sportviktorn

 

Fotbollssäsongen ute i Europa börjar komma igång mer och mer som ni alla vet. Den här gången tänkte jag ta och snacka upp matcherna Burnley-Manchester United och Tottenham-Liverpool. 2 matcher med helt olika betydelser kan man lugnt säga.

 

 

Vi börjar med att blicka mot det som kommer hända klockan 13:45 då Burnley tar emot Manchester United. United som har varit ett väldigt dominerande lag i England under Sir Alex Fergusons tid. Men förra säsongen lämnade Sir Alex över sitt projekt till David Moyes som kom från Everton för att ta vara på det här projektet. David Moyes kom egentligen till ett helt dukat bord och det var bara för honom att ta för sig trodde säkert alla. Men det har ju hänt en hel del i Manchester United sedan Sir Alex lämnade ifrån sig sitt gäng. United gick inte alls bra i ligan och man förlorade mot lag hemma på Old Trafford som man inte hade förlorat mot sedan Jesus föddes och det var mycket negativa rubriker. Och jag kan bara hålla med om att United gick inte att känna igen. Att komma till Old Trafford har varit en riktigt jobbig upplevelse för många lag. Jag tycker fortfarande att det är en av Premier Leagues tuffaste bortamatcher, men det har ju inte varit det resultatmässigt under den senaste tiden. När ett Fulham som rasade hela vägen ner i Championship lyckades knipa 1 poäng där då hajar man ju till. Det är såklart en hel del som har gått snett i United och jag tänker inte gå in på alla detaljer för då blir det här ett väldigt långt inlägg. Jag är dessutom inte helt fullt insatt i vart det stora problemet är i klubben. Jag kan känna såhär med facit i hand, David Moyes var inte redo för att klara av uppgiften att ta en klubb som Manchester United. Moyes har tränat Everton mellan 2002-2013, men det är en sak att ta hand om en klubb som Everton som ändå är en mindre klubb än vad United är. I en storklubb finns det så många starka individer som vill få sin vilja igenom och som vill att man ska spela på ett speciellt sätt. Det finns också risk för att det kan bli grupperingar i ett lag när det börjar gå lite trögt, när resultaten inte kommer och det börjar bli en del negativt snack kring laget. Jag har givetvis följt debatten som varit kring Manchester United sedan Sir Alex Ferguson lämnade över laget till David Moyes efter säsongen 2012/2013. Många menar att det är ett stort haveri och att United har många tuffa år framöver att gå igenom. Jag kan tycka att man måste se saker både i det korta perspektivet och i ett längre perspektiv. Absolut var en 7:e plats förra säsongen inte godkänt om man ser till vilka ambitioner en klubb som United har. Samtidigt var det kanske inte så konstigt att det kom ett mellanår efter så många år av framgång. Men det är klart att jag inte hade räknat med att United skulle komma på en 7:e plats och därmed missa någon form av Europaspel, det fanns ju inte på kartan. Jag håller som bekant på ett annat lag i England men jag kan ändå bli rätt häpen av vad som har hänt med United sen de vann ligan 2012/2013. För att gå tillbaka till Moyes och hans uppgift att ta över detta mycket ärofyllda uppdraget. Ett mer färdigdukat bord går det ju knappt att komma till som fotbollstränare, United hade vunnit ligan och allt var positivt de hade spelare i världsklass på många positioner. Att det gick som det gick den säsongen skyllde många på att det var Moyes fel att han inte höll måttet. Jag skulle vilja opponera mig kring det och jag vill istället hävda att problemet kanske sitter högre upp kring de som styr klubben. Det här är bara spekulationer och det här får ni ta med en nypa salt. Men när Moyes kom till United så sas det från vissa håll att han skulle vara med och ta hem Christiano Ronaldo, det var det som stod på agendan. Den övergången blev som bekant inte av. Då gick klubbledningen på Gareth Bale och försökte få Walesaren att byta från White hart lane till Old Trafford, men det gick även det åt skogen. Fabregas var också ett namn som det pratades en del om, om att han skulle komma till United. Moyes blev mer eller mindre lovad två eller tre toppnamn till laget under sommarfönstret. Men det sket sig med alla de här tre namnen och sedan slutade hela den här soppan med att det blev någon form av krislösning med att man plockade in Fellaini från Everton, vilket verkligen känns desperat att ta in en sån som han. Sedan värvade man Juan Mata från Chelsea för massvis med pengar, en bra värvning men man har ju inte fått ut hans fulla potential i den position han spelar i. Och sedan gick det som det gick under säsongen 2013/2014 för United. Men frågan är det gällande det jag nyss redogjorde för, är det David Moyes fel att United inte fick ihop ett tillräckligt slagkraftigt lag eller sitter det uppe i klubbledningen. Jag kan tycka att man kan lägga en del ansvar på klubbledningen, man kan inte bara lova värvningar till höger och vänster och efter det tar man inte dit de namnen utan det slutar med någon helt annan värvning. Det är lite av ett svek mot tränaren i fråga men det är också ett enormt svek mot supportrarna som blir helt förtvivlade för att inte säga rosenrasande. Om man vill ha in ett riktigt toppnamn som inte behöver någon inskolningsperiod och som ska gå rätt in i laget då får man ju räkna in de pengarna. Antingen är man beredd att ta hit de stora namnen eller så är man det inte och då får man värva billigare alternativ men de måste ju hålla måttet och en sån som Fellaini har ju inte gjort det. Om man tittar spelmässigt på United så har det i vissa matcher i varje fall under förra säsongen varit ganska bra spel stundtals. Men som helhet har det inte varit tillräckligt bra det är ju ren fakta. Det är en del spelare som inte alls har kommit till sin rätt. Jag tänker på Kagawa som känns som en spännande spelare men som inte riktigt har fått till det och har inte tagit en ordinarie tröja helt och hållet i United än. Jag tänker på en spelare som Nani som förlängde sitt kontrakt med 5 år och som nu lånas ut till Sporting Lissabon. Men då kommer vi in på det här snacket igen om klubbledningen, att det kanske är deras fel att det ser ut som det ser ut och att en del konstiga beslut har tagits med facit i hand. Men om United var ett haveri i ligan förra säsongen så vet jag inte riktigt vad jag ska sätta för etikett på årets upplaga av United. Nu brukar jag vara försiktig med att döma lag efter ett fåtal matcher in på säsongen. Jag dömde ut Liverpool och sågade de fullständigt runt jul och nyår föregående säsong och det slutade med att de höll på att vinna ligan när det väl började närma sig omgång 38. Men det är klart att United är lite av ett haveri och det grundar jag såklart i vad jag såg av United förra säsongen. Det krampaktiga spel som laget visade upp då syns även i inledningen på den här säsongen. Och man behöver inte ens ha sett samtliga matcher för att hävda att United har enorma problem just nu. Förlust i premiären mot Swansea med 2-1 och sedan 1-1 borta mot Sunderland en match som man på förhand bara ska vinna om man vill vara med och kriga i toppen. Men det mest anmärkningsvärda var det som hände i veckan i ligacupen då ett visserligen reservbetonat lag mötte MK Dons på bortaplan och förlorade med 4-0. Det är klart att någonting måste göras i United innan det här fönstret stänger. Nu har man plockat in argentinare Rojo som väl ska konkurrera om antingen mittbacksplatsen eller vänsterbacksplasten. Men där blir det ett problem för då har du en Luke Shaw som håller till på vänsterkanten och man värvar väl inte en spelare för så mycket pengar för att ha honom på bänken under stora delar av säsongen. Men jag tycker det är bra att man tar in något namn i backlinjen i alla fall för där behöver man skärpa till sig. Jag brukar tjata om att Liverpools backlinje är ett haveri och att det kommer att gå åt helvete förr eller senare, men det är ju ingenting mot vad situationen i Manchester Uniteds backlinje är. Tidigare bestod backlinjen av en sån som Vidic som var en av världens bästa mittbackar och på vänsterbacken hade man en Evra som också han var en av världens bästa på den positionen. Och jag känner att United har inte riktigt ersatt dessa spelare fullt ut. När jag nämner spelare som Phil Jones, Chris Smalling, Jonathan Evans och Michael Keane så är det väl inte så att någon börjar darra direkt. Backlinjen ser jag som det stora problemet i Manchester United det är där bristerna finns. Framåt tycker jag ändå det finns mycket att ta av. Robin Van Persie har visserligen haft problem med skador men när han väl är fullt frisk är han en av världens bästa målskyttar. Han har tidigare vunnit skytteligan i Premier League. Wayne Rooney är Wayne Rooney och han tycker jag sällan gör en dålig match. Det enda jag kan känna är att han kanske inte riktigt har den där farten i spelet längre. Det går lite långsammare än var det gjorde när han gjorde de där briljanta målen under EM i Portugal. Men han är lagkapten och har samlat på sig mycket rutin och har trots att han är från Liverpool utvecklat ett hjärta för klubben. Men även han måste höja sig i sin prestation för att United ska bli ett bättre lag. Juan Mata finns med i truppen och nu tog man nyligen in Di Maria från Real Madrid och det är en fin förstärkning men frågan är i vilken position man får ut mest av Di Marias kunskaper. Samtidigt får det inte bli för mycket laborerande med laget utan det gäller att sätta en startelva och låta den få göra jobbet i några matcher och känna förtroendet och växa med uppgiften. På sikt tror jag ändå att det kan bli en ganska bra säsong för United om de får ordning på försvarsspelet och om Rooney och Van Persie kommer igång. Plus att man verkligen tar till vara på Di Maria och ser till att utnyttja hans kvalitéer för det är en fantastisk fotbollsspelare, bättre än Juan Mata skulle jag vilja påstå. Matchen mot Burnley blir naturligtvis jätteviktig att inte förlora eller tappa poäng i överhuvudtaget. Skulle United inte vinna den här matchen ja då är det riktigt jobbigt läge för både spelarna rent psykologiskt men även för hela klubben. United behöver inte fler svarta rubriker, de behöver få en kontinuitet och en jämnhet i sin prestationsnivå. Men det viktigaste är resultat, resultat är färskvara i alla lagidrotter men kanske framförallt i fotbollen som är så enormt resultatfixerad. Och United har på pappret ett ganska bekvämt spelschema och då gäller det att ta till vara på en möjligheten att plocka massvis med poäng här i inledningen. Det gäller att skaffa sig ett bra utgångsläge för att haka på topplagen. Ligan kommer man inte att vinna men det finns potential att klara topp 4 och till och med ta en direktplats till Champions League om alla pusselbitar faller på plats. Sen får bara inte Van Gaal köra med trebackslinje i fortsättningen, jag tycker att det är bara att glömma den grejen. Ska man spela med trebackslinje då måste man ha ytterbackar som klarar jobbet fullt ut i 90 minuter och som verkligen klarar både offensiven och defensiven och så behöver du en mittback som är en riktig fältherre. Juventus är ett exempel på ett lag som klarar av att spela med trebackslinje men jag tycker inte att United är mogna för det, inte i dagsläget i alla fall. Det är inte rätt läge att köra med trebackslinje helt enkelt. Matchen då? Ja det kan ju sluta allt mellan 2-0 1-2 och 4-4 med tanke på att man verkligen inte vet vart man har Manchester United nuförtiden. Helt klart är att det är en nyckelmatch, redan i omgång 3 och det känns overkligt att säga det men förlorar United matchen då vet jag inte hur de ska resa sig från den knipa som de då har hamnat i.

 

 

