sportviktorn

 

Den första åttondelsfinalen spelades igår mellan värdnationen Brasilien och Chile. En match som på förhand kändes helt öppen och riktigt svårtippad. Förbundskapten Scolari gick ut i media och sa att det hade varit bekvämare att möta Spanien istället för Chile. Då är det säkert många som gapar när de hör det påståendet och jag vet inte om jag själv håller med Scolari om just detta men jag kan förstå vad han menar. Vi måste väga in förutsättningarna, vi spelar på sydamerikansk mark vilket innebär att det blir lite av hemmaplan för Chile också. Gårdagens match var för Chile bland det roligaste som finns, de kunde bara gå ut och njuta av stunden och inte känna någon press. För Brasilien var det här en match som bara skulle vinnas, det fanns inte på kartan att de skulle åka ur. Jag delar uppfattningen som journalister och så kallade "experter" har sagt att jag undrar om det har funnits något landslag i fotbollshistorien som spelar under en sån press som detta Brasilien gör. När Scolari innan den första matchen i turneringen ens hade spelats gick ut och sa något i stil med att "Det är vår plikt att vinna guld" då säger det en del om vart man lägger ribban. Vi som lekmän kan inte sätta oss in i vilken enorm press Brasilien spelar under. Om de åker ur turneringen alldeles för tidigt så kommer de att bli det mest utskällda landslag som någonsin har existerat. För det brasilianska folket är det bara guld som gäller och hade det blivit respass igår ja då vågar jag knappt tänka på vad som kunde ha hänt i landet.

 

 

Det är tur att jag har fått sova på saken för skulle jag skrivit det här inlägget igår hade det inte blivit någonting läsvärt. Men nu har jag kommit ner lite på jorden och har orken att vara lite mer nyanserad än bara partisk. Jag tycker att Brasilien uppträdde ganska darrigt under stora delar av matchen. Jag saknade den där riktiga farten i spelet, jag hade velat se mer kvicka kombinationer vilket kunde ha satt mer skräck i Chiles backlinje än vad det gjorde. Det kändes bra att Fernandinho fick chansen från start efter den fina insatsen mot Kamerun men jag tycker inte att han kom upp i någon bra nivå. Det var inte så att han gjorde massa felpass hela tiden och gjorde bort sig men han var relativt anonym i matchen. Mot Kamerun var han nästan överallt på planen medan han igår mer körde fast i mitten och inte alls kom till rätta med sitt spel. Jag har hackat en del på David Luiz att han är rena säkerhetsrisken i försvarsspelet och det är han fortfarande. Fortfarande är det så att jag blir livrädd varje gång han ska slå ett uppspel eller ska gå in i en närkamp i straffområdet. Men jag tror att det finns en till spelare som skulle kunna kandidera till att bli Brasiliens stora säkerhetsrisk i den här turneringen. Det är Luiz Gustavo jag tänker på. Som han tappade bollen på fel ställen igår, det kunde ha straffat sig vid flera tillfällen och det var bara ren tur att Chile inte utnyttjade hans misstag mer. Det som gör att man blir irriterad är när det sker vid flera tillfällen på exakt samma ställen. När du tar hand om situation nummer två som uppstår efter ett inlägg som nickats bort exempelvis ja då ska bollen bara läggas på mål eller ska den släppas ut på kanterna. Då går det inte att börja dribbla och framförallt går det inte att göra det i långsamt takt. Luiz Gustavo måste lära sig att ta rätt beslut, för det är hans ansvar att hjälpa till i defensiven och vid enstaka tillfällen sköta insticken mot forwards eller ut på kanterna. För mig känns Paulinho som en stabilare spelare än Luiz Gustavo, jag tycker inte att det vore helt fel att sätta in Paulinho istället för Luiz Gustavo. Det känns som att Paulinho skulle göra ett mycket bättre jobb. Visserligen är Paulinho inte någon offensiv spelare i första hand men det skulle kännas mycket bättre att ha en spelare som klarar av att sköta defensiven fullt ut och framförallt inte kladdar med bollen på fel ställe. När det gäller anfallsspelet tycker jag att det fattas en hel del där också för att jag ska vara helt nöjd. Jag tycker att det blir lite för mycket att man ska göra det på egen hand istället för att komma tillsammans som ett lag i anfallen. Det var inte många gånger som Dani Alves eller Marcelo kom loss på kanterna och kunde slå ett inlägg mot Neymar, Fred och de andra. Jag tycker dessutom att Brasilien inte fyllde på med tillräckligt mycket folk i straffområdet vilket kommer att behövas framöver. Om jag ska bedöma Brasilien utifrån de första 90 minuterna tycker jag ändå att de kommer upp i nivån som lyder precis godkänt men det är inte mer. Det känns som att de blixtrar till ibland, men det är alldeles för sällan som de skapar de där riktiga trycket där man känner att nu jävlar blir det mål. Och det är för många spelare som underpresterar och försvinner helt ur matcherna som Hulk och Oscar för att ta några exempel. Brasilien kommer behöva att alla spelare stämplar in och gör en bra match för att man ska gå långt i den här turneringen. Återigen jag har varit inne på det tidigare, Neymar kan inte göra det på egen hand. Gårdagens match pekar väldigt tydligt på det att när Neymar inte kommer till sin rätt i matcherna ja då finns det inte så mycket att ta av i Brasiliens offensiv. Fler spelare måste kliva fram offensivt för Brasiliens del om det ska bli den där efterlängtade finalen på Maracana.

 

 

Förlängningen finns det inte så värst mycket att säga om förutom den makalösa dramatik som skedde i de sista sekunderna. Chile hade en boll i ribban vilket kunde ha skickat Brasilien ut ur turneringen på ett mycket snöpligt sätt. Kontringsläge med Neymar som släpper ut bollen till Hulk men Hulk är inte i form och kan inte ta vara på chansen. Matchen skulle avgöras på straffar. En mardröm för mig och förmodligen för alla som håller på Brasilien. Jag har aldrig varit så nervös i hela mitt liv. Nu skulle det avgöras via lotteri som jag ser det, antingen skulle Brasilien dra vinstlotten eller drog man fel lott och VM äventyret var över och man skulle bli så utskällda av media att jag knappt orkar tänka på det. Scolaris dagar som förbundskapten skulle dessutom vara räknade utan tvekan. När jag säger att straffläggning bara är ett lotteri så är jag medveten om att det där är en sanning med modifikation, för givetvis är det skickligheten som avgör i ett sånt här läge. Det handlar om att ha bäst psyke och bara kunna stänga ute allt det andra. Andrea Pirlos chipp mot England i EM 2012 är ett exempel på att ha bra psyke, han bara går in och chippar in den. Men självklart är det inte alla som pallar trycket att man inför massa tv-kameror inför en förväntansfull publik ska ta bollen i handen och gå fram och slå in bollen i mål. Den där långa promenaden som det verkligen känns som att spelarna gör från mittcirkeln till straffområdet, jag undrar vilka tankar som går genom spelarens huvud just då. Det finns ju hur mycket tid som helst att ta sig en funderare på vad det är som just nu i denna stund händer. Det går såklart inte att analysera varje straffspark utan man får försöka koka ner dramat till så få ord som möjligt. Jag tycker att varje straffsparksavgörande bekräftar hur mycket det både handlar om kyla och skicklighet samtidigt som att man lite slarvigt kan hävda att det är ett lotteri. Neymar kan lika gärna dra sin straff i stolpen och sedan kunde Jara ha satt sin straff i stolpen och in istället för stolpe ut och så hade Neymar varit världens mest ensammaste människa. Men nu blev det så att Neymar, spelaren som har den enskilt största pressen på sig i den här turneringen behöll kylan och gjorde sin plikt och såg till att Jara fick den stora pressen på sig att sätta den sista straffen. Nu var fotbollsgudarna med Brasilien den här gången, bollen tar alltså i insidan av stolpen och ut. När man ser reprisen från vinkeln rakt framifrån ser man tydligt hur små marginalerna är i fotboll. Den kan lika gärna gå stolpe in och då hade det blivit sudden death straffar och då hade vi varit tillbaka på 0-0 igen. Jag skulle vilja ta tillfället att hylla Julio Cesar. Veteranmålvakten som lämnade Inter för några år sen för att spela i QPR i Premier League och numera är kejsarn lite bortglömd eftersom han håller till i Toronto. Han har varit ifrågasatt och jag kan tänka mig att det beror lite på att han inte gjorde en helt hundraprocentig insats mot Holland för 4 år sedan då han kanske borde ha tagit åtminstone ett av de två målen han släppte in. Dessutom blir det ju en del frågetecken då MLS inte är världens bästa liga. Många var kritiska till att han skulle ta hand om förstaspaden i det här mästerskapet. Han var helt knäckt efter att det blev respass i kvartsfinalen 2010, han var otröstlig och grät och grät efteråt. Igår grät kejsarn igen, men den här gången var det glädjetårar. Den här gången var Julio Cesar den stora hjälten efter att ha räddat två straffar och två riktigt vassa räddningar dessutom. Jag tycker det är förbannat starkt av honom att våga behålla lugnet och litegrann vänta ut skytten och låta honom ta beslutet först. Och just att han kommer upp stort i straffsparksavgörandet och blir Brasiliens hjälte det påminner lite om Thomas Ravelli i VM 1994. Ravelli var också ifrågasatt inför den turneringen men han klev upp stort och blev Sveriges hjälte efter kvartsfinalen mot Rumänien. Det kanske inte riktigt är på samma nivå, men jag tycker ändå att det är värt att dra den liknelsen till det Julio Cesar gjorde igår. Det var inte den nya generationen som avgjorde igår, det var inte Neymar som ska bära det här laget på sina axlar som avgjorde. Det var en 34-årig målvakt från Duque de Caxias staden som är belägen vid Guanabarabukten strax norr om Rio de Janeiro som blev den stora hjälten. När Thomas Ravelli kramade om Tommy Svensson efter att han gjort så att Sverige gick vidare till semifinal i VM 94 sa han "Nu är man kung igen". Julio Cesar kan göra en liten justering i det citatet och stolt för stunden konstatera att "Nu är man kejsare igen". Jag vet inte hur långt det kommer att räcka för Brasilien det finns fortfarande en del frågetecken kring det här laget. Men en sak vet jag och det är att Julio Cesar är inne i den här turneringen. Kejsarn är tillbaka.

 

Gruppspelen är färdigspelade, det är nu VM på riktigt börjar enligt många. Nu handlar det inte om att säkra 1 pinne eller täppa till bakåt för att inte åka ur turneringen på grund av målskillnad. Nu är det vinna eller försvinna som gäller. Dags för åttondelsfinaler och först ut är Brasilien-Chile.

