sportviktorn

 

Jag rundade av den här helgen med att titta till Valencia mot Barcelona. Jag tänkte att det var ett bra tillfälle att se hur det är med Luis Enriques manskap. Jag har bara sett vissa delar av deras matcher i Champions League och i ligan sen jag såg de mot Real Madrid, men ikväll var det dags att studera Barcelona noggrant igen.

 

 

Jag tycker att den första halvleken inte riktigt levde upp till mina förväntningar. Jag tyckte inte att Barcelona kom upp i samma intensitet och fart i spelet som man är så duktiga på när man väl får till det. En grej jag har tänkt på när det gäller Barcelona är att jag upplever det som att så länge jag har följt dem tycker jag att de är enormt skickliga på att hålla i bollen och att slå många passningar inom laget. Men man har väldigt svårt att få ut någonting av det här bollinnehavet, det händer för lite framåt. Samma sak hände ikväll. Handen på hjärtat, det var ganska fantasilöst och intetsägande anfallsspel från Barcelonas sida. Luis Enrique valde att starta med Neymar till vänster, Suarez som central anfallare och Messi till höger. Där ska Luis Enrique ha beröm för jag tycker att Suarez är som bäst när han får spela som central anfallare, även om han är en anpassningsbar spelare som absolut gör ett hundraprocentigt jobb på en kant. Men om jag ska placera ut honom vart jag vill i Barcelonas laguppställning då tycker jag att han ska spela centralt. Och jag kan känna att Messi kan utgå både från högerkanten och centralt i banan eftersom han rör sig över stora ytor och är skicklig på att få med sig bollen oavsett vilken position han utgår ifrån. Däremot tycker jag mig fortfarande inte se det här tydliga samarbetet mellan Messi, Neymar och Suarez. Det jag tycker Barcelona gör fel är att när det väl kommer fram till straffområdet då blir det ofta att man söker den sista avgörande passningen mot Messi. Och då har ofta motståndaren koll på att Messi ska få bollen och har redan en spelare som markerar honom när bollen väl slås mot honom. Tanken är inte fel att ge Messi bollen som kan göra precis vad som helst med den, men jag kan tycka att man borde ha bättre spelförståelse och inte spela boll på en punktmarkerad Messi. Neymar tycker jag har varit bättre den här säsongen än vad han var förra säsongen, jag har inte sett honom jättemycket i och för sig men jag tycker ändå att av det jag såg av honom ifjol tycker jag att det ser bättre ut i år. Jag tycker att han vågar utmana mer när han kommer i en mot en lägen. Sen är det inte alltid att han lyckas dribbla av sin motståndare men att han försöker tycker jag är positivt. Jag tror att han har känt av pressen säkert både internt men även från supportrar och media. Med tanke på vad han kostade kräver nog de flesta att han inte ska vara någon försiktig duvunge på vänsterkanten som inte gör något större väsen av sig. Här gäller det att ta för sig och visa framfötterna om han ska göra ett stort avtryck och bli en stor ikon i klubben som jag antar att de flesta Barcelonasupportrar drömmer och hoppas på. Men det här samarbetet den här trion emellan tycker jag uteblir faktiskt. Det känns som att Messi gärna vill gå på genombrott när han får bollen och jag får en känsla av att han blir nästan tjurig om han inte får bollen. Neymar vill även han gå på genombrott eller så väljer han att släppa bollen bakåt istället för att skicka in den i straffområdet. Och så har vi Suarez som ständigt söker en tydlig roll och har fullt upp med att positionera sig in i det här systemet. Jag tycker att han får bra bollar de gångerna han väl får bollen. Men tyvärr tycker jag att Messi har en förmåga att inte passa Suarez trots att han har ett bättre läge än vad han själv har. Jag känner att det lutar åt mer att det är tre individer som spelar i Barcelonas anfall än att det är tre lagspelare. Men det är inte bara denna supertrio som ska göra det för Barcelona utan det finns ju också ett mittfält som behöver hjälpa till. Och det är blir intressant när Marscherano och Sergio Busquets spelar på mittfältet ihop, jag tycker att det blir alldeles för defensivt. Att Marscherano och Sergio Busquets inte levererar så mycket i offensiven bekommer mig inte jättemycket, men det som gör mig förvånad är vad det är som har hänt med Xavi. Han är en riktigt bra spelare och han var en av världens bästa passningsspelare när han var som bäst, men han går inte att känna igen nuförtiden. Det går inte lika fort längre, det tar ganska lång tid för honom att gräva fram bollen och sen är kvalitén på passningarna inte alls lika bra längre. I halvtidsvilan fick jag höra att Xavi var den Barcelonaspelare som hade slagit minst antal passningar. Det tycker jag säger en del om vilket skede i sin karriär han befinner sig i. Han är inte den där mittfältaren som gång på gång sätter skräck i en backlinje med sina luriga passningar. Nu blir det ofta att han spelar bollen i sidled istället för att försöka nå fram till Neymar eller Messi exempelvis. När Iniesta inte finns tillgänglig och du har Sergio Busquets och Marscherano på mittfältet då behöver du någon som sätter igång med passningar och som styr ett anfallsspel med sin spelintelligens. Men eftersom Xavi inte är lika bra längre och inte hittar fria spelare lika ofta längre med sina passningar då blir ju känslan att Barcelona spelar ett fantasilöst och intetsägande anfallsspel.

 

 