Tottenham och Liverpool är två klubbar som har det förhållandevis gott ställt idag. En sak är säker de har det klart bättre ställt än vad Manchester United har. Det blir Liverpoolfokus i den här delen av inlägget, men det finns ju en bra anledning till det. Eftersom jag håller på Liverpool är det naturligt att det är det laget jag har lite mer koll på och har mest åsikter om. Jag såg andra halvlek av Liverpools match mot Manchester City i måndags och det var längesen jag var så kluven efter att ha sett en fotbollsmatch med Liverpool. För jag tycker att stundtals var det riktigt bra spel. Det kändes frustrerande att torska med 3-1 under de förhållandena. Liverpool ska tydligen ha dominerat under delar av första halvlek och jag som såg andra halvlek fick se en del fina kombinationer som satte Citys backlinje i arbete. Men Liverpool fick aldrig riktigt till det när det gällde att få till avslut på mål. Stundtals riktigt bra kombinationer men alldeles för lite avslut från Liverpools sida och det är ju ändå lite oroväckande. Återigen jag kommer tillbaka till detta att det spelar ingen roll hur mycket boll du har i en match, det viktiga är vad du gör med den. Jag tycker att Liverpool får lite skylla sig själv i just den här matchen för att det fanns riktigt fina lägen att både avsluta och hitta in med en sista fin passning in mot spelare som bara kan lägga in bollen i mål. Men den sista passningen in mot exempelvis Sturridge satt inte och det är klart att då vinner man inga matcher. Jag tycker att Sturridge blev lite isolerad och ensam uppe på topp och han fick för lite hjälp upplevde jag det som. Det var flera spelare som hade en dålig dag på jobbet som Coutinho och Henderson för att nämna några. Henderson rörde sig inte över stora ytor som han brukar göra, han var inte den där evighetsmaskinen som han tenderar att vara i vissa matcher och därmed vara fullständigt briljant. Coutinho har jag tyckt har tuffat till sig sedan han kom till Liverpool. Jag har tyckt att han varit på rätt väg när det gäller att acklimatisera sig till Premier League. Men jag tycker att han har varit ganska blek under de här första 2 matcherna. Det händer för lite när han väl får bollen och han utmanar inte lika mycket längre. Det känns som att självförtroendet inte riktigt är på topp. Och det är rätt märkligt eftersom han hade en ganska bra försäsong och var en av de bättre där enligt de rapporter jag fick under sommaren. Men försäsong är försäsong och allvar är allvar. Nu har säsongen börjat och nu är det dags att Coutinho levererar igen för annars kan hans plats i startelvan vara hotad. För om vi ska gå in på något som är lite mer positivt är det att vi har en bra bredd i truppen. Vi har fått in 9 spelare i det här fönstret vilket är jättebra. Jag känner att Liverpool har mycket ungt hungrigt folk vilket jag tror kan räcka långt. Jag läste någonstans att snittåldern i laget ligger runt 22, 23 år vilket är positivt. Visst, det är många spelare som kanske saknar rutin från riktigt stora sammanhang men rutin kommer de att få under säsongen. Och jag är övertygad om att vi kommer att få se tillräckligt många glimtar av det vi såg från Liverpool under våren till hösten och vintern. Sterling är kvar, Henderson är kvar, Joe Allen är kvar för att nämna några namn. De var med på den fantastiska resa som laget gjorde i våras, när man började spela en helt annan fotboll än vad man gjorde under Brendan Rodgers första år. Vi fick se ett aggressivt, offensivt försvarsspel som satte skräck i samtliga lags backlinjer och mittfält. Liverpool spelade en riktigt positiv fotboll och den första halvleken som man gjorde mot Manchester City när man vann med 3-2 på Anfield var bland det bästa jag sett Liverpool spela på mycket länge. Och nu kommer alla att komma med argumentet att nu är inte Suarez kvar och det kommer att bli Liverpools fall. Jag tror inte det, för nu tog man in Mario Balotelli som bekant. Jag har skrivit om det förut att det är världens chansning att värva en sån som Balotelli. Men jag tror att Balotelli inser att det här är hans sista chans att lyckas i en storklubb. Han vill inte riskera att harva runt i Cagliari, Sampdoria eller Stoke eller Queens Park Rangers i framtiden utan han vill spela på så hög nivå som möjligt. Och jag tror att han och Sturridge kommer att trivas utmärkt ihop. Sturridge kommer definitivt att acceptera att han inte är det riktigt stora affischnamnet, det visade han när han spelade med Suarez. Och jag hoppas att Rodgers släpper den här idén med att köra med Sturridge relativt ensam på topp i fortsättningen. Nu är det bara att chansa med Balotelli på topp det får bära eller brista. Och skulle han inte hålla måttet ja då är det ju bara att bänka honom och sedan får man väl sälja honom vidare till ett sämre lag i Serie A eller Premier League. Men att Liverpool ska spela med två anfallare är givet för mig. Sturridge kan inte bära det här laget på sina axlar helt själv han är inte mogen för det. Utan Balotelli kommer dra på sig mer bevakning vilket kommer öppna upp för Sturridge och övriga offensiva spelare som Sterling, Coutinho och Henderson. Jag har inte nämnt Markovic som står och knackar på dörren och vill få en plats i startelvan. Adam Lallana finns också med och konkurrerar i de offensiva positionerna, Rickie Lambert likaså. Som ni hör det finns en bra konkurrens i truppen och jag tror att samtliga kommer sporra varann rätt mycket och det kommer bara att gynna Liverpool i det långa perspektivet. Och jag tror framförallt på att det är många unga spelare i laget. De här unga spelarna tänker inte så mycket utan de bara kör och det kan ha sina nackdelar och det kommer att kosta laget någon poäng hit eller dit men jag tror att det kommer att ge desto mer i det långa loppet. Kort om backlinjen så vill jag se att Rodgers bestämmer sig en gång för alla vilka han vill satsa på. När det gäller ytterbackar går det att vara mer flexibel men när det gäller mittbackar tror jag att lag mår bra av att ha två stycken som spelar de flesta matcherna som känner att de har förtroendet att det är vi två som ska har det här tunga ansvaret i nästan alla matcher för tränaren tror på oss. Blir det för mycket ändringar i mittbackspositionerna då tror jag att man i förlängningen presterar sämre. Nu vill få ett tydligt besked från Rodgers, är det Lovren och Skrtel som gäller eller är det någon annan konstellation som går före. Personligen tycker jag att Lovren borde få förtroendet eftersom man har värvat honom inför den här säsongen, det vore att kasta pengarna i sjön om man satte honom på bänken under stora delar av säsongen. Skrtel har varit i klubben länge och jag gillar honom som fan, men jag tycker samtidigt att jag har börjat bli lite trött på honom. Det ser inte helt stabilt ut när han får bollen och ibland blir brytningarna i ett känsligt läge helt åt skogen. Jag tycker att en spelare av Mamadou Sakhos kvalitéer är värd att få förtroendet både i ligan och i Champions League. Jag tycker att han är väldigt bolltrygg, han är en spelande mittback visst han är lite enfotad men det kan jag köpa eftersom han är så spelskicklig och löser svåra situationer på ett bra sätt med sin fina teknik och fina passningar. Likadant där han värvades till Liverpool för 1 år sen om jag nu minns rätt och då tycker jag det är onödigt att ha en spelare som besitter sådana bra kvalitéer på bänken och inte ta vara på hans potential. Agger och Skrtel har varit givna för mig men som sagt Skrtel känns som att han är på väg att tappa väldigt mycket när det gäller jämnheten ute på planen. Agger är en sorglig historia, han har hamnat helt i frysboxen och jag tror aldrig att han kommer tillbaka i startelvan någon mer gång om inte Lovren eller Skrtel skulle gå sönder. Jag kan tycka att Liverpool inte har skött det snyggt. Man utser alltså Agger till vice kapten och visar då att man har förtroendet för honom och skickar signaler att vi tror på dig och vi vill att du ska vara en del av klubbens framtid för många år framöver. Och sedan fryser man ut honom fullständigt. Jag vet att Agger har haft en del skadebekymmer och att han inte har funnits tillgänglig alltid. Men ändå, jag tycker att Liverpool kunde ha skött det snyggare och jag tycker synd om att Agger sitter i en sån knivig situation som han gör. Det är bara att hoppas att han lämnar och flyttar till låt säga Napoli som ju sägs ha varit lite intresserade av danskens tjänster. Han måste få spela mer fotboll än vad han har fått göra under det senaste året. Vad tror jag om helgens match mot Tottenham? Det blir riktigt tufft, Tottenham kommer med ett bra självförtroende efter segrar mot West Ham och QPR. Det gäller för Liverpool att man hittar tillbaka till den här fina pressen i spelet. Men samtidigt gäller det att inte spela med för hög backlinje, utan det gäller att hålla koll på Soldado, Adebayor och Lamela eller vilka det nu är som kommer att spela från start. Men jag är ganska optimistisk inför matchen. Om Liverpool bättrar på försvarsspelet ytterligare och inte släpper till för mycket målchanser och att man blir lite mer effektiva framåt då finns det goda chanser till att plocka 3 poäng. Men jag är ödmjuk inför uppgiften, det är en tuff bortamatch. Men det är en viktig match, vid förlust kan det bli en del negativt snack om att det är 2 raka förluster och enbart 3 poäng på 3 matcher. Det är viktigt att ta mycket poäng i början, för det är alltid tufft att komma ikapp topplagen om man tappar för mycket poäng i början. Matchen känns helt öppen och det ska bli mycket intressant att se. Jag hoppas och tror att Liverpool ändå kommer att vinna, för stundtals har laget visat upp det fina spel som presterades i våras. Det är ett ungt och kvickt lag och om alla hittar en formtopp och kommer upp i en riktigt hög nivå så kan det bli en bra match och även i det långa loppet så kan det bli en riktigt bra säsong både i ligan och i Champions League.

 

 

Detta om vad jag ser fram emot i helgen. Det går givetvis inte att ta med allting i ett paket men nu har ni fått några godbitar som jag ser fram emot i helgen. På återseende.

 

Jag satt här förra torsdagen och summerade Malmö FF:s första match nere i Österrike mot Salzburg. Som ni alla vet var Malmö helt utspelade under stora delar av den matchen. Dock slutade det hela med att en miss i kommunikationen mellan målvakten och en av backarna gjorde att det här dubbelmötet öppnades upp helt och hållet. Nu var det Malmös tur att ha hemmaplan och nu hade man ett drömläge att ta sig till Champions Leagues gruppspel.

 

 

Den första halvleken var så bra som jag hoppades på att den skulle bli. Malmö uppträdde väldigt disciplinerat och låg hela tiden rätt i positionsspelet. Det var inte många gånger som Salzburg fick komma igenom Malmös försvar. Salzburg hade en lite för tydlig taktik i den här matchen. Man hade egentligen bara två typer av anfall att plocka fram. Antingen anföll man på Malmös högerkant och satte Tinnerholm i full sysselsättning, eller så spelade man med ett snabbt passningsspel mer centralt i banan och försökte med ett sista instick mot en forward. Men Malmö lyckades att stoppa Salzburgs anfallsspel i den första halvleken på ett mycket bra sätt. Sedan gjorde Malmö 2 mål framåt innan det var paus. Markus Rosenberg på straffspark efter att Magnus Eriksson kommit fri med målvakten och petat undan bollen precis innan målvakten hinner kasta sig och han fäller Eriksson och det är straffspark. Det andra målet är ett fotbollsmål som är helt otroligt. Några har redan sagt det, men Magnus Eriksson gör ett mål som är i lika hög klass som det Luis Suarez gjorde mot Norwich under förra säsongen. Fullständigt galet mål, men det är viktigt att våga ta vara på läget och chansa och dra till då målvakten är lite väl långt ut och ta vara på det läget. Första halvleken var felfri tycker jag om vi ska prata rent taktiskt.

 

 

Den andra halvleken kom att bara handla om två saker. Koncentration och ork. Det är de två orden som beskriver hela situationen som Malmö hamnade på ett bra sätt. Dels gäller det att du som spelare i ett sånt här läge är enormt fokuserad och behåller koncentrationen. Inte börja ge sig ut på några onödiga utflykter och börja dribbla på fel ställe. Utan hamnar du i en svår situation med flera spelare omkring dig och du känner att du inte kan göra något konstruktivt med bollen ja då ska den bara bort. Och jag sa att den första halvleken var felfri från Malmö jag är beredd att ta tillbaka lite, för det fanns några situationer då vänsterbacken Konaté tappade bollen på fel ställe på egen planhalva och så kunde Salzburg ställa om. Men jag vill passa på att hylla Malmö för deras insats, för som helhet blev det här riktigt bra. Som ni säkert har märkt så slutade det här precis som alla hade hoppats på. Det finns många spelare som man vill lyfta fram efter en sån här match. Till att börja med tycker jag att vi ska lyfta fram Markus Rosenberg. Han har alltid känts som den där talangen som aldrig riktigt blommade ut, men man hoppades på att han skulle bli den riktigt stora stjärnan i svensk fotboll för många år framöver. Nu har det gått sisådär i de olika klubbarna som han har varit i utomlands. Jag vet inte hur många bud som låg på Rosenberg när han valde att komma tillbaka till Sverige. Men vi säger att Krasnodar hade kommit med ett kontraktsförslag, då hade Rosenberg kunnat välja att spela där för att tjäna pengar inte för att få någon fotbollsmässig utmaning utan för pengarna. Nu valde Rosenberg att komma hem till laget i hans hjärta. Han har varit i den klubben sedan han var 5 år. Han har själv stått i Malmöklacken och stöttat sina ljusblå hjältar. Inga övriga jämförelser men det är lite Steven Gerrard över honom. Han brinner verkligen för Malmö FF och att han får vara med på den här resan och ta Malmö FF in i ett Champions League gruppspel det är stort.

 

 

Hur stort är då det som hände för en stund sen? Det är ju lätt att det blir inflation av superlativ när sånt här händer. Men jag menar verkligen det jag säger nu, det här är en utav de enskilt största fotbollshändelserna i svensk historia. Det här är ingenting jag bara tycker utan det är ett faktum. Att ta sig in i ett Champions League gruppspel idag är inte lika "lätt" som det var på 90-talet exempelvis. Det är så stor skillnad mellan svenska klubbar och övriga Europa. Och detta beror inte på tränarval eller någonting sånt utan det beror på fotbollsvärldens konstruktion så att säga med proffs, seriesystem, klimat och jag kan rabbla upp orsaker som gör att det är stor skillnad. Vad jag vill säga är att det är ett komplext problem som svensk fotboll har drabbats av under de senaste åren. Senast ett svenskt lag var i Champions League det var Helsingborg, efter att man spelat 0-0 mot Inter på San Siro. Sven Andersson målvakten i Helsingborg räddade en straff och fick efter den räddningen smeknamnet "San Siro-Sven". Detta skedde 2000, fattar ni hur längesen det är. År 2000 det var på den tiden Clarence Seedorf spelade i Inter, han som sedermera kom att bli en legend i Milan. Vad jag vill säga är att det är många år sen vi hade ett svenskt lag i Champions League och det är stort. Det är så stort så det går knappt att beskriva. Man skulle kunna skriva långa uppsatser om vad det betyder för svensk fotboll att ett lag går in i Champions Leagues gruppspel. Nu är det lätt att säga detta i efterhand men jag kände på mig att det kunde gå vägen. Och allt berodde på den där tabben som Salzburg stod för förra veckan. Tänk att 1 mål kan betyda så mycket och sedermera kom att avgöra hela dubbelmötet. För hade Salzburg bara behållit skärpan hela vägen in i mål i första matchen och vunnit med 2-0, då är jag inte lika säker på att Malmö hade klarat av att vända på steken. Men nu fanns det ett jätteläge som nästan inte gick att missa. Och det märktes direkt när Malmö hade gjort 1-0, att även om Salzburg blixtrade till i sina tempoväxlingar och pressade tillbaka Malmö vid några tillfällen så såg Salzburg ändå rätt skärrade ut. Jag tror att luften gick ur Salzburg redan vid det tillfället efter 1-0 målet. Spelarna tänkte säkert vad är det som händer? Vi har varit helt överlägsna och just nu är vi utanför Champions League. Men jag tänker inte påstå att Malmös avancemang är oförtjänt och att de ska behöva be om ursäkt för det ska de absolut inte göra. Det här var så rättvist som det kunde bli. Malmö spelade riktigt bra både offensivt och defensivt. Visst man kan tycka att Malmö tappade bollen lite för mycket när de väl återerövrade den och att man kunde försökt att vara lite mer försiktiga med bollen. Men samtidigt är det svårt att ställa den typen av krav på den här typen av lag. Det går så fort ute på planen i den här typen av matcher, att vissa situationer hinner du som spelare inte uppfatta utan du agerar utifrån det som faller dig in helt enkelt. Det blir ju lätt att man hyllar en sån som Rosenberg i det här läget eftersom han gjorde ett helt fantastiskt mål på slutet, men jag väljer att fokusera på laget. Vilka hjältar och vilken insats. Malmö gör en fantastisk match både offensivt och defensivt. Markus Halsti är en spelare som får alldeles för lite uppmärksamhet och cred mot vad han borde få. Han finns alltid på plats i backlinjen och står ofta rätt och nickar bort inlägg och är resolut i närkampsspelet. Ricardinho saknades något oerhört inför matchen men jag känner nu med facit i hand att det gick ju alldeles utmärkt utan honom. Konaté skötte sig riktigt bra och han försökte inte ge sig på några större offensiva utflykter utan han spelade efter sina förutsättningar. Precis som Halsti var Konaté alltid på rätt plats vid rätt tillfälle och tog hand om bollen när den spelades längsmed hans kant. Tinnerholm högerbacken tycker jag gör ett riktigt bra jobb också. Han har det som krävs för att vara en modern ytterback, han är duktig på att komma loss på sin kant och har både farten och tekniken för att klara av att orka med både offensiven och defensiven. Jag kan tänka mig att Tinnerholm kommer att vara en viktig kugge i svensk landslagsfotboll i framtiden. Jag har inte tid att gå igenom hela laget men jag vill verkligen hylla hela laget för det är verkligen inte en spelare som vinner de här matcherna utan det är kollektivet som gör det. Och då får vi inte glömma bort att Malmö tappat en del spelare till andra länder. Pontus Jansson är numera i Torino och Mikko Albornoz hamnade i Hannover. Det är spelare som har varit bärande spelare i backlinjen under ett antal säsonger i Malmö. Det var säkert många som inte trodde att Malmö skulle klara sig utan Guillermo Molins som drog på sig en skada och blev borta resten av året. Men återigen då har man ju denna Rosenberg som har exploderat under den här säsongen. Jag vet inte riktigt vad det är med honom, men han har varit helt fenomenal sen han kom tillbaka.