 

 

Nu låter det som att jag skämtar men det här är en sanning. Den 28 juni 2010 tog sig Brasilien ann Chile i åttondelsfinalen och vann med 3-0 med Howard Webb som domare. Idag den 28 juni 2014 möts Brasilien och Chile i åttondelsfinal ännu en gång, med Howard Webb som domare. Cirkeln är sluten eller hur. Naturligtvis är detta något som jag har sett fram emot sedan gruppsegern säkrades via 4-1 segern mot Kamerun. Som sagt det är nu VM börjar på allvar, det är nu vi verkligen ser vilka som är de lagen som har chansen och framföralt kvalitén att gå hela vägen. När det gäller hur jag ser på motståndet kan jag berätta att jag ändå är ganska nöjd med att det blev Chile efter några dagars betänketid. Jag tycker att Chile har några spelare som sticker ut i form av Alexis Sanchez och Arturo Vidal, det är framförallt de två som kan göra det på egen hand för Chile. Sanchez har gjort det riktigt bra i Barcelona när han har fått chansen och Vidal har haft 3 riktigt bra år i Juventus varav det senaste året var helt fenomenalt. Men samtidigt är jag kluven till att det blev Chile. Vi spelar på sydamerikansk mark vilket gör att det blir lite av hemmaplan för Chile också, jag får nästan en känsla av att det kommer vara fler chilenare på plats än brassar. Och det är ett faktum att sydamerikanska lag och mellanamerikanska lag presterar bättre när mästerskapen hålls i någon av de länderna och inte i Europa. Brasilien har exempelvis aldrig vunnit VM på Europeisk mark, slump kan många tycka men jag tror att det kan vara traditionens makt. Det här är Chiles livs chans, tänk att kunna blicka tillbaka på det här mästerskapet om sisådär 20 år och konstatera att vi slog ut Brasilien i Brasilien i en åttondelsfinal, det är något de skulle vara otroligt stolta över. Det som talar för Chile är att de har precis allt att vinna, förlorar Chile så är det inte hela världen då har de ändå gjort en bra prestation och kan lämna turneringen med huvudet högt. Förlorar Brasilien då blir det ett herrans liv vilket de kommer att märka om de åker ur. Jag ska vara ärlig med att säga att jag tycker att Brasilien har ett väldigt starkt lag på pappret. Givetvis är Chile ett lag man ska slå 9 gånger av 10, men nån gång tar det stopp förr eller senare kommer det en förlust. Det går att applicera på det faktum att Brasilien har en lång svit av tävlingsmatcher i Brasilien utan förlust, den sviten kommer att brytas förr eller senare. Men självklart tycker inte jag att det är godkänt att åka ur redan i åttondelsfinalen nu när Brasilien har hemmaplan. Brasilien ska vara med och slåss om medaljerna, sen om det blir den ädlaste valören eller om det blir silver eller brons det kan man diskutera vad man tycker är okej. Men når Brasilien semifinal då kommer jag i varje fall känna mig stolt och nöjd över vad de har presterat, sen vill man alltid ha mer och man vill alltid gå hela vägen ju närmre finalen man kommer. Jag har respekt för Chile men jag känner samtidigt att motståndet kunde ha varit ännu värre. Det kunde ha blivit Spanien om de inte hade floppat och det kunde ha blivit Holland. Och vi minns ju alla kvartsfinalen 2010 då Brasilien spelade ut Holland i en halvlek för att sedan kollapsa helt i den andra och tappa både ledningen och matchen spelmässigt. Att Holland hamnade på den andra halvan känns ganska skönt. För de har ändå Robben, Van Persie och Sneijder och de är riktigt luriga spelare som man får se upp och som definitivt skulle kunna sätta skräck i Brasiliens backlinje. Det jag fruktar med Chile är själva kollektivet som jag tycker har visat upp en fin kampmoral och ett ganska kvickt och underhållande spel.

 

 

Brasilien går in i den här åttondelen med en seger i ryggen mot Kamerun med 4-1. Det fanns mycket i den matchen som var bra och jag tyckte att vi såg en del intressanta saker. Luiz Gustavo som ska vara lite städgumma och ha defensiva ansvarsuppgifter darrade något oerhört mot Kamerun. Det var flera tillfällen då han tappade bollen på fel ställe och som mycket väl hade kunnat straffa sig. Jag tycker inte att backlinjen har skött sig tillräckligt bra för att jag ska vara nöjd. David Luiz tycker jag är lite av en säkerhetsrisk kan komma helt fel in i situationerna ibland det har jag varit inne på tidigare. Thiago Silva har inte varit helt hundraprocentig och då vet vi alla vad han kan prestera på planen. Jag vill att David Luiz och Thiago Silva tar för sig mer och framförallt går in lite mer resolut i situationerna och visar lite mer pondus i duellerna. Det kommer att gå undan när Chile sätter fart i sina omställningar och då gäller det att gå in bestämt i duellerna med tajming förstås. Ytterbackarna har pendlat en del i prestationen och då tänker jag på Dani Alves i synnerhet. En väldigt bra ytterback men har inte riktigt kommit till sin rätt varken offensivt eller defensivt. Han har blivit besegrad alltför många gånger i man mot man duellerna och offensivt har han inte hittat ett bra samarbete med mittfältarna när det gäller att komma runt på kanten via exempelvis väggspel. Marcelo fick en katastrofal start på den här turneringen i och med självmålet mot Kroatien, jag kan förstå att man blir skärrad av en sån händelse och att man har svårt att prestera efter det. Det blev något bättre mot Mexiko även om han kunde gjort det bättre, men mot Kamerun var det en helt annan Marcelo. Han tog för sig och han kom runt flera gånger på kanten och kunde slå inlägg vilket är en av hans styrkor. Absolut en av nyckelspelarna i kvällens match att komma runt på sin kant och vara dominant så att han kan fixa frisparkar i bra lägen eller slå inlägg in mot Fred. När det gäller mittfältet borde Scolari ha en del att fundera på. Paulinho kan spela offensivt men hans styrka är i första hand att han kan ta hand om det defensiva arbetet och jag ser honom inte riktigt som den här offensiva motorn på mittfältet. Nu fick Fernandinho göra ett inhopp och han gjorde det helt fantastiskt och då tänker jag inte bara på att han gjorde mål utan även spelmässigt. Han ville ha boll han rörde sig över stora ytor, han lät fantasin flöda och det blev ju bara så bra. Willian fick även han göra ett inhopp både mot Mexiko och mot Kamerun och jag tycker att han mot Kamerun visade att han vill vara med och konkurrera på allvar om en plats i startelvan. Med sin snabbhet och fina teknik så hotade han Kameruns backlinje och ställde till enorma bekymmer. Jag är helt övertygad om att han kan göra det igen om han bara får chansen från start. Hade jag varit Scolari hade jag valt att köra all in, in med Fernandinho och Willian från start istället för Paulinho och Hulk. Jag tycker att det är dags att skicka en signal till det brasilianska fotbollsfolket att Brasilien tänker gå för det. Är det någonting jag avskyr så är det när man kommer med inte vågar gå för det stenhårt och väljer att sätta in spelare som i första hand är defensiva spelare när det finns så mycket offensiv kvalité att sätta in från bänken. Visst Fernandinho kanske inte har samma kvalitéer som Paulinho har, men då handlar det ju mer om att medspelarna får styra honom under matchens gång och att man kommer igång med snacket och får igång engagemanget. Jag köper inte det där med att spelare som är briljanta offensivt inte kan klara av att sköta det defensiva arbetet. När det gäller anfallet handlar det mycket om Neymar och hans kvalitéer. Den pressen som den här grabben har på sig går knappt att beskriva det måste vara en enorm börda att bära det här tunga ansvaret att det är han som ska bära det här laget på sina axlar. Men Neymar har inte visat upp någon nervositet överhuvudtaget, han bara går ut och kör och det är helt underbart att se. Det ska dock sägas att hittills har han tagit ansvar och gjort vad han ska göra, nu kommer vi in i ett läge där det är helt andra förutsättningar nu är det vinna eller försvinna som gäller. Men jag tror att Neymar kommer att göra en bra match ikväll, om han inte pallade trycket då hade han redan visat att han inte håller på den här nivån men det har han inte visat upp utan han har visat upp ett riktigt bra spel. Det finns ett enormt sparkapital i Fred som bara har gjort 1 mål i turneringen såhär långt. Ärligt talat under gruppspelet har han stundtals varit förfärlig. Han har inte varit på hugget han har inte varit där bollen dyker upp när det luktar målchans, men nu var han på rätt plats mot Kamerun och fick nicka in det där första målet. Det är bara att hoppas att hans har växt och att han är mer involverad framöver. Och det är helt rätt att han har fått kritik för jag vet att han kan så mycket bättre. Han gjorde ändå 5 mål i Confederations cup och jag vet att det inte är samma sak som att prestera på ett VM men ändå han ska vara mer involverad i spelet och utgöra ett större hot för motståndarna än vad han har gjort hittills.

 

 

Det som blir viktigast för Brasilien när Howard Webb blåser igång matchen klockan 18:00 svensk tid är att de vågar vara lite kalla. Inte jaga upp sig om publiken börjar buar för att de inte gillar det de ser, utan uppstår det trånga situationer jag var då inte rädd för att rulla tillbaka bollen till Julio Cesar och så börjar vi om i backlinjen igen. Det tror jag är det enskilt viktigaste för Brasilien ikväll för att lyckas att inte bli stressade om det skulle börjar gå lite knackigt. Och det är verkligen upp till bevis igen för Brasilien men nu är det mycket större än så. För jag minns kvartsfinalen mot Holland 2010 då Brasilien mer eller mindre lekte fotboll i en halvlek och sedan tappade man allt i andra halvlek efter att man släppt in 1-1. Min tes om att sydamerikanska lag har svårt att hantera kniviga situationer och att de bara klarar av att spela i medgång stärktes ytterligare efter den matchen. Nu är det upp till den här upplagan att visa att de är beredda att göra jobbet fullt ut även när det blåser på toppen. Det blir verkligen viktigt att behålla lugnet och det vore guld värt för Brasilien om man lyckades att göra ett tidigt mål och få publiken med sig. För tar Brasilien ledningen i matchen då är jag övertygad om att man tillsammans med en entusiastisk publik lyckas ta sig vidare till nästa runda, jag är tveksam till att Chile har den kylan att bara stänga ute det tryck som skulle uppstå då. Jag är inte övertygad om att Brasilien tar sig till final, det finns mycket kvar att bevisa. Men jag håller Brasilien som knapp favorit annars vore jag dum om jag inte gjorde det. Samtidigt är jag väl medveten om att det lika gärna kan ta slut ikväll och det tror jag att det är bra om man är beredd på om man håller på Brasilien. Det är vinna eller försvinna det är inte en lång serie utan det är en enda match det handlar om. Det kan vara en dag då allting går Chiles väg men det kan också vara den dagen då Brasilien återigen visar att traditionens makt är stor. Efter ikväll vet vi svaret och jag hoppas att jag får njuta av att se mitt älskade Brasilien ett litet tag till. Med tanke på att Colombia eller Uruguay väntar i nästa runda så finns det goda möjligheter att nå en semifinal. Men jag ska inte gå händelserna i förväg, först ska Chile elimineras och det kommer att bli en tuff uppgift. Det kan ta slut ikväll, men jag håller alla mina kroppsdelar för att det inte gör det.

