sportviktorn

 

Under förra veckans omgång av Champions League så var det inte Juventus seger över Chelsea som stod i fokus. Det var inte heller det faktum att Manchester City för andra gången i rad fick respass redan efter gruppspelet efter 1-1 mot Real Madrid. Det som de flesta har pratat om var faktiskt en helt annan händelse i en helt annan match och den händelsen inträffade på Parken i Köpenhamn.

 

 

Luiz Adriano tog ett mycket kontroversiellt beslut då han valde att jogga upp med bollen till målvakten i Nordsjälland och rulla in bollen i mål. Varför var detta då så kontroversiellt? Jo för att Nordsjälland hade en spelare som låg skadad och därför förväntade sig nog alla att Adriano skulle spela tillbaka bollen till Nordsjälland som kunde starta matchen igen. Det här har upprört många vilket är fullt förståeligt men samtidigt ändå inte. Jag har varit skeptisk till den här så kallade "regeln" att laget "måste" spela tillbaka bollen till motståndaren efter att en spelare har legat ner på marken skadad. Sedan självklart så kan man bli part i målet och hade jag varit Nordsjällandsupporter så hade jag säkert varit rosenrasande över Adrianos agerande. Men nu är jag objektiv i det här fallet och försöker se detta ur ett större perspektiv. Jag tycker det är fel att Luiz Adriano blir avstängd efter detta, jag tycker det är helt uppåt väggarna det finns ingen som helst anledning att man stänger av honom. Visst hans agerande kan jag tycka är onödigt så långt kan jag sträcka mig, men han har samtidigt inte gjort något fel enligt regelboken. Det är så ovanligt att sådana här situationer dyker upp så därför inbillar man sig kanske att det är en regel som ska följas. Men detta är alltså en oskriven regel och som alla står bakom och därför så spelar man 99 gånger av 100 tillbaka bollen till motståndaren och sedan så är matchen igång igen. Det jag är nyfiken på är att om ändå inte domaren kunde varit lite mer flexibel i den här situationen. Skulle det inte kunna gå att bara stoppa spelet och ta om nedsläppet och bara tala om vad som gäller. Samtidigt så är det svårt det har jag full respekt för, det är ju bara kolla på domarens reaktion efteråt "Ja vad ska jag göra". Här har vi ett litet problem som kan bli ett väldigt stort problem om fler börjar ta efter Luiz Adrianos agerande. Skulle det inte kunna gå att man bara tar om nedsläppet och sedan är det inget mer med det. Eller ska vi låta spelarna få bestämma själva helt enkelt, antingen så spelar dom tillbaka bollen eller också så gör man det inte. Den sistnämnda lösningen tror jag mer på än den första. Jag kan tycka att Nordsjällands spelare är lite väl naiva och bara tar för givet att Schaktar ska spela tillbaka bollen. Hur går det att ta för givet när regelboken inte ens talar om att man ska spela tillbaka bollen. Det här är en oskriven regel som brukar följas men det är absolut inget regelbrott Luiz Adriano gör i det här fallet. Jag tycker det är helt fel att han nu blir avstängd på grund av detta det finns ingen som helst logik i detta. Hans beslut i den här situationen var onödigt men absolut inget regelbrott och därför är det åt helvete att han blir avstängd efter detta.

 

 

Helgens stora match var såklart den som spelades på San Siro klockan 20:45 igår. Den italienska El classicon, den inträffar nämligen när Milan möter Juventus och igår kväll var det alltså dags igen för dessa 2 anrika klubbarna att drabba samman igen.

 

 

Det blev en match som vi nog inte riktigt hade förväntat oss. Milan började väldigt bra och satte full fart från början. Juventus hade enormt svårt att hantera Milans höga press i försvarsspelet. Juventus som gjort sig kända för sedan Conte tog över med sin aggressiva offensiva försvarsspel fick igår helt enkelt smaka på sin egen medicin. Juventus kom upp på offensiv planhalva men utan att skapa några riktigt klara målchanser. Det var Milan som ju längre den första halvleken gick började samla ihop till ett välförtjänt ledningsmål. Tyvärr så skulle man sitt mål också, tyvärr säger jag dels för att jag som bekant håller på Juventus men det är inte det som svider mest gällande gårdagens match. Det som gör mig bekymrad just nu är domarinsatsen, vilka felaktiga och knasiga beslut det kan bli och som får en sådan hård konsekvens. Jag har granskat och kollat igenom reprisbilderna gällande Milans straffsituation och jag kan med handen på hjärtat fortfarande inte fatta hur det kunde bli straff. Det har funnits betydligt mer glasklara straffsparkar som borde ha delats ut men som inte gjort det. När nu bollen inte ens tar på handen så blir man ju bara helt bedrövad och man vill ju bara dra en filt över sig och glömma allt som har med fotboll att göra. Jag vet det måste vara ett helvete att vara domare ibland, men nej inte ens den här situationen kan jag ställa mig bakom beslut det är fullständigt bedrövligt helt enkelt det är ingen straff. Nu kan vi döda myten om att Juventus skulle vara det laget som får med sig alla domslut som är tveksamma liksom att Manchester United skulle få med sig alla tveksamma domslut det där är inget annat än en myt. Straffen tog Robinho hand om, Buffon var på bollen men styrde den bara vidare in i mål.

 

 

I den andra halvleken så försökte Juventus att skruva upp tempot och öka pressen mot Milan. Mycket riktigt så fick Juventus ha mycket boll och Milan samlade ihop sig för att försvara sin ledning. Dock så blev det aldrig riktigt farligt när Juventus kom till anfall, den där sista lilla passningen in i straffområdet uteblev. Vucinic hade ett bra skott som Amelia kunde tippa till hörna och Sebastian "Atommyran" Giovinco höll på att göra helgens mål när han gav sig på en cykelspark men bollen utanför. Det finns inte så mycket mer att säga om matchen i sig, Milan vann rättvist man var pigga och stod för säsongens bästa match. Samtidigt som Juventus gjorde sin klart sämsta match, med handen på hjärtat så hade känslan varit att Juventus stal med sig nån poäng om det inte hade blivit förlust för såpass rättvis var Milans seger. Jag tror att det här kan ha varit matchen då det vände för Milan. Det har varit väldigt tungt under hösten och säkerligen en hel del mörka rubriker i Gazzetta dello sport, nu tar Milan en rejäl skalp mot regerande mästaren med 1-0. Milan blev även i veckan klara för åttondelsfinal i Champions League, så det finns en positiv känsla i truppen som Milan ska se till att ta vara på och bevara detta självförtroende. För spelar Milan som det gjorde igår så finns det goda chanser att laget kan klättra uppåt i tabellen och kanske kan utmana om en plats i Europaspel även om det såklart är än bra bit uppåt till topp 4.

 

 

Juventus åh sin sida vi vet vad dom kan prestera, när de får alla bitar att klicka tillsammans så är det ett ruskigt starkt lag och svåra att möta. Jag tror helt enkelt att det tuffa spelschemat börjar göra sig påmint nu för Juventus för det såg väldigt segt ut igår på San Siro. En sak att förlora men på det sättet man förlorar på känns inget vidare. Självklart är det en svår omställning, efter den fantastiska matchen mot Chelsea tidigare under förra veckan så ska alltså laget åka till San Siro och ställa om till ligamatch igen det är påfrestande. Sällan har vi sett lag som har klarat av att gå långt i Champions League och samtidigt ta hem ligatiteln eller om ens ta en europaplats. Juventus står inför en tuff prövning nu, dels så är det derby på lördag mot Torino (Il derby della mole) och sedan så väntar även ett avgörande i Champions League om det ska bli åttondelsfinal eller inte. Juventus ser riktigt stabila ut men frågan är om man ändå inte behöver se över truppen och sälja nån spelare i januarifönstret och även plocka in någon med ytterligare spjutspets i anfallsspelet. För Juventus med Antonio Conte vid rodret är ett kollektiv, men den där riktiga målskytten som kan dyka upp från ingenstans och vara tungan på vågen i matcherna den spelaren har inte Juventus i sin trupp idag.

 

Liverpool FC är som bekant inte det Liverpool som vi vant oss att se under en tid tillbaka, hur långt bakåt i tiden man nu väljer att gå. Dagens Liverpool är ett lag som ständigt söker och letar efter framgång, här finns det en hunger efter framgång men den framgången har uteblivit.

 

 

I eftermiddag så var det då dags för match i Premier League igen, den här gången stod Swansea för motståndet. Rodgers var tillbaka hos sin gamla arbetsgivare Swansea, som slog ut Liverpool ur Carling cup tidigare i höst. Idag hade jag en förhoppning om att det skulle vända, efter att det lossnade mot Wigan senast förra helgen så tändes ändå en liten strimma av hopp och framtidstro. Jag tycker mig ändå se att spelarna börjar hitta sina roller och sättet att tänka fotboll springa möta upp bollen för att skapa ytor för medspelare och så vidare.

