårt att ta en plats i Bayern München, och så kommer han till Inter och får inte särskilt mycket speltid där heller. Jag tycker att Mancini har slarvat bort lite av det material som finns tillgängligt. Men å andra sidan ska jag inte kritisera Mancini för mycket för det är trots allt en av det mest skickliga tränarna i fotbollsvärlden. Han kan föra matcher, han har förmågan att i någon form kunna spela bort vilket motstånd som helst till en viss gräns såklart. Och det var ingen slump att Mancini fick en ny chans i Inter, även om hans senaste avsked från klubben blev lite trist. Men han kan klubben och han vet vad som krävs för att få ut det bästa av laget som finns på plats. Och jag tror att om Inters klubbledning bara ger Mancini tid då tror jag att Inter kan vara ett lag för Champions League inom en 3 årsperiod utan tvekan. Däremot finns det en del spelare som borde fasas ut. Ranocchia är en mittback som bär upp en defensiv och det är ett väldigt osäkert kort att ha på planen i allmänhet. Juan Jesus fungerar varken som ytterback eller mittback och jag ser inte att han ska vara någon fanbärare i Inter de närmsta åren. Kuzmanovic och Kovacic är spelare som det också borde råda en del osäkerhet kring. Kovacic är väldigt bra i fritt spel, men det börjar bli dags för honom att hitta en position på planen som verkligen är hans position. Han måste ta plats och visa att han vill delta i offensiven, han kan inte bara gå omkring och gömma sig när det väl hettar till. Men jag tycker ändå att det finns en del potential i det här laget. Jag nämnde Kovacic född 1994 tror jag och det finns en spelare som heter Federico Bonazzoli som har fått några inhopp den här säsongen född 1997. Gnoukouri ser också intressant ut, han fick starta i derbyt förra helgen och där såg han ganska bra ut. Modig och spelar väldigt moget för sin ålder, han ser lugn ch sansad ut i sitt passningsspel och när han håller i bollen, född 1996. Jag tror att Inter går en ganska ljus framtid till mötes trots allt. Och jag tycker att Mancini ska få tid på sig, det känns som att han är på väg att få ordning på Inter igen. Kvällens match var ett styrkebesked, på ren vilja lyckades Inter spela bort Roma.

 

 

Om det råder positiva tongångar i Interlägret är det precis det motsatta man känner när det gäller Roma. Roma som stack upp förra säsongen och blev den nya utmanaren till Juventus om ligatiteln. Och jag har sen dess sagt att det finns två lag i den här ligan som står i en klass för sig och det är Roma och Juventus. Men nu har Roma börjat dippa rejält. Det är ju inte bara det att man tappar massvis med poäng utan man spelar ju inte särskilt bra heller. Jag tycker att Roma saknar den där sista spetsen i anfallsspelet, det måste finnas någon som gör de där enkla målen. Gervinho ska ju vara den stora stjärnan i anfallet och jag tycker fortfarande att han är en av Romas bästa och viktigaste spelare, men han har ju inte klivit fram alls för att man ska vara nöjd med hans insatser. Han står på 2 mål hittills och det är på tok för lite för att vara en spelare av Gervinhos kvalitéer. För det är en spelare som du kan få ut väldigt mycket bra av i omställningsspelet då han är fruktansvärt snabb, han har en fin teknik han kan dribbla av en spelare i ett 1 mot 1 läge och han är en bra spelare att spela väggspel med. Ljajic är den bästa målskytten i laget med sina 8 mål men spelmässigt har han inte levt upp till förväntningarna. Varken han eller Pjanic är inte med och eldar igång det här laget när det blåser på toppen. Och det är ändå Ljajic, Pjanic och Gervinho som ska producera nu när Totti har börjat tackla av en aning men de gör ju inte det. Jag tycker det är väldigt talande att det är en spelare som Nainggolan som gör Romas enda mål ikväll. En av de lite mer defensiva spelarna på mittfältet tvingas alltså kliva upp i banan och avsluta distinkt i mål, men de offensiva spelarna som Pjanic och Ljajic de bidrar inte med mycket. Nu gjorde visserligen Pjanic en assist till Nainggolans mål men det var väl ingen märkvärdig framspelning förvisso det var snarare en fin individuell prestation som ledde fram till det målet. Jag tycker att man ska kunna kräva att Pjanic, Ljajic, Gervinho, Iturbe, Florenzi med flera ska kliva fram i den här typen av matcher och bidra mer i det offensiva spelet. Det går inte att luta sig mot att Totti ska fixa allting, särskilt nu när han inte är lika kvick längre och att han inte gör lika mycket poäng längre. Men det känns som att Roma mestadels anfaller på ett sätt och det är djupledsbollar mot Gervinho, men det finns för få alternativ att spela bollen på bortsett från honom. Återigen, Pjanic och Ljajic vart är ni? Ni ska ju befinna er inne i boxen när inlägget slås. Sen ska man vara ärlig med att säga att det var ett hårt slag att tappa Strootman som fortsätter dras med skadeproblem. Med sitt riv och slit är han otroligt viktig för Roma, en mycket skicklig balansspelare som skulle gå in i vilken storklubb som helst. De Rossi tycker jag ser lite tröttkörd ut, han ser mest besvärad ut när han får bollen och det är tråkigt att se. Men det jobbiga för Romas del är att nu börjar backlinjen också att darra en aning. Jag som har hyllat mittbackslåset med Manolas och Yanga-Mbiwa under hela säsongen, men ikväll darrade de rejält. Det var många gånger som Inter kom igenom alldeles för lätt. Och både Manolas och Yanga-Mbiwa kom fel in i många situationer, Manolas delade ut en del klumpiga tacklingar och Yanga-Mbiwa kladdade lite för mycket med bollen i uppspelsfasen och hade lite problem att släppa bollen i tid. Och när backlinjen börjar darra, när försvarsspelet inte är klockrent vilket har varit Romas signum de senaste 2 åren då är det illa. Och med tanke på att Roma inte är något särskilt målglatt lag då får de ju problem när de hamnar i underläge två gånger om. Roma skulle behöva en 20 målsskytt i laget, men det finns uppenbarligen inte i dagens trupp. Har Rudi Garcia gjort en bra insats då? Jag tycker att han har gjort ett fint jobb i Roma då han tagit de från mittenskiktet till att vara ett lag som är med och spelar i Europaspelet igen. Men om han har gjort en fantastisk insats det låter jag vara osagt. Det är klart att det blev lite av ett misslyckande att inte ta sig vidare i Champions League i den där avgörande matchen mot Manchester City på hemmaplan. Jag tror nog att man hade räknat med att gå längre i Europa League än vad man gjorde. Och det är ett faktum att just nu har Roma fallit tillbaka på en nivå där man inte vill vara. Högstanivån är väldigt fin, när försvarsspelet sitter och man får upp farten i anfallsspelet och hittar in till Gervinho, Ljajic eller Pjanic men det har tyvärr skett lite för sällan på slutet. Och man har på senare tid haft förbaskat svårt att vinna matcherna. Hade Roma fått byta ut alla de oavgjorda matcher man har spelat mot segrar ja då hade man förmodligen kunnat utmana Juventus på ett bättre sätt. Den där sista växeln läggs sällan i, i Roma när det handlar om att krama ur det sista för att ta 3 poäng istället för att nöja sig med 1. Och ikväll möter man ett förvisso ganska piggt Inter som var väldigt bra i omställningsspelet. Men man slarvar samtidigt bort den här matchen för det här är en match som Roma ska vara det spelförande laget i. Och i den andra halvleken skapar man bortsett från målet i stort sett ingenting och det är ett underbetyg till spelarna och inte ett särskilt gott betyg till Rudi Garcia såklart. Men jag tycker inte att man ska sparka Rudi Garcia, jag tycker att man ska ha respekt för det han har gjort med den här klubben. Med hans sätt att få Roma att bli mer passningsorienterade, att få tillbaka den där vinnarkänslan i klubben igen att ta de tillbaka till Champions League det finns mycket bra som Rudi Garcia har gjort med Roma. Och jag tror det är viktigt för de klubbarna som inte har lika hög status som Real Madrid och Manchester United att vara inne i Champions League och känna på hetluften där. Och för att i förlängningen kunna attrahera spelare som vill uppleva stora saker, tar du dig då till Champions League ja men då kanske du väljer Roma i det här fallet före Real Madrid där du vet att klubben kommer spela Champions League men det kommer bli förbannat svårt att få speltid. Så nej Rudi Garcia borde få vara kvar, jag tycker att Roma ska ge honom 1 säsong till. Skulle Roma däremot vackla något rejält nästa säsong och vara nere i och nosa på en 10:e eller 11:e plats då kan det vara läge att diskutera huruvida Rudi Garcia ska vara kvar i klubben. Men än så länge tycker jag inte att man kan skylla allt på Rudi Garcia, spelarna måste höja sig också. Pjanic och Ljajic framförallt, nu är det dags att visa om ni håller på den här nivån. När inte Gervinho levererar och nu när Totti inte är en 90 minuters spelare längre uppenbarligen då måste den nya generationen kliva fram. Men det är för få i Roma som kliver fram när det verkligen gäller. Det finns mycket kvalité i det här laget, men det känns som att man skulle kunna få ut mycket mer av detta Roma trots att laget för närvarande ligger i en bra tabellposition. Vi kan konstatera i varje fall att Mancini vs Rudi Garcia ikväll slutade 2-1.

 

 

Ännu en fullspäckad fotbollshelg står för dörren och den inleddes redan under den här kvällen med en allsvensk match och det var inte vilken match som helst. Kalmar gästade Tele2 arena för match mot Djurgården och ni som följt mig ett tag vet vid det här laget att jag missar sällan en match som Kalmar är involverad i. Det var mycket viktiga poäng på spel då det gäller att positionera sig på någorlunda bra i tabellen för att inte tappa för mycket mark i inledningen. Men det här skulle bli en match som jag helst bara vill bocka av och sedan glömma bort så fort som möjligt.

 

 

Jag är så pass gammal att jag har fått uppleva väldigt många fina stunder med Kalmar FF. Jag minns när vi var nykomlingar i Allsvenskan säsongen 2004. Vi hade några riktigt sköna lirare i laget. Vi hade Fabio Augusto, den riktiga kejsaren. Cesar Santin med sitt luriga spel på vänsterkanten var en fröjd för ögat att se, sen gjorde vi misstaget att värva tillbaka honom när han uppenbarligen var slut som spelare men det är en annan femma. Vi hade en backlinje som var helt fantastisk. Jocke Lantz, Patrik "Bagarn" Rosengren" och Tobias Carlsson är spelare som ligger mig varmt om hjärtat. Det var lite av den gamla skolan, inte något fint spel men det var hårt och rejält. Vi hade Henrik Rydström som skällde på både medspelare motspelare och vid vissa tillfälle publiken också. Vi spelade absolut inte bäst fotboll i landet där och då, men det fanns ändå något charmigt med den tidens Kalmar FF. Det var roligt att följa laget för jag kände att laget var på väg åt rätt håll hela tiden, vi hade en stabil backlinje och sedan hade vi specialerat oss på att spela omställningsspel och ta vara på fasta situationer. Sedan utvecklade vi vårt anfallsspel och tog det till en ny nivå, vi lärde oss att föra matcher och sedan lyckades vi värva de spetsarna som krävdes för att ta nästa steg nämligen SM-guld 2008. Varför sitter jag här och pladdrar om gamla tider? Jo jag gör det för att jag börjar mer vilja blicka tillbaka på tidigare upplagor av Kalmar än att prata nutid. Jag har sedan guldåret upplevt Kalmar som ett lag som pendlar väldigt mycket i sina prestationer, det är väldigt mycket upp och ner. Men jag har ändå känt att högstanivån är ganska bra och att det alltid har funnits ett grundspel att falla tillbaka på vilket har gjort att vi inte har varit involverade på riktigt allvar i någon bottenstrid sedan vi tog steget tillbaka till Allsvenskan. Förra säsongen började väldigt bra, kanske inte spelmässigt men poängen tickade in på kontot och det såg förhållandevis bra ut inför hösten. Det började till och med pratas lite om Europaplatser och kanske skulle vi kunna utmana Malmö, Göteborg och AIK om SM-guldet? Sedan förlorade vi mot AIK borta med 3-0 och efter det vet vi hur resten av den säsongen slutade. Det är klart att med den hösten vi gick igenom blev det extra viktigt att få en bra start på den här säsongen av flera skäl. Dels behöver Peter Swärdh få den där arbetsron vilket alltid är skönt när man är ny på sin post, dels för spelarna som jag utgår ifrån inte riktigt har hämtat sig från den miserabla hösten. Även om man inte spelar drömfotboll är det ändå bra om man visar upp ett spel som ger hopp inför framtiden och som framförallt räcker för ta en del poäng i inledningen. Och vi vet att Allsvenskan är en så pass jämn och tuff serie att ta sig igenom att det går inte att ligga på latsidan utan man måste vara med från start och plocka sina poäng för att inte halka för långt efter. Nu är vi inne i mitten på april 2015 och jag ser absolut inte att vi har tagit några steg i rätt riktning.

 

Vad är det då som är dåligt med Kalmar just nu? Ja jag vet inte hur många rader jag får på mig att reda ut det? Med andra ord det finns tyvärr för många saker som är dåligt med Kalmar just nu. Vi kan ju börja med det som jag tycker är det absolut största problemet det vill säga anfallsspelet. Jag tycker inte att något anfallsspel existerar i Kalmar just nu. Det känns som att vi inte har någon idé eller grundtanke med hur vi ska spela anfallsspel. Jag upplever det fortfarande som att varje spelare mer spelar för sig själv än för laget. På pappret ställer vi upp med ett 4-4-2 med Viktor Elm i en liten specialroll som släpande forward som ska droppa ner. Problemet blir ju att både Viktor och David Elm blir alldeles för isolerade på topp vilket gör att Viktor Elm till slut tvingas droppa ner för långt ner i banan för att överhuvudtaget bli involverad i spelet. David Elm måste till slut ta något initiativ för att bli inblandad i anfallsspelet och det blev ofta att han sökte sig ut på vänsterkanten men då innebär ju det att någon måste fylla hans skor inne i boxen men det skedde inte. När David Elm hämtade boll på vänsterkanten hade han absolut ingen att spela bollen till inne i straffområdet. Och det var samma sak som inträffade gång på gång när vi skulle komma till inläggsläge eller skicka in ett instick i boxen. Oavsett om det var Ring, Romario, Viktor Elm eller David Elm som fick bollen på kanten så fanns det ingen att slå in bollen mot inne i boxen och det är ett underbetyg till vårt anfallsspel. Och är det något jag har lärt mig så är det att när någonting inte fungerar då provar man att göra något annat. Under en längre period provade vi att slå långbollar mot David Elm och Viktor Elm, men de blev bortplockade ganska enkelt av Djurgårdens mycket stabila backlinje och då kanske det är läge att byta taktik. Och jag förstår att David och Viktor lämnar sina utgångspositioner för att bli mer delaktiga i offensiven då det måste kännas hopplöst att vara längst fram i banan och inte få vettiga bollar att jobba med. Men om någon av våra anfallare söker sig ut på kanterna då måste mittfältet hjälpa till. Tobias Eriksson, Ismael, Romario och Ring någon av dessa måste bara ta på sig det ansvaret och löpa in i boxen för att erbjuda alternativ till David och Viktor. Precis samma sak gäller när Nouri och Agardius kommer loss på kanterna för att slå inlägg, då behöver vi spelare som kommer löpandes in i boxen för att se till att Djurgårdens backlinje får fler spelare att hålla koll på. Men det görs ju inte, det största problemet är att vi är alldeles för passiva i vårt anfallsspel. När jag tittar på hur Kalmar spelar anfallsspel hittills den här säsongen blir jag ju nästan mörkrädd, jag gråter nästan för något anfallsspel existerar knappt i laget just nu. Det blir mer att någon ska försöka sig på en individuell prestation och det är klart att det fungerar om du har spelare som är så dominanta i matcherna att de kan göra precis vad de vill med bollen men riktigt så bra spelare har vi ju inte uppenbarligen. När Ring får bollen på vänsterkanten och han ställs mot 4 Djurgårdsspelare att ta sig igenom då tar man sig ju bara för pannan. Det är ingen risk att det "Ringer" i Djurgårdens mål om man nu ska kosta på sig att göra sig lite lustig såhär på fredagskvällen. Och just Jonathan Ring tror jag inte kommer sova särskilt gott ikväll. Det är han som har den största chansen för Kalmar i den här matchen. Och det är egentligen en chans som uppstår ur ingenting, Ring lyckas ta sig igenom Djurgårdens försvar helt själv för en gångs skull men han får bollen för långt ifrån sig. Det ser ut som att Höie har bollen men han tappar den och Ring ges öppet mål och ska precis till att lägga in den men där kommer ju Jesper Arvidsson och står för säsongens räddning såhär långt tillsammans med den han gjorde i derbyt mot Hammarby. Till Rings försvar ska vi vara ärliga med att konstatera att han har lite dålig vinkel för att lägga in bollen direkt. Förmodligen är han inte medveten om att han inte är helt ensam med det öppna målet, jag tror att hade han haft koll på att Arvidsson kommer springades så hade han nog lagt in bollen i målet tidigare. Det är både olyckligt samtidigt som det är dålig spelförståelse av Ring, han borde ha förstått att det går inte att hålla i bollen för länge och att han direkt när ska slå förstatouchen borde kunna slå bollen mot David Elm som hade fått ännu mer öppet mål och kunnat rulla in den. Men det är lätt att vara efterklok men det var i varje fall dåligt förvaltat av Ring, det borde givetvis ha varit mål där. Men bortsett från den möjligheten tror jag inte Kalmar skapade en enda vettig målchans under resten av matchen, det var väldigt sällan det hettade till framför Djurgårdens mål. För tillfället är vi extremt tama offensivt sett. Och jag ska vara ärlig med att säga att hade vi fått med oss poäng ifrån den här matchen hade jag nästan skämts för det för vi var verkligen inte värda att ta poäng ikväll.

 

 

Om jag var orolig efter Geflematchen är det ingenting mot vad jag är efter kvällens match. Kräftgången fortsätter om man nu ska vara lite bitter vilket jag tycker man får vara när ens favoritlag spelar såhär dålig fotboll. Och till de som började drömma om SM-guld eller Europaplatser efter Åtvidabergsmatchen, en svala gör ingen sommar säger jag då. Handen på hjärtat det kanske inte var så svårt att vinna över Åtvidaberg, det är ju uppenbarligen ett lag som kommer att husera i botten av tabellen när 30 matcher är spelade. Den andra halvleken mot Åtvidaberg kunde jag inte se, men jag har hört att det var en bättre andra halvlek men som sagt det kanske berodde på att motståndet var uselt än att vi skulle vara så fantastiskt bra som en del påstått. Jag vill inte att det här ska leda till en Hasse Eklund diskussion men det är oundvikligt att prata om honom i det här läget. Jag har inte så jättemycket att säga om vad Eklund uträttade i Kalmar, det var ett stort arv från Nanne att ta över det hade nog blivit tufft för vilken tränare som helst att ta över efter en tränare av den digniteten. Eklund hamnade i en väldigt jobbig situation och han förmådde inte att få ordning på laget och vända på steken. Men jag tycker att det vi ser av Kalmar nu är inte Eklunds fel. Det Kalmar vi ser ute på planen just nu är resultatet av att vi har haft en klubbledning och en sportchef som uppenbarligen prioriterar fel när det gäller vilka spelare som kommer till laget. Vi har tagit tillbaka bröderna Elm och det är klart att David fyller en någorlunda funktion som target men det är ju inte en spelare du når Europaspel med känner jag. Han har tacklat av och det kanske inte var så konstigt att Elfsborg var villiga att släppa honom till en allsvensk konkurrent. Rasmus tycker jag att man ska vara väldigt försiktig med att sätta något större hopp till, han måste få tid på sig. Han ska först och främst bli frisk och sedan är det bara att hoppas att han kan spela så fort som möjligt men jag känner att det är bara bonus om vi får se honom på planen under den här säsongen. Viktor Elm däremot är en spelare som har varit ute i Europa, han är etablerad och han är en av de mest erfarna spelarna i årets upplaga och han ska vara den som kliver fram. Nu gjorde han 2 mål mot Åtvidaberg vilket var befriande, men i den här matchen är han ju emellanåt helt osynlig. Han dominerar ju inte alls på samma sätt som han gjorde när han var här sist. Jag tycker att han ser lite tam ut i närkampsspelet, han hanterar bollen dåligt emellanåt och han går nästan och gömmer sig i matcherna emellanåt och det är oroväckande. Sedan har vi Pär Ericsson som knappt har uträttat någonting bra sedan han kom tillbaka till Allsvenskan och Kalmar. Jag satt ju och var avundsjuk på Mjällby när de hade Pär Ericsson då han var fullständigt briljant. Han är ingen dribbler på det sättet som snurrar upp 10 man på läktaren och sedan hänger upp den i krysset, men i Mjällby hade han ju förmågan att hitta målet ur alla möjliga vinklar men i Kalmar har det ju helt tagit stopp. Och jag har funderat på det där länge, hur kan det komma sig att spelare som vi tycker är riktigt bra i andra klubbar går ner sig i kvalité så fort de kommer till oss? Jag har egentligen bara två svar på den frågan. Antingen har samtliga blivit sämre fotbollsspelare över en natt och sedan hittar de aldrig tillbaka till den nivån som de en gång hade. Eller är Kalmar just nu ingen bra plats för unga spelare att utvecklas i och jag tror mer på det sistnämnda. Och hur kan det ha blivit så? Återigen det beror på att de som sitter på ledande positioner i föreningen uppenbarligen tar fel beslut. Vi tar in en Cesar som var helt otränad och som uppenbarligen var slut som spelare, total katastrof. Melvin Platje, en spelare Borstam och de övriga måste ha sett göra något drömmål i ryska ligan och tänkte honom ska vi ha. Pär Ericsson kommer in men ser mest seg och sönderkörd ut och bidrar inte med någonting bra. Jag ser inte reservlagets eller våra ungdomslags matcher men jag utgår från att vi har väldigt fina ungdomar som är väldigt entusiastiska och som verkligen brinner för sin fotboll. Hur många unga spelare har egentligen lyfts upp i A-laget och fått en ärlig chans att etablera sig de senaste åren? Melker Hallberg och Mattias Johansson är de namnen som jag kommer att tänka på spontant såhär på rak arm, det är möjligt att det finns några fler namn på den listan men jag tror inte att den listan är särskilt lång när den är färdigställd. Jag vill komma fram till att nu är det dags att vi släpper fram våra ungdomar. Nej jag menar inte att man ska plocka fram en spelare bara för att han är ung, men jag tycker att det är mer värt att chansa med egna produkter än med spelare som kanske inte håller måttet. Om Viktor Elm skulle fortsätta hålla den här högst medelmåttiga nivån eller om han skulle bli skadad då blir det en ganska dyr investering i längden. Jag vet inte vad spelarna tjänar men jag utgår från att Viktor Elm är en av de bäst betalda i laget om inte den bäste och jag tror absolut att han tjänar över det som är snittlönen i Allsvenskan. Jag tycker det är oerhört viktigt att plocka fram spelare från egna leden. För om vi inte tar vara på våra ungdomar då kommer de ju att söka sig till andra klubbar eller ännu värre tappar lusten att spela fotboll och lägger av för tidigt. Jag tycker att det är dags att satsa helhjärtat på att få fram spelare från egna leden. Att en sån som Muktar Ahmed inte har fått spela 1 minut allsvensk fotboll hittills tycker jag är beklagligt. När vi jagar mål sätts Hovda in, för det första är han en defensiv spelare och för det andra är han spelare som jag inte ser någon som helst poäng med att ha på planen för vad tillför han egentligen? Och Muktar Ahmed kanske inte är beredd att gå in och ösa in mål i Allsvenskan redan nu, men det kan vara läge att skola in honom redan nu för att han på längre sikt ska kunna bli en bra allsvensk spelare och kanske till och med så pass bra att vi kan sälja honom vidare för ett bra pris. Herman Hallberg, Peter Westberg, Archford Gutu är också exempel på unga spelare som jag verkligen skulle vilja se vad de går för. Herman Hallberg tillhör väl A-truppen men har inte fått känna på allsvenskt spel än, Peter Westberg är utlånad till Oskarshamn om jag inte minns fel och Archford Gutu är på lån till Värnamo.

 

 

Vi skulle prata om Djurgårdsmatchen, det blev ett inlägg som kom att handla om större saker än det. Och det är det som jag vill komma fram till i det här inlägget att det här handlar så mycket mer än om att torska med 1-0 borta mot Djurgården. Vi har haft problem i den här organisationen under så lång tid nu. Jag tycker att vi har haft en klubbledning och även numera en sportchef som tänker fel. Förut var Kalmar FF en bra plats för unga spelare att utvecklas i, vi var dessutom ett av de lagen som spelade bra fotboll och gjorde det bra i ute i Europa även om vi inte tog oss in i något gruppspel. Men där och då fanns det ändå en identitet och en kontinuitet i våra prestationer. Nu känner jag mer att när jag får reda på att Kalmar har värvat en ung spelare eller när de väl lyfter upp en ung spelare från egna leden att jaha här har vi en till spelare som kommer att lånas ut och såsmåningom slarvas bort helt och hållet. Det känns som att Kalmar är på väg åt helt fel riktning. Borstam och de som sitter på ledande positioner i föreningen verkar bara vara intresserade av att locka de där extra tusen åskådarna till Guldfågeln arena mer än att sätta ihop ett slagkraftigt lag. Ärlig talat, jag skiter i om bröderna Elm skulle återförenas i Kalmar eller inte. För mig handlar det om att varje lag genomgår en generationsväxling och det är dags att försöka lämna eran med bröderna Elm bakom sig nu. Det måste ju ändå finnas andra spelare att lägga fokus på än bröderna Elm. Just nu har vi ett lag med mittbackar som knappt klarar av att slå en ordentlig passning i sidled till en lagkamrat. Kan det bero på att vi har en mittback som öppet har flaggat för att han inte vill vara här? Vi har ett mittfält som inte vinner mycket bollar alls och som inte är med och för matcherna på ett tydligt sätt. Kan det bero på att vi har en Tobias Eriksson och en Viktor Elm som har tacklat av och att vi har värvat defensiva mittfältstyper som inte är poängspelare? (Läs Hovda och Romario). Vi har inte haft en 15 målsskytt på väldigt länge, kan det bero på att vi värvat spelare som uppenbarligen inte riktigt håller den nivån de en gång gjorde? Jag tänker på Pär Ericsson och jag tänker på David Elm. Och vid sidan står de unga spelarna, de som ska vara vår framtid. Muktar Ahmed och Marcus Antonsson, det är spelare som jag är väldigt nyfiken på men de har ju inte fått en ärlig chans såhär i början på säsongen. Bröderna Ramhorn, det är spelare som spelade U17 VM för Sverige för något år sen. Det tyder ju på att det här är spelare man kanske borde ge en ärlig chans. Men nej då här ska vi bara gå på spelare som har ett stort namn i sig och som enbart lever på gamla meriter. Många skällde på Eklund att det var han som raserade det som Nanne Bergstrand byggde upp. Jag skulle snarare vilja vända på det och säga att Kalmar FF som organisation har mycket långsamt bit för bit raserat sig själva ner till en nivå som inte är i närheten av Allsvenskan. Ja Eklund gjorde sina misstag när krisen kom, men ärligt talat det kanske inte var så lätt att vara tränare när han inte fick rätt förutsättningar och där hans arbetskamrater motarbetade honom. När han sa att han önskade få mer insyn i vilka spelare som kom till laget tog man sig ju för pannan när man fick veta det. En tränare kan ju omöjligt göra ett bra jobb om han blir motarbetat på det sättet genom att inte få vara med och påverka vilka spelare som kommer till laget. Borstam och klubbledningen kör sitt race och det har ju gått som det har gått. Hur tycker du själv att det har gått Borstam? Hur tycker ni övriga som sitter på ledande positioner att det har gått de sista åren? Vi har gått från att vara en organisation som erbjuder fantastiska förutsättningar för unga spelare att utvecklas i till en organisation som det råder en enorm osäkerhet kring. Medan vi har unga spelare som sliter och kämpar för att få lyftas upp i A-laget värvar vi inte bara avdankade föredettingar, vi värvar också spelare som inte ens vill vara här. Bara det faktum att vi sålde Mats Solheim som har varit en av de bästa spelarna som spelat för oss och som inte bara var bra på planen utan som var en bra kille att ha i ett omklädningsrum också vad man har hört. Alla de här sakerna jag har räknat upp tycker jag sammanfattar rätt bra om vilket situation vi har hamnat i som förening. Vi har hamnat i en situation där vi måste ta oss tillbaka till toppen för att på sikt kunna överleva ekonomiskt. Men vi är inte ens i närheten av ett topplag just nu, idag är jag glad om vi överhuvudtaget spelar allsvensk fotboll nästa säsong. Och det är inte resultatet av en mardrömshöst med Hasse Eklund, det är resultatet av att de som ansvarar över spelartruppen bevisligen tänker fel. Vi är absolut inte på väg åt rätt håll snarare tvärtom. Och jag förstår inte hur Borstam och till viss del spelarna talar öppet om ambitionen om Europa när vi har en organisation som inte är i närheten av att konkurrera med Malmö, AIK, Göteborg och Elfsborg. Är alla som är involverade i Kalmar FF medvetna om vad det är som håller på att hända om det fortsätter såhär? Kalmar FF ni är inte en förening som har det gått ställt och som kan slå sig till ro. Tobias Eriksson sa efter matchen mot Gefle att vi håller på att bygga upp någonting nytt. Ja jag vet inte vad det är för "nytt" vi ser på planen just nu. Jag ser ingen förändring. Ärligt talat det blir bara värre, vi gräver vår egen grav. Hur ska vi bli ett topplag? Kan någon förklara det för mig? Vi klarar ju för fan inte ens av att slå en enkel passning i sidled till varandra.

 

Igår spelades det första kvartsfinalmötet mellan PSG och Barcelona. Personligen tyckte jag att detta på förhand var det mest spännande och intressanta dubbelmötet. PSG som vi ändå får säga är ganska unga på den här nivån medan Barcelona har massvis med rutin som man nästan sätter stämpeln underkänt på om de inte når finalen. Givetvis störst press på PSG att få till ett så bra resultat som möjligt för att kunna åka till Camp Nou och helst ha ett resultat att spela på.

 

 

Man kan se den här matchen ur olika perspektiv. Jag tycker vi tar och börjar med PSG:s insats. Det var givetvis tufft för PSG att gå in i den här matchen utan Zlatan, Verratti och Thiaga Motta. Zlatan vet vi alla vad han göra med bollen, en del bland annat jag själv har hackat lite på honom och hävdat att han inte riktigt kliver fram i de största matcherna och spelar en avgörande roll. Men det finns en statistik som talar emot det, Zlatan gjorde 2 nya mål i franska ligacupfinalen mot Bastia i lördags och därmed har han gjort över 100 mål i PSG tröjan om man slår ihop alla turneringar PSG har deltagit i. Han är den bäste målgöraren i landslaget genom alla tider, det säger sig självt att sådana prestationer når du inte som spelare på ren tur utan då är du något alldeles extra. Det är klart att han fortfarande är en av världens bästa spelare. Han kan hålla i bollen länge, länge och så kommer den där fräcka passningen in till en lagkamrat som blir helt fri och kan skicka iväg ett avslut. Han kan även komma i 1 mot 1 läge och dra till från distans rakt upp i krysset. Han har fortfarande spetsegenskaperna kvar. Däremot är han kanske inte lika snabb längre och emellanåt vill han hålla i bollen lite för länge och då hinner motståndaren samla sig eller så blir han av med bollen när han ska börja dribbla. Men givetvis ett stort avbräck att han inte fick vara med i den här matchen, för mig låter det fullständigt otroligt att PSG skulle vara ett bättre lag utan Zlatan. Ja i den enskilda matchen mot Chelsea på Stamford bridge lyckades PSG stå för en bragd, men jag tror att om de som håller på PSG fick välja skulle de nog vilja ha med Zlatan på planen till varje pris. Blanc valde att ställa upp med en 4-3-3 uppställning. Det som jag tyckte var intressant var att han valde att spela Pastore till vänster i anfallet istället för Lucas Moura. Det är möjligt att Lucas Moura inte riktigt är helt frisk från sin skada, men jag tycker att han har varit en av lagets bästa spelare den här säsongen vilket jag varit inne på vid tidigare tillfällen. Pastore är en mycket lurig och pålitlig spelare, men jag tycker kanske inte att han dominerar lika kraftfullt i matcherna som han ofta gjorde när han var i Palermo. Cavani spelade centralt i anfallet och till höger spelade Lavezzi. Det kändes inför den här matchen som att någon av dessa 3 herrar var tvungna att spela sitt livs match vid ett sånt här tillfälle. Man kanske inte kan begära att alla 3 ska ha en toppendag, men det måste vara någon som kliver fram och gör det där lilla extra och bidrar med spets i anfallsspelet. Men jag tycker varken att Cavani eller Lavezzi hade någon bra match igår. Cavani tycker jag har tacklat av rejält sedan han kom till PSG och i synnerhet den här säsongen. Det märks att han inte riktigt är i balans. Nu ska jag inte jämföra för mycket med den spelaren jag tänker ta upp nu men jämförelsen är inte helt främmande för mig. Jag tycker att det är lite Balotelli över Cavani, det känns som att han spelar med väldigt mycket frustration i kroppen. Man ser att han vill mycket men så lyckas han inte med den där dribblingen eller så blir hans avslut för tama och då blir det att han tjurar ihop lite och inte är beredd att ta löpningar för laget för en stund. Lavezzi kan vara en fantastisk spelare emellanåt, men det är samma sak där han behöver verkligen få allt att stämma för att han ska motivera sig att arbeta hårt i varje situation. Han är ju inte känd för att vilja delta i press spelet särskilt ofta och när Barcelona gjorde 0-1 då började Lavezzi hänga lite med huvudet och då blev det mer att han tog beslut på känsla istället för att tänka till en extra gång. Jag tycker att han kladdade lite för mycket med bollen och han lyckades inte få fast den på sin kant utan det blev ofta att han slarvade bort den när han skulle komma att slå inlägg eller ta avslut. Han hade några tillfällen då han sökte sig mer in centralt i planen för att bli mer delaktig men jag tycker inte att det hjälpte särskilt mycket. Det är svårt att försöka spela någon totalfotboll när du har Cavani som central anfallare då han inte är särskilt intresserad av att spela på kanten. Mittfältet med Rabiot, Cabaye och Matuidi hade inte heller sin bästa kväll igår. Rabiot tycker jag är en helt okej spelare men jag tycker inte att det är en spelare du går och vinner Champions League med. Ibland går det lite för långsamt i hans passningsspel och han vill gärna vända hemåt i backlinjen vilket inte alltid är det bästa. Det märks när han spelar att han för tillfället är mer av en truppspelare än en ordinarie spelare. Cabaye är en spelare som jag är ganska förtjust i. Han är duktig på att hålla i bollen, han vet precis när han ska släppa den och när det är läge att vänta ut situationen för att sedan fördela bollen vidare. Matuidi har jag hyllat flera gånger under säsongen, det är en riktig box till box spelare som löper något kopiöst för laget. Men jag tycker att han i den här matchen blev något begränsad i sitt spel då PSG i första hand skulle försöka få till försvarsspelet trots hemmaplan. Hade PSG mött ett bottenlag i ligaspelet är jag övertygad om att Matuidi hade vågat ta initiativ och tagit djupledslöpningar för att ge alternativ inne i boxen när PSG gick till attack. Men när du möter ett lag som Barcelona då måste du ha täckning bakåt hela tiden, det går inte att bjuda de på några gratisytor för då blir du straffad direkt. Och det var just ett misstag från PSG:s mittfält som gjorde att Neymar kunde göra 0-1. Jag har för mig att det var Rabiot som kladdade med bollen och Messi ges tillräckligt med utrymme för att servera Neymar som blir fri med Sirigu och han placerar in bollen säkert i bortre hörnet. Det är klart att det var ett mål som hade kunnat förhindrats. Men samtidigt får man vara ödmjuk och konstatera att Barcelona är skoningslösa om du bjuder de på minsta lilla ytor. När Messi transporterar bollen och tar sikte mot målet, frågan är vad du ska göra som försvarare? Ska du följa med? Ska du gå in och sätta in en rejäl tackling? Eller ska du kolla vad du har bredvid dig?. Det måste vara ett rent helvete att spela försvarsspel när Messi kommer farande i full fart. Men helt klart får man inte tappa bollen på det sättet som Rabiot gjorde där. Det är i situationer som den här som Thiago Motta hade behövts på planen. Visst det är en spelare som ligger på gränsen och han är kanske inte alltid ett föredöme på plan, men det är fortfarande en mycket kompentent och klok spelare som är väldigt noga med att inte tumma på detaljerna i spelet. Thiaga Motta hade förmodligen släppt ut bollen på kanten eller skickat iväg en lyftning på chans mot Cavani för att få bort bollen från farligt område. Och vi vet alla att är det något ställe man inte ska tappa bollen på när man är på väg att bygga upp ett anfall så är det på mittplan. Thiago Silva fick kliva av matchen vilket givetvis var ett hårt slag för PSG. Jag tycker att han har börjat få sin revansch efter sommarens VM som inte blev vad många hade hoppats på. Han är fortfarande en av världens bästa mittbackar, han är placeringssäker han spelar med stort hjärta och har en så pass fin teknik att han kan spela sig ur trånga situationer. Han ersattes av David Luiz vilket inte är något positivt. Jag tycker aldrig att David Luiz har varit den där världsspelaren som bär upp din defensiv och som du kan vinna precis allt med. Jag tycker att han var bra under vissa stunder i Chelsea men då som sittande mittfältare. En viktig detalj som jag tycker att man bör väga in i diskussionen är att han har inte längre Mourinho som tränare. Mourinho är en defensivspecialist som får sina spelare att göra exakt som han vill i försvarsspelet. Han lyckades få ordning på David Luiz, han lyckades få honom att ligga rätt i positionsspelet och att släppa bollen i tid och så vidare. Men sen David Luiz kom till PSG tycker jag att han har förstört Thiago Silvas storhet. Jag tycker att Thiago Silva blir en sämre spelare med David Luiz bredvid sig än Marquinhos bredvid sig. Och det är bara att titta på de målen han är involverad i, det är klart att Suarez 2 mål är fantastiska på alla sätt men det är också resultatet av ett uselt försvarsspel från David Luiz sida. Man får bara inte sälja sig så billigt, här gäller det att kliva fram och sätta in en tuff tackling för att åtminstone se till att det blir frispark så att anfallet stannar av för en stund. Och vid 0-3 målet tycker jag att David Luiz mest agerar statist när han för andra gången blir tunnlad av Suarez. Jag har aldrig tyckt att David Luiz har varit någon fantastisk mittback och han kommer nog aldrig att bli det heller. Han leker gärna ytterback eller mittfältare när han kan börja transportera bollen högt upp i banan samtidigt som han inte klarar av att vara en dominant mittback i eget straffområde. Det blir lite komiskt på så sätt. Något som är ännu mer komiskt är vilken idiotvärvning det var från PSG:s sida. Att lägga 50 miljoner euro på David Luiz? Det var verkligen inte värt det. Det är ett tecken på vilken sjuk fotbollsvärld vi lever i, plus att det är dålig research av PSG som klubb de borde ha förstått att det här skulle kunna hända. Han har varit lite av en säkerhetsrisk när han spelat mittback i Chelsea och i Brasilien. Ni som såg Brasilien mot Tyskland i sommarens VM förstår varför jag inte håller honom särskilt högt. Och det man kan fråga sig är såg inte PSG på VM i somras? Då borde man ju ha börjat fundera en extra gång över om det är värt att lägga 50 miljoner euro på en så pass medioker spelare som jag tycker att David Luiz är. Det är pengar som man kunde ha använt på ett mycket smartare sätt. 50 miljoner euro det är ju en prislapp du betalar för riktiga världsspelare och David Luiz är inte ens i närheten av att vara en världsspelare. Jag ger inte PSG något större hopp att reda ut den här knipan man har hamnat i. Det ska till ett stort mirakel om man ska vända på steken på Camp Nou. Det är klart att får man ett tidigt mål kan allting hända, men jag ser verkligen inte att det ska inträffa i det här läget. Jag tycker att det här var matchen då PSG skulle spela sitt livs match men man tog inte chansen. Jag tycker inte att man fick fast bollen tillräckligt ofta på Barcelonas planhalva och jag kände att man blev något passiva i sitt press spel. Jag hade velat att man kom upp mer i press när Pique och Marscherano började bygga upp anfallen, men de tilläts i lugn och ro bolla runt. Men samtidigt var det här en lurig match hade PSG gått på rus och flyttat fram positionerna för mycket då hade det kanske blivit förnedrande siffror så det är alltid en avvägning hur mycket man ska kliva upp i press. Men jag tycker exempelvis att en spelare som Matuidi inte alls var bekväm med situationen, han fick inte utrymme att bidra med sina löpningar offensivt utan han fick mest ligga där i mitten och avvakta. Cabaye är i första hand en defensiv spelare och Rabiot är kanske inte riktigt redo att bära upp en offensiv i dagsläget så mittfältet var nog lite för svagt för att PSG skulle hota Barcelona fullt ut. Hårt slag att tappa Thiago Silva såklart, Van Der Wiel och Maxwell var inte alltid på tå och Sirigu kan inte rädda allt så är det ju vilket man inte kan begära av någon målvakt ja om man inte är en David De Gea då. För PSG handlar det nu om att åka till Camp Nou och försöka få in ett tidigt mål och sedan är det bara att försöka göra match av det hela in på målsnöret. Men det viktigaste är att om man nu ska falla så se då till att göra det med flaggan i topp, det vore nog jobbigt för laget och för hela klubben om det blir stora siffror i returen. Jag tror att den som ska vara mest orolig över att det ska bli en överkörning i returen är tränare Blanc. Han har fått kritik och det sas att han skulle få sparken innan mötet med Barcelona i gruppspelet om inte man fick till ett bra resultat. Jag kan känna att mycket hänger såklart på hur det går i ligan, vinner PSG ligan då finns det såklart möjlighet för honom att sitta kvar men skulle det bli en för stor förlust mot Barcelona i returen då kan jag tänka mig att klubbledningen överväger att sparka honom i sommar så pass hård är fotbollsvärlden idag. Men det går inte att skylla på Blanc för gårdagens förlust för PSG mötte ett för dagen mycket starkare Barcelona helt enkelt.