 

Italien och Uruguay spelade en direkt avgörande match om vem som skulle ta sig vidare från Grupp D. Det alla borde snacka om är vilken rysare det blev. Men snacket kommer att handla om något helt annat. Neymar och Messi tror jag är de spelare som det snackas mest om under det här mästerskapet. Men efter ikväll så är det Luis Suarez som alla pratar om, och inte i positiv bemärkelse då.

 

 

Ska vi försöka reda ut vad det var som hände. Jag uppfattade själv inte vad som hände då jag följde vart bollen tog vägen. Men plötsligt ligger Chiellini och Suarez ner efter någon form av duell. Suarez tar sig för tänderna vilket gör att man genast börjar haja till och undra vad är det nu som har hänt. På reprisen syns det tydligt att Suarez är framme med huvudet och trycker dit Chiellini. Sen tar Chiellini chansen att förstärka och ligga och vrida sig i plågor, det är inte så konstigt men den stora frågan är vad det var som hände. Ganska snabbt står det klart för oss att Suarez förmodligen har varit där och tagit sig ett bett av Chiellinis axel. Jag är Liverpoolsupporter och jag har under de senaste åren fått ta Luis Suarez i försvar när man diskuterar med folk man känner om vad man tycker om honom. Suarez har varit inblandade i alla möjliga kontroverser. Han bet Ivanovic i en match mot Chelsea i maj 2013, och han bet också en annan spelare när han spelade för Ajax vilket jag inte kände till. Han har dessutom varit inblandad i en "rasistskandal" med Patrice Evra då han ska ha sagt någonting nedsättande till honom gällande hans hudfärg. Dock ska det tilläggas att i just den situationen så står fortfarande ord mot ord och vi skulle väl egentligen behöva dolda mikrofoner för att kunna avgöra om vad som egentligen sas. Jag kan inte ta ställning gällande rasistanklagelserna, jag vill ha fram bevis om jag ska kunna ta ställning och det finns inga tillräckliga bevis när det gäller just den incidenten. Men att han nu biter en motståndare för tredje gången är ju helt sjukt. Fattar inte människan vad han håller på med? Nej förmodligen inte. Det är så otroligt klantigt av Suarez att begå denna handling ännu en gång. Han har haft en fantastisk säsong bakom sig i Liverpool där han har varit kungarnas kung. Supportrarna på The kop har börjat sjunga ramsan om honom igen efter att de tidigare varit kritiska mot att han överhuvudtaget skulle spela i klubben ytterligare en säsong efter att ha försökt in i det sista att lämna för Arsenal. Men nu har han vunnit tillbaka Liverpoolsupportrarnas hjärtan igen och han har varit helt briljant i Liverpool under den här säsongen. Han gjorde 31 mål totalt och kunde ha gjort mycket fler och har varit en av de ledande spelarna i laget under hela säsongen. Jag har lyssnat in och läst en hel del i media och varit ute på olika forum och det snackas ju jämt om denne Suarez. Men nu har tongångarna varit lite mer positiva innan kvällens match var färdigspelad kanske ska tilläggas. På senare tid har det börjat snackats om att Suarez har varit en av världens främsta och att han kanske till och med är bättre än Messi och Ronaldo. Jag hävdar att han inte har varit det men han är på god väg att bli det om han fortsätter såhär. Nej förlåt, nu är jag ju helt ute och cyklar. Det är klart som fan att Suarez inte kommer att bli ihågkommen som någon älskad spelare. Det är bara att konstatera att han är ett helvete att ha att göra med. Jag skulle vilja beskriva Suarez med följande ord. Ett geni, en realitet och ett avskum för det är precis vad han är. Har man den historia som Suarez har då borde man veta bättre att man inte gör samma ska igen. Jag tror att det var Albert Einstein som sa att "Galenskap det är att göra om samma sak om och om igen och förvänta sig olika resultat". I det här fallet får man ju byta ut ordet resultat mot konsekvenser. För vad får detta då för konsekvenser, ja det här innebär ju att Suarez håller på att göra sig omöjlig som fotbollsspelare. Och då tänker jag inte bara på som spelare i Premier League utan även i övriga Europa. När Barcelona och Real Madrid ser det han gjorde ikväll vad tänker de då, vill de verkligen ha honom i sin respektive klubb? Jag undrar det ja. Jag antar att priset inte steg direkt när det gäller prislappen på Suarez. Jag har alltid tagit Suarez i försvar, men jag börjar känna att nu får det fan vara nog. Okej om man gör ett misstag en gång, gör man det två gånger är det illa och gör man det dessutom en tredje gång ja då kanske man behöver fundera på om man behöver söka hjälp. Nu låter det som att jag skämtar men på riktigt, det kanske är Suarez som behöver ta och söka hjälp. Jag vet att du inte förstår det här och jag vet att du aldrig kommer att hitta det här blogginlägget Suarez, men jag måste ändå vända mig till dig. Hur var din barndom? Har du varit med om något tidigare i din fotbollskarriär som har gjort dig till den du är idag? Helt klart att det är någonting som inte stämmer, för normala människor biter inte folk och man gör det dessutom inte en till gång när man har gjort det lite mer än ett år tidigare. Jag tycker att Suarez ikväll visade att han håller på att göra sig omöjlig som fotbollsspelare för vilken klubb som helst. Det bästa vore om han flyttade tillbaka till Sydamerika och spelade i någon liga där, där får han vara ifred från all press och media som finns i Europa. Men jag undrar om någon klubb verkligen är så kåta på att värva Suarez efter det här. Han har två sidor, han har en sida där han är ett geni och en fantastisk fotbollsspelare. Och sen har han den här sidan då han filmar, skäller på domaren eller lite då och då går fram och biter folk. Jag håller på Liverpool, jag går runt när det är säsong med Suarez namn och nummer på ryggen. Jag tyckte att det var lite jobbigt att ha den på mig under föregående säsong. Om Suarez blir kvar i Liverpool till kommande säsong så kommer jag känna att det är skamligt att bära hans matchtröja. Jag kan inte ta honom i försvar gång på gång när han återfaller som han gör, det är bedrövligt och det håller inte. Suarez får skylla sig själv, spelar han kvar i Liverpool kommer han att få höra visselorkaner varje gång Liverpool spelar bortamatch. Jag tror även att han kommer att vara kritiserad i Spanien om han flyttar till Barcelona eller Real Madrid. Men för att försöka summera det här om det nu går att göra så vill jag avsluta med att säga att Suarez är en fantastisk spelare. Han är mer eller mindre en komplett spelare som har potential att bli bättre än Messi och Ronaldo. Därför är det ett stort mysterium att han fullständigt tappar all intelligens emellanåt. Vad är grejen? Vad är grejen Luis Suarez! Den här texten skulle komma att handla om en direkt avgörande match mellan två nationer som fajtades om en plats i åttondelsfinalen. Istället kan vi konstatera  att Luis Suarez gjorde sig omöjlig som fotbollsspelare. Jag har tröttnat nu får det vara nog, jag vill inte ha oberäkneliga spelare i Liverpool. Jag hoppas att han inte får spela mer i detta VM, han borde stängas av i efterhand för sånt här får man bara inte komma undan med. Jag drar en djup suck av uppgivenhet, jag har tappat hoppet om att Luis Suarez ska bli en vuxen mogen människa. Istället för att skjuta Premier League titeln till Liverpool eller skjuta VM guldet till Uruguay, så kommer jag om 40 år att blicka tillbaka till 2010-talet och konstatera att det fanns en fotbollsspelare från Uruguay som hette Luis Suarez. Han vräkte in mål och var en fantastisk anfallare, men i själva verket borde han ha sysslat med skådespelarinsatser i Kannibalfilmer. Luis Suarez, ett geni, en realitet, ett avskum.

 

Nu har vi kommit fram till det skede då gruppspelet i fotbolls VM ska avgöras, vi ska plocka fram de nationer som tar sig till åttondelsfinal och som får chansen att drömma lite till om finalen på Maracana i Rio. Idag kommer grupp A och grupp B att avgöras.

 

 