 

 

När domaren blåste av matchen i Wales så var Liverpool tillbaka på ruta 1 igen. Ett tamt lag, utan spelidé som ser oerhört tveksamma ut när det gäller att fatta avgörande beslut på offensiv planhalva. Ibland var det till och med så att spelarna var väldigt naiva och såg nästan lite sega ut. Stewart Downing slarvade en hel del med sina uppspel från sin vänsterbacksposition, vid ett tillfälle kunde det mycket väl har resulterat i ett baklängesmål som förmodligen hade blivit avgörande. Det finns fler frågetecken som går att peka och det är ju det här med laguppställingen. Jag har sagt det flera gånger om och jag kan påpeka detta igen, jag förstår verkligen inte vad Brendan Rodgers ser hos Jordan Henderson liksom vad Kenny Dalglish såg hos honom. En del hyllar honom att det finns en stor talang som man ska ta vara på. Enligt mig, oduglig totalt överskattad spelare. Värvningen av Jordan Henderson måste vara en av de sämsta värvningarna som Liverpool gjort i modern tid, bortkastade pengar i sjön? Jo tjenare. Joe Allen som Liverpool höll på att anstränga sig med att få honom till klubben, ja vad har han presterat och visat upp i Liverpooltröjan? ja jag vet inte han har passat bra i sidled om inte annat. Det är så otroligt många fel i 2012/2013 :s upplaga av Liverpool. Skulle kunna rada upp exempel på dåliga värvningar och allmänt vad som inte stämmer i Liverpools spel men jag ska försöka gå över till det positiva. José Enrique har varit väldigt bra i de 3 senaste matcherna. Han har fått en mer offensiv roll och får mer lägen att komma runt på kanten och slå inlägg med sin fina vänsterfot. Sedan är ju nackdelen att han är enfotad, men han har varit bra på sista tiden. Även idag så kom han runt på kanten och kom till inläggslägen men de blev tyvärr resultatslösa. Försvarsspelet får man väl ändå lyfta fram som positivt laget håller nollan, Reina i målet får mycket hjälp av sina försvarare. Martin Skrtel fortsätter att vara den klippa i backlinjen precis som Liverpool behöver, liksom Daniel Agger. I stort sätt varje nickduell i straffområde vann Skrtel och Agger och det känns ändå tryggt att ha 2 stabila klippor där bak i mittbackspositionerna.

 

 

För att försöka sy ihop säcken lite så var Liverpools försvarsspel idag bra, medan anfallsspelet var långtifrån godkänt. Visst spelmässigt som helhet så är väl prestationen fullt godkänd. Fast om jag ska vara ärlig så struntar jag fullständigt i hur mycket bollinnehav Liverpool har i matcherna. Du kan vinna bollprocenten i match efter match men vinner du inte matchen så är det ingen som kommer och påminner dom om att du faktiskt vann bollinnehavet och därmed har du något att vara stolt över. Därför tycker jag att tränare Rodgers borde börja inse faktum att just nu så är Liverpool en klubb i kris som kämpar och stångar sig blodiga men får inte så mycket betalt för det. Ett tydligt exempel på att Liverpool inte mår bra är hur otroligt långsamt det går när bollen ska från egen planhalva till motståndarens planhalva, ibland så hinner ju hela laget att jogga hem innan Liverpool har tagit upp bollen där. Ett annat exempel är Liverpools jätteläge som man borde tagit vara på, Suarez och Sterling kommer i ett 2 mot 1 läge. Suarez passar Sterling som passar tillbaka till Suarez, en på tok alldeles för lång passning och Suarez tvingas springa och hämta bollen medan Swansea har hunnit samla sig och så var den målchansen bortblåst. Brendan Rodgers måste från och med nu sluta upp med att luta sig mot att prestationen var bra men poängen har uteblivit, för det håller inte hur länge som helst. Så stort tålamod har inte vi supportrar att ligger Liverpool kvar där dom gör nu i omgång 25 så lär nog pressen öka på Rodgers. Liverpool måste bara ta sig ur den här krisen som de befinner sig och börja plocka poäng. Liverpool har förvisso inte förlorat i ligan sedan matchen mot Manchester United vilket var i september, men det har varit för många kryss på sista tiden. Kryssa sig fram borta då och då kan absolut vara bra om man ligger i topp, men i den här situationen som Liverpool befinner sig i nä då är det bara 3 poängare som räknas.

 

Idag satt jag och kollade på Manchester United som tog emot krislaget QPR som låg jumbo hopplöst sist på 4 ynka poäng. Manchester United jagade serieledning och QPR jagade viktiga poäng i bottenstriden. QPR som fimpat Mark Hughes och istället tagit in Harry Redknapp. De som håller på det där Londonlaget med rugbytröjor hoppas nog att Harry Redknapp kan göra likadant som man gjorde när han kom in när Tottenham hade sin kris och räddade dom kvar i Premier League.

 

Matchen på Old Trafford var inte den bästa av matcher vi har sett. Förväntat matchbild där United hade bollen mest och det frågan var inte om utan när man skulle få hål på QPR som mest fick ägna sig åt försvarsspel. Men jag blev väldigt imponerad av det jag såg av QPR framförallt av det jag såg under den första halvleken. Jag tycker inte alls att det är så usla som kanske tabellen visar, utan dom försökte verkligen bjuda till dans mot United på bortaplan inte illa. Klasskillnad stor klasskillnad dock när lagen skulle göra snabba omställningar. När QPR skulle ställa om så tog det lite för lång tid innan bollen kom upp på offensiv planhalva och nära målet, när United ställde om oj vad det gick undan och QPR får vara tacksamma att United inte lyckades ta vara på de i första halvleken.

 

 

Den andra halvleken skulle få en intressant utveckling. För från ingenstans egentligen så lyckas QPR peta in bollen i mål och helt plötsligt så var det 0-1 på resultattalvan på Old Trafford. Är det möjligt? Skulle säsongens absolut största skräll inträffa just idag. Skulle jumbon QPR som egentligen bara borde gå ut på planen för att hålla siffrorna nere eller försöka hålla 0-0 så länge det gick vara så fräcka att ta med sig alla 3 poängen?. Svaret på den frågan skulle till slut bli nej, ett "Big no no". För efter ledningsmålet så började United skruva upp tempot rejält och då var det inget snack om saken om vem som skulle vinna matchen. På 10 minuter så hade United tack vare Evans, Fletcher och Javier Hernandez vänt på steken till 3-1 och 3 säkra poäng för United och serieledning.

 

 

Trots att QPR tog ledningen i matchen så kändes det ändå aldrig riktigt farligt för att United skulle tappa viktiga poäng i toppstriden. För att vinna eller ta poäng överhuvudtaget på Old Trafford så är det nästan bättre att ha 0-0 i halvtid än att ta ledningen i den andra halvleken eller att leda med 2-0 i halvtid. Det kan låta sjukt verkligen men faktum är att vända matcher och komma tillbaka från besvärliga situationer i matcherna det är Sir Alex mannar experter på. Det finns flera exempel och jag dra det senaste exemplet från förra helgen när Aston Villa har United i rejäl gungning och leder med 2-0 på sin hemmaplan. Vad händer då? Jo Sir Alex slänger in Hernandez som går in och gör hattrick och så var 3 poäng säkrade och räddade. Samma sak i dagens match, QPR gör 0-1 och man tror att ja kanske ska det bli en skräll ändå och så tar det 10 minuter och så har United avgjort matchen. Ett baklängesmål och så var den matchen avgjord eftersom man alltid har med sig att det här kommer United att fixa. Man blir både irriterad och börjar nästan skratta åt de, hur lyckas dom vända på steken så ofta som de gör det?. Man tycker ju att verkligheten måste komma ikapp detta United någon gång att de inte räcker till och kanske tappar en del placeringar i ligaspelet men icke då. United är i och med dagens seger upp i serieledning igen, man jagas av lokalkonkurrenten City i första hand. Jag har sagt inför säsongen att det bucklan kommer att hamna i Manchester i år igen. Frågan är bara om det kommer bli i den röda delen eller i den ljusblå delen?. Som det känns nu så känns det som att United mycket väl kan ta ytterligare en ligatitel. Derbyt på Ethad Stadium i början på december lär sända en hel del signaler om vart bucklan hamnar till våren.

 

 

Det här inlägget kan komma att dyka upp lite överraskande här på bloggen, jag är ju sportokig av mig och det här är ju som bekant numera sedan en tid tillbaka en fotbollsblogg. Men film är faktiskt mitt stora sidointresse. Av den anledningen kommer här lite tankar om den avslutande filmen av Twilightsagan Breaking dawn part 2.

 

 

Bella är nu vampyr och filmen tar passande nog vid där den förra slutade, då man ser Bellas röda ögon och hur kameran filmar Edward och runtomkring i familjen Cullens hus med lite suddig bild. Till skillnad från de andra filmerna så är det helt ny Bella vi får se i den här filmen. Bella är snabb och stark och visar lite mer känslor, konkret exempel på detta är i inledningen då hon blir riktigt upprörd när hon får reda på att Jacob har präglats på hennes dotter Renesmee. Hon tar då ett hårt grepp om Jacobs nacke och släpar ut honom utanför huset och konfronterar honom och när Jacob kallar Renesmee för "Nessie" så blir Bella ännu mer provocerad och slår ner Jacob. Bellas tid som människa är över och hennes nya liv som vampyr har börjat. Det var detta hon hela tiden hade väntat på och hon trodde nu att allt var tryggt. Bella och hennes nya familj var säkra för all framtid, men så finns det ju fortfarande en hake kvar. Irina en släkting till familjen Cullen som inte var så glad över att Bella och Edward bjöd in Seth till deras bröllop bland annat får en dag syn på Bella Renesmee och Jacob på vintern. Renesmee leker och fångar snöflingor och hon fångar de genom att sväva upp i luften och får tag i de. Bella får syn på Irina som ganska snabbt försvinner från platsen. Efter ett tag så blir det mer och mer tydligt vad det är som pågår. Irina har rapporterat något till Volturi. Till slut så är det uppenbart varför Volturi är på väg till familjen Cullen för att angripa dom enligt den syn som Alice som kan se in i framtiden har sett. Volturi tror att Bella och Edwards dotter Renesmee är ett odödligt barn och att skapa ett odödligt barn det gör man inte ostraffat. Det innebär att man råkar ut för Volturis hårdaste straff, nämligen att dö. Tiden är knapp, familjen Cullen måste samla ihop en grupp med vampyrer som kan styrka att Reneesme inte är ett odödligt barn. Från världens alla hörn ansluter sig andra vampyrer till familjen Cullen redo att stå upp mot Volturi. Varulvsflocken står till skillnad från förra filmen nu bakom familjen Cullen igen då Jacob har präglats på Renesmee, eftersom att den som en varg har präglats på får inte skadas. Alice och Jasper försvinner helt plötsligt utan att tala om varför vilket skapar en ovisshet och frågetecken i filmen. De resterande gör sig redo att en gång för alla göra upp med Volturi.