 

 

Barcelona ja, detta fantastiska Barcelona. Absolut ingen favoritklubb för mig ska jag vara öppen med, jag tycker inte att de göra allting rätt men däremot har man att fantastiskt bra fotbollslag. Det jag tycker är mest lyckat med den här säsongens upplaga av Barcelona är att man har nu kanske världens bästa omställningsspel. När Busquets, Iniesta eller Rakitic blir rättvänd och när de kan leverera bollen till Messi, Neymar eller Suarez då kan Barcelona sätta skräck i vilken backlinje som helst. Busquets tycker jag gör ett hästjobb i defensiven, han är inte särskilt omtyckt av motståndarna med all rätt han tenderar att ligga ner och ha lite väl ont ibland men han är fortfarande en mycket spelskicklig defensiv mittfältare. Jag skulle vilja säga att han är kanske världens bästa defensiva mittfältare, han är enormt svårpasserad. Iniesta tycker jag har tacklat av en del, det är inte alls samma Iniesta som vi hade för bara några säsonger sedan. Men han är fortfarande väldigt spelskicklig, passningsfoten har han ju kvar men han kanske inte är lika pigg på att gå på genombrott lika ofta längre. Men han fyller en funktion både offensivt och defensivt utan tvekan. Jag sågade värvningen av Rakitic tidigt på säsongen och sa att jag förstod inte alls vad Barcelona såg hos honom. Men han har under de senaste matcherna faktiskt sett riktigt bra ut. Han gör ett gediget jobb i försvarsspelet och ibland vågar han även kliva fram i banan och delta i speluppbyggnaden och vara med i anfallsspelet. Han gjorde bland annat mål mot Manchester City i åttondelsfinalen och det klart att det är tacksamt att ge sig iväg när Messi slår passningar med den perfekta precisionen men det var ändå vågat att ge sig iväg på det sättet. Det är möjligt att det hela handlade om en acklimatiseringsperiod ny klubb, ny miljö och framförallt att komma till en av världens bästa klubbar det kan inte vara hur lätt som helst. Man får ju lätt den uppfattningen ja men vadå att spela med en av världens bästa fotbollsspelare det måste vara hur lätt som helst, men det går absolut att argumentera för att det bör vara hur svårt som helst också. Backlinjen såg mycket bättre ut i den här matchen, Pique hade toppat formen passande nog. Jag tycker fortfarande att han är lite av en säkerhetsrisk och jag tycker fortfarande att Mathieu och Marscherano borde vara första mittbacksparet, men det finns bevisligen alltjämt en bra nivå i Pique men det gäller att han visar det lite oftare. Men om Pique ska vara i den här formen och med en Marscherano bredvid sig som jag tycker har blivit en av världens bästa mittbackar sen han skolades om då är det såklart svårt att få hål på Barcelona. Mathieu är en spelare du kan slänga in och du vet ungefär vad du kommer få ut av att ha honom på planen, visst han är inte världens snabbaste mittback men han spelar ändå enkelt och rejält oftast. Sen tycker jag att Montoya är en bättre spelare än Dani Alves om vi bara pratar defensiven. Och jag kan tycka att det är väl häftigt med ytterbackar som nästan är som anfallare i sitt spel men de ska ju i första hand kunna städa upp på sin kant i defensiven och det tycker jag att Montoya behärskar bättre än vad Dani Alves gör. Jordi Alba tycker jag höll än väldigt låg profil och fokuserade mest på att spela försvarsspel igår vilket nog inte var så dumt. Han har ju haft perioder där han gärna vill gå fram lite för mycket i offensiven och då tappar han sin markering och sedan orkar han inte riktigt jobba hem så han hinner reparera sitt misstag. Ter Stegen har inte fått spela mycket den här säsongen men han kliver in och gör en stabil insats, han släppte inga dåliga returer tvärtom han fick grepp om de flesta avsluten som PSG avlossade. Och till sist Messi, Neymar och Suarez. Världens bästa anfallstrio har jag valt att kalla de för och jag tycker att vi borde slå fast det nu. Det som är intressant är att det är sällan alla 3 är fantastiska i en och samma match, det är alltid någon som får stå lite i skymundan vilket inte är så konstigt då det inte är två utan de är faktiskt tre. Neymar gjorde en helt okej insats igår men var absolut inte så bra som vi vet att han kan vara. Messi glimtar till ibland men han hade ingen match där allt gick hans väg och han gjorde precis som han ville. Suarez däremot hade ju mot slutet fullständig lekstuga. Tunneln på David Luiz vid 0-2 målet är ju fräck och 0-3 målet är ju bland det sjukaste jag har sett. Och som om inte det vore nog ska karln skruva in bollen i krysset efter att han lurat skjortan av David Luiz. Jag tycker att Suarez har växt in i Barcelona mer och mer under säsongen och det känns som att nu är han helt inne i Barcelonas sätt att spela fotboll. Och det känns som att det här är hans stora revansch. Nu börjar ju till och med engelska journalister som kastade mycket skit på honom när han var i Liverpool att hylla honom som en av världens bästa spelare. Jag kan tycka att det är lite tragiskt att det krävs att han behövde flytta till Barcelona för att allmänheten skulle inse hur bra han är. Att göra 31 mål i Premier League i ett Liverpool som är högst medelmåttigt är imponerande. Och för att sätta det hela i ett större perspektiv, det är inte vem som helst som får chansen att spela med Messi eller Ronaldo för den delen. Det är i stort sett bara världsspelare som får den chansen. Och nu spelar han med ett sånt självförtroende att det är nästan rörande att se att han verkar trivas så bra med sin tillvaro. Sen hade jag ju gärna sett att han inte bitit Chiellini i VM vilket gjorde att Liverpool fick nog och sålde honom till Barcelona i ren panik, mest för att bli av med ett problem. Ja men å andra sidan jag vill hävda att Suarez är mer av en tillgång än ett problem. Jag tycker att vi snackar promille när det handlar om Suarez bidrar med problem på planen. Men jag tror däremot att Chiellini incidenten blev lite av en väckarklocka för honom att okej jag har gjort det här för många gånger nu jag måste förändra mitt beteende för att inte göra mig omöjlig som spelare på den absoluta toppnivån. Och nu spelar han sitt livs fotboll, han vet precis när han ska passa bollen och när det är läge att gå på genombrott. Och när dessutom Messi har börjat bli en mer ödmjuk spelare som har börjat acceptera att spela på kanten istället för centralt i banan då kan det ju bara inte gå fel. Barcelona har ett grundspel att falla tillbaka på, man har så pass skickligt lag att man kan spela bort vilket motstånd som helst. Och skulle spelet börja hacka då är det bara att skicka upp bollen mot supertrion där framme. För det är ju alltid någon som har en bra dag, jag har nog inte sett Messi, Neymar och Suarez ha en dålig match samtidigt. Jag har varit inne på det här flera gånger tidigare men det är värt att upprepa. Att se de här tre spela ihop är ren njutning, jag trodde det var omöjligt att ha tre världsspelare i samma lag som dessutom konkurrerar om uppmärksamheten genom att de alla tre lirar i anfallet. Men jag hade fel. Messi, Neymar och Suarez fungerar utmärkt ihop. De kompletterar varandra väldigt bra och det känns som att alla tre har accepterat att ibland kan inte just jag stå för alla målen utan nu måste jag lämna ifrån mig bollen för att det är bäst för laget i den enskilda situationen och så vidare. För mig finns det inte på kartan att Barcelona släpper det här. Jag tror att Barcelona reder ut det här det är bara frågan hur man slår ut PSG. Går man på knockout och bara öser på och kör över PSG fullständigt, eller spela man bara av matchen med sitt bollhållande spel som man är så skicklig på? Det återstår att se. Men jag tror att Barcelona blir laget att slå, jag tror att ska ett annat lag vinna Champions League då kommer de nog vara tvungna att gå upp mot Barcelona i finalen. Jag tycker att när Barcelona får ordning på försvarsspelet, när Pique visar upp den nivån som han hade när han spelade med Puyol då är Barcelona mycket svåra att göra mål på. Och det går alltid att falla tillbaka på att någon av Messi, Neymar och Suarez kliver fram och står för individuell prestation och vinner matchen åt dig. Jag tror att Barcelona spelar av det här dubbelmötet i returen. Att Barcelona ska förlora med 3-0 på Camp Nou mot PSG? Nej det är fullständigt omöjligt. Tyvärr Zlatan du vinner inte Champions League den är gången heller. Zlatan kommer nog tyvärr att gå till historien som en av de bästa om inte den bästa spelaren som aldrig vann Champions League. Men den diskussionen tar vi inte nu utan vi konstaterar istället att Barcelona slog PSG med 3-1. Barcelona är ett lag som är redo att vinna Champions League på nytt. Medan PSG inte är på den nivån än, de kan på längre sikt nå riktigt höga höjder det finns en fin potential i laget och i hela klubben men man har alltjämt en bit kvar till den absoluta toppen. För mig är maktbalansen mellan PSG och Barcelona just nu skrattretande.

 

Igår spelades det en intressant match mellan Malmö och AIK. 2 lag som förväntas husera högt upp i tabellen när 30 matcher är spelade gjorde upp om hur poängen skulle fördelas. AIK kom till den här matchen med en förkrossande negativ statistik emot sig när det gäller segrar i Malmö. Den senaste AIK segern i Malmö kom 1996. 1996 det var på den tiden Colorado Avalanche och Florida Panthers spelade Stanley cup final, för att sätta det hela i ett perspektiv. Extra intressant att den här matchen kom så tidigt inpå säsongen, den här matchen blev en riktig värdemätare för både Malmö och AIK.

 

 

Jag såg delar av Malmös premiär mot Sundsvall och av det jag såg där tyckte jag att det såg ut som ifjol. Det var stabilt, man spelade ett varierat anfallsspel med bollar ut mot kanterna och ibland sökte man sig inåt i banan. Nu ställdes inte Malmös backlinje på särskilt många prov under matchen förutom vid straffsituationen men jag tycker att den backbesättningen som Malmö har är inte att leka med. Filip Helander och Erik Johansson det är riktigt stabila kuggar att ha där bak. Ett av de första riktiga minnena jag har av Filip Helander när han kom fram i Malmö var när han fick chansen från start i Europa League kvalet mot Swansea på bortaplan. Det var inte något stabilt intryck han signalerade ut där, det var mycket felpass och dessutom var han inblandad i ett av baklängesmålen. Och då tänkte man ju vad sjutton ska den här fladderjöken ersätta Daniel Andersson och så vidare, men sedan så växte han mer och mer in i Malmökostymen ju längre in i den här säsongen vi kom. Och nu är han en etablerad allsvensk spelare och det är bara frågan om hur länge Malmö får behålla honom. Erik Johansson var en spelare man såklart hade hört talas om innan han kom till Malmö och man har ju sett honom sänka IFK Göteborg i något derby när han spelade för Gais men det var väl i stort sett det enda i övrigt hade jag ganska dålig koll på honom. Ni får rätta mig om jag har fel men jag har för mig att han mestadels spelade på mittfältet när han var i Gais, jag tror faktiskt det är Malmö som har skolat om honom till mittback. Oavsett vem det var som skolade om honom blev det ju succé kan vi lugnt konstatera. Jag har varit skeptisk till att han blivit uttagen i landslaget då jag inte tyckt att han har varit så himla bra. Jag tror grejen med honom är att han bidrar med ett lite mer enkelt och rejält mittbacksspel än vad andra mittbackar gärna vill visa upp. Han är ingen som dribblar eller vill komma upp alltför högt upp i planen utan han vill gärna ligga rätt i sin position, men han är väldigt duellstark och viker aldrig ner sig i en närkamp. Och hade det inte varit så att Rosenberg fick kaptensbindeln vilket var helt rätt undrar jag inte om Erik Johansson hade fått det om Rosenberg hade avböjt erbjudandet. Tillsammans bildar Filip Helander och Erik Johansson kanske allsvenskans bästa mittbackspar. De är svårpasserade och man har dessutom inte släppt in något spelmål under de här första 2 matcherna och det är ju ett styrkebesked bara det. Richardinho har skämt bort oss med sina löpningar och tekniska nummer på sin vänsterkant under alla sina år i Malmö men den här säsongen får vi klara oss utan honom. Nu är det inte en brasse som huserar på vänsterbacken utan nu är det en peruan i form av Yoshimar Yotun. Hade ingen koll på den här spelaren inför den här säsongen men ser otroligt spännande ut. Väldigt säker i sitt passningsspel, han kanske inte är lika snabb som Richardinho är och han är inte heller lika pigg på att vilja löpa i offensiven men han står rätt och har inga större problem att positionera sig. Det finns en fin potential där absolut. Jag har inte tid att gå igenom hela Malmös lag men det finns en del spelare man är nyfiken på om de kan ta ytterligare steg såklart. Cibicki, Lewicki, Kroon, Vindheim,, Eikrem för att nämna några av de lite mindre namnkunniga. Det mest intressanta nyförvärvet som Malmö har gjort inför den här säsongen får jag ändå lov att säga att det är Jo Inge Berget. Han gjorde 2 mål mot Sundsvall och igår gjorde han ytterligare en bra match och var ständigt ett hot för AIK:s backlinje. Han verkar ha det där naturliga målsinnet i sig, han viker gärna in från kanten och kommer till läge med sin högerfot lite likt Arjen Robben fast omvänt då. Och det fanns flera situationer i gårdagens match då han lyckas dribbla sig förbi motståndaren och komma till avslutsläge. Nu hade han inte riktigt skärpan i avslutet den här gången men att han hela tiden är ett hot framåt är positivt. Här har Malmö hittat en riktigt intressant spelare och nu är det tidigt på säsongen, men med tanke på att Malmö spelar en ruggigt fin passningsorienterad med väldigt offensiva ytterbackar och yttrar tror jag kommer innebära att Jo Inge Berget kommer göra mycket mål i år. Det skulle inte förvåna mig om han är uppe och nosar på 20 mål när säsongen är slut jag tycker att han ser så pass bra ut. Sen vet man aldrig med spelare som ska göra mycket mål, emellanåt kan de bara gå på rus för att sedan dippa i både prestation och i sitt målskytte men jag tycker att Jo Inge Berget har alla färdigheter för att bli en allsvensk skyttekung. Han kan både komma in med fart från kanten och skjuta och han är även en spelare som kan söka sig in i boxen och vänta på att bollen ska komma in till honom. Jag tycker Malmö ser väldigt intressanta ut den här säsongen jag tycker de har ett bra lagbygge på plats redan nu. Jag tycker att det är väldigt svårt att hitta några direkta svagheter i det här laget. Man har ju trott efter de senaste gulden man har tagit hur de spelare man tappat skulle ersättas. Men uppenbarligen gör de som är ansvariga för värvningarna ett utomordentligt jobb samtidigt som att man ska vara ärlig med att säga att Malmö har en del pengar att spendera. Och jag ser en skön mix mellan spännande framtidsinvesteringar och etablerade spelare. Tobias Sana vet vi alla att det är en spelare som absolut kan Allsvenskan och som säkerligen kommer att göra ett avtryck även i Malmö. Eikrem, Vindheim och Jo Inge Berget är alla spänande spelare som kommer att kunna säljas vidare om utvecklingen går åt rätt håll. Det bästa med Malmö är att de på senare år när man har etablerat sig i toppen igen efter några tunga år är att man har alltid ett grundspel att falla tillbaka på. Att besegra Malmö över en hel säsong och i enskilda matcher är mer eller mindre omöjligt just för att man har många verktyg att plocka fram när det kommer till hur man ska vinna en match. De klarar både av att spela omställningsspel då man har snabba spelare i både Rosenberg, Berget och Guillermo Molins har jag inte ens nämnt som också är en bra omställningsspelare. Man har bra ytterbackar i både Tinnerholm och Yotun som kan användas i anfallsspelet och slå inlägg mot Rosenberg och Berget. Sen har man en Adu som balanserar upp laget med sitt riv och slit och sin klokhet framförallt. Otroligt skicklig på att hålla i bollen när det blir lite stressigt i laget, då kan han med sitt lugn dra ner på tempot och då kan Malmö sätta igång ett anfall eller rulla hem till egen målvakt och så börjar man om från början. Från Robin Olsen längst bak till Rosenberg längst fram har Malmö även i år ett lag som kommer att vara med och slåss om guldet. Jag har tippat de som vinnare och jag känner ingen ånger efter att ha sett de igår mot AIK heller.

 

 

AIK har blandat och gett under de senaste säsongerna men man har sakta börjat närma sig toppen igen och jag tycker att man ser intressanta ut även den här säsongen. Även i AIK tycker jag att man har en förmåga att lyckas ersätta de spelare man tappar. Man har dessutom sålt spelare till riktigt bra priser. Robin Quasion såldes till Palermo, Eero Markkanen hamnade i Real Madrids reservlag. Alexander Milosevic var det bara en tidsfråga innan han skulle säljas och nu hamnade han i turkiska ligan. Men det kommer folk hela tiden bakifrån och fyller på. Om vi tittar på backbesättningen är Per Karlsson kvar vilket är viktigt då han kanske var AIK:s bästa spelare ifjol. Det är en mycket stabil mittback som är säker i sitt markeringsspel, står ofta rätt och har även en snabbhet i sig vilket gör att det är svårt att vinna en löpduell mot honom. Noah Sonko-Sundberg ung mittback som jag tycker ska bli intressant att följa och se hur långt han kan komma i sin karriär. Får han bara utvecklas i rätt takt och få förtroendet fullt ut då har AIK en spelare man kan sälja vidare för bra pengar. Stor och stark är han och han spelar med ett mycket fint självförtroende. Säker i sina brytningar, bra i huvudspelet och är en stabil spelare att både spela från start men skulle även göra ett bra jobb som inhoppare när du vill slänga in en stark spelare som ska in och stänga matchen. Hauksson är en spelare jag har dålig koll på, jag är ju ingen expert på isländsk fotboll men vi har haft många islänningar i Allsvenskan som gjort det väldigt bra och då är det inte så konstigt om man tittar på vad Island har att erbjuda. Nu var det faktiskt så att jag inte riktigt hade koll på vilken position han egentligen spelade på, så jag la inte märke till honom särskilt mycket igår men det finns såklart en spännande spelare i grund och botten där också. Överlag tycker jag att AIK värvar bra spelare och framförallt försvarare. Väisänen kom in en bit in under förra säsongen om jag inte minns helt fel, det är en ung spelare som definitivt har framtiden för sig. Mycket rivig och ettrig spelare som sprider energi till de övriga på planen och honom ska AIK se till att ta vara på, på bästa sätt. På mittfältet sticker givetvis nigerianen Etuhu ut mest. Vi som följer Premier League minns honom efter hans tid både i bland annat Manchester City och Fulham. En karaktärsspelare som AIK verkligen behöver i det här läget. För är det något jag tycker AIK har saknat de sista åren sen man vann guldet så är det en till karaktärsspelare som kan veva igång ett lag när det går lite trögt. Ja Kenny Pavey är fortfarande en fullt duglig inhoppare, men jag ser honom inte som någon startspelare den här säsongen. Med Etuhu får man in en spelare som inte viker sig för att dela ut en och annan tackling. Sen ligger han på gränsen och lever lite farligt ibland, i cupsemifinalen mot Hammarby ska han vara glad att han inte blev utvisad då han delade ut en mycket ful tackling på Måns Söderqvist. Men som ni vet har jag pushat för att du måste ha en spelare som är lite av ett svin på planen för att du ska kunna vinna titlar. Alla kan inte vara finlirare och vara avgörande poängspelare utan det behövs spelare som kan både dela ut och ta emot en smäll för att ge energi till laget att nu vänder vi det här eller nu kramar vi ur det sista och petar in det där segermålet i slutminuterna. Jag gillar värvningen av Etuhu inte bara för att det är en ganska bra spelare och en bra karaktär för AIK att få in utan för att Allsvenskan blir en profil rikare. Nu återstår det att se hur länge Etuhu blir borta på grund av sin skada. Dimitriadis tycker jag var kanske AIK:s bästa spelare i gårdagens match. Vågar ge sig in i situationer där det bränner till, bra passningsfot och bra bollmottagare . Och det är lite det här jag menar är styrkan med AIK precis som med Malmö att försvinner en spelare eller när inte alla finns tillgängliga ja då har man alltid någon annan som kliver fram. Tittar man på offensiven tror jag inte att AIK behöver vara oroliga, där tror jag att man kommer att göra sina mål. Det finns mycket kvalité att ta vara på i anfallsspelet. Jag tror det kan vara dags för Henok Goitom att göra riktigt mycket mål. En del ser honom inte som någon riktig målskytt men vi snackar ändå om en spelare som gjort en hel del mål för Valladolid och Almeria med för den delen. Jag tror att det kan vara Henok Goitoms år i år. Han har verkligen det mesta som krävs för att vara en spelare som gör mycket mål. Han fungerar både som target men han är även tillräckligt snabb för att vara ett hot när han löper i djupled. Mohammed Bangura, vi vet alla att han har gjort det bra i AIK tidigare. Sommaren 2010 kom han in där från Värnamo och räddade på egen hand kvar AIK i Allsvenskan. Sen blev hans Europaäventyr inte riktigt vad han hade hoppats på. Hans tid i Elfsborg blev inte vad många hade hoppats på, där tyckte jag faktiskt att han var riktigt dålig. Och det är väl ingen spelare som skulle kunna spela ordinarie i de riktigt stora ligorna i Europa men han är fortfarande med allsvenska mått mätt en fantastiskt skicklig fotbollsspelare. Bollhållare och han kan sätta skräck i motståndarens backlinje helt på egen hand. Bra både utanför straffområdet men framförallt är han en riktigt farlig boxspelare. Men det finns fler spelare som kommer att göra en del poäng i AIK den här säsongen, jag tycker att värvningen av Johan Blomberg var intressant. Har gjort det bra i Halmstad tidigare och nu ska vi se om han kan göra det bra i en storklubb också. Sam Lundholm kan säkerligen ta ytterligare några steg den här säsongen. Det är nog många som undrar om Nicklas Eliasson ska ta en startplats i AIK den här säsongen, han hade ett ganska tufft första år då han inte var ordinarie men det kan ha varit acklimatiseringsperiod ny klubb ny miljö och han fick det året på sig men nu kan det nog vara dags att han startar fler matcher. Nabil Bahoui får vi såklart inte glömma bort, mycket bra spelare att använda i ett omställningsspel då han är riktigt snabb. Men klarar även bra att droppa ner i planen och fördela bollen vidare för att sedan ge sig iväg i en djupledslöpning igen. Bra frisparksskytt är han också, jag hade förmånen att på plats se honom dra in en frispark i det bortre krysset mot Malmö på Friends arena. Förutom snabbheten och den fina spelförstålsen utgör han ett extra stort hot för motståndarens försvar i och med att han kan få till riktigt bra skott från distans. Sen tycker jag inte att man får glömma bort Carlgren som jag tycker är ett namn som mycket väl kan komma att ta över efter Andreas Isaksson i landslaget när han väl tackar för sig. Konkurrensen är ju inte den lättaste, men jag tror att Carlgren har goda möjligheter att få känna på landslagsspel framöver. Han kan nog vara aktuell för en januariturné om inte annat. Han är född 1992 och är redan såhär säker i luftrummet och när han lämnar retur då lämnar han oftast bra returer, inte returer som hamnar rakt ut utan han får bollen mer åt sidan om han inte behåller den själv och det är en viktig egenskap hos en målvakt. AIK har en stabil backlinje och ett stabilt försvarsspel att falla tillbaka på. Man släppte in lite för mycket mål förra året för att man skulle utmana Malmö enda in i slutspurten om guldet. Kan man behålla jämnheten i sitt försvarsspel över en längre period då finns det bra möjligheter för AIK att på allvar utmana Malmö i år. För jag tror inte att man behöver oroa sig för att det inte ska lossna framåt. Det finns gott om spelare som kan kliva fram och vara avgörande poängspelare, det finns många matchvinnare i dagens AIK utan tvekan. Men jag tror att försvarsspelet är nyckeln, för så var det säsongen 2009 då AIK senast vann guld. Man hade en grymt stabil backlinje med Hoiiveld och Nisse Johansson i spetsen. En bit in på säsongen gick det inte att spela inläggsspel mot AIK just för att deras backlinje där och då spelmässigt nästan var som 4 mittbackar. Man vann många matcher uddamålet och lagom till sista matchen på Gamla Ullevi mot IFK Göteborg hade man skaffat sig en fördel och lyckades vinna matchen och ta hem guldet. Jag tror att man kan upprepa den bedriften igen, men då måste försvarsspelt agera oklanderligt över längre perioder. Och man behöver göra det bättre mot de lagen som man ska vinna mot. Hur många gånger bjöd inte Malmö in AIK till att komma ikapp förra säsongen men då förlorade man ju matcherna mot de här lagen som man bara skulle slå. Och för mycket poängtapp mot sämre lag har inte AIK råd med den här säsongen om man vill slåss om guldet då Malmö inte kommer att ge bort några gratispoäng. Men jag tycker att det finns en potential för AIK att utmana om guldet och jag är helt övertygad om att man kommer att man kommer att knipa en Europlats. Det här är en trupp som ska kunna bli minst 3:a det tycker jag faktiskt. AIK är svårspelade, de kanske inte är det vackraste att se på men de är svårspelade och svårpasserade. Och det är klart med en mycket stabil backlinje och en riktigt skicklig målvakt då är det svårt att göra mål på AIK och det tror jag kan räcka ganska långt. För framåt finns det kvalité, Goitom, Bangura och Etuhu det är spelare du blir ett topplag med. Men framförallt försvarsspelet, det är det som är AIK:s stora styrka och det tror jag att de övriga lagen kommer att märka under säsongen.

 

Igår spelade Kalmar mot Gefle på bortaplan, en mycket viktig match med tanke på att det kommer att komma betydligt tuffare motstånd framöver såhär direkt i inledningen på säsongen. Premiären mot Helsingborg var inte på något sätt felfri, men jag tycker ändå att det fanns en stabilitet i försvaret och att det enbart var udden i avsluten som sakandes. Jag tycker ändå att vi skapade tillräckligt mycket chanser för att vinna den matchen så jag har inte så mycket att klaga på när det gäller den matchen utan där hade vi faktiskt lite otur över att vi inte fick med oss 3 poäng. Nu skulle vi bygga vidare på det som var bra med premiären och ta vara på den här matchen mot ett Gefle som förmodligen kommer att husera lite längre ner i tabellen när 30 matcher är spelade. Jag orkar knappt ventilera om vad det var som hände igår men jag ska göra ett tappert försök.

 

 

Ska jag vara helt ärlig tycker jag att jag redan efter bara en kvarts spel tyckte att det såg riktigt dåligt ut. Kalmar spelade med dålig intensitet och fart i spelet. Jag tycker att vi är ganska bra på att hålla i bollen på egen planhalva och spela på mittplan men problemet är att därifrån blir det ju inte särskilt många mål. Vi kommer ofta fram till straffområdet eller åtminstone kommer vi nästan fram till straffområdet men sedan tar det stopp. Den där sista passningen stämmer bara inte. Vi har ju spetsat till det på mittfältet genom att ta in Viktor Elm bland annat som ändå är tänkt att vara kreatören som luckrar upp täta försvar helt på egen hand, men helt ärligt Viktor Elm var ju inte ett dugg bra igår. Det som är mest jobbigt är att han må inte vara värdelös men han fyller ju ingen större funktion framåt. För att vara en specialist som ska bidra med spets framåt så var han ju riktigt blek i offensiven, jag tycker inte att han bidrog med särskilt många fina passningar till Antonsson exempelvis. Och vi vet alla att han har ju ett förbannat fint skott i sin vänsterfot och då kan man ju ställa sig frågan varför vågar han inte ta vara på det? Varför håller han inne med skottet och istället spelar hem i backlinjen eller i sidled? Jag vet inte om han behöver tid på sig att växa in i systemet, men jag känner ändå att det ska väl inte behövas så lång tid för att han ska komma in i laget. Det är en sak att Rasmus Elm förmodligen behöver tid på sig för att få spela, men Viktor Elm har ändå spelat ganska mycket i Alkmaar han är en etablerad spelare åtminstone på den nivån. Det jag saknar är att han vågar ta fram bollen och transportera den framåt så att vi kan komma rättvända med fart och på så sätt såra motståndaren. Och jag tycker att det gäller de övriga på mittfältet också. Tobias Eriksson och Ismael, nej ingen av de eller Viktor Elm är med och driver på det här laget. Med risk för att bli nostalgisk men det är precis i en sån här match som jag saknar en Henrik Rydström, någon som eldar på laget när det går motigt och som helt enkelt får igång engagemanget. Eller Petter Wastå för den delen som också var otroligt duktig på att pusha på laget när det är läge för att gå upp i press och när det är läge att falla tillbaka. Och där kom vi in på en sak som jag tycker är väldigt märkligt, nämligen hur vi spelar press spel. Eller jag borde snarare formulera mig såhär, varför spelar vi inget press spel? Gefle fick i helt lugn och ro plocka fram bollen och bolla runt i backlinjen och även spela sig loss på mittfältet men ingen går på och försöker ta bollen. Det känns som att alla spelare spelar för sig själva och vi försvarar oss inte som ett lag och vi attackerar inte som ett lag och det är oroväckande. Jag var inne på att försvarsspelet såg bättre ut mot Helsingborg och jag har uttryckt i sammanhang att försvaret var det bästa med premiären. Jag tycker att vi spelade helt okej försvarsmässigt även igår men hur målen vi släpper in kommer till är ju bara under all kritik. Straffsparken som vi släpper till är ju ett rent hjärnsläpp från Marcus Nilsson. Det är en sak om en spelare har bollen då finns det ändå någon form av logik i att gå in och försöka tackla bort bollen och misslyckas man ja då är det inte mycket att göra åt saken. Men när den attackerande spelaren inte ens har bollen utan bara löper in i boxen då finns det absolut ingen anledning att gå in och knuffa omkull honom som Marcus Nilsson gör. Det är lika bra att säga det igen så alla vet vart jag står. Jag tycker att Marcus Nilsson inte har någonting i Kalmar att göra med tanke på vad hans uttalanden i media, men det är inte bara därför jag inte vill se honom på planen det är ju bara att titta på vad han gjorde igår. Det känns som att han inte tänker till en extra gång innan han går in och tacklar en spelare, han tajmar sina löpningar i en mot en duellerna dåligt han kan inte hantera bollen. Visst han är fortfarande stor och han är stark, men inte ens det kan han ju utnyttja eftersom att han är så tekniskt begränsad och att han inte är tillräckligt snabb i tanken. Han spelar mest på chans när det kommer till avgörande brytningar eller så gör han totala idiotgrejer som igår när han välter omkull en Geflespelare som inte ens har bollen i straffområdet och försätter laget i en oerhört jobbig situation. Han är en säkerhetsrisk helt enkelt och jag tycker inte att man ska spela med säkerhetsrisker på planen. Men å andra sidan är ju inte alternativen något vidare heller, ska jag välja mellan Ludvig Öhman, Thorbjörnsson och Marcus Nilsson det är lite pest eller kolera över den frågan. Det andra målet är också ett mål som definitivt hade kunnat förhindrats. När bollen lyfts in då ska den bara bort, men nu står vi lite och sover och sen är det lite otur att bollen studsar och dimper ner precis framför fötterna på Johan Oremo som kan placera in 2-0 målet. Men att vi inte är tillräckligt vakna vid den situationen är bara för dåligt.

 

 

Den andra halvleken var inte särskilt mycket sämre än den första halvleken men den var samtidigt inte mycket bättre heller. Kalmar försökte flytta upp spelet, man försökte flytta fram positionerna men vi får bara inte till det i anfallsspelet. Precis samma problem som vi hade i den första halvleken drabbades vi av i den andra halvleken. Tempofattigt, dålig koncentration i passningsspelet och framförallt är det för lite rörlighet omkring straffområdet. När Nouri kommer till inläggsläge då är det oftast en spelare som står inne i straffområdet och väntar på bollen men det är klart att det är inte alls svårt för Gefle att markera bort Antonsson i det här fallet. Och tvärtom åt andra hållet när vi väl har spelare som kommer in i boxen och fyller på och erbjuder alternativ då kommer inte bollen in i straffområdet. Även på den andra kanten får vi inte heller till det i vårt anfallsspel. Det är klart att jag är väldigt nyfiken på vad Sachpekidis kan åstadkomma på längre sikt det är en spelare som ser mycket spännande ut men det gör lite ont att se att han inte bidrar med särskilt mycket. Jag kan tycka att är man något speciellt som fotbollsspelare då visar det sig även i ung ålder. Och det är klart att Sachpekidis ska få fler chanser, men det var inte många gånger han lyckades dribbla bort sin motståndare om det ens var någon gång. Risken är att han tappar i självförtroendet både för att han individuellt sett inte presterar eller om laget skulle fortsätta att tappa poäng eller förlora. Jag hoppas verkligen att han fortsätter att våga utmana i en mot en lägena och om han märker att han blir lite isolerad på kanten ja då kan det vara läge att försöka söka sig mer inåt i banan för att bli mer delaktig. Jag har sett Sachpekidis lite för att kunna yttra mig om vart i planen jag vill se honom, men av det jag har sett hittills ser jag honom inte som en renodlad ytter. Möjligtvis central mittfältare men där är ju konkurrensen väldigt stor och möjligen som winger i en anfallstrio men nu är ju Swärdh ingen 3-4-3 eller 4-3-3 tränare så det blir nog svårt. Men jag hoppas att han inte tappar för mycket i självförtroende nu utan jag vill se att han fortsätter utmana sina motståndare och samtidigt spela enkelt för att på så sätt växa in i laget. Agardius är en spelare som jag också är nyfiken på, men även han vill jag se mer av. Det är lite för sällan som han fyller på med en löpning på sin vänsterkant så att han kan komma till inläggslägen. Han kom loss på kanten några gånger mot Helsingborg i lördags men även då tyckte jag att han inte riktigt deltog så mycket i offensiven som jag hade velat. Det är möjligt att han inte har växt in i kostymen än nu när han spelar i ett bättre lag än Mjällby (På pappret i varje fall) men jag tycker ändå att han har ändå en del allsvensk rutin och då tycker jag att han borde smälta in i laget ganska fort. Det gör lite ont att se att han gärna står kvar på egen planhalva eller som högst kliver upp vid mittlinjen men sedan blir det inte så mycket mer än så. Och återigen mittfältets prestation är undermåligt för att vara allsvensk nivå, jag tycker stundtals att det är helt förfärligt att titta på. Tobias Eriksson skyller jag inte för mycket på då jag gärna vill se att han har lite mer defensiva arbetsuppgifter men Ismael och Viktor Elm, hallå vad fan är det som händer?! Ismael har jag alltid tyckt varit en lurig spelare som har ett hotande passningsspel i sig som är i samma klass med när Sobralense fanns i laget. Men jag tycker att han under de här första 2 matcherna har sett väldigt blek ut. Han joggar eller går omkring där på mittplan och ibland får han bollen men då händer det inte något spännande framåt utan det blir en passning i sidled och sedan blir det inte så mycket mer med det. Viktor Elm var ännu mer osynlig i den här matchen jämfört med premiären. Att han inte är inblandad i en enda avgörande situation i offensiven på hela matchen är ett rejält underbetyg till honom. Jag tycker att man kan kräva mer av Viktor Elm, han ska vara den som är den stora kreatören på mittfältet tillsammans med Ismael. Han ska vara motorn som styr och ställer i anfallsspelet och som levererar passningar till anfallet eller ta avslut för den delen men han bidrog inte med någonting av det igår, han fanns bara på planen men inte mer än så. Svår match för Antonsson och Romario att spela, de fick inte mycket bollar att jobba på men jag tycker att de försökte så gott de kunde. Men jag tycker att Antonssons situation i den här matchen påminde mycket om förra säsongen och även tidigare säsonger att vårt anfall blir för isolerat. Under slutet av Ricardo Santos tid i klubben blev han helt övergiven på topp och eftersom han inte var den snabbaste spelaren allsvenskan har skådat då var det ju lätt för motståndaren att plocka bort honom ur matchen. Förra säsongen var det mycket rotationer i anfallet då vi spelade med både David Elm, Pär Ericsson, Papa Diouf, Sebastian Andersson eller Melvin Platje för den delen på topp men det föll ju inte väl ut. Vi måste bli bättre på att hjälpa varandra i anfallsspelet, vi tar inte löpningar för varandra och då blir det ju att Antonsson eller Romario blir för isolerade och helt övergivna mot en hel backlinje och det säger sig självt att det håller inte om man som lag vill göra mycket mål. Hasse Eklund är inte särskilt populär bland en del Kalmarsupportrar vilket jag till viss del kan förstå men igår gjorde Peter Swärdh något som gjorde mig helt vansinnig. Vi ligger under med 2-0 och det enda offensiva bytet Swärdh väljer att göra är att ta in Jonathan Ring. Vet ni vilka de övriga två inhopparna var? Thorbjörnsson och Öhman. Antingen är truppen så pass tunn att vi inte har någon annan att sätta in eller så gjorde Swärdh bort sig igår och jag tror på det sistnämnda. Ligger man under med 2-0 och man ändå ska sända en signal till supportrarna att man inte ger sig i varje fall formellt sett då är det läge att slänga in offensiva mittfältare eller anfallare. Här har vi Muktar Ahmed på bänken ung och lovande spelare, det var ett ypperligt läge att byta in honom och ge honom en kvart för att få vara med och känna på allsvenskt spel. Och så slänger Swärdh in två mittbackar, det säger ju sig självt det är så verklighetsfrånvänt att det finns inte. Det finns ju ingen logik i att slänga in två mittbackar när du jagar ledningsmål, eller åtminstone försöker snygga till siffrorna. Och ja jag vet att Öhman spelade i någon sorts anfallsposition, men herregud han kan ju knappt spela försvarsspel och då är det kanske inte läge att slänga in honom i en offensiv position när han knappt behärskar sin vardagliga position. Jag vet inte vad Swärdh ville få ut av de två bytena men det är inget snack om saken att det var dåligt gjort av honom. Matchen slutade 2-0 och med all rätt för vi var inte värda att få med oss någon poäng.