Den första halvleken lämnade mer att önska eller hur man nu säger, men den andra halvleken var ur ett Barcelonaperspektiv bedrövlig. Barcelona fick inte tag i spelet på samma sätt som man gjorde i den första halvleken. Marscherano och Sergio Busquets förlorade en del dueller på planen och jag tycker ofta att spelet stannade upp för många gånger. Backlinjen har jag inte ens nämnt än men ikväll valde Luis Enrique att spela Pique och Mathieu som mittbackar och Dani Alves och Jordi Alba som wingbackar. Jag hade nog valt att spela med Marscherano som mittback ändå då jag tycker att han har varit fullständigt briljant på den positionen sen han skolades om. Att spela med Pique och Mathieu som mittbackar det blir lite väl naivt att tro att det ska vara riktigt stabilt då. Pique är ju inte den snabbaste mittbacken och då spelar det ingen roll att han är bra på huvudet och har en ändå en hyfsad teknik och bra spelsinne. Mathieu däremot håller jag inte alls särskilt högt, en stabil försvarare är det men det är ingen fantastisk spelare på något sätt. Men det är klart att jag föredrar att ha honom som mittback om han nu överhuvudtaget ska starta i Barcelona? Den frågan tycker jag är relevant att ställa. Hade det inte varit bättre att spela med Pique, Marscherano och Jordi Alba som vänsterback? Mathieu är inte särskilt snabb, kanske ännu mer långsammare än Pique. Och ska man då spela Mathieu som ytterback då blir det ganska svårt att få ut något bra utav det med tanke på att han inte är särskilt snabb. Att ha honom som mittback blir ännu mer riskfyllt med tanke på att han som sagt inte har snabbheten för att kunna vinna varje löpduell mot en kvick forward. Man såg att när Valencia väl försökte ställa om snabbt och slog upp bollar mot Alvaro Negredo då fick Mathieu problem med att hänga med i löpningen. Offensivt sett tyckte jag att Neymar försvann mer och mer ur matchen, det kändes som att han var lite rädd för att komma ner och möta boll och visa att han verkligen ville ha bollen. Jag kan tycka att han måste bli bättre på att visa när han vill ha bollen och när han inte vill ha den. Det är inte rimligt att han ska hålla sig på offensiv planhalva ständigt och aldrig ta klivet ner i banan och vara med i uppbyggnaden. De lagen som är mest framgångsrika det är de lagen som har ett varierat anfallsspel och som har mycket rörlighet i spelet där spelarna inte spelar statisk fotboll utan är beredda att förändra sig i sitt rörelsemönster. Jag skulle vilja att Neymar blev bättre på att röra sig mer och då menar jag att både komma ner och möta boll eller när han väl får bollen att försöka söka sig mer inåt i banan och gå på avslut. Visserligen sökte sig Suarez ut på vänsterkanten vid några tillfällen men det blev inte så mycket bättre av det. Messi tyckte jag inte gjorde någon särskilt bra andra halvlek. De gångerna han väl fick bollen då var det alltid någon Valencia spelare som var där och högg. Men det syns ju vilka kvalitéer han har i sig när han väl bestämmer sig för att sätta fart. När Messi kommer upp i sin absoluta maxfart då är det få som kan stoppa honom, då ska det ofta till något fult knep för att Messi ska bli av med bollen. Men Barcelona fick aldrig riktigt till det och det kändes mer som att Valencia kunde ha vunnit matchen med tanke på vilka chanser de ändå skapade. Alvaro Negredo fick ett friläge men brände det läget eller ska vi säga att det är en fantastisk räddning av Claudio Bravo? Det här såg länge ut att sluta 0-0 men i den 94:e minuten i de absolut sista sekunderna så kommer bollen in i straffområdet och vem som nickar hann jag inte uppfatta men det är en jätteräddning av Diego Alves i förstaläget men på returen dyker Sergio Busquets upp och trycker in segermålet med pannan.

 

Fullständigt otrolig och galen avslutning på den här matchen. Det blev svängigt värre under de sista 20 minuterna. Barcelona lyckades reda ut just den här matchen och vinna den men jag tycker inte att laget kan vara särskilt nöjda med hur de presterar just nu. Det är fortfarande ett ganska tamt, tempofattigt och intetsägande anfallsspel som laget har att erbjuda. Det är klart att det vore fel att säga att det inte finns den där sista spetsen i anfallet för det är en lögn att påstå det. På pappret har Barcelona världens bästa anfall, jag menar vem kan slå Barcelonas anfallstrio om man bara tittar på pappret? Däremot tycker jag inte att det fungerar i så bra ihop i praktiken. Det känns som att Messi och Suarez inte riktigt har haft något bra samarbete hittills. För Suarez skull är jag rädd för att det blir en liknande situation som när Zlatan fanns i klubben. Messi är en fantastisk spelare, Neymar är en fantastisk spelare han med och Suarez är i sina bästa stunder lika bra som Ronaldo och Messi. Men det känns som att det blir en världsstjärna för mycket i Barcelonas startelva. Nu kommer man väl få kritik för att man inte har en aning om vad man talar om, men jag kan tycka att det vore inte helt fel att låt Pedro spela på Suarez position. Det känns som att det funkar bättre och Pedro har också en större respekt för Messi och underkastar sig honom mer än vad jag tror Suarez gör. Det som blir problemet när man resonerar som jag gör är att du värvar inte en spelare av Suarez kvalitéer för 800 miljoner kronor för att ha honom på bänken, utan han ska givetvis gå rakt in i startelvan. Men jag känner att det blir en världsstjärna för mycket på planen. Men visst, vi får väl ge det lite tid men jag skulle inte bli förvånad om Suarez lämnar Barcelona om 1,5 år eller något sånt. Han kommer aldrig att få vara den stora stjärnan så länge Messi finns i klubben och jag tror att Suarez vill känna att han är nummer 1. I Livepool kretsade allt runt honom och han fick göra i stort sett vad han ville på både gott och ont, men i Barcelona då måste han anpassa sig till hur Messi vill spela fotboll. Och återigen inställningen är det inget fel på när det kommer till att ta jobbet men jag tror att Suarez lider lite av att han inte är den stora stjärnan bland anfallarna. Jag tror att en sån som Neymar har lättare att acceptera att han inte har högst status då han inte riktigt har kommit upp i Messis nivå än. När det gäller mittfältet tycker jag att det blir alldeles för fantasilöst och tamt spel när inte Iniesta är med och när Xavi inte är lika bra längre. Det är inte rimligt att förvänta sig att Marscherano och Sergio Busquets ska vara de som sätter igång ett anfallsspel. Och Rakitic fick komma in i andra halvlek men han är ju inte en spelare av världsklass som kan förändra en matchbild på egen hand, han känns mer som en utfyllnadsspelare. En spelskicklig offensiv mittfältare saknas i laget just nu det råder det ingen tvekan om. Men det stora misstaget Barcelona gjorde i somras var att man inte köpte in den där stora mittbacken. Med all respekt till Mathieu men han är inte så bra som många vill framhäva, en spelare för ett lag som Valencia absolut men att han skulle gå in och styra upp en backlinje i ett lag som Barcelona det trodde jag verkligen inte på när den värvningen blev klar. Och Vermaelen var väl även han tänkt att bli den där stora chefsgeneralen som går in och tar befälet när det blåser på toppen men nu är han på skadelistan och det ryktas redan om en flytt tillbaka till Premier League. Jag kan tycka att Barcelona borde ha gått in stenhårt för Benatia från Roma, att han hamnade i Bayern München istället för Barcelona det kändes väldigt märkligt. För jag tycker att det ser rätt darrigt ut i backlinjen när väl motståndaren får fast bollen eller bara matar in inlägg då blir det emellanåt total kaos inne i straffområdet. Och mot Real Madrid blev Barcelona brutalt avslöjade då man inte alls hängde med i Real Madrids tempo när de väl ställde om från försvar till anfall, Marcelo hade stundtals lekstuga och gjorde lite som han ville när han gav sig ut på offensiva utflykter. Så en mittback som är snabb och samtidigt har fysiken för att gå in och ta tag i försvarsspelet när det blåser på toppen skulle behövas för att jag ska hålla Barcelona som en utmanare till ligatiteln och Champions League titeln. En mer auktoritär ledare behövs i mittförsvaret helt enkelt, lyckas Barcelona få en den spelartypen då tror jag att det är mycket som är vunnet. Offensivt sätt behöver man inte förändra så mycket. Det är klart att man kan debattera om Pedro ska starta före Suarez men oavsett vem som spelar så har Barcelona ett sjukt bra anfall på pappret. Men i praktiken fungerar det inte fullt ut, det blir lite för mycket individuellt tänk längst fram och det saknas kreativitet på mittfältet och i backlinjen är det inte lika stabilt längre som det var under Carles Puyol eran. Med andra ord Barcelona må ligga 2:a i ligan och har häng på Real Madrid, men Barcelona har ändå problem och det känns ganska lustigt att påstå det med tanke på tabelläget. Men det är ett faktum att Real Madrid är ett mycket stabilare och komplett lag än vad Barcelona. Barcelona har problem och det gäller alla lagdelar, det är min känsla när jag ser hur laget spelar just nu. Det är inte samma Barcelona som under Pep Guardiola eran.