 

 

Filmen som sådan tyckte jag var helt fantastisk. Det är absolut min favorit utav de 5, för detta var den episka avslutningen på detta otroligt spännande äventyr. Jag tror att det som de som inte är något fan av Twilight irriterar sig mest på är att det är helt enkelt för lite blod och för lite action. Jag tycker då såklart tvärtom att det är bra jag gillar den här lite mera snälla tolkningen av fenomenet vampyrer och varulvar. Man kan göra alla möjliga olika tolkningar av sagor och fenomen och den skildring och tolkning som Twilightsagan ger av vampyrer och varulvar gillar jag skarpt. I den här filmen var det inte lika mycket action som jag först trodde att det skulle bli. Utan den ligger kvar och håller sig till det här lugna tempot under väldigt lång tid. Samtidigt så känner jag att ju längre det går så bygger den upp mer och mer spänning och förväntningar inför uppgörelsen på isen med Volturi och vad som komma skall. Jag tycker ändå att den här filmen håller för att vara 2 timmar lång, även om större delar av de 2 timmarna är rätt mycket stillastående drama och inte så mycket action. Men det blixtrar ändå till ibland och här kommer nu den röda tråden som har hängt i samtliga filmer i den här sagan. Under samtliga filmer så har det ändå någonstans under ytan funnits en spänning som legat och kokat hela tiden. Det kan vara att Alice får en syn in i framtiden eller att Edward läser någon tanke, eller rentav bara en misstänksam orolig blick.

 

Om jag bara lite kort ska beröra slutet det så omtalade slutet bland framförallt oss som gillar Twilight och som det har snackats om över olika forum på nätet. Den slutscenen var nog bland det absolut värsta jag har varit med om, när den var över så var jag alldeles färdig och jag satt nästan med en liten tår i ögat. Från hopp till förtvivlan verkligen, eller i det här sammanhanget så kanske det passar bättre med att vända på det och beskriva slutscenen som från förtvivlan till hopp. Eller? Jag tyckte att tvisten var helt genialisk och jag tror att ni som inte sett filmen än kommer att uppskatta den för jag gör det verkligen. Nej jag tänker inte säga mer än så gå och se filmen och ni kommer att förstå direkt vad den här spännande tvisten som gav mig en stor chock var för något. Det har framfört den och lagt in den väldigt snyggt och det kommer verkligen som ett överraskningsmoment likt i en skräckfilm när man blir skrämd.

 

 

Det har varit enormt roligt att ha fått följa med på den här resan som det har blivit. Att få se vad karaktärerna går igenom och hur deras karaktärsdrag förändras under filmseriens gång. De tydligaste exemplen är Bella, jämför henne med bara Breaking Dawn part 1 med part 2 en helt ny Bella. Jämför Jacob med den Jacob i framförallt New Moon och Eclipse, det är en helt ny Jacob det är nästan så att man knappt kan tro att det är samma person. Med det sagt så är det såklart ganska uppenbart vad betyget blir, det är givetvis en 5:a på en skala av 5 full pott absolut. Jag undrar om jag någonsin har delat ut en 6:a? Det är nästan på gränsen, så tagen blev jag och så mycket uppskattade jag denna avslutning av denna filmserien. Jag har sett den 1 gång och jag tror att det inte är omöjligt att jag sätter mig i biosalongen en gång till bara för att luta mig tillbaka och bara njuta av den. Det har dragits igång lite rykten om att det skulle komma någon slags fortsättning på denna. Jag säger såhär att det skulle det säkert gå att göra men snälla kan vi inte få minnas Twilight för någonting riktigt bra och ta farväl av sagan nu?. Så låter vi Twilight finnas med oss för resten av våra liv, vi bär med oss sagan vart vi än går. Hejdå Twilight tack för att jag har fått vara med om en av de absolut bästa filmupplevelser, kommer bära med mig detta för resten av mitt liv. Och jag avslutar med den raden som var ledorden till den här avslutningen av detta äventyr.

 

 

"The epic finale that will live forever"

 

 

The Twilight Saga Breaking Dawn part 2

 

Betyg: #####

 

Serie A består av många heta, spännande och helt fantastiska derbyn. För visst kittlar det när man tar upp derbymatcher som de i Rom mellan Roma och Lazio. Eller ett derby inför ett fullsatt och kokande San Siro mellan Milan och Inter. Nu när Torino är uppe i Serie A igen så kan vi se fram emot derby i Turin mellan Torino och Juventus. Men ikväll var det en helt annan match som spelades och det derbyt som en del (jag själv inräknad) anser vara Italiens hetaste derby.

 

 

Det var nämligen derby i Genua, Il derby della Lanterna. Den stora fyren som är symbol för hamnstaden och för det stekheta derbyt mellan Sampdoria och Genoa. Ångestladdat är absolut inget begrepp som används i onödan för det var vad det verkligen handlade om ikväll. Både Sampdoria och Genoa låg på nedflyttning på fel sida strecket inför kvällens match. Sampdoria som inledde säsongen starkt och radade upp en del segrar bland annat en meriterande seger på San Siro i premiären mot Milan men sedan har det gått spikrakt åt skogen och laget hade rasat ner till 19:e plats. Genoa som också har haft en märklig säsong och som har gått väldigt tungt på slutet med matcher och poäng som glidit de ur händerna jag tänker bland annat på matchen mot Roma då man tappade en 2-0 ledning till förlust då matchen slutade 2-4.

 

 

Matchen då ja det blev som väntat rätt mycket kamp och tuffa dueller inte speciellt mycket till skönspel men det kan man inte räkna med i sådana här matcher, speciellt inte när läget i tabellen ser ut som det gör. Det var en väldigt märklig första halvlek, jag tycker Genoa hade ganska bra kontroll på händelserna under den första halvleken utan att kanske skapa så värst många målchanser. Att Sampdoria öppnade målskyttet kändes inte helt logiskt. Det var för övrigt Andrea Poli som gjorde målet, det är ingen van målskytt men det kunde ju inte bli ett bättre tillfälle att slå till mot bittra lokalkonkurrenten Genoa. Sedan så fick publiken på Stadio Luigi Ferrari se ett av de dråpligaste självmål som gjorts. Sampdoria kommer runt på högerkanten och ett inspel kommer mot mål, det ser helt ofarligt ut och det är inte ens en målchans men Genoaspelaren halkar på något märkligt sätt och bollen rullar retfullt in i mål. 2-0 för Sampdoria som hade skaffat sig en rejält grepp om det här derbyt och var på god väg att få sin revansch för det senaste derbyt som Genoa vann med 2-1. Med tanke på att det brukar bli ganska målsnålt mellan de här båda lagen så kändes matchen punkterad. Goda råd var dyra för Genoa som ändå satte full fart från början i den andra halvleken då man verkligen ryckte upp sig och visade lite yrkesstolthet och verkligen ville ge sig själva chansen att ta sig in i matchen. Till slut så fick man betalt för sitt slit, Vargas som skickat in en del inlägg med sin fina vänsterfot fick två chanser och på den andras skickade han in bollen i straffområdet och efter lite flipperspel så kunde Mobbile sätta dit 2-1 och hopp för Genoa. Det blev dramatiskt under de sista 10 minuterna då Genoa försökte trycka på och få in en kvittering som ändå med tanke på att man låg under med 2-0 i halvtid fick ses som ett godkänt resultat även om oavgjort hade varit som 2 förlorare ikväll. Men Genoa kom inte närmre än så, bästa chansen var Vargas som fick ett läge men högerfoten inte lika bra som den vänstra och skottet strax utanför. Sampdoria kunde mot slutet ställa om och göra 3-1 och en stor del av Stadio Luigi Ferrari explorade i jubel.