 

 

Att man redan efter omgång 2 ska behöva vara orolig inför framtiden känns ju inte särskilt bra. Det är självklart att saker och ting ska få ta tid, men med tanke på hur förra hösten såg ut blir det ju extra viktigt för både laget och för Swärdh att få den där arbetsron och få igång lite spel direkt i inledningen. Jag känner att jag vill inte prata för mycket om det som har varit, men i den här enskilda matchen var vi ännu sämre än under Hasse Eklund. Och jag tycker att det säger någonting om vad det är för situation vi har hamnat i. Jag vill hävda till skillnad från vad många andra tycker. Problemet i Kalmar FF stavades inte bara Hasse Eklund utan vi lider av så mycket större problem än så. Det värvas in spelare som absolut till namnen är jättebra, de har haft en hög nivå i sig en gång i tiden men de har blivit äldre och de är ju uppenbarligen inte lika bra längre som de var under guldåret. Jag tänker såklart på bröderna Elm. Nu är jag inte fullt insatt i hur föreningen jobbar för att få fram egna spelare men det känns som att vi är en organisation som har enorma problem med att få fram egna produkter. Varför är det så få unga spelare från egna leden med i dagens trupp, men bröderna Elm får plats som uppenbarligen inte är lika bra som de en gång var. Vi har en Marcus Nilsson som vi alla vet inte ens vill vara här utan han längtar hem till Helsingborg alternativt vill ut i Europa. Jag har varit inne på det här tidigare men vårt scoutingarbete under de senaste åren har varit helt värdelöst. Det kanske är dags att tänka om och satsa helhjärtat på att få fram så många egna talanger som möjligt och framförallt ge de en ärlig chans. Och jag tycker att det här och nu är dags att ändra målsättning inför säsongen. Jag vet att vårt ekonomiska läge inte är det allra bästa och att vi behöver klättra några placeringar i tabellen och att vi helst ska ut i Europa för att få in de extra intäkterna för att vi ska få det att gå runt. Men samtidigt kan man inte som David Elm prata öppet i media om hur fantastiska vi är som lag och att nu när Rasmus Elm har kommit tillbaka kommer vi att bli ett topplag. Men hallå vi vet ju inte ens om karln kan spela den här säsongen, karriären kanske rentav är över? Det är det ju ingen som vet. Och när spelarna ser matcherna i efterhand vilket jag utgår ifrån att de gör ser de inte hur illa ställt det är i laget? Det måste väl ändå ringa någon form av väckarklocka att hoppsan det här är för dåligt vi måste gå tillbaka till grunderna och bygga upp ett spel som överhuvudtaget håller i Allsvenskan. Jag upplever det som att spelarna lever i någon form av fantasivärld, man tror att man är lika bra som 2008 men det är man inte. Den fotboll vi såg på Strömvallen igår det var ingen fotboll, personligen hade jag ju gråtit blod om jag hade sett den fotboll som presterades där. Man måste kunna erkänna att man spelar dåligt, jag lovar att det är ingen som blir upprörd över det tvärtom. Men att gå ut som bland annat David Elm gör och säger att vi ska sikta på att vinna titlar och bli topp 4 och hela den biten det håller inte. Det blir ju att dumförklara oss supportrar som ser hur himla uselt vi spelar för tillfället. Det är klart att säga att vi ska vinna titlar och bli topp 4 låter ju bara bra i någon månad sen blir man ju avslöjad och sedan får man dubbelt skit tillbaka istället så jag kan verkligen inte förstå varför man som spelare går ut med ett sådant budskap. Det är många saker som är fel med Kalmar FF just nu. Och jag säger redan efter 2 matchers spel att nu gäller det att bygga upp ett spel som är hållbart i allsvenskan. Titeldrömmar och Europadrömmar är det bara att lägga åt sidan. Med den fotboll vi presterar nu kommer vi att bli uppkäkade av de lagen som vi tänker konkurrera med om Europaplatserna. Förvarsspelet är helt okej, igår var det mest ett individuellt misstag och ett slumpartat mål som fällde oss men i backlinjen finns det ändå någon form av stabilitet att bygga vidare på. Men mittfältet med Viktor Elm, Ismael, Tobias Eriksson måste växla upp flera nivåer för att det här ska bli bra. Viktor Elm måste bli mer delaktig i det offensiva spelet, det går inte att gå runt och gömma sig här gäller det att kliva in och ta befälet. Vårt anfall måste få bättre passning levererade till sig men framförallt fyll på med löpningar inne i boxen när vi kommer loss på kanterna. Men vi måste också ha en variation i vårt anfallsspel så att vi inte blir för lättlästa när vi ska spela oss förbi motståndaren. Antingen är det boll ut mot Nouri som slår inlägg, eller ska Ismael och Viktor Elm slå en genomskärare mot Antonsson, David Elm, Pär Ericsson eller vem det nu är som spelar. Sen vill jag att vi kommer upp i press när motståndaren har bollen, för så passiva som vi var igår i vårt press spel det är tjänstfel att uppträda på det sättet. Tillsammans attackerar vi tillsammans spelar vi försvarsspel, den känslan måste vi komma tillbaka till för det går inte att vi spelar för oss själva för då kommer det att se ut såhär. Och avslutningsvis, Peter Swärdh nästa gång vi jagar en kvittering eller ett segermål byt då in tre offensiva spelare och ge fan i att slänga in två mittbackar. Ärligt talat att slänga in två mittbackar när vi jagar två mål det blir bara parodi av alltihop. Det var ett oacceptabelt byte att göra och jag vill inte se det igen. Om Peter Swärdh vill bli långvarig på sin post som tränare i Kalmar då ska han nog inte göra den typen av byten som han gjorde igår. Men i grund och botten tycker jag att vi ska ha tålamod med Swärdh, han ska få minst 1 år på sig oavsett hur det går till en viss gräns såklart. Men det är klart när han slänger in två mittbackar när vi jagar mål då blir man ju mörkrädd och undrar vad fan är det som händer. Och den meningen tycker jag sammanfattar gårdagens match och den situationen vi hamnat i som förening i bra. Vad fan händer Kalmar? Vad fan är det som händer?

 

Det har varit en fullspäckad fotbollshelg och det har hänt en himla saker. Det finns bland annat en Benitez som förmodligen kommer att få leta ett nytt jobb efter den här säsongen, han är inte så populär bland Napolisupportrarna. Vi har en Rodgers som fortsätter att rasera Liverpool fullständigt och som ännu gång bevisat att han inte är en tränare som håller på den här nivån. Cavani har tjurat i PSG och Ronaldo bemötte kritiken att han är inne i en formsvacka genom att göra 5 mål när Real Madrid körde över Celta Vigo med 9-1. Men det är inte det jag ska lägga fokus på den här gången. Jag tänkte att det är dags att snacka lite Barcelona ännu en gång. Jag har suttit och tittat lite på Barcelonas bortamatch mot Celta Vigo.

 

 

Barcelona har ju haft en väldigt märklig säsong såhär långt får man väl lov att säga. Som ni alla vet började det ju inte så värst bra då det var en del skrala resultat som trillade in på kontot. Det snackades redan tidigt på säsongen att Luis Enrique hade tappat omklädningsrummet, speciellt efter någon match där Messi vände honom ryggen när han blev utbytt. Såhär i efterhand är det bara att konstatera att jag hade rätt och många andra hade fel. Jag brukar inte gilla att hålla på med den här typen av retorik men i det här fallet tycker jag att det är på sin plats. Jag tycker att man ska vara försiktig med att dela ut krisstämplar på lag innan man har sett det ordentliga utfallet av ett lag. Luis Enrique har fått tid på sig att få ordning på detta Barcelona och även om det har varit en del tveksamheter kring vart det här bygget är på väg känns det ändå som att Luis Enrique har fått kontroll på situationen. Det som imponerade mest på mig i kvällens match var att det kändes som att Barcelona inte stod för en hundraprocentigt bra insats men ändå är det dem som står som segrare när vi spelat 90 minuter efter att Mathieu nickat in matchens enda mål. Och det där är ju också intressant, Mathieu har tillsammans med Pique varit utskälld av en del tyckare och då inkluderar jag mig själv i den skaran över att han inte hänger med och att han inte är den där typiska Barcelonavärvningen. Men nu har han även om det inte är hans främsta uppgift klivit fram och avgjort två matcher på raken i ligan. Att det är en inte så van målskytt som kliver fram säger också en del om bredden i detta Barcelona. De har så många sätt att vinna matcher på vilket är enormt viktigt om man ska vara det där riktiga storlaget både på hemmaplan och i Europa. För under större delar av den här matchen är Barcelona faktiskt någorlunda tillbakatryckta. Det var inte så att Claudio Bravo blev bombaderad med bollar för Celta Vigo var inte så bra att de kunde skapa särskilt många chanser på egen hand men det var ändå inte helt lugnt nere i Barcelonas straffområde. En situation jag genast kommer att tänka på är den när Pique och Mathieu backar in i famnen på Claudio Bravo och Dani Alves står kvar uppe vid straffområdeslinjen vilket skapar en enorm yta för Celta Vigo spelaren men han bränner den målchansen grovt. Jag vet inte om det handlade om dålig attityd och att det var fel på inställningen men någonting var det som inte stämde i Barcelonas försvarsspel ikväll. Men man lyckas ändå vinna den här matchen med 1-0 trots att man kanske inte har gjort sig förtjänt av det utan man kanske borde fått nöja sig med 0-0 då spelet inte flöt på hundraprocentigt men som sagt man klarar ändå av att vinna. Vi ska inte snacka för mycket om Real Madrid i det här inlägget i och för sig men för att jämföra lite med Real Madrid tycker jag att Barcelona ser något mer stabilare ut. När man summerar en säsong brukar det oftast inte vara den som har gjort flest mål som vinner ligan utan i första hand den som har släppt in minst mål som vinner. Ni kanske har hört det här förut men "Försvar vinner mästerskap" brukar man tala om och det är lite samma sak jag känner med klubbfotbollen också. Det är klart att det ser väldigt maffigt ut att ha lekstuga mot Granada och vinna med 9-1 där allting flyter på och det är rena skrattmatchen. Men Real Madrid mäktade bara med att göra 1 mål på Camp Nou och Barcelona vann den matchen med 2-1. Det jag vill komma till är att visst har Real Madrid fortfarande lite häng på Barcelona och det är absolut inte kört än men jag vill hävda att Barcelona har en stor fördel just för att man oftast är så kompakta. Nu tycker jag i och för sig att Luis Enrique ställde till det för sig när han spelade Pique som ensam mittback i en trebackslinje med Dani Alves till höger och Mathieu till vänster. Det där är en övning som inte kommer att hålla i det långa loppet och därför hoppas jag att han kommer att gå tillbaka till fyrbackslinje så snart som möjligt. Jag tycker fortfarande att Pique erbjuder mer osäkerhet och dräll än vad han tillför pondus och beslutsamhet på planen. Det kan gå riktigt illa om man spelar fel spelare som ensam mittback i en trebackslinje, det kan nog både Kolo Toure och Brendan Rodgers intyga. Samtidigt är jag inte helt säker på att det här är någon långsiktig lösning som Luis Enrique har tänkt sig, det är möjligt att han ville prova det i den här enskilda matchen för att se hur det fungerade. Men är det något jag har lärt mig så är det att man inte ger sig på någonting som man vet inte fungerar. När Barcelona hade sin tunga period under hösten spelade de med trebackslinje, oftast med Pique som ensam mittback och med Dani Alves och Mathieu på kanterna. Det såg inte så bra ut då och det såg inte så bra ut i den här matchen heller. Allt hänger på vilket spelarmaterial du har, Dani Alves är för offensiv för att kunna ta det tunga defensiva ansvaret som det krävs om man är ytterback i en trebackslinje. Och vi såg flera gånger ikväll då han tenderar till att inte ta löpningarna i hemjobbet ordentligt och han vill gärna hålla i den där bollen lite för länge ibland. Pique flänger fortfarande omkring och ser ibland allmänt förvirrad ut. Jag har redan gått igenom det här med att jag tycker inte att han är individuellt bra nog för att vara en spelare som bär upp Barcelonas defensiv. Pique är i första hand en produkt av Puyol och inget annat enligt min uppfattning. Mathieu är en spelare som jag känner inte fyller någon större funktion, han är varken värdelös eller jättebra han finns bara på planen antingen som mittback eller vänsterback. Men då kommer vi tillbaka till det där igen att lik förbaskat är det han som kliver fram på den där frisparken genom att dyka upp på bortre stolpen och nicka in segermålet. En bra spelare att ha på fasta situationer om inte annat, men jag har lite svårt för honom jag tycker inte att han är den där typiska Barcelonaspelaren.

 

 

Tittar man på offensiven tycker jag att Barcelona inte behöver oroa sig särskilt mycket, där kommer man att göra sina mål oavsett hur bra eller dåligt man spelar. Messi, Neymar och Suarez är världens bästa anfallstrio både potentiellt sett och i praktiken. De kompletterar varandra på ett alldeles fantastiskt sätt. Messi har börjat acceptera att spela som högerwinger och han börjar droppa ner och hämta boll och börjar agera spelfördelare istället. Jag tror att han har börjat inse att nu finns det en Suarez som pockar på uppmärksamhet och han spelar som central anfallare för det mesta jag kommer inte att ta mig till lika mycket lägen men jag accepterar min roll och försöker göra det bästa för laget. Och där får jag lov att säga att Messi har en bättre spelförståelse än Ronaldo. Jag tror inte att Ronaldo skulle kunna tänka sig att ta ett kliv ner i banan och hämta boll för att sedan försöka servera Benzema eller Bale först och främst. Messi tror jag är mer av en lagspelare än vad Ronaldo är. Sen håller jag ju med om att Messi ibland vill gå sin egen väg lite väl mycket just när det kommer till de avgörande situationerna vid sista tredjedelen. Han hade ett läge i den här matchen där han har läge att passa Neymar som kunde ha rullat in bollen i öppet mål och därmed byggt på sitt självförtroende som måste ha fått sig en törn efter en tids sämre form. Men i det läget försökte Messi istället chippa in bollen istället, i ett läge där Celta Vigo jagade kvittering och det återstod ändå 3 minuter kvar av matchen. Men bortsett från det tycker jag mig se att Messi har börjat lära sig att det är inte alltid den som gör mest mål och poäng som prompt kommer få alla rubriker. Det går faktiskt att hjälpa laget på fler sätt än att bara stå för de avgörande målen, även om Messi i sin position ska bidra med mål såklart. Suarez har gått från att ha målats ut som en flopp sett till vad han kostade och vad han har presterat på planen. Men det kanske var en acklimatiseringsperiod som det hela handlade om. Det är inte lätt att komma till en storklubb och spela på en viktig position där du ska vara den som ska göra mycket mål. Jag vill direkt jämföra med en annan före detta storspelare i Thierry Henry som värvades från Juventus till Arsenal en gång i tiden. Då var det många som höjde på ögonbrynen och undrade va ska den här spelaren av alla gå in och ersätta Anelka och några år senare så var det inget snack om saken. Och det är klart kommer du till Barcelona med en färsk skytteligatitel på 31 mål i Premier League då är det klart att det ställs hårda krav. Att göra så många mål i liga som kanske inte rankas som det men som många anser vara världens bästa då är det klart att då kommer du att få kraven på dig att du ska leverera i varje match. Men efter ett tag började ju Suarez få göra lite enkla mål i både ligan och Europaspelet och det känns som att nu är han helt inne i Barcelonas sätt att spela fotboll på. Och jag tycker ändå att man ska spela honom som central anfallare. I Liverpool fungerade det även att ha honom på en kant men där fick han ju så mycket mer fria händer just för att han var den stora stjärnan på planen. Nu finns det en Neymar och Messi som han tävlar med, samtidigt som det finns en Iniesta och Xavi som kanske inte är lika pigga längre på att delta i Barcelonas anfallsspel men de är ändå respekterade spelare med stor ikonstatus så även där finns det en konkurrenssituation när det gäller att pocka på uppmärksamheten. Men jag har sett Barcelona ganska mycket den här säsongen och jag tycker att det blir lite slöseri av Suarez kvalitéer att sätta honom som winger vare sig det är till höger eller vänster. Att ha honom centralt i banan är nog ändå det bästa för Barcelona just för att han kan luckra upp ett försvar helt på egen hand men även är en bra spelare att spela kombinationsspel med och som är den där måltjuven som kliver fram och gör de där enkla målen som väldigt få spelare gör idag. Med den anfallstrio som Barcelona har går det ju att slå vilket lag som helst vid den eventuell Champions League final, till och med Bayern München.

 

 

En annan intressant grej med Barcelona är att jag tycker att man har ett väldigt bra mittfält för tillfället. Det är klart att det låter ju inte så fantastiskt med Sergio Busquets, Rakitic, Rafinha, Adriano och så vidare. Förutom Sergio Busquets som är en av världens bästa sittande mittfältare låter de övriga inte särskilt sexiga om ni förstår vad jag menar. Det känns mer som truppspelare i Barcelona eller spelare som går in och gör det helt okej men inte mer i mittenlag i La liga. Men det är ändå någonting med de här spelarna som gör att det fungera. Rafinha kanske inte syns så mycket i spelet, men han spelar väldigt långsamt och metodiskt och det går framåt. Adriano fyller en defensiv lucka utan tvekan och han ska ha stor cred för att det gick så bra som det gjorde för laget ikväll. Rakitic har jag hackat en del på då jag absolut inte såg honom som en Barcelonaspelare, men nu när jag har sett honom rätt mycket nu på sista tiden känns det ändå som att han går in och gör sin grej bra. En hårt arbetande mittfältare som går in och vinner enkla bollar som kan dra ner på tempot när det behövs. Och inte för att fastna i det resonemanget för mycket men jag vill kort återkomma till det att utan riviga spelare som gör det svåra enkelt då vinner du inga titlar. Nu är Rakitic en mycket snällare spelare än Flamini och Thiago Motta, men jag vill ändå till viss del placera honom i den kategorin av spelare just eftersom han bidrar med lite mer enklare spel. Har du inget rivjärn på planen då vinner du inga titlar och då når du inte Europaspel heller skulle jag vilja påstå. Nu kommer Rakitic in under matchen sista 5 minuter och får vara lite städgumma framför Pique som kämpar med att styra Dani Alves, Mathieu och sig själv för den delen och det visade sig ju bli väldigt bra. Så bortsett från Sergio Busquets, Xavi och Iniesta som är de stora profilerna på Barcelonas mittfält så fyller de namnen som jag nyss räknade upp en viktig funktion på Barcelonas mittfält. Och det måste kännas skönt att Rakitic och i synnerhet Rafinha börjar ta mer plats på mitten och blir en viktig kugge i det här laget nu när Xavi håller på att fasas ut. Vad jag vet är det redan klart att han ska flytta till MLS nästa säsong och då gäller det att försöka fasa ut honom på ett värdigt sätt. Han ska inte spela för sakens skull, men däremot känner Luis Enrique att nu är det ett läge i matchen där jag behöver passningsfötter av Xavis klass då ska han givetvis slänga in Xavi. Men just nu har Barcelona spelare på mittfältet som uppenbarligen är bättre än Xavi och då ska han givetvis inte få någonting gratis bara för att han är Xavi. Men jag får en känsla av att Xavi är en av de mest ödmjukaste fotbollsspelare vi har på den här planeten just nu, det är väldigt sällan jag läser att han har gått ut i media och gnällt över för lite speltid. Xavi är en riktig gentleman och jag är övertygad om att han kommer att ta farväl av Camp Nou på ett värdigt sätt till skillnad från en annan spelare som är på väg att försöka ta farväl av Anfield men låt oss inte fastna i det nu.

 

 

För att knyta ihop säcken lite då om det nu går att göra det efter ett inlägg som varit så spretigt. Jag har ju en förmåga att fara iväg både frivilligt och ofrivilligt men jag hoppas att texterna är läsvärda ändå. Jag vill komma fram till att Barcelona ser mer och mer ut som ett lag i fullständig harmoni. Visst ikväll var man nere på en nivå som liknade det vi såg bitvis under hösten, men man lyckades reda ut stormen och hålla Celta Vigo på rätt sida hela tiden. Och när Pique var som mest illa ute ja då dök han ju upp och gjorde några avgörande brytningar i straffområdet. Även om det inte såg helt stabilt ut med trebackslinje ikväll och det kommer det nog aldrig att göra med de spelare Barcelona har så är det ju ändå inga duvungar som spelar längst bak. Men jag kan ändå tycka att det är smartare att spela med Dani Alves och Jordi Alba som ytterbackar och sedan Pique och Mathieu som mittbackar just för att låta Dani Alves få lite mer fria händer så att han inte går bort sig lika tydligt som han gjorde ikväll. Jordi Alba är dessutom inte lika offensivt lagd som Dani Alves och det gör att då ligger Barcelona kvar med tre försvarare hela tiden vilket gör att man blir svårpasserade vid eventuella kontringar. Luis Enrique har varit ifrågasatt av en del. Men han har bevisat att han har bra blick för spelet fotboll. Han är inte bara bra på små delar av spelet utan han klarar av att sätta en backlinje, balansera upp ett mittfält och spela med rätt spelare i anfallet. Och med Luis Enrique tycker jag att Barcelona ser lite roligare ut att titta på nu än under Pep Guardiolas tid vid rodret. Det är klart att det ser snyggt ut att ha mycket boll men det avgörande för mig är vad det är du gör med bollen och vad du får ut av ditt bollinnehav. Och jag tycker mig se att Barcelona kan spela bort en motståndare på ett mycket bättre sätt jämför med vad man mäktade med under Peps tid. Och Barcelonas omställningsspel den här säsongen har ju varit helt briljant. Hade Barcelona varit lite mer effektiva mot Real Madrid i senaste omgången då hade segersiffrorna slutat i riktigt höga siffror så pass mycket chanser skapade man genom sitt omställningsspel. Men som jag sa när de möter ett handbollsförsvar då är de ändå kapabla till att luckra upp även den typen av försvar. Men det som slår mig mest är att jag trodde aldrig att det skulle fungera med att ha tre stora superstjärnor på planen samtidigt. Men uppenbarligen fungerar det. Å andra sidan ska man vara försiktig med att dra för stora slutsatser för tidigt när vi inte ens har spelat en hel säsong än med den här anfallstrion. Men av det jag ser på planen här och nu tycker jag mig inte se att det råder någon öppen konflikt mellan Suarez och Messi eller mellan Suarez och Neymar för den delen. Det handlar om att fördela målen på bästa sätt och det är tre starka vinnarskallar på planen som ska samsas om att göra målen men alla tre har accepterat sinar roller. Och den stora frågan för mig var om Suarez skulle anpassa sig snabbt eller om han inte skulle kunna acceptera att inte vara den riktigt stora stjärnan i laget. Men återigen har han visat att han är otroligt flexibel och anpassningsbar. Och när han väl fokuserar på spelet när han tar sina löpningar och bestämmer sig för att dribbla bort en motståndare för att sedan gå på avslut då är han helt magnifik. Sen är det ju lite synd att han emellanåt ska hålla på att filma vilket är fullkomligt onödigt, han är för stor och för bra som spelare för att hålla på med det där tramset. Men när han fokuserar på spelet helt då är han en oerhörd tillgång för Barcelona och det trodde jag nog inte att han skulle acklimatisera sig till Barcelona såhär fort. Jag kan se framför mig att Suarez spelar i Barcelona karriären ut om han fortsätter att prestera såhär bra absolut. Och mitt i alla hyllningar till Suarez vill jag ändå försöka knyta ihop säcken genom att säga att glöm inte vad jag sa i början av inlägget. Det är inte den som gör flest mål som vinner titlar när man summerar en säsong. Det är det lag som släppt in minst mål som vinner titlarna. Försvar vinner mästerskap. Och jag skulle nog satsa min slant på att Barcelona tar hem ligan och även till och med Champions League. Även om det inte alltid ser jättestabilt ut där bak så släpper man ändå till väldigt få målchanser. Man är svårslagna i och med att man släpper in så lite mål och det beror ju inte bara på hur backlinjen sköter sig. När det väl blåser på toppen ja då är Claudio Bravo med på noterna och kliver fram med en fantomräddning och vinner matchen åt Barcelona. Barcelona är oerhört svåra att göra mål på, det ska mycket till för att du som motståndare ska kunna såra och skaka om Barcelona rejält och det tror jag kan tala för Barcelona i slutspurten av ligaspelet och inför stundande Champions League. Och när man tänker efter ingen har egentligen talat om att Barcelona ska vinna Champions League. Men nu börjar man komma smygandes där från hörnet och visar upp en fin form. Och jag vill hävda att man är lika stora favoriter att vinna Champions League som Bayern München är. Och jag tror att Barcelona kommer att hålla undan i titelstriden i ligaspelet just för att de släpper in så få mål och därmed är enormt svårslagna.

 

 

Det är alltid något speciellt när en allsvensk säsong drar igång igen. Nog för att det råder en ordentlig abstinens under sommaren när det inte spelas någon ligafotboll i Europa, men tomheten när inte den allsvenska säsongen är igång är större. Det är den här ligan vi har mest möjlighet att ha koll och jag tycker vi ska vara stolta över den liga vi har. Det är jämnt och det är spännande och även om vi hade en fjolårssäsong där Malmö sprang iväg lite på slutet och tog sitt andra raka sm-guld var det ändå en mycket spännande säsong. Då talar jag utifrån ett neutralt perspektiv. Som Kalmarsupporter var det roligt en vår och man drömde om sm guld och Euroapspel och sedan förlorar vi mot AIK borta med 3-0 och hela säsongen bara välter för oss och resten av säsongen blev en stor plåga. Som ni förstår är det mitt Kalmar vi ska prata om idag.

 

 

Kalmar inleder säsongen med att ta emot Helsingborg imorgon och det har hänt en del grejer i truppen under den här vintern och våren. Jag skrev i en liten sammanfattning av fjolåret att Kalmar stod nu inför ett vägval gällande vilka förändringar man skulle göra och hur man ville få ordning på det här laget som under hösten var ett av de största idrottshaverier jag någonsin skådat. Jag sa att antingen skulle Hasse Eklund få 1 år till på sig att försöka styra upp det här laget, jag slog även ett slag för att man skulle rensa i spelartruppen då jag tycker att det fanns många spelare som jag tyckte skämde ut sig så pass mycket att de kunde ha gjort sitt i det här laget. Eller skulle man försöka i vissa mått mätt hålla fast vid den trupp som redan fanns på plats och komplettera med att förstärka med några spelare i varje lagdel. Kalmar valde att behålla i stort sett samma lag från fjolåret men man har också värvat en del. Jag uppmanade Borstam och de övriga som är ansvariga för spelarvärvningar att sitt nu inte lugnt i båten för då kommer det gå åt skogen och det har man ju verkligen inte gjort vilket jag är glad för. Nedanför kommer jag nu att bjuda på en genomgång, lagdel för lagdel och jag ska försöka hålla mig någorlunda kortfattad.

 

Om vi börjar med målvaktssidan har det inte skett några förändringar där. Kalmar har valt att behålla både Lars Cramer och Ole Söderberg. Jag trodde för ett tag att någon av dessa skulle flytta, speciellt när Cramer gick ut i tidningen och sa att Eklund behövde bestämma sig vem som var förstavalet bland målvakterna annars skulle någon av de dra. Det där var nog ett uttalande som han ångrar rejält för efter det åkte han in i frysboxen och mot slutet blev det att Söderberg spelade de flesta matcherna. Ska jag vara helt ärlig tycker jag inte att det hade varit någon större förlust om man hade tappat någon utav Cramer eller Söderberg då jag tycker att båda är ganska jämnbördiga. Jag tycker inte att den ena sticker ut mer än den andra, Cramer tyckte jag gick lite som på rus under sin första tid i föreningen men sedan tacklade han av en aning i kombination med att laget havererade fullständigt. Söderberg tycker jag kan vara något ojämn ibland, jag tycker att han emellanåt missbedömer enkla inlägg och att han då och då inte tar tag i situationerna när bollen närmar sig honom. Men om jag ska välja mellan Cramer eller Söderberg föredrar jag faktiskt inte den ena före den andra, tycker som sagt att de båda ligger på ungefär samma nivå. Kanske sätter jag mitt hopp lite mer till Cramer då jag tyckte att han var så bra i början av sin sejour här, men då snackar vi marginell favorisering. Jag tror inte det spelar någon roll om det är Cramer eller Söderberg som står, det viktiga är att de har en backlinje framför sig som kan stå emot när de blir tillbakatryckta och som kan positionera sig och som inte bjuder in till total kaos.

 

 

Detta leder mig in på backlinjen, hur ser det ut bland våra försvarare inför den här säsongen. Jag tycker att backlinjen och försvarsspelet var det stora problemet under hösten när det var som värst. Vi gick från att ha ett av allsvenskans bästa försvar till att ha en backlinje som inte klarade av att spela försvarsspel vilka Eklund än valde att spela med. Thorbjörnsson tycker jag var en fantastisk mittback när han spelade med Paulus Arajuuri eller med Tobias Carlsson, men jag tycker att han visade under förra säsongen att han inte är tillräckligt bra individuellt. Och ja det är förmildrande i och med att han åkte på den där skadan under våren i matchen mot Norrköping, men ändå under resten av säsongen presterade han inte alls som han skulle. Och om det nu var så att han inte var hundraprocentigt redo för att spela från start då det onda nyckelbenet alltjämt spökade för honom ja men då kanske han skulle ha väntat med att stressa fram någonting. Sen förstår jag att man alltid vill spela men det spelar ingen roll vad du har uträttat tidigare, är du halvskadad och inte är hundraprocentigt redo för att starta varje match då ska du inte spela utan då får du helt enkelt sitta på bänken. Jag känner mig inte bekväm med att ha Thorbjörnsson där bak. Jag vill faktiskt jämföra honom lite med David Luiz på så sätt att han ibland ska ge sig ut på utflykter på kanterna och försöka vinna eller bryta bollen. Det finns säkert de som uppskattar mittbackar som gillar att röra sig över stora ytor, men personligen är jag allergisk mot det jag tål det bara inte. Om nu Thorbjörnsson ska spela så ska han spela centralt i försvaret och då ska han se till att hålla sig i mitten. Sen kan man alltid vara backup om det uppstår prekära situationer på planen, men som mittback ska man inte sträva efter att hela tiden ge sig efter bollen så fort den är ute på kanterna. Marcus Nilsson är det enda "nyförvärv" vi har plockat in bland mittbackarna. Jag tyckte att han gjorde det helt okej under våren kanske till och med riktigt bra till och med. Men likadant där det spelade ingen roll vilka han än spelade med det var total kaos. Han var definitivt inte den försvarare som presterade sämst under hösten men det som gör att jag har väldigt svårt att acceptera honom är att han gick ut i tidningarna och berättade vart han egentligen ville spela. Ja vi vet att du är skåning och att du har spelat i Helsingborg tidigare, men det spelar ingen roll man går inte ut mitt under brinnande säsong inför en match mot sitt gamla lag och säger att man egentligen vill spela där. Dålig spelförståelse av Marcus Nilsson han borde ha förstått att många supportrar skulle bli upprörda. Jag tycker att han i och med det uttalandet målade in sig i ett hörn och därmed borde han ha skaffat sig ett nytt jobb. Och jag tycker det är pinsamt av Kalmar att ta in en spelare som alla vet egentligen inte vill vara där. Jag tycker att är man professionell fotbollsspelare då ska man också uppträda professionellt och det klarar inte Marcus Nilsson av uppenbarligen. Nenad Djordjevic vet ni att jag är ett stort fan av och jag tycker att det är honom man ska bygga försvaret kring. Jag är övertygad om att får Nenad bara en ordentlig kollega bredvid sig i mittlåset då tror jag att vårt försvarsspel kommer att bli mycket bättre. Sen kanske han inte är lika bra nu som han var en gång i tiden men det är fortfarande en väldigt spelskicklig mittback. Med hans sätt att hålla i bollen i situationer då andra bara skulle skicka iväg bollen, han har ju en uppspelsfot som är riktigt bra vilket gör att han är ett hot offensivt. Han tajmar sina glidtacklingar väldigt bra, när han bestämmer sig för att bryta bollen då går han in och gör det. Sen kan jag man alltid argumentera för hur uselt det är att vara beroende av en 36-åring, men jag tyckte att det blev så tydligt i de matcherna under fjolåret som Nenad inte spelade att det blev total kaos oavsett om det var Öhman/Thorbjörnsson, Nilsson/Thorbjörnsson som spelade och så vidare. I övrigt när det gäller mittbackarna har jag inte så mycket mer att lägga till. Öhman vet ni att jag har svårt för, det är klart att det finns en potential att nå riktigt fina höjder för honom om han bara får spela med rätt spelare. Men å andra sidan tycker jag att det har gått rätt lång tid nu och fortfarande ser jag inte att han har tagit några riktiga kliv framåt. Det är klart att man ska väga in skador där också men när han väl har spelat har han inte levererat. Och jag tycker att det går inte att hänvisa till att han är så himla ung längre, han är 24 år det börjar bli dags att leverera nu. Tar han inte en startplats i år och lyfter sitt spel då kan det vara läge att flytta vidare. Och ska jag vara ärlig tyckte jag att han var en av de mittbackar man kunde ha gjort sig av med då jag tycker att han hade en riktigt dålig säsong ifjol. Sen fick han ju mest spela ytterback, men det är klart att det går dra slutsatsen att om du inte klarar av att göra ett gediget jobb och bidra med stabilitet som ytterback då är det nog inte läge för dig att gå in och spela mittback och få det tunga ansvaret att bära upp en defensiv. Bröderna Ramhorn är givetvis två namn som man hoppas en del på. Det är framförallt Sebastian Ramhorn som jag har mest koll på i och med att det var han som tog mest plats under fjolåret. Jag vet inte vilken position han helst spelar på men han fick mest spela ytterback under sommaren och hösten och det föll inte väl ut. Men just i hans fall och även i hans tvillingbrors fall tror jag det handlar om att han ska få en ärlig chans. Jag vill se mer av honom innan jag antingen pushar för att han ska in i en startelva eller att han inte är tillräckligt bra för att ta en plats. På ytterbacksplatserna tar jag för givet att Nouri kommer att hålla till på högerbacken och att Agardius kommer hålla till på vänsterbacken. Det kan bli en liten konkurrenssituation men jag utgår från att Agardius kommer att spela varje match från start så länge han finns tillgänglig. Jag tror inte att han värvades för att vara en truppspelare som är med och ser och lär utan han är nog tänkt att gå in i startelvan. Jag är helt övertyga om att hade man inte trott på Agardius fullt ut så hade man inte släppt Solheim till Hammarby. Jag tror att Peter Swärdh kommer att formera en fyrbackslinje med Nouri-Djordjevic-Nilsson-Agardius. Jag hoppas att han gör det i varje fall, jag tror att Nilsson behöver en Nenad bredvid sig som håller lite koll på vad han gör med tanke på att han kan hitta på lite vad som helst på planen. Men jag tycker att vi borde ha värvat 1 till mittback, men nu blev det inte så och då gäller det att ta vara på det material som finns tillgängligt.