Om vi börjar med den nation som folk aldrig kan få nog av att prata om i det här mästerskapet nämligen Brasilien. Jag utgår från att ni såg brassarnas match mot Mexiko, ni vill inte veta vad jag satt och skrek under den matchen. Om vi ska summera den matchen lite om det nu går så tycker jag att Brasilien kommer inte alls upp i godkänd nivå. Återigen jag tycker att den enda som får godkänt är Neymar, han vågar ta initiativ han vågar utmana och han rör sig över stora ytor och vill ha boll hela tiden. Men inte ens Neymar kan göra det på egen hand, vi vet alla att en spelare gör inget lag. Här måste Brasilien bli bättre på att hjälpa Neymar och fylla på i anfallsspelet. Jag tycker att jag saknar lite fantasi i Brasiliens anfallsspel, jag tycker att det väldigt ofta mot Mexiko blev alldeles för destruktivt spel. Istället för att söka sig ut mot fria spelare på kanterna eller centralt sökte man sig istället till den spelare som hade mest bevakning på sig. Sen är det många spelare som har underpresterat hittills, jag tänker framförallt på en sån som Luiz Gustavo. Han är den spelare som ska städa upp efter de offensiva spelarna men han har inte skött den uppgiften med bravur. Han har förlorat många närkamper och jag tycker inte att han utstrålar någon särskilt stor pondus i sitt spel. Många säger att Brasilien har fått ordning på defensiven under de senaste åren, jag skulle vilja hävda att det finns en hel del frågetecken kvar i Brasiliens backlinje. Visst att ha Thiago Silva och David Luiz i mittbackspositionerna låter ju trevligt men problemet är att de sprider inte alls det lugnet i backlinjen som jag hade hoppats på. David Luiz kan fortfarande komma väldigt fel in i situationer och vara rena säkerhetsrisken. Jag upplever det som att hans passningsspel är inte hundraprocentigt. Jag vill se lite mer rejäla passningar från David Luiz sida. Thiago Silva har varit desto bättre men även han har också varit ganska instabil. Han känns inte alls lika bolltrygg som han brukar vara, det är någonting som inte stämmer. Det skulle kunna vara att han spelar med nerverna utanpå tröjan och att han känner stundens allvar. Det yttre trycket har givetvis sin påverkan men jag tycker ändå att man ska klara av det om man ska vara världens bästa mittback som många anser att Thiago Silva är. Dani Alves och Marcelo på varsin kant har känts sådär. Dani Alves har haft ett ganska dåligt samarbete med Oscar, Paulinho och de övriga det har inte alls klaffat riktigt. Marcelo ser fortsatt lite darrig ut, tar ofta fel beslut när det gäller uppspel och i passningsspelet. Jag tycker även att den situationen där han filmar när han försöker ta sig runt en mexikanare i straffområdet säger en del. Spelar man i ett av världens bästa klubblag till vardags och får möjligheten att spela ett VM på sin hemmaplan då borde man kunna vara beredd att ta den där extra löpningen för att hjälpa laget och inte försöka fuska sig till framgång. Det var pinsamt att se Marcelos agerande mot Mexiko när han har chansen att slå sin gubbe och mer eller mindre komma fri med målvakten, men istället lägger han sig ner och försöker få till en straff. Det där är bara att lägga ner, det är inte det jag vill minnas från den här turneringen när vi ska summera den för brasiliansk del. Sen är jag kritisk mot Scolari när det gäller en spelare och det är möjligt att det råder delade meningar om detta. Men jag förstår inte varför man sätter in en sån som Ramires, ärligt talat vad tillför han till Brasilien offensivt? När det dessutom finns en Willian att tillgå som har en riktigt bra debutsäsong i Chelsea bakom sig ska man inte då sätta in honom istället för Ramires. Jag förstår inte alls hur Scolari tänker där och jag vill se en ändring på den positionen. Om Hulk är frisk ja då vill jag ha honom på planen därför att jag vill ha hans vänsterfot med i spelet, för den utgör ett ruggigt hot för motståndarna. För att summera det hela när det gäller Brasilien så är det verkligen upp till bevis igen ikväll. Det gäller att vara ödmjuk inför uppgiften, det går inte att agera som man gjorde mot Mexiko då man bara ställde ut skorna på planen och tänkte att det här löser väl sig av sig självt. Jag vill att brassarna tar mer initiativ offensivt, fyll på i anfallen och framförallt försök att komma mer i samlade anfall så det inte blir för mycket enmansshow av det hela. Återigen Neymar kan inte bära det här laget på sina axlar helt själv, han måste ha hjälp. Oscar behöver ta ytterligare ett kliv uppåt och Fred som jag inte ens har nämnt än måste verkligen ta ett steg framåt. Han har varit mer eller mindre värdelös såhär långt. Han gjorde ändå 5 mål i Confederations cup och jag tycker man kan kräva att han ska leverera lite mål nu. Men framförallt måste Fred bli mer delaktig i spelet, för just nu tillför han inte mycket till Brasiliens spel. Ärligt talat Jo skapade mer på den korta tiden han var inne mot Mexiko än vad Fred gjorde under sin tid på planen och det säger faktiskt en del, Fred måste rycka upp sig.

 

 

 

 Lite kort ska jag gå igenom de övriga matcherna som kommer nu ikväll. Mexiko och Kroatien gör upp i en mer eller mindre direkt avgörande match om vem som tar 2:a platsen i gruppen. För jag förutsätter att Brasilien ändå fixar en seger mot Kamerun för det ska de bara göra allt annat vore en stor sensation och en katastrof för brasiliansk del. Jag tycker Kroatien är ett ganska bra lag och jag tycker alltid att de har spelat fin fotboll. De är tekniskt skickliga med bollen och de löser svåra situationer på ett bra sätt. Och tittar man på pappret så är det ju faktiskt inga dåliga namn som Kroatien har att erbjuda. Vi har Brasilienfödde Eduardo, Nikica Jelavic, Mario Mandzukic, Ivica Olic när det gäller anfallet. När det gäller mittfältet så finns det också en del spännande namn i Ivan Rakitic till vardags i Sevilla och så den store stjärnan Luka Modric såklart han är alltid att räkna med. Kroatiens förutsättningar kan inte bli mer tydligare, det är vinst som gäller om de ska gå vidare om vi räknar in att Brasilien vinner gruppen. Skulle Brasilien förlora sin match då får vi ett helt annat läge, då räcker det med oavgjort för Kroatien för då går man vidare på Brasiliens bekostnad. Men jag tror det bara kan vara bra för Kroatien att veta att det bara är seger som gäller mer eller mindre. Man spelar alltid för att vinna matchen och jag vänder mig lite mot det där om att det bara är en fördel att veta att det räcker med oavgjort eller att man har råd att spela på ett specifikt resultat, jag tycker inte att det håller i längden. Mexiko har jag inte någon jättekoll på men jag vet att de är ett väldigt dominerande lag i Mellanamerika de går alltid till VM och har oftast potentialen att gå till åtminstone en kvartsfinal. Om man tittar på pappret tycker jag att det är tveksamt om de överhuvudtaget räcker till i kvällens direkt avgörande match. Ett av de största affischnamnen är Javier Hernandez men han har haft en väldigt konstig karriär i Manchester United, ibland är han med ibland är han helt borta. Giovani Dos Santos tycker jag är en sevärd spelare, har gjort det riktigt bra såhär långt i den här turneringen men jag är tveksam till att han kan bära det här laget på sina axlar och vara den som kliver fram i de stora matcherna. Sen känns det lite otryggt med Rafael Marquez i backlinjen, ibland löser han situationerna på ett ypperligt sätt och ibland är han helt ute och cyklar. Däremot så finns det en spelare som kan komma att spela en helt avgörande roll när vi summerar den här gruppen och det är målvakten Guillermo Ochoa. Kan han komma upp på den nivån som han hade mot Brasilien ja då är det klar fördel Mexiko. Men om jag hade varit någon form av spelare och skulle tippat så hade jag sagt 65-35 till Kroatiens fördel, för jag tycker att Kroatien är ett mer stabilt lag än Mexiko.

 

 

Och till sist så ska jag ta ett litet grepp om gruppfinalen i grupp B mellan Holland och Chile. Spanien är utslaget efter 2 matcher vilket är helt sjukt. Okej att de inte skulle vinna VM guld igen det kan jag köpa, men att de inte ens går vidare från gruppspelet är ett stort misslyckande. Samtidigt kan man ju vända på det och konstatera att det här var en ganska tuff grupp att ta sig igenom för alla lag. Holland har ett spännande lag på gång och Chile tycker jag har något riktigt stort på gång, de står verkligen och knackar på dörren att få göra de stora nationerna sällskap. Nu när VM dessutom spelas på sydamerikansk mark så blir det lite av hemmaplan för Chile i och med att det är många supportrar på plats. Jag upplever Chile som ett starkt kollektiv och de verkar vara en väldigt fin sammanhållning i laget det märks bara när man ser laget spela. Jag tyckte att de gjorde en riktigt bra insats mot Spanien. Visst Spanien hade flera bra lägen och borde kanske ha vunnit den matchen till och med, men Chile har utvecklats och har visat upp en defensiv som håller en riktigt hög klass. Det är ett starkt kollektiv som sagt med några få spelare som kanske sticker ut lite extra i form av Arturo Vidal och Alexis Sanchez. I övrigt när man tittar på Chiles lag så ser det kanske inte så himla sexigt ut men det här laget ska inte underskattas. Jag tror att de har stora möjligheter att vinna gruppen och även om man skulle förlora och möta Brasilien i åttondelen tycker jag nog att det är Brasilien som bör frukta Chile mer än att Chile ska vara livrädda för Brasilien med nuvarande spel. Holland är inne i en liten genrationsväxling då man har många debutanter med sig i detta mästerskap. Men jag tycker att man har en bra stomme att bygga sitt spel kring. Robin Van Persie är i sina bästa stunder en av världens bästa målskyttar. Klaas-Jan Huntelaar kan gå in och backa upp Van Persie på ett föredömligt sätt jag är inte orolig för att han skulle misslyckas vid ett eventuellt inhopp. Arjen Robben är en fantastisk fotbollsspelare när han väl har vaknat på rätt sida, när han inte filmar och håller på och skäller på domaren då är han en njutning att se. Wesley Sneijder hade en riktigt bra period när han var i Inter och ett tag var han en av världens bästa fotbollsspelare, men sen gick det lite utför under slutet av hans sejour i Inter. Nu håller han till i Galatasaray och jag vet inte om det är rätt liga för honom, det hade varit intressant att se honom i någon av de riktigt stora ligorna igen för att se vad han verkligen går för. Men helt klart är att mycket hänger på de här tre spelarna som jag räknade upp. Kan de komma upp på sin allra högsta nivå ja då är jag övertygad om att Holland kan gå långt i den här turneringen. När det gäller själva matchen då så känner jag att det är fruktansvärt svårtippat, det här är en match som jag skulle valt att undvika att spela på. Man måste känna att man har en fördel till något av lagen om man ska ge sig på att tippa men det här känns helt öppet, otroligt svårtippat är det.

 

 

Jag skulle vilja summera det hela med att det är inte Holland, Chile, Kroatien eller Mexiko som vi ställer oss frågande till vart de står formmässigt och vilken kvalité vi kan förvänta oss av de. Den stora frågan är fortfarande, vart står Brasilien just nu hur bra är de egentligen. Med nuvarande spel är jag helt övertygad om att Brasilien kommer inte klara av att avancera till kvartsfinal, oavsett om de får möta Chile eller Holland i nästa runda. Chile och Holland kommer att ställa till ett helvete för Brasilien om inte Brasilien visar upp den nivån som vi vet att Brasilien kan plocka fram om allting bara klaffar. Det är Brasilien som är det stora frågetecknet i turneringen hittills och ikväll får vi kanske några svar om de verkligen är värda att bära det där favoritskapet till att ro hem det där efterlängtade guldet på hemmaplan.

 

Nu har snart samtliga lag spelat sin första match i gruppspelet. Det är bara Belgien, Ryssland, Sydkorea och Algeriet som inte har gått in i turneringen än och det gör de ikväll. Men jag tänkte att jag skulle ta att fokusera på den nationen som lever under mest press under den här turneringen utan tvekan. Det är dags att ta en liten titt på mitt Brasilien.