 

 

Sampdoria tog i och med kvällens seger ett stort kliv uppåt i tabellen, om jag uppfattade det rätt så klev man upp hela 4 placeringar så jämn är tabellen. Genoa är kvar på jumboplatsen. Kvällens seger var väldigt viktig för Sampdoria, vi vet alla vad det betyder att vinna ett derby med all prestige och rivalitet som finns även om just rivaliteten känns mest fansrelaterad. Det har varit väldigt oroligt i klubben på sista tiden, då ultrasgrupperna har satt hård press på laget att börja prestera. Så sent som förra helgen så attackerades Sampdorias spelarbuss och i veckans så hölls ett möte mellan ultrasgrupperingen och klubben på begäran av supportrarna. Ingen vet vad som hade väntat Sampdoria om de förlorat den här matchen, det helvete som man hade fått gå igenom väntar nu istället för Genoa. Dessa båda klubbar har fått vara med om att deras respektive supportrar ställt en omänsklig press på laget. Sampdoria klarade inte av den pressen som man fick utstå under säsongen 2010/2011 vilket slutade med att dåvarande lagkaptenen Palombo gick bort till klacken med tårar i ögonen efter att laget hade åkte ur Serie A. Genoas spelare fick utstå något helt absurt egentligen under förra säsongen då supportrarna under en match krävde att spelarna skulle ta av sig tröjorna då man ansåg att de inte var värda att bära dom. Det är oerhört tufft för en klubb att klara av enormt hängivna fans, det är en enorm tillgång men de kan också bli en belastning och snarare trycka ner spelarna och klubben i skiten för att tala klarspråk. Sampdorias supportar sa att laget har vårt stöd iallafall i derbyt, vilken va en tydlig signal att man har fått nog att det var lite av vinna eller försvinna för Sampdoria ikväll. Sedan återstår det att se hur Sampdoria klarar sig framöver för när vi kokar ner det så var detta trots allt bara en match och 3 poäng även om jag tror fansen kommer suga på den här segern ett bra tag till. För Genoa ser det ju otroligt mörkt ut laget ligger sist och efter kvällens match så är det väldigt svårt att se vad som ska hända. Tränare Luigi Del Neri med förlutet i Sampdoria för övrigt passande nog, hans vara eller icke vara det är en fråga som står öppen men frågan är om han i och med derbyförlusten är tränare i Genoa imorgon.

 

 

Det var en fantastisk stämning på Stadio Luigi Ferrari, det var ett helt vansinnigt tryck en gammal arena som fortfarande håller speciellt när det är derbydags. Il derby della Lanterna, Sampdoria mot Genoa det här är något mer än bara en vanlig fotbollsmatch. Det här är Italiens hetaste derby och efter ikväll så är det den blåa delen av Genua som fick lite andrum. Är man blå så hoppar man upp ur sängen imorgon och går med lätta steg till jobbet, är man röd och mörklbå är det med tunga steg man traskar till sin arbetsplats. Kungarna av Genua för stunden är Italiens yngsta klubb U.C. Sampdoria efter 3-1 mot Italiens äldsta klubb Genoa CFC.

 

Det har varit en hårt prövad höst för oss Liverpoolsupportrar det har varit väldigt mycket upp och ner och ner och upp om man säger så. Inför hemmamatchen mot Wigan jagade Liverpool sin andra hemmaseger och sin blott tredje seger i ligan. Wigan ett typiskt lag som inte passat Liverpool på senare tid. 0-0, 0-1, 1-2 har varit ett gångbart resultat under de senaste matcherna mellan lagen. Men idag var det Liverpools tur att vinna och precis som mot Norwich borta så fick man även målskyttet att lossna lite. För det har varit så i höst att med distans till det hela så har Liverpool stundtals spelat rätt bra fotboll men inte fått med sig resultatet. Nu låter jag väldigt likt tränaren Brendan Rodgers och absolut han har tryckt väldigt mycket på just detta, att spelet har varit bra men att resultaten inte har kommit. Det låter ju bra men den beskrivningen håller trots allt inte hur länge som helst om inte resultaten kommer. Om vi bara ser till poängen så är det absolut inte godkänt inte på långa vägar. Ser vi till spelet så har Liverpool som tabellen visar haft djupa dalar men ändå några toppar under hösten. Faktum är att den senaste förlusten för Liverpool i ligan va den 23 september mot Manchester United, sedan dess har Liverpool gått obesegrade även om den sviten mest visat kryss. 2-2 i derbyt mot Everton tungt poängtapp där och även "bara" 1-1 mot Newcastle. Förra helgen mot Chelsea den poängen Liverpool fick med sig där får ändå ses som en vunnen poäng med tanke på förutsättningarna.

 

 

Matchen mot Wigan då? Ja det var en match med två helt olika ansikten. Första halvleken var väl inte så värst mycket att hurra för. Liverpool hade bollen mycket men tyvärr så får man inte ut så mycket av sitt stora bollinnehav utan det är den där sista passningen som inte sitter eller så är det inte tillräckligt bra kvalité på avsluten. Suso tyckte jag såg rätt pigg ut under den första halvleken så därför kändes ju inte så befogat att byta ut honom mot en sån som Jordan Henderson som definitivt inte tillhör en av mina favoritspelare.

 

 

Någon jag däremot uppskattar lite mer är nummer 7 i Liverpool. Han är från Uruguay och han heter Luis Suarez. Han må ibland kanske inte ha den bästa attityden på planen men just nu så gör han sitt jobb det som han köptes för. Han gör mål och han gör mål i match efter match dessutom. Han stod den här gången för 2 mål. Första målet är ett mycket fint förarbete av Raheem Sterling där de flesta förväntar sig att han ska gå på avslut men han väljer att spela bakåt mot Suarez som inte tvekar utan drar till direkt bollen rakt upp i nätmaskorna. Sedan får Suarez en mycket fin passning av José Enrique där han ställs fri mot målvakten och placerar elegant in 2-0 och matchen avgjord. Sedan fick även Enrique själv göra mål också hans första mål i Liverpooltröjan och det var han absolut värd han gjorde en riktigt bra match.

 

Det går knappt att beskriva hur viktig Suarez är för Liverpool just nu. Självklart krävs det rätt omgivning och rätt spelare på planen skickliga spelare som kan ge honom rätt bollar men det är Suarez som är den farligaste spelaren i straffområdet. Han är dels en måltjuv som har den klassiska egenskapen att dyka upp på rätt plats. Men en annan förmåga som stora målskyttar besitter och som även Suarez besitter är att han kan komma i en mot en och göra en liten kroppsfint och sedan placera in bollen säkert i mål från distans. Det är ett faktum, när Suarez inte har en bra dag så finns det inte så många alternativ att plocka av i Liverpools anfall. Det är Luis Suarez som är Liverpools anfallspel, han måste helt enkelt ha en bra dag och vara mycket involverad i spelet för att Liverpool ska kunna vinna matcherna. En parentes är att det är en himla tur att han levererar som han gör just nu för den dagen en spelare som Suarez inte levererar och tillför laget någonting och blir en belastning istället då blir spelaren snabbt undanskuffad både av tränaren och lagkamraterna. Ytterligare en sak som jag kort kan ta upp är att det där som hände förra helgen efter hans kvitteringsmål mot Chelsea bara va en ren slump. Att spelarna skulle ha tröttnat på Suarez eller finnas någon bitterhet eller onda ögat här det tycker jag låter helt uppåt väggarna. Suarez lagkamrater ska snarare vara jävligt tacksamma att han är frisk och kan spela matcherna det är ju bara kolla på vad han har presterat den senaste månaden framförallt. Men igår så kom spelarna fram och gratulerade Suarez när han gjorde mål så där kan vi ta död på spekulationerna som kan ha dykt upp om att det skulle finnas någon schism mellan Suarez och de andra spelarna i Liverpool.

 

 

Paris har Zlatan Ibrahimovic. Milan har Stephan El Shaarawy. Liverpool har en Suarez och han tycker jag att klubben ska hålla förbannat hårt till, fortsätter han såhär så kommer han absolut hinna med att göra runt 20 mål den här säsongen. Den här segern kan förhoppningsvis ge en del energi till laget och göra att man kan bygga vidare på detta. Det är ett tufft spelschema med många matcher och närmast väntar Young Boys på torsdag i Europa League på hemmaplan. Sedan till helgen är det Swansea borta om jag har koll på läget. Rodgers ställs mot sin gamla arbetsgivare och vi får väl hoppas att det blir något helt annat resultat än vad som blev på Anfield i Ligacupen för ett tag sen.

 

Först nu så har väl jag samlat alla tankar och intryck ifrån första landskampen på nya nationalarenan Friends arena. Det är ingen hemlighet att jag inte är den största anhängaren av träningslandskamper jag tycker ofta de blir tråkiga och det händer inte särskilt mycket överlag. Även om spelarna såklart ska vara proffsiga så blir det ändå inte riktigt samma laddning, man går inte riktigt in sådär i hårt för att vinna bollen i den närkampen eller man tar inte ett extra långt kliv i djupled när man får en krossboll att jobba på.

 

 

Onsdagen den 14 november fick vi dock uppleva något mer än bara en vanlig betydelselös träningsmatch som va bortglömd på nolltid. För det första så var det som sagt första matchen på nya nationalarenan Friends arena. Jag kan väl säga såhär att stämingen var väl knappast på topp. Sprakande och kokande är en beskrivning som skulle vara helt felaktig om jag ska beskriva atmosfären kring matchen. Arenan bjuder som de nya arenor som byggs nu upp till bra stämning, man hade dragit ihop taket så att det nästan blev som att sitta inomhus i en idrottshall vilket gjorde att ljudet stannade inne. När väl publiken visade att man va närvarande. 1500 engelsmän och en trumpet hördes i stort sätt under hela matchen ja förutom på slutet av naturliga orsaker men i övrigt så var otroligt tyst och stelt. Tacka fan att det inte blir någon tändvätska för spelarna, för att man ska bli inspirerad som spelare att göra en bra match så kräver det att publiken är med på noterna. Landskampen mellan Sverige och England var som att se vilken match som helst i världens bästa hockeyliga NHL. Massvis av publik men märks det att publiken är där överhuvudtaget? Nä knappast. Det var stundtals så tyst att man nästan kunde höra när spelarna skrek och manade på varandra på planen vid olika situationer. Sedan blev det såklart jubel vid målen eller när det hettade till och när det luktade målchans då det berömda suset började stiga bland publiken. Jag vet inte, är det såhär vi vill ha det? Det känns inget vidare. Där håller jag med de som varit inne på den linjen att förbundet har lite att jobba på här när det gäller vilka man tar in på arenan och så vidare. Självklart har alla ett eget ansvar men man kanske bör se över detta och bestämma sig vilken supporterkultur vill vi ha på våra landskamper. Sänkta biljettpriser och vilka paket som erbjuds och så vidare jag tror att det finns en hel del att jobba på. Tänk er ett derby mellan AIK och Djurgården på Friends arena eller när AIK spelar sina hemmamatcher överhuvvudtaget vilken enorm skillnad det kommer vara att besöka den där arenan då. Jag ser gärna att den supporterkultur som finns i svensk klubblagsfotboll inte bara stannar i seriespelen utan även att den flyttar in på våra landskamper. Sedan återigen självklart det här var en betydelselös träningsmatch hur man än vrider och vänder på det men jag blev ändå väldigt fascinerad på ett negativt sätt av hur tyst och väldigt stelt det var på arenan under nästan hela matchen egentligen.