 

 

Om vi går över till mittfältet så finns det en del att gå igenom och jag känner att för att korta ner det redan långa inlägget så går jag inte igenom alla spelare. Det är 2 spelare som sticker ut om man tittar på mittfältet och det är givetvis Rasmus och Viktor Elm. Att Rasmus skulle återvända hem var inte så oväntat då jag tror att han och familjen kände att det var dags att flytta hem för en period. Det är klart att det är mycket nostalgi i den här värvningen, alla vet vi vad han gjorde i Kalmartröjan innan han flyttade till AZ Alkmaar. Men jag tycker att man ska vara försiktig med att höja Rasmus till skyarna med tanke på vilket skick han är i. Har vi tur kanske vi får se honom i sommar eller i höst men vill det sig riktigt illa kanske vi inte får se honom alls på Guldfågeln arenas gräsmatta. Det gäller att dra i handbromsen och vara lite realistisk mitt i all eufori över att han är tillbaka. Han har inte spelat fotboll på länge och det är klart att han kan komma tillbaka, men frågan är vilken nivå vi talar om här. Jag tror att han kan bli en av allsvenskans bästa spelare utan tvekan, men jag är ju inte säker på att han kommer bli så bra att han tar klivet in i landslaget och att han hamnar i en klubb utanför Skandinavien igen. Det som blir viktigt är att ge Rasmus tid. Tålamod, tålamod och åter tålamod det är vad det handlar om i hans fall. Jag tycker att man ska sänka förväntningarna en aning men samtidigt sätta något slags hopp till att han kan spela under den här säsongen. Och tittar man på honom som spelare så är det ju en spelare som kan luckra upp ett försvar helt på egen hand. Han har ju en passningsfot som är helt fenomenal, han klarar ju av att slå en 40 meters passning som sitter direkt på foten likt de allra största spelarna i världen. Men som sagt man ska vara ödmjuk och realistisk inför hans situation, personligen känner jag att det är bara bonus om vi får se honom på planen under den här säsongen men det är klart att jag hoppas på det. Viktor Elm har jag lite större förhoppningar på. Han är garanterat i ett bättre skick än vad Rasmus är i. Jag antar att han är aktuell för ett inhopp imorgon eller kanske till och med att spela från start. Jag sitter inte och tittar på holländska ligan slaviskt kan jag inte påstå men han har ju gjort det bra i både Heerenveen och Alkmaar. Han har inte varit ordinarie hela tiden vad jag har förstått men han är ändå en etablerad spelare och som garanterat kommer att klara av att göra det bra i Allsvenskan igen. Diskussionen vart han ska spela tycker jag nästan blir löjlig, jag tycker inte att han ska spela mittback. Varför vill man dra tillbaka honom som mittback när han är en mittfältare som besitter spetsegenskaper med sitt fina skott och briljanta passningsfot. Jag tycker det är slöseri att spela Viktor Elm som mittback, han ska spela som central mittfältare i den offensiva rollen utan tvekan. Tobias Eriksson förlängde kontraktet nyligen till 2018 om jag inte minns fel. Det är något som jag välkomnar då jag tycker det är en mycket kompentent mittfältare. Jag tycker att han är väldigt flexibel som spelare, men jag tycker att det blev lite fel när han spelade som ytter under stora delar av förra säsongen för jag tycker inte att han kom till sin rätt alls där. Men från att han under i inledningen av sin tid i Kalmar spelade högerback och flyttades upp på det centrala mittfältet tycker jag att han har tagit riktigt fina kliv. Och jag tycker att han i första hand är en central mittfältare det är där han är som bäst. Bra spelförståelse, kanske inte den snabbaste av de mittfältare som vi har haft men han bidrar med ett riktigt bra jobb i defensiven. Men när han väl ges utrymme tvekar han inte att kliva fram och göra lite mål här och där. Ismael och Sachpekidis är två spelare som jag är väldigt nyfiken på den här säsongen. Ismael har varit här i ett antal år nu och jag tror att nu kan det vara dags för honom att bli en av allsvenskans bästa spelare för så pass mycket bra egenskaper har han. Han spelar väldigt moget för sin ålder, går sällan bort sig då han har en förmåga att alltid positionerna sig rätt även om han tappar bollen eller om laget står för högt upp med backlinjen och så vidare. Jag tror att det går att få ut ännu mer av honom om han används mer i det offensiva spelet. Sen har han inte det bästa skottet men det är något som går att träna upp. Men jag tycker att han under våren 2014 när det gick som bäst var riktigt bra i några av de riktigt bra matcherna som sittande mittfältare, han och Melker Hallberg stod för ett hästjobb i defensiven och kompenserade att backlinjen inte alltid var på tå. Sachpekidis har jag sett för lite av för att yttra mig om men det är klart att jag hoppas att han blir den som slår igenom den här säsongen. Det är en spelare som har framtiden för sig, men av det jag har sett av honom kan jag tycka att han behöver bättra på fysiken en aning för att han ska bli en spelare som ständigt hotar i offensiven. Sen om han ska spela som ytter i ett 4-4-2 eller som winger i ett 4-3-3 det är svårt att svara på men han ska spela i en så offensiv roll som möjligt. Muktar Ahmed har jag ingen koll på alls men har gjort det väldigt bra i Karlskrona men det är en sak att göra det bra i de lägre divisionerna, att göra det bra i Allsvenskan är en helt annan sak. Men det är klart att jag hoppas att även han tar en startplats direkt och inte blir en av många spelare som inte får chansen och får spela i reservlaget eller till och med lånas ut. Jonathan Ring tycker jag är bra när han väl har en riktigt bra dag men det är för sällan han plockar fram sina bästa egenskaper. Han väger tyvärr lite för lätt när han möter stora och starka försvarare och då försvinner han lite för lätt ur matcherna vilket är synd. Romario och Hovda behöver väl ingen närmre presentation, det är spelare som jag inte känner att de är varken värdelösa eller jättebra de är bara finns där helt enkelt. Om de fyller någon större funktion det vet jag inte, men kort och gott de känns mer som truppspelare i första hand.

 

 

Och till sist är det dags att gå igenom anfallsbesättningen. Jag känner ändå att det finns mycket bra av att få ut av det som finns tillgängligt. Papa Diouf tycker jag var en av få spelare som fick godkänt efter den miserabla hösten. Jag tycker att får han bara förtroendet fullt ut och får spela som striker tillsammans med David Elm, Pär Ericsson eller Marcus Antonson då finns det en del bra att få ut av honom. Jag vill hävda att Papa Diouf har en fin potential att göra mycket mål. Och jag tror att han kan mycket väl vinna interna skytteligan i år. Får han bara rätt bollar från mittfältet och blir mer rörlig och om han kan vara lite starkare i närkamperna då finns det goda förutsättningar för honom att göra runt 15 mål. Marcus Antonsson ska bli intressant att följa, jag har inte sett honom jättemycket då jag inte sitter och kollar på Halmstad varje vecka men han och Blomberg bildade ju en fin duo under hösten då Halmstad gick som tåget. Och han sänkte ju oss bland annat på Guldfågeln arena med 2 mål om jag inte minns helt fel bara en sån sak. Pär Ericsson har gjort det bra tidigare i både Gais och Mjällby, men han tog inte plats i IFK Göteborg men jag vet att det finns fortfarande en bra spelare och en pålitlig målskytt innerst inne. David Elms roll känner vi till, jag har aldrig upplevt honom som en riktig målskytt utan mer som en hårt arbetande anfallare. Han fungerar väldigt bra som target som bröstar ner och fördelar bollen vidare, men det är klart att man skulle önska att han gjorde lite mer mål. Han tar sig ju ofta till lägen men han har kanske inte det där naturliga avslutet i sig. Han är något enfotad då han ofta försöker lägga över bollen på sin vänsterfot och då hinner motståndet samla sig och täcka skott eller så blir skottet för tamt och målvakten kan ta hand om bollen enkelt. Men jag tror att David Elm ändå kommer vara Swärdhs förstaval, jag tror att han vill ha honom på planen för att kunna dra på sig mycket bevakning och skapa yta för de övriga. När dessutom Viktor Elm kommer dra på sig en del bevakning innebär det att Papa Diouf, Marcus Antonsson och Pär Ericsson eller vem det nu är som spelar kommer få stort utrymme att visa framfötterna. Och jag vill gärna ha en ordentlig targetspelare på planen och jag ser att David Elm är i stort sett den enda targetspelaren vi har och då gäller det att ta vara på att han finns i truppen på bästa sätt. Sen är det bara att hoppas att han får vara fri från skador och sjukdomar vilket ställde till det för honom under slutet av förra säsongen.

 

 

Jag är väldigt nervös inför det som komma skall. Jag vill vara positiv i och med att vi har fått hem samtliga tre bröder Elm till laget. Men det går inte att komma ifrån att jag blivit så traumatiserad av den förfärliga hösten. Det var bland det värsta jag har sett ett fotbollslag prestera. Och ja jag vet att man brukar tala om att det som har varit det har farit nu är det en ny säsong och nya förutsättningar. Men jag tror att är det något lag som är extra känsliga för en dålig start den här säsongen så är det Kalmar FF utan tvekan. Skulle det bli 1 poäng på de första 8 matcherna då kommer det att börja höjas röster om att folk ska avgå till höger och vänster och så är vi tillbaka i de här negativa tongångarna och den negativa känslan som fanns kring laget under hösten. Och för Peter Swärdhs skull hoppas jag att vi kan få en bra start och åtminstone plocka tillräckligt mycket poäng för att undvika bottenstriden. Det är omöjligt att sia om vart Kalmar tar vägen den här säsongen, men jag tycker att man ska vara väldigt försiktig med att skruva upp förväntningarna för högt. Det är klart att jag vill att vi ska nå Europa men det kommer att bli tufft. För mig är det viktigt att vi får ordning på försvarsspelet och att vi kan se oss i spegeln när säsongen är slut och säga att vi fick ut det bästa ut av laget och nu är det bara att bygga vidare. Det var ett hårt slag att Solheim gick till Hammarby vill jag vara noga med att poängtera. Där tappar vi en bra ledare som föregår med gott exempel genom att visa vägen på planen genom hårt arbete och att spela med stort hjärta. Av det man har hört verkar det vara en härlig personlighet att ha i ett omklädningsrum också. Att tappa Solheim till en allsvensk konkurrent är ett hårdare slag än vad många kanske tror. Men jag kan inte komma på en enda match där Solheim var bedrövlig. Han må vara tekniskt begränsad som spelare men han är fantastisk på att ta löpningar för laget och han ger sig aldrig när det gäller att vinna närkamper, går han in i en duell då ska han komma loss med bollen vid sina fötter. Jag tycker alltid det är synd när man tappar den typen av karaktärsspelare. Men å andra sidan det är Borstam och föreningens fel att Solheim inte blev kvar. Om en spelare inte får förlängt då måste han ju söka sig vidare, sen blir det ju lite komiskt och samtidigt retfullt att han går till Hammarby av alla klubbar. Nyckeln till en lyckad säsong det är en bra start, stabil defensiv och att vi får Guldfågeln arena till att bli en borg igen. Jag kommer ihåg första året på Guldfågeln arena 2011 då det dröjde enda in till mitten på sommaren tills vi förlorade en match, då Helsingborg slog oss med 2-1. Nu gäller det att se till att Guldfågeln arena blir den ointagliga borgen som den var en gång i tiden. Oavsett om det är Elfsborg, IFK Göteborg eller AIK som kommer på besök så ska de få ett rent helvete att få med sig någon poäng. Det är omöjligt att sia om vart vi är på väg som lag och som förening. Men det här blir såklart ett ödesår, jag tror inte att vi har råd att göra ett likadant år till. Jag vill att vi är uppe och nosar på en topp 4 placering, men jag känner samtidigt såhär dagen före säsongen ska till att sparka igång att hamnar vi i skiktet plats 6-10 så ska vi faktiskt vara väldigt nöjda. Det gäller att bygga upp en stabilitet i laget och i hela organisationen igen. Det är klart man ska spänna bågen hårt, men samtidigt gäller det att vara ödmjuk inför den situationen vi har hamnat i. Nu handlar det om att börja om från början och bygga bakifrån med ett stabilt försvarsspel, komma upp på lite fastare mark i tabellen för att därifrån ta det vidare till högre höjder på längre sikt.

 

 

Det var ett tag sen jag skrev av mig om Liverpool men nu känner jag att nu är det dags igen. Det finns ju fler lag än Liverpool att titta på och de lagen förtjänar ju också i vissa mått mätt lite uppmärksamhet såklart. Men nu är det Liverpoolfokus igen som sagt.

 

 

Jag tänkte jag skulle börja ta att ventilera lite om vad jag tyckte om senaste matchen mot Manchester United förra helgen. Matchen var givetvis en stor besvikelse både spelmässigt men framförallt resultatmässigt. Det är alltid tungt att förlora mot United då det är årets match för en Liverpoolsupporter, speciellt med tanke på att vi inte får uppleva matcher mot ännu större lag i Euroapspelet. Men just den här förlusten kändes oerhört smärtsam med tanke på vad det var för förutsättningar som gällde. Inför den här matchen hade Liverpool inte förlorat en match i ligan sedan den 14 december och det var mot United av alla lag. Där och då kändes det som att vi var ett lag i totalt förfall och det var bara en tidsfråga innan Rodgers skulle få sparken. Men efter den matchen kan man säga att vi började få någorlunda ordning på spelet även om jag kan tycka att det går att diskutera den saken, men resultatmässigt blev det bättre det går inte att snacka bort. Och medan det har känts som att Liverpools form har stigit samtidigt som att Uniteds spel hackar något enormt gick vi in i den här matchen som lite favoriter. Jag vill hävda att en match mellan Liverpool och United nästan alltid är hyfsat öppen med tanke på att det är matcher som lever lite sitt eget liv, men just i den här enskilda matchen är jag beredd att hålla med om att vi faktiskt hade en liten fördel på förhand. Men tyvärr blev det här en match som jag helst vill glömma och inte tänka på för mycket, för det var inte mycket att glädjas åt. Jag tycker att det dröjde ganska länge innan vi fick tag i bollen och kunde få igång något form av passningsspel. Men mitt intryck från den första halvlekens första 20 minuter var vad sjutton är det som händer? Att se United komma till Anfield och i stort sett få kontrollera spelet helt och hållet är den ultimata förnedringen för en Liverpoolsupporter. För jag tycker verkligen att United tilläts att kontrollera matchen få hålla i bollen i lugn och ro och få bygga upp sina anfall utan problem. En sak som jag tycker var bland det bästa med Liverpool under förra våren det var ju att vi spelade med en sådan otrolig energi i press spelet, vi gav inte motståndaren någon som helst ro att bygga upp sina anfall. Men jag tycker att vi under stora delar av säsongen och då inkluderar jag även perioden när det har gått bra resultatmässigt har varit passiva i vårt press spel, vi vågar inte riktigt kliva fram och irritera motståndet. Jag tycker att mittfältet hade inte någon särskilt bra match. Jag tycker att Henderson har varit inne i en liten formsvacka på slutet och visst då talar jag lite emot mig själv i och med att han har gjort några mål under de senaste matcherna men om man tittar på det spelmässiga tycker jag inte att Henderson är lika dominant längre som han bitvis var under en period. Och det är klart att har du en Henderson som inte riktigt är i form som ändå ska vara en av de kreativa spelarna som ska levererar bra bollar ut på kanterna eller fram till vår anfallstrio då blir det lite tunt på mittfältet. Till Hendersons försvar ska det tilläggas att han har inte någon särskilt rolig uppgift att spela med Joe Allen bredvid sig. Jag har verkligen försökt komma på vad det är Joe Allen ska tillföra det här laget, men jag blir bara frustrerad när jag tänker för jag kommer inte på något konkret som Joe Allen är bra på. Jag klarade aldrig av Christian Poulsen när han var i Liverpool och jag har nästan samma känslor för Joe Allen idag. Det känns som att jag nästan blir bitter när han gör något bra för då vet jag att han kommer få spela nästa match. Helt ärligt, Joe Allen han kan ju verkligen ingenting. För att vara en defensivspecialist som han nu är tänkt att vara så är han ju helt värdelös i defensiven. Visst han är rätt svår att komma åt när han väl bestämmer sig för att ta vara på sin snabbhet, men inte ens det kan jag ju utnyttja. Han har så dålig spelförståelse, han håller i bollen för länge när det inte är läge för det och han skänker bort bollen när det finns gott om alternativ att ge bollen till. Han är bara så förbannat dålig och det är ett hån mot de övriga spelarna att han har fått starta så mycket som han har gjort. Men nu ska inte det här inlägget bara handla om Joe Allen, men han är ett av de stora problemen med det här laget. Han tillför absolut ingenting och i hans fall måste vi hitta en lösning att låna ut honom eller helst sälja honom, för han är ingen startspelare i Liverpool i min bok och det kommer han förmodligen aldrig att bli heller. Som tur är för hans del är det inte jag som tar ut laget. Målet vi släpper in är inte så mycket att säga om, nu minns jag det inte exakt i detalj men det ju en bra tajmad löpning av Mata och passningen är fint slagen. Och jag är så van nu att det är för dålig kommunikation i försvaret, men Mata är i linje då Skrtel står och sover en aning och sedan är det ett bra avslut. Efter målet tycker jag att vi fick igång spelet lite mer, Coutinho blev mer rättvänd och kunde vika in centralt i planen och försöka styra upp anfallsspelet som han i sina bästa stunder är riktigt bra på. Den bästa chansen hade Lallana och det är inte vilket läge som helst. Det här kan låta taskigt men jag tycker att det här bevisar att Lallana inte är den där stora spelaren som många vill få honom till. Det är i grunden en mycket finurlig spelare som kan göra mycket fina saker med bollen, han har absolut snabbheten för att vara en djupledsspelare som en winger eller ytter beroende på vilket spelsystem laget använder. Och ja han har gjort mål då och då den här säsongen absolut, men när man inte sätter sådana där chanser då är det ett tecken på att man inte är den där absoluta toppspelaren. I ett läge som det som Lallana fick där så ska det vara mål alla dagar i veckan, man har bara inte råd att bränna sådana där chanser. Jag tycker att det är lika svagt att inte sätta ett sådant läge som att Giroud brände läge på läge i hemmamötet mot Monaco. Allt handlar om att vara effektiv när väl chansen kommer, särskilt med tanke på hur den här matchen skulle komma att arta sig. Har du en sämre period spelmässigt men du lyckas ändå till slut spela dig fram till den där jättechansen, ja men då måste den sitta det går inte att hänvisa till att det bara är otur. Dåligt hanterat helt enkelt, det skulle ha varit mål.

 

 

Den andra halvleken blir väldigt svår att analysera då en händelse bara efter 40 sekunder förändrade situationen avsevärt. Gerrard har fått acceptera att han numera är en truppspelare i det här laget och vi försöker på bästa sätt att ta farväl av honom. Men Gerrard, kanske den största anledningen till att jag fastnade för just Liverpool är på väg att göra det mest smutsiga och ovärdiga avskedet jag någonsin har varit med om. För jag har aldrig sett någon göra något mer idiotiskt på en fotbollsplan. Och då tänker jag kanske inte på förseelsen i sig utan jag väver in hur vår situation i matchen var och vad den här matchen betydde. Vi har under stora delar av säsongen haft stora problem och jag skulle till viss del säga att vi har haft en skitsäsong. Och så kommer vi till en match där vi har världens chans att gå om United och skaffa oss ett momentum i kampen om Champions League platsen. Det viktigaste var att inte förlora den här matchen, men ska man vara lite hårdare vilket jag gärna är vill jag hävda att vi var nästan tvungna att vinna den här matchen. Och ja jag vet att Gerrard förmodligen är frustrerad över hur situationen har blivit att han kanske inte riktigt fick avsluta sin tid som spelare i Liverpool på exakt sina villkor. Vi behöver inte gå in på den diskussionen det råder delade meningar om varför Gerrard spelar i LA Galaxy nästa säsong. Men det jag känner är att okej om Gerrard nu är frustrerad över att han inte är nummer 1 på mittfältet längre ja men se då till att göra det bästa av situationen. Det som gör Gerrards handling ännu mer skamlig är att det är inte vem som helst som försätter laget i en smått omöjlig situation utan det är vår lagkapten. Gerrard! Du av alla människor! Varför?!. Och jag tycker inte att det finns någonting att klaga på, det är så mycket rött kort det kan bli. Jag tycker att i ett läge som det här får man faktiskt släppa vilket lag man håller på. Han går in i duellen men han kan faktiskt undvika att dela ut den stämplingen och det är bara att gå ut i omklädningsrummet. Fullkomligt hjärnsläpp och ett riktigt svek mot laget som gjorde mig oerhört besviken. Jag trodde verkligen inte detta om Gerrard. Men på något sätt hade jag kunnat se att något i den här stilen skulle kunna hända, för jag tycker att Gerrard har tacklat av som spelare och han fyller inte en lika stor funktion längre. Och det har varit en del hattande den är säsongen om han ska spela som sittande mittfältare eller ha en mer offensiv roll. Jag tror helt enkelt att det handlar om övertändning och dålig spelförståelse från Gerrards sida. Okej, om jag inte vet att jag kan gå in och vinna den här duellen och ta mig ur den på ett schyst sätt är det då värt att gå in i den? På sociala medier läste jag en del kommentarer om att Gerrard ska inte spela någon mer match den här säsongen. Det tycker jag att det är att dra det lite väl långt, men jag kan i till viss del förstå att man känner så. Däremot tycker jag att det är rätt att Gerrard ha fått sitta på bänken på slutet. Jag tycker inte att han fyller en lika stor funktion längre, det går inte lika fort längre och emellanåt slår han bort en del enkla bollar. Det låter hyfsat bisarrt att säga detta men jag tycker att sån som Skrtel är betydligt viktigare i årets upplaga av Liverpool än Gerrard. Det är ju ett fantastiskt betyg till Skrtel givetvis, men det säger ändå lite om att Gerrard har tacklat av och det är dags för honom att flytta vidare. Jag vet inte riktigt hur vi ska gå vidare från det här, men det gjorde så ont att se Gerrard uppträda på det där sättet. Det här var våren då vi skulle ta farväl av Gerrard på ett snyggt och värdigt sätt, men Gerrard har inte gjort det lätt för sig. Att försätta laget i en sådan situation och är en stark bidragande orsak till att vi förlorar en viktig match och gör att Champions League spel nästa säsong känns oerhört långt bort, det är det mest ovärdiga avskedet en älskad ikon kan göra. Det råder delade meningar om Gerrard ska spela eller inte, men jag tycker att vi enas om att Gerrard inte riktigt är i balans. Jag är helt övertygad om att en Gerrard i balans och med ett stort självförtroende inte går in och drar på sig ett rött kort efter 40 sekunder. Jag tror att Gerrard är oerhört frustrerad innerst inne och frustrationen tog över. Det går att argumentera för att det är något som kan hända i stridens hetta, men jag vill nog ändå hävda att det där hade inte hänt om Gerrard hade varit bekväm med den situationen han hamnat i. I övrigt har jag inte så mycket att säga om just den här matchen. Jag tycker att vi gjorde ett tappert försök att komma in i matchen spelmässigt. En strimma hopp dök upp när Sturridge för ovanlighetens skull gjorde mål med högerfoten, men det kändes ändå inte som att vi var riktigt nära att få med oss någon poäng. Den här matchen blev aningen ironisk. Senaste förlusten i ligan var mot United den 14 december och lite mer än 3 månader senare är det United som drar ner oss på jorden igen efter en fin form resultatmässigt. Det här var Gerrards sista match mot United, alla hoppades att just han skulle få avgöra matchen. Och han avgjorde mycket riktigt matchen, men på helt fel sätt. Han svek laget och det gjorde fruktansvärt ont att se det.

 

 

Om jag då ska försöka knyta ihop säcken även om det kan bli en aning spretigt men jag ska göra ett tappert försök. Jag tycker att man kan dra slutsatsen att Liverpool är alltjämt inget etablerat topplag i Premier League. Ett  riktigt topplag vinner den här typen av matcher så är det bara. Och jag kan bara konstatera att vi återigen blivit avslöjade av vilka enorma problem vi har med att kunna vinna matcher på flera olika sätt. När vi möter lag som Stoke, Leicester eller QPR vars främsta styrkor ligger i en att ha en stabil defensiv då blir vi inte riktigt lika avslöjade för då har vi tillräckligt med spets för att kunna avgöra matcherna ändå. Men när vi som senast möter ett United som har spelare som har växlat upp som Michael Carrick, Ander Herrera och Fellaini som inte ger oss mycket ytor att arbeta på ja då blir vi avslöjade helt enkelt. Jag vet inte vad Rodgers hade för ambition när han tog över oss inför säsongen 2012/2013 men jag utgår från att han ville att vi skulle bli mer passningsorienterade. Och jag köper absolut att en tränare ska få tid på sig, jag står fast vid att 1 år är för lite tid för att utvärdera en tränares jobb. Men nu har det trots allt gått snart 3 år med Rodgerseran. Och ja det är möjligt att Dalglish inte gjorde ett tio gånger bättre jobb än vad Rodgers har gjort men samtidigt har det inte blivit bättre med Rodgers som tränare än med Dalglish som tränare. Jag tycker att det gång på gång när vi möter lag som klarar av att stänga alla ytor och där det krävs att vi spelar oss igenom motståndarens mittfält och backlinje då tar det stopp. Rodgers själv menar att han är helt rätt person att leda laget i det här läget. Okej, om Rodgers nu är den blivande stortränaren ja men då kanske han ska lära sig att föra matcher? Det som är bra med Rodgers är att han är enormt bra på att släppa fram unga spelare och att coacha individer och att spela omställningsspel är något han är enormt skicklig på. Och det är klart att Rodgers skulle passa suveränt i ett Stoke eller Hull där kraven på att föra matcher kanske inte är lika stora. Men om han ska bli en riktig stortränare då måste han lära sig att föra matcher. Jag har varit inne på det här tidigare men det är lika bra att ta upp det igen. Hur ska vi någonsin kunna vinna titlar igen om vi har en tränare som bara kan spela omställningsspel? Men det är ju inte bara att Rodgers inte kan föra matcher som vi har ett problem. Att styra upp backlinjen är ju ingenting han har lyckats med. Ja vi har fortfarande ett hyfsat utgångsläge och det finns goda chanser att vinna FA-cupen men jag ser verkligen inte att den här säsongen kommer sluta lyckligt med det försvaret vi har. En bra tränare anpassar spelet efter det spelarmaterial som finns på plats. Jag har ingenting emot att Liverpool spelar trebackslinje, jag har ingenting emot att man testar nya formationer men jag har emot när man som tränare vägrar att anpassa spelet efter spelarmaterialet. Sakho tycker jag är en förbannat bra, men Rodgers har fullständigt slarvat bort honom genom att spela honom som vänsterback. Skrtel har tagit ytterligare steg den här säsongen och har varit en av lagets bästa spelare utan tvekan, men han är ingen chefsgeneral som styr upp en trebackslinje han är ingen Bonucci om jag säger så. Emre Can gör ett gediget jobb men jag tycker att han skulle kunna fylla en bättre funktion om han flyttades upp på mittfältet istället för Joe Allen. Jag tycker att trebackslinjen sköter sig helt okej när det kommer till uppspel och att hålla i bollen, men så fort den börjar sättas under press och motståndet flyttar fram positionerna då börjar trebackslinjen att darra. Och jag tycker det är pinsamt av Rodgers att inte våga ta på sig att han gör fel och gå tillbaka till att spela fyrbackslinje. Det såg så himla intressant och spännande ut med Skrtel och Sakho som mittbackspar och Manquillo på högerbacken och Moreno på vänsterbacken. Jag tror aldrig jag har sett ett så bra kantspel från våra ytterbackar som vi hade i den där fantastiska matchen mot Tottenham. Ett framgångsrecept plockar bara Rodgers bort och bestämmer sig för att nu ska jag spela Emre Can på en position som han visserligen klarar sig i men han slarvas bort då han fyller en större funktion på mittfältet. Jag har en mittback som kan bli en av världens bästa om jag bara bygger försvaret kring honom, men nej jag tror jag sätter honom på vänsterbacken. Men det är ju inte bara i försvaret som Rodgers inte kan formera laget. Det spelar ingen roll om vi på pappret startar med 3 anfallare eller inte, när det väl kommer till kritan så joggar antingen Sterling eller Sturridge omkring där ensam på topp och får absolut ingen hjälp i offensiven. Nej Rodgers spelar inte matcherna, men han kan väl åtminstone ge laget förutsättningar att lyckas. Och jag förstår verkligen inte varför Rodgers inte kan bli mer flexibel. För det är precis det han måste lära sig att bli, det går inte att spela på ett sätt och trots att alla som tittar på ser att det här duger inte vi måste göra en förändring hålla fast vid den idén. Rodgers har jag inte mycket till överst för som ni märker. Det finns säkert i grund och botten en kompetent tränare där men så länge han är såhär envis kommer han aldrig att bli en av de största tränarna. Jag har inte ändrat uppfattning, jag tycker inte det finns någon som helst mening att behålla Rodgers. Vi har kört fast med honom. Visst det är förbannat roligt att se på när vi ställer om snabbt när vi möter lag som ger oss de ytorna. Men när vi sedan möter Chelsea och United så förlorar vi och inte på grund av att vi blir helt utspelade utan mer på grund av att vi blir bortkontrollerade. Det är hur enkelt som helst att slå Liverpool, om du bara ser till att få med tillräckligt med folk hem och inte ger oss möjlighet att spela omställningsspel då har du besegrat oss. Jag ska dock poängtera att det finns en grej som kan rädda Rodgers jobb efter den här säsongen och det är om vi tar oss till Champions League eller Europa League. Och det finns två jättelägen att ta oss till Europa League. Antingen håller vi undan i ligan och tar 5:e platsen som ger oss en plats där, eller så vinner vi FA-cupen och tar oss in i turneringen genom den vägen. Man får ju sätta rimliga målsättningar utifrån vilket spelarmaterial man har och vad man är för organisation. Jag kräver inte att vi ska vinna ligan, men jag tycker att det är ett förbannat underbetyg om vi inte lyckas ta oss till Europaspel i någon form till hösten. Jag tycker det är extra viktigt att vinna FA-cupen. Jag tror att det mentalt skulle betyda oerhört mycket. Om vi når FA-cupfinalen vilket jag utgår från att vi gör då kommer det vara säsongens sista match och då kommer vi lämna säsongen med en positiv känsla om vi lyckas ta hem trofén. Eller om vi kniper en topp 5 placering då kan jag ändå känna att ja men då har vi i varje fall uppnått det främsta målet. Vi behöver ta oss ut i Europaspel för att dra till oss bättre spelare och för att få tillbaka den här fantastiska attraktionskraften som vi hade en gång i tiden men som inte finns där på samma sätt längre. En FA-cuptitel eller en topp 5 placering i ligan skulle kunna Rodgers en liten tid till vid sin post, då kan jag motvilligt köpa att han får sitta kvar. Men som sagt jag tror inte att det i längden håller att ha en tränare som bara kan spela omställningsspel om man på sikt vill vara med och slåss ligatiteln eller ta sig in i Euroapspelet och göra ett ordentligt avtryck. Skulle vi däremot inte vinna FA-cupen och vi tappar greppet totalt i ligan och till och med 5:e platsen rinner oss ur händerna då ser jag ingen annan utväg än att sparka Rodgers. Återigen, om vi tar oss till Europaspel finns det ändå lite logik i att behålla Rodgers men missar vi Europaspelet då får det faktiskt vara nog då har Rodgers förstört tillräckligt. Jag tycker i och för sig att han redan har förstört och raserat det här laget tillräckligt med sina konstiga laguttagningar och oförmågan att formera laget efter det materialet som finns tillgängligt. Men okej jag får väl ta och lägga ner stridsyxan och vänta ut den här våren och ser om Rodgers tagit oss till Europa och vunnit FA-cupen. Men jag gör ingen hemlighet av att jag vill ha bort Rodgers, han är ingen fantastisk tränare. Jag tror att Liverpool skulle må bra av att få in en flexibel tränare som vågar förändra något när en spelidé eller ett spelsystem bevisligen inte håller. Med Rodgers har vi fått in en tränare som kör sitt eget race och bara kör på det oavsett hur det går och det tror jag inte att vi kommer att gynnas av i längden. Och på frågan vad finns det för alternativ? Det finns gott om alternativ om man bara anstränger sig lite. Rodgers har sagt att han är helt rätt person att leda laget i det här läget. Ja men för fan Rodgers bevisa det då.

 

Så var det då dags igen. Årets roligaste match för säsongen som fotbollsälskare. Det finns många rivalmöten och derbyn som jag uppskattar, det är kul med ett stormöte mellan Liverpool och United på Anfield. Det är häftigt och kul med derby på San Siro mellan Milan och Inter. Men jag måste erkänna att det är något speciellt med El Classico matcherna mellan Barcelona och Real Madrid. Och jag är extra svag för ett El Classico möte på Camp Nou. Camp Nou kan emellan vara en ganska tråkig arena då stämningen där emellanåt går lite förlorad då det är rätt få matcher som är laddade. Men när Real Madrid kommer på besök, då händer det något med den arenan. Då lever Camp Nou upp på något sätt och det blir en fantastisk stämning. Mycket viktiga poäng stod på spel i kampen om ligatiteln och dessutom ett ypperligt tillfälle att sända ut rätt signaler till supportrarna vart lagen står inför kommande fortsättning av Champions League äventyret.

 

 

Jag tycker att matchen började lite trevande, man märkte att båda lagen ville känna på varandra. Men jag skulle nog ändå vilja hävda att Barcelona var lite mer på hugget än Real Madrid var under de första 20 minuterna. Jag trodde faktiskt att Xavi och Iniesta skulle spela från start ihop tillsammans med Sergio Busquets, då jag trodde att Luis Enrique ville satsa på ett lite mer rutinerat mittfält. Men han valde att spela med Rakitic från start och Sergio Busquets och Xavi fick börja på bänken och så spelade han med Marscherano och Iniesta i de positionerna på mitten. Ni vet att jag har tjatat om att Marscherano borde spela som mittback då jag tycker att han är klasser bättre på den positionen än vad både Pique och Mathieu är. Och inför matchen kände jag att det var lite dumdristigt av Luis Enrique att spela med Pique och Mathieu och mittbackar i en match av den här digniteten. Men den här gången tyckte jag att vi fick se lite av den gamla Pique igen. Om den gamla Pique nu har funnits? En svala gör ingen sommar säger jag, det är klart att man vill se över tid om Pique kan ligga på den här nivån. Jag hävdar fortfarande att Pique inte är tillräckligt bra individuellt för att vara den som bär upp en defensiv. Jag tycker att han var en produkt av Puyol. Men i kvällens match var han ju helt otrolig. Vilka brytningar han gör och de brytningarna kom också i ett läge då Real Madrid höll på att ta över matchen. Däremellan hade Mathieu nickat in 1-0 för hemmalaget efter en fint slagen frispark av Messi. Också lite ironiskt då Mathieu är en spelare jag har hackat på väldigt mycket, men han kan vara nyttig att ha på planen vid fasta situationer uppenbarligen. Efter 1-0 målet började Real Madrid komma in mer i matchen, det verkade som att de behövde en rejäl spark där bak för att komma igång. Marcelo hade en period i den första halvleken då han visade upp sin fina spelförståelse och sin fina teknik framförallt. Jag tycker verkligen att han är världens bästa ytterback av den enkla anledningen att han är så mycket mer än en ytterback. Han kan på egen hand gräva fram bollen och sätta igång ett anfall. När han trampar igång och viker in i planen och får vara den som fördelar bollen då är han helt fantastisk. Däremot har han inte ett avslut som är bra nog för att han ska vara det där enorma hotet offensivt. Men han är en spelare som du kan spela väggspel med och som levererar riktigt bra inlägg också. Han hade ett mycket fint förarbete till Benzema som i sin tur levererade bollen till Ronaldo på ett perfekt sätt och det var bara otur att han skickade upp bollen i ribban. Modric är en spelare som fått lite mer defensivt ansvar och mycket av det beror på att han får stå i skuggan av att det finns så mycket offensiv kvalité i det här laget. Bredvid sig har han en Toni Kroos som i första hand är en offensiv spelare, det finns en Isco som pockar på uppmärksamheten och som vill delta i offensiven och håller Ancelotti fast vid sitt 4-3-3, då finns det inte tillräckligt med utrymme för Modric att få visa upp sina offensiva kvalitéer. Inget självklart utrymme i varje fall. Men så uppstod det ett läge då Modric kunde kliva fram lite mer i banan och då visade han upp sin fina passningsfot. En fantastisk slagen boll mot Benzema som med en liten klack serverar Ronaldo och där är han kylig och petar in kvitteringen. Ett skolboksexempel på hur man ska spela omställningsspel. Psykologiskt oerhört viktigt för Real Madrid att få göra 1-1 och få en biljett in i matchen igen efter en ganska trög start. Men en som jag tror inte mådde så bra för en sekund var Neymar. Han serveras mer eller mindre öppet mål men får knappt iväg något avslut, Casillas kan enkelt ta hand om bollen och sedan en omställning senare är det 1-1. Jag har ju hyllat Neymar ganska mycket den här säsongen, men det är uppenbart att han är inne i en liten svacka. Och då tänker jag inte i första hand på att han inte gör lika mycket poäng längre, men han ser då och då lite trött ut och inte så sugen på att delta i spelet. När han får bollen vill han gärna göra det på egen hand och när det väl finns läge för att lyfta blicken då gör han inte det och då tappar de bollen och så åker de på en kontring eller så stannar anfallet upp. Annars satt jag och njöt lite av Claudio Bravos målvaktsspel, han fick göra några riktigt svettiga räddningar. Framförallt räddningen på Ronaldos distansskott, den var ganska vass och hade den bollen gått in då är jag rätt säker på att vi hade fått en annan utgång. Första halvleken var riktigt välspelad, lite trevande inledning men mestadels förbannat bra fotbollsunderhållning. Det här är verkligen världen bästa klubbmatch, det kommer vi bara inte ifrån.