 

 

Jag blev inte särskilt imponerad av Brasilien i premiären mot Kroatien, jag skulle ljuga om jag sa något annat. Handen på hjärtat, brassarna var riktigt illa ute stundtals. Den kontroversiella straffsparken blev det som räddade Brasilien, straffen kom i ett läge då Kroatien var på väg att ta över matchen helt. Hade inte straffen kommit och Neymar lyckats sätta den så är det mycket möjligt att kroaterna hade haft chansen att vara fräcka nog att plocka hem samtliga 3 poäng. Om jag lite kort bara ska säga några ord om vad jag tycker om straffsituationen mer i detalj. Man kan vrida och vända på saker och ting i all evighet men jag tycker självklart att det inte ska vara någon straff. Samtidigt kan jag ha respekt för att det är svårt för domaren att bedöma situationen. Fred väljer att falla baklänges och när man ser situationen direkt när den händer då ser det ut som att han blir nerdragen bakifrån och det är klart att då väljer domaren att blåsa straff. Nu tror jag dessutom att det var den assisterande som valde att dela ut straffen och från den vinkeln han står måste det vara ännu svårare att se situationen. Men det är ingen tvekan om att det borde inte ha varit straff och det var faktiskt lite skamligt att vara brasse dagen efter det ska erkännas. Men för att gå tillbaka till själva matchen, som sagt Brasilien imponerade inte. Den som får godkänt är Neymar och det kanske inte är någon slump eftersom det är han som är den stora stjärnan. Han verkar njuta av den här situationen att få spela ett VM på sin hemmaplan. Jag trodde att han skulle få det mycket tuffare att bära det tunga ansvaret för att föra Brasilien framåt. För mig är Neymar lika viktig för Brasilien som Messi är för Argentina och då förstår ni vilken bra spelare Neymar är. Det som jag tycker är intressant är att jag tycker att Neymar presterar bättre i det brasilianska landslaget än vad han gör i Barcelona. Nu har jag inte följt honom slaviskt i Barcelona men av det jag har sett tycker jag inte att han har presterat särskilt bra. Men i landslaget är det han som tar initiativen och vill ha boll hela tiden och han är hela tiden involverad i offensiven. Jag menar att det är ingen slump och jag ska inte säga vad var det jag sa men jag får nästan lust att komma viftandes med det kortet. Det jag sa när det blev klart att Neymar skulle flytta till Barcelona var att jag var skeptisk till att Barcelona skulle klara av att ha två stora stjärnor på planen samtidigt. Jag tycker att det har blivit lite samma sak som när Zlatan var där att Neymar måste anpassa sig till Messi och göra honom nöjd. Rent hierarkiskt är Messi den stora stjärnan i Barcelona och det kommer han att vara så länge han spelar i Barcelona oavsett vilken annan världsspelare man tar in. Men i det brasilianska landslaget ser jag att Neymar har en lite mer friare roll. Visserligen är han placerad ute på vänsterkanten och har den positionen som utgångspunkt, men han söker sig ändå mer inåt i banan för att kunna ta avslut. Ibland är han till och med ute på högerkanten och arbetar och vissa stunder kommer han ner och möter boll som Zlatan gör i det svenska landslaget. Men det som är mest imponerande med Neymar är att han verkar trivas med situationen. Mot Kroatien visade han inte alls några nerver. Jag kunde se på spelare som Dani Alves, David Luiz, Marcelo med flera att de insåg att det var allvar nu och det blev lite av en mental blockering för att de skulle kunna prestera på topp. Men Neymar rörde sig över stora ytor och bara tog in intrycken och kanaliserade det på ett bra sätt och lyckades göra någonting bra utav den energin som han fick av publiken. Neymar var tveklöst det största positiva med Brasiliens premiär. Men det var flera spelare som underpresterade och som verkligen måste höja sig i matchen mot Mexiko ikväll. Mexiko brukar Brasilien ha svårt mot, bland annat fick man stryk av de i OS finalen för 2 år sedan. I en match där jag tycker att man var riktigt bra under stora delar utav matchen, många säger att Mexiko vann välförtjänt och till dem vill jag bara säga tog ni något under matchen eller? Brasilien skulle ha vunnit den matchen det var bara ren tur att Mexiko vann. Däremot håller jag med om att matchen i Confederations cup förra sommaren var en jämn match som Mexiko mycket väl kunde ha vunnit. För Brasilien gäller det att behålla ödmjukheten och inse att jobbet ska göras fullt ut. Jag tror att om brassarna lyckas med att behålla ödmjukheten och lyckas vinna varje meter på plan så kan det bli en bra match. Men då gäller det att man är noggrann i det man gör och inte börjar slarva i passningsspelet som jag tycker att man gjorde stundtals mot kroaterna. Marcelo framförallt hade ingen bra dag på sin vänsterkant, det var flera bollar som han slog bort och han misslyckades dessutom med flera bollmottagningar och lyckades slarva bort bollen till inkast. Dani Alves behöver spela lite enklare och rakare för att det ska bli riktigt bra. Det gäller att bedöma varje situation, när är det läge för kombinationsspel? Och när är det läge att ta ett eget initiativ och försöka komma förbi motståndaren och slå inlägg? Det är viktigt att kunna bedöma varje situation när den väl dyker upp. Men den största nyckeln till att vinna matchen är att behålla lugnet. Jag vet att det är hur många människor som helst som följer det brasilianska landslaget och det måste vara en enorm press som spelare att gå ut på planen och veta att så många ögon tittar på en. Men det gäller att man lyckas göra som Neymar har gjort, man måste kunna se det positiva i det och se möjligheter och inte misslyckaden i första hand. Det gäller att tro på det man gör och inte drabbas av panik. Drabbas man av panik ja då kan det sluta riktigt illa som det höll på att göra mot Kroatien i torsdags. Lyckas flera spelare att komma upp i Neymars kvalité då är jag övertygad om att Brasilien vinner matchen. Mexiko är ett tekniskt skickligt lag och har en del spelare som har mycket rutin men både på pappret och på planen ska Brasilien vinna den här matchen. Det vore riktigt onödigt att sätta sig i en situation där man är tvungen att slå Kamerun i sista matchen samtidigt som man då skulle vara beroende av andra resultat. Jag vill se att Brasilien går ut och tar tag i taktpinnen från start ikväll. Inte slarva i passningsspelet utan om det uppstår svåra situationer ja då löser vi den genom att slå den enkla passningen hemåt och börja om. Man brukar tala om sambafotboll när det gäller Brasilien men för mig är det inte det som är det viktigaste. Det handlar om resultat, det är ingen som frågar vem som spelar vackrast fotboll. Den fråga vi ställer oss är vilka som tog sig till VM finalen och vem vann den? Jag vill se ett stabilt spel givetvis men det viktigaste är att vi vinner och den inställningen tycker jag att flera landslag och klubblag för den delen borde ha. Lyckas man hitta ett sätt att vinna matchen ja då tror jag att de flesta supportrar och även media är ganska nöjda med det. Det viktigaste är inte att Brasilien kör över Mexiko med 5-0 eller vinner med 1-0, det viktigaste är 3 poäng inget annat. Brasilien kan givetvis göra det bättre spelmässigt, men nu handlar det i första hand om att ta 3 poäng och mer eller mindre säkra vidare avancemang. Men det är upp till bevis för Brasilien ikväll, imponerade inte mot Kroatien som ni alla vet och spelar man som mot Kroatien då är jag inte säker på att Brasilien kommer undan en gång till. Kvalitén måste höjas i passningsspel och även själva tempot i spelet. Men det viktigaste är att vinna matchen och därför hoppas jag att Brasilien inte börja överarbeta situationer och försöker spela för snyggt i svåra situationer. Ett varierat anfallsspel med konstruktiva lösningar men i vissa situationer så måste man ibland få vara destruktiv, den variationen i spelet vill jag se från Brasilien ikväll och då tror jag att kvällens match får ett lyckligt slut för brasiliansk del.

 

Då är äntligen fotbolls VM igång igen. 4 års väntan är över och nu stundar det fotboll, fotboll och en himla massa fotboll tills vi når den 13 juli. Brasilien började ganska darrigt mot Kroatien men lyckades vinna mycket tack vare en kontroversiellt dömd straff. Mexiko var det klart bättre laget mot Kamerun och vann välförtjänt efter att ha haft 2 bollar inne i mål men båda blev felaktigt bortdömda för offside. Men det som jag tror alla vill prata idag är det som hände igår mellan Spanien och Holland.

 

 

Spanien har vunnit 3 mästerskap i rad, 2 EM och 1 VM vilket är sjukt egentligen. I dagens fotboll ska det inte gå att vinna 3 mästerskap på raken, men det säger väl kanske en hel del om Spaniens förmåga att vinna. Jag har ett ganska komplicerat förhållande till det spanska landslaget. Det är lite som det har varit sedan Barcelona började bli fullständigt dominanta under Pep Guardiola, jag har haft svårt att unna det spanska laget framgång liksom Barcelona. Det råder säkerligen delade meningar om hur Spanien spelar om man tycker att det är underhållande att titta på eller om det är tråkigt. Jag tycker personligen inte att Spanien spelar den bästa fotbollen, jag tycker inte det är särskilt roligt att se på. Det är mycket bolla runt och bolla runt, man avvaktar och sedan söker man ett instick mot en anfallare inne i eller i närheten av straffområdet. Det är lite mycket Barcelona i Spanien för att jag ska sitta och vara helt frälst. Jag känner också att det är inte ofta Spanien spelar särskilt bra men de får ju alltid resultat med sig. Det har varit nästintill omöjligt att rå på Spanien under de senaste åren. Det som har imponerat mest är att de har fått ihop helheten på ett förträffligt sätt. Ta bara det senaste VM:et då Spanien förlorade premiärmatchen mot Schweiz, då trodde man att jaha nu var det färdigt igen. Men Spanien lyckades resa sig och Iker Casillas lyckades spika igen målet helt och hållet efter det, han släppte inte in fler mål i den turneringen efter den matchen. Det har känts som att det har inte spelat någon roll vilken taktik man har valt att spela mo Spanien under de senaste åren. Det blir riktigt svårt att förhålla sig till det spanska landslaget. Holland försökte i VM finalen för 4 år sedan att grisa hem guldet genom att spela riktigt fult. Den situationen som har etsat sig fast mest hos mig är Nigel De Jongs överfall då han kommer in med full kraft och kör en spark i midjehöjd, man blir fortfarande lika chockad när man ser arkivbilderna idag.