 

Då hälsar jag er välkomna till dagens inlägg, det har blivit dags att tjöta lite om sånt som har med den runda bollen att göra. Jag har 2 matcher som jag vill prata lite om. Vi börjar med en ångestmatch som jag våndas något enormt inför och sedan ska jag försöka snacka upp ett derby som egentligen inte betyder ett skvatt.

 

 

Men vi börjar med ångestmatchen. Det har blivit dags för terapibloggen att dyka upp igen för det har blivit dags att snacka lite Liverpool. I söndags åkte man på ett nytt nederlag då man förlorade med 3-1 borta mot Crystal Palace och i onsdags spelade man 2-2 borta mot Ludogorets, man hade kommit tillbaka från ett tidigt underläge och så tappade man ledningen i den 88:e minuten. Matchen mot Ludogorets såg jag inte så den kan jag inte uttala mig om specifikt, men det är aldrig någonsin okej att släppa in en kvittering i slutminuterna när det står så viktiga poäng på spel. Nu hade det krävts en seger mot Basel i sista matchen även om vi hade vunnit matchen, men för lagmoralen skull och för oss supportrars skull hade det varit skönt att få komma in på vinnarspåret igen. Jag tror att nästa seger (när den nu kommer) kommer att lyfta hela laget och en känsla kommer att sprida sig i laget att nu jävlar nu vänder vi på det här. Crystal Palace matchen däremot såg jag och det är jag inte glad för att jag gjorde. Det kan vara en av de sämsta och mest deprimerande fotbollsmatcher jag någonsin har sett i hela mitt liv. Nog för att det har sett riktigt dåligt ut under inledningen på den här säsongen men Liverpool visade upp ett så destruktivt spel att det inte är klokt. Det som oroar mig mest är att det är verkligen hela laget som är fullkomligt värdelöst. Hade det varit enstaka spelare som varit dåliga då hade det bara varit att byta ut dem och sätta in en annan spelare, men när hela laget är uruselt vad ska tränare Brendan Rodgers då ta sig till? Om vi börjar bakifrån med Mignolet i målet, han gör kanske inte en dålig match rakt igenom men han var en faktor till att vi släppte in 1 mål i den här matchen. Han slår bort en boll ut över sidlinjen och någon minut senare är det nätrassel bakom honom. Jag tycker på ett sätt synd om Mignolet, han har inte haft det lätt den här säsongen. Han hade inte en tacksam debutsäsong heller, men med tanke på att vi hade ett sånt fruktansvärt bra anfallsspel under våren då kom hans målvaktsspel lite i skymundan. Släppte han in 3 mål då gjorde vi istället 4, 5 eller 6 mål och vann matchen ändå. Men jag håller med om att Mignolet har inte varit en bra ersättare till Pepe Reina. Okej att Pepe Reina gjorde sina misstag då och då, men jag föredrar honom alla dagar i veckan före Simon Mignolet. Jag upplever det som att Mignolet inte riktigt är påslagen vid samtliga situationer, det känns som att han står och sover och så blir han överraskad när han får ett skott på sig. Jag har sagt det förut och jag säger det igen, det Liverpool behöver är en målvakt som går in och kan ta tag i defensiven när den sätts på prov. Jag tycker att Mignolet inte riktigt utstrålar den pondusen och säkerhet i sitt spel som krävs för att vara en given etta i Liverpools mål. Det är klart att han skulle göra det bra i ett något sämre lag, men frågan är om han är den målvakt som Liverpool behöver i en sån här tuff period? Jag ställer mig tveksam till det. Men Mignolet är inte roten till allt ont för att göra en liten melodiradioövergång, utan han har ju spelare framför sig som inte sköter sig som de ska just nu. Nu kanske jag överdriver och att min analys verkligen betonar att jag håller på Liverpool men jag tycker ju att backlinjen är värdelös. Skrtel exploderade under vårsäsongen och blev en av ligans bästa mittbackar. Jag kommer ihåg matchen när vi mötte Manchester United borta, det var på den tiden Daniel Agger fortfarande var påtänkt i Rodgers startelva. Vi vinner matchen med 3-0 och Skrtel och Agger bara plockar bort Robin Van Persie och får honom att framstå som en medelmåttig spelare. Det var bland det bästa jag har sett av Liverpools försvarsspel under Rodgerseran. Men bortsett från den matchen har försvarsspelet varit bedrövligt. Skrtel har dålig tajming när det gäller att gå fram och när han ska stanna kvar. Och det största problemet har varit att samarbetet har inte fungerat mellan Skrtel och Lovren, eller Sakho för den delen de matcherna när han väl ha spelat. Jag tycker att Skrtel och Lovren ser lite tama och nästan handlingsförlamade ut i sitt försvarsspel. Jag har varit inne på det förut, det finns ingen riktig grund för hur vi ska spela försvarsspel. Alla spelar bara på sitt sätt och det är klart att då blir det total kaos där bak. Och har man dessutom en målvakt som påverkas mycket av hur backlinjen sköter sig då är det klart att Mignolet också blir mer nervös och osäker och gör sina tabbar emellanåt. När det gäller mittfältet tycker jag att det är där det stora problemet sitter. Jag är beredd att säga att mittfältet är det som gör att vi inte får igång spelet när det gäller offensiven. Mittfältet har varit för dåliga på att ge anfallarna rätt bollar att jobba på och det är klart att då gör vi inga mål. Adam Lallana tror jag det var som slog en fin passning till Rickie Lambert som kunde ta ner den och rulla in 1-0 målet borta mot Crystal Palace. Där såg vi en glimt av Liverpools anfallsspel från i våras, när mittfältet ser att en anfallare ger sig iväg i djupled och det kommer en perfekt passning och Lambert tar emot den perfekt och bara kan placera in den i mål. Men det räcker ju inte att göra en sån prestation i den 2:a matchminuten och sedan slutar man att skapa målchanser. Jag tycker helt enkelt att vi har ett för svagt mittfält. Coutinho är en lovande och bra spelare han känns i varje fall lovande och bra, men han pendlar alldeles för mycket mellan sin högsta och sin