 

 

Det finns en del som tycker att Zlatan tar all uppmärksamhet och att han får all beröm och att det är han som är det svenska landslaget. Efter gårdagens landskamp så har han visat varför han ska vinna guldbollen varje år för vilken form han är i och hur bra är han inte nu den gode Zlatan. I den 92:a minuten fick alla vi som älskar fotboll vara med om något fullständigt absurt. Det är knappt att jag fattar att det fortfarande har hänt. Det var någon spelare i det engelska landslaget jag kommer inte ihåg vem men han sa att sådana där saker sker bara på tv-spel och då blir man förvånad om man lyckas göra ett sånt mål där. Men nu pratar vi inte om FIFA spelen utan nu talar vi om en fantastiskt jävla bra fotbollsspelare som för tillfället gör precis som han vill med bollen. Jag menar den spontana tanken som först dyker upp i huvudet är vad fan håler du på med är du inte riktigt klok?. Joe Hart springer ut och försöker nicka undan bollen och Zlatan skulle kunna ta ner bollen för att sedan med en lobb försöka placera in bollen det övergivna målet. Istället så försöker sig Zlatan på att cykelsparka in nicken från Joe Hart och man tror inte att det är sant han lyckas med det. Bollen går i en perfekt båge och den landar precis i målet och engelsmannen som försöker hinna ifatt bollen kan bara se sig agera statist i sekvensen när han glider in i målet samtidigt som bollen hamnar där. Det är ingen slump att det är Zlatan som gör ett sånt där mål, det är inte första gången. För visst minns ni väl klacken mot Italien i EM i Portugal mot Italien. Visst minns vi det där galna målet mot Ungern i en VM kval match som jag tror va 2005 då radiosportens Christian Olsson trodde att Zlatan träffade burgaveln först för att sedan tvingas rätta sig själv och säga att nej det var ju mål. Vi minns målet mot Frankrike i somras som också är ren magi. Efter matchen på Friend arena så är det Zlatan Ibrahimovic cykelspark i den 92:a minuten som vi kommer att minnas mest. Sverige står och faller med Zlatan det är inget snack om saken en Zlatan i form då kan Sverige slå vilket lag som helst, en Zlatan på dåligt humör eller som inte är i form då är Sverige utan tvekan ett försvagat lag. Kan Zlatan fortsätta behålla den här formen både när det gäller att vara involverad i spelet och att leverera mål så ska vi inte alls skämmas om vi tror på att Sverige kan nå Brasilien sommaren 2014.

 

 

Träningsmatcher är alltid träningsmatcher. Jag somnar bara jag tänker på träningsmatcher, inget engagemang ingen passion ingenting. Men tack vare Zlatan Ibrahimovic är datumet onsdagen den 14 november ett datum som jag kommer att bära med mig för resten av mitt liv. Den där cykelsparken står i samma klass som Diego Maradonas solomål det står i samma klass som Roberto Carlos frispark mot Frankrike under "För VM" 1997. Det där är ett mål som bara inte finns det finns bara inte fortfarande så kommer vi nog få nypa oss i armen och ställa oss frågan har det verkligen hänt?. Med all respekt i Argentina ni må ha en Messi som man undrar om han egentligen kommer från en anna planet han kan göra fantastiska saker med bollen. Portugal har Christiano Ronaldo som har en fantastisk fin frisparksfot. Tyskland har Özil med ett fantastiskt spelsinne och Klose med ett enormt målsinne. Vi i Sverige har inte bara en fantastisk fotbollsspelare vi har en konstnär som kan göra saker med bollen som man egentligen bara ser på film eller på tv-spel, han är ett geni han är konstnär han är en akrobat. Vi har en Zlatan.

 

Allsvenskan tog slut i söndags och nu är det tid för att blicka framåt. Kalmar slutade till slut på en 10:e plats i tabellen efter att ha avslutat säsongen väldigt svagt efter en svag höst.

 

 

Vi skulle kunna ta och dela upp Kalmars säsong i 3 delar för att sammanfatta den kort.

 

 

1. Den svaga våren

 

2. Den starka sommaren

 

3. Den svaga hösten

 

 

Säsongen inleddes med match på Norrporten arena uppe i Sundsvall. En typisk premiärmatch som Kalmar lyckades vinna med 1-0. Absolut ingen bra fotbollsmatch men i det fallet så var det poängen som var det viktigaste och det blev en viktig seger. Sedan var det dags för hemmapremiär mot AIK, där AIK var klart bättre under större delar av matchen och Kalmar hade ändå gjort sig förtjänt av att få med sig poäng efter en ganska bra 2:a halvlek men Celso Borges såg till att det blev en bitter hemmapremiär på Guldfågeln arena.

 

Sedan fortsatte resultaten att svaja och hela laget fortsatte att svaja och det var inte mycket som stämde man fick aldrig riktigt igång sitt spel på allvar. Det fanns en del höjdpunkter under våren bland annat den fantastiska matchen mot Häcken som jag hävdar var säsongens bästa match. Kalmar spelade ut Häcken och gick upp till en 3-0 ledning och matchen slutade till slut 3-1, 3-1 i underkant ska sägas.

 

Men totalt sätt så var vårsäsongen ingenting som jag bär med mig iallafall. Sedan efter EM så var det dags för en nystart att få igång laget igen och poängen skulle börja plockas in. Det började bra med en 3-0 seger över Syrianska. Sedan så var det dags igen, upp och ner upp och ner eller ner och upp om ni så vill. Vi fick se Kalmar göra en kanoninsats mot blivande mästaren Elfsborg då Melker Hallberg skickade in ett fantastiskt mål den där härliga sommarkvällen. Kvalet till Europa League höll på att sluta i att en dröm gick i uppfyllese, Kalmar kunde ha vunnit första mötet med Young Boys med 3-0 men tyvärr så blev det då "bara" 1-0 och det räckte inte i returmatchen. Jag minns matchen mot IFK Göteborg som förvisso inte heller haft någon vidare säsong men ändå det var också en av säsongens bästa matcher. Riktigt bra spel totalt sätt och bra kombinationer och det kändes verkligen som att Kalmar var på gång och att man äntligen kunde börja titta uppåt i tabellen.

 

 

Sedan så kom då den svaga hösten ja vilken höst det blev. Jag suckar bara nu när jag blickar tillbaka på denna höst som absolut inte får godkänt det är inte ens i närheten. Att förlora hemma mot Örebro? Det finns ju bara inte det finns bara inte, det är helt vansinne. Det där va bara ett exempel och ska väl inte strö extra salt i såren för jag antar att ni kan blicka tillbaka lite själva också ska inte gå igenom precis allt. Sedan skulle säsongen avslutas snyggt. Ja det bli ju verkligen ett vackert slut på 2012 för Kalmars del. 3-0 i baken på Södertälje fotbollsarena och sedan tog man ju sig för pannan drog en djup suck och bara ville glömma allt och hade redan ställt in tankarna på 2013.

 

 

Nanne Bergstrand är givetvis en person som kan fotboll både med sin spelarbakgrund och med sina erfarenheter som tränare. Det han gjorde med Helsingborg var ju riktigt bra och det han gjorde med Kalmar sedan han kom tillbaka är fantastiska resultat det kan ingen ta ifrån honom. Kalmar gick från nykomling 2004 till att bli ett topplag och till slut ta det där historiska sm guldet för exakt 4 år sedan den 9:e november 2008 på ett kallt Örjans vall. Det blir ofta att vi jämför och drar slutsatser sedan sm guldet togs och det blir ju lätt så. Ska vi då titta på Kalmar FF efter sm guldet så har det ju knappast blivit bättre. Nu har vi fått titta neråt i tabellen helt plötsligt och i år var det ju faktiskt riktigt nära att det kunde gått riktigt illa. Men på något sätt så lyckades Kalmar ta de poäng som krävdes för att inte få kvala för att hålla sig kvar. Det finns inga rätt eller fel men det här är bara vad jag tycker och känner kring situationen. Nanne Bergstrand med all respekt men hans tankegångar och fotbollsfilosofi håller inte längre. Det är dags för Nanne att inte vara chefstränare i Kalmar FF något mer. För det har ju inte gått bättre efter sm guldet utan snarare sämre. Det är lite naivt att hela tiden luta sig tillbaka mot att spela ihop laget att komma dragandes med den visan år efter år. Likadant gäller snacket om att det finns för många spelare som inte är tränade för 90 minuter än. Nähä? Då är min bara fråga är spelarna i Kalmar FF nuförtiden aldrig helt tränade för 90 minuter. Det är ingen hemlighet att det finns det som inte delar åsikt med Nanne men det är livsfarligt att argumentera emot. För mig har Nanne blivit för inskränkt på sista tiden och framförallt under den här säsongen. Det finns flera punkter som jag kan ta upp och jag väljer de tydligaste exemplena. Hur kan Nanne starta en spelare som Mcdonald match efter match, när han bara i stort sett mest springer och springer men får inte ut någonting av det. Hur kan man vara så naiv och ändra i laguppställningen match efter och dra det ett steg till att börja byta spelsystem med bara fåtal matcher kvar. Spelsystem och olika varianter av spelare får man syssla med på försäsongen inte när det endast återstår några få matcher kvar att spela det är inget annat än ren idioti. Matchen mot Malmö ärligt talat det var rena hönsgården, spelarna visste inte vart de skulle ta vägen man ville ju bara dra en filt över sig. Man blir ju inte mera uppgiven när Nanne går ut och säger att han ska fortsätta röra runt i grytan gällande spelsystemen även kommande säsong oavsett vad andra tycker. Vad sänder det för signaler till spelare som Papa Diouf och Archford Gutu för att nämna några exempel. Jag bad om att få en tydlig startelva redan i somras och absolut det har blivit skador som alltid höll jag på och säga bara det är ett blogginlägg i sig med alla skador som Kalmar lyckas drabbbas av men det är en annan diskussion. Om vi släpper skadorna för det är som det är, varför envisas med att fortsätta göra det ännu mer svårt för spelarna genom att röra om och labborera så mycket som Nanne har gjort. Kristoffer Fagercrantz spelade från start i matchen mot Elfsborg hemma, sedan blev han utlånad till Elfsborg. Backlinjen har varit olika mittfältet har varit olika och även i anfallet har det sett väldigt mycket olika ut.