 

 

Den andra halvleken skulle komma att handla om vem som skulle ta tag i takpinnen. Vem vågade kliva fram och bli hjälte nu när det ställdes på sin spets i titelstriden. Inledningsvis bytte lagen lite boll med varandra men redan efter 11 minuters spel slogs en långboll från Dani Alves om jag minns rätt. En perfekt slagen boll och Suarez tar ner på bollen på ett helt fantastiskt sätt och kan placera in 2-1 målet. Långbollen av Dani Alves är av absolut världsklass och Suarez förvaltar den där långbollen på absolut bästa sätt. Att kunna ta ner den bollen i den farten då är man något exceptionellt. Och jag vet att en del vill hävda att Suarez presterar bara mot sämre motstånd och att han är inte de stora matchernas man och att han till och med inte är en världsspelare. Jag håller absolut inte med. Nu är jag såklart lite part i målet när jag pratar om Suarez, men det är inte vem som helst som får chansen att spela för Barcelona då har man presterat ganska bra om man får chansen att spela för en klubb av den digniteten. Det är klart att Suarez fortfarande kämpar med att han kan vara lite ojämn ibland och att han kan tjura ihop när han inte får det att stämma. Men han är verkligen helt fantastisk. Det är klart att han är fantastisk, titta bara på hur han offrar så mycket för laget med sina löpningar. Han tvekar ju inte på att ta en löpning i djupled för laget även om han vet att han kanske inte kommer få bollen. En spelare som har ett lite för stort ego (Läs Balotelli) tar inte de löpningarna på samma sätt och deltar inte heller i press spelet som ändå får ses som en del av det vi kallar för offensivt försvarsspel. Suarez är oerhört bra både när det gäller offensiva löpningar, han är också en bra bollhållare och kan helt på egen hand luckra upp ett försvar. Och har han bara en tillräckligt rörlig omgivning omkring sig vilket han har haft både i Liverpool och nu i Barcelona då blir resultatet bara så bra. Efter målet tog Barcelona över matchen fullständigt. Jag skulle vilja säga att man spelmässigt stod för en överkörning som var lika stor som det där mötet på Santiago Bernabeu säsongen 2008/2009 då Barcelona vann med hela 6-2. Hade Barcelona förvaltat alla sina chanser i den andra halvleken och om inte Casillas hade stått för en förbannat bra insats då hade det här mycket väl kunnat sluta 5-1. Rakitic kan ha gjort sin bästa match i Barcelonatröjan, vad passande att slå till med en sådan fin insats när man möter Real Madrid av alla lag. Det jag har varit kritisk till när det gäller den värvningen är att jag ser inte riktigt vad han ska tillföra detta Barcelona, jag har inte tyckt att han är den typiska Barcelonaspelaren men å andra sidan är det väl fint att man kan ha fel. I andra halvlek framförallt tycker jag att han fyller en viktig funktion, då han vann mycket boll och kunde till och med vända på spelet med en fin långboll upp mot Neymar eller Suarez. Marscherano älskar den här typen av matcher, med sin Liverpoolbakgrund vet han vad det innebär att spela matcher som verkligen betyder något. Han plockar fram hjärtat i den här typen av matcher, han smäller på men är samtidigt duktig på att hålla i bollen och kan vara spelfördelare. Sen ligger han emellanåt ner och gnäller lite för mycket, men det är han inte ensam om. Men jag älskar spelartypen som Marscherano är, både spelfördelare men samtidigt lite av ett svin. Och jag ska inte gå in på den diskussionen för mycket igen, men jag menar att du måste ha ett svin som ligger lite på gränsen för att kunna lyckas som lag. Och fördelen med Marscherano är att det spelar ingen roll vart du spelar honom, han gör ett utomordentligt jobb på mittfältet och skulle Mathieu och Pique tappa greppet helt och hållet då är det bara att flytta ner honom i backlinjen så styr han upp defensiven. En förbannat bra spelare, en av världens bästa defensiva spelare framförallt. Messi hade en dålig första halvlek, han syntes inte till så mycket. Ett tag funderade jag på om han blivit utbytt för han syntes verkligen inte till särskilt ofta. Men jag kände direkt när den andra halvleken börjar att Messi kommer göra en bättre andra halvlek. Det känns som att Messi kan bara inte vara medelmåttig i en hel match, utan gör han en dålig första halvlek då knyter han näven och går ut i andra halvlek och visar att han är tidernas bästa fotbollsspelare. Diskussionen om Ronaldo eller Messi kan vi ta en annan gång bara så det är sagt. Det fanns en situation då han bestämde sig för att trampa igång och det resulterade i ett gult kort på Realspelare. När Messi bestämmer sig för att utnyttja sin fart då går han bara inte att stoppa, då måste man som motståndare bara gå in och ta en varning i det läget sen är det bara att hoppas att kapningen inte blir för grov för att undvika att det blir rött kort. Men Messi behövde den här gången en halvlek på sig att komma igång och efter den där individuella prestationen gick han inte att stoppa för resten av matchen. Neymar gjorde en något bättre andra halvlek, även han har bra fart i stegen när han väl bestämmer sig för att inte lägga sig ner och rulla runt utan när han står upp då är han riktigt giftig spelare i omställningsspelet. Däremot är det oroväckande att han inte sätter chanserna på samma sätt som han gjorde i början på säsongen. För att vara den där riktiga världsklass spelare som Messi är då krävs det att du också tar vara på dina chanser och är med och slåss om skytteligasegern och där är inte Neymar än. Real Madrid däremot kan inte vara nöjda med sin andra halvlek. Kroos och Modric blev helt uppkäkade på mittfältet, Kroos som är tänkt att vara en av de stora kreatörerna på mittfältet fick knappt en syl i vädret. Modric fick kämpa hårt för att stå emot när Barcelona ställde om. Isco syntes inte till, han såg väldigt besvärad ut av situationen. Tittar man på defensiven tycker jag att det var tydligt att Real försökte styra upp den delen av spelet till att börja med innan man gick till anfall. Nu tycker jag att det har blivit bättre när Sergio Ramos har kommit tillbaka för då tycker jag att Pepe presterar bättre. Det är lite samma sak som med att jag tycker att Pique var en produkt av Puyol tycker jag att Pepe är en produkt av Sergio Ramos. Samtidigt tycker jag att Pepe ska ha cred för att han har lugnat ner sig och fokuserat på spelet, han har inte tagit massvis med onödiga gula och röda kort utan han fokuserar på att spela fotboll. Sergio Ramos är en spelare som måste vara oerhört trygg att spela med och det vore väl konstigt annars, det är en av världens bästa mittbackar. Men även dessa två hade problem med Barcelonas fart i omställningsspelet, som de fick jobba när Messi, Neymar och Suarez kommer farandes som en kanonkula. Anfallstrion Ronaldo, Benzema och Bale hade inte mycket att göra i den andra halvleken men det säger en del om hur bra Barcelona var. Real Madrid fick inte låna bollen helt enkelt. Och Ronaldo vill ju i första hand vara slutdestination i ett anfallsspel, när han får bollen och kan vika in från kanten och skjuta. Bale tyckte jag inledde matchen med att vara duktig på att droppa ner och hämta boll men i den andra halvleken var han inte lika pigg på det. Ska Bale bli den där riktiga världsspelaren som kan mäta sig med Messi och Ronaldo, ja då måste han nog börja försöka delta mer i speluppbyggnaden. Han har inte samma spetsegenskaper som Ronaldo har. Han är riktigt snabb och har en fin teknik, han har egentligen alla färdigheter för att vara en spelare av absolut världsklass men det räcker inte att bara hänga där på högerkanten och vänta på att han ska få bollen. Han behöver droppa ner mer och framförallt när han får bollen måste han bli mer beslutsam, ska han vika in från kanten och skjuta eller ska han försöka slå inlägg mot Benzema eller Ronaldo eller ska söka sig mer inåt centralt i banan för att bli mer involverad i matcherna? Jag tror att de som såg kvällens match förstår varför jag tycker Bale är överskattad. Jag har inte följt honom slaviskt ska jag inte påstå. Men det är skillnad på Tottenham och Real Madrid och jag har sett honom tillräckligt många gånger i Real Madrid för att kunna säga att jag tycker att han är överskattad. Han behöver visa framfötterna betydligt mer för att jag ska hålla honom särskilt högt. Jag tycker absolut inte att han är en flopp för Real Madrid, men sett till vad han kostade har han inte varit bra nog och frågan är om han ens är bra nog för att vara en av de bärande spelarna i Real Madrid. Jag förstår att det råder delade meningar om honom i Real Madrid kretsar, för han har sin snabbhet men bakom det vad finns det egentligen då att få ut utav honom?. Real Madrid kom aldrig in i matchen efter 2-1 målet, de försökte äta sig in i tillställningen så gott de kunde men när inte Ronaldo, Benzema och Bale är på tå då finns det inte särskilt mycket att hämta offensivt. Och det är inte rimligt att Kroos och Isco ska luckra upp ett försvar helt på egen hand utan mycket hänger på att anfallstrion ska leverera i synnerhet Ronaldo och Bale. Men Barcelona klarade av att spela av den här matchen på ett föredömligt sätt, samtidigt som de lyckades vaska fram ett antal kontringar och de kunde mycket väl ha blivit fler mål om man varit lite mer effektiva.

 

 

Mycket intressant slutresultat givetvis och frågan är vart står respektive lag för tillfället? Jag skulle vilja säga att det är lite ombytta roller efter det här El Classico mötet man jämför med höstens El Classico möte. Höstens El Classico var en bekräftelse på att Real Madrid där och då såg ut som ett komplett lag och det handlade bara om hur stor marginal man skulle vinna ligan med. Barcelona var ett lag som hade enorma problem i backlinjen och det rådde en stor osäkerhet kring åt vilken riktning man rörde sig i. Under hösten fick man dessutom stryk av PSG på bortaplan i Champions League gruppspelet vilket också spädde på snacket om att man verkligen var en klubb i kris. Jag tillhörde de som tyckte att man skulle ge det lite tid. Bara tanken att sparka Luis Enrique kändes ju fullkomligt vansinnigt. En tränare som är ny på sin post ska alltid få tid på sig och då snackar vi minst 2 år och i vissa enskilda fall ännu längre tid. Och det är ingen duvunge vi snackar om här, utan Luis Enrique är en av de absolut största spelarna i Barcelonas historia han kan klubben han vet hur den här klubben fungerar och jag vill hävda att Barcelona gjorde rätt som plockade in honom. Och som tränare har han gjort ett bra jobb både i Roma och Celta Vigo och han har dessutom tränat Barcelona B. Jag tycker att han har börjat få ordning på laget och att han har vågat ha tålamod med Suarez tycker jag att han ska ha all heder för. Det höjdes en del röster om att man skulle peta Suarez och spela Pedro i som winger till höger i den trion längst fram. Men jag höll verkligen inte med om det. På vilket sätt hjälper man en spelare att komma i form genom att ha honom på bänken? Nej det säger sig självt, saker och ting ska få tid och nu har Suarez kommit in i Barcelonas sätt att spela fotboll. Och jag köper det inte att han inte tar tillräckligt många löpningar för laget, jag tycker precis tvärtom. Han är en otrolig flexibel spelare, det spelar ingen roll om du spelar honom på kanten eller som central anfallare. Titta bara på slutet av hans tid i Liverpool när han spelade med Sturridge. Sturridge fick spela som ensam anfallare i vissa matcher och då accepterade Suarez att okej nu har jag en spelare som konkurrerar om den positionen längst fram jag kommer kanske inte ta mig till lika mycket läge men då gäller det att göra det bästa av situationen och ta skitjobbet för laget också. Och han gjorde ett hundraprocentigt jobb, det är precis så han har tacklat situationen i Barcelona också. Nu spelar han med en världsspelare i Messi och en spelare som har alla färdigheter för att bli minst lika bra som Messi i Neymar, och han har insett att det är lite ge och ta det är tre starka vinnarskallar på planen som vill göra mål. Väldigt mycket handlar om att känna av när det är läge att göra allting själv eller att faktiskt våga samarbete med Messi och Neymar. Det tog ett tag innan han hittade målet och jag har inte målstatistiken framför mig i skrivande stund men efter att han har fått göra en del enkla mål så har det lossnat. Och jag som till en början drog det så långt att Suarez var en flopp i Barcelona nästan en ännu större flopp än James Rodriguez till och med det argumentet får jag minsann äta upp nu. Nu när Suarez har växt in i Barcelonakostymen så kommer han att vara en oerhörd tillgång för Barcelona. Det ser väldigt bra ut för Barcelona, man har en anfallstrio som levererar. Och ska Rakitic vara såhär bra framöver, när det dessutom finns en Xavi och en Sergio Busquets i bakfickan att slänga in det tycker jag säger en del om hur mycket resurser det finns i detta Barcelona. Marscherano har jag varit inne på tidigare, han fyller en viktig funktion med sin riviga spelstil. Iniesta är kanske inte lika bra längre men han är fortfarande viktig för laget, han klarar av att spela omställningsspel han har bra blick för spelet mycket duktig på att vägga sig igenom med en lagkamrat och allmänt kvick i tanken. Och jag har hävdat att backlinjen varit Barcelonas stora akilleshäl under hela säsongen. Men Pique och Mathieu såg faktiskt ruggigt stabila ut ikväll och jag vet att Pique fick en del beröm efter matchen mot City i Champions League. Om hans lyft beror på att han har knutit näven eller att Claudio Bravo styr honom och Mathieu på ett bättre sätt det är svårt att sia om, jag tror väl mer på det förstnämnda om jag måste välja. Dani Alves och Jordi Alba stängde sina kanter på ett bättre sätt. Och det gäller ju att göra så bra matcher defensivt över tid, när de gör det då finns det alla möjligheter att vinna titlar. Det ska bli intressant att se de mot PSG i Champions League. Jag har redan berättat mina tankar om det mötet i ett tidigare inlägg så jag hänvisar till inlägget nedanför helt enkelt.

 

 

Real Madrid då? Det känns som att nu är det deras tur att ställas mot väggen. Vart står Real Madrid egentligen efter det här? Jag tyckte att man gjorde en rejäl uppryckning efter att man släppte in 1-0 målet. Man hade ett mycket bra kombinationsspel och Benzema såg för en gångs skull lite mer intresserad ut av att delta i spelet. Sen var det skönt att se att han fick vettiga bollar att jobba på och det var nog viktigt för honom att få med sig 1 assist ifrån den här matchen förlusten till trots. Den klacken till Ronaldo är ruggigt fint utförd och det är bra spelförståelse att känna av att jag vet att Ronaldo kommer att dyka upp i mitten om jag bara förlänger bollen med klacken och så blir det ju så perfekt när det väl lyckas. Jag tycker dock att det blev rätt tydligt att Real Madrid lever rätt mycket på sin anfallstrio. Det låter ju smått sjukt att säga det att man är mer beroende av sin anfallstrio än vad Barcelona är av sin. Men i Barcelona finns det ändå en Iniesta som fortfarande fyller en viktig funktion för laget offensivt. Kroos är en mycket duktig passningsspelare och är jättebra att luckra upp försvar när han väl får tid på sig, men i den här typen av matcher då kommer han inte riktigt till sin rätt. Och det är väl egentligen fel ord att använda då han inte är lastgammal, men min känsla är att under den senaste tiden har han tacklat av lite. Och jag ställer mig fortfarande frågandes till att var det verkligen så smart att skeppa iväg Xabi Alonso och Di Maria för att plocka in en Toni Kroos på mittfältet? Nu med facit i hand är nog Real Madrid nöjda med tanke på att han inte haft en särskilt lyckad säsong i United, men ändå är Toni Kroos en typisk Real Madrid spelare? Oavsett om han är det eller inte måste han prestera betydligt bättre än vad han gjorde ikväll. Riktiga världsspelare kliver fram i sådana här matcher och tar tag i spelet och ser till att få igång anfallsspelet samtidigt som de klarar av att städa upp framför backlinjen. Men Kroos var matchen igenom ganska anonym och inte särskilt delaktig och det är lite dåligt av Kroos då jag vet att han kan bättre. Isco är en spelare som gärna vill ges utrymme till att gå på genombrott och komma till skottläge eller läge att skicka in ett instick till Benzema, Ronaldo eller Bale. Men jag tyckte att Isco kändes väldigt liten i den här matchen, han såg inte alls bekväm ut med situationen det kändes som att det här var en match som blev lite för stor för honom. Låt oss konstatera att det är skillnad på världsspelare och världsspelare. Och Isco är en världsspelare men frågan är om han är en världsspelare? För att uttrycka mig lite kryptiskt såhär framåt natten. Jag tycker nog inte det, det finns en fin potential att hämta i Isco men frågan är om han är de stora matchernas man? Nja inte än uppenbarligen. Modric hängde inte heller med i andra halvlek när Barcelona började visa upp sitt fina omställningsspel det gick för fort helt enkelt. Marcelo och Carvajal hade det jobbigt på sina respektive kanter, Barcelona sköljde över de i anfallsvåg efter anfallsvåg. Ancelotti bytte ut Pepe och satte in Varane, men jag tycker inte att det hjälpte så mycket. Jag tror tanken var att Varane skulle gå in och styra upp försvarsspelet lite, men att lägga allt det ansvar på en 22-åring kan jag tycka är lite väl hårt. Men det kan också ha handlat om en ren säkerhetsåtgärd då Pepe hade en varning efter en duell med Suarez från den första halvleken. Men bytet i sig förbättrade inget. Casillas ska ha en klapp på axeln för sin insats, han höll Real Madrid kvar i matchen och gav laget chansen att komma ikapp så ingen skugga ska falla över honom. Skönt att se att han för tillfället tystar kritikerna då en del hävdat att han är slut som målvakt. Och visst jag håller med bedrövligt VM, men han är fortfarande en målvakt som ofta kommer upp stort i den här typen av matcher och ger laget chansen att ta poäng eller till och med vinna. Real Madrid är inne i en liten formsvacka det råder det inget tvivel om. Det största tecknet på det är den där makalösa matchen mot Schalke på Bernabeu. Med all respekt till Schalke men det är klart att ett Real Madrid som är i någorlunda balans inte släpper in 4 mål på hemmaplan mot ett lag som Schalke. Och frågan är om Ancelotti tappat greppet en aning över laget eller om det helt är upp till spelarna att skärpa till sig. Jag tycker Ancelotti är en väldigt flexibel tränare och han klarar både av att föra matcherna men kan också försöka stänga en match genom att bara lägga sig på försvar. Men uppenbarligen är inte spelarna i riktig balans för tillfället och då gäller det för Ancelotti att kliva in och få igång engagemanget och få in mod i spelarna igen så att de inte går ut i den här typen av matcher och står och sover som de faktiskt gjorde inledningen av matchen. Det är inte rimligt att det ska krävas att man släpper in ett mål för att man ska komma igång då som först. Det blir väldigt intressant att se hur de kommer hantera matcherna mot Atletico Madrid i Champions League. Det är klart att jag måste hålla Real Madrid som favorit inför det dubbelmötet. Men med tanke på hur välorganiserade Atletico är och att de är otroligt duktiga på omställningsspel precis som Barcelona är då ska det bli intressant att se om Real Madrid klarar av att hänga med i svängarna. Det intressanta som jag ser det är att om de åker ur Champions League i nästa runda och att Barcelona nu vad det verkar springer hem ligatiteln, vad händer i Real Madrid då? Är det läge att fasa ut en del spelare som varit i klubben ganska länge, eller blir det så som det alltid blir när ett storlag som bara ska vinna massvis med titlar inte vinner de tunga titlarna att tränaren får bära hundhuvudet? Om Real Madrid åker ur mot Atletico i Champions League och man inte vinner ligan, får Ancelotti verkligen sitta kvar då? Vi vet hur det gick för Mourinho när han inte levererade de resultat som klubben önskade och det blev ett lite trist avsked för honom. Jag tror att Ancelotti inte ska vara alltför säker på att han får sitta kvar som tränare om det inte blir några fina titlar i prisskåpet när säsongen är slut. Fotbollsvärlden är så pass kortsiktig och framförallt i de riktigt stora klubbarna att blir inte resultaten som de ska så åker man ganska snabbt. Det är mycket svårt att sia om Real Madrids fortsättning. Allt hänger nog på hur det går i Champions League. Vi vet att när Real Madrid verkligen får det att stämma och när Ronaldo verkligen är på humör då kan han på egen hand både fixa Champions League och ligatiteln till Real Madrid. Men nu har han ju visat sig vara lite mer mänsklig och dippat en aning i form, plus att Real har ett mittfält med Kroos och Isco som inte riktigt tar så stor plats som man kanske skulle önska sett ur ett Realperspektiv. Och Benzema och Bale kämpar på, det blir lite vad det blir men det är inte tillräckligt bra. Varken Benzema eller Bale levererar vecka ut och vecka in. Och där någonstans är skillnaden mellan Barcelona och Real Madrid just nu. Messi, Neymar och Suarez levererar ta mig tusan varje vecka och även om alla tre inte gör mål i varje match så bidrar de ändå med tillräckligt rörlighet i spelet för att de ska skapa ytor för varandra. Sedan har man ett mittfält med en Rakitic som kanske har börjat hitta rätt nu och skulle det gå åt skogen där har man hyfsade spelare att slänga in från bänken. Och om Pique och Mathieu fortsätter ligga på den här nivån då kommer det blir svårt att få hål på Barcelona framöver det må jag säga. Jag har lutat mer och mer ju mer jag har sett Barcelona på slutet att de är en favorit till att ta hem Champions League. Och det är helt bisarrt, för det här var ju så sent som i höstas en klubb i "kris" enligt många. Och nu helt plötsligt är man favoriter att vinna Champions League enligt de flesta. Barcelona den här säsongen är ett tecken på att saker och ting ska få ta tid. Vi kan konstatera att Real Madrid är ett lag som det just nu råder en del osäkerhet kring vart den här säsongen tar vägen. Barcelona å sin sida är i storform och jag känner efter att ha sett kvällens El Classico att frågan är om Barcelona ändå inte tar hem både ligan och Champions League. Jag har svårt att se att både Real Madrid och Bayern München kan kunna rubba de i en eventuell final och detta trots att finalen spelas på tysk mark. Spelplatsen spelar ingen roll, Barcelona är inne i en sådan fantastisk fin period för tillfället de är på väg att få exakt alla bitar på plats. Och Luis Enrique har fått mycket kritik för att han inte är någon taktiskt skicklig tränare vare sig offensivt eller defensivt. Kan vi alla enas om att Luis Enrique är en förbannat duktig tränare? Barcelona är otroligt roliga att se på, man är i storform och man marscherar mot de riktigt fina titlarna.

 

Då har det blivit dags att snacka lite fotboll igen och den här gången lägger jag fokus på att snacka lite om vad jag tror om kvartsfinal mötet i Champions League mellan PSG och Barcelona. Hur är läget i bägge lagen? Och vad tror jag om lagens chanser att avancera vidare?

 

 

Till att börja med tänkte jag att jag skulle ta och snacka lite om PSG. Vad är mina generella intryck av PSG sen vi gick in i 2015? Jag tycker att laget har blandat och gett minst sagt. Det har varit höga toppar men också väldigt djupa dalar. Den matchen jag kommer ihåg mest var den mot Caen då PSG har total lekstuga med motståndet och hade man varit tillräckligt effektiva hade man kunnat vinna den matchen med 7-0. Istället slarvar man bort matchen totalt genom att vara något lata och okoncentrerade mot slutet och man släpper in 2 mål och det slutar 2-2. Jag tyckte att man stod för en riktig bragd mot Chelsea då man får Zlatan utvisad efter 30 minuter vilket innebär att man tappar sin bästa spelare och ska avsluta med att spela 10 man i nästan 90 minuter men ändå jaga mål framåt. När Gary Cahill fumlar in en hörna var det totalt mörker och alla förväntade sig att Chelsea bara skulle spela av matchen och PSG och Zlatans Champions League äventyr skulle ännu en gång ta slut snabbt. Men tack vare en fantastisk attityd där PSG spelarna knöt näven och gav sig fan på att vi ska vinna det här till varje pris och att Chelsea slog av på takten alldeles för mycket och hade tankarna någon annanstans lyckades PSG dra längsta strået och avancera till kvartsfinal. Den första halvleken av kvällens match mot Lorient kunde jag inte se men jag kunde se stora delar av den andra halvleken och det är något märkligt med detta PSG måste jag säga. Det känns som att man ligger på en nivå som är så mycket bättre än övriga lag i Ligue 1. Men å andra sidan känner jag också att PSG:s lägstanivå är lite för dålig för att man ska kunna räkna med de på allvar när de möter de riktigt stora elefanterna i ett Champions League slutspel. Tittar man på spelare för spelare tycker jag absolut att PSG kan mäta sig med Barcelona. Sirigu är en fullt duglig och kompetent målvakt som du absolut kan gå långt med i ett Champions League slutspel. Van Der Wiel är en mycket duktig ytterback, han bidrar med både tyngd och fart vilket är en bra egenskap hos en ytterback. Maxwell tycker jag är otroligt underskattad, han får inte de där stora rubrikerna men det är en mycket följsam och läser spelet på ett mycket bra sätt. Han finns alltid på plats i fyrbackslinjen och du vet att han alltid är att räkna med. Sen är han kanske inte en Marcelo som kan gräva fram bollen helt på egen hand och kliva in med en rasande fart centralt in i banan och bli som en spelfördelare för en sekund men det är väldigt få ytterbackar i världen som besitter den egenskapen. Men hans styrkor i defensiven kompenserar att han är något begränsad i det offensiva spelet. Mittfältet tycker jag PSG ska vara väldigt nöjda med, det finns en bra blandning av olika spelartyper i den delen av banan. Verratti tycker jag har blommat ut till en världsspelare, det känns som att han är redo för att spela i en ännu större klubb än PSG. Med facit i hand undrar man ju vart Juventus hade varit om man hade lyckats få till en lösning med Verratti. Det ska bli mycket intressant att följa Verrattis karriär både på klubblag och landslagsnivå framöver. En spelare att hålla ögonen på i EM nästa år om inte annat. Mautidi är en fantastisk spelare när det gäller att ta löpningar för laget. Och det bästa med honom är att även när han vet att han kanske inte kommer få bollen så tar han ju ändå löpningarna för att han vet att han drar isär motståndarens backlinje och skapar ytor för sina lagkamrater och det är en mycket bra egenskap att ha. Pastore tycker jag har varit lite ojämn men hans högstanivå är väldigt bra, han har en bra teknik och han har ett riktigt bra skott när han väl får till det. Men min absoluta favoritspelare på PSG:s mittfält måste ändå vara Thiago Motta. Han är den typen av spelare som motståndarlagets supportrar bara hatar men som hemmasupportrarna älskar. Men jag tycker att Thiago Motta är ju betydligt bättre om man jämför med vilken typ av kritik han får både på olika fansforum och på andra forum. Han beskrivs ju ibland som enbart ett svin som sparkar på allt som rör sig. Men det finns i grunden en mycket kompetent spelare i honom. Han kan hålla i bollen när det blåser på toppen och han slår sällan bort enkla bollar, även om det nu skedde ikväll så på sätt och vis talar jag emot mig själv där men alla kan ju göra ett misstag. Men jag tycker att han har ett väldigt bra passningsspel i sig och han har en mycket bra spelförståelse. Och jag tycker att om du ska lyckas som lag att nå riktigt fina höjder och vinna riktigt fina titlar då behöver du ha ett svin på planen. Och då får man inte glömma bort att det är skillnad på ett svin och ett riktigt svin. Ett svin kan vara en spelare som går och köttar och smäller på som ligger på gränsen men som inte går medvetet in för att bara sabotera spelet och skada motståndaren. Ett svin ligger hela tiden på gränsen, men han bidrar med energi till laget medan han tar energi från motståndaren då han är jobbig att möta. Ett riktigt svin är en spelare som bara går in och spelar fult, men då gör han ju det för att han i det övriga spelet inte klarar av någonting. Nu kommer jag inte på något bra exempel men det går säkert att komma på flera exempel om man bara tar lite tid på sig att tänka efter. Men jag är helt övertygad om att ska du vinna Champions League vilket PSG har ambitionen att göra, ja då behöver du en sån som Thiago Motta du behöver den här spelaren som är så jobbig för motståndaren att möta. Som en bålgeting och en stor nagel i ögat ligger han på motståndaren och irriterar med sin riviga spelstil. Men samtidigt har han kvalitéerna att kunna dra ner på tempot och hålla i bollen så att Pastore, Verratti och Mautidi hinner positionera sig så att han kan ge de bollen och så kan de slå upp bollen mot Zlatan, Cavani och Lavezzi. Alla lag behöver ett svin som Thiago Motta, Flamini, Van Bommel och den typen av spelare annars tror jag det blir väldigt svårt att vinna titlar. Har du bara finlirare på planen då finns det en risk att det blir lite för mycket elegans på planen. Du måste han någon som går in och delar ut en hård smäll på motståndarens bästa spelare som visar att nu jävlar nu kör vi. I offensiven ser det också väldigt bra ut för PSG. Jag var orolig ett tag att Zlatan och Cavani inte ville ha med varandra att göra, men nu på slutet har de ju faktiskt börjat passa varandra. Man ska ta det media skriver med en nypa salt men faktum är att Zlatan och Cavani inte passade varandra i inledningen på säsongen men på slutet har man kunnat se ett tydligare samarbete mellan de två. Lavezzi tycker jag har börjat ta plats på ett bättre sätt genom att visa att han vill ha bollen, han löper betydligt mer nu än vad han gjort tidigare. Sen kommer han inte alltid ner och möter upp bollen utan han vill gärna ligga och lurpassa och sticka iväg på sin kant och få bollen serverad på fötterna. Men i och med att han har Verratti bakom sig som kan slå de här exakta passningarna så är det ju inga problem. Och skulle Lavezzi inte hålla måttet finns det en Lucas att slänga in när han väl finns tillgänglig som jag anser är en betydligt mer rörligare winger än vad Lavezzi är. Så tittar man på forwardsbesättningen ser det också väldigt bra ut, där tror jag att PSG kommer att göra sina mål. Hade jag varit PSG supporter hade jag varit ganska optimistisk inför det här dubbelmötet. På ren vilja kan PSG ta Barcelona som man gjorde mot Chelsea på Stamford Bridge. Över tid kanske det inte är hållbart att spela utan Zlatan, men i enskilda matcher är det möjligt att PSG kan prestera bättre när inte Zlatan är med då de övriga spelare höjer sig någon extra procent och vågar kliva fram och ta ett större ansvar. Men det är klart att PSG på längre sikt inte är ett bättre lag utan Zlatan, vi snackar om en världsspelare här. Kanske inte på Messi och Ronaldo nivå men han är garanterat topp 10 i världen och det är inte fy skam. Men på ren vilja det vill säga med rätt inställning kan PSG slå ut Barcelona över 2 matcher det tror jag definitivt att man är kapabla till att lyckas med.

 

 

Om vi då går över till hur det ser ut i Barcelona så har det ju hänt en del sen jag pratade om de sist. Jag vet att jag skrev vid något tillfälle om hur enorma problem Barcelona har både i försvarsspelet men även att Suarez var en felvärvning som inte borde ha gjorts då det sabbar för Messi och Neymar och i synnerhet Messi. Jag hävdade också vid något tillfälle i ett annat sammanhang att Luis Enrique har börjat tappa kontrollen över det här laget att han inte hade fått ordning på det här stjärnspäckade laget. Men det har ju hänt en del sen sist om man säger så. Nu såg inte jag Barcelona mot Manchester City i onsdags vilket var synd då jag hörde att man gjorde en riktigt bra match. En viss Messi var oförskämt bra, det snackas till och med om den bästa halvleken en fotbollsspelare någonsin har gjort när det kommer till att vara så dominant som Messi var. Jag har sett sammandrag från matchen och det är alltid svårt att göra någon bedömning av det man ser i enskilda korta sekvenser men jag har sett Messi tillräckligt mycket för att säga att han är en av världens bästa spelare om inte den bästa ja för att inte dra det ännu längre och säga tidernas bästa spelare. Sen han bestämde sig för att nu ska jag sluta tjura för att det har kommit in en världsspelare till bredvid, nu ska jag börja droppa ner och hämta boll och vara med i speluppbyggnaden och inte bara vara slutstation i en offensiv har han varit mycket bättre. Jag vet att Messi helst skulle vilja hålla sig centralt i planen, men han har accepterat att Suarez finns där i mitten och så får han vika in från sin högerkant och antingen slå den avgörande passningen eller som han oftast får göra avsluta anfallen. Men Messi är ju inte bara en fantastisk målskytt, han är ju verkligen en komplett spelare. Helt på egen hand kan han ju med sin snabbhet bara trampa igång ett anfall och när han bestämt sig för att jag ska bara fram till målet då tar han ju sig dit. Och ofta vågar ju inte motståndaren fälla honom för risken är då att det blir en målchansutvisning. Passningen till Rakitic mål nu mot City senast var också ett cirkusnummer. Ja man kan klaga på att Citys backlinje inte har full koll på att Rakitic kommer smygandes på den bortre ytan men det spelar ingen roll, att Messi lyckas upptäcka Rakitic på den bortre ytan är imponerande. Och det är ju inte en chansboll han skickar iväg utan det är en perfekt slagen passning som landar framför näsan på Rakitic som kan ta emot bollen och hur säkert som helst kan han placera in matchens enda mål. Neymar har överglänst den här säsongen och han serverade Messi till ett fint läge även i den senaste matchen. Jag tycker att han har tagit ytterligare steg den här säsongen, han börjar växa in i Barcelonakostymen och börjar mer och mer kännas som en färdig Barcelonaspelare. Jag tycker att han är väldigt rörlig, han vågar utmana med sina finter han kan vika in i banan och skjuta även om han behöver förbättra skottet lite för att han ska vara den där superanfallaren. Han är dessutom bra på att ta löpningar för laget att öppna upp för Messi, Suarez eller Iniesta och Xavi för den delen även om just de inte är lika rörliga när det kommer till att söka sig in i boxen. Men Neymar har potentialen att göra upp mot över 25 mål i ligan den här säsongen och då har jag inte räknat med Messi eller Suarez. Suarez som det finns ett sparkapital i, men nu börjar han hitta rätt han och Messi börjar kunna samsas om vem som ska ha bollen och framförallt vid vilket tillfälle den ene ska slå passningen och den andra löpa i djupled. Men med Suarez har Barcelona fått in en spelare som är anpassningsbar som verkligen gör ett hundraprocentigt jobb oavsett om han spelar på kanten som en winger i en anfallstrio eller om han spelar som central anfallare. Och jag tror att Suarez har accepterat att det ska till något alldeles spektakulärt från hans sida om han ska bli den stora stjärnan i laget. Messi kommer så länge han finns i Barcelona vara den största spelaren i laget, men jag tror att Suarez accepterar det på ett bättre sätt än vad exempelvis Zlatan gjorde när han var där. Sen kan man argumentera för att en spelare ska inte diktera villkoren helt och hållet för hur ett lag ska spela men det känns som att då kommer vi in på ett rejält sidospår och det vi inte riktigt tid med nu. Skicka upp bollen mot Barcelonas anfallstrio och det är målgaranti i varje match i stort sett. Mittfältet ser stabilt ut, jag tyckte att Xavi och Iniesta började tackla av en del men sätter man in de i Barcelona som lag tycker jag fortfarande att de båda fyller en funktion och är viktiga för laget. Samtidigt finns det en Sergio Busquets som definitivt fyller en defensiv lucka och är en världsspelare på den positionen, sen är han inte guds bästa barn när det kommer till att vara ärlig på planen men det är en annan femma han är fortfarande en av världens bästa defensiva mittfältare. Rakitic är jag inget större fan av och jag ser inte varför man köpte honom. Men det är klart att han i någon form fyller en funktion för laget för annars skulle ju inte Barcelona ha värvat honom. Det är väl mer att han inte syns så mycket i spelet utan han bara finns med där i bakgrunden. Men så dyker han upp där i straffområdet på rätt plats och petar in bollen och så har han blivit matchhjälte. Det kan vara så att jag underskattar Rakitic en aning, men jag har fortfarande svårt att se att man tog in honom för att ersätta Fabregas. Jag hoppas inte Rakitic är Fabregas ersättare, för jag håller verkligen inte med om att Rakitic är en bättre spelare än vad Fabregas är. Sen kommer vi till backlinjen och det är där som Barcelonas akilleshäl finns. Luis Enrique har laborerat en del med laget på de positionerna och framförallt när det gäller spelsystem. Hade jag fått ta ut laget hade jag spelat fyrbackslinje med Dani Alves som högerback, Marscherano och Mathieu som mittbackar och Jordi Alba till vänster. Dani Alves och Jordi Alba är givna på sina kanter, jag tycker inte det finns så mycket att diskutera där. Det är klart att de har brister i defensiven men de är ändå tillräckligt bra för att starta i varje match. Marscherano tycker jag har blivit en mycket bättre spelare sen Barcelona skolade om honom och flyttade ner honom i backlinjen. Samtidigt tycker jag att han behövs på mittfältet, men med tanke på hur dåligt det har funkat med Mathieu och Pique känns det som att det är ett måste för Barcelona att ha Marscherano där som kan garantera stabilt försvarsspel. Pique är inte tillräckligt bra individuellt har jag konstaterat tidigare, jag kommer fortsätta hävda att han var bara en produkt av Puyols storhet. Men nu när han har Mathieu bredvid sig visar han upp något helt annat i sitt försvarsspel, det blir stundtals total kaos där bak. Jag minns en situation när Pique går upp i duell med Claudio Bravo vilket höll på att sluta riktigt illa då Claudio Bravo kunde ha tappat ut bollen rakt ut och en motståndare hade kunnat slå in bollen i öppet mål. Mathieu tycker jag är en helt okej spelare, men det är samma sak som med Rakitic jag ser inte riktigt att han är den där typiska Barcelonaspelaren. Och jag tycker inte att han är den som går in och styr upp en defensiv och bär upp din backlinje det är han inte tillräckligt bra för. Han kan slå bort väldigt enkla bollar emellanåt och ibland tar han för lång tid på sig. Han har prövats som vänsterback men det blev ju total katastrof skulle jag vilja säga. Ska Mathieu spela ska han spela mittback men tillsammans med Marscherano som får hålla ett öga på honom. Pique skulle kunna spela Marscherano också, men jag känner mer att Pique kan ha gjort sitt i den här klubben. Som jag har varit inne på tidigare han borde ha förstått att han var lite för beroende av att ha Puyol bredvid sig och när han upptäckte att utfallet efter att Puyol la skorna på hyllan inte blev bra nog då borde han ha sökt sig efter en ny klubb. Bartra tycker jag har gjort det ganska bra när han väl fått chansen men jag tycker ändå att Marscherano och Mathieu ska spela mot PSG, det känns som att det är det bästa Barcelona kan erbjuda när det gäller mittbackslås. Sen var det en ruggig otur att man fick Veermalen skadad så tidigt det förstörde nog den del. Jag kan tänka mig att Barcelona var intresserade av att försöka bygga en ny dynasti med Veermalen i backlinjen, sen om han är redo att spela i så pass mäktig klubb som Barcelona det återstår att se. Claudio Bravo är en stabil målvakt som du definitivt kan vinna titlar med men jag tycker inte heller att man ska glömma bort Ter Stegen som jag faktiskt trodde skulle få mer speltid än vad han har fått. Men han kliver in och tar en straff mot City i ett skede där det är skarpt läge. Och det är inte vem som helst som pallar trycket när en av världens bästa målskyttar i Kun Agüero kliver fram och ska ta straffen men Ter Stegen klarade det. Barcelona i nuvarande form är ett lag som är en mycket stor favorit till att vinna Champions League. Det finns egentligen bara en svaghet och det är försvarsspelet och mittbackarna i synnerhet. Väljer Luis Enrique att spela med Pique och Mathieu ja då kan det gå precis hur som helst. Men å andra sidan är det bara att skicka upp bollen mot Messi, Neymar och Suarez så kommer det att lösa sig ändå för Barcelona. Det var längesen Barcelona var i såhär bra form, det måste väl ha varit under den där säsongen då man slog Real Madrid på bortaplan med 6-2. Då var man världens bästa lag utan någon som helst diskussion. Men frågan är om man inte har ett ännu bättre lag den här gången åtminstone om man tittar på offensiven. Messi, Neymar och Suarez det är ju spelare som kan vinna skytteligan i La liga alla tre i stort sett. Sen som sagt har inte Barcelona räknat rätt när det gäller bra mittbackar man borde ha skeppat iväg Pique och man borde ha chansat med att plocka till en Benatia från Roma kan jag tycka såhär i efterhand. Men det är klart att när Barcelona får igång sitt snabba kvicka passningsspel när det sker platsbyten och så vidare då är man fruktansvärt underhållande att titta på. Sen är Barcelona absolut ingen favoritklubb för mig på något sätt, men likväl man har ett fantastisk lag och det finns enorma möjligheter att gå hela vägen i årets Champions League.