lägstanivå. Hans högstanivå är inte fantastiskt bra, han är inte på något sätt en fantastisk spelare men en Coutinho i form skulle Livepool behöva just nu. Joe Allen tycker jag har varit fullkomligt värdelös under den senaste tiden, jag ser verkligen inte storheten i Joe Allen. Det kändes mest som att Rodgers tog med honom från Swansea och tänkte att nu ska du få din dröm uppfylld och spela inför den här publiken, spela derbyn mot Everton och så vidare. Men jag tycker inte att han är tillräckligt bra för att gå in i en startelva. En sån som Emre Can borde ha fått chansen från start med tanke på att jag tycker att han har imponerat ganska mycket de få gångerna jag har sett honom spela. När det gäller anfallarna tycker jag inte att någon har presterat särskilt bra även om Rickie Lambert har börjat göra mål nu. Jag tycker att han är en spelare som absolut kan göra 15 mål på en säsong, men inte för Liverpool om ni förstår vad jag menar. Det känns som att han passar mer in i ett hårt arbetande lag som bara ska slå långt eller slår inlägg och inte spelar bollen efter marken. Nu kommer han till ett Liverpool som ska spela en mer passnings orienterad fotboll och då får han problem att hitta rätt. Och han är ju ingen vidare bollmottagare och han känns ju inte som den som bryter mönstret med någon lurig löpning eller som drar till från 35 meter på halvvolley helt plötsligt. Balotelli har jag redan försvarat tillräckligt många gånger ni vet vad jag tycker där, jag ska inte ge mig in i den debatten igen. Jag kan bara säga att om mittfältet börjar ge honom rätt bollar då kommer han också att göra sina mål. Men att tro att han skulle ersätta Suarez 31 mål från ifjol det är ganska naivt, då har man nog inte koll på vilken typ av spelare Balotelli är. När det gäller Rodgers ställning i Liverpool så är jag orolig för hans del. Det känns som att det kan inte fortsätta på det här sättet, laget presterar så usel fotboll just nu att man nästan blir mörkrädd. Försvaret fortsätter att haverera och någon offensiv finns inte längre vilket gör situationen än mer ohållbar. Och jag gillar inte att Rodgers ständigt går ut i media och säger att han är nöjd med spelarna och att de var fantastiskt bra. Jag tycker att som tränare måste du kunna erkänna att ditt lag inte gjorde en bra match. Det är klart att du inte kan ta till svordomar och totalsåga din spelare för då tappar du förtroende bland dem och då kommer du förmodligen få spelarna att motarbeta dig. Men du kan ju välja att säga att spelarna gjorde en dålig match fast på ett mer sofistikerat sätt, ärligt talat det kan inte vara så svårt. Man kan ju ställa sig frågan vad är det för Liverpool vi kräver nuförtiden? Man får ju vara realist mitt i alltihop. Laget gjorde 101 mål ifjol, Suarez och Sturridge gjorde nästan 50 procent av de målen. Suarez säljs till Barcelona och Sturridge har varit skadad i stort sett hela den här säsongen. Och Suarez och Sturridge stod inte bara för mål utan det var två hörnstenar i Liverpools anfallsspel och var inblandade i många målchanser när de spelade ihop. Dessa två oerhört viktiga pusselbitar i offensiven får Rodgers bara plocka bort och istället står Mario " Super Mario" Balotelli ensam på topp och tjurar. Det är ingen optimal situation jag tycker faktiskt att vi får vara ärliga att säga det. Däremot kan jag tycka att om Rodgers nu är en lovande tränare som kan bli väldigt bra som många tyckare anser, ja då kan jag tycka att då kanske han borde ha fått ordning på Liverpool och skapat ett spel som är hållbart för en toppstrid. Det är hans tredje säsong och nu börjar det bli dags att utvärdera vad det är han har presterat. Jag tycker att han har inte fått ordning på försvarsspelet, försvarsspelet blir bara sämre och sämre ju längre Rodgers är här det tycker jag faktiskt. Rodgers vill även sköta spelarrekryteringen på egen hand och man kan ju inte påstå att han har prickat in riktigt bra värvningar under sina år i Liverpool. Joe Allen tycker jag inte är bra, Sakho tycker jag har potential men han sitter ju längst in bland fiskpinnarna i frysen just nu och lär nog flytta på sig i januari om han inte skulle slå sig in i startelvan helt plötsligt. Lovren har inte blivit vad vi hade hoppats på, Iago Aspas vill nog de flesta Liverpoolsupportrar glömma och Lazar Markovic spelar till och från men har inte gjort något större avtryck än. Rodgers värvningsarbete kan inte få godkänt det tycker jag inte. Och när det gäller situationen som helhet kan jag känna att imorgon kan vara sista chansen för Rodgers att få behålla jobbet. Det svänger snabbt från hyllad till nästan hånad och avskydd bland vissa supportrar vilket är synd, för det tyder på okunskap. Men om jag ska titta på situationen ur ett objektivt perspektiv tycker jag att det är lite av sista chansen för Rodgers under kommande månad. Fortsätter laget att haverera och om vi inte lyckas ta oss vidare i Champions League då kommer det leda till att Anfield buar ut laget massivt och då är situationen helt ohållbar och då finns det mekanismer i den situationen som gör att någonting kommer att hända (Läs Rodgers får sparken). Jag har ångest och jag våndas något enormt inför morgondagen, men jag hoppas innerligt att vi lyckas vinna matchen och att vi får lite andrum. Jag vet inte om jag orkar med en förlust imorgon. Men samtidigt skulle det inte förvåna mig, vidriga Stoke är aldrig roliga att möta. Jag ser framför mig hur Charlie Adam drar in ett distansskott från 20 meter och att Peter Crouch gör ett mål med fötterna vilket skulle vara den ultimata förnedringen. Det blir inte roligt imorgon, det blir en plåga men jag ska försöka att ta mig igenom den och jag hoppas det slutar med en seger det är allt jag begär. Sen får spelet komma därefter, men 3 poäng ska vi bara ta imorgon annars kan vi hälsa hem känns det som.