 

 

Det finns inga rätt eller fel vi har olika utgångspunkter. Jag gör ingen hemlighet av att jag vill ha bort Nanne och jag har ingenting emot att det finns dom som vill ha kvar Nanne, vi har olika utgånspunkter och åsikter och det är så det ska vara. Men jag är av den bestämda åsikten att nu får det vara nog. När en ny tränare kommer in så sluter alla upp supportrarna och spelarna. "När en ny tränare kommer in så sluter alla upp runt klubben igen när en ny tränare kommer in" citat Steven Gerrard. Denna nystart som för mig är en riktig nystart för en klubb när man byter tränare är precis vad Kalmar FF behöver just nu. Kalmar har inte gjort som en del andra svenska klubbar som bytt tränare lika ofta som jag byter kalsonger utan man har hållit fast vid Nanne ett bra tag nu och nu är det helt enkelt dags att byta känner jag. För som läget är just nu, fortsätter Nanne med sitt sätt att tänka fotboll och fortsätta med sin idioti att hålla på att totalt labborera sönder med laget då kommer 2013 att bli rena mardrömmen och det kommer att gå helt åt helvete. Nanne är en bra fotbollstränare, men hans sätt att tänka fotboll hans fotbollsfilosofi håller och passar inte längre in. Han får gärna hålla på med sina tankegångar hur mycket han vill men då får han göra det i en annan klubb. Kalmar har verkligen varit ett föredöme och varit för kontinuitet och jobba på sikt genom att köra med Nanne så länge som man har gjort det. Men nu måste bara Nannes dagar som tränare i Kalmar FF vara räknade efter den här säsongen. Nanne har sagt att han kommer att fortsätta vara intresserad av att träna Kalmar så länge han känner att det finns en potential för utveckling och en framtidstro hos honom kring laget. Som svar till Nanne även om han givetvis inte läser detta så kan jag bara säga att med Nanne Bergstrand som tränare 2013 så vet jag inte om jag har någon framtidstro längre. Mina åsikter är ingen lag lika bra att tillägga det och ni som tycker att Nanne ska vara kvar ja varsegoda. Ni får ha eran åsikt och jag få ha min åsikt. Jag är inte intresserad om att övertyga någon här jag är bara intresserad av att föra fram vad jag tycker och nu har jag gjort det. Kalmar FF behöver en nystart en riktig nystart, jag vill inte se Nanne Bergstrand stå vid sidlinjen 2013 och ingen kan få mig att ändra uppfattning precis som att jag inte kan få de som tycker att Nanne ska vara kvar att ändra uppfattning. Men det är självklart upp till styrelsen att avgöra, supportars uppgift är inte att lägga sig i en fotbollsklubb beslut när det ska klubbas supportrar kan bara föra fram kritik och åsikter bara så att vi skiljer på det. Det var allt för den här gången, jag återkommer med mera fotboll vid tillfälle.

 

Det var dags för Turinborna att gå på fotboll igen under lördagskvällen. Det var Juventus-Inter en stormatch i Italien, Il derby d´Italia som det också brukar kallas. Ett möte mellan en av Italiens bittraste rivaler var det dags för igen. Inter som radat upp segrar mot slutet och visat upp en väldigt fin form, skulle Inter klara av att kunna vinna mot lagmaskinen Juventus?.

 

 

Svaret på den frågan blev ja. Inter lyckades inte bara bryta Juventus makalösa svit som obesegrade i ligan (49 matcher) Inter blev också första laget att besegra Juventus på Juventus Stadium. Det dröjde alltså en bit in i den andra säsongen på Juventus Stadium innan Den gamla damen fick lämna denna mycket fina arena tomhänta.

 

 

Inter vann den här matchen fullt rättvist. Till och med jag som har mina sympatier hos Den gamla damen Juventus är den förste att lyfta på hatten för Inter för det var verkligen Inters kväll ikväll. Inter visade upp ett spel som påminde om det lag som radade upp ligatitlar ett tag under 2000-talet. Man håller på och bygger om och det är inte dom gamla vanliga i Inter längre utan en del spelare har fått lämna laget bland annat Julio Cesar som försvann till QPR inför den här säsongen. Kvar finns ändå en stomme som trotjänaren och lagkaptenen Javier Zanetti, det finns alltid en plats i startelvan för Javier Zanetti. Cambiasso är också kvar, stark spelare på mittfältet bra bollvinnare och offrar otroligt mycket för sitt Inter. Sedan har Inter en Diego i truppen och då tänker jag inte på Maradona men man har en annan Diego och han är inte så dålig han heller. Diego Milito som värvades till Inter inför säsongen 2009/210 från Genoa var helt fenomenal ikväll. Det är också han som vänder matchen åt Inter, först genom att sätta en straff och sedan skickar han in en retur från Buffon till 1-2. Rodrigo Palacio fick också göra mål efter mycket slit så det var välförtjänt att även han fick bli målskytt. 1-3 slutade årets första Il derby d´Italia.

 

 

Juventus räckte inte till helt enkelt det går inte att skylla på det där eller skylla på det andra utan man var inte tillräckligt bra helt enkelt. Drömstart efter 20 sekunder då Asamoah fick en passning av Vucinic och hans misslyckade skott blev till en perfekt passning till Arturo Vidal som kunde rulla in bollen enkelt. Men bortsett från det så var Inter ändå det bättre laget matchen igenom, Inter hade ett bättre passningsspel på offensiv planhalva och Juventus hade väldigt svårt att komma samlade i sina anfall. Det blev lite för mycket en mot en situationer och mer omställningar en långa etablerade anfall som Juventus varit så skickliga på att skapa. Sedan ska det tilläggas också att efter att ha sett reprisbilder ett antal gånger så kan även jag konstatera att det var offside på Asamoah det är nog 2 ja till och med 3 meter offside. Så jag förstår att Intersupportrar och även alla som gillar fotboll blev upprörda. Så jag kan med handen på hjärtat helt ärligt säga att det var bra att det blev fler mål i den här matchen. För annars så hade dessa bilder rullats om och om igen och återigen hade domarna hamnat i fokus på ett negativt sätt. Med tanke på vad som inträffade förra helgen med domarskandaler ett begrepp som verkligen var befogat förra helgen med horribla beslut både i matcher i England och Italien så kändes det bra att det blev rätt till slut om man nu kan säga så. Det hade med facit i hand och med lite distans till det hela inte varit så himla kul att se sitt lag vinna på fusk eller i det här fallet en domartabbe. Jag säger som jag har sagt förut offside situationerna börjar bli lika hopplösa som hands situationerna men det är ett eget blogginlägg och ett eget debattämne i sig så jag släpper det nu. Straffsparken för Inter är också solklar, Milito tror jag det är som blir nerdragen inte så mycket att säga om. Inter fortsatte att mala på och man körde stundtals över Juventus och det är otroligt imponerande. Med sitt kvicka passningsspel och stor rörlighet i offensiven så lyckades man såra Juventus på ett effektivt sätt. Jag tror nog att Juventus blev lite bekymrade man blev lite ställda och kände att matchen höll på att glida dom ur händerna och så kunde man inte hittade något att svara på mot Inter, Inter var för bra och hade studsarna med sig. En matchavgörande situation naturligtvis måste lyftas upp och det är målvakten Handanovic som kommer ut stort och räddar Claudio Marchisios jätteläge, helt fri med Handanovic drar till direkt på volley efter Pirlos underbara lyftning men Handanovic räddade ut till en hörna. 2-0 där och uppförsbacken hade blivit enormt stor för Inter så är det någon man i första hand ska tacka för segern så är det målvakten Handanovic som även stod emot när Juventus försökte trycka på vid ställningen 1-2. Sedan som alltid de små marginalerna, Handanovic var ute vid ett tillfälle faktiskt och cyklade men Bendtner lyckades inte skruvlobba in bollen i det för tillfället öppna målet.