 

 

Jag trodde verkligen inte att det här var möjligt. Så många år har man väntat på att svenskt lag ska gå in i Champions Leagues gruppspel. Malmö var en stolpträff från att gå in i gruppspelet 2011 och då kände man att det är som förlegat att nå hela vägen. Elfsborg har varit uppe och nosat på finrummet och Helsingborg har försökt också för att ta ett annat exempel. Men nu var det om jag får säga så "våran" tur att ta sig in i ett Champions League gruppspel. Och det här betyder så mycket för Malmö och för svensk fotboll. Det gäller både ekonomiskt och det kan vi räkna ut direkt att genererar en del pengar. Men sportsligt framförallt det här är ju jättebra för Malmö och för svensk fotboll. Dels har vi den här truppen som får minst 6 matchers erfarenhet mot de riktigt stora giganterna vilka de än kommer att möta. Att få den här erfarenheten är nyttigt för då vet du vad det innebär och du vet vad som krävs när det är dags igen att spela ute i någon form av Europacupspel. Men för övriga fotbollssverige är det givetvis bra. Det här gör att Allsvenskan blir en attraktivare liga. Jag kan tänka mig att klubbar ute i Europa börjar rikta blickarna ännu mer mot Allsvenskan och då pratar jag inte bara om holländska klubbar utan även de riktigt stora klubbarna i de stora ligorna. Malmös avancemang ger också en bättre ranking och om det går riktigt bra för svenska klubbar ute i Europa så är det möjligt att hela 2 lag får chansen att kvala till Champions League i framtiden, men det lär dock dröja lång tid. Malmös avancemang ger mer pengar till svensk klubblagsfotboll så det är klart att det är bra för svensk fotboll att Malmö når hela vägen fram. Vi håller på olika lag men vi är den svenska fotbollsfamiljen och jag tycker att vi ska hålla ihop. På planen är det krig i 90 minuter och då må vi vara fienden. Men när det gäller produkten svensk fotboll så tycker jag att vi bör hålla ihop och stötta varandra. Och att vi har ett svenskt lag i Champions League är bra för produkten svensk fotbolls utveckling. Det här sporrar fler klubbar att våga satsa på att bli topplag och det ger hopp om att om de kunde göra det så kan vi också göra det. Jag är glad för Malmö FF:s skull och för svensk fotbolls skull. Jag är inte en bitter avundsjuk typ som inte unnar Malmö den här framgången. Jag brinner för Kalmar FF när det gäller lag i Sverige, men jag brinner också för svensk fotboll. Jag vill att vi ska kunna vara med och tampas med de riktigt stora drakarna både i det korta perspektivet men också på lång sikt. Därför är jag otroligt stolt över Malmö en kväll som denna. Det var en oförglömlig match och en taktisk triumf och så fanns det ett stort hjärta på planen och det var han som fick avgöra, Markus Rosenberg och det var underbart. Nu får vi hoppas på drömlottning, stort grattis Malmö FF och grattis svensk fotboll.

 

 

 

Fotbollssäsongen ute i Europa har börjat och vi har en härlig säsong framför oss. Men en säsong har redan pågått sedan i somras och det är silly season. Silly season är tiden som är fylld med heta rykten men inte så värst mycket konkreta besked. Jag har en osund och komplicerad relation till den här perioden på året. Under den här perioden på fotbollsåret då har han rätt till de där stora drömmarna. Man drömmer om en Christian Ronaldo i sitt favoritlag eller man vill ha in en Cavani i just det där laget. Men silly season är också den tiden på året då man råkar ut för många besvikelser. Spelare som inte kommer till klubben av olika anledningar, eller att ens favoritlag är väldigt nära den där sista pusselbiten i lagbygget och så skiter det sig i förhandlingarna och så blir man mer besviken än när man ser sitt favoritlag förlora en hemmamatch med 5-0. Det har hänt en del som vanligt när det gäller silly season och jag tänkte fokusera på Liverpool. Som ni känner till så finns det ett Liverpoolhjärta i bakgrunden hos mig.

 

 

Det är oundvikligt att börja blicka tillbaka på förra säsongen som med facit i hand blev helt fantastisk. Visserligen slutade den kanske inte som vi supportrar hade hoppats på. Självklart hoppades jag att Liverpool skulle orka hela vägen och ta den där ligatiteln som är så efterlängtad. Samtidigt får man vara ödmjuk och inse att vi lever i en helt annan tid idag. Att vara ett topplag i engelska ligan idag är inte samma sak som det var för 15, 20 år sedan. Det gäller att du har riktigt bra fotbollsspelare och sedan behöver du få alla att dra åt samma håll. I dagens fotboll med så mycket importer krävs det verkligen att man lyckas skapa en vikänsla i laget och att alla accepterar sin roll att idag sitter jag på bänken för det är bäst för laget och så vidare. Vad jag menar är att ett engelskt lag är inte ett engelskt lag rakt av idag utan det finns många nationaliteter vilket jag tycker är bra, mångkultur har jag ingenting emot i fotbollslag. Det var många spelare som fick sitt stora genombrott under förra säsongen och då tänker jag framförallt på den senare delen av säsongen. Raheem Sterling utvecklades till en riktig stjärna, den resa han har gjort är helt underbar. När jag såg honom första gången tyckte jag att han var duktig men det kändes inte som att han blommade ut riktigt när han väl fick förtroendet och spela några matcher från start. Men han visade i matchen mot Stoke hemma på Anfield 2012 som jag för övrigt såg på plats att det fanns en potential hos honom. Men han var ojämn under säsongen 2012/2013 men under förra säsongen mot West Ham hemma det var där han påbörjade denna fantastiska resa. Nu ser vi en Sterling som är en nyckelspelare i Liverpool, han styr och ställer mycket av spelet i offensiven. Hans styrka är givetvis hans fart i spelet och det är så viktigt att ha fart i spelet. Du kan ha bollen mycket i matcherna men har du ingen fart i det du gör då blir det ingenting bra av det. Jordan Henderson är numera en etablerad spelare i Liverpool och Coutinho var bra och Sturridge och Suarez bildade tillsammans Premier Leagues bästa anfallspar och det är synd att Suarez numera håller till i Barcelona. Jag hade gärna sett att "SAS" som duon kom att kallas spelade ihop några säsonger till. Men spelare kommer och spelare går och nu är en spelare på väg in i Liverpool och det är inte vilken spelar som helst.

 

 

Mina damer och herrar, Mario Balotelli ska enligt uppgifter flyga till England imorgon för att genomgå sin läkarundersökning och sedan ska han skriva på kontraktet. Jag personligen är överlycklig för tillfället. Jag har ju följt Balotelli rätt noga i och med att jag brinner mycket för italiensk fotboll och att jag har utvecklat en kärlek till det italienska landslaget. Balotelli har ju haft en liten krokig karriär, den har verkligen inte varit spikrak. I Inter kändes han som en hyfsat lovande och bra spelare men det kändes aldrig som att han skulle bli något jättestort namn i världen. Samtidigt ska vi komma ihåg att han konkurrerade med Zlatan Ibrahimovic och då är det inte lätt att vara nummer 1 för ingen är ju större än Zlatan, förutom Messi kanske men det är en annan diskussion. Sedan hamnade han i Manchester City, jag ska inte säga att jag hade någon jättekoll på honom när han var i Manchester City men han gjorde väl inte bort sig på planen direkt. Han gjorde 20 mål på 54 matcher och var ändå en viktig pusselbit i det Manchester City som kom att vinna ligan 2012. Men han har ju gjort sig känd för att vara lite stökig utanför planen. Han fyrade av några nyårsraketer inne i sitt hem i Manchester kvällen innan ett Manchesterderby, inte så smart som ni förstår. På planen har det också varit en del strul, han har dragit på sig några röda kort i karriären som kanske inte har varit helt lyckade. På Anfield drog han på sig sin andra varning efter att ha kommit helt fel in i en närkamp. Och under sin tid i Milan snackade han till sig ett andra gula kort och så blev han avstängd i matchen efter. Och som sagt han kom till Milan i januarifönstret 2010. Jag tror inte att Manchester City supportrar grät krokodiltårar över att han lämnade klubben, utan de var nog rätt nöjda över att de kunde bli av med honom. I Milan blev det 43 matcher och på dessa matcher hann han med att göra hela 26 mål. Och nu verkar det som att flyttlasset går tillbaka till England och Premier League men den här gången till Liverpool. För att gå tillbaka till vad jag personligen tycker om denna eventuella förstärkning är lika bra att betona så tycker jag att det är precis vad vi behöver. Att Luis Suarez inte längre finns i truppen gör att det är ett perfekt läge för Balotelli att komma till klubben. Med all respekt till Raheem Sterling och Daniel Sturridge men Balotelli är mycket större än de här två. Balotellis svaghet är kanske att han inte är den där stora målskytten, utan han är mest den typen av spelare som drar på sig mycket bevakning likt en Zlatan och öppnar upp för andra. Men hans styrkor kommer Liverpool ha enorm nytta av. Han har egentligen allt som krävs för att bli en riktigt bra fotbollsspelare. Han har tekniken, han är en av världens bästa straffskyttar och han har ett grymt skott. Jag tycker även att han har utvecklat sin snabbhet och blivit snabbare med åren. Ett tag tyckte jag att han var lite slö i tanken och att det inte hände så mycket när bollen väl skickades upp mot honom. Men jag är helt övertygad om att många backlinjer i Premier League skulle få problem om de fick Sterling, Sturridge och Balotelli mot sig. Prislappen sägs ligga på 180 miljoner kronor och det får ses som ett fynd. Och då undrar kanske den utomstående att borde inte en spelare med Balotellis kvalitéer vara svår att få loss. Då kan jag berätta att det är inte konstigt att Liverpool får hit honom för ett förhållandevis billigt pris. Eftersom han är lite av en skandalspelare och att det kan hända saker runtomkring honom då är det helt naturligt att priset går ner även om spelaren i fråga är grym. Att Milan är villiga att sälja honom säger en hel del om vad Milan tycker om Balotelli. Balotelli har varit Milans klart viktigaste spelare så länge han har varit där. Det normala hade givetvis varit att Milan fortsatte att bygga laget kring Balotelli, men nu känner väl Milan att de förmår inte att få ut Balotellis fulla potential och då tycker de att det är lika bra att sälja honom. Visserligen får de inte så mycket pengar för honom men de slipper i alla fall ha en spelare med hans lön i laget. Det är därför som de var tydliga med att skulle det bli någon förhandling med Liverpool då handlade det bara om en permanent övergång och inte om något låneavtal. Jag älskar Balotelli, jag skäms inte alls för att säga att han är en av mina stora idoler och förebilder. Och då baserar jag det verkligen inte på vad han har presterat vid sidan av planen utan att han faktiskt har briljerat på planen emellanåt även om det inte sker i varje match. Och det är väl där om jag ska vara lite mer nyanserad i min analys som jag tycker att det är världens chansning av Liverpool att plocka hit Balotelli. I sina bästa stunder är han en fantastisk fotbollsspelare och han kan göra helt fantastiska saker med bollen som ingen annan kan. Men han har en förmåga att vika ner sig under vissa perioder av matcherna. Och får han en för dåligt slagen boll mot sig då är det ofta väldigt mycket yviga gester och en del gnäll. Han är absolut ingen arbetshäst och jag är övertygad om att förlorar laget med 4-2 men han har gjort 2 mål själv då skiter han i hur det gick för laget bara han gjorde mål så är han nöjd. Och rent allmänt är han ju känd för att vara en hetsig spelare, hans italienska temperament kan ibland explodera. Men jag tycker ju att Brendan Rodgers gjorde ett väldigt bra jobb med Luis Suarez och lyckades få ut det bästa utav honom. Att Suarez sedan bet Chiellini i VM det är en annan sak. Men han var ändå briljant i Liverpool under förra säsongen och gjorde 31 mål och vann skytteligan. Brendan Rodgers verkar vara duktig på att utveckla spelare och få ut det bästa av dem. Och i det här fallet gäller det ju för Rodgers att få fram människan Balotelli och kanske inte så mycket spelaren. För att Balotelli kan spela fotboll det råder det inga tvivel om, men frågan är kan han komma upp på sin högsta nivå lite oftare än vad han har gjort tidigare. Och det är där som Rodgers kommer in i bilden, han måste få ordning på människan Balotelli och se till att han hela tiden fokuserar på rätt saker. Det gäller att hålla honom på gott humör och se till att han är beredd att lägga ner ett hårt jobb för att ta en plats i startelvan. Kan Rodgers få Balotelli att vara löpvillig i matcherna och vara med och delta i Liverpools hårda press som man ofta tar till när motståndaren har bollen på egen planhalva då kan det bli riktigt bra. Men det är ju verkligen ingen som vet hur detta kommer att gå. Inför säsongen var frågan hur ska Liverpool klara sig utan Suarez? Nu får man ju ändra den frågan hur ska det gå för Liverpool med Balotelli? Ärligt talat jag tror inte ens Balotelli själv kan svara på den frågan. Det är verkligen en ren chansning de får göra. Jag tror inte att Balotelli stod högst upp på listan över spelare som Liverpool ville värva. Utan Liverpool hade nog gärna velat ha fått in en Cavani eller en Falcao men nu när de namnen inte är lika aktuella längre tror jag att Liverpool helt enkelt började se sig om efter billigare alternativ och då är Balotelli ett utmärkt val. Rent ekonomiskt är det en jättebra affär, 180 miljoner kronor och ponera att han spelar i Liverpool i 4 år och gör succé och vräker in 25 mål per säsong och är dominant i spelet då kommer ju säkerligen Real Madrid komma och hosta upp 1 miljard vill jag lova. Det är en vild chansning det står jag fast vid, men som en investering inför framtiden är det perfekt och på sikt kan det bli väldigt bra. Jag är medveten om att det är en riskabel värvning. Det kan hända precis vad som helst på Anfield under den här säsongen, men det är det absolut värt. För jag älskar Mario Balotelli och jag är så glad just nu att jag knappt vet vart jag ska ta vägen. Mario Balotelli kommer med största sannorlikhet att spela för Liverpool FC, fattar ni hur häftigt detta är? Årets värvning, årets tveklöst sämsta värvning ingen har en aning om hur det ska gå men det är väl underbart med ovisshet. Jag tror på Balotelli jag är övertygad om att Anfield har fått en ny kelgris. Helt klart är att jag har fått en ny Liverpoolidol.