 

 

Il derby della mole är det dags för på söndag. Nu har jag faktiskt glömt bort vilket lag som är "hemmalag" men jag tror att det är Juventus som är det. Il derby della mole är alltså derbymatchen mellan Juventus och Torino. Det mest ointressanta och tråkigaste derbyt som existerar i den här fotbollsvärlden. Den värsta av fotbollsdagar för en Torinosupporter måste vara när det är derbydag. För Torino börjar bli vana vid det här laget att åka på en uddamålsförlust oavsett om det är hemmaplan eller bortaplan, sen må det vara på något felaktigt offsidemål men likväl Juventus har stått som segrare när matchen är slut. Man skulle gärna vilja veta hur Torinosupportrarna känner sig inför varje derby, det hade varit intressant att fråga någon som håller på Torino hur hen känner sig. Det som jag kan tycka är lite tragiskt och tråkigt är att jag går inte runt och laddar hela veckan inför ett Turinderby. För mig är det som vilken match som helst. Det faktum att jag inte ens blir upprörd över att spelare som Amauri och Quagliarella finns i klubben tycker jag säger en del om rivaliteten eller snarare förhållandet mellan Juventus och Torino. För mig har Torino aldrig betytt någonting på det sättet att jag till varje pris vill slå dem. Det är väl mer att man vill betona vem som är storebror och vem som är lillebror. Och även om det sägs att Torino är "Turins lag" och Juventus mer är ett turistlag så tycker jag ändå att Juventus är den större klubben. Och det är ju bara att kolla på vad Juventus har presterat historiskt då är det lätt att utse Juventus till den större klubben, sen är jag part i målet såklart när jag säger det. Jag tror att om Torino skulle få ihop ett riktigt bra lag som är med och slåss om Champions League platser och Juventus kanske inte dominerar lika kraftfullt då kan jag tänka mig att derbymatcherna skulle bli något hetare och mer intressanta. Nu kommer jag väl få äta upp det här på söndag men jag sticker ut och hakan och säger att ni som är intresserade av att se matchen behöver inte se den. Juventus kommer att vinna med 1-0 eller 2-0 det känns redan klart på förhand. Man har ett sådant psykologiskt övertag på Torino att det nästan är skrämmande. Oavsett hur bra eller dåliga Juventus är så vinner vi alltid matcherna mot Torino. Och jag tycker att av det jag har sett av Juventus under den senaste tiden har det sett bättre ut. Jag tyckte att man såg lite trötta och sega ut i förlustmatchen mot Genoa där man åkte på ett baklängesmål i de sista sekunderna. Ett slumpartat mål som inte gick att göra så mycket åt. Men mot Lazio i senaste ligamatchen tyckte jag att det såg hur bra ut som helst. Carlos Tevez är av absolut världsklass för tillfället. Jag var väldigt skeptisk för att inte säga anti den värvningen när det snackades om att han skulle komma till Juventus. Jag tyckte inte att hans personlighet passade in i Juventusandan. Men vilken spelare det har blivit, om Tevez hade haft den här attityden under hela sin karriär då hade han förmodligen blivit kvar i Premier League. Nu ser vi en helt annan Tevez än den Tevez vi såg mot slutet av Manchester City sejouren. Han löper otroligt mycket och är villig att offra sig för laget och han har fått utdelning på det han leder skytteligan för tillfället. Jag kunde aldrig se den här utvecklingen komma och från att ha varit väldigt anti den värvningen har jag nästan vänt helt i åsikt. Jag kan tycka att Tevez inte har i mina favoritlag att göra då han har spelat i Manchester United en gång i tiden men det har med mina Liverpoolsympatier att göra. Men en Tevez som visar upp den här attityden och som har det här målsinnet och spelsinnet framförallt, det är en spelare som jag hade tagit alla dagar i veckan. Det är en sån här Tevez du vinner Champions League med. Pogba har också varit bra den här säsongen, det är en av världens mest lovande talanger och han är redan en av världens bästa mittfältare. Han är beredd att ta mycket ansvar på mitten, han river och sliter och tar kampen och ändå kan han vara den som sätter igång med passningar och långbollar mot anfallarna vilket är imponerande. Hans svaghet är att han har en förmåga att försvinna ur matcher när han får mycket press mot sig som mot Malmö i senaste Champions League matchen. Sen kan jag tycka att han behöver kanske förändra sin attityd en aning. Malmö borta en onsdagskväll är lika viktig som Lazio borta en lördagskväll, när han har lärt sig att hantera och inse det faktumet då kommer han att gå till historien som en av Juventus bästa spelare genom tiderna och en av tidernas bästa fotbollsspelare. Han är inte bättre än Zinedine Zidane ännu och kommer nog aldrig bli, men det är en annan diskussion huruvida han kan bli det den tar vi inte nu. Jag blev glad av att se att Juventus lyckades reda ut matchen mot Malmö efter en ganska knackig första halvlek. Och jag tyckte det var intressant att man valde att spela mycket boll på Malmös vänsterkant. Det är ingen slump, man såg att Ricardinho hade problem att hantera Lichtsteiner bland annat och då valde man att spela mycket boll ut på den kanten. När Vidal dessutom kommer och hjälper till då blir det extra svårt för Malmös vänsterkant att stå emot. Jag minns en sekvens som var helt underbar när vi luckrar upp Malmös försvar fullständigt då vi spelar bollen med ett tillslag hela tiden, bollen går som ett snöre mellan spelarna och det resulterar nästan i ett drömmål för oss. Där visade vi att högstanivån är riktigt stor, när vi väl får till det då kan vi slå vilket lag som helst. Tevez är fantastiskt, Llorente tycker jag är bra även om han har fått en del kritik för att han inte är särskilt bra. Å andra sidan det finns en Morata i bakfickan att slänga in om man känner att det skulle behövas. Och backlinjen med Bonucci och Chiellini i spetsen tycker jag sköter sig oklanderligt. Chiellini med sitt fysiska och duellstarka spel är oerhört viktig för oss då han sällan förlorar en viktig duell. Bonucci tycker jag är duktig på att dyka upp där bollen kommer, han nickar bort många inlägg och kan även gå in i dueller och bryta bollen säkert. Nu har vi haft lite skador på ytterbackspositionerna men då har vi en Lichtsteiner som kan kliva en ner i banan och spela högerback och göra det minst lika bra som högerytter. Padoin däremot är lite av en svag länk och han kan bli den som raserar det som vi håller på att bygga upp. Det går för långsamt och han har en förmåga att tajma sina löpningar helt fel och ibland väljer han att inte ens gå in i en duell där han har chansen att vinna bollen och motståndaren kan i lugn och ro ta bollen och ställa om. Därför hoppas jag personligen att Caceres och Evra kommer tillbaka så fort som möjligt. Då ser jag gärna att vi går över till en trebackslinje eller fembackslinje beroende på hur man ser det, med bland annat Evra som en vänster wingback då jag tycker han har gjort det fantastiskt bra på den positionen. Och Buffon är fortfarande en av världens bästa målvakter som går att lita på, han är en målvakt du vinner Champions League med garanterat. Det är bara att njuta av honom så länge han spelar då han är i slutet av sin karriär. Jag har dock svårt att se att en sån som Marco Storari ska peta honom, utan det är mer om Juventus tar in en yngre förmåga i Courtois klass som skulle kunna peta honom. Annars ser jag att Buffon kommer vakta kassen i ett antal säsonger till och det har jag ingenting emot han får gärna vara kvar i klubben. Det är klart att jag ser fram emot derbyt på söndag, men det känns ju inte som när det är match mot Milan, Inter eller Roma där man verkligen är nervös över vad som ska hända. Som sagt den där hettan och laddningen finns inte riktigt när det kommer till derbymatcherna mot Torino. Men det är väl så när gapet rent hierarkiskt är så stort då blir matcherna mindre laddade. Jag tror att den dagen då Juventus känner att Torino är en konkurrent om titlar och Champions League platserna då tror jag att matcherna skulle bli mer hajpade. Men vi är inte om 1 år och vi är definitivt inte där i söndagens match. Jag är mer intresserad om Pontus Jansson får spela från start än vilken laguppställning Juventus ställer upp med för jag vet att vi kommer att vinna ändå. Vi skulle kunna spela med Bonucci som anfallare, vi vinner ändå matchen. Okej nu ska jag sluta vara så kaxig, det är ju risk för att jag har lagt upp för en skräll på söndag nu. Med andra ord jag kan just har jinxat fram en Torinoseger. Jag kan ju säga som så att skulle det omöjliga inträffa då kommer det vara en seger som ger eko i hela fotbollsvärlden. Jag tror att Torino just nu värderar en seger mot oss lika högt som att vinna en titel utan tvekan.