 

 

Där har ni mina tankar och intryck från PSG och Barcelona inför det här dubbelmötet. Det kommer att bli högintressant. Jag personligen hoppas ju att PSG slår ut Barcelona. Är det någon spelare jag unnar en Champions League titel så är det Zlatan Ibrahimovic. En spelare av den kalibern är värd att lyfta den finaste av pokaler på klubblagsnivå. Och för att knyta ihop säcken, det är möjligt att Barcelona är klassen bättre om man tittar på helheten i spelet. Men å andra sidan är ingenting omöjligt i fotboll. Ibland inträffar det där ingen trodde det var möjligt. Och vem hade kunnat tro att PSG skulle slå ut Chelsea och framförallt vem hade kunnat tro att man skulle ta sig vidare på det där sättet. Klarar man bara av att få med sig ett bra resultat med sig från första matchen så finns det alla förutsättningar för att lyckas. Sen måste David Luiz och Thiago Silva göra sitt livs match i det här dubbelmötet. Men den inställningen PSG hade mot Chelsea var en fröjd för ögat att se. Jag säger det en sista gång, PSG kan ta Barcelona på ren vilja. Och jag står fast vid det jag har sagt i andra sammanhang att det fanns ett lag som ingen ville stöta på i kvartsfinalen och det var solklart PSG. Efter att ha slagit ut Chelsea har PSG fått en otrolig boost och lite den känslan att det är vi mot resten nu är det bara att köra på och så får vi ser hur långt det räcker. Det är ett oerhört bekvämt dubbelmöte för PSG att gå in i, de har ingen press på sig i den bemärkelsen att de måste vinna. Åker Barcelona ur här då finns det en risk att Luis Enrique hänger löst om man dessutom inte vinner ligan. Men PSG kan absolut rubba Barcelona, allt handlar bara om inställning att samtliga spelare stämplar in och sen måste Zlatan till den andra matchen höja sig och visa att han är en spelare som älskar stora matcher. Det vet jag att han är, men han måste bara bekräfta det för de som kanske tvivlar på honom. Jag ser mycket fram emot det här dubbelmötet, det kommer att bli mycket sevärt och förhoppningsvis mycket spännande in till den sista sparken.

 

En fullspäckad fotbollshelg är över och det finns som vanligt en del att välja bland vad man vill prata om. Jag tänkte lägga fokus lite på Real Madrid som tog emot Levante hemma för ett par timmar sedan.

 

 

Real Madrid är ett lag som är någorlunda i gungning får vi väl ändå lov att säga då laget inte har spelat särskilt bra den senaste tiden. Det har varit en del skrala resultat på slutet, man förlorade bland annat mot Athletic Bilbao på bortaplan med 1-0 om jag inte har helt fel och i veckan skulle man ju bara köra över Schalke på hemmaplan i Champions League returen men den matchen blev ju något helt annat. Real Madrid förlorade, det slutade 3-4 och Schalke var alltså 1 enda mål ifrån att slå ut de regerande mästarna. Spelarna buades ut men när Schalkes spelare gick av planen applåderade Realsupportrarna. Det är klart att det måste ha varit lite av en chock för både Real Madrid och för supportrarna att få vara med om en sådan kväll. För mig är dock inte det avgörande huruvida du vinner varje match med 5-0 eller inte. Nu vet jag att många inte håller med mig om detta men jag tycker aldrig att man kan kräva av något lag i hela fotbollsvärlden att man ska ligga på en sådan nivå att man gör minst 3 mål i varje match. Det viktiga är att man har någon form av grundspel att falla tillbaka på. Och då finns det några spelstilar att falla tillbaka på, antingen har man en stabil defensiv att luta sig mot eller plockar man fram sitt bollhållande spel och spelar bort motståndet. Jag tycker att Real Madrid har verktygen för att vinna matcher på många olika sätt. Men mycket kretsar runt anfallstrion med Ronaldo, Benzema och Bale. Det här är tre spelare som har krav på sig att göra mål hela tiden och ständigt vara på hugget. Bale hade inför kvällens match gått mållös i 9 raka ligamatcher och spelar du i en klubb av Real Madrids dignitet då får du veta att du lever om du inte levererar som anfallare. Men i Bales fall är det inte så konstigt att han har stenhårda krav på sig med tanke på vad han kostade. Och jag tycker än idag att han inte var värd de pengarna som han kostade. Det här kan vara kontroversiellt att säga men jag tycker att Bale är något överskattad. Jag har sett honom så pass många gånger nu att jag tycker att jag har tillräckligt med underlag för att dra den slutsatsen. Han är otroligt snabb och har fin teknik det är inte det, men det är väldigt sällan han plockar fram hela sitt register utan jag tycker att han har en tendens att försvinna ur matcherna. Jag tycker inte att han gjorde någon vidare match ikväll heller, men han gjorde ändå 2 mål vilket är helt otroligt. Men det finns en sak Bale har förbättrat sedan han kom till Real Madrid, han har fått till sitt avslut med högerfoten. Om man tittar på det första målet han gör tvingas han dra till på volley då bollen dyker upp framför honom efter en retur och han får till en bra träff med högern i bortre hörnet. Den typen av mål såg vi inte många gånger under tiden i Tottenham. Men han har väl fått träna avslut med högerfoten vad vet jag, men någonting har ju hänt på den fronten. Men det är en intressant resa han har gjort från att ha kommit fram som vänsterback till att flyttas upp ett steg högre upp i planen och nu har han blivit en winger i Real Madrid. Men återigen jag tycker det är många matcher som han är högst medelmåttig, jag håller honom inter som topp 10 i världen han måste garanterat visa upp en jämnare nivå för att jag ska tycka att han är lika bra som Messi eller Ronaldo.

 

 

Ronaldo ja, det är någonting som har hänt där. För det första här pratar vi om världens bäste fotbollsspelare om inte tidernas bäste fotbollsspelare. Jag kan tycka det är tjatigt att behöva köra jämförelsen med Messi, vi kan enas om att båda två är fantastiska spelare. Men om jag nu under pistolhot skulle tvingas välja mellan Ronaldo och Messi hade jag valt Ronaldo. Han är ju inte någon renodlad anfallare utan han är mer av en winger som utgår från kanten och viker in i banan och drar in den i första eller bortre krysset likt en Arjen Robben. När Ronaldo är på humör då är det en fröjd för ögat att se honom spela. Och då släpper jag mina Liverpoolsympatier, för det är klart att som Liverpoolsupporter har jag svårt för honom men som fotbollsälskare tycker jag såklart att han är sevärd. Men det är någonting som har hänt med Ronaldo under den senaste tiden. Han har ju slutat att producera mål i lika stor utsträckning som han brukar göra. Och nej jag menar såklart inte att Ronaldo ska smälla in hattrick efter hattrick men jag tycker att det går att kräva mer av Ronaldo spelmässigt. En sak som jag tyckte var intressant var att Realsupportrarna stundtals buade ut Ronaldo när han slog en felpass eller missade en målchans. Jag kan tycka att det är lite hårt på ett sätt men ändå inte. Folk betalar dyra pengar för att gå och se på fotboll och då vill de att spelarna ska göra sitt bästa så på så sätt kan jag förstå att man buar om man blir missnöjd över det man ser. Men man får inte glömma bort att Ronaldo har gjort så mycket för den här klubben, de resultat han har gjort med den här klubben saknar ju motstycke. Vad ska Ronaldo göra för att bli den absolut största genom tiderna? Ja det är väl i så fall att vinna VM guld med Portugal, men individuellt sett på klubbnivå har han ju gjort allt och lite till. Därför kan jag tycka att folk buar när han tappar boll eller misslyckas på något annat sätt saknar substans. Samtidigt är Real Madrid en storklubb med stora anor och visar du inte upp en bra attityd då kommer du få höra det så är det ju. Men man får ju skilja på spelare och spelare. Att Liverpoolsupportrarna buade ut Christian Poulsen när han var där är helt befogat då han är en av de sämsta spelarna som någonsin har spelat för den klubben, men Ronaldo är inte vem som helst. Här snackar vi världens bästa spelare och jag tycker att man ska vara väldigt försiktig med att bua ut världen bästa spelare. Och en annan aspekt av det hela är ju att jag har alltid sett Ronaldo som en individualist mer än att han är en lagspelare. Han har alltid spelat för sig själv men eftersom han oftast har levererat då har supportrarna kunnat köpa att han inte är den mest ödmjuka typen att ha och göra med. Men nu när han är inne i en svacka då får han veta att han lever. Ronaldo hade 8 avslut ikväll, endast 2 gick på mål. Visserligen fick han 1 assist till Bales 2-0 mål men det var ett skott som tar på Bales fot och går in så det var mest tur. Det jag tänkte på när jag såg matchen var att när Ronaldo hade ett skott i stolpen efter 4 minuters spel blev han så arg och verkligen visade sin frustration öppet. En Ronaldo i balans och en Ronaldo i form missar inte den typen av målchanser men framförallt han blir inte så arg över en missad målchans utan han kämpar vidare. Men uppenbarligen är Ronaldo inte riktigt i balans. Det var bedrövligt att se Ronaldo slå ut med armarna i frustration när Bale gjorde sitt 1-0 mål. Det normala är ju att springa fram till Bale och gratulera honom för att han har gjort ett viktigt mål för laget i jakten på att komma ikapp Barcelona. Men Ronaldo tjurar istället ihop över att det inte var han som fick göra mål. Och frågan jag ställer mig, är det okej för Ronaldo att hänga läpp? Får Ronaldo hänga läpp? Det är en bred fråga. Jag kan tycka att det i grund och botten är helt oacceptabelt när en spelare hänger läpp, om inte orsakerna bakom det är väldigt uppenbara och förståeliga. Vad jag förstår så har det inte riktigt gått så bra i Ronaldos kärleksliv på sista tiden. Jag läser inte skvallerpress men till och med jag har snappat upp att allt inte står rätt till där. Då vill jag direkt dra en parallell till en vardagssituation. Om vi säger att en man som jobbar att sitta i vakttornet på en flygplats som jobbar med att ge direktiv när planet får lyfta och landa. Och så sitter han och har en frostig relation med sin fru och så sitter han där och tjurar och har inte koll på någonting han tappar helt fokus på grund av att det är struligt med kärlekslivet. Bom! Planet kraschar, tror ni att de accepterar det de som satt på planet? Förmodligen inte. Och det är ju samma sak som gäller när det kommer till fotboll. Om nu Ronaldo har problem med flickvännen om det har eller är på väg att ta slut eller vad det nu må vara då måste han helt enkelt se till att koppla bort det. Okej jag kan inte påverka det nu, nu är jag med laget nu är det match och då ska jag ge mig ut och göra mitt jobb. Sen är det inte alltid att målen och poängen rullar in på löpande band ändå. Men man måste vara på tå man måste ta plats och ha dyngfokus helt enkelt. Det är inte rimligt på något sätt att gå runt och hänga läpp och visa upp en taskig attityd. Jag blir förbannad när jag ser Ronaldo inte jubla när Bale gör mål. Det sänder tydliga signaler att han vill göra allting själv och att det bara handlar om ren egoism från hans sida. Det Ronaldo behöver hitta tillbaka till det är glädjen. Han behöver hitta en meningsfullhet, att spela på Bernabeu är det bästa som finns och nu ska jag bara gå ut och njuta av stunden. Han behöver hitta en hanterbarhet, att han känner att han kan hantera situationen av det faktum att det kanske inte står helt rätt till på den privata fronten men att han kan hantera det och fokusera på att spela fotboll. Och till sist han behöver hitta en begriplighet, varför gör jag det här? Jo för att just nu är laget inne i en något tyngre period och vi jagar Barcelona i titelstriden och det är El Classico nästa helg nu gäller det att skicka ut bra signaler till media och supportrar inför den matchen. KASAM Aaron Antonovskys teori helt enkelt, det var inte mina egna ord rakt av om nu någon trodde det. Men jag tycker att man kan applicera denna teori på fotbollsspelare också. Med andra ord Ronaldo har inte en tillräckligt bra meningsfullhet, hanterbarhet eller begriplighet. Ronaldo är ur balans och han behöver jobba med sitt KASAM helt enkelt. Men för att återgå till grundfrågan är det okej för en sån som Ronaldo att hänga läpp? Jag tycker aldrig att det är okej för en spelare att slå av på takten med flit och inte göra jobbet fullt ut och inte spela för laget och som börjar spela för sig själv när han känner för det så mitt svar på den frågan är nej såklart.

 

 

Jag tycker att Real Madrid inte gjorde mer än vad som krävdes ikväll. Man mötte ett helt värdelös Levante som inte hade någon som helst spelidé, så fort Bale gjorde 1-0 då var matchen stängd det var lite den känslan jag fick. Och möter man ett så svagt motstånd då gör det ingenting om Ronaldo är ur form. Men anfallstrion där framme har en del problem att jobba med. Stackars Benzema höll på att göra mål flera gånger men han får inte heller till det när han kommer till avsluten. Och när han väl slår till med en riktig klackspark då tar bollen i stolpen och sedan bränner han returen. Han buades ut när han blev utbytt och jag kan känna att det är dags för Benzema att flytta vidare, han har gjort sitt i den här klubben så är det bara. Jag kan tänka mig att se honom i PSG nästa säsong. Det märktes att Toni Kroos inte var med i den här matchen, Ancelotti valde att spara honom då han var en varning ifrån att bli avstängd i nästa veckas El Classico. Modric tyckte jag gjorde ett gediget jobb. Han fyller en defensiv lucka nu när den omgivningen han spelar med är lite mer offensiv än vad han själv är. Sen har han fortfarande spetsegenskaper som han ska utnyttja när tillfälle ges. Men jag tycker att han i Real Madrid har blivit en hårt arbetande mittfältare mer än en av världens bästa offensiva mittfältare som jag tyckte att han var på väg att bli under sin tid i Totteham. Backlinjen ställdes aldrig riktigt på prov men Sergio Ramos var stabil som alltid, en av världens bästa mittbackar utan tvekan det är mer Pepe som det råder en viss osäkerhet kring beroende på vilket humör han är på. Carvajal hade en lite svag start då han slog bort en del enkla bollar. Marcelo var inte riktigt i den form som han var i höstens El Classico då han nästan var extraforward till anfallsbesättningen. Men han är fortfarande otroligt bra, han har väldigt fina inlägg och det visade han då han nådde Benzema med ett perfekt inlägg. Isco tycker jag ser bättre och bättre ut, han är inte rädd för att ta plats och det fanns en situation då han bara flyttade på en Levantespelare och satte igång en omställning. Keylor Navas fick vakta målet och det var nog en tacksam uppgift med tanke på att han inte hade någonting att göra men han fick i varje fall känna på bollen några gånger. Det råder fortfarande en del frågetecken kring vart Real Madrid står. Det är klart att Levante på hemmaplan är ingen rättvis värdemätare för vart Real står i det här läget. Jag tror det kommer visa sig nästa helg mot i El Classico på Camp Nou, då får vi se hur pass mycket Real Madrid är i obalans. Och kan Ancelotti få in tillräckligt med mod hos spelarna så att man kan gå ut och göra en stabil insats och få med sig ett bra resultat. Men nog är det ett lag som letar formen och som fortfarande inte har vaknat till från chocken mot Schalke i tisdags. Det är kommer bli en hyperintressant match nästa vecka. I början av säsongen pratade alla om hur stor krisen var i Barcelona. Nu brukar jag inte vilja använda det ordet då jag tycker att det går inflation när det gäller just det ordet, men om jag nu också ska använda ordet kris så skulle jag nog säga att Real Madrid är inne i en liten kris. Nu får man tuffast möjliga motstånd i nästa match, nu gäller det att steppa upp och brösta upp sig och visa att vi är Real Madrid de regerande Champions League mästarna och vi ska fram här så ta och flytta på er. Kan Ancelotti inspirera spelarna tillräckligt mycket till att gå ut och göra en felfri insats. Men den frågan som alla ställer sig är kommer Ronaldo att fortsätta bränna målchanser. Kommer det vända för Ronaldo? Eller fortsätter han att hänga läpp? Ett helt universum undrar vart Real Madrid och Ronaldo står. På söndag får vi svaret.

 

Jag satt igår och tittade på det italienska stormötet mellan Fiorentina och Roma i Europa League slutspelet. Ett intressant dubbelmöte på förhand. Jag ska dock erkänna att jag blev något bitter när jag fick reda på att de här två klubbarna skulle mötas så tidigt i turneringen. Jag håller som ni vet på Juventus vilket innebär att varken Fiorentina eller Roma är några klubbar jag brinner särskilt mycket för, men när det kommer till Europaspelet då händer det något inom mig. Det är då kärleken till den italienska fotbollen i sig tar över kärleken till Juventus, man unnar de italienska klubbarna succé. Tro mig, lite ont i hjärtat gjorde det att Torino inte hade någon lyckad kväll mot Zenit men bara lite. Så därför tyckte jag det var lite tråkigt att Fiorentina och Roma drabbades samman redan såhär tidigt då det innebär att någon av de ryker redan i sextondelsfinalen. Potentiellt sett är det två lag som kan gå väldigt långt i turneringen och det hade varit intressant att skicka båda vidare till åttondelsfinal men nu blev det inte så.

 

 

Hur var då matchen? Ja det blev ju en väldigt speciell match så som det artade sig. Det som jag tycker är intressant med Fiorentina är att de till skillnad från andra lag mår något bättre av att inte ha mest boll och föra matcherna hela tiden. När de får ligga på lur med ett stabilt försvarsspel och sedan hugga som en kobra när motståndaren tappar bollen på mitten och de kan ställa om då är de riktigt farliga. Och nu när man har fått in Salah på lån från Chelsea finns det ytterligare komplement till en sån som Ilicic. Jag tycker att både Salah och Ilicic under flera stunder i den här matchen var riktigt bra i omställningsspelet. Det är bara att titta på målet, De Rossi tappar boll och så får Ilicic bollen och kan hur säkert som helst sätta bollen i första krysset. Tappa inte boll mot Fiorentina då straffar de dig. Vi såg ett fantastiskt mål när Salah var ofin nog att göra en Maradona mot självaste Juventus, målet kommer efter en hörna och Juventus har inte tillräckligt med folk hem och Bonucci hamnar i löpduell med Salah och den duellen vinner Salah utan problem och så placerar han elegant in bollen. Inte nog att Roma hamnade i underläge, man tvingades till två tidiga byten då både De Rossi och Manolas fick kliva av. De Rossi är nyttig med sitt slit, sen är han ju inte 20 längre men det finns fortfarande en kompetent spelare i grund och botten där. Manolas tycker jag har fungerat jättebra såhär långt, tillsammans med Yanga-Mbiwa bildar han kanske Serie A:s bästa mittbackspar. Och jag tycker framförallt att han bidrar med lite fysiskt och rejält spel, han tvekar inte för att gå in i en duell men han har hela tiden en tajming i det han gör och han spelar inte fult på något sätt. Därmed tvingades Roma byta in Pjanic och Astori. Pjanic har jag hackat på rätt mycket den här säsongen och Astori tycker jag är något överskattad, jag håller honom inte särskilt högt. Och rent allmänt när man pratar Roma den här säsongen så känns det som att det är någonting som fattas för att man ska vara det där riktiga topplaget. Det är ju skillnad på att vara ett topplag och att vara ett topplag om ni förstår vad jag menar. Du kan vara ett topplag på så sätt att du finns med där i det övre skiktet av tabellen och tar dina poäng och är svårslaget som lag. Men är du ett riktigt topplag då spelar du även bra och du minimerar antalet oavgjorda matcher och ser till att vinna matchen med 1-0 eller 2-1 istället för att spela oavgjort. Och när det gäller Roma tycker jag att man inte är det stabilaste topplaget som fotbollsvärlden har skådat.

 

 

Jag känner att det inte är läge att grotta ner mig för mycket i just matchen mot Fiorentina. Jag vill prata om Roma rent allmänt men vi kan utgå lite från matchen mot Fiorentina som alltså slutade 1-1. Som jag var inne på att när det gäller försvarsspelet tycker jag inte att Roma behöver ändra så mycket. Jag tycker att man ska spela med Manolas och Yanga-Mbiwa då det har fungerat riktigt bra med de två centralt i försvaret. Och jag tycker det är dags för Roma att få en kontinuitet när det gäller mittbackar. Roma har bytt mittbackslås ett antal gånger under de senaste åren. Juan, Mexes, Kjaer, Marquinhos, Benatia, Astori och Castan har alla varit inne och vänt i Roma i någon form. På förhand kändes det som ett hårt slag att tappa Benatia till Bayern München, men det löste sig ju ganska bra med Yanga-Mbiwa och Manolas. Men Benatia var Serie A:s bästa mittback efter Bonucci så det är klart att det har fått en liten effekt. Jag tycker att Torosidis och Holebas ofta står för hyfsade stabila insatser men det är samtidigt inga ytterbackar som gör några större väsen av sig, det är inte världsspelare om man säger så. Men jag blir nöjd när jag ser att Ashley Cole sitter på bänken i Roma och det har inte att göra med att jag skulle förakta honom på grund av Chelseabakgrunden utan det är mer att jag tycker inte att han är tillräckligt bra längre. Ska Roma har någon som helst användning för Ashley Cole då får de använda honom som en truppspelare som kan gå in och göra ett helt okej jobb om det är skador på de ordinarie spelarna. Mittfältet tycker jag ser sådär ut. Defensivt tycker jag det finns en del positivt att prata om. Keita tycker jag ser ganska bra ut, han gör ett gediget jobb han finns hela tiden på plats i defensiven och tar mycket smällar och vinner mycket boll. Nainggolan är en spelare som man såg då och då när han spelade i Cagliari men sedan han kom till Roma tycker jag att han har tagit ytterligare steg. Det är inte ofta jag blir förtjust i en Romaspelare, men jag är lite svag för Nainggolan jag tycker om hans stil han spelar med stort hjärta. Det är en spelare som kan ta en smäll men som inte räds för att dela ut smällar heller, men likadant där som med Manolas är att han spelar inte fult på något sätt utan det är hårt och rejält spel men ändå schyst. Han är dessutom väldigt duktig på att våga dra ner på tempot när det behövs så att Roma hinner samla sig och flytta fram positionerna. Spelförståelsen är det inget fel på. Det enda han behöver förbättra är kanske det motsatta då att han ibland behöver bli lite mer snabb i tanken när det gäller att leverera en passning eller att transportera bollen något snabbare vid omställningslägen. Pjanic är en besvikelse den här säsongen, han är en av de spelarna som ska vara en av kreatörerna offensivt men han får verkligen inte till det. Jag tycker i första hand inte att mål och poäng är det som är det avgörande för om du är en bra spelare offensivt eller inte. Jag tror jag tagit den här diskussionen i ett tidigare inlägg men jag kan ta den igen. Det är klart att du som offensiv spelare i det långa loppet kommer att bedömas på hur mycket mål och poäng du gör. Men jag tycker samtidigt att så länge du deltar i speluppbyggnaden är gör det bra som slutstation i en offensiv då tycker jag att du har gjort ett fullt godkänt jobb. Problemet med Pjanic är ju att han går och gömmer sig, han är inte med och bygger upp anfallsspelet och han vägrar ta plats. Och när det blir köttigt på mitten då känns det som att han viker ner sig fullständigt och det ser mest ut som att han bara vill gå av planen och den attityden kan man inte ha på den här nivån. När det gäller de som ska vara spetsar i Roma så snackar vi spelare som Gervinho, Totti, Iturbe, Ljajic och Pjanic som sagt. Gervinho har visserligen inte gjort särskilt många mål den här säsongen men jag tycker ändå att Roma till viss del står lite och faller med honom i det offensiva spelet. Då pratar jag inte om långa etablerade anfall utan jag pratar om när Roma får lägen att ställa om och Totti blir rättvänd och kan slå den sista avgörande passningen till Gervinho som kommer löpandes i djupled i den enskilda detaljen står Roma och faller lite med honom. Sen har ju Totti ett bredare register som fotbollsspelare än vad Gervinho har. Totti kan ju fördela bollen och styra och ställa en offensiv helt på egen hand när han väl är på spelhumör. Problemet är ju att han nuförtiden blandar och ger och inte är en av världens bästa spelare i varje match vilket jag tycker att han var en gång i tiden. Men jag tyckte det märktes i senaste matchen mot Fiorentina att Roma är i stort behov av att ha Totti på planen, de behöver någon som kan bryta mönstret med sina passningar och som kan vrida och vända på ett försvar helt på egen hand. Iturbe tycker jag mestadels lever på sin snabbhet men förutom hans snabbhet vad finns egentligen kvar då? Jag tycker inte att han har ett särskilt bra skott, ibland visar han upp ett fint skott men det är alldeles för sällan. Och jag ser samma problem med Iturbe som jag gör med Pjanic att han måste ta plats på ett tydligare sätt och visa att han vill vara med och ta Roma till högre höjder. Om vi pratar Ljajic så är min kritik mot honom kanske något paradoxal då han är uppe och nosar på 10 mål i ligan om jag inte är helt fel ute. Men samma sak där, han går och gömmer sig och deltar inte tillräckligt mycket i spelet. Och när han väl blir slutdestination vilket han blir när Gervinho inte spelar då är han inte tillräckligt bestämd med vad han ska göra med bollen. Antingen får han börja ta mer avslut eller så får han vara så pass kylig att han håller i bollen och väntar in lagkamraterna. Men nu blir det något mittemellan när han får bollen, han tar halvdana beslut och det blir sällan bra. Det gör att motståndaren hinner komma hem och stänga alla ytor och då är det kört som anfallare när du tvingas ta ett avslut du egentligen inte vill ta eller i panik slå en passning hemåt till backlinjen.

 

 

Åt vilket håll rör sig Roma då om vi snackar på längre sikt? Jo jag tycker att Rudi Garcia har börjat få ordning på det här laget sen han tog över det. Att Roma går så bra nu ska även Luis Enrique till viss del ha cred för. Han tog över Roma som var i förfall där och då men han lyckades ändå få någon form av struktur i det där laget igen men tog det inte vidare därifrån. Med Rudi Garcia har Roma tagit ett steg till att man är en scudettokandidat inför varje säsong i stort sett. Men frågan är ska Roma nöja sig med att vara en scudettokandiat eller är det inte dags att ta den där titeln snart igen? Om vi snackar kortsiktigt handlar det för Roma om att dra ner på antalet oavgjorda matcher i ligaspelet då det inte kommer hålla i längden att slänga bort så mycket poäng i en liga som ändå är så pass jämn som Serie A trots allt är. Bakom Roma finns ett Napoli som visserligen pendlar väldigt mycket i sin prestation men de går inte att räkna bort i den här kampen. Lazio ser spännande ut, de är inne i en period där de får resultaten med sig. Fiorentina ser ju spännande ut med sitt omställningsspel och man visade ju att man kan mäta sig med Roma i senaste matchen då man emellertid spelade ut de. Och det är klart att skulle Roma tappa direktplatsen till Champions League då är man illa ute, då har man gått ner i kvalité istället för att ta ytterligare steg framåt. Det som är Romas styrka dock är att man ändå är svårslagna, det ska mycket till för att man ska förlora en match. Hamnar laget i knipa då reder man oftast ut det på något sätt. Fiorentina hade Roma i gungning under en hel halvlek och Roma var riktigt skärrade efter att Ljajic missat en straff i den andra halvleken. Lik förbaskat klev Keita av alla fram och nickade in en hörna och så fick Roma ett välbehövligt bortamål. Nu kan man spela på det resultatet och jag tror att man kommer att reda ut detta på Olimpico och ta sig vidare till åttondelsfinal. I Europaspelet handlar det framförallt om att få till bra resultat och det lyckas Roma med ganska bra. Men i ett längre perspektiv måste man få igång fler spelare än Gervinho och Totti, det är inte rimligt att dessa två spelare ska bära upp hela Roma. Och det går inte att kryssa så mycket som Roma gör för tillfället, vill man bli ett riktigt topplag då måste den där sista växeln läggas i. Juventus spel hackar en aning allt är inte frid och fröjd där heller, men där har vi ett lag som mer eller mindre alltid får ett bra resultat med sig. Senaste matchen mot Sassuolo var stundtals bedrövligt utförd, men där finns det en Pogba som kliver fram och gör ett drömmål och så var saken klar. Det är den typen av mål man vill se att Pjanic, Ljajic, Iturbe och Florenzi gör i Roma för det är ju då man kan bli en riktig titelutmanare till Juventus. Man ska inte tala om kris här för det vore att dra det väldigt långt men allt är inte helt perfekt i Roma. Hur är läget i Roma? Det finns en defensiv att falla tillbaka på, det finns en backlinje som klarar av tuffast möjliga motstånd. Det här är ett lag som kan gå långt i Europa League men jag tycker inte att Roma är den där lagmaskinen som Bayern München exempelvis är. Jag skulle bli förvånad om Roma inte tar 2:a platsen i ligan, men det är klart att fortsätter de som ska producera målen att dippa och backlinjen till slut inte orkar stå emot om laget skulle bli tillbakatryckta i vissa matcher då kan det sluta illa. Och uteblivet Champions League spel vore ju ett rejält underbetyg till spelarna men framförallt till Rudi Garcia. I grunden är läget stabilt, men vad lägger man i stabilt? Hur är egentligen läget Roma? Hur mår ni?

 

I grund och botten älskar jag alla typer av fotbollsmatcher. Varje match har sin charm. Att se en svängig match som slutar 5-5 och med delad pott för bägge lagen har sin charm. Att se en usel 0-0 match är också givande. Att se ett lag kontrollera bort motståndaren och vinna med 1-0 i en åttondelsfinal i Champions League är på sitt sätt intressant. Att se ett lag slå ut ett lag ur en Champions League åttondel trots att ingenting talar för det är fullständigt underbart.

 

 

Vad sitter jag här och svamlar om? Jag svamlar om en match som kommer att gå till historien som en av de mest klassiska matcherna i Champions Leagues historia. Jag lovar er att matchen mellan Chelsea och PSG den 11 mars 2015 redan är en klassiker. Jag kan tänka mig att de som sympatiserar med Frankrikes huvudstad håller med mig om det. För det här var en match som jag på förhand inte hade några som helst förväntningar på. Det är klart att man innerst inne hoppades att det skulle bli match av det här och att det skulle bli lite av en rysare. Men jag lutade mer inför matchen att Chelsea skulle reda ut det här dubbelmötet på ett kontrollerat sätt. För är det någon som kan kontrollera bort ett lag oavsett motstånd så är det José Mourinho. Man kan tycka vad man vill om hur Mourinho beter sig vid sidlinjen, jag kan tycka att han går över gränsen då och då för att jag ska avguda honom. Men jag har respekt för hans fotbollskunskaper. Mourinho kan verkligen spela fotboll på så många olika sätt, han kan föra matcher men han kan också parkera bussen som det så fint heter och det kan man också ha åsikter om men det har oftast gett resultat. Men det här blev inte Mourinhos kväll, det skulle bli PSG:s kväll. Såhär en kort stund efter är det svårt att ta in vad det är som har hänt? Jag tror inte att Blanc och hans mannar ännu har fattat vad det är de har ställt till med? Och vad sjutton är det för tankar som rör sig i Chelseas omklädningsrum efter det här? För vad var det som hände egentligen? För att summera det hela kort är det bara att konstatera att Chelsea och PSG spelade 1-1 efter full tid och 2-2 efter förlängning och PSG gick därmed vidare.

 

 

Det där var den korta analysen men det finns givetvis en del att prata om efter det vi fick se ikväll. Jag tyckte att PSG började matchen på ett ganska bra sätt, jag tycker att vi fick se ett helt annat PSG än vad vi har sett tidigare under säsongen. Om man dessutom jämför PSG:s insats ikväll jämfört med motsvarande möte under förra säsongen var det en stor skillnad på taktiken. Då kom PSG till Stamford bridge med ambitionen att inte skapa några målchanser och låta Chelsea ha bollen hela tiden och förlita sig på att man skulle försvara sig i 90 minuter plus tillägg. Det funkar kanske mot sämre motstånd att försvara sig till segrar på det sättet som PSG ville göra i det mötet, men mot Chelsea håller det inte. Sen var det ett något snöpligt sätt PSG förlorade på då Demba Ba i slutminuterna lyckades vara på rätt plats vid rätt tillfälle. I den här matchen fick vi se ett PSG som ville hålla i bollen och försöka föra matchen till viss del. Jag tror det är viktigt när man möter Chelsea på bortaplan att man är rädd om bollen när man vinner den. Och jag tycker att både Verratti och Thiago Motta ska ha cred för att de vågade vara så kyliga och hålla i bollen så pass mycket som de gjorde. Det är inte världens lättaste uppgift att kunna behålla lugnet och våga spela sitt spel när du möter Fabregas och Matic som är riktigt duktiga på att spela press spel. Däremot tyckte jag att PSG inte riktigt lyckades få med Zlatan så värst mycket i matchen. Han droppade ofta ner och fördelade bollen vidare med en touch, men jag vill gärna se att Zlatan blir slutdestination i ett anfallsspel då han har ett bra skott och kan göra sin gubbe vid sista tredjedelen. Men just när jag sitter och funderar över hur PSG ska få med Zlatan mer i matchen så stannar tiden. Domaren har blåst och massvis med Chelseaspelare rusar fram till domaren och är rosenrasande. Vad är det som händer? Drar han det röda kortet direkt upp ur bakfickan? Ja har ni sett! Det är rött kort på Zlatan!. I det ögonblicket kände jag direkt att nej inte nu igen. Vad är det egentligen med Champions League slutspel och Zlatan Ibrahimovic? Det är en kombination som uppenbarligen inte passar så bra ihop. Zlatan går av planen, bredvid honom står Mourinho och funderar över hur hans Chelsea ska kontrollera bort ett desperat jagande PSG. Zlatan går in i omklädningsrummet, medveten om vad det är han har ställt till med. Rätt eller fel? Rött kort eller inte? Det spelar ingen roll, det var Zlatan som åkte på ett rött kort och det är han som kommer att målas ut som syndabock om det här inte skulle bli en lyckad kväll för PSG. Jag tycker att PSG efter utvisningen ändå spelade väldigt modigt. Jag imponeras över att man inte stressade upp sig och började spela på gränsen till fult. Det är lätt att man som spelare i ren frustration över den typen av domslut tappar greppet och går över gränsen. Men Verratti, Thiago Motta, Pastore och Matuidi för att prata mittfältare i PSG behöll alla lugnat och försökte att anpassa sig efter förutsättningarna och det ska de ha all heder för. Däremot var detta det värsta som kunde hända för PSG. Att bli av med deras bästa spelare så pass tidigt i matchen och nu tvingas jaga 1 mål trots att man egentligen inte kan begära att laget ska kunna föra en match mot Chelsea med 1 man mindre. Och med en Cavani som uppenbarligen inte är i form och som förmodligen på längre sikt vill bort från klubben ensam på topp fanns det ju inte mycket som talade för att PSG skulle reda ut det här. Mycket ansvar vilade på Matudis axlar då det är en mycket duktig spelare när det kommer till att löpa i djupled. Matuidis lungor är förmodligen lika stora som Roberto Carlos vader, det finns en enorm löpkapacitet i den karln. Men hela PSG klarade av 0-0 efter första 45.

 

 

Den andra halvleken tycker jag även att PSG klarade av att hantera på ett hyfsat bra sätt. Man låg rätt i positionerna, dock kan jag tycka att man kunde vågat kliva fram och chansat mer när det fanns lägen att ställa om. Sedan slarvade man något enormt när det fanns lägen att ställa om. Pastore hade inte sin bästa match, när PSG hade omställningslägen då kladdade han oftast med boll och spelet stannade upp eller så dök Fabregas, Matic eller Diego Costa upp och snodde bollen för honom. Det fanns en situation i den andra halvleken som jag trodde skulle beskriva och summera det här dubbelmötet på ett tydligt sätt. Verratti lurar skjortan av Chelseas mittfält och hittar Cavani som är onside, han är fri med målvakten! Var det här sanningens ögonblick? Han rundar målvakten och där kommer Cahill och Terry glidandes men han drar den i stolpen. Han gjorde allting rätt, tajmade sin löpning perfekt och rundade Courtois i målet men lägger den i stolpen. Till Cavanis försvar är det vänsterfoten som han tvingas skjuta med och att han blir stressad då det inte finns mycket tid att tänka över vad som ska göras. Men jagar du ett mål mot Chelsea på bortaplan och du är reducerat till 10 man och du får ett sådant läge då måste den sitta. En stund senare får Chelsea en hörna och efter att bollen studsat och farit lite dyker den upp framför ögonen på Gary Cahill och han gör mål. Det är mittbackarna som ska sänka PSG i detta dubbelmöte uppenbarligen. Det som jag menade var talande med det här scenariot var att Cavani fick sin chans men tog den inte. Chelsea ser något sega ut, varken Willian, Hazard eller Diego Costa var riktigt på hugget ikväll men det finns alltid en matchvinnare i laget. Chelsea har det där lilla extra att plocka fram när matcherna står och väger och de har en förmåga att få resultaten med sig. Tiden bara rann iväg och David Luiz höll sig framme och tjafsade med Diego Costa efter att han fällt Thiago Silva på ett fult sätt. Att Diego Costa spelade hela matchen men Zlatan fick stiga åt sidan kan man ju diskutera huruvida det var logiskt. David Luiz, så utskälld som han har varit den här säsongen däribland jag själv kliver fram på en hörna och bombar in 1-1 med pannan. Är det någon som ska spela huvudrollen på Stamford Bridge så är det såklart den forne Chelseaspelaren David Luiz. Det där målet räckte till förlängning.