 

Det känns som att vi under hela 2000-talet har pratat om att vi inom svensk fotboll inte är i närheten av att ta oss in i ett Champions League gruppspel. Och jag minns när Malmö senast skulle kvala till Champions League, i den sista kvalomgången skulle de möta Dinamo Zagreb. De blev utskrattade och utdömda efter förlust med 4-1 nere i Zagreb. Det var bara frågan hur mycket Dinamo Zagreb skulle vinna med när det där dubbelmötet var färdigspelat. När vi summerade dubbelmötet var det en stolpträff som förhindrade Malmö att spela Champions League fotboll. Det var med andra ord närmre än någonsin. Och jag känner verkligen exakt de här känslorna, jag känner det dubbla. Det känns som att Sverige aldrig mer kommer att ha ett lag med i Champions League och ändå känns det som att vi är ändå är så nära varje gång vi når fram till den sista kvalrundan.

 

 

Till kvällens match då Malmö skulle ta sig ann Salzburg på bortaplan. Jag ska inte ljuga jag är ingen expert på österrikisk fotboll, men man brukar ju kalla Österrikes landslag för "Lilla Tyskland". Jag kan tycka det blir lite fånigt för jag tycker att Tyskland är ett klart bättre lag än Österrike och att ens jämföra de två lagen blir nästan löjligt. Självklart ska man ha respekt för ett lag som Salzburg, det är ingen enkel uppgift att ta sig ann motståndet kunde ha varit mycket behagligare. Men vi snackar ändå om ett lag från Österrike, det är ju ingen fantastisk liga som Österrike kan stoltsera med och därför tror jag det är viktigt att man får inte ha för stor respekt heller. Den första halvleken handlade bara om en sak och det var Salzburgs offensiv. Malmö hade väldigt svårt att få ordning på sitt spel och komma fram till bra chanser. Medan Salzburg hade väldigt bra fart i sitt spel och de satte Malmös backlinje i sysselsättning hela tiden. Jag är som sagt inte helt hemman är det gäller österrikisk fotboll men det jag har sett av Salzburg tidigare är att de är ett väldigt offensivt lag. Jag såg dem mot Elfsborg i Europa League gruppspelet förra säsongen och där såg jag ett lag som sket totalt i defensiven de bara gick ut och körde. Jag upplevde att Salzburg körde lite av samma taktik i den här matchen, mycket handlade om offensiven. Salzburg spelar ett offensivt försvarsspel som jag tycker tillhör den moderna fotbollen. Det fanns flera situationer då Malmö hade vunnit bollen efter en närkamp eller en tilltrasslad situation och så fort Malmöspelarna skulle titta upp och se vad det fanns för alternativ framåt ja då hade de en Salzburgspelare på sig direkt. Malmö fick inte en sekunds ro med bollen och jag tyckte det var underbart att se även om jag såklart hejade på Malmö ikväll. Men det är precis så jag vill att fotboll ska spelas. Jag har spelat fotboll på väldigt låg nivå men till och med jag fick lära mig att när motståndarna vinner bollen då ska du ta tillbaka den till varje pris bara sätt press direkt. Och jag tycker att det är så fotboll borde spelas, jag tycker definitivt att det tillhör det moderna. Det går givetvis inte att spela ett så offensivt försvarsspel under 90 minuter. Kör man med en sådan hård och intensiv press under en längre period då är det risk att när man väl vinner bollen och ska göra något med den som kräver hög kvalité då är det risk att det inte blir något bra av det. Jag tror att det är ett fåtal lag som klarar av att spela med den intensiva och hårda press som Salzburg har. När jag såg den första halvleken kom jag och tänka på en sak som är slående när det gäller europeisk toppfotboll jämfört med svensk fotboll. Den största skillnaden är tempot, det är helt sjukt vilket tempo fotboll spelas ute i Europa. Jag känner att där har vi lite att jobba med i svensk fotboll när det gäller att hänga med i tempot. I allsvenskan om du vinner en närkamp och du tar hand om bollen då har du kanske 10 sekunder på dig att bestämma dig vad du ska göra av bollen. Ute i Europa får du kanske 3 sekunder på dig att bestämma dig åt vilket håll bollen ska slås och det säger en del om tempot i spelet. Man pratar oftast i Sverige om hur mycket bättre vi måste bli när det gäller tekniken. Man ska kunna göra saker med bollen som man kan göra i Sydeuropa och så vidare. Det där snacket tycker jag att vi bara kan lägga ner, man missar helt pudelns kärna här. Jag tycker att den funktionella tekniken är det viktigaste när vi diskuterar vad vi behöver bli bättre på i svensk fotboll. Och jag menar att i Premier League där finns den bästa tekniken i och med att de spelar på så få tillslag i det höga tempot, det krävs att man måste vara riktigt kvick i tanken. Att ta ner bollen på bröstet eller dra med den i steget när ingen attackerar dig det har ju sin charm men det är den funktionella tekniken som jag är ute efter. Och där tycker jag att vi har en del att jobba på i svensk fotboll, vi måste bli bättre på att spela fotboll på färre tillslag. För att återgå till matchen jag tyckte att Salzburg spelade den här typen av fotboll som jag är ute efter både när det gäller vilken typ av försvarsspel som ska tillämpas och när det gäller tekniken. Det fanns flera tillfällen då Salzburg lirade skjortan av Malmös mittfält och backlinje det gick så fort emellanåt. Pang, pang, pang och så var det en målchans för Salzburg och Robin Olsen fick göra en vass räddning. Jag tyckte att Salzburg var det klart bättre laget i den första halvleken och skulle väl egentligen ha haft ledningen med både 3-0 och 4-0 med tanke på vilka lägen de hade. De hade en frispark i ribban och en boll i stolpen fick jag det till det kanske var fler det är mycket möjligt. De skapade tillräckligt många chanser för att döda det här dubbelmötet redan innan paus. Men ett bra målvaktsspel från Robin Olsen och att backlinjen höll ihop hyfsat och inte drabbades av panik alltför många gånger klarade Malmö sig undan med 1-0 i paus.

 

 

I den andra halvleken kände jag att det bara handlade om en sak och det var att överleva den här matchen. Oavsett hur bra eller dåligt Malmö spelade handlade det bara om att få med sig ett bra resultat. I den här typen av matcher handlar det alltid om resultatet. Du kan vinna bollinnehavet med 65-35 i båda matcherna men förlora båda matcherna med 1-0 och då är det ingen som bryr sig om ifall du råkade vinna bollinnehavet. Det kan se fräckt ut statistiken att vinna bollinnehavet. Och det är klart att det är bra att ha bollen med det är vad du gör med den som är det viktigaste. Spelmässigt tycker jag att Salzburg var det bättre laget även i den andra halvleken. Jag upplevde det som att de var lite kvickare i allt de gjorde. Malmö tappade mer i tempot ju längre halvleken gick. Den där riktiga energin fanns inte riktigt i Malmö, det kändes som att laget gick på knäna och att det skulle handla mer om Robin Olsen kunde komma upp i en utomjordisk nivå för att hålla Malmö kvar i det här dubbelmötet. Spelmässigt var Salzburg bättre och ändå tillkommer båda målen efter fasta situationer. Och det är det här som jag tycker är så viktigt att poängera när det gäller fasta situationer. Ibland funkar inte alls spelet och ibland fungerar det spelmässigt men du får inte in bollen och då måste du kunna plocka fram de fasta situationerna och ta till vara på de. Och Salzburg är ett praktexemplar på detta, ikväll spelade man bra men var ganska ineffektiva men man tog till vara på de fasta situationerna och gör sina båda mål på det. Efter 2-0 målet kändes det som att Malmö bara skulle få kämpa för att inte släppa iväg Salzburg till mer än ett försprång på 2 mål inför returen. Även om det kan hända saker i slutet var det inte mycket som talade för att Malmö skulle få till något offensivt. Jag kände att bensinen tog slut efter 2-0 målet, Malmö hade inte kraften att samla ihop styrkorna och komma samlade som en enhet i anfallen utan det var en individuell prestation som skulle kunna rädda Malmö eller en hörna eller en frispark. Tiden rann iväg och Malmö lyckades vaska fram en riktigt farlig målchans och det var Markus Rosenberg som fick sitt andra stora jätteläge att sätta dit bollen. Fint förarbete av Simon Kroon men Rosenberg bränner det läget också. Det är givetvis en bra räddning av målvakten Gulasi, men jag tycker ändå att Rosenberg ska göra mål där ett sånt öppet läge får man bara inte bränna. Jag hade mer eller mindre gett upp det här dubbelmötet när vi nådde tilläggstid. Jag har fortfarande inte riktigt greppat vad det var som hände men det är någon form av lyftning in mot straffområdet och jag vet inte vem den var riktad till, det känns som att bollen lyftes in mest på chans. Och målvakten Gulasi går ut men missar helt i kommunikationen med backen som också går upp i luften för att nicka bort den så Gulasi tappar bollen och det är bara för Emil Forsberg att peta in reduceringen.

 

 

 

Den megatavlan som Salzburg levererade ikväll kan komma att kosta Champions League avancemanget. Det är ett galet mål, det är ett pojklagsmisstag som Salzburg gjorde i den situationen. Det är ett mål som öppnar upp det här dubbelmötet på ett helt fantastiskt sätt. Det är stor skillnad Salzburg att komma till Malmö med en 2-0 ledning jämfört med 2-1. Nu räcker det att Malmö gör 1-0 så är Malmö klara för den allra finaste av turneringar. Jag tycker fortfarande att Salzburg är ett bättre lag än vad Malmö är, 2-1 ikväll förändrar inte min åsikt i den frågan. Men i och med att det inte handlar om vem som spelar bäst fotboll utan om resultat så finns det givetvis ett jätteläge för Malmö att nå hela vägen fram. Malmö var säkerligen utdömda av många experter eller vanliga supportrar för den delen och jag var övertygad om att de skulle åka ur redan mot Sparta Prag. Men jag tycker att resultatet från det dubbelmötet talar sitt tydliga språk. Förlora med 4-2 nere i Tjeckien och sedan kunna få till 2 mål i returen och gå vidare på det, det tycker jag är mycket imponerande. Spelmässigt är Salzburg bättre men det är klart att Malmö kan greja det här. Jag förväntar mig att Salzburg kommer att spela på ett liknande sätt i Malmö, jag tror inte det blir någon större förändring i deras spel när de kommer till Malmö. Och det är klart att ska Salzburg spela med den hårda pressen och stå så högt med sin backlinje det är klart att då kommer Malmö att få sina chanser. Men då gäller det för Malmö att ta till vara på sina chanser. De må vara så att de kom undan med att bränna två jättelägen ikväll men jag kan garantera att Malmö kommer inte att komma undan med det om de bränner två liknande lägen igen. Får man en jättechans då är det inget snack om saken bollen ska in i mål helt enkelt. För även om Salzburg kommer köra på med sitt offensiva försvarsspel likt ett Juventus så kommer man inte att köra någon vilda västern fotboll. Jag tror att man kommer vara noga med att täppa till luckorna och göra det svårt för Malmö att luckra upp försvaret. Det är egentligen det som blir det viktigaste för Malmö på onsdag, effektiviteten. Dyker det upp en vass målchans då ska den sitta det finns inget annat. Spelmässigt är jag övertygad om att Malmö kan komma upp en riktigt hög nivå i kraft av hemmaplan. Det är inte det spelmässiga jag är orolig för när det gäller Malmös chanser att vinna matchen utan det är effektiviteten. Och att Rosenberg missar sina två jättelägen ikväll gör mig ändå lite smått orolig inför returen. Men jag hoppas av hela mitt hjärta att Malmö lyckas lösa det här och tar det där efterlängtade steget in i Champions League gruppspel. Jag behöver inte bli långdragen i det här resonemanget men jag upprepar det jag var inne på senast jag behandlade Malmö i det här forumet. Det är självklart att det är bra för svensk fotboll att Malmö är nära att ta sig in i Champions Leagues gruppspel. Det kommer att öka intresset för svensk fotboll och det kommer göra att icke så namnkunniga spelare kanske väljer att söka sig till just Allsvenskan än att söka sig till Norge eller Danmark. Tycker man inte att det är bra för svensk fotboll att  Malmö är 1 mål från att ta sig in i ett Champions League gruppspel då undrar jag nog om det inte handlar lite om avundsjuka. Malmö var så långt bort från att ha en ens teoretisk chans att gå vidare, men en kommunikationsmiss förändrade allt. En miss i kommunikationen gör att Malmö nu är ett halvt ben i Champions League. Det är därför fotboll är så underbar och det därför som det kanske är världens största idrott. Den innehåller så många moment, medan andra sporter innehåller några få av de momenten så innehåller fotbollen tio gånger fler moment. Men nu ska jag inte sväva iväg i någon sorts kärleksförklaring till fotbollen utan nu avslutar jag med att gratulera Malmö till ett bra resultat ikväll. Jag hoppas och tror faktiskt att de kommer att fixa det på onsdag. Det kommer att vara fullsatt och Swedbank stadion kommer att koka det jag garantera och jag hoppas att det är en av de bidragande faktorerna till att Malmö tar steget in i Champions League. Och då kommer jag trots att jag inte håller på Malmö vara otroligt stolt. Inte för att jag håller på Malmö utan för att jag älskar svensk fotboll. Och har svenska klubblag framgångar och visar musklerna ute i Europa då är det bra för hela den svenska fotbollsfamiljen punkt slut.