 

Nu vet ni vad jag bland annat kommer att hålla ögonen på i helgen. Förfärlig ångestmatch på Anfield och ett Turinderby som kanske inte betyder så mycket för mig personligen men ett derby är ändå ett derby, det rör ändå upp känslor på något sätt när man väl sitter och tittar på matchen. Ni får ha det så bra, på återseende.

 

Ett av Italiens vackraste derbyn fick ro hem den här söndagen då Milan tog emot Inter. Som alltid intressant med de här matcherna då det verkligen känns som de här matcherna lever sitt eget liv. Man brukar ju säga att derbymatcherna lever sitt eget liv. Milan kan komma från en bra period och Inter kan vara i usel form men ändå så kan Inter lika gärna vinna derbyt med 1-0. Och inför ikväll får vi väl ändå säga att Milan fick bära favoritskapet då jag tycker att man potentiellt sett är bättre än Inter om man tittar på lagdel för lagdel. Mancini var tillbaka på Inters tränarbänk, han har tagit över laget efter att Walter Mazzarri fick lämna sin post då Inter haft en ganska trög säsongsinledning. Och som ni känner till tränas Milan av "Pippo" Inzaghi numera. "Pippo" Inzaghi mot Roberto Mancini, bara en sån sak.

 

Jag tycker att den första halvleken var sisådär. Milan startade matchen helt okej då man försökte att sätta igång med snabba passningar upp med anfalltrion med El Shaarawy, Torres och Menez. Men det kändes inte som att Milan lyckades skapa något kollosalt övertag på Inter, utan man hade mycket boll men fick kanske inte ut så mycket som man hade önskat. Däremot tycker jag att det såg väldigt bra ut defensivt för Milans del. Den backlinje Milan har att mönstra har kritiserats en aning då det finns de som tycker att det här är inte en backlinje som kommer att ta Milan till några högre höjder. Jag kan till viss del hålla med om det, Mexes och Zapata känns väl inte som det mittbackspar som kommer att ta Milan till Champions League spel utan några som helst problem, utan de kommer att få kriga för att lyckas med det. Däremot tycker jag att en sån som Mexes är lite underskattad. Visst det går inte så fort när han får bollen och det tar lite tid för honom att gräva fram den, men han är fortfarande en mer spelande mittback och fotbollsspelare än vad många kanske känner till. Dessutom är han bra i en mot en spelet då han är ganska stark och där han ofta spelar hårt och rejält vilket gör det svårt för vilken anfallare som helst att tampas mot honom. Zapata däremot känns lite som en säkerhetsrisk emellanåt. Kan ibland vara fullkomligt briljant, men så kan han slå bort en enkel boll på egen planhalva och så är det mål i baken och så bryter helvetet löst för Milans försvar resten av matchen. Men jag tycker ändå att det finns kvalité hos honom, han kan fortfarande vara en riktigt bra mittback och kommer nog att göra en del nytta för Milan under säsongen det är jag ganska säker på. Och för att återgå till den första halvleken tycker jag att Zapata och Mexes och hela backlinjen i Milan skötte sig bra. Det var inte ofta som Inter fick Milans försvar i gungning utan det var något enstaka inspel mot Icardi som kunde ha blivit farligt men mer än så tyckte jag inte att Inter skapade. Framåt däremot kändes det som att Milan kunde fått ut mer av sitt spel än vad man fick. Hade man utnyttjat kantspelet lite mer än vad man gjorde då är jag ganska övertygad om att det hade blivit fler mål för deras del än vad det blev. Jag tycker att Nagatomo kan vara en fantastisk ytterback emellanåt, men jag vill hävda att han är väldigt bra offensivt förbannat bra offensivt till och med. Han har blivit bättre defensivt, men än så länge tycker jag inte att han klarar av defensiven tillräckligt väl för att jag ska hålla honom som en av de bästa ytterbackarna i världen. Men han är extremt följsam i sitt spel och är svår att ta sig förbi, men jag upplevde det som att El Shaarawy och De Sciglio hade ett mentalt övertag på Nagotomo då jag tyckte att de gångerna de väl försökte ta sig förbi honom så lyckades de också med det. Och det är ju bara att titta på hur målet kommer till, Menez släpper ut bollen på kanten och Nagatomo hamnar ur position vilket gör att en annan spelare får gå in och ta hans plats och då kan El Shaarawy i lugn och ro slå in bollen i straffområdet och då har Menez hunnit fylla på med en löpning och han sätter dit bollen perfekt med en insida. Jag kan tycka att där borde Milan ha sett bristerna i Inters försvarsspel, hade fler bollar kommit mot El Shaarawy eller Menez då tror jag att Milan hade kunnat avgöra den här matchen innan halvtidsvilan. Inter å sin sida var en stor besvikelse. Det kändes som att man blev väldigt försiktiga och lät Milan ta initiativet i matchen. Jag ska inte säga att Inter stod och sov för det är att dra det lite väl långt, men det kändes som att de inte riktigt var på tå. Mittfältet gjorde inte ett särskilt bra jobb. Och jag vet inte om Kuzmanovic, Kovacic, Obi och Guarin är den typen av spelare som går in och tar befälet både i offensiven och defensiven. Jag tycker att Inter spelade ganska fantasilöst och jag känner att det är inte riktigt något drag kring Inter nuförtiden. Och laget spelar inte bara fantasilöst, laget känns väldigt profillöst om jag nu får vara riktigt kritisk och hård i min analys. Men jag tycker det, det känns inte som att det händer så värst mycket i Inters spel. Laget harvar runt där i ingemansland men man tar ju inte några kliv i rätt riktning och man är inte i närheten av att vara ett lag som aspererar på Champions League spel nästa säsong.

 

 