 

 

Men igår bytte Holland taktik helt och hållet, man valde att inte försöka spela fult och våldsamt för att slå Spanien. Holland accepterade att hierarkin är som den är, Spanien har varit ett dominerande lag i världen under de senaste 6 åren och då får man respektera att man är en underdog och får spela lite enklare och kanske lite tråkigare. Det fanns några tillfällen då Holland gick in i duellerna fult och då fick jag lite jobbiga vibbar från den senaste VM-finalen. Jag tänkte bara inte Holland gör likadant igen för då kommer det här bara att sluta på ett sätt. Men Holland valde att ligga rätt i positionerna och försöka täcka alla ytor som Spanien ville åt. Jag upplevde det som att det var sällan Spanien fick komma samlat med laget i full fart mot Hollands försvar, vilket gjorde att holländarna kunde neutralisera Spaniens anfallsspel på ett mycket bra sätt. Om jag har räknat rätt är det bara 3 spelare som är med i den holländska truppen idag som var med i VM finalen, det kan spela in till viss del att debutanterna inte känner någon jättepress utan de går bara ut och kör. Visst Spanien kollapsade helt i den andra halvleken och skämde ut sig det råder det ingen tvekan om. Men samtidigt så måste man ju bara få lov att imponeras av Holland, otroligt bra genomförd match från deras sida. Det finns en situation som jag tycker bekräftar hur oberäknelig denna fantastiska sport är. David Silva får bollen efter ett drömanfall och han försöker ge sig på att chippa bollen i mål men han misslyckas. Bara någon minut senare så slår Hollands vänsterback ett perfekt inlägg mot Van Persie som kan kasta sig fram och nicka in 1-1. Hade David Silva gjort 2-0 då är jag övertygad om att Holland inte hade haft någon chans. Men det är så fotbollen kan vara ibland, det svänger snabbt. Det gäller att ta vara på varenda chans man får, särskilt när det bara står 1-0 då vi alla vet att en uddamålsledning är en bräcklig ledning. Och har man spelare som Van Persie som är en av världens bästa spelare enligt mitt tycke, då räcker det med att ge honom en möjlighet och då tar han vara på den.

 

 

Om jag ska försöka reda ut lite vad som hände i den andra halvleken om det nu går att reda ut. Först och främst Holland gjorde en taktiskt sätt utmärkt insats, det är givetvis full pott till samtliga spelare i Holland om vi ska prata spelarbetyg. Holland fortsatte att ligga rätt i positionerna och man lyckades att dra ner på tempot och lura in Spanien i det lugna tempo och det hade Spanien svårt att hantera. Sedan var Van Persie och Robben på ett riktigt spelhumör igår det är bara att konstatera. Och när Van Persie och Robben har vaknat på rätt sida då är de inte lätta att ha och göra med. Om jag ska försöka analysera vad som egentligen hände med Spanien i den andra halvleken är det däremot svårare att peka på exakt vad det var som gick snett. Jag delar uppfattningen om att det saknades någon i Spanien som verkligen klev fram och visade vägen när det började gå emot dem. Det märktes direkt efter att Holland tog ledningen med 2-1 att Spanien darrade ganska mycket. Man fick panik helt enkelt och man blev helt paralyserade av att Holland lyckades knäcka koden till att luckra upp Spaniens annars välorganiserade försvar. Även om jag inte tycker att Spanien är fantastiska så imponeras jag ju ändå av dem och de har alltid hittat ett sätt att lyckas vinna matcherna även när det har gått lite emot dem. Men jag tycker mig se lite av Spaniens svaghet och vad som gör att de nu är riktigt illa ute i den här turneringen. Spanien saknar en plan B. Jag tycker att det blev riktigt tydligt igår att spanjorerna står och faller helt med att deras bollhållande spel ska fungera i alla lägen. Nu tappade de ledningen och måste helt plötsligt spela en annan fotboll. Tappar du en ledning då måste du genast ställa om, du måste spela lite rakare och lite enklare. Det gäller att vara på beredd på att svälja stoltheten och våga spela lite enklare och tråkigare. Det är aldrig fel att börja slå långt eller att försöka söka sig ut på kanterna och slå inlägg mot straffområdet och sedan försöka fylla på med så många spelare som möjligt. Men Spanien klarar inte av att spela ett sånt spel, det är bara att konstatera. Spanien försökte istället hela tiden i den andra halvleken att spela sitt tiki-taka spel som det så vackert kallas och det går inte att göra det när man ligger under och jagar kvittering mot ett Holland som är fyllt av självförtroende i det läget och som verkligen kommer sälja sig dyrt. När Spanien dessutom spelade i ett betydligt lägre tempo än vad man gjorde i den första halvleken då är det ju verkligen total ridå. Sen måste jag lite kort få nämna Iker Casillas. Han har inte ens haft fullt förtroende i Real Madrid under en lång tid nu och jag vet inte vilka anledningarna har varit till det men jag börjar kanske ana varför. Det som han gör vid Van Persies 4-1 mål är ju helt uppåt väggarna, sådär får det bara inte gå till. Okej att man kan göra något misstag men som är tillräckligt litet för att man ska kunna reda ut det. Men när man får en enkel passning från en back så måste man givetvis kunna ta emot den på ett bättre sätt. Även vid 5-1 målet är han också ute på ett litet äventyr och kommer helt fel in i situationen. Det var inte mycket som stämde för Spanien i den andra halvleken, ja för att inte säga ingenting. Det påminde extremt mycket om finalen i Confederations cup förra året mot Brasilien då Spanien gick in som storfavoriter men tappade precis allt. Och igår blev det en ännu större kollaps än vad det var mot Brasilien förra året. Hollands kross igår öppnar upp den här gruppen på ett helt fantastiskt sätt. Faktum är att om Holland slår Australien vilket jag är övertygad om att de kommer att göra och Spanien förlorar mot Chile då är de regerande mästarna utslagna. Det som talar för det är att Spanien har själva gått ut och sagt att det är Chile de fruktar mest. Och Chile är verkligen en nation som kan komma att gå långt i detta VM om allting klaffar. Det finns ju en viss Arturo Vidal i det laget som just nu svävar bland molnen efter en fantastisk säsong i Juventus bakom sig. Nu får spanjorerna ursäkta men att Holland mosade Spanien igår det var det bästa som kunde hända den här gruppen. Nu ställs det verkligen på sin spets, Spanien måste ta sig samman och verkligen visa att detta bara var en tillfällighet. Jag har tippat att Spanien ska gå till VM-final, men om Spanien inte får ihop någon bra organisation i sitt försvarsspel till nästa match ja då kan det mycket väl bli respass redan efter gruppspelet. Men slutorden måste ändå bli att det som hände igår är tveklöst en av de största fotbollshändelserna i holländsk historia och det är bara att gratulera holländarna till en fantastisk genomförd match, stort grattis.

 

Var fjärde år samlas vi alla som är fotbollsintresserade kring en stor fest som pågår en hel månad. Fotbolls VM är verkligen något speciellt och på torsdag den 12 juni sparkar festen igång då Brasilien tar emot Kroatien.

 

Det var det brasilianska landslaget som födde mitt fotbollsintresse, det var under VM i Japan/Sydkorea 2002 som jag fick upp ögonen för sporten. Jag minns VM finalen mot Tyskland som om den hade spelats för några timmar sen. Jag kommer ihåg hur jag avgudade Ronaldo och tyckte att han var bland det häftigaste jag hade sett på en fotbollsplan. De jag satt och tittade på matchen med påpekade att Ronaldo var väl bra men det var ju Ronaldinho som var den stora stjärnan och som alla ville vara som. Men själv var jag ett riktigt Ronaldofan, det gick så långt att jag till och med ville ha samma frisyr som honom. Om jag skaffade mig den frisyren? Nja, det blev något åt det hållet men ändå inte en exakt likadan frisyr. Jag var väl lite för ung för att ta ett sånt beslut kan jag tycka nu i efterhand. Det finns så många magiska stunder från det mästerskapet men ska jag trycka på någonting som jag minns specifikt så var det ändå helheten i Brasiliens spel. De hade verkligen allt, de hade bra målvakt i Marcos som var stabil de hade en bra backlinje med Lucio som styrde och ställde i mitten. Men framförallt hade man ju två av världens bästa ytterbackar på varsin kant i Roberto Carlos och Cafu. Att få se Roberto Carlos skruva in den där perfekta frisparken var ju en fröjd för ögat att se. Och jag kommer ihåg hur jag tyckte det var så häftigt med en ytterback som kunde slå frisparkar, då jag trodde att det bara var anfallare och mittfältare som tog hand om all offensiv. Cafus löpningar längst högerkanten var också otroligt roligt att titta på, man satt ju bara och gapade och tänkte hur sjutton kunde han springa där fram och tillbaka konstant i 90 minuter plus tillägg. Han var ju som en anfallare nästan och var tveklöst en mycket viktig kugge offensivt trots att han var högerback. Brasilien hade ett mittfält med Kléberson, Juninho och Junior som jag kom ihåg var bland de första namnen jag lärde mig och de var hyfsade fotbollsspelare de med. Offensivt handlade mycket om Ronaldinho och Ronaldo givetvis och de behöver väl ingen närmare presentation eller beskrivning, de var bara helt fenomenala. Ronaldo som spelare var väl kanske inte den som dribblade av 10 man och stänkte upp den i krysset, utan han var mer av en måltjuv som dök upp på rätt plats vid rätt tillfälle som i finalmatchen mot Tyskland. Efter finalmatchen var jag så glad att jag fällde en del tårar efteråt. Jag minns att det knappt gick att "trösta" mig när väl slutsignalen hade gått. VM finalen mellan Brasilien och Tyskland 2002 är mitt första riktigt stora minne och det var i den turneringen som mitt fotbollsintresse föddes och det var tack vare Brasilien som jag är den fotbollsfanatiker som jag är idag. Jag var 9 år men ändå förstod jag att det var så stort det som hände att det knappt gick att beskriva. Man hade ju hört mycket om att fotboll i Brasilien det är något mer än bara sporten, det är ett sätt att ta sig fram i samhället för många och det betyder otroligt mycket i allmänhet. När man senare ser VM krönikor där det är fullt med folk på Copacabana klockan 4 på morgonen lokal tid för att följa finalmatchen ja då inser man att fotboll i Brasilien det är ta mig fan som en religion. Nu kommer många att argumentera emot och ja jag är part i målet men för mig är Brasilien fotbollens Mecka. För att sätta det hela i ett perspektiv hur stor fotbollen är i Brasilien, låt mig berätta om Moacyr Barbosa. Året var 1950, VM i Brasilien och hemmanationen skulle ställas mot Uruguay på Estádio do Maracaná inför nästan 200 000 åskådare. Brasilien förlorade med 2-1 och Moacyr Barbosa gjorde ett misstag i matchen då han inte hade koll på en av sina stolpar och släppte in ett ganska tveksamt mål. Barbosa pekades ut som syndabock, trots att det var 11 man på planen som hade misslyckats med att ta hem guldet till Brasilien så var det Barbosa som fick skulden. Efter karriären hade Barbosa svårt att få jobb, han nekades vid ett tillfälle att önska landslaget lycka till därför att folk var rädda att han skulle föra otur med sig. Folk spottade till och med efter Barbosa på gatan. Och nu kommer det värsta av allt, vid ett tillfälle pekade en mamma på honom och sa till sitt barn: Titta på honom! Det var han som fick hela Brasilien att gråta. Då förstår ni att Brasilien är ett land som bryr sig ganska mycket om sin fotboll.