 

 

Förlängningen hinner bara pågå i 6 minuter innan Chelsea får en straff. Det är Thiago Silva som måste ha suttit och kollat på AIK-Hammarby i lördags för det är precis samma sak som han gör. Sen kan man diskutera huruvida bollen tar på handen eller om det faktiskt är så att Zouma är där med pannan på den. Men det spelar ingen roll, handen ska inte vara där det är onödigt att ta den risken. Hazard är säkerheten själv från 11 meter och 2-1 och nu skulle Chelsea bara kontrollera detta till slutsignalen. Men PSG vägrade ge sig, de behöll koncentrationen. Och långsamt och omsorgsfullt började man att flytta fram positionerna och försöka gå för ett avgörande segermål. Och jag kunde ändå se vissa tendenser till att det kunde inträffa någonting speciellt. När Maxwell fyller på från sin vänsterbacksposition och Verratti vågar bli mer offensiv i sitt spel och du har en Marquinhos som offrar sig och håller sig framme i boxen och drar på sig markering då ger du dig själv chansen att göra match av det hela. Det dyker upp ytterligare en situation som jag trodde skulle summera det här dubbelmötet på ett ännu mer tydligare sätt. Thiago Silva dyker upp med pannan efter en hörna från höger, men Courtois gör en jätteräddning. Courtois är en av världen bästa målvakter och just nu i den lilla stund visade han att inget skulle stoppa honom ikväll. Men PSG ville annat och Thiago Silva ville annat, skam den som ger sig. Hörna från vänster och Thiago Silva lyckas på något märkligt sätt få tillräckligt med fart i nicken och bollen går i en båge över Courtois och in i det bortre hörnet. Tiden står still igen. Vad har hänt? PSG har kommit tillbaka ännu en gång. Och det blir ingen större spänning i de absolut sista sekunderna utan PSG slår ut Chelsea och tar sig till kvartsfinal.

 

 

Det här var en av det sjukaste matcher jag någonsin har sett. Jag har sett många sjuka matcher i mitt fotbollsliv men frågan är om inte denna tar priset? Att PSG skulle slå ut Chelsea över ett dubbelmöte trodde jag inte. Att PSG skulle slå ut Chelsea efter att ha fått spela med Zlatan under endast en kvart, tjugo minuter hade jag aldrig kunnat föreställa mig. Men på något sätt lyckades PSG behålla lugnet hela tiden och det var det som var det avgörande för hur detta slutade. Hade PSG stressat upp sig och gått på rus och helt tappat grunderna för hur spelar vi försvarsspel och hur ska vi på bästa sätt få till ett bra anfallsspel trots att inte Zlatan är med då hade det kunnat gå illa. Blanc har fåt mycket kritik den här säsongen, men någonting måste han ha gjort i halvtid för den attityd som PSG visade upp i den andra halvleken var klockren. Jag har varit skeptisk till att PSG ska hålla i Europa när de möter de riktigt stora giganterna, men herregud så fel man kan ha. Det som fascinerar mig är att alla spelare ställde upp för varandra. Även om Verratti inte alltid nådde fram med sin långboll mot Cavani var ändå Cavani där och försökte. Och även om Cavani inte gjorde någon vidare match så började han inte hänga läpp. Och det är enormt viktigt att man inte börja göra, du får aldrig lägga dig ner och tycka att tillvaron är hopplös du måste fortsätta kriga in i det sista och det var precis vad PSG gjorde ikväll. Sen finns det ju något symboliskt i att det är David Luiz och Thiago Silva som kliver fram och avgör alltihop. Utskällda i VM utskällda under stora delar av den här säsongen, men nog fan är det de här två som ska avgöra alltihop. Med all respekt till Zlatan men att David Luiz och Thiago Silva blev de stora hjältarna var den finaste av fotbollssagor som kunde skrivas på Stamford bridge ikväll. Jag har hela tiden sagt att Chelsea inte har några svagheter och att det bara är de själva som kan stoppa de från att vinna massvis med titlar den här säsongen. Uppenbarligen hade jag fel om Chelsea. Och jag hade definitivt fel om PSG. Jag tycker att vi kan avskriva snacket om att PSG är ett lag i kris och som är identitetslöst. Ett lag som är kris och som saknar spelidé och identitet det laget kan inte gå ut och göra en sådan fantastisk insats som PSG gjorde på Stamford Bridge ikväll. Hela laget ska ha en rejäl dunk i ryggen, ikväll lyckades man till slut motbevisa mig om att man minsann är ett lag att räkna med. Med tanke på hur man vann den här matchen efter de förutsättningarna är det här en triumf som ger eko över hela den här planeten. Det här var en sådan heroisk insats att det är svårt att hitta ord för det. Några spelare var bättre och några var lite sämre, men som helhet när vi summerar 120 minuters kamp är det 10 hjältar på planen som såg till att PSG fortfarande kan drömma vidare om en Champions League titel. Zlatan kunde ha målats ut som syndabock och han kunde återigen ha fått se sig besegrad av Mourinho. 10 spelare med David Luiz och Thiago Silva i synnerhet såg till att PSG stod för en av de största fotbollshändelserna i Champions Leagues historia och att Zlatan trots allt kan drömma vidare om den där efterlängtade pokalen. Vilken insats, det är laginsatser som dessa som gör att man älskar spelet fotboll. Att se en Cavani som tar den där sista extra löpningen för att sysselsätta Terry och Cahill trots att han vet att han förmodligen inte kommer att vinna bollen är så vackert att se att det nästan gör ont. Varje djupledslöpning och varje tackling är som tusen nyanser av lagmoral, jag blir på riktigt rörd när jag ser ett lag som har oddsen emot sig ingenting talade för att PSG skulle fixa det här. Men  de lyckades att göra det omöjliga möjligt. Otroligt men sant är ett namn på en gammal serietidning, jag tycker att de orden beskriver Chelsea mot PSG den 11 mars 2015 på ett bra sätt. PSG slog ut Chelsea på Stamford bridge trots spel med 10 man under i stort sett hela matchen. Hur var det de där orden löd nu igen? Vad var namnet på den där serietidningen? Otroligt men sant. Jag är helt mållös. Otroligt men sant. Grattis PSG.

 

Jag rundade av fotbollshelgen med att titta på den sena kvällsmatchen i Serie A mellan Napoli och Inter. En viktig match för båda lagen. Napoli jagar Roma som för tillfället har den sista direktplatsen till Champions League, samtidigt som Napoli kämpar med att hålla ett hyfsat avstånd ner till Lazio, Fiorentina och Sampdoria som flåsar de i nacken om 3:e platsen som ger kval till Champions League. En viktig match för Inter också naturligtvis. Inter har haft en riktigt tung säsong såhär långt och även om man bitvis har sett någorlunda intressanta ut under Mancini är känslan ändå att laget erbjuder en högst medelmåttig nivå. Men i det här inlägget tänkte jag att jag skulle ta och titta till läget i Napoli.

 

 

Napoli har ju  haft en väldigt konstig säsong såhär långt får man lov att säga. Känslan är att man vet inte riktigt vart det här bygget är på väg någonstans. Men om man tittar på det här laget så ser det ju inte så dumt ut i varje fall på pappret. Jag kan hålla med om att man saknar den där absolut sista spetsen för att vara med och utmana Juventus på allvar om scudetton, men jag tycker ändå att man kan kräva mer av Napoli med det laget de har. Om vi går till dagens match tycker jag att det här var Napolis match från början till slut om vi bara tittar på själva spelet. Jag har sett Napoli ganska mycket den här säsongen och det är ofta jag har blivit besviken och suttit och hackat på många spelare att de inte gör bättre ifrån sig. Men jag måste säga att i den här matchen var det stundtals en ren njutning av att se Napoli spela fotboll. Det var ett hårt slag att tappa Lorenzo Insigne naturligtvis då han är en mycket duktig spelare att bygga ett omställningsspel kring. Men om Marek Hamsik är på det här spelhumöret då tycker jag inte alls att Napoli står och faller med Lorenzo Insigne som en del säger. Men visst är det någonting som har hänt med Marek Hamsik den här säsongen åt det negativa hållet. Tillsammans med Cavani och Lavezzi bildade han det som när de var som bäst kanske världens hetaste anfallstrio när det kommer till att spela omställningsspel. Och han har ju historiskt gjort mycket mål och poäng för laget. I år har han inte gjort lika mycket mål och poäng. Men samtidigt vill jag vigda diskussionen kring vad som är en bra offensiv spelare. Det är klart att är du den som är tänkt att stå för de avgörande målen och poängen då är det klart att du kommer att bedömas för hur många mål och poäng du gjorde. Men bara du gör ett bra jobb och visar upp en bra attityd då tror jag att media och framförallt supportrarna kan köpa att du inte gör mål i varje match, därför att du fyller en funktion för laget på ett annat sätt. Men det är klart att oavsett om man håller på Napoli eller inte är Marek Hamsik en spelare man ställer höga krav på. Och av det jag har sett av honom den här säsongen har han inte varit sig själv riktigt. Men det är möjligt att avsaknaden av Lavezzi och Cavani börjar visa sig nu, eller har han bara inte kommit in i just den här enskilda säsongen än. Jag säger inte att han bara är en produkt av Cavani och Lavezzi för det vore att dra det lite väl långt, men vi kan nog enas om att han både spelmässigt och poängmässigt inte alls varit sig själv över tid den här säsongen. Men igår fick vi se en helt annan Marek Hamsik än den spelare vi har sett tidigare under säsongen. Han styrde och ställde i offensiven igen, när han fick bollen då satte han fart och kom till lägen där han kunde fördela bollen vidare mot Mertens eller Higuain. Och jag skulle vilja hävda att när det kommer till omställningsspel, då är Napoli ett av de bästa lagen i världen på att spela den typen av spel. Oftast centreras mycket av Napolis omställningsspel kring Lorenzo Insigne, men Marek Hamsik fungerar alldeles utmärkt som regissören bakom en kontring. När han får boll i mitten och hur fort det går när han vänder om och kommer till läge att antingen spela in bollen centralt mot Higuain eller släppa ut den på kanten mot Mertens, där finns det inte många lag som slår just den enskilda detaljen av spelet. Higuain är en spelare som fått en del kritik för att han har gått runt och hängt läpp. Och det är möjligt att han gick runt och hängde läpp i början på säsongen när han inte gjorde mål, eller så var han bara ur form. Jag vill ändå få det till att han bara var ur form inledningsvis, jag gör ändå skillnad på att hänga läpp och vara ur form. Att hänga läpp är att se oinspirerad och loj ut, lite som Özil har sett ut på sista tiden i Arsenal. Att vara ur form är mer att du är inne i en period där du inte riktigt får till det när det kommer till de avgörande momenten som din position kräver. Men Higuain såg pigg ut även i den här matchen, han tog sig till lägen i den första halvleken och kunde med lite skärpa i avsluten mycket väl gjort 2 mål. Det skulle bli mål i den här matchen för Napolis del. Henriques inlägg nådde en helt omarkerad Marek Hamsik som kunde nicka in 1-0. Sedan fick Higuain öppna gatan och kunde placera in 2-0. Allt såg ut att vara frid och fröjd och Napoli gick mot en viktig trepoängare i kampen om Champions League platserna. Men det skulle komma att bli en kollaps återigen. Efter en något tilltrasslad situation där bollen studsat lite hit och dit dyker Palacio upp och reducerar till 2-1. Sedan orsakar Henrique en straff och drar på sig sitt andra gula kort. Icardi är säkerheten själv, målvakt Handanovic åt ena hållet bollen chippas behärskat in i mitten av målet. Matchen slutade 2-2 och istället för en skön kväll på San Paolo, har du ett San Paolo som buar ut hemmalaget. Givetvis oerhört tungt för Napoli. Men det är inte första gången det sker.

 

 

Det är nu vi kommer in på Benitez arbete för Napoli. Jag kan inte Napolis historia utantill det ska jag inte sitta här och påstå men jag vet att Mazzarri kämpade och slet för att ta Napoli till riktigt höga höjder innan Benitez tog över. Det de flesta var överrens om det var att med Mazzarri kunde Napoli inte vinna de riktigt tunga titlarna. Han hade problem med att föra matcher och kan man inte föra matcher då blir det svårt att både vinna de tunga titlarna och vinna något överhuvudtaget. Jag ska inte säga att Benitez tog över ett lag i kris för det vore årets överdrift att säga det men Mazzarri hade varit i Napoli i 4 år och laget tog inte nästa steg och nu var tanken att Benitez skulle se till att få fart på denna anrika klubb. Jag ser Napoli för lite egentligen för att kunna ha någon åsikt i frågan huruvida Benitez är rätt person att leda laget. Men med mitt utanförperspektiv och att jag ändå håller ett öga på laget och ser matcher och sammandrag då och då kan jag tycka att det har kört fast med Benitez. Vi ska komma ihåg att jag tycker att oavsett vart man står någonstans ska man ha en ruggig respekt för vad Benitez har åstadkommit i sin tränarkarriär. Det han har gjort med både Valencia och Liverpool är imponerande för att inte säga fantastiskt. Men frågan är, är Benitez en fantastisk Napolitränare? jag skulle nog svar nej på den frågan idag. Jag behöver inte gå in på hur Benitez vill spela fotboll för det känns som att det blir ett lång inlägg men jag kan ju kort tycka till om jag tycker att Benitez har fått ordning på Napoli såhär långt. Har Benitez fått ordning på Napoli? Jag vill direkt jämföra med ett annat av de lag som jag då håller på det vill säga Juventus. Tränare brukar oftast ha bortförklaringar och vara tjuriga när de har fått sparken. En tränare som blev tjurig efter att ha fått sparken från Juventus var Ciro Ferrara. Säkerligen var han besviken både på sig själv och hur klubben hade skött situationen. Och man får väl ändå lov att säga att där och då dog tränarkarriären även om han var en sejour i Sampdoria. Ciro Ferraras främsta argument till att han borde ha fått vara kvar som tränare i Juventus var att folk skulle ta och titta på poängsnittet. Men i det fallet menar jag att det är fel väg att jämföra poängsnitt. Huruvida en tränare har gjort ett bra jobb eller inte, det blir som ett momentum och en magkänsla som skapas i klubben här och nu. Och för att backa bandet var det så att Ferrara höll på att få ordning på Juventus? Höll Moyes på att få ordning på Manchester United? Håller Benitez på att få ordning på Napoli? Svaret på alla de tre frågorna är solklart nej. Man måste utgå från det man ser på planen och inte stirra sig blint på poängsnittet. Liverpool är ett annat exempel som har spelat dåligt egentligen hela säsongen men har fått resultaten med sig under en längre period och då har Rodgers helt plötsligt blivit hyllad. Sedan inser man efter 0-0 mot Blackburn att hoppsan Liverpool spelar ju likadant som det har gjort under större delen av säsongen skillnaden var bara att verkligheten kom ikapp laget och Rodgers. Det är lite så jag känner med Napoli och Benitez också, att det finns en fin potential i det här laget och det finns så mycket mer att få ut av laget men det blir fel. Jag känner igen mönstret, Napoli spelar riktigt bra fotboll stundtals och skaffar sig momentum i matcherna men sedan har man inte förmågan att stänga matcherna och då blir man straffade. Och det kan inte vara en slump att man tappar 2-0 ledning till kryss gång på gång, då är det något som inte står rätt till. Tittar man på offensiven tycker jag inte att man behöver vara särskilt orolig där kommer man att fortsätta göra sina mål. Det tror jag inte Napolitanarna behöver vara särskilt oroliga över. Problemet är ju försvarsspelet och då menar jag hela laget. Men det är klart att det är ju inte världens stabilaste backlinje man har att tillgå. Raul Albiol, Britos, Henrique det är ju inte i närheten av mittbackar av världsklass. Jag tycker att Napoli har 1 bra mittback i truppen och det är Koulibaly, men han är ju i första hand ett framtidsnamn och behöver ju en rutinerad räv bredvid sig som kan bära upp en defensiv och kunna vägleda honom till att bli en riktig världsback. Men det blir ju lite komiskt för mig som är neutral att se Koulibaly få lära Raul Albiol spela försvarsspel. Sen är inte mittfältet fantastiskt heller. David Lopez, Gargano, Inler och Jorginho det är inte heller spelare som kommer att ta Napoli till några högre höjder. Men trots att Napoli kanske inte har världens bästa lag på pappret tycker jag ändå att det är ett underbetyg till Benitez att laget inte har kunnat utmana Juventus om scudetton i år. Och att man balanserar på en kvalplats till Champions League det tycker jag inte heller är godkänt. Omställningsspelet sitter, där behöver inte Benitez förändra så mycket. Men däremot måste han bli bättre på att kontrollera bort motståndaren och kunna spela på ett resultat. Det är inte rimligt att man spelar ut Inter på hemmaplan och har full kontroll på händelserna och att man under den sista kvarten tappar en 2-0 ledning. Det är oacceptabelt och jag undrar om Benitez verkligen kommer undan med det här. Jag tror att det var en rejäl nagel i ögat hos Napolisupportrarna när laget missade Champions League spel den här säsongen då man förlorade playoffet mot Bilbao. Och det är klart att så som laget har spelat och hur man med ganska jämna mellanrum faller ihop och tappar så mycket poäng det gör att situationen till slut blir ohållbar. Och jag tror att fixar inte Benitez spel i Champions League då tror jag att hans tid som tränare i Napoli är över. Och med facit i hand det kanske är lika bra att någon annan tar över efter säsongen om det inte blir något Champions League spel till hösten. Benitez är en mycket kompetent fotbollstränare. Han har vunnit La liga och Uefacupen med Valencia han har vunnit FA-cupen och Champions League med Liverpool och även om han fortfarande inte är populär bland Chelseasupportrarna så tog han ändå över laget och vann Europa League. Så på den nivån skulle jag nog säga att Benitez är en fantastisk tränare. Men återigen, det man lite smått filosofiskt i sammanhanget kan ställa sig frågande till är om Benitez är en fantastisk Napolitränare? Uppenbarligen inte, för hade Benitez varit en fantastisk Napolitränare så tror jag att den klubben hade varit i en annan situation idag. Men jag tror att allt hänger på vad man har för målsättning inför säsongen. Om det bara handlar om att vi ska vara med och slåss om titeln men vi ska åtminstone nå spel I Europa och klubben ska gå plus ja då tror jag att Benitez är perfekt. Har man inställningen att vi ska vinna ligan och vi ska vara med och hugga på en semifinalplats i Champions League, ja då kanske Benitez inte är rätt man för jobbet. Men uppenbarligen är inte Napoli ett lag för den absoluta toppen när man inte klarar av att vinna sådana här matcher. Och ärligt talat, jag som håller lite på Benitez kan tycka att han borde skaffa sig ett nytt jobb så att han inte förstör sin tränarkarriär fullständigt. Det är nog läge att byta klubb och miljö, Napoli och Benitez är uppenbarligen en ekvation som inte går ihop.

 

 

Till våren är det 4 år sedan Milan vann sin senaste ligatitel. Man hade haft det lite kämpigt dessförinnan men laget hade ändå tagit sig till Champions League spel och ändå varit med och touchat på en ny ligatitel. Zlatan Ibrahimovic var den där absoluta sista pusselbiten som behövdes för att laget skulle bära hem den där efterlängtade ligatiteln. Idag såhär cirka 4 år senare kan vi konstatera att det har hänt en del sedan dess om man säger så.

 

 

Milan spelade igår kväll borta mot Chievo och det var ett sargat Milan som kom till den här matchen. Även om laget slog Cesena på hemmaplan med 2-0 råder det fortfarande en stor osäkerhet kring detta Milan, vart är laget egentligen på väg? Frågetecknen blev inte färre efter kvällens match. Jag har sett Milan ganska mycket den här säsongen och jag har hela tiden tjatat om att det är inte ofta de spelar bra men det har ändå funnits någon form av grundpelare och lite mer struktur i laget än vad det gjorde under exempelvis förra säsongen. Men frågan är om matchen mellan Chievo och Milan (0-0) ändå inte var den absolut sämsta match jag sett Milan prestera på väldigt länge? Egentligen är det ett hån mot själva sporten som sådan att kalla den här matchen för en fotbollsmatch. Det var 11 vilsna spelare som sprang omkring och jagade boll och när de väl fick tag på den så visste ingen vad det skulle göra med den utan man ville bara så fort som möjligt bli av med den. Och det är ju en väldigt destruktiv tanke att ha som spelare. Backlinjen är en av få saker som jag gillat med Milan den är säsongen, jag har tyckt att det ändå finns en potential att nå ganska långt med den backbesättningen som Pippo Inzaghi har att tillgå. Men det jag känner när jag ser Milan när det gäller backlinjen det är att laget måste bara få kontinuitet snart. Jag tycker det är bra att en tränare gör förändringar i ett lag när det inte fungerar, men å andra tycker jag att en tränare måste ge vissa spelare lite extra förtroende. Välj ut 4 spelare det vill säga en hel backlinje och tala om både internt och även utåt till media att jag tar ansvaret för hur backlinjen ser ut för att det är jag som har valt att satsa på just de här spelarna. Det har varit för mycket rotation i Milans mittlås på för kort tid. Mexes, Zapata, Rami, Alex, Bocchetti, Zaccardo, Armero, Paletta är bara några av de namn som spelat i Milans backlinje den här säsongen. Det är bra att ha många spelare på de viktiga positionerna i grund och botten, men det viktigaste måste väl ändå vara vilken kvalité som erbjuds. Det jag känner när det gäller mittbackarna i Milan det är att Milan har egentligen bara 1 riktigt bra mittback och det är Rami. Men som jag varit inne på vid tidigare inlägg är att inte ens Rami är tillräckligt bra för att bära upp det här lagets försvarsspel helt på egen hand. Han skulle må bra av att spela med en mycket kompetent mittback bredvid sig. I den här matchen ställde Pippo upp med en fyrbackslinje bestående av Bonera, Alex, Bocchetti och Antonelli. Det säger sig självt att det är absolut ingen backlinje som du kommer att vinna några titlar med eller ta dig till Euroapspelet heller för den delen. Spelar du en sån som Bonera som ytterback då ger du mer eller mindre bort matchen, för han är ju inte den som hänger med i offensiven och bidrar med bra inlägg till anfallet. Dessutom tycker jag att han kan hamna fel i positionsspelet och han är inte särskilt stark enligt min uppfattning. Han har på senare år mer blivit en truppspelare än en given startspelare. Om Bonera ska spela då ska han spela mittback men jag tycker inte att han är tillräckligt bra för att starta i som mittback i Milan och då ska han ju såklart inte enligt mitt sätt att se på situationen inte spela högerback heller. Antonelli är en helt okej spelare men även där saknas det lite fart i hans offensiva delar av spelet. Han är inte tillräckligt snabb för att hänga med i omställningar eller vara med och vara spelbar när Milan bygger upp sina anfall. Jag tycker dessutom inte att han ser särskilt intresserad ut av att följa med upp i anfallen , vilket jag tycker är en dålig egenskap. En bra ytterback idag är den som klarar båda delarna av spelet utan problem. Men Antonelli, nej han är inte tillräckligt på hugget när det gäller att hänga med i offensiven och det är ett underbetyg till honom och ett underbetyg till Milan som klubb att värva den typen av spelare. Bocchetti har jag sett för lite av för att uttala mig så men jag kände även där att det var inte mycket att hänga i julgranen av det jag såg av honom igår. Han känns inte som den här naturliga försvarsgeneralen som bröstar upp sig när bollen slås in i boxen och tar befälet. Men det som var mest dåligt med den här matchen det var att se Alex spela försvarsspel. Han var en riktigt bra mittback en gång i tiden, men nu är han så sönderkörd han kan inte springa ordentligt och han tajmar det mesta dåligt som när det gäller att avväga när man ska gå upp i rygg och stöta eller falla tillbaka. Hans rensningar är inte klockrena utan han bara går in och skickar iväg bollen utan att någon egentligen vet vart den tar vägen. Och jag förstår verkligen inte vad Milan skulle med honom till? Ärligt talat, vilken idiotvärvning. Jag vet att Milan inte har den bästa ekonomin men någon bättre mittback än Alex måste väl ändå ha funnits tillgänglig för ett billigt pris eller som ett bosmanfall antingen i somras eller i januari? Att Alex har varit under all kritik bekräftar bara att han är slut som spelare men det är samtidigt ett rejält underbetyg till de som är ansvariga för värvningarna i Milan. Här måste man ta sig i kragen i fortsättningen och göra bättre research när man plockar spelare.

 

 

Mittfältet tyckte jag inte heller skötte sig särskilt bra i den här matchen, det var även där väldigt tamt spel. Pippo valde att spela med Poli, De Jong och Montolivo och sedan Bonaventura i någon sorts nummer 10 roll mellan anfallet och det lite mer defensiva mittfältet. Även här finns det i grunden en del bra saker att få ut men grejen är att det utnyttjas inte. Montolivo kan fortfarande vara en bra passningsspelare, men det utnyttjas för sällan. Sen får vi inte glömma bort att Montolivo börjar passera sitt bäste före datum, det går inte lika fort längre det tar lite längre tid för honom att lyfta blicken och fördela bollen vidare. Men det är väldigt sällan du ser Montolivo slå en riktigt bra genomskärare till en anfallare som sedan kan få ett öppet läge och göra mål mer eller mindre. De Jong är en hårt arbetande mittfältare som i nuvarande skick skulle passa suveränt i ett lag som slår lite mer underifrån, med sitt riv och slit skulle han tillföra hur mycket som helst i ett Southampton exempelvis. Men Milan har varit och kommer alltid att vara en storklubb och uppenbarligen är inte De Jong den där naturliga ledaren på Milans mittfält. Jag tycker det är illa nog att han har brister i försvarsspelet, men när han dessutom försöker leka kreatör på mittfältet då tar man sig ju bara för pannan. Man brukar säga att det bästa är att spela efter sina förutsättningar men De Jong tänker alldeles för ofta utanför boxen och att han ska göra någonting svårt med bollen och det blir sällan bra. Poli har potential utan tvekan, men jag tyckte att han hade en väldigt sömnig match igår. Min känsla är att han tenderar att gå och gömma sig och därmed försvinna ur matcherna lite för ofta för att han ska vara en given startspelare. Men han är ganska snabb och har en hyfsad teknik, men frågan är om det var rätt att flytta tillbaka till Milano och pröva på att försöka bli en storspelare i det rödsvarta laget istället? Han var ju faktiskt på lån från Sampdoria till Inter säsongen 2011/2012 om jag inte minns helt fel. Han gjorde det absolut helt okej men det blev ju inte den där jättesuccén. Och nu är det andra säsongen i Milan och jag ställer mig frågande om han verkligen är en Milanspelare, passar han in i Milans spel? Är han ens redo och mogen för uppgiften att vara en startspelare för Milan? Uppenbarligen inte. Bonaventura har jag inte mycket negativt att säga om, jag tycker att han är en fullt duglig spelare att ha i ett lag antingen som truppspelare eller som en given startspelare. Det är en spelare som jag tror skulle kunna acceptera båda rollerna. Det finns mycket att hämta i Bonaventura men jag kan ändå tycka att det är inte rimligt att spela honom i en ensam nummer 10 roll och förlita sig på att han ska leverera alla bollar till anfallarna. De lagen som går som tåget gör det ju inte för att de enbart lever på individuell briljans utan det är ju för att man jobbar som ett lag och att man tillsammans luckrar upp täta och kompakta försvar. Men igår fick Bonaventura allt ansvar och det syntes ju på honom att han var inte redo för den uppgiften. Och här måste jag faktiskt kritisera Pippo Inzaghi en aning, att det är lite naivt att tro att Bonaventura ska fixa en nummer 10 roll och vara den som allt kretsar kring. Dessutom tar inte Menez, Destro, Honda eller vilka det nu är som spelare alltid de löpningarna som krävs och vad ska Bonaventura göra då? Det gäller att ha fingertoppskänsla när man formerar ett lag. Jag tycker inte att Milan har spelarmaterialet för att spela 4-3-3 så jag välkomnar att Pippo faktiskt gjorde en förändring, problemet var att det var fel förändring. Jag tror att Milan skulle må bra av att spela 4-4-2 faktiskt.

 

 

Anfallet finns det inte så värst mycket att säga om. Jag tycker att både Destro och Menez stod för ganska bleka insatser. Destro kom till något enstaka läge där han med lite tur och bättre tajming i löpningen kunde ha petat in något mål. I hans fall tycker jag ändå att man ska ha respekt för att starten har varit lite trög, det är ny klubb och ny miljö och det gäller att acklimatisera sig. Menez tycker jag stundtals har varit helt briljant, absolut inte en av världens bästa och han är inte en av världens bästa spelare på något sätt men det finns mycket bra att få ut av honom. Det viktigaste är att hålla honom på gott humör så att han inte börja tjura och fokuserar på fel saker. Sen kan man argumentera för att ja men om det nu är så att man har en sämre dag vad gör man då? Jo man fortsätter jobba för till slut så kommer det att betala sig och ge resultat. Men Menez tyckte jag var pinsamt dålig i den här matchen, jag tycker att han var lat helt enkelt. Det verkade som att han inte var redo att göra vad som helst för att vinna. Om man tittar på Milans trupp spelare för spelare så är Menez deras bästa spelare både på pappret och ute på planen, han kan ju göra saker med bollen som många spelare i Milan inte är i närheten av att kunna göra. Men det gäller att offra sig och ta de löpningarna som krävs så att Bonaventura i det här fallet kan ge dig en bra boll att jobba på. Men om du som Menez gjorde i det här fallet mest sökte sig ut på kanten och gick och gömde sig och visade med sitt kroppspråk att det här var ju inte en så rolig tillvaro då kommer du definitivt inte bli någon världsspelare. Menez är stundtals fantastisk, men han måste jobba med sin attityd. Och jag kan tycka att det är mer oacceptabelt att Menez hänger läpp än att Balotelli gör det för att dra den parallellen men nu ska vi inte fastna i den diskussionen vi tar den en annan gång. Jag vill komma fram till att Menez måste skärpa till sig, det går inte att bara gå runt och vänta på att bollen ska komma till dig. Antingen får han droppa ner och ta emot boll eller så får han ta löpningar in i boxen och sedan måste han sluta att söka sig ner på kanten och agera som någon form av winger. Spelar man med 3 anfallare är det fullt förståeligt om 2 av anfallarna hänger på kanterna. Men om du spelar 4-3-1-2 som Milan gjorde i det här fallet då måste ju Menez söka sig in i boxen där det hettar till. Avståndet mellan Menez och Destro i den här matchen var ju stundtals skrattretande, det fanns inte något samarbete de emellan. Ett anfallspar som inte kan samarbeta? Aj, aj, aj Pippo det här ser inte bra ut.

 

 

Det där var ett annorlunda sätt att beskriva en match på men jag kunde inte komma på något bättre sätt. Det här var som sagt en av de sämsta matcher jag någonsin har sett Milan göra. Jag håller inte på Milan men jag tycker det är bedrövligt att man inte kan få ut mer av det här lagbygget med tanke på att det finns en sådan enorm potential i den här klubben. Men det är någonting som har gått snett sedan man vann ligan 2011 och slutade på en 2:a plats bakom Juventus 2012. Säsongen 2012/2013 började man lite svagt men då lyckades man ändå vända på steken och ta sig till Champions League via playoff mot PSV Eindhoven. Men sedan började det att gå utför med Allegri. Och nej jag menar såklart inte att Allegri ska bära hundhuvudet till varför Milan ser så bedrövliga ut här och nu, men det var där det började kantra åt fel håll. Allegri är en mycket habil fotbollstränare och han gör ett riktigt bra jobb med Juventus då han tagit de till ytterligare en nivå. Efter att Allegri fick gå tog Seedorf över och jag tyckte att han fick någon form av struktur på Milans spel. Det såg inte klockrent ut men de vann ändå tillräckligt många matcher för att rädda lite heder och avslutade säsongen snyggt. Visst Seedorf tog det inte vidare till några högre höjder, men jag var skeptisk till det faktum att man valde att sparka Seedorf. Det som är avgörande i det här läget när vi diskuterar Milan idag är har Milan tagit några steg i rätt riktning? Ser Milan bättre ut med Pippo Inzaghi som tränare än med Seedorf som tränare? Svaret på den fråga är nej. Jag tyckte att Inzaghi höll på att få ordning på Milan på riktigt då jag tyckte att backlinjen såg bra ut åtminstone fram till juluppehållet. Men det känns som att oavsett vem som spelar så är det oftast total kaos nere i Milans straffområde. Och min känsla när det gäller Pippo är att han är lite naiv, han klarar inte riktigt att läsa av i vilken form spelarna är i och vilken spelare som passar för just den enskilda matchen. Det är möjligt att han på sikt kan bygga upp någonting riktigt bra. Men är han verkligen en matchcoach på det sättet? Jag tror nog inte det. Spelar du Bonera som högerback och Alex som mittback i en match som du måste vinna för att fortsätta ha kontakt med lagen som krigar om Europaplatserna nja då är du touchar på att vara lite naiv kan jag tycka. Och det här med att kasta om så mycket i backlinjen som han har gjort, nej jag tycker inte att det håller det måste vara tydligt vilka som ska bära upp det här laget. Jag tycker även att det går att få ut mycket mer av en sån som Honda. Men mestadels har han fått spela mycket på kanten och jag tycker inte att han kommer till sin rätt där. Sen är det alltid tränaren som ska bestämma vart spelarna ska spela någonstans, men det är ju tagit stopp för Honda helt och hållet på högerkanten och när inte någonting fungerar ja vad gör man då jo då gör man någonting annat. Till en viss gräns ska tilläggas, men jag tycker att kasta om bland de offensiva positionerna är inte riktigt samma sak som att kasta om för mycket i en backlinje. Om mittfältet är motorn i ett fotbollslag då skulle jag nog säga att backlinjen är hjärtat i ett fotbollslag, det är de som ska vara den där stabila grundpelaren som du kan falla tillbaka på när det knyter sig i offensiven. Har du en stabil backlinje då har du chansen att vinna varje match med 1-0 eller 2-1. Milan slog Parma på bortaplan tidigare på säsongen med 5-4 och det är klart att det måste ha varit ett fantastiskt underhållningsvärde på den matchen men det säger sig självt att det är inte hållbart i längden. Jag tycker att det är för tidigt att kräva Pippos avgång och personligen hoppas jag att han blir kvar, men han har brister som tränare det råder det ingen tvekan om. Men det känns som att han borde få åtminstone den här säsongen på sig med tanke på att han tog över laget för bara ett halvår sedan. Men med tanke på hur snabbt Seedorf gick från att ta över laget till att sedan få sparken så ska inte Pippo känna sig helt bekväm med situationen. Och det är klart att skulle spelet fortsätta som det såg ut i den här matchen och som det faktiskt har sett ut under en ganska lång tid nu det är klart att då blir det en ohållbar situation till slut. Och det är klart att alternativet blir ju att göra sig av med massa spelare men det kanske man inte gör i ett sånt här läge. Jag tror att Pippo står inför en fin tränarkarriär, men han behöver få tid på sig och för hans del är jag rädd för att han kommer inte att få tillräckligt med tid på sig. Milan är en klubb som ska vara med och slåss om ligatitlar och framförallt vara ett etablerat topplag i Europa. Och jag känner spontant att jag tror inte att Pippo Inzaghi kan vinna så värst många titlar som Milantränare, det är klart att man skulle kunna vinna någon cuptitel men de tunga titlarna kan ju inte Inzaghi vinna inom de närmsta 2 eller 3 åren. Jag tror att Milans ledning med Galliani i spetsen kommer att drabbas av lite panik om resultaten inte blir som de ska snart och framförallt om spelet inte förbättras snart då finns det ju ingen återvändo. Frågan är om Pippo sitter kvar på sin post under hela marsmånad? Som läget känns efter den här matchen och av det jag har sett av Milan på sista tiden så är svaret nej. Det är inte frågan om utan när får Pippo sparken?. Sen ställer jag ju mig frågande till vad det finns för rimliga alternativ? Vem skulle kunna gå in i det här läget och på kort sikt få ordning på Milan igen? Och det känns ju helt bisarrt att sitta och skriva om detta förfall till fotbollslag som Milan har blivit. För mig är Milan den där eleganta storklubben med en fantastisk historia med bland annat 7 Champions League titlar. Men idag är man inte i närheten av att nå Champions League spel. Poängmässigt är man fortfarande med i racet om en Europa League plats, men jag kan inte tänka mig att Milan ska åka upp som en raket i tabellen och ligga på en 4:e plats när 38 omgångar är spelade. Känslan är att alla måste gå till sig själva i Milan och försöka rädda vad som räddas kan. Nu handlar det om att visa för fotbollseuropa att vi vill faktiskt vara med och kriga om en Europaplats och vi är en klubb där det är bra för spelare att komma till som vill utvecklas och få vara med om stora matcher. För som läget är nu tror jag inte det finns många unga italienska talanger som spelar i mindre Serie A eller Serie B klubbar som kan tänka sig att gå till just Milan. Om du inte får spela Champions League eller får vara med och vinna titlar varför ska du då till Milan? Vem vill spela i ett lag som är ett lag i totalt förfall? Den här våren blir livsviktig både för Pippo själv men framförallt för hela klubben. Nu handlar det om att bygga upp en framtidstro för supportrarna igen. Milan har mycket att jobba med och om Pippo ska vara en del av den framtiden det är jag egentligen fel person att svara på, men jag tror ändå att han ligger väldigt risigt till just nu. Återigen, när får Pippo sparken? Den frågan kommer ligga hängandes över San Siro så länge spelet ser ut som det gör och resultaten inte levereras.

 

Champions League slutspelet fortsatte ikväll med Bayer Leverkusen mot Atletico Madrid och Arsenal tog emot Monaco. Jag såg mest fram emot gårdagens drabbningar mellan Juventus och Dortmund och Manchester City mot Barcelona. Dessvärre kunde jag inte se någon av dessa matcher då Tele2 inte hade sin bästa kväll igår. Inför Arsenal-Monaco satte jag mig ner och tänkte bara ligga och titta med ena ögat på matchen då jag fann den ganska ointressant. Det här var ju en match som Arsenal skulle jogga hem med 2-0, Monaco skulle bara inte ha en chans.