 

 

Det stannade vid 49 matcher för Juventus. Parma kan numera inte längre skryta om att vara senaste lag att vinna mot Juventus i Serie A, nu är det Inter som tog över den rollen. 50 är ett magiskt nummer men dit lyckades inte Den gamla damen nå. Juventus har varit långtifrån bra under en del matcher i Serie A mot slutet men då har man hittat ett sätt att vinna matcherna ändå eller att motståndaren inte varit tillräckligt bra. Ikväll var motståndet riktigt bra och verkligheten kom till slut ikapp Juventus. Förr eller senare skulle denna svit brytas och första förlusten på ett och ett halvt år vara ett faktum och det inträffade ikväll mot ett fantastiskt skickligt Inter.

 

 

 

I Italien så är Juventus klubben i mitt hjärta och jag ogillar Inter men det finns band och form av kärlek som inte går att sätta stopp för. Kärleken till ett lag är väldigt stark. Kärleken till enskilda spelare är kärlek som bara växer för varje dag. Det spelar ingen roll om dom så spelar för laget som du avskyr allra mest, kärleken till den enskilde spelaren växer och består oavsett hur många mål han gör mot ditt favoritlag. Antonio Cassano, ditt engagemang din passion och dina humörsvängningar under matcherna och ditt galna målfirande har gjort mig helt frälst. Jag njuter av varje sekund av att se dig på planen, jag var riktigt ledsen och grät tårar inombords när jag fick det där hemska beskedet. Din fotbollskarriär skulle sluta alldeles för tidigt var det nog många med mig som trodde. Lika ledsen som jag var när jag fick beskedet att du var borta från fotbollsplanen lika glad var jag när du var tillbaka med dobbarna på gräset. Att få se dig under EM i landslagströjan igen var en oerhört vacker syn. Ännu mer var det fantastiskt att se dig briljera under EM och vara en av Italiens bästa spelare tillsammans med Andrea Pirlo och till viss del Mario Balotelli. Antonio Cassano är en perfekt symbol för vad fotboll handlar om. Det må bara vara en tråkig lek för den utomstående där 22 spelare jagar en leksak och sparkar på den. Fast fotboll är en lagsport som skapar och består av massa känslor. Fotboll är som livet, fotboll innehåller glädje fotboll innehåller hopp fotboll innehåller sorg fotboll innehåller förtvivlan och fotboll innehåller tomhet. Antonio Cassanos gläjde, kärlek, passion och engagemang för den här sporten har gjort att han för alltid kommer ha en plats i mitt hjärta. Det spelar ingen roll hur många gånger du sänker mitt Juventus eller sänker Sverige i eventuella landskamper, du kommer alltid vara en stor hjälte för mig. Antonio Cassano, spelaren som hela tiden haft en krokig karriär. Men så hände något när han kom till Milan efter allt strul på slutet under sin tid i Sampdoria och i Inter är han hur bra som helst. Antonio Cassano allas våran galna kelgris min hjälte.

 

 

 

Antonio "Fantantonio" Cassano.

 

Ti amo!

 

Ja nu har vi förmodligen börjat samla ihop alla intryck efter ytterligare ett drama under torsdagskvällen. En del undrar nog fortfarande jag är den förste att räcka upp handen och säga vad fan va det som hände?!

 

 

En liten genomgång av dagens 2 matcher Häcken-AIK och Gais-Gefle får ursäkta med all respekt till alla dessa 4 lag så var det framförallt Mjällby-Elfsborg och Malmö-Örebro som var av stor betydelse. Elfsborg skulle alltså i ösregnet på ett redan svårspelat Strandvallen försöka ta 3 poäng mot Mjällby. Detta Mjällby som Elfsborg har haft så svårt för att vinna mot på Strandvallen. Nu kan det bero på att Mjällby inte har varit i Allsvenskan hela tiden men ändå det var ett faktum att inför matchen så hade Elfsborg inte vunnit på listerlandet sedan 80-talet. Den förbannelsen skulle däremot Elfsborg lyckas med att bryta denna torsdagskväll. Och visst blev det en match som när vi kokar ner det blev helt galen och vilka konsekvenser slutresultatet skulle komma att få. Elfsborg såg till en början rätt stabila ut och hade det mesta av spelet medan Mjällby stack upp med några försök till omställningar eller utnyttja fasta situationer. Elfsborg tog ledningen efter 20 minuter genom Lasse Nilsson efter en väldigt fin framspelning av David Elm. Elfsborg hade fått det där viktiga ledningsmålet i denna luriga bortamatch och naturgräs, vilket har varit Elfsborg stora bekymmer genom åren då man har misslyckats med att ta guldet. Det har varit naturgräset och bortaplan. Anders Svensson gjorde ett mål som definitivt kommer att bli en kandidat till årets mål mot Gefle i måndags, den här gången blev det inte lika snyggt resultat av hans skott från distans. Dock lika betydelsefullt, 0-2 på resultattavlan efter att Svensson skickat iväg ett skott som träffar Victor Claesson och så var det mål Mattias Asper helt ställd i målet. Matchen avgjord givetvis, Mjällby skulle ju bara inte ha någonting att säga till om efter att det stod 0-2 på resultattavlan. Mjällby har ingenting att spela för har redan ett säkrat kontrakt och har bara äran att spela för och har ett jobb att sköta. Men Mjällby skulle hinna med att reducera till 1-2 innan det var halvtid. Marcus Ekenberg skjuter i stolpen men returen tar Craig Henderson hand om och det var reducerat och match igen. 1-2 i halvtid och kanske skulle det kunna bli lite dramatik av detta ändå även fast Elfsborg kändes väldigt stabila bortsett från att man lite onödigt släppte in 1-2. Men nog smög det sig nog in lite guldfrossa hos de för dagen rödklädda. Vips så var det 2-2 när Elfsborg börjat darra lite och visat upp lite tendenser till att tappa konceptet och koncentrationen. 2-2 och nu var Elfsborg i gungning rejält efter att Craig Henderson gjort sitt andra mål i matchen. Stor press på gästerna med tanke på att man gick ut och spelade före Malmö som senare under kvällen tog emot Örebro. Men kan i tänka er avspark och jag hann inte med och jag tror ingen gjorde det heller. En väldigt dråplig situation får vi väl ändå säga att det var. Ishizaki försöker att lobba bollen i mål men den går mot den bottre stolpen Asper hinner inte med och med ren vilja så lyckas Victor Claesson nicka in 2-3 direkt på avsparken direkt efter Mjällbys kvittering. Allsvenskan i ett nötskal, helt sanslöst det finns inte på kartan det är fullständigt osannolikt att Elfsborg lyckas replikera så snabbt efter att ha fått en sådan tung smäll mentalt efter att ha tappat en 2-0 ledning så gör man direkt 2-3. Det målet blir också matchens sista och Elfsborg tog 3 mycket viktiga poäng i guldstriden.

 

 

20:05 blåste Martin Hansson igång matchen, en match som Malmö bara skulle vinna bekvämt mot Örebro som redan var klara för Superettan och hade återigen bara ett jobb att sköta. När Martin Hansson 21:50 blåste av matchen så var det ett chockat Swedbank stadion som kunde konstatera att Malmö spelat 1-1 mot avsågade Örebro. Här kan vi verkligen tala om nerver som spelar in i bilden. För visst kunde man ana redan i den första halvleken att det var mycket som stod på spel när Albornoz slår en usel straff utan att ta ifrån målvaktens ingripande på något sätt men straff det ska ju bara vara mål. Den är lös och dåligt placerad inget tryck i den, jag undrar om inte Albornoz kände av trycket utifrån. Jag tror även att hela Malmö kände av pressen på att en vinst var ett måste för att skaffa sig ett så bra utgångsläge inför sista omgången på söndag. Malmö kom aldrig riktigt igång, deras snabba kvicka passningsspel var som bortblåst under större delar av matchen. Fast Malmö var självklart det klart bättre laget och skulle givetvis ha vunnit den här matchen. Det saknades inte chanser och Malmö fick i den 2:a halvleken det där viktiga första målet då Albornoz fick lite av revansch på sig själv ett mycket fint avslut otagbart för målvakten i Örebro. Malmös ledning kändes såklart säker även om 1-0 inte är någon ledning men med tanke på förutsättningarna att Örebro kommer till Malmö hopplöst placerade i botten är klara för Superettan och ska bara spela av säsongen och ett Malmö som jagar guldet så skulle detta bara rulla på för Malmö. Frågan var nu hur stora segersiffrorna skulle bli men ta mig fan Örebro kommer tillbaka och kvitterar. Från ingenstans så uppstår det en möjlighet och Kamara lånet från AIK nästan klackar in bollen styr in ett skott som ställer Johan Dahlin helt och det var kvitterat helt plötsligt. Malmö var i chocktillstånd och det tog ett bra tag innan Malmö kom igång med spelet igen men man lyckades inte få in ett segermål. Örebro försvarade sig med näbbar och klor och står självklart för en heroisk insats men samtidigt så är det bara för dåligt av Malmö att inte kunna ta vara på detta drömläge som man hade. Sista hemmamatchen man möter ett Örebro som är klara för Superettan det ska bara vara 3 säkra poäng naturligtvis. Det var nära vid några tillfällen men bollen studsade inte Malmös väg ikväll. Det var verkligen inte Malmös kväll ikväll, det var bokstavligen stolpe ut för de ljusblå.