 

 

 

Nu ska jag gå in lite på truppen och dela med mig lite av mina tankar och känslor inför det som komma skall. Jag tycker att Brasilien har fått ihop ett intressant lag och förväntningarna ska vara höga på det här laget. Det som talar för att Scolaris mannar lyckas nå framgång i detta mästerskap är att idag spelar de flesta av spelarna i Europa. Och de som är äldre än jag har sagt att skillnaden mellan det gamla Brasilien är att tidigare år så har Brasiliens svaghet varit försvarsspelet, men idag är man mer organiserade i och med att de flesta spelar i Europa. Och det är klart att tittar man på den backlinje som troligen kommer att starta i premiärmatchen mot Kroatien så har vi då från höger Dani Alves (Barcelona) David Luiz (PSG) Thiago Silva (PSG) och Marcelo (Real Madrid) . Det är verkligen inga dåliga namn och det är framförallt inga dåliga klubblag de representerar. Dani Alves är tycker jag är en fantastisk högerback som jag tycker är riktigt bra offensivt. Han har ett riktigt bra skott, han kan inte bara fylla på, på sin högerkant och slå inlägg han kan även spela väggspel och bryta sig in i banan och avlossa bössan både med höger och vänsterfoten och det tror jag att han kommer att få visa i detta VM. Men jag tycker även att han har utvecklat sitt spel i defensiven, jag känner mig trygg i att han huserar på Brasiliens högerbacksplats. David Luiz är väl det enda orostecknet som finns i Brasiliens backlinje. I sina bästa stunder är han en riktigt bra mittback, kanske till och med en av världens bästa mittbackar. Han är stark och bra på huvudet framförallt. Svagheter är att han har en förmåga att ibland komma helt fel in i duellerna och han kan ibland stå för helt horribla beslut. Men spelförståelsen och fysiken är hans absoluta styrkor, jag tänker framförallt på i Confederations cup förra året då Spanien får ett friläge mer eller mindre och de rundar målvakten och ska bara lägga in den i öppet mål och vem är där om inte David Luiz och får undan bollen. Det är ingen slump, han läser spelet mycket bra. Thiago Silva, många beskriver honom som världens bästa mittback och jag håller helt med jag är ett stort fan av Thiago Silva. Hans styrka är framförallt hans snabbhet, en löpduell mellan Thiago Silva och Raheem Sterling vore verkligen intressant. Jag tycker att han har allt, han har snabbheten tekniken och han är i första hand inte en mittback som bara vräker iväg bollen så fort han får den utan när han väl får bollen gör han något konstruktivt med den. Marcelo har jag inte följt slaviskt det ska jag vara ärlig med att säga men jag vet att det är en riktigt löpstark ytterback. Han gör det jättebra vecka ut och vecka in i Real Madrid och kan också han tillföra i det offensiva spelet, han har samma kapacitet i löpningen som Dani Alves har. Jag tycker att han är i lika hög klass som Cafu och Roberto Carlos var när de spelade absolut. Svagheten är att han i vissa situationer tvingas till att överarbeta på grund av att han är lite enfotad, han vill gärna föra över bollen till vänsterfoten. Han är inte så förtjust i att använda högerfoten, men hans snabbhet och fina vänsterfot kommer nog göra att han får fira stora triumfer även i sin VM debut. När det gäller mittfältet så har jag inte riktigt full koll på samtliga spelare men jag vet vilka som blir viktiga kuggar för att Brasilien ska gå hela vägen. Luiz Gustavo gör även han sitt första VM, han är född 1987 han har haft det lite tufft när han spelade i Bayern München där han fick begränsat med speltid och numera är han i Wolfsburg där han har fått det att stämma bättre. Han är den defensiv mittfältare och hans främsta uppgift är att städa upp när det väl blåser på toppen. Det är inte han som ska vara längst fram när Brasilien jagar mål utan där finns det andra som ska kliva fram. Men det jag såg av honom i Confederations cup förra året gjorde mig nöjd, det är en bollvinnare av hög kvalité och som jag upplever är trygg i sitt passningsspel han gör sällan bort sig. Jag känner mig tryggare med Luiz Gustavo i den rollen än vad jag var när Felipe Melo spelade där om jag säger så. Sen har vi Hernanes, Fernandinho, Oscar och Paulinho för att nämna några. De namnen som jag nyss räknade upp är också de debutanter. Paulinho kommer liksom Luiz Gustavo att sköta jobbet i defensiven och hjälpa backlinjen i första hand samt att ta kampen på mittfältet. Om vi ska prata offensiv, där handlar det en hel del om Oscar, Willian, Bernard, Hulk, Fred och Neymar i första hand. Oscar är en spelare som har gjort det riktigt bra i Chelsea men som jag tycker inte riktigt kom upp i den nivå som han kan under förra årets Confederations cup. Han var lite av en besvikelse i den turneringen faktiskt och det säger en del om kvalitén i Brasiliens trupp. Willian har gjort en strålande debutsäsong i Chelsea och det räckte till en plats i truppen. Många säger att det stod mellan honom och Liverpools Coutinho, för mig är det inget snack om att Willian går före Coutinho. Willian har haft en jämnare säsong och har hållit en hög lägstanivå hela tiden vilket inte Coutinho har gjort. Bernard är en oprövad lirare i de här sammanhangen. Han spelar i den ukrainska ligan och har inte riktigt fått det att stämma där, därför var det många som blev förvånade att han kom med i truppen. Jag är positiv, jag tycker det är rätt att man vågar satsa på den nya generationen och vågar ta in 90-talisterna det är bara positivt. Fred blev skyttekung förra sommaren och gjorde bland annat 2 mål i finalen mot Spanien. Han har haft skadeproblem men är ändå en bra spelare som jag tror kan bli giftig i detta VM. Han var med i VM 2006 bland annat och han är en av de rutinerade rävarna då han är född 1983 och det är viktigt att han tar på sig ledarollen och visar vägen för de unga debutanterna. Hulk har ett förbannat bra skott det vet vi alla och i övrigt är han teknisk och snabb och har egentligen det som krävs för att spela i en bättre liga än den ryska där han håller till idag. Neymar är den store stjärnan, det är den här liraren som en hel nation hoppas på. När han var i Santos snackades det redan om att han var bättre än Messi, och då hade knappt någon sett honom spela. I Barcelona har han gjort det ganska bra men han har inte dominerat på något sätt. Nu är det upp till bevis för honom, klarar verkligen Neymar det yttre trycket som kommer att uppstå? Jag är tveksam till det och det kan vara Neymars orutin som sänker hela Brasilien. Samtidigt får han göra det där första målet redan i premiären då är jag övertygad om att det kommer att lossna för honom. Det som jag ser som hans största svaghet är att han är lite för oerfaren, men samtidigt kan det tala för att det går bra för honom att han bara går ut och kör. Han är Brasiliens viktigaste spelare utan tvekan. När det gäller målvaktsposten känns det tryggt med Julio Cesar mellan stolparna. Han har rutin från både Serie A och Premier League och även om han numera håller till i Toronto är det fortfarande en världsmålvakt som kommer att spela en avgörande roll i detta unga Brasilien. Hans erfarenhet kommer han ha nytta av.

 

 

Den 12 juni påbörjar Brasilien resan mot ett mästerskap som man aldrig kommer att glömma. Eller kan det vara datumet då Brasilien påbörjan resan mot det största fotbollsfiaskot i brasiliansk historia. Låt säga att de skulle missa slutspel eller åka ut mot Chile i en åttondel, då kommer det att bli landsorg i Brasilien och Scolari kommer att få sparken och det kommer bara att vara elände. Jag håller tummarna för att mitt Brasilien kommer att ta sig hela vägen fram till det där efterlängtade guldet på hemmaplan. Men det kommer att bli oerhört svårt att nå hela vägen fram. Spanien är bra, Argentina, Tyskland och Italien för att nämna några. Lägg där till att det finns några outsiders som Chile och Uruguay, England också för den delen. Idag är mitt fotbollsintresse större än någonsin, 2002 födde den upplagan av Brasilien mitt fotbollsintresse. Symboliken vore riktigt vacker om den här generationen spelade hem ett nytt VM guld när fotboll är bland det viktigaste som finns i mitt liv. Jag kommer att drabbas av ett stort glädjerus om Brasilien lyckas. Jag vet vad det betyder för det brasilianska folket, jag vet vad det betyder för de som bor där och lever där. Och jag vet framförallt vad fotbollen betyder för mig. Det brasilianska landslaget i fotboll är en del av min identitet. Det finns bara ett tillfälle då jag känner mig som mer brasse än som svensk och det är när jag ser mitt älskade Brasilien spela fotboll. Det skulle betyda precis allt om Brasilien lyckades gå hela vägen. Det är nästan att jag skriver under på att om Brasilien vinner VM guld då skulle jag förmodligen dö lycklig. Mitt hjärta klappar för det svenska landslaget naturligtvis men mitt förhållande till Brasilien är speciellt. Jag är född i det landet, det är där jag har mina rötter. Jag är brasse i etniciteten, självklart var det Brasilien som la grunden för mitt fotbollsintresse. På torsdag smäller det Brasilien-Kroatien och hur det står till med mig? Jo då, mitt brassehjärta har aldrig slagit hårdare än vad det gör nu. Jag kokar av ångest, förväntan och glädje.

 

Vi har nu spelat 12 omgångar av årets allsvenska säsong och serien gör nu ett uppehåll och kommer tillbaka i början av juli. Som ni känner till så är det ett VM som stundar och därför gör man det här uppehållet. Sen kan det diskuteras varför man gör det när endast en allsvensk spelare är med i VM och det är AIK:s Celso Borges, men det är en annan diskussion som jag inte går in på nu. Jag tänkte istället försöka summera Kalmar FF:s vårsäsong, betoning på "Försöka". Jag vet inte om det går att göra det överhuvudtaget men jag ger mig på att försöka komma fram till någonting i alla fall.