Den andra halvleken tycker jag inte blev lika bra som den första om man tittar på det hela ur ett Milanperspektiv. Jag tycker inte att Milan hade tillräckligt med fart i sitt anfallsspel, jag tycker att man hela tiden stannade upp när det fanns lägen att slå bollen mot El Shaarawy, Torres och Menez. Essien och Muntari är ju förbannat bra spelare bägge två, de gör ett gediget jobb i defensiven absolut. Men jag kan tycka att när det gäller offensiven tycker jag inte att någon av dem klarar av att vara den typen av spelare som tar tag i offensiven. Milan skulle behöva en något mer spelskicklig offensiv mittfältare som sätter igång med passningar ut mot kanterna eller som slår en hotande boll i djupled. Essien och Muntari tenderar till att hålla lite för länge i bollen och de vill gärna spela enkelt. Däremot har Milan Bonaventura som jag anser vara en spännande värvning, men jag tycker inte att han har växt in i Milankostymen än. Men han har potentialen att vara den här kreatören på mitten som får igång ett anfallsspel med sina fina passningar. Men han är fortfarande ganska ung jag tror han är 24 eller 25 år så det är svårt att sia om han är redo redan nu att vara en av nyckelspelarna på Milans mittfält. Men på sikt kan det bli väldigt bra, men jag saknar lite mer spelskicklighet på mittfältet för Milans del. Om vi går till en sån som Torres, som innan han flyttade från Liverpool till Chelsea ansågs vara en av världens bästa anfallare. Det har ju helt tagit stopp för honom i den rollen han har, han har ju slutat producera mål. Chelsea kan verkligen det här med att förstöra karriären för anfallare. Att Torres hittills inte gjort något större avtryck i Milan tycker jag säger en del, för det är inte Barcelona han har kommit till, det är ingen större konkurrens han har. När Inzaghi dessutom föredrar att starta med honom före Honda då får man ju en känsla av att Inzaghi håller Torres högt med tanke på hur bra Honda har varit inledningsvis. Men att Torres mer eller mindre är slut som fotbollsspelare det är ett faktum. Jag tycker inte att han kan klaga så mycket på sin omgivning heller, för jag tycker att även om det saknas lite spelskicklighet på mittfältet för Milans del tycker jag ändå att mittfältet har varit ganska duktiga på att ge honom bra bollar. Men han har ju inte förmågan längre att sätta igång med en blixtsnabb löpning från en försvarare och han är inte lika stark längre, det var längesen jag såg Torres slita sig loss från en markering och nicka in en boll exempelvis. Och jag tycker mig se att El Shaarawy och Menez inte riktigt litar på att Torres ska kunna fixa det för Milan, då de inte passar honom särskilt ofta. Samarbetet El Shaarawy/Menez sker oftare än kombinationen El Shaarawy/Torres eller Menez/Torres och det tycker jag tyder på någonting. Men när det gäller själva Milans insats i den andra halvleken tycker jag inte att man kom upp i en tillräckligt bra nivå som krävdes för att stänga matchen. Och Inter envisa som de är lyckades på något konstigt sätt äta sig in i den här matchen och fick lite av ett spelövertag på Milan trots allt. Och helt plötsligt i den 61:a minuten får Obi bollen och promenerar in och med vänstern placerar han in 1-1. Där syntes bristerna i Milans försvarsspel, Mexes och Zapata är inte riktigt de typerna som kliver upp i press tillräckligt ofta och tillräckligt snabbt och då blir Milan straffade. Sen kan jag tycka att en proffsmålvakt ska ta ett sånt där skott. Visst det är ett välplacerat skott, men samtidigt har Diego Lopez relativt fri sikt och det är inte någon fantastisk fart på bollen utan Diego Lopez bör kunna förhindra att den går in. Jag skulle vilja säga att han till och med skulle kunna gå ner och klistra den, men vi ska samtidigt ge cred till Obi som står för en fin individuell prestation. Efter kvitteringen bröstade Inter upp sig, Kuzmanovic, Kovacic och Guarin tog tag lite mer i tillställningen och var lite mer rädda om bollen och började fördela den lite mer istället för att bara göra sig av med den så fort de fick den. När det gäller Inters anfallsspel tycker jag att man saknar den där sista spetsen där framme som kan spotta in 25 mål under en säsong. Icardi tycker jag gör det okej utifrån de förutsättningarna han har men han är ju inte den som går in och vräker in mål under längre perioder, utan han har sina toppar men han kan också ha väldigt djupa dalar. Rodrigo Palacio var det många som hyllade för några säsonger sedan och med all rätt han var riktigt bra då. Men de gångerna jag har sett honom under den senaste tiden tycker jag att han har varit fullkomligt usel och värdelös. Dålig förstatouch och det går oerhört långsamt när han väl ställs i ett en mot en läge. Som försvarare blir det väldigt enkelt att ta hand om Palacio när han tar alldeles för god tid på sig att göra någonting med bollen. Jag vet inte riktigt i vilken position jag föredrar Palacio, men någonting måste Mancini göra för att få fart på honom. För får du igång honom så är det ju en spelare som skulle kunna gå in i vilket lag som helst i Serie A och Premier League med för den delen. När det gäller defensiven tycker jag inte att det ser särskilt bra ut för Inter. Juan Jesus och Ranocchia bildade mittbackspar ikväll och det fungerade väl okej men jag tycker inte att det ser särskilt stabilt ut om man tittar på totalen. Det uppstår ofta stora luckor då Juan Jesus är lite osäker i positionsspelet och har en förmåga att fara iväg för mycket och Ranocchia tycker jag kan vara lite trög i tanken, med det inte sagt att Ranocchia inte är smart men det går lite för långsamt för honom när han ska göra någonting med bollen och han har en förmåga att tveka i 50/50 situationer. Inter skulle behöva någon som verkligen bestämmer sig och kliver in resolut och bestämt i en 50/50 duell exempelvis. Och jag ställer mig frågan till Mancini valde att spela Juan Jesus och Ranocchia istället för Nemanja Vidic. Okej att Vidic kommer från en ganska tung säsong i Manchester United, men hallå det är en av världens bästa mittbackar det är klart att han ska spela. Men där ser vi också att det inte alltid är bra att byta tränare mitt under brinnande säsong. Mazzarri kanske föredrog Vidic i alla lägen medan Mancini kanske ser fotboll på ett annat sätt än vad Mazzarri gör och då väljer han att plocka bort Vidic från backlinjen. Vem vet Vidic kanske kommer förpassas till bänken under resten av den här säsongen och då blev den här flytten helt plötsligt mindre lyckad. Det är därför jag aldrig är för att sparka en tränare mitt under pågående säsong, för då ska han sätta sin prägel på laget och gå in och justera och ändra i startelvan. En tränare ska bara få sparken mitt under säsongen om han har tappat omklädningsrummet, nu vet jag inte om det var så i Mazzarris fall men kanske var det så. Men det är klart att när det kommer till en situation där San Siro unisont buar ut Inter efter att det stått för en dålig insats det är klart att då blir det en ohållbar situation och då måste man göra någonting åt det för att lugna supportrarna. Den här matchen slutade 1-1, vilket inte är ett ovanligt resultat de här två lagen har en förmåga att broderligt dela på poängen. Men jag tycker att matchen tappade mycket kvalité i den andra halvleken, men jag tycker faktiskt att Inter ska vara mest nöjda med hur matchen avslutades. Sista kvarten var faktiskt ganska vass från Inters sida och med lite flyt kunde man ha vunnit matchen då Icardi hade ett skott i ribban. Samtidigt hade El Shaarawy ett skott i ribban också, då han kommer helt fri med Handanovic, men han blir för stressad och vill bara skicka upp bollen i nättaket istället för att ta ett lugnt och behärskat avslut med bredsidan. Inter ska vara riktigt nöjda med att man får med sig 1 poäng från den här matchen. Det var inte någon fantastisk insats laget stod för ikväll, men det var ändå helt okej och det var inte fullkomligt kaos i försvaret som det har varit under rätt så många tillfällen under den här säsongen. Men framåt saknas det spets, den där riktiga målsprutan finns inte i laget det är bara att konstatera. Att Osvaldo kommer in på slutet och ska försöka frälsa Inter säger en del om anfallsbesättningen i dagens Inter. Milan däremot ska vara riktigt besvikna över att man inte lyckas vinna den här matchen. Man har ett spelövertag i den första halvleken och kunde med lite mer fart ha gjort 2-0 och därmed stängt matchen. Men så sänker man lite på intensiteten och tempot i spelet och då hugger Inter som kobror på det och Obi står för en fin individuell prestation och kan skicka in kvitteringen. Och ställer man Milan och Inter mot varandra så finns det utan tvekan mest potential i Milan. Honda, Menez och El Shaarawy kan ju vara helt briljanta i sina bästa stunder och Torres finns det sparkapital i även om jag då till viss del hävdar att hans tid på den stora scenen är förbi. Poli är en bra fotbollsspelare, Montolivo kan definitivt komma in och göra ett gediget jobb för laget. Essien och Muntari tycker jag sköter sig bra på mitten, det är köttigt det är hårt och det är rejält framförallt. Men som sagt, lite frågetecken sätter jag när det gäller backlinjen och på mittfältet så saknas det lite kreativitet och spelskicklighet. Någon som lite oftare kan lyfta blicken och sätta igång anfallsspelet med en bra passning ut mot kanten mot El Shaarawy eller Honda eller som på egen hand kan ta fram bollen ur en trång situation och transportera den över stora ytor och sen släppa ut den mot kanten eller skicka in ett instick mot Torres i straffområdet. Men helt klart är att vi fick en vinnare och en förlorare i det här Milanoderbyt trots att det slutade oavgjort 1-1. Vinnaren heter Inter, starkt av laget att resa sig och komma tillbaka och den här poängen kan mycket väl vara den poäng som vänder hela säsongen för Inter i ett längre perspektiv. Förloraren heter Milan, det är svagt att slarva bort de 3 poängen man hade ett sånt bastant grepp om under stora delar av matchen. Med lite mer koncentration och bättre kvalité i passningsspel och avslut hade man nog kunnat ta hem alla 3 poängen. Och potentiellt sett är Milan ett bättre lag än Inter och det tror jag de känner själva också. Så nej, Milan kan inte alls vara nöjda med hur den här matchen utvecklade sig och att det hela slutade med delad pott. Milan gav bort 2 poäng mer än att Inter tog över matchen helt och hållet och plockade bort 2 poäng från Milan, det är min känsla.