 

 

Elfsborg har haft serieledningen under en längre tid men har tappat den under resans gång här och har egentligen bara fått en gratisbiljett in i det hela. Den gratisbiljetten fick man efter att Häcken och AIK inte klarade av att göra sitt i helgen och sedan gjorde man det man skulle göra mot Gefle och ta sina 3 poäng och vara med i snacket om guld igen. Nu har Malmö serverat Elfsborg öppet mål gällande Lennart Johanssons pokal, ett guldläge som Elfsborg bara inte kan missa. Missar Elfsborg detta så får det ta mig fan ta och skylla sig själva för ett bättre utgångsläge än detta får man bara inte. Elfsborg möter Åtvidaberg hemma på Borås Arena och Malmö möter som bekant AIK på Råsunda. Det som krävs för att Malmö ska ta guld är att man måste vinna sin match och sedan ska Elfsborg tappa poäng mot Åtvidaberg. Jag vet att det inte går att ta någonting för givet i den galna fotbollsallsvenskan men nej jag ser ingenting annat än att Elfsborg ska spela hem det där efterlängtade guldet på söndag. Jag har väl sagt Malmö som svenska mästare och jag kan ju egentligen inte dra mig ur det vore fegt så jag säger väl att det sker ett mirakel till på söndag då men det ska väldigt mycket till. Samtidigt så ser vi att ingenting är omöjligt och precis allt kan hända och det är vår kära Allsvenska ganska ensam om att ha som signum jämfört med ligorna ute i Europa. Häcken skulle bara köra över Kalmar AIK skulle bara klä av Syrianska och Malmö skulle bara mosa Örebro, hur det gick vet vi. Åtvidaberg har självklart ett jobb att sköta och en skyldighet att göra det bästa av situationen man vill såklart avsluta säsongen på ett snyggt sätt. AIK ska tacka av Råsunda, det är den sista allsvenska matchen som spelas på Råsunda. Detta är AIK:s match och man vill avsluta snyggt och kommer göra allt för att vinna matchen mot Malmö. Malmö får det riktigt tufft att vinna mot AIK som har varit väldigt stabila på slutet bortsett från Gefle hemma och Syrianska hemma. Det är ingen garanti att Malmö vinner sin match på Råsunda som man måste göra för att ha chans på guldet. Sedan ska Elfsborg då inte lyckas med att slå Åtvidaberg inför ett sprakande och kokande Borås Arena. Allt är uppdukat för guldfirande i Borås på söndag och som jag varit inne på bättre läge än såhär går inte att få. Åtvidaberg spelar också på konstgräs och man slog Elfsborg i somras med 5-1 men det har ingen betydelse nu. Elfsborg kommer vara heltaggat och vara hungriga som vargar när matchen sätts igång, man har allt i egna händer det är världens guldchans och den ska bara inte gå att missa. Men vi har ju varit med om de mesta när det gäller mirakel under slutspurten av den allsvenska guldstriden så varför inte vi kanske har ett underverk till att se fram emot. För att slutföra detta, jag gratulerar Elfsborg redan men jag blir samtidigt inte förvånad om det skulle vara så att det blir guldjubel på Råsunda istället för ingen förväntar sig ju det nu. Nu är det Elfsborgs tur att spela med kniven mot strupen och en publik som bara kräver att de ska spela hem guldet och det återstår att se hur dom hanterar det. En sak är säker vi får till skillnad från förra året en guldstrid som lever enda in i slutomgången och det är vi otroligt tacksamma för. Eller som Erik Hamrén säkert hade sagt "Det är vi jävligt tacksamma för!" .

 

Redan har vi fått uppleva en tidig seriefinal på Juventus stadium den här säsongen. Då var det Napoli som gästade Turin och Den gamla damen. På lördag klockan 20:45 så är det dags igen för ett möte mellan 1:an och 2:an.

 

 

Pazza Inter galna Inter gästar Juventus hemmaborg för att försöka bli det första laget att vinna mot Juventus på den nya arenan plus att ta död på Juventus svit som väl nu är uppe i 49 raka ligamatcher utan förlust. Det krävs otroligt mycket för att slå denna lagmaskin som bara fortsätter att vräka sig fram över höga berg djupa dalar, Juventus tar sig förbi allt för tillfället. Som supporter är jag och många andra förstås helt chockade hur detta Juventus blev så starkt bara sådär helt plötsligt. Efter att tränare och spelare hade sparkats till höger och vänster och det sportsliga resultatet inte blev ett dugg bättre utan Juventus fortsatte att harva runt i ingenstans i mitten av tabellen i ligan och inget spel ute i Europa. Framtiden var verkligen svart, Juventus höll på att orientera sig genom en lång och mörk grotta och det kändes som att klubben var fast där för ett bra tag framöver. Snart kändes det aktuellt att komma med den klassiska frasen "Det var bättre förr". Men sedan Antonio Conte tog över Juventus så har laget bara gått från klarhet till klarhet. En enda match förlorade man förra säsongen och det var cupfinalen mot Napoli annars så gick man igenom säsongen utan att förlora en enda match i ligan. Sedan har den sviten bara blivit större och större för varje helg och för varje vecka. Juventus har trummat på och även om man för tillfället inte riktigt är i form inte alltid kommer in i det här flytet i spelet med sitt otroligt kvicka snabba passningsspel och briljans i den sista tredjedelen så har man ändå lyckats vinna matcherna. I Champions League har dock laget blivit straffade och inte riktigt kommit till sin rätt än. Men i övrigt så fortsätter Juventus att vara riktigt svåra att slå och nästa lag att försöka lyckas med den bedriften är Inter.

 

 

Il derby di Italia som även detta mötet kallas för Juventus mot Inter. Den gamla damen mot de galna om ni så vill. Det blir såklart en helt fantastisk häftig och intressant match att se fram emot oavsett om man har sina sympatier hos någon av klubbarna eller om man bara älskar italiensk fotboll. För visst kittlar det lite och känns i kroppen när man börjar plocka fram matcherna i matchen. Vad sägs som målvaktskampen mellan Buffon och Handanovic? Eller de spelarna som ska bära sina respektive och lag framåt och visa vägen Mirko Vucinic mot Diego Milito. De offensiva ytterbackarnas kamp, Asamoah i Juventus mot Nagatomo i Inter. Arturo Vidals teknik och fina spelsinne mot Cambiassos kampvilja. Här finns det väldigt många fina russin att plocka ur kakan. Det kommer att bli en helt fantastisk match helt enkelt.

 

 

Lite kort genomgång av gårdagens omgång, både Juventus och Inter spelade på hemmaplan Juventus tog emot Bologna och Inter gästades av Sampdoria. Jag satt och var lite bekymrad över hur Juventus såg ut flera stunder under matchen. Bologna brukar ställa till det för Juventus som har haft väldiga svårigheter med att få hål på Bologna. Bologna spelar smart det krymper alla ytor till det yttersta så mycket som det går och då gäller det som motståndare att ha tålamod och våga se hela planen och inte stressa fram någonting och bara vilja blicka rakt fram mot målet. En bit in i den andra halvleken så kunde Juventus till slut få hål på Bologna efter en fin lyftning av Paul Pogba som Emanuel Giaccherini kunde på ett tillslag servera Fabio Quagliarella ett öppet läge och han gjorde inget misstag och det var 1-0 för Juventus. Sedan så kunde man ändå ana en tendens att Juventus gick ner sig och fick inte riktigt igång sitt spel samtidigt som Bologna fick tändvätska av det och såg sin chans att komma tillbaka in i matchen. Sedan så var det plötsligt 1-1 och då trodde jag att det var det dags för Bologna att återigen sätta käppar i hjulet för Juventus. Men på tilläggstid i den 93:e minuten så lyckades Juventus få in ett segermål. Sebastian "Atommyran" Giovinco lyfter in bollen och inne i straffområdet finns Paul Pogba och han nickar in 2-1 och Juventus stadium exploderar. Paul Pogba som inte skrev på nytt kontrakt med Manchester United värvades till Juventus inför den här säsongen. Jag har sett honom några gånger och nu ser jag vilka enorma kvalitéer han besitter. Pogbas kvalitéer som fotbollsspelare är för värdefulla för att sätta på bänken och spara på jag vill ha honom på planen till varje pris. Killen är född 1993 och jag kan säga redan nu att han kan bli hur stor som helst han kan bli ett världsnamn han är stor han är stark och han kan spela både offensiv mittfältare eller ha en mer defensiv roll på mittfältet. Paul Pogba lägg det namnet på minnet, fransmän i Juventus har ju varit en bra kombination om ni förstår vad jag menar.

 

 

Inter vann en svängig match till slut blev det 3-2 seger mot Sampdoria hemma på Meazza. Detta innebär att Juventus toppar Serie A med 4 poängs marginal ner till Inter. Juventus står på 28 poäng och Inter står på 24 eftersom att Napoli åkte på en förlust borta mot Atalanta och tappade därmed viktiga poäng i kampen om scudettton. Detta ger bara en extra krydda till denna laddade match på lördag. Vinner Juventus så skiljer det 7 poäng mellan lagen vinner Inter så skiljer det bara 1 poäng mellan lagen. I det här fallet kan vi verkligen tala om blytunga poäng på spel. Jag hoppas ju såklart att Juventus lyckas vinna den här prestigefyllda matchen som är en seriefinal. Jag förväntar mig ett väldigt högt tempo och Juventus kommer att få jobba en hel del med att hålla undan Milito, Palacio och de andra. I och med att det roteras en hel del i Juventus så är det svårt att sia om hur det kommer gå och vilken matchbild vi kan tänka oss. Men som sagt högt tempo och lite böljande fotboll är vad jag tror vi har att förvänta oss. Lördag den 3 november 20:45, alla blickar mot Turin precis alla blickar borde leta sig mot Turin för jag lovar er det blir inte större än såhär.

 

Buonasera