 

Efter matchen mot Falkenberg satt jag här och var lite mer positiv. Detta berodde inte bara på att Kalmar lyckades vinna med 3-1, utan jag var positiv för att jag såg ett helt okej Kalmar i den matchen. Det var absolut inte någon perfekt genomförd match, men det var mycket bättre än de matcher vi såg innan dess. Idag skulle Kalmar ta sig ann Allsvenskans absolut svåraste bortamatch, nämligen Elfsborg. Det är inte lätt att vinna i Borås eller att ta poäng överhuvudtaget. Jag kräver inte att Kalmar ska vinna i Borås 9 gånger av 10 men jag tycker jag har rätt att kräva ett lag som har något form av ordnat spel. Och något ordnat spel existerar inte i Kalmar FF just nu.

 

 

Jag vet inte riktigt i vart jag vill börja det finns en säkert tusen saker man kan peka på men jag ska bara fokusera på ett fåtal. Vi kan börja med anfallsspelet. Som vanligt när ett lag går tungt och man ska analysera lagets insats blir det ju lätt att man upprepar saker man har sagt förut, men det är ofrånkomligt givetvis när samma misstag sker i match efter match. När det gäller anfallsspelet, tror jag att man sätter mest skräck i en backlinje om backlinjen har många saker att hålla reda på. Jag vill att Kalmar ska komma samlade som en enhet i anfallen. Det är inte Papa Diouf eller Måns Söderqvist som ska dribbla av 10 man och sedan runda målvakten och göra mål, utan det är som bekant en lagsport tillsammans ska vi luckra upp motståndarens försvar. Men det är alldeles för sällan som Kalmar kommer samlade i anfallen tyvärr. I den första halvleken släppte man ut en del bollar mot Papa Diouf på vänsterkanten, men då gäller det att Papa har en bra dag och jag tycker inte att han hade det. Han hade några individuella prestationer som var helt okej men det räcker knappt för att han ska få godkänt för sin insats. Jag tycker fortfarande att han väger lite för lätt i närkamperna och han är för lätt att ta bollen av. Om Papa Diouf hade haft lite mer av de egenskaper som David Elm har det hade varit intressant att se. Sen har Papa Diouf andra kvalitéer som inte David Elm har och tvärtom så det där spelar kanske mindre roll i och för sig. Men Papa fick inte alls till det, men han var inte ensam om att inte få till det. Men i den här matchen är det inte anfallarna och anfallsspelet som ska ha mest kritik. Visst det ser riktigt illa ut i anfallet, det är inte mycket som fungerar Kalmar har väldigt svårt att skapa målchanser men det som sker i backlinjen är mycket värre. Ärligt talat vad är det som händer? Vad är det frågan om?. Backlinjen och försvarsspelet har lagt grunden för att Kalmar varit förhållandevis framgångsrika i Allsvenskan efter man tog sm-guldet 2008. Man har alltid haft en stabil backlinje som har varit välorganiserad och svår att komma åt. Man har värvat in bra backar och de som har varit här genom åren har alltid hittat rätt och hittat en formtopp och kunnat hålla sig på den nivån under en lång tid. Jag satt ju här och hyllade Emin Nouri i förra inlägget och slängde mig med superlativ. Men Nouri hade inte heller han någon bra match idag. Det var inte många gånger han kom loss på sin högerkant utan han fick mest syssla med att hjälpa till i defensiven. Thorbjörnsson har vuxit fram till en personlig favorit och jag var lite inne på att utse honom till årets spelare i Kalmar efter den här säsongen baserat på den otroligt fina vårsäsong han har haft. Det har känts som att han bara blir bättre och bättre för varje match han spelar. Men nu har det hänt någonting med Thorbjörnsson och jag har ingen aning om vad det är. Men sen han kom tillbaka från sin skada som han ådrog sig i matchen mot Norrköping i våras ja då har det gått utför för våran nummer 2. Det slarvas i passningsspelet han slår hål i luften och han ser allmänt rädd och klen ut i närkamperna, han går inte in sådär resolut som han kan göra. Samma sak gäller Marcus Nilsson, han har varit otroligt bra sen han kom in i laget. Hans styrka är attityden, han viker inte ner sig han är ofta totalt orädd för att ta en smäll eller två och han är väldigt bra i positionsspelet det vill säga han står ofta rätt och är ofta på plats där bollen kommer. Men nu har det hänt någonting med Marcus Nilsson också. Även han slarvar i passningsspelet men det tydligaste exemplet på att han och hela backlinjen är i obalans är den där förfärliga nicken hemåt mot Lars Cramer som höll på att resultera i 1-0 för Elfsborg. Fullständigt otroligt och helt galet, sånt där får bara inte hända. Okej om jag hade gjort sådär när jag spelade fotboll när jag var 12 år, men vi snackar alltså om heltidsproffs här. De här lirarna lever på att spela fotboll och då får man bara inte göra sådana där misstag, det finns inga ursäkter det är för dåligt helt enkelt. För mig är detta ett stort mysterium, vad sjutton är det som har hänt. För 3 månader sen såg det stabilt och tryggt ut, backlinjen tog hand om inläggen och hörnorna och djupledsbollarna. Men nu råder det fullkomligt kaos framför Lars Cramer. Det är för många tillfällen som spelarna bara rensar i panik och knappt vet vad de gör. Men även här ska inte backlinjen lastas helt och hållet för det dåliga försvarsspelet, utan det här får hela laget tar på sig. Mittfältet hjälper inte till tillräckligt mycket. Och jag tycker att Kalmar alltför sällan försöker spela ett offensivt försvarsspel det vill säga att man spelar med hög press på bollhållaren där motståndaren inte får en sekunds lugn och ro med bollen utan ständigt är jagade. Nu går det inte att spela på det här sättet i 90 minuter men det kanske inte är en dum idé att prova. Egentligen skiter jag i hur Kalmar spelar, det viktigaste handlar i det långa loppet om ett bra resultat och att man har ett grundspel att luta sig mot. Men just nu känns det som att Kalmar har inget eget spel. Kalmar lider av en identitetskris, man har inte hittat sig själv under sommaren utan det har varit väldigt mycket chansspel och inte särskilt mycket taktik bakom besluten som tagits på planen. När det gäller laguttagningen har jag väl inga större synpunkter egentligen. Jag tycker det var modigt av Hasse Eklund att röra om lite och sätta in Papa Diouf tillsammans med Pär Ericsson, nu fick vi veta om de fungerade ihop och svaret på den frågan är nej. Och jag vill inte att Eklund ska göra som Nanne gjorde 2012 där Fagercrantz kunde vara utanför bänken ena dagen och sedan spela från start mot Elfsborg hemma, det håller inte. Det Kalmar behöver nu är inte en massa laborerande i laget utan Kalmar behöver få en kontinuitet både i laguttagningen och i prestationsnivån. Jag tycker att Eklund ska spela David och Måns från start, ge dem det förtroendet och tydligt skicka signalen att jag tar ansvar om ni misslyckas för det är jag som tagit ut er inte ni själva. Sen är det klart att man kan växla då och då och göra ett par justeringar, men jag vill ha en tydlig startelva. Jag vill inte vara med om ett nytt hösten 2012 då ingen visste vem som skulle spela. Vad vill jag då komma fram till egentligen kan man ju undra. Jag har väl egentligen inte någon vidare tes i detta inlägg. Men för att försöka summera allt detta kan jag berätta att jag känner väldigt stor oro inför höstsäsongen. Falkenberg var ett steg på rätt väg men nu är vi tillbaka på rutan 1 igen. Ingenting fungerar, anfallsspelet har inte fungerat på hela säsongen i stort sett, laget gör alldeles för få mål. Och nu när backlinjen dessutom börjar fallera ja då börjar det visa sig hur sårbara vi faktiskt är. Om inte spelarna börjar prestera snart och kommer upp på den nivån som jag såg i våras och även under vissa delar under förra säsongen så kommer det att bli en av de värsta höstsäsonger vi någonsin har upplevt. Och jag är inte bara orolig inför höstsäsongen, utan jag är även orolig om jag ser på lite längre sikt. Det är möjligt att de poäng som vi har samlat ihop kommer att räcka för att greja ett nytt kontrakt. Okej då, vi må komma undan den här gången men tänk er nästa säsong med det här laget och framförallt med det här förfärliga spelet. Ärligt talat om det inte Kalmar visar upp någon som helst förbättring under större av höstsäsongen ja då är jag helt övertygad om att vi åker ur nästa säsong. För vi kommer troligtvis att behålla i stort sett samma lag till nästa säsong. Jag tror att Hasse Eklund vill bygga laget kring David Elm, Tobias Eriksson och Ismael för att nämna några. Det blir nog inga revolutionerande förändringar i truppen till nästa säsong, det blir ingen Balotelli om jag säger så. Jag har sagt det här förut men jag är livrädd. Det är helt otroligt det som sker just nu, vi är på väg att få uppleva en av de värsta säsonger med Kalmar FF. Med det här spelet är det mer troligt att vi tappar 6:e platsen än att vi slutar 5:a. Med den fotboll som Kalmar presterar just nu kan det bli allt mellan en 7:e och en 14:e plats. Som tur är verkar lagen i de nedre regionerna vara ännu sämre så jag tror ändå att vi klarar oss för den här gången. Men som sagt det viktigaste är att man bygger upp ett spel som håller i Allsvenskan, för om jag ska vara ärlig så tycker jag att Kalmar är inte ett lag för Allsvenskan med den fotboll de presterar just nu. Det är helt sjukt vilken dålig kvalité det är på allt Kalmar gör. Alltifrån passningsspel till själva attityden, Kalmar känns otroligt lata och oinspirerade när de går ut på planen och det är klart att då gör man inga mål. Kalmar FF är ett mysterium och det är ett mysterium som inte ens Ethan Hawkes karaktär Ellison Oswalt från skräckisen Sinister kan lösa och det säger en hel del. Men jag hoppas att någon kliver fram i laget mot Gefle den 25 augusti, vi vinner och sedan kan vi rida lite på den vågen och sedan tar vi oss ann Göteborg och gör en kanonmatch och sedan bygger vi upp någonting som gör att vi supportrar kan känna en optimism inför framtiden igen. För just nu finns det ingen optimism, bara vansinnigt totalt mörker. Eller som jag skulle vilja uttrycka det, Kalmar FF är ett mysterium som ingen i hela världen kan lösa.

 

Jag kom till Guldfågeln arena med riktigt blandade känslor inför matchen mot Falkenberg. Kalmar har som ni alla vet haft en rejäl svacka under sommaren. Det har varit en hel del negativt snack och jag är den förste att erkänna att jag har sågat laget rejält och nästan dömt ut dem helt. Jag brukar säga att jag är född pessimist, jag vågar aldrig riktigt tro på att precis allting ska stämma. Men samtidigt är jag övertygad om att Kalmar hela tiden har ännu mer att ge och att man har potentialen för att vara ett lag som ska konkurrera om Europaplatserna. Men fört tillfället är det bara att glömma spel i Europa till nästa säsong. Under den senaste tiden har det bara handlat om att bryta den negativa trenden för att höja självförtroendet i truppen.