 

 

Men det här blev en kväll som Arsenalsupportrarna och i synnerhet Wenger aldrig kommer att glömma. Arsenal förlorade den här matchen med 3-1. Det är klart att det här måste vara en av de största smällarna i Wengers sejour som Arsenaltränare. Visst Wenger har åkt på rejäla smällar förut, han har varit med om att förlora med bandysiffror på Old Trafford och med tennissiffror på både Stamford bridge och Etihad Stadium, men frågan är om inte den här matchen tog priset. Jag tyckte annars att Arsenal började matchen helt okej, de satte igång med ett hyfsat bra tempo med ett bra passningsspel där man försökte variera mellan att söka sig ut på kanterna och försöka med instick till Alexis eller Welbeck. Det jag gillade med Alexis i den första halvleken var att han sökte sig mer centralt inåt i banan vilket jag tycker är bra. Alexis är en mycket kompetent och flexibel spelare som kan spela både som winger men jag tycker att Arsenal kan få ut mer av honom om han håller sig inne i boxen då han har kvalitéerna för att göra riktigt mycket mål. Jag tyckte däremot att Welbeck inte var lika pigg som han var i början av sin sejour i klubben då det kändes som att han gick på rus. Jag minns matchen mot City då han hade ett skott i stolpen och där han verkligen sprang på allt som rörde sig, han hade en sådan energi då. Men ikväll tyckte jag att han kladdade väldigt mycket med bollen och det kändes snarare som att han drog ner på tempot än att han var med och skruvade upp tempot. Jag har under säsongen mestadels på sociala medier kritiserat Özil för att han har en tendens att se helt ointresserad ut av vad som händer på planen. Nu tycker jag att han har sett lite bättre ut på sista tiden, men ikväll tyckte jag att han inte riktigt var sig själv. När han får bollen då tittar han inte upp tillräckligt fort upp för att kunna slå den avgörande passningen i djupled eller skicka iväg en krossboll ut på någon av kanterna. Han är en världsspelare i sina bästa stunder, men jag tycker att han pendlar lite för mycket mellan sin högstanivå och lägstanivå. Jag må varar hård när jag säger detta men när Özil inte är i form och har en dålig kväll då är han verkligen inte bra. Om man jämför med de absolut bästa spelarna vi har i dagens fotboll som Messi och Ronaldo så kan de ha en sämre match men då blixtrar de ändå till och göra sina poäng. Där är Özil inte riktigt än kan jag tycka, jag tycker att han då och då tjurar ihop när det blir stök och bök på mitten då vill han inte delta lika mycket i spelet och då blir det lätt att han går och gömmer sig. Och det är inte hållbart för Arsenal om en sån som Özil tjurar eller hänger läpp för han är så viktig för det här laget. För mig är Özil minst lika viktig för Arsenal som David Silva är för Manchester City om inte ännu viktigare till och med. Det är väldigt få i Arsenal som har ett sånt hotande passningsspel som Özil har. Om Özil är på humör och lyfter blicken i tid plus att anfallet rör sig tillräckligt mycket då skulle han kunna stå för många assist in till Alexis, Giroud eller Welbeck. Men går han och gömmer sig som han gjorde ikväll, ja då tycker jag inte att han tillför särskilt mycket. Nu ska det här inlägget inte bara handla om Özil, men jag tycker det är viktigt att belysa det faktum att han har problem med attityden emellanåt. Han måste brösta upp sig oftare och ta tag i spelet på mitten och visa att det är jag som bestämmer. Arsenal skulle åka på ett baklängesmål innan halvtidsvilan, ett lite slumpartat mål då det helt plötsligt uppstår ett 1 mot 1 läge med Mertesacker involverad i situationen. Skottet touchar på Mertesacker vilket ställer Ospina i målet och det var 0-1 på tavlan.

 

 

I den andra halvleken försökte Arsenal att få fart på spelet direkt från start och precis som i inledningen av den första halvleken tyckte jag att Arsenal startade helt okej. Det syntes att här var det ett lag på jakt på kvittering och segermål. Alexis och Welbeck bytte kant vilket jag inte riktigt kan förstå då jag inte tycker att det fyller någon större funktion snarare tvärtom. Om nu Alexis ska spela på kanten ja men då ska han ju såklart spela på vänsterkanten där han kan vika in i banan och slå inåt skruvade inlägg eller ta avslut. Men den som smått skämde ut sig i den här matchen var en viss fransman som spelar i Arsenals kedja. Giroud tycker många Arsenalsupportrar om men det finns också Arsenalsupportrar som bara inte klarar av Giroud. Jag tror jag vet varför. Giroud tycker jag i grunden är en mycket kompentent anfallare och fotbollsspelare i övrigt, det går att använda honom på flera sätt då han har många kvalitéer. Han kan både spela som target men också vara den spelare du skickar iväg en djupledsboll mot och han kan även komma ner och möta boll och fördela den vidare. Men i min värld är inte Giroud den här absoluta stora målkungen vare sig i Arsenal eller i andra klubbar. Han är ju inte den som skickar in 30 mål under en säsong. Det går att missa en målchans och så går det att missa en målchans, Giroud hade flera lägen att göra mål i matchen men det fanns ett läge där bollen bara skulle in. Nu kommer jag inte ihåg situationen på rak arm men jag tror det är ett skott från lite från sidan och det uppstår en retur som går rakt ut och Giroud har hela målet att skjuta på men han drar den över. Det är den typen av målchanser som bara måste sitta, där har du inte råd att missa speciellt inte när du ligger under och det gäller att få in ett tidigt mål för att skaffas sig lite av ett mentalt övertag. Monaco kontrade in 0-2 då en viss Berbatov kunde prickskjuta in bollen säkert. För att dra det hela i korthet reducerade Chamberlain mot slutet och jakten på ett kvitteringsmål skulle börja, men samme Chamberlain drällde med bollen och Monaco kunde kontra in 1-3 och så var den kvällen förstörd för Arsenal och Wenger inte minst.

 

 

Arsenal är en klubb man aldrig blir klok på nuförtiden. Jag kan bara tänka mig hur hårt livet som Arsenalsupporter måste vara. Ena stunden drömmer man om någonting riktigt stort för att sedan bli påmind om att ens lag inte är bättre än att sluta på en 4:e plats i ligan och åka ur efter en åttondelsfinal i Champions League. För stunden är jag glad över att jag inte är Arsenalsupporter. Det är givetvis jättesvårt att analysera vad det är som går fel i detta Arsenal. Tittar man på det laget så finns det mycket kvalitéer i laget, jag gillar deras offensiva spelare när de väl har en bra dag. Alexis tycker jag är en av de bästa värvningarna som gjordes inför den här säsongen, jag var riktigt avundsjuk på Arsenal när Alexis valde att gå dit. Han bryter mönstret och har emellanåt helt på egen hand hållit igång Arsenals offensiv både genom mål och poäng men också genom sin fina rörlighet utan boll. Jag tycker att både Bellerin och Coquelin har tillfört en hel del i Arsenals spel, Bellerin tycker jag är väldigt duktig i defensiven framförallt då han är bra att stänga till när det hettar till så att säga. Coquelin tycker jag klarar båda delarna av spelet utsökt. Men visst saknar jag Arteta, Wilshere och Ramsey på planen det ska jag inte sticka under stol med. Arteta spelar med stort hjärta och han är ett riktigt rivjärn på planen som kan vara den som är med och eldar igång Arsenal när laget behöver lite extra påtryckningar. Wilshere är ju väldigt duktig på att löpa i djupled, sen är han ju inte lika bra på att ta vara på sina chanser men det är en annan femma. Ramsey är en bra spelare både offensivt som defensivt och jag gillar även när han liksom Wilshere sticker iväg i djupled och visar att han vill vara med i anfallsspelet. Men trots att det finns mycket kompetens i detta Arsenal så får man ju bara inte till det i Europaspelet och till viss del inte heller i ligaspelet. Det är någonting som fattas, helt klart. Arsenals styrka är att man klarar av att föra matcher, man är riktigt duktiga på att hålla i bollen men det känns som att man är väldigt beroende av att motståndet ska vara riktigt dåligt. Nu möter man ett Monaco som för dagen var helt briljanta rent taktiskt sett och då får man genast problem. Samma visa brukar upprepa sig varje gång de möter Chelsea där man inte blir utspelade men bortkontrollerade. Och jag kan tycka att det är nästan mer oacceptabelt att bli bortkontrollerad än utspelad. Blir du utspelad då blir du helt överkörd spelmässigt. Blir du bortkontrollerad ja då handlar det bara om att motståndet inte gör mer än vad som krävs, de går in och lägger lite krokben för dig här och där och ser till att din matchplan inte kommer hålla som det var tänkt. Arsenal saknar helt enkelt en plan B när det väl bränner till i matcherna. Men visst jag tycker inte att anfallsbesättningen är helt fantastisk, men den är tillräckligt bra för att man ska kunna få bättre resultat än vad man har fått hittills. Men Welbeck såg ganska trött ut ikväll och Giroud brände målchans på målchans. Och jag kan känna att det är inte rimligt att man ska förlita sig på att Alexis ska fixa allting, utan tillsammans anfaller man så är det bara. Däremot om vi tittar längre bak i planen tycker jag att Wenger inte riktigt har räknat rätt bland försvarare och framförallt mittbackar. Koscielny och Mertesacker är i grunden ett helt okej mittbackspar men ibland blir man ju bara så trött på att se de två. Stundtals verkar det som att båda står och sover och inte är med på att spelet är igång. Det ser rentav lata ut när det ser som sämst ut. Och när jag får se hur Mertesacker spelar försvarsspel vid situationen som skulle leda fram till 0-2 på tavlan då blir jag ju bara bedrövad. Mertesacker tvekar först ska jag falla eller ska jag gå fram och stöta och så blir det något mittemellan och så uppstår det ett 2 mot 1 läge och Berbatov kan göra mål. Vid 1-3 målet är det inte heller kul att se Mertesackers agerande, visserligen var det inte bara hans fel att målet kom till på det sättet men ändå vad gör han när han ska jobba hem? Han joggar lite lätt hem som om han skulle jogga ner efter en match, där ska det vara maxfart på löpningen han ska springa ikapp Monacospelaren och kasta sig fram och offra sig allt annat är oacceptabelt. Jag håller inte på Arsenal men jag blir förbannad när jag ser mittbackar spela försvarsspel på det där sättet som Mertesacker gjorde vid 0-2 och 1-3 målet. Uppenbarligen fungerar inte det inte särskilt bra med Koscielny och Mertesacker. Och om någonting nu inte fungerar då kan jag tycka att det kan vara läge för att pröva på något nytt. Jag tycker att okej Wenger nu har du kört på med Mertesacker och Koscielny och det funkar inte. Varför envisas du med att starta med bägge två när du nu har värvat en Paulista från Villareal? Är det inte läge att ge honom chansen att se vad han går för? Hade jag varit Wenger hade jag satsat på Paulista och gett honom en ärlig chans för att se vad  han går för. För jag som brinner mycket för silly season känner ju att varför tar du in en mittback i slutet av ett januarifönster om du ändå tänker använda honom som truppspelare eller till och med enbart som backup? Då tycker jag att man kan använda pengarna på ett smartare sätt. Jag välkomnar att Wenger tagit in Paulista och jag ser gärna att han får chansen på allvar, vem vet kanske är det han som är lösningen. För att försvarsspelet är det största problemet i Arsenal det råder det ingen tvekan om. Mertesacker och Koscielny vet man i nuläget inte riktigt vad man får för typ av försvarsspel. Ibland är det väldigt resolut och rejält som mot Manchester City borta, eller så blir det som ikväll när det i de avgörande situationerna tas helt fel beslut och där kommunikationen inte är i närheten av att vara tydlig. Det jag känner efter det här resultatet är att Wengers framtid står lite på spel. Jag tror inte att han kommer få sparken under den här säsongen men om Arsenal inte går vidare från det här dubbelmötet då är fiaskot fullbordat. Det ska inte få hända att man åker ut i en åttondelsfinal mot Monaco, det blir ju lite av en förnedring. Skulle Arsenal inte gå vidare då är jag helt säker på att Wenger får lämna efter säsongen. Jag tror inte att Arsenalsupportrarna på något sätt kommer att acceptera den här typen av nederlag. Och jag med mitt utanförperspektiv kan bara hålla med om det jag hör från andra som följer Arsenal betydligt mer noga än vad jag gör att Arsenal tar inte nästa steg. Det finns mycket Wenger gör som är bra, han har emellanåt en riktigt bra fingertoppskänsla när det gäller värvningar. Återigen värvningen av Alexis var klockren och Welbeck tror jag på sikt kan bli ett riktigt fynd för Arsenal. Wenger var en fantastisk tränare en gång i tiden men frågan är om han fortfarande är så fantastisk som tränare. Jag känner att kan man inte styra upp en backlinje tillräckligt mycket så att den håller måttet oavsett motstånd då är det illa. Men visst jämför man med andra tränare i fotbollsvärlden är det svårt att klaga på det Wenger har gjort med Arsenal. Han har levererat resultat, han tar laget till Champions League varje år vilket gör att han drar in de där extra miljonerna till ägarna vilket är bra. Men frågan är, ska Arsenal vara nöjda med att bara bli 4:a i ligan och åka ut i en åttondelsfinal i Champions League? Är det inte dags för laget att ta nästa steg nu? Är det inte dags för Arsenal att vinna de där riktigt tunga titlarna igen? Och jag känner att med Wenger så finns det ingen riktig ny nivå att ta av. Återigen han har gjort ett fantastiskt jobb med Arsenal under sin tid i klubben, men känslan just nu är att med det spelet de spelar tycker jag att det funkar för att ta sig till Champions League varje år men de tar ju aldrig nästa steg. Och jag kan förstå om supportrarna vill ha bort Wenger, för som sagt det finns ingen ny nivå att ta av. Jag tror att det behövs komma in en ny röst till nästa säsong och förvalta Wengerarvet på bästa sätt. Med det sagt jag tror inte att så länge Wenger tränar Arsenal tror jag inte att klubben kommer att vinna Champions League svar nej. Vem som ska ta över? Det vet jag inte såhär på rak arm, men uppenbarligen är det dags för ett skifte. Och jag vill avsluta med att skulle Arsenal åka ur när det här dubbelmötet är färdigspelat då undrar jag om det ändå inte är ridå för Wengers del. Efter att ha sett kvällens match undrar jag om det ändå inte var ridå för Wenger redan nu. Den här ojämnheten och pendlandet i prestationerna är något som Arsenal måste få bort och Wenger har haft så mycket tid på sig att göra Arsenal till vinnare igen men han lyckas ju inte med det. Jag tycker man ska respektera Wenger för det han har gjort med Arsenal, det är fina resultat men nu är klubben i ett skede där man vill ta nästa steg och bli ett storlag i Europa och det är bara att konstatera att man får ju bara inte till det när man det är dags för Champions League slutspel. För mig är det tydligt att Arsenal ligger på en nivå som kommer att ta de till Champions League även nästa år, kanske kan man vinna FA-cupen igen men det där riktigt stora klivet ut i Europa tar man ju bara inte. Och jag kan tycka att nu har det gått så många år att det kan vara dags att en ny röst kommer in. Men vi ska inte gå händelserna i förväg, har Arsenal en bra dag så kan allting hända i returen men just är känslan inte särskilt positiv kring den klubben. Och det är tyvärr för Arsenals del inte första gången man gör en sådan här plattmatch på sin hemmaplan. Det blir någon form av mental blockering när det kommer till den här typen av matcher. Spelarna har sin del i det hela och Wenger har sin del i det hela. Arsenal är illa ute helt klart och jag tror aldrig jag kommer förstå mig på den här klubben, den klubben är ett enda stort mysterium. Detta Arsenal slog alltså Manchester City på bortaplan med 2-0, mer eller mindre samma lag förlorar med 3-1 hemma mot Monaco i en åttondelsfinal i Champions League. Ojämnhet tror jag det kallas och Arsenal är ju uppenbarligen inget blivande storlag i Europa när man inte spelar bättre och framförallt inte vinner matcher mot den här typen av motstånd.

 

 

Då var jag tillbaka igen och den här gången tänkte jag att det är dags att snacka lite Barcelona igen. Som ni alla vet kliver Barcelona in i Champions League slutspelet kommande vecka och under eftermiddagen var det ligamatch hemma mot Malaga. Man får väl kalla det hela som ett litet genrep inför den stora matchen mot Manchester City, det skulle handla om att slipa på smådetaljer i spelet och det skulle bli en bekväm resa för Luis Enriques mannar. Så var tanken i varje fall men riktigt så blev det ju inte.

 

 

Malaga har inte prenumererat på segrar på Camp Nou, vi får backa enda till sent 90-tal, då hittar vi den senaste Malagasegern på Camp Nou. Det var på den tiden Luis Enrique spelade i klubben för övrigt. Men lördagen den 21 februari 2015 blev ett nytt historiskt fotbollsdatum då Malaga ännu en gång lyckades få med sig alla 3 poängen från Camp Nou. Hur var matchen då? Jag tycker att den här matchen visade att det går att rubba Barcelona. Jag har alltid upplevt Barcelona som ett lag som är omöjliga att rå på och speciellt på hemmaplan. Jag kom ihåg att Henok Goitom sa i någon intervju berättade i en intervju att när du möter Barcelona på Camp Nou då går du in med inställningen att det gäller att få till defensiven då du inte får låna bollen särskilt mycket. När Barcelona sedan börjar dra ifrån målmässigt då kände man som spelare att kan ni inte bara ta det lugnt nu. Och lite den känslan har jag fortfarande med Barcelona när laget är som bäst och ha en bra dag. Men idag hade Barcelona definitivt ingen bra dag, det här var inte alls den uppladdningen laget behövde inför stundande möte med Manchester City. Jag har tjatat sen det blev att Suarez skulle ansluta till klubben att Barcelona har världens bästa anfalltrio. Jag står fortfarande fast vid detta, för på pappret och potentiellt sett finns det inget annat lag i världen som kan mäta sig med den anfallstrion. Det finns fortfarande lag som har världsanfallare, Manchester City har Agüero, Real Madrid har Ronaldo PSG har Zlatan och så vidare men en ren anfallstrio av en digniteten det finns det ingen som har i jämförelse med Barcelona. Men det är aldrig så enkelt att du kan ha världens bästa anfallstrio på pappret det ska ju fungera på planen också. Och jag vidhåller min uppfattning att fortfarande har inte den här trion fungerat ihop helt och hållet än. Det jag tycker blir problematiskt med denna trio är att de påminner ganska mycket om varandra i spelstilen. Om vi börjar med Messi är han en spelare som kan gräva fram bollen ur trångt läge och sätta igång ett anfall helt på egen hand. Han är jättebra när det kommer till 1 mot 1 lägen, i den enskilda detaljen av spelet är Messi bäst i världen. Och när han väl har bestämt sig för att sätta fart mot mål då är det i stort sett ingen som kan stoppa honom. Neymar har jag sett tillräckligt mycket av för att kunna ha en uppfattning om vad det är för spelartyp. Jag tycker att han är en klassisk winger som håller till på kanten där han får utnyttja sin fart och vika inåt i banan och komma till avslut. Han är väldigt duktig på kombinationsspel och han är väldigt snabb i tanken. Han kanske inte har ett superbra skott men farten han har i sina löpningar och sin fina teknik i övrigt gör att han är otroligt vass. Han är absolut en blivande världsspelare det här är en spelare som förmodligen kommer att vinna guldbollen innan karriären är över. Om han gör det när Messi och Ronaldo fortfarande spelar det är en annan femma, men han är en mycket bra spelare. Och jag tycker att han börjat acklimatisera sig ganska bra i Barcelonas spel och det känns som att han börjar komma in i laget ganska bra. Han behövde 1 år på sig att acklimatisera sig och nu har han gjort det och nu är han en avgörande poängspelare för laget, jag tror att han är uppe i 16 mål hittills och då pratar vi bara i ligaspelet. Sedan har vi Suarez, denna kontroversiella och lite smått galna spelare ibland som filmar och inte viker sig för att bita folk när det passar. Skämt åsido jag var skeptisk till värvningen, men jag kan förstå att han kom till just Barcelona. Gör man en så bra säsong i ett både på pappret och i praktiken ett medelmåttigt Liverpool då är det inte konstigt att man får ögon på sig från Barcelona eller Real Madrid. Jag trodde ett tag att Real Madrid skulle värva honom men uppenbarligen var de nöjda med den anfallsbesättningen de hade där och då. Att man sen tog in Javier Hernandez på lån var ju fullkomligt värdelöst, Suarez hade fyllt en bättre funktion än honom för deras del men nu ska vi inte fastna i det. Jag tycker att Suarez är en väldigt nyttig spelare just för att han är så anpassningsbar. Det spelar ingen roll om du spelar honom på kanten som en winger, eller om du spelar honom mer centralt i banan han kommer ändå göra ett hundraprocentigt jobb. Han gjorde en herrans massa mål förra säsongen, 31 närmare bestämt i Premier League och det sjuka i sammanhanget är att hade han varit en ännu bättre avslutare då hade han nog varit uppe och nosat på 40 mål i Premier League för så pass mycket chanser skapade han. Det jag tycker att Suarez fortfarande saknar det är att gör de där enkla målen, det är inte lika ofta vi ser det. Jag tycker exempelvis inte att Van Persie är en bättre fotbollsspelare än Suarez men när det kommer till att vara mer het framför mål och kunna dyka upp där på främre eller bortre ytan och sätta pannan eller foten till då skulle jag nog säga att Suarez har lite att jobba med fortfarande. Men han är ändå en av världens bästa spelare, snabb som bara den och det är inte många mittbackar som klarar av att vinna en löpduell mot honom. Han har en bra teknik och bra blick för spelet och hittar ofta lösningar på svåra och trånga situationer. Barcelona har egentligen allt man kan begära längst fram i varje fall på pappret, men grejen är ju att det ska fungera också. Men jag tycker helt enkelt att det blir en världsstjärna för mycket på planen när alla tre spelar. Alla tre vill ha bollen mycket och vill stå för de avgörande målen och poängen och då blir det ett problem om det blir en intern kamp för att inte säga ett rent internt krig om vem som ska göra målen. Jag har sett Barcelona ganska mycket nu på slutet och jag ser att Suarez försöker anpassa sig och ta löpningarna för Messi, han tar de löpningar som ger mer för laget än för honom själv. Men vad får han tillbaka? Ja det är inte mycket, det är inte ofta Messi passar Suarez och pratar vi inte bara om den avgörande passningen utan även spel i sidled eller när Suarez har droppat ner och finns som en punkt att spela tillbaka bollen på inte ens då får han bollen. Min känsla är att Messi vill göra allting själv i stort sett. Han känner sig hotad av att det nu har kommit en till världsstjärna som i sina bästa stunder ligger på hans nivå. Vi har Neymar på vänsterkanten som har överglänst den här säsongen, men där känns det ändå som att Messi till viss del har accepterat att han finns i laget och vi får inte glömma att Neymar har gjort rätt mycket förarbete till Messis mål. Det är ofta vi ser Neymar lyfta bollen från vänsterkanten mot den bortre ytan och Messi kommer löpandes och försöker slå in bollarna. Men jag ser inte något riktigt tydligt samarbete mellan Messi och Suarez. Och jag lägger mycket skuld på Messi i det här läget, jag tycker det är upp till honom att han ska få ordning på att det stundtals ser så dåligt ut i Barcelonas anfallsspel. För Suarez försöker anpassa sig och tar löpningar för Messis skull och tittar inte bara rakt fram när han får bollen utan han lyfter faktiskt blicken men det gör inte Messi på samma sätt. Jag börjar mer och mer bli övertygad om att jag får rätt i min tes som jag hade inför säsongen. Å ena sidan får man i Suarez världens bästa anfallstrio men å andra sidan var jag skeptisk till värvningen då det inte går att ha tre spelare som ligger på den sjukt höga nivån i samma lag. Jag kommer aldrig hävda att Pedro är en bättre spelare än vad Suarez är, jag tycker fortfarande det är smått otroligt att Pep Guardiola föredrog Pedro före Zlatan under slutet av hans sejour i klubben. Men för att Messi ska bli nöjd och inte känna sig obekväm med situationen då kanske det är läge att ha Suarez på bänken och använda honom som inhoppare istället. Problemet med det argumentet är att om man nu skulle peta Suarez då blir det en väldigt dyr spelare att på bänken då han kostade runt 800 miljoner. Och det är klart att du lägger inte de enorma pengarna på en spelare för att ha honom på bänken. Jag tror att Luis Enrique och alla som är involverade i det här projektet hoppas på att Suarez ska komma igång och smälla dit mål efter mål och poäng efter poäng. Jag tror dock att så länge Messi finns i laget då kommer inte Suarez att bli den där storspelaren med Barcelonamått mätt. Han är som sagt en fantastisk spelare men för att han ska bli en bärande spelare för Barcelona och få ikonstatus bland supportrarna då behöver han få ännu mer utrymme och få mer eller mindre fria händer att göra vad han vill och det får han inte för det är Messi som bestämmer. Men det här kammarspelet mellan Messi och Suarez och till viss del Neymar det är inte det enda problemet som Barcelona brottas med. Jag tycker fortfarande att de sliter med sin backlinje som inte är bra nog. Idag spelade man med Dani Alves, Pique, Mathieu och Jordi Alba. Jag tycker att Dani Alves i första hand är en offensiv spelare och han klarar offensiven bättre än defensiven, jag tycker faktiskt att han har enorma brister i sitt försvarsspel om jag ska vara ärlig. Det är bara att kolla på målet som Barcelona släpper in, det är en utspark från målvakten och normalt drar man upp bollen på läktaren eller nickar bollen upp i banan. Men Dani Alves vill att det ska se snyggt ut och då drar en iväg en passning direkt på volley och den blir för lös och så blir det friläge och så var den dagen förstörd för Barcelona. Hans offensiva löpningar är fantastiska och han har ett skott som är riktigt bra, sen utnyttjas det för sällan då jag tycker att man skulle kunna låta honom ta frisparkarna men det är Messi som tar frisparkarna så enkelt är det. Han har en riktigt fin inläggsfot, jag skulle vilja säga att han är en av de bästa ytterbackarna i världen på att slå inlägg. Men ska du parkera bussen och stänga en match helt och hållet och försvara en 1-0 ledning eller en 2-0 ledning då hade jag inte startat med Dani Alves. Han gör det jättebra offensivt men han är inte den här som stänger sin kant och är en vägg som Ivanovic ofta är i Chelsea. Jordi Alba tycker jag är lite överskattad, han är en bra spelare det är inte det jag säger men han känns kanske inte som den typiska Barcelonaspelaren. Och jag tycker varken att han fyller funktionen både offensivt och defensivt, jag tycker att han har en förmåga att positionera sig fel. Han läser ofta situationer fel och går fram i banan när inte ska det och står kvar och faller när han inte ska det vilket gör att det ibland uppstår situationer då det borde varit offside men när det inte blir avblåst för att Jordi Alba inte varit pigg på att kliva upp i banan. Sen tycker jag inte att han är särskilt stark heller, han är inte någon klippa som kan stänga till på sin kant och jag tycker ofta att han ser lite osäker och blyg ut i sitt agerande på framåt och bakåt. Sedan kommer vi till mittbackssituationen, jag skulle vilja säga att det är synd för Barcelonas del att de inte får värva förrän i januari 2016 för det behövs mittbackar. Jag tycker att det blev extra tydligt för några veckor sedan då Barcelona spelade mot Bilbao på bortaplan, om jag minns rätt vann man den matchen med 5-2 men där var ju inte Pique bra. Pique har verkligen haft en konstig karriär i Barcelona, han var helt fantastisk i början av sin sejour i klubben. När han var som bäst då skulle jag nog säga att han var en fantastisk mittback och en av de bästa spelarna på den positionen. Men idag tycker jag inte att han är den där chefsgeneralen som går in och styr upp en defensiv. Det fanns en situation mot Bilbao då han går upp och nickar upp bollen i luften framför ögonen på Claudio Bravo, vart är kommunikationen där?. Jag tycker även att han är väldigt lat när det kommer till att sätta igång med passningar och uppspel och vara den som är med och bygger upp ett anfall vilket mittbackar ska vara bra på i dagens fotboll. Jag ser verkligen inte någon som helst anledning till att spela Pique från start. Han skulle passa suveränt som en backup, men som startspelare att vara nummer 1 bland mittbackarna och vara den som bär Barcelona till en Champions League titel eller ligatitel? Nej jag ser inte att han skulle kunna göra det. Han har gått från att vara fantastisk till att vara en riktig darrig mittback för att inte säga en ren säkerhetsrisk. Jag tycker att Pique idag ligger på samma nivå som David Luiz och det är inget gott betyg till varken David Luiz eller Pique det kan jag försäkra er om. Den stora förklaringen till Piques förfall är att han spelar inte längre med Puyol bredvid sig. De fungerade jättebra ihop, Puyol var en klippa och gjorde att Pique kände sig trygg i det han gjorde och han kunde göra ett gediget jobb i det tysta bakom en sån som Puyol. Och då kan jag ju tycka att okej Pique om det nu var så att det var lite Batman och Robin över dig och Puyol, nu när det mer och mer visar sig att det var Puyol som gjorde dig så fantastisk än att du individuellt var fantastisk då kanske det hade varit ett klokt beslut att flytta vidare. Jag tror absolut inte att Pique är en spelare du kan bygga ett försvar kring, inte i nuvarande skick. Nu kommer vi till Mathieu, jag tycker att han är en helt okej spelare men precis som jag känner att Jordi Alba inte är den där typiska Barcelonaspelaren känner jag inte att Mathieu är en typisk försvarsgeneral i Barcelonas mittförsvar. Han är lite för långsam och trög i sina löpningar för att han ska vara den där trygga punkten att bygga ett försvar kring. Han är fortfarande helt okej, han är hyfsat stark i duellspelet men han är ju inte den mest spelskicklige mittbacken som fotbollsvärlden har skådat han är ingen Sakho om man säger så. Jag tror inte heller att Mathieu är en mittback som du vinner titlar med, ja okej en cuptitel kanske Barcelona kan vinna med nuvarande mittbackbesättning men de riktigt tunga titlarna kan ju inte laget vinna med Mathieu och Pique i backlinjen det tror jag vi kan enas om. Det som gör situationen extra intressant eller oroväckande beroende på om man håller på Barcelona eller inte det är att Barcelona har 1 bra mittback i truppen idag och det är Marscherano. Problemet där är att han gör mer nytta på mittfältet och jag tycker att de ska spela med honom på mittfältet om han ska spela. Men som läget är nu måste Marscherano in i backlinjen för att få ordning på Mathieu och framförallt Pique, han behöver se till att de inte är ute flänger eller tar onödiga risker i straffområdet. Det fanns en situation i dagens match då både Mathieu och Pique lämnade Dani Alves helt ensam i straffområdet med två Malagaspelare, båda tittade på bollen. Fullkomligt vansinnigt försvarsspel och det håller inte på den här nivån och hade motståndet hetat Manchester City, Real Madrid eller Bayern München då hade den här matchen kunnat sluta hela 5-0. Men inte ens Marscherano kan bära upp den här backlinjen helt själv och för mig är han i första hand en defensiv mittfältare som håller till mellan backlinje och de offensiva mittfältarna som den spelare som städar upp och kompletterar de brister som de offensiva mittfältstyperna kan ha. Men att Barcelona i nuläget står och faller med Marscherano när det gäller backlinjen, det är ju ett fantastiskt betyg till Marscherano men det är ju inget gott betyg till Pique och Mathieu såklart. Vermaelen finns i truppen men han har varit skadad hela tiden och det är klart att det fanns nog en tanke om att han skulle kliva in och bli den där försvarsgeneralen som tar tag i spelet när det blåser på toppen. Men för mig är det solklart att Pique och Mathieu håller inte på den här nivån, det är inte mittbackar du vinner de tunga titlarna med. Nu talar jag emot mig själv för Pique har vunnit tunga titlar med Barcelona, men då hade han Puyol bredvid sig. Det var Puyol som gjorde Pique bra, men individuellt sätt är han inte tillräckligt bra det har han bevisat den här säsongen om inte annat. Sen tycker jag att mittfältet är lite för svagt också då Xavi och Iniesta inte är lika bra längre. Sergio Busquets tyckte jag i dagen match mest smög omkring och ville knappt delta i spelet, ska han vara den som balanserar upp de bristerna som Pique och Mathieu har då kan inte han smyga omkring och se ängslig ut här gäller det att visa lite mer pondus så att ens medspelare känner sig trygga. Rakitic tycker jag inte fyller någon större funktion och jag hoppas inte att det var han som var tänkt att ersätta Fabregas, i så fall har Barcelona misslyckats totalt med det för Fabregas är en mycket bättre spelare än vad Rakitic är.

 

 

Jag vill avsluta med att kort prata om Luis Enriques framtid i Barcelona. Han gick ut när det blåste som mest kring honom att han kommer avgå om spelarna inte längre hade förtroende för honom. Jag tvivlar inte en sekund på att spelarna har förtroende för Luis Enrique, jag tror inte heller på det snack som har varit om att han ska ha tappat omklädningsrummet och att den goda stämningen i truppen har gått förlorad. Det här är ingen duvunge som har klivit in och tagit över som tränare utan det här är en av de absolut största spelarna i klubben historiskt sett. Och enligt mitt tycke är Luis Enrique en väldigt duktig tränare sett till vilka resultat han har åstadkommit. Jag vet att många förmodligen inte kommer att hålla med om detta men jag tyckte att han gjorde ett väldigt bra jobb när han var i Roma. Man måste se till hur situationen i Roma var där och då, Luis Enrique tog över ett lag i kris och hans uppdrag måste ändå ha varit att bygga någon form av stabil grund att stå på. Men han kunde inte lyfta Roma till några högre höjder och visst en 7:e plats var säkert inte Romasupportrarna nöjda med då och det är säkert inte nöjda med vad Luis Enrique gjorde med laget såhär i efterhand. Men han lyckades ändå få någon form av ordning och struktur i Roma som verkligen var ett lag i totalt förfall. Jag tycker även att han gjorde det bra i Celta Vigo. Han har dessutom tränat Barcelona B, det var där han inledde sin tränarkarriär så jag tycker att han har gjort det bra som tränare. Om man jämför med Mourinho eller Ancelotti då är han nog inte en fantastisk tränare, men jag kommer aldrig vika från att det är en väldigt duktig tränare och det han gjorde med Roma var riktigt bra gjort med Romamått mätt. Men trots mina lovord är jag ändå orolig för Luis Enriques framtid i Barcelona. Det har känts som att han har börjat få ordning på laget helt och hållet efter att man gjort riktigt bra resultat i ligaspelet efter att man gjorde den där bedrövliga matchen mot Real Sociedad på bortaplan då man förlorade med 1-0. Efter den matchen hände någonting och jag tycker att Barcelona har sett riktigt bra ut. Och jag har börjat måla ut de som en vinnare i Champions League, enbart baserat på att anfallstrion ändå göra sina mål trots att jag tycker att de inte borde fungera ihop. Men trots att kemin verkligen inte är den bästa mellan de där tre herrarna gör Neymar och i synnerhet Messi sina mål. Och på slutet har Barcelona kört på att skicka upp bollarna till anfallstrion så fort som det bara går och då har de gjort fler mål än motståndaren och kunnat vinna matchen på det sättet. Men idag var man tillbaka på ruta 1 igen, nu var föll man in i det där otroligt krampaktiga spelet och där Messi spelade mest för sig själv och Suarez inte alls kom till sin rätt. Backlinjen med Pique som största syndabock visade i allmänhet upp ett inte så förtroendeingivande försvarsspel. Och då undrar jag hur stor del har Luis Enrique i det hela? Ska han inte kunna få spelarna att ligga på sin högstanivå hela tiden? Självklart kan man göra en sämre match men man ska inte falla ner på en sådan dålig nivå som Barcelona hade idag och mot Real Sociedad borta. Och jag börjar mer känna att om det inte blir någon tung titel för Barcelona den här säsongen då tror jag att Luis Enrique kan komma att få gå redan efter 1 år. Jag vet inte riktigt vart det här bygget är på väg och vad Barcelona som klubb har tänkt sig. Ser man Luis Enrique som den blivande stortränaren som ska verka i klubben under många år framöver vid tränarbänken, eller föll valet på honom mest för att det är en av de största profilerna i klubben nu lyfter vi in honom och ser vad han går för? Jag har ingen aning men känslan är att han kanske inte är det mest långsiktiga alternativet för Barcelonas klubbledning. Skulle laget åka ur mot Manchester City och man inte vinner ligan, då undrar jag om Barcelona som klubb accepterar det. Jag kan tycka att skulle utfallet bli som jag la fram det nu med ingen tung titel och känslan är att de inte är det där riktiga topplaget i europeisk toppfotboll igen då är min känsla att Luis Enrique får gå. Jag tror Barcelona är en klubb som alltid vill vare nummer 1, de nöjer sig inte bara med något år här och där det ska vara nummer 1 varje år man vill villa både ligan och Champions League hela tiden. Och har man den attityden då blir det lätt att huvuden får rulla. Sen kan man argumentera för att sparka Luis Enrique efter 1 säsong på grund av uteblivna titlar vore lite naivt och att man inte har någon särskilt sund bild av verkligheten men jag tror likväl att det är så Barcelonas klubbledning kommer att resonera om det blir som jag la fram det nu. Men det är klart att när man ser Barcelona i dagens match mot Malaga och i Real Sociedad matchen framförallt det är klart att det är inte bra, det sänder fel signaler utåt sätt. Det gäller att man inte faller ner på den här nivån för ofta för då kommer det inte bli någon ligatitel eller Champions League titel utan då får man nog nöja sig med en cuptitel vilket jag förmodar att man kommer att sopa hem. Men den här våren blir en viktig vår för Barcelona som klubb men framförallt för Luis Enrique. Går det inte som Barcelona har tänkt sig, då kan det bli så att han får bära hundhuvudet för det och då kommer hans tränarkarriär att få sig en liten törn. Och då kan det vara så att han får lämna det absoluta toppskiktet av klubbar och träna klubbar där det finns en potential att bygga upp någonting större men med begränsade resurser. Jag hade gärna sett honom i Liverpool, jag tror att han skulle kunna göra jättebra jobb där. Men nu ska vi inte prata Liverpool, vi tar det en annan gång. För att summera det hela, min tes är att det är ingen garanti att Luis Enrique tränar Barcelona till hösten. Allt hänger på hur det går i ligaspelet och i Champions League. Han måste vinna någon av de titlarna, annars tror jag att Barcelonas klubbledning får nog redan efter 1 år och bryter kontraktet med honom. Och jag tror att han själv inser att fotbollsvärlden är så pass hård nu att blir inte resultaten som de ska och framförallt i klubbarna av den här digniteten då får man stiga åt sidan ganska snabbt. Men det kan ju ha varit så att Barcelona bara var ur form idag. Eller var detta början på en negativ trend? Svaret på den frågan lär vi få efter dubbelmötet mot Manchester City om inte annat. Men vart är Barcelona på väg? I vilken riktning rör man sig? Det är omöjligt att sia om efter att ha sett Barcelona falla mot Malaga, Barcelona 0 Malaga 1.