 

 

Vi börjar med det som har varit positivt i Kalmar under de första 12 spelade omgångarna. Det som jag först vill trycka på är att det rent sportsligt har varit en succé det kommer vi inte ifrån. Kalmar har 23 inspelade poäng efter 12 matcher och ligger för tillfälligt bland topp 4 vilket får ses som mer än godkänt. Jag trodde att laget skulle få det mycket tuffare med tanke på att man har en ny tränare inför säsongen och plus att det känns som att det saknas lite spets i truppen för att laget ska kunna vara med och konkurrera om topplaceringarna. Men poängskörden har ju varit helt fantastisk under den här vårsäsongen. Kalmar har förlorat 1 match hittills och det var mot Häcken vilket absolut inte är någon skam alls, då Häcken är ett av Sveriges bästa lag och som förmodligen kommer kunna vara med och tampas om guldet i höst. Försvarsspelet har varit riktigt stabilt om vi bara tittar på själva helheten. Visst det har funnits vissa moment i en del matcher som det har darrat en aning och då tänker jag framförallt på matchen mot Häcken då det inte riktigt blev som vi hade tänkt oss. Men som helhet har försvarsspelet varit riktigt bra. Jag vill hävda att Kalmar har en av seriens bästa backlinjer när väl alla är friska och finns tillgängliga. Men även de som har fått hoppa in och vikarierat i backlinjen har också skött sig bra. Nenad Djordjevic har varit utdömd av många och jag var en av få har jag upplevt det som, som har tagit honom i försvar hela tiden och velat haft in honom i spelet. Sen gjorde han en urusel prestation mot Häcken när han väl fick chansen vilket var olyckligt, men efter det debaclet så har han ändå skött sig ganska bra. Han bidrar mycket med sin erfarenhet, man ser på han att han har spelat på en väldigt hög nivå. Han har bra blick för spelet och vågar vara lite kylig i vissa situationer när det är nödvändigt. Sebastian Ramhorn fick även han en liten olycklig start på sin allsvenska karriär, han gjorde ett helt okej inhopp mot Norrköping när han fick komma in istället för Marcus Thorbjörnsson det ska han ha full cred för. I matchen mot Häcken blev det ju som det blev så att säga, det var ingen som var bra i den matchen och det var inte Sebastian Ramhorn heller. Han slog mest ifrån sig bollen så fort han fick den, vilket inte är så konstigt med tanke på att det var nog en del nerver som spelade in i det läget. Men även han har spelat upp sig och gjort det helt okej ändå, jag tyckte han gjorde en fullt godkänd prestation i den senaste matchen mot Halmstad. Så backlinjen har varit det som har varit mest positivt med Kalmar den här vårsäsongen. Det är inte ofta det släpper till målchanser det är bara att konstatera. Och när det väl släpper till målchanser är det inte alltid riktigt farliga målchanser. Oftast har Lars Cramer haft fri sikt och kunnat ta hand om bollen, eller så har ytterbackarna tillsammans med hjälp av de yttre mittfältet fått motståndarna att slå inlägg och där är Cramer säker i luftrummet och kan ta hand om bollarna. Dock är det ett stort avbräck att Thorbjörnsson blir borta ett tag nu och det är tur att det kommer ett uppehåll nu. Thorbjörnsson är Kalmars viktigaste spelare om vi bara pratar försvarsspel. Han har vuxit fram till en riktig chefsback som styr och ställer. Även han har bra spelförståelse och läser spelet bra och är även väldigt skicklig på att stå rätt i positionsspelet. Det är ofta han som går upp och tar nickduellen efter en utspark och han är även framme och nickar bort långbollar från backlinjen och han är även duktig på att tacklas och spela fysiskt. Det finns flera i backlinjen som kan lyftas fram såsom Emin Nouri som jag tycker stundtals håller landslagsklass det är en riktigt bra ytterback. Han är lika bra offensivt som han är defensivt vilket är en mycket bra och viktig egenskap i dagens fotboll. Mats Solheim har även han varit stabil, spelar hårt och enkelt och kan bevisligen spotta in något mål här och där. För att summera det som har varit positivt, det är försvarsspelet och själva poängskörden. 23 poäng på 12 matcher och att man är med i topp 4 racet det är otroligt imponerande. Och innan jag går över till det negativa vill jag bara nämna att Jonathan Ring är en spelare som jag tror kan komma att utvecklas till något riktigt intressant om han inte blir alltför skadebenägen. Kvick och lurig spelare som kan göra lite en mot en situationer och skapa målchanser på egen hand och i kombinationsspel.

 

 

Nu kommer vi till det negativa och jag ska försöka att inte bli alltför tjatig men det är risk för att jag blir det och då ber jag om ursäkt om så skulle vara fallet. För det första tycker jag att det är helt sjukt att Kalmar har den tabellplacering de har med tanke på hur spelet faktiskt har sett ut mestadels under de här 12 matcherna. Kalmar har en förmåga att luras in i ett tempo som jag inte alls gillar. Det går alldeles för långsamt ibland och då tänker jag på precis allting. Passningsspelet går för långsamt, det går så långsamt så att motståndaren hinner flytta över till rätt positioner. Det är ofta att man vill överarbeta situationer, istället för att ta ett enkelt avslut från distans emellanåt så försöker man alltid att spela sig fram till mållinjen och det håller inte. Någon gång måste man våga ta ett avslut från distans. Och där kommer vi in på det som har varit riktigt frustrerande att se under våren och som det har varit under flera säsonger i rad nu. Det är alldeles för lite avslut i matcherna, och när de väl får iväg avslut så är de ofta för mesiga att målvakten lätt kan ta hand om bollen. Som en kul grej tänkte jag att jag skulle räkna antalet skott på mål i matchen mot Halmstad. Om vi räknar bort målet hade Kalmar endast 2 skott mot mål och på mål under hela matchen. Kan ni tänka er, 2 (!) skott på mål efter 96 minuters spel. Det är verkligen under all kritik. Det här är något som Kalmar måste börja träna på, att komma mer till avslut. Det är nästan att jag funderar på om de inte borde sätta upp som ett litet delmål att varje anfall ska avslutas med att det kommer ett avslut. Sen gäller det att ta nästa steg att avsluten ska hålla en bra kvalité, men det är inte det som är det viktiga just nu utan nu handlar det om att komma mycket mer till avslut. Jag har sagt det förut och jag säger det igen det är stundtals helt okej kombinationsspel men man kommer fram till straffområdet och sedan tar det stopp. Man måste bli bättre på att komma till avslut, gör man inte det så kommer det att straffa sig såsmåningom och det vill vi inte vara med om. Jag var inne på passningsspelet och jag ska bara kort glida in på det och säga att jag tycker att passningsspelet har hållit en medioker nivå. Mot Halmstad höll passningsspelet en nivå som måste vara bland det sämsta jag har sett på länge. Det var ju knappt att spelarna klarade av att slå en enkel passning framåt i banan eller i sidled på egen planhalva. Och det är klart att slarvar man så mycket i passningsspelet som Kalmar gjorde i lördags och som de har gjort under större delen av våren då kommer det att straffa sig förr eller senare. Och nu till det som knyter ihop det positiva med det negativa. Hade det inte varit för Kalmars eminenta försvarsspel så hade Kalmar legat på nedflyttningsplats vid det här laget, det är ett faktum. Kalmar gör inte fler än 1 eller 2 mål per match och så fort försvaret börjar darra som mot Häcken exempelvis ja då släpper man in fler mål än vad man brukar och då är inte offensiven tillräckligt bra för att kunna komma ikapp. Hade Kalmar haft en bra offensiv då hade man kunnat hämta in 3-1 underläget mot Häcken och kanske fått med sig någon poäng men istället så fortsätter offensiven att gå knackigt och Häcken hann istället med att göra ytterligare 1 mål. Medan i matcher som mot Norrköping och Örebro där man vinner med 2-0 då blixtrar man till och lyckas få in några bollar och sedan så backar man hem och klarar av att försvara den ledningen. Men som det är just nu så räcker det med att Kalmar hamnar i ett 2-0 underläge så är matchen mer eller mindre avgjord. Och vill man bli ett topplag och fira stora triumfer då måste man kunna vinna matcher på flera olika sätt, då kan man inte luta sig tillbaka mot att man har en stark defensiv utan man måste även vara bra offensivt. Måns Söderqvist har visserligen gjort 7 mål men det känns ändå inte som att det har lossnat ordentligt för honom. Han känns tyvärr lite klen emellanåt, när han möter stora och starka backar då får han problem att komma in i matcherna. David Elm är i första hand inte någon riktig målskytt utan han har andra kvalitéer som Kalmar kommer att ha nytta av. Men om vi tittar på vad som finns bakom Måns och David Elm så är det ju inte så mycket att hurra för. Melvin Platje det måste vara en av de sämsta värvningarna som Kalmar någonsin har gjort. Det var så mycket snack om den här spelaren att han skulle in i matchtruppen så fort som möjligt för att han var den frälsaren som Kalmar hade letat efter. Vad har han bidragit med? Ja han har inte bidragit med någonting i stort sett. Han gjorde ett ganska bra inhopp mot Norrköping men i övrigt har han inte varit bra alls. Sebastian Andersson skulle jag kunna skriva en hel bok om vad jag tycker om honom. Om man ska sammanfatta vad jag tycker om Sebastian så tycker jag att han har varit horribel i sitt spel och då är jag ändå snäll när jag säger så. Han kan ju knappt ta emot en boll och han är för dålig i allmänhet. Det fanns en situation i matchen mot Halmstad då han får bollen och har chansen att sätta fart längst kanten, vad gör han? Jo han försöker sig på en snurrfint och dribblar bort sig själv och bollen rullar ut över sidlinjen. Den situationen beskriver väl honom ganska bra vad han har att tillföra i Kalmar, nämligen ingenting. Nu kommer Pär Ericsson in i laget i juli månad och jag antar att han ska konkurrera med David Elm och Måns Söderqvist om en plats i anfallet. Jag förväntar mig att Sebastian Andersson endast får spela om det råder akut skadeproblematik i laget annars så vill jag inte se honom på planen mer i Kalmar den här säsongen. Han har fått chansen nu i snart 3 säsonger och han har inte tagit något steg i sin utveckling, han bara gör bort sig på planen varje gång han är inne det är skämskudden framför ögonen varje gång han får bollen. Jag förstår verkligen inte varför han får chansen i match efter match att visa upp sig för han tillför ju verkligen ingenting.

 

 

 

För att summera detta så hoppas jag att defensiven fortsätter att hålla samma kvalité som den har gjort och att offensiven blir bättre med tiden. Lyckas Kalmar med att få ihop helheten att vara lika bra framåt som de är bakåt då kan det här bli en riktigt rolig säsong. Men Kalmars säsong står verkligen och väger på vart den ska ta vägen. Det kommer några viktiga matcher i juli månad mot bland annat AIK och ett dubbelmöte mot Malmö, jag tror att de matcherna i synnerhet kommer att spela en ganska avgörande roll för vart Kalmar såsmåningom slutar i tabellen. Men slutintrycket från vårsäsongen är ändå positivt, om någon hade sagt till mig att Kalmar skulle vara bland topp 4 efter 12 omgångar och att man skulle ha 23 poäng då hade jag nog bara skrattat. Poängskörden har varit helt fantastisk, 1 förlust hittills som sagt det är en sjukt stark prestation. Dock har jag inte kunnat se än vilken typ av fotboll som Hasse Eklund vill spela men det kommer förhoppningsvis med tiden här.