 

 

Hur var då gårdagens match? Jag tycker att vi såg ett helt annat Kalmar jämfört med vad de har presterat mot BP och nu senast mot Åtvidaberg. Det kändes som att Kalmar var taggade och verkligen ville ta tag i spelet från första stund. Det är just det som varit ett av problemen under de senaste matchen, nämligen attityden. Jag har upplevt det som att Kalmar gått ut på planen och trott att allting ska lösa sig av sig självt. Men gör man inte jobbet fullt ut och inte går in med rätt inställning ja då blir det svårt att ta poäng. Men i den här matchen tycker jag att Kalmar såg något bättre ut jämfört med vad vi har sett den senaste tiden. Jag tycker att Kalmar krånglade inte till det så mycket, de blev inte särskilt omständiga i sitt anfallsspel. De försökte åtminstone spela lite rakare, antingen var det långbollar på David Elm eller var det djupledsbollar mot Måns Söderqvist som gällde. Cesar hade några tillfällen då han kom loss på kanten, dock skedde det vid alldeles för få tillfällen för att jag ska vara riktigt nöjd med hans insats. Sen att Cesar får hålla till på en kant tycker jag känns lite konstigt, jag tror Kalmar skulle få ut mycket mer av Cesar om man väljer att spela honom lite mer centralt i planen. Men jag har fullt förtroende för Hasse Eklund och han tycker helt enkelt att David och Måns är givna i anfallet. Ismael har jag hyllat vid några tillfällen under den senaste tiden och jag tycker det är läge att göra det igen. Han kanske inte syns så värst mycket i spelet och han har väl inte riktigt gjort sig ett namn i Allsvenskan än men han kan bli riktigt bra. I sina bästa stunder påminner han om Daniel Sobralense när det gäller att slå de avgörande hotande passningarna. Hade Kalmar haft fler spelare som besitter det passningsspel som Ismael har då är jag ganska säker på att Kalmar skulle göra fler mål. Forwards måste bli matade med bollar, det är grunden för att göra mycket mål. Men för att återgå lite mer till själva lagets insats i den första halvleken, jag tyckte att det såg helt okej ut. Nu ska vi inte överdriva det var ingen propagandafotboll vi fick se från Kalmars sida i den första halvleken men jag tycker ändå att det kändes helt okej, jag ger laget absolut godkänt. Att jag inte ger betyget bra är för att jag tycker att man slarvar vid flera tillfällen när det gäller att vara rädd om bollen. Det var vid flera tillfällen som man tappade boll på fel ställen. Detta gjorde att Falkenberg kunde ställa om och sätta Kalmars backlinje i arbete. Och det var väl just vid ett sånt bolltapp som Falkenberg gjorde matchens första mål. De hade inte haft många anfall i matchen, jag fick det till att det var andra skottet mot mål som de hade när de gjorde sitt mål. Det är helt klart påpassligt av Falkenberg och skickligt att vara effektiva, men samtidigt är det för dåligt av Kalmar att bjuda Falkenberg på ett sånt läge. Vart markeringen är på Falkenbergsspelaren kan man ju ställa sig frågan, det är fruktansvärt dåligt att varken Thorbjörnsson eller Nilsson går in i en nickduell i det läget. Där kändes det som att Kalmar blev väldigt passiva. Men till skillnad från tidigare matcher där jag tycker att Kalmar har slutat spela helt och hållet när de släpper in baklängesmål eller hamnar i underlägen så tycker jag att de knöt näven lite i det här läget. De drabbades inte av panik, de behöll lugnet och jobbade sig långsamt in i matchen och började ta över rent spelmässigt. 1-1 målet är mer eller mindre kopia av Falkenbergs mål, inlägg från höger från Tobias Eriksson och David Elm får stå relativt omarkerad i straffområdet och sätta dit kvitteringen på nick. Kalmar tog inte över matchen helt och hållet efter kvitteringen vilket jag hade önskat, men för att summera den första halvleken var det klart godkänt men det kunde bli betydligt bättre.

 

 

Den andra halvleken blev tyvärr inte lika bra för Kalmar spelmässigt. Med risk för att bli tjatig men Kalmar har förtvivlat svårt att orka spela i 90 minuter. Men jag ska inte börja överanalysera det faktumet jag kan bara konstatera att där har Kalmar något att jobba med. När jag säger att man måste orka spela 90 minuter då talar jag inte om att man ska spela någon tokoffensiv och bombadera med avslut. Att orka spela 90 minuter för mig är att du hela tiden är på hugget, att det finns en tanke bakom det du gör. Det ska kännas som att du får ut någonting av dina anfallsförsök och samtidigt ska du vara stabil i försvarsspelet. Men framförallt kampen på mittfältet, att du vinner de flesta utav närkamperna på mittfältet det är basen. För klarar du av kampen på mittfältet och vinner de flesta närkamperna där, ja då ökar chansen till att du kan kontrollera spelet genom att bolla runt eller sätta bollen i djupled mot forwards. Men Kalmar är tyvärr inte riktigt där än, det slarvas en del i passningsspelet och på mittfältet i synnerhet. Och för att återgå till Ismael, när han klev av planen blev det ganska påtagligt hur viktig han är och vilka kvalitéer han sitter inne på. Med all respekt till Hovda, men han har inte alls samma passningsspel som Ismael har. Ismael har också en bra spelförståelse, han ser inte bara rakt fram utan han ser hela fotbollsplanen. Och då och då visade han ju upp sin fina högerfot då han slog någon krossboll ut mot kanterna till Cesar eller Tobias Eriksson. Andra halvleken var inte särskilt underhållande, jag tyckte att Falkenberg kändes rätt pigga i den första halvleken men de var ta mig sjutton inte bra i den andra halvleken. Jag tycker inte att Kalmar gör någon vidare bra andra halvlek men de gör en tusen gånger bättre andra halvlek än vad Falkenberg gör, för Falkenberg var helt bedrövliga i andra halvlek. Sen kom 2-1 målet i rätt läge, då Kalmar under en kort period hade varit något tillbakatryckta men så kom det en omställning och den utnyttjade man på bästa sätt. Det gjorde ju att självförtroendet i Kalmar höjdes och att Falkenberg kände att den här matchen var på väg att glida dem ur händerna. Resten av halvleken var som sagt inte särskilt bra. Den bestod mest av mycket felpass och kamp på mitten. Samtidigt får man vara förberedd på det när man möter ett lag som Falkenberg. De spelar efter sina förutsättningar och det här är första året i Allsvenskan och det är klart att de kommer att få kriga något kopiöst i höst för att greja ett nytt kontrakt och det gör ju att de är en jobbig motståndare. Men då gäller det att vara beredd att ta kampen på mittfältet och vara beredd att offra sig och inte vara rädd för att gå in i duellerna. För att återgå till det som jag varit inne på så många gånger tidigare, fotboll är verkligen inte svart eller vitt. Det gäller att kunna vinna matcher på olika sätt och då syftar jag inte bara på att vända underlägen eller spela på en ledning. Du måste kunna byta taktik under spelets gång, börjar motståndaren försöka spela sig fram till mål ja då gäller det att läsa av passningsspelet och vart bollen kommer att hamna. Börjar motståndaren att spela mer primitivt ja då måste du vara beredd att ta kampen ute på planen och då tänker jag framförallt på mittfältet eftersom det är där de flesta närkamper sker. Jag tycker att Kalmar hanterade Falkenberg på ett bra sätt när de slutade spela längst med marken och började slå långt istället. Då var backarna på rätt plats vid rätt tillfälle, eller så klev Thorbjörnsson och Nilsson in och bara täckte av ytan och då kunde Cramer lätt ta hand om bollen. Andra halvleken får ändå betyget godkänt av mig eftersom jag tycker att det var på ett sätt ett helt annat Kalmar FF vi fick se i den här matchen. Från att ha varit riktigt lata i under vissa perioder i matcherna så fick vi ändå se lite brittiska takter, att nu jävlar kör vi som fan nu ska vi kriga hem 3 poäng. Med tanke på kvalitén på spelet tycker jag att matchen kunde lika gärna ha slutat oavgjort, men om det var något lag som skulle vinna den så var det Kalmar. Det här säger jag bara inte för att jag håller på Kalmar utan det är ju bara att se hur det såg ut, Kalmar var något bättre än Falkenberg och ville lite mer. Falkenberg tappade lite konceptet när 2-1 målet kom och Kalmar utnyttjade det på ett smart sätt.

 

 

Det vart ju inte 2-1 utan det blev ju 3-1 till slut efter att Kalmar återigen tagit till vara på en omställning då Falkenberg höll på att lyfta upp nästan hela laget. Det var inte vem som helst som fick vara mål, det var Emin Nouri som gav sig ut på en offensiv utflykt och blev serverad en fin passning av David Elm och kunde i öppet mål mer eller mindre sätta dit avgörande 3-1. Det finns ingen spelare som jag har unnat 1 mål så mycket som Emin Nouri. Det är nu 6 år sedan han kom till Kalmar från Öster. För mig är han en riktigt bra ytterback och jag skulle vilja hävda att han är en av de bättre ytterbackarna i Allsvenskan. Nu vet jag att det finns många som inte kommer att hålla med mig om detta men jag tycker att Emin Nouri är en ytterback i lika hög klass som Richardinho i Malmö FF. Han orkar ju otroligt mycket det är det som är hans styrka. Han springer ju längst sin högerkant fram och tillbaka i match efter match. Och han är väldigt viktig för Kalmar i det offensiva spelet, när han kommer loss på sin kant och kommer till inläggslägen då är hans inlägg ett farligt vapen som sätter skräck i motståndarens backlinje. Och idag så sökte han sig till och med in centralt i planen och så fick han göra mål och jag tyckte det var helt fantastiskt. Han skrev nytt kontrakt med Kalmar inför den här säsongen. Han har varit tydlig med att i Sverige är det bara Kalmar FF som gäller mer eller mindre. Om han är kvar tills kontraktet går ut då har han spelat här i 10 år. Man brukar ju nuförtiden prata om att det finns inget hjärta längre det är bara pengar som styr och inte klubbmärkena. Men Emin Nouri är ett av få undantagsfall i den här fotbollsvärlden. Nu har han spelat här i 6 år och om inte något intressantare erbjudande dyker upp från någon bättre liga än Allsvenskan så verkar det som att vi får njuta av honom fram till och med 2018. Han är redan väldigt uppskattad i Kalmar och han blev ju utsedd till årets spelare av Supporterunionen förra säsongen. Det är klart att en spelare som besitter de kvalitéerna som Nouri har blir uppskattad. Som sagt han har egentligen allt som en modern ytterback ska ha, snabbheten och tekniken och har du det då kan du nå hur långt som helst som ytterback. Men det syns hur mycket han trivs att vara där han är och det syns att han har ett hjärta för Kalmar FF som har växt med tiden. Den dagen Emin Nouri spelar sin sista match för Kalmar FF då kommer jag förmodligen att stå på läktaren och vara väldigt emotionellt lagd. Vi ska vara tacksamma och stolta över att vi har en spelare som Nouri i vårt lag. Ärligt talat det var väldigt längesen jag såg honom göra en riktigt dålig match. Han finns alltid på plats i fyrbackslinjen, han är tillgänglig han är ständigt på hugget och han vill hela tiden ha mer. Och trots att han är så offensiv så klarar han ändå av att sköta defensiven. Ärligt talat karln är ju ta mig tusan en stabilare ytterback än Dani Alves i Barcelona. Vad vill jag då säga med allt detta? Jo att jag är jätteglad över att det blev Emin Nouri som fick avgöra den här matchen. Han har sedan han kom för 6 år sedan växt fram till en personlig favorit och jag avgudar honom för det han har gjort för Kalmar under den här tiden. Är jag frälst? Ja det skulle man kunna säga, jag älskar Emin Nouri helt enkelt. Det kunde inte bli bättre, han har briljerat på sin högerkant i 6 års tid och så många gånger har man tyckt att han varit värd att få göra 1 mål för sitt slit och nu fick han till slut utdelning för alla sina rusher. Emin Nouri var den bästa matchvinnaren som den här matchen kunde få och så blev det så och det var underbart. Emin Nouri, du är redan en legend och du kommer att bli en av de största legenderna i föreningen om du är kvar här till 2018 det hoppas jag på. Tack för att du håller till i Kalmar FF, jag njuter av att se dig dominera på högerkanten varje match. Och till slut tack Kalmar FF för segern, lite andrum och lite arbetsro har ni nu skapat och nu gäller det att bygga vidare på detta och se till att höstsäsongen blir något bra och att vi supportrar känner att det finns något intressant i Kalmar FF även till nästa säsong.

 

 

Allsvenskan rullar på och vi närmar oss slutet alltmer, det är bara om man nu väljer att se det så 11 omgångar kvar av årets säsong. Det börjar mer och mer bli tydligt vart lagen står. Det känns som att serien är uppdelad i tre regioner, en region i toppen en region i mitten och sedan regionen där ingen vill vara den nedre regionen. Och det spelades några intressanta matcher ikväll som berörde guldstriden. Det var derby på Friends arena mellan AIK och Djurgården och Malmö tog emot Örebro.

 

 

Tabellen kom att ändras vid flera tillfällen under den här kvällen. Örebro chockade nog hela fotbollssverige när man gick upp till en 2-0 ledning nere i Malmö efter 2 mål av Kamara med förflutet i just AIK. Det tog ett tag innan vi fick se det första målet på Friends arena men när det väl kom så var AIK i det läget bara 1 poäng ifrån Malmö, men Malmö hade inte gett upp. Malmö vände på steken och vann med 3-2 och AIK tappade sin ledning och derbyt på Friends arena slutade 1-1. För det första är det inte oväntat att AIK och Djurgården spelar oavgjort de har en förmåga att göra det när de möts. Det är bara att titta på de 4 senaste matcherna lagen emellan så lyder resultaten, 1-1 2-2, 2-3 och 1-1. AIK gick in som favorit inför det här derbyt vilket är ganska intressant för inför vårens derby var Djurgården favorit efter att ha inlett serien på ett starkt sätt och AIK hade inlett serien lite knackigt men då vann AIK istället på ett övertygande sätt. Ikväll var AIK ganska klara favoriter till att vinna matchen och jag var säker på att de skulle klara av det. Men ett derby är alltid ett derby och de matcherna lever lite sitt eget liv. När det kommer till ett derby då är det helt andra saker som det handlar om än bara skicklighet. Det handlar om att visa hjärta och verkligen spela ett uppoffrande spel för att bärga hem de 3 poängen och göra supportrarna överlyckliga. 1-1 tycker jag är ett fullt rättvist resultat, båda lagen var lika bra eller lika dåliga om man hellre vill se det så.

 

 

Malmö vände som sagt på steken mot Örebro vilket är otroligt starkt. Örebro har jävlats med Malmö förut, minns ni 2012 när Malmö bara skulle spela hem en fördel för att ta hem guldet i den näst sista omgången? Då fixade Örebro 1-1. Då ska det läggas till att Örebro redan hade åkt ur Allsvenskan vilket också säger en del om hur jämn och spännande våran egen liga är. Men ikväll var det Malmö som fick sista ordet och jag är väldigt imponerad av detta Malmö FF. Jag har sett de i ganska många matcher i år och jag ser ett lag som lyser av självförtroende, varje individ vet sin roll och vet precis vad de har att tillföra laget. Det som har varit nyckeln för den framgångsvåg som Malmö rider på just nu är att de har lyckats med att få en jämnhet i prestationen. Och det är det absolut viktigaste när det gäller att lyckas både i ligan och även ute i Europa. Ska man nå bra resultat då gäller det att ha ett spel man tror på och ha en kontinuitet i prestationen. Det är också viktigt att man klarar av att vinna matcher på flera olika sätt. Ni vet att jag har en osund relation till Kalmar FF och jag brukar ofta klaga på att de inte klarar av att vinna matcher på flera olika sätt, men det klarar av Malmö av. De klarar av att spela på en 1-0 ledning eller en 2-0 ledning. Och när de väl börjar hacka lite i maskineriet när de släpper in något baklängesmål här och där ja då ser man till att vända på steken och så vinner man matchen ändå. Sen tycker jag att Malmös anfallsspel är ruggigt bra, jag vill hävda att de har allsvenskans bästa anfallsspel. Och det är många som ska ha cred för att Malmö spelar sådan fin fotboll som de gör nu. Alltifrån tidigare tränare som Roland Nilsson och Rikard Norling och nu Åge Hareide som har byggt vidare på det fina spel som Malmö har presterat. Men självklart är den största anledningen till att Malmö spelar sån fin offensiv fotboll att de har fått in riktigt bra spelare. Magnus Eriksson och Markus Rosenberg är ett anfallspar som sätter skräck i vilken backlinje som helst. Jag tycker att de är två väldigt bra spelare, Magnus Eriksson har både en fin teknik och snabbheten. Markus Rosenberg var det många som skrattade lite åt när han nu valde att vända hem till Allsvenskan igen efter en misslyckad sejour utomlands eller hur man nu vill se det. Han har ju haft en ganska krokig karriär utomlands som började i Ajax och sedan har han varit runt lite i Werder Bremen, Racing Santander och nu senast i West Bromwich. Det är klart att de säger litegrann om Allsvenskan när spelare som inte gjort särskilt mycket väsen av sig utomlands och så kommer de hem till Allsvenskan och gör succé. Kanske är de spelare som håller för Allsvenskan men inte mer än så. Men Rosenberg har haft en fantastisk säsong i Malmö såhär långt och det känns som att han just nu är hetare än någonsin. Verkligen en nyckelspelare i kommande Champions League kval mot Salzburg. Men det är inte bara Markus Rosenberg och Magnus Eriksson som Malmö har när det gäller offensiven. Emil Forsberg har jag blivit väldigt förtjust i, en oerhört snabb och kvick spelare som lätt skulle kunna gå in i ett landslag och inte göra bort sig. Sen finns det en del andra att välja på som Simon Kroon, Isak Kiese Thelin, Pavel Cibicki för att nämna några. Lägg där till Richardinho som också är en nyttig spelare för Malmö när det gäller det offensiva spelet och då är inte han anfallare utan vänsterback. Med alla dessa fantastiska spelare att tillgå spelar Malmö en mycket attraktiv fotboll. Det känns som att Malmö har lite internationell feeling i sitt spel. De klarar av att vinna matcher på olika sätt och framförallt de klarar av att göra mål på olika sätt och det är en stor faktor till att de nu springer mot ett nytt allsvenskt guld och kanske går in i Champions Leagues gruppspel. Fotboll är ingen enkel sport, fotboll är inte svart eller vitt utan det gäller att kunna göra mål på olika sätt. Det är inte alltid långboll eller kortboll som gäller utan man får försöka läsa av situation för situation och plocka fram den metod som lämpar sig bäst för den situationen. Och lyckas du göra mål på olika sätt då kommer vilken motståndare som helst att få ett helsike med att stoppa dig. För om spelet börjar hacka ja då är det bra om du kan göra mål på fasta situationer. Och tvärtom om motståndaren får stopp på fasta situationer ja då är det bra om du kan spela dig fram till mål. Och funkar inte det spelmässiga ja då är det bra om man kan plocka fram en individuell prestation som ett distansskott eller ta dig in i straffområdet via väggspel och göra mål den vägen. Och till sist har du ett bra omställningsspel så är mycket vunnet där för då kan du snabbt ställa om från försvar till anfall och då kanske motståndaren inte hinner backa hem och så blir det mål. Jag vill hävda att Malmö är bra på alla de här bitarna som jag nyss räknade upp. Det är därför det är så svårt att möta Malmö, för får du stopp på fasta situationer ja då spelar de sig fram till ett mål och klarar du av att stoppa dem spelmässigt ja då gör de mål på fasta situationer eller så kommer det en enkel långboll mot Rosenberg och så gör han mål. Jag tycker att Malmö är på rätt väg och att de har någonting riktigt stort på gång och frågan är hur långt det kan räcka för Malmö. Men det vi har sett av Malmö under den senaste tiden tyder på att det kan bli väldigt bra detta. De kan absolut inte missa guldet nu, jag tycker att de visade ikväll att de är mästarlaget. Ingenting kan stoppa dem för tillfället. De är inne i en riktigt bra period just nu där allting stämmer. De är både bra framåt och bakåt och som jag varit inne på de kan vinna matcher på olika sätt, de har inte bara en plan B utan även en plan C och kanske en plan D till och med. Och då får vi inte glömma bort att Guillermo Molins är utanför spel på grund av en långtidsskada. Det märks knappt att han inte finns tillgänglig för de övriga gör det så himla bra. Emil Forsberg håller landslagsklass, den här Isak Kiese Thelin verkar vara en riktigt intressant spelare. Rosenberg är i sitt livs form och Magnus Eriksson är alltid på hugget mer eller mindre. Det är inte frågan om Malmö tar guldet utan frågan är när säkrar de guldet. Jag ser inte att de ska tappa serieledningen till AIK, för mig finns det bara inte på kartan. Malmö är ett mycket stabilare fotbollslag än vad AIK är, AIK pendlar en hel del i sin prestation medan det bara rullar på för Malmö. Det ska bli mycket intressant att se om Malmö kan matcha Salzburg, det kommer naturligtvis bli riktigt tufft men är det något lag som ska lyckas gå hela vägen så är det Malmö. För mig är Malmö svensk fotbolls framtid, det är dem vi ska hoppas på när det gäller att svenska klubblag ska ta det där klivet ut i Europa och börja etablera sig som ett lag i de stora turneringarna. Jag är helt övertygad om att det kommer att komma fler Europaäventyr för Malmö och frågan är bara om de lyckas ta det där stora klivet in i Champions Leagues gruppspel. Jag hoppas och tror att de kommer att klara av att ta det där steget, det vore otroligt stort. Det har pågått en debatt på diverse forum, Twitter i synnerhet huruvida det är bra för svensk fotboll eller inte att Malmö går bra i Champions League kvalet. Jag tycker det är en löjlig debatt om jag ska vara ärlig. Det är klart att det är bra för svensk fotboll att vi har ett lag som går bra i Europa, för det gör att Allsvenskan kommer bli en attraktivare liga för utländska spelare att komma till. Det gör att svensk fotboll får ett bättre rykte och framförallt de gör att fler kommer att se möjligheter att det går faktiskt att ta sig ut i Europa om alla pusselbitar bara faller på plats. Så naturligtvis är det bra för svensk fotboll att vi har ett Malmö FF som bara är ett dubbelmöte ifrån att ta sig in i Champions League, påstår man att det inte är bra för svensk fotboll med Malmös framgångar då anser jag att antingen så är man inte särskilt insatt i fotboll eller så är man bara bitter helt enkelt. Jag gläds naturligtvis över Malmös framgång ute i Europa, det är klart att jag vill se ett svenskt lag ta sig ut i Europa och etablera sig som ett storlag på sikt även om det är en lång väg kvar att vandra. Jag tror också att det är viktigt för intresset att man har ett lag som lyckas ute i Europa. Sverige skulle behöva ett lag som kunde ta det där steget ut i Europa och vara med och slåss med de riktigt stora drakarna. Slutorden får bli att jag säger inte att det blir enkelt för Malmö att ta sig in i Champions League, Salzburg är ett väldigt dominerande lag i österrikiska ligan. Men samtidigt det är ingen fantastisk liga de har i Österrike man får inte ha för stor respekt heller. Om jag skulle sätta en procentuell chans att Malmö går in i gruppspelet så skulle jag säga 55-45 till fördel för Salzburg. Jag är riktigt optimistisk, det är som sagt ingen enkel uppgift men svensk fotboll är närmre än någonsin att ta sig in i Champions League för Malmö har ett förbannat bra lag. De har precis de egenskaperna som krävs för att lyckas i den här typen av matcher. Än en gång klarar man av att spela på ett resultat och samtidigt kunna vända tuffa underlägen då finns det enorma möjligheter att slå ut ett så pass bra lag som Salzburg. Jag tror på Malmö, jag tror de kommer att fixa det och jag håller alla mina kroppsdelar för att jag får rätt. Det vore helt fantastiskt om vi fick in ett svenskt lag i Champions League igen, det skulle vara så stort att det knappt går att sätta ord på det. Det känns skönt att vi har ett lag som Malmö som spelar en fotboll med internationell feeling, det känns bra inför framtiden. Många tror att Malmö FF är en del av svensk fotbolls framtid, jag vill ta det hela ett steg längre. Malmö FF är svensk fotbolls framtid.

 

Jag tog mig besväret att ta mig upp till Kopparvallen i Åtvidaberg för att se Kalmar försöka bryta sin negativa trend. Jag vet inte hur många matcher vi är uppe i nu utan seger men det är på tok för många. Idag var det dags för Kalmar att bryta den trenden och också vinna på Kopparvallen vilket man inte varit experter på precis.

 

 

Men det som skulle bli vändningen, det som skulle bli den match där allting vände och det skulle börja att bli lite mer positiva tongångar kring Kalmar FF blev precis tvärtom. Jag har följt laget i snart 11 säsonger i rad och jag undrar om det här inte är den värsta perioden jag genomgår som supporter just nu. Det är mycket tungt att hålla på Kalmar FF just nu. Det är inte mycket som är positivt. Ärligt talat, det fanns ju ingenting i den här matchen i stort sett som var bra. Och jag försöker ändå anstränga och försöka hitta någonting positivt men jag tycker faktiskt inte att jag hittar någonting. För mig är Kalmar för tillfället en sorglig historia och ett riktigt obehagligt mysterium. Det känns som att laget uppträder väldigt nonchalant, det finns ingen riktig inspiration i laget och som jag brukar säga det är fantasilöst spel. Om vi börjar med anfallsspelet, David Elm och Måns Söderqvist blir alldeles för ofta väldigt isolerade uppe i anfallet. Och det finns två situationer som jag tycker är väldigt talande för hur Kalmar mår just nu. Mats Solheim ska kasta ett inkast och han står och tvekar ett bra innan han till slut kastar iväg bollen, vad händer? Jo han kastar bollen mot en ensam David Elm som har en back i ryggen. Vad ska David Elm göra? Han kan ju inte göra annat än att nickskarva bollen vidare till ingen alls. Samma sak med Måns Söderqvist fast då talar vi långbollar, i brist på alternativ så väljer backlinjen att slå en fullständigt omöjlig boll mot Måns Söderqvist och visst han är snabb men det finns ingen anfallare i världen som kan komma ikapp en sån omöjlig långboll. Jag vill att Kalmar ska komma samlade som en enhet i anfallsspelet men det händer för sällan. När jag säger att komma som en enhet menar jag att man ska komma samlade i anfallet att man synkar bra ihop att man kommer i perfekt tajming ihop i löpningen. Om Emin Nouri kommer loss på sin högerkant och slår ett inlägg eller kommer med ett inspel snett inåt bakåt då ska det finnas spelare inne i straffområdet som fyller på och kan få bollen på mål. Men det sker på tok för sällan för att inte säga att det sker aldrig när det gäller Kalmar FF. I och med att David Elm och Måns Söderqvist inte är den typen av spelare som kan göra individuella prestationer och lura skjortan av 10 man och sedan ta sig in i straffområdet och göra mål så blir ju de två beroende av att medspelarna levererar. Mittfältet måste vara med i anfallen mycket mer än vad det är idag. Det finns en spelare som inte var med idag och som saknades något enormt idag. Jag tänker på brassen Ismael, hans passningsfot hade vi haft nytta av i en sådan här typ av match. Nu blir det mer påtagligt, när inte Ismael finns tillgänglig så finns det ju ingen som kan slå de avgörande hotande passningarna i djupled mot Måns och David och det är ruggigt läskigt att behöva konstatera detta.

 

 

Nu kommer vi till backlinjen, denna backlinje som jag har hyllat mestadels under inledningen av säsongen och sagt att vi har en av allsvenskans bästa backlinjer. Men nu börjar även backlinjen att fallera. Det känns som att man vid flera tillfällen står och sover när motståndarna sätter fart. Marcus Nilsson och Thorbjörnsson brukar vara riktigt stabila men idag tyckte jag även att de hade en sämre match. Emin Nouri tappade boll vid flera tillfällen och Solheim förlorade en del billiga dueller på sin kant. Jag upplevde det som att Åtvidaberg fick komma igenom vår backlinje alldeles för lätt. Men jag tänker inte skylla allting på backlinjen för de fick inte mycket till hjälp av mittfältet. Om jag lite kort ska glida in på mittfältets insats så tycker jag som jag var inne på att de måste vara betydligt mer delaktiga i offensiven. Men samtidigt måste det finnas någon form av struktur och organisation på mittfältet som tar tag i saker och ting när det börjar gå lite knackigt. Jag tycker att en sån som Hovda var helt vilsen idag han visste inte riktigt vart han skulle ta vägen. Ibland var han uppe i anfallen och ibland var han knappt över mittlinjen. Hovda måste få tydligare instruktioner från Hasse Eklund eller så får spelarna mana på honom att ligga rätt i positionsspelet. Vi kan inte ha en mittfältare som inte vet sin position och som bara flänger omkring ute på banan, det duger bara inte.

 

 

För att försöka koppla ett grepp om helheten om det nu går men jag ska göra ett försök. Först och främst vill jag säga att det börjar bli oroväckande att Kalmar begår samma misstag i match efter match. Om vi tittar på 1-0 och 3-1 så är båda målen en konsekvens av bolltapp på fel ställe och så ställer motståndaren om och så pang så är det mål i baken. Det är för dåligt helt enkelt och jag fattar inte att Kalmar lär sig av sina misstag. Ser inte Hasse Eklund på video i efterhand vad laget begår för misstag? Vad är det frågan om egentligen? Okej att alla kan göra ett misstag men det får inte ske vid flera tillfällen i match efter match det är bara inte okej. Men det är givetvis inte det som är det största problemet utan det största problemet är återigen att man inte klarar av att vinna matcher på olika sätt. Snälla Kalmar, ni måste lära er att kunna vinna matcher på flera olika sätt. Hamnar vi i underläge som idag med 3-1 då måste vi kunna göra mål och vända till 4-3 eller åtminstone göra 2 mål till och få med sig 1 poäng vilket hade varit värdefullt i det här läget. Men Kalmar lider just nu av en enorm kris, vi kan inte göra mål och när vi dessutom har en backlinje som har börjat fallera nu på slutet ja då är det garanti på att vi inte vinner matcherna. Självklart är det så att ett lag som underpresterar under en längre period mår dåligt och att man är inne i en ond cirkel och så vidare. Men när man ser spelare som ligger helt utslagna i flera sekunder efter att man släppt in mål och när man ser spelare som hänger med huvudet och är på väg att sjunka genom jorden efter insläppta mål då bir man bekymrad som supporter. Detta gör man inte om man är trygg och om man är säker i det man gör och här har Kalmar FF ett problem som man kanske underskattar betydelsen av. Förutom att laget måste börja göra mål och spela bättre så känns det som att Kalmar behöver få tillbaka engagemanget och glädjen igen. Det känns som att det inte är roligt att spela fotboll just nu i Kalmar det syns lång väg. Det ser väldigt ängsligt ut på planen då det är mycket felpass och det känns som att när en spelare får bollen så vill han bara bli av med den och det är inget gott tecken. Med risk för att bli tjatig men jag saknar en tydlig ledare i laget som tar tag i att nu när vi lider av en kris som jag faktiskt tycker att vi gör. Någon måste ställa sig upp och visa vägen och sedan hakar de andra förhoppningsvis på. Nu hoppas alla att det ska bli Cesar och jag väljer att inte döma ut honom helt efter ett inhopp mot Åtvidaberg. Jag vill se Cesar från start i några matcher innan jag gör ett utlåtande om Cesar var en bra värvning eller inte. Men det spelar ingen roll om det är Cesar som kliver fram nu eller om det är Måns som fortsätter göra mål utan det viktigaste är att hela laget börjar prestera igen. Jag vill se det Kalmar FF som gjorde mig så glad och stolt under våren. Då spelade man en positiv fotboll, det var fartfyllt och frejdigt medan man nu spelar en otroligt destruktiv fotboll och det känns inte alls bra. Och jag är bekymrad över att många verkar vara så tillfreds med situationen att det är hur lugnt som helst och att det kommer att vända. Vad är det som talar för att det kommer att vända? Det kan bara bli värre och värre det här. Om vi inte börjar göra fler mål och spelet börjar komma igång ja då kommer vi ju att rasa som en sten i tabellen. Ärligt talat är det bara jag som ser vilka enorma problem vi lider av? Ni som är så optimistiska inför framtiden jag tror ni bör ta er en funderare på vad ni egentligen tycker. Med det här spelet så räcker inte Kalmar ens till Allsvenskan det har de ju bevisat uppenbarligen. De klarar inte av att vinna mot BP som är allsvenskans sämsta lag och de klarar inte av att vinna mot Åtvidaberg som man bara ska vinna mot nio gånger av tio. Jag tycker att detta säger litegrann om standarden just nu. Jag tror till skillnad från en del andra att Kalmar kommer att få det riktigt jobbigt i höst. Och nu gäller det för spelarna att ställa om och verkligen tar på sig krigsmålningen för att kunna vända på det här. Nu handlar det inte om att spela som Barcelona eller försöka slå rekord i att vinna bollinnehavet i matcherna, utan nu ska det bara tas poäng på löpande band. Nu vill jag se lite hårda takter i Kalmar, att man visar att nu jävlar får det vara nog. Och lite den känslan känner jag för Kalmar FF just nu, att fan nu får det vara nog. Man har haft en riktig negativ svacka under sommaren och nu är det dags att bryta den, det räcker nu. Gör mig stolt igen, ge mig tillbaka framtidstron igen för just nu har jag ingen framtidstro absolut ingen alls. Jag är glad om vi kommer 10:a när säsongen summeras och det är ju en jävligt destruktiv tanke kan jag känna spontant. Jag vet inte om Kalmar kommer vända på det här, man har varit bra på det historiskt att vända negativa trender men då hade man Nanne Bergstrand vid rodret. Nu ställs spelarna och framförallt Hasse Eklund på prov nu får vi se om han och laget klarar av att lösa dessa enorma akuta problem som vi lider av just nu.

 

Jag satt här för ett tag sedan och hyllade Kalmar för deras fantastiska första halvlek nere i Malmö. Halva det inlägget handlade om att hylla laget, resterande delen av inlägget handlade om att beklaga mig över att det gick som det gick i den andra halvleken. Nu sitter jag här igen en vecka senare och ingenting har hänt.

 

 

Jag kräver inte att Kalmar ska vinna varje hemmamatch, men det finns vissa matcher som vi inte har råd att förlora eller tappa poäng i överhuvudtaget och Brommapojkarna hemma är definitivt en sån match. Men Kalmar spelade idag 1-1 mot detta Brommapojkarna. Detta BP som har en arena utan någon publik, som inte har en arena som är godkänt för Europaspel och som fick sin plats i Europakvalspelet för att det spelat minst fult enligt den här fair play regeln. Vart vill jag då komma med allt det här? Jo jag försöker bara sätta in alltihop i ett perspektiv. Det är en sak om det hade varit Malmö som vi hade mött men nu var det alltså BP som stod för motståndet. För att ytterligare spä på hur undermåligt det är att spela 1-1 mot BP så var det seriens sämsta bortalag vi mötte. Till att börja med så ska jag försöka krama ur det lilla positiva som går att krama ur från den här matchen, om det nu finns något sånt. Jag tycker att första 20 minuterna såg riktigt bra ut. Då visade Kalmar stort hjärta och en bra inställning, lite åt nu jävlar kör vi stuket och det fungerade bra då man pressade tillbaks BP som inte fick mycket lugn och ro i sitt spel. Men trots att man tog ledningen tidigt så tappade Kalmar spelet ju längre halvleken gick. BP fick helt plötsligt rulla boll och bygga upp anfall i lugn och ro och det kan jag bara inte acceptera då det är vår hemmaplan och det är vi som ska föra spelet. Men okej, 1-0 ledning i paus det skulle bara lossna i andra halvlek och förhoppningsvis var det en ketchupeffekt på gång.

 

 

Kalmar började den andra halvleken helt okej i ett ganska bra tempo och skapade några halvchanser. Men totalen vart att Kalmar hade 2 avslut i ribban utöver det var det inte många heta målchanser laget vaskade fram. Visst Jonathan Rings chans får vi nog räkna in där också för den bollen kan inte ha gått långt utanför. Men matchen slutade alltså 1-1 och Kalmar tappar nu i kampen om topp 4 placeringarna och nu är läget allvarligt. Det är något märkligt med Kalmar FF på senare år. Vi pratar om Kalmar som om de ligger i en bottenstrid och är på gränsen till att åka ur men ändå ligger de på en stabil placering i mitten av tabellen. Men jag tror att verkligheten kommer att komma ikapp Kalmar nu om man inte tar tag i de problem som man lider av. Jag tror det viktigaste av allt är att man måste vara ärlig mot sig själva. Helst ska man gå ut och media och verkligen erkänna rakt ut att vi lider av enorma problem. Nu handlar det bara om att reda ut den här situationen och sedan handlar det om att sikta in sig på nästa år. Jag blir nästan lite provocerad när man går ut och talar om att guldet ska tillbaka till Kalmar senast 2018. Man ska inte ens tala om sm-guld när man för stunden har ett lag som inte klarar av att varken göra två bra halvlekar eller klarar av att göra mycket mål. Så till att börja med bara släpp snacket om sm-guld, elitidrott det är här och nu och just nu så fungerar inte mycket i Kalmar FF. Det som gjorde mig mest besviken i den andra halvleken var att jag tyckte att det var fantasilöst spel. Jag brukar ta till det ordet och jag tycker det är ett ganska bra ord att använda i det här sammanhanget. Jag tycker att fantasin saknas i Kalmars anfallsspel, det finns ingen riktig inspiration i offensiven. Spelare som Måns Söderqvist och David Elm har en förmåga att försvinna helt ur matcherna. När de väl får bollen så har de svårt att få ut något konstruktivt av det hela. Nu har inte BP världens bästa försvar och det gjorde att Kalmar kunde komma lossa på kanterna vid flera tillfällen men alldeles för ofta var det för dålig kvalité på inspelen. Sen blir jag lika förfärad varje gång det finns ett tydligt skottläge men då väljer spelaren lik förbannat att hålla i bollen den där extra sekunden och så rinner chansen ut. Idag tycker jag att Kalmar i slutet av den första halvleken och i stort sett under hela den andra halvleken började tappa en del enkla bollar på mittplan vilket gjorde att BP kunde ställa om snabbt. Om jag minns rätt var det väl på en sådan typ av omställning som BP kunde göra sitt kvitteringsmål på. Som ni hör, det är inte mycket positivt jag har att säga om Kalmar FF just nu. Och då kan ju den som inte är så insatt tro att jag bara är en bitter människa som bara vill hitta fel och syndabockar hela tiden. Men jag kan inte sitta här och tycka att allting är toppen och att läget är hur lugnt som helst och att Kalmar garanterat kommer vara med i toppstriden i höst, det vore ren lögn att säga det. Man måste ju utgå ifrån det som presteras på planen och för tillfället så underpresterar Kalmar något enormt. Det gör riktigt ont att se Kalmar spela fotboll just nu. Och visst är det lustigt hur det kan svänga så snabbt och att det väldigt snabbt kan gå från succé till haveri. Som jag var inne på vid ett tidigare tillfälle inför AIK matchen talade jag om sm-guld och möjligheterna till att utmana Malmö på allvar om vi vann den matchen. Idag när vi skriver den 3 augusti så är jag glad om vi har ett lag som är i allsvenskan nästa säsong. Och då kan man tycka att det låter väl lite väl hårt men jag tycker inte det. Fortsätter Kalmars negativa utveckling under resten av sommaren och en bra bit in på hösten, där man bara gör en bra halvlek och fortsätter göra så lite mål ja då kommer alltså Kalmar att få ett rent helvete. Och ärligt talat det räcker ju bara att kolla på resultatet, man behöver inte ens ha sett matchen. 1-1 mot Brommapojkarna på hemmaplan, det är en fullständig katastrof som bara inte får inträffa. Om Kalmar inte ens klarar av att vinna mot BP hemma hur ska det då gå framöver kan man ju börja spekulera i. Det går ju lätt inflation att dela ut krisstämplar till höger och vänster men nu är vi ändå inne i augusti månad och Kalmar ligger 5:a men kan tappa ytterligare en placering imorgon om Göteborg vinner sin match mot AIK. Och som sagt fortsätter utvecklingen som den har gjort för Kalmar så kommer verkligheten att komma ikapp laget, då kommer lagen där bakifrån att plocka sina poäng och en efter en kommer de passera Kalmar och då är det helt plötsligt inte lika roligt längre att vara Kalmarspelare. Det var ett bra tag sedan vi var riktigt inblandade i en bottenstrid, jag hoppas och tror att vi slipper det i år med men just nu vet jag inte vad jag ska tro. Det är med mycket känslor som jag sitter här och försöker vrida och vända på varenda sten. Att ventilera alla dessa tankar leder förmodligen ingenvart men jag är tvungen att dela med mig av det någonstans. Kalmar FF är för mig just nu ett riktigt märkligt och obehagligt mysterium. Det här med att man bara klarar av att göra en bra halvlek, det är ju helt sinnesjukt. Det måste ju vara att spelarna är för dåligt tränade. Om det inte är det vad beror det annars på?. Jag har en liten teori mitt i allt elände att dela med mig av. Jag känner att innerst inne så finns det ändå någon form av kvalité i det här laget för annars hade man inte legat 5:a efter såhär många omgångar. Fotbollsmässigt är säkert laget riktigt skickliga, men det mentala sviker ju alldeles för ofta. De blir så ängsliga, de blir så otroligt rädda för att tappa poäng eller till och med tappa segern. De blir så rädda för att det värsta ska inträffa och det är klart att då gör det ju det. Nu kommer Cesar Santin in i laget och det är väl meningen att han ska bli någon sorts frälsare. Det är bara att hoppas att han är den som ska lyfta det här laget och se till att flera av spelarna lyfter sig i prestationsnivån. Samtidigt kan man inte lägga allt ansvar på Cesar, det är inte en spelare som vinner matcherna utan det är hela laget. Jag står fast vid det jag sa förra gången, Kalmar måste få igång målproduktionen och man måste kunna mäkta med att göra två bra halvlekar. Senaste vinsten var den mot Mjällby som var första matchen efter VM uppehållet, men matcherna därefter har bortsett från Malmö hemma varit helt katastrofala. Jag vågar inte tro någonting längre, när jag ser Kalmar idag göra den prestationen de gör mot ett lag som förmodligen spelar i Superettan nästa säsong då blir jag riktigt orolig. Jag är livrädd, det här är bland det värsta och tyngsta jag har varit med om sedan jag började följa laget intensivt. Och då har jag inte varit med lika länge som en del andra men jag har ändå följt laget i sisådär 11, 12 år. Det är illa det är riktigt illa Kalmar FF. Vi lider av enorma problem och vi måste ta tag i det nu. Nu är det bara att se sig i spegeln och konstatera att nu lider vi av en kris och vi måste lösa den innan det värsta inträffar.