 

Det har varit en fullspäckad lördag som alltid, det har funnits en del matcher att välja och vraka emellan. Det går givetvis inte att titta till allting, men jag väljer att fokusera på det som hände på Emirates.

 

Arsenal-Manchester United som sagt, en mycket intressant match på förhand naturligtvis. Arsenal var för en gångs skull stora favoriter inför den här matchen. Alla vet vi att Arsenal har en förmåga att gå som tåget hemma på Emirates. När de väl får Emirates att gunga och de får spelet att stämma då är det få lag som kan stå upp mot dem på deras hemmaplan. Jag tycker också att man började kvällens match i ett ruggigt tempo. Man visade redan från första stund att man hade inte tänkt att vänta ut United och bara ligga rätt i försvarsspelet utan Arsenal tog tag i spelet från början. Jag tycker att man satte fart på bollen vid många tillfällen och försökte få Uniteds ganska darriga backlinje i gungning tidigt. Däremot tyckte jag inte att Arsenal lyckades få till den där sista avgörande passningen när de väl kom fram till den sista tredjedelen. Alexis Sanchez var ofta den som skulle slå den avgörande passningen in mot Danny Welbeck exempelvis, men jag tycker att han slarvade alldeles för mycket i den sista passningen. Danny Welbeck å sin sida tyckte jag stod för en rätt så medelmåttig insats. Jag tycker att han är en bra och nyttig spelare framförallt. Det är en spelare du kan kasta in när du vill du vet ungefär vad du kommer att få. Det jag gillar med Welbeck är att jag tycker att han är väldigt flexibel. Han kan likt en Luis Suarez spela både på en kant och även som central anfallare, det kvittar då han kommer göra ett hundraprocentigt jobb ändå. Nu säger jag inte att Danny Welbeck är en lika bra spelare som Luis Suarez men om man tittar på attityden och inställningen till vart du blir placerad på planen då håller jag honom som en Luis Suarez typ. Sen har ju Suarez gjort saker på planen som man kan ha en del åsikter om, men det är en annan fråga det tar vi inte nu. Men ikväll tycker jag att Welbeck inte riktigt fick till det. Det är ofta han kommer med hyfsad tajming i sina djupledslöpningar men han lyckas ändå inte riktigt nå bollen. Men det fanns även några tillfällen då han inte riktigt var på tå eller så var bollen för dåligt slagen. Annars tycker jag att mittfältet skötte sig ganska väl under större delen av matchen, de lyckades servera Welbeck och Alexis Sanchez med bra bollar vilket gjorde att de hela tiden var ett hot för Uniteds backlinje. Jag tyckte att det var befriande att se Jack Wilshere och Aaron Ramsey fylla på med löpningar inne i boxen. För fyller mittfältare på med löpningar inne i boxen då blir det genast förvirring i motståndarens backlinje. Och när backlinjen i dagens United består av Mcnair, Smalling och Blackett då ska man verkligen se till att fylla på med mycket folk i straffområdet då de här tre spelarna inte är de mest stabilaste av försvarsspelare i Premier League. Och Jack Wilshere skapa borde ha blivit målskytt i den här matchen. Efter att David De Gea misslyckats med en utspark och Uniteds försvar står och sover och inte hinner komma till undersättning då blir Wilshere helt fri med De Gea men bränner den målchansen. Visst det är en riktigt bra räddning av De Gea, men ändå det är klart att en professionell fotbollsspelare ska kunna göra mål där. 1-0 där och jag är säkert på att matchen hade slutat bättre än vad den gjorde för Arsenal. Jag har inte så jättemycket att säga om den första halvleken, jag tycker att Arsenal lyckades med det mesta förutom att göra mål och det är det som räknas. Den andra halvleken tycker jag att Arsenal kom ut och försökte ta tag i taktpinnen från start men jag tycker inte att de lyckades skapa det där trycket som de brukar göra när de väl har bestämt sig för att ta ledningen i matcherna. Istället är det United som öppnar målskyttet. Det är Szczesny som krockar med en spelare, jag tror det är Gibbs och Szczesny ligger nere för räkning helt plötsligt och det kommer ett skott som är på väg att rulla ut över sidlinjen är jag övertygad om men Gibbs styr den i eget mål. Ett av de mest dråpliga fotbollsmål jag har skådat i mitt liv är jag villig att påstå. Det är både otur och dålig spelförståelse av Gibbs och Szczesny i det läget. Det gäller att kommunicera med varandra i det läget. Szczesny måste gå ut och vara tydlig med att "Jag har den!" istället går båda två på samma boll och det slutar med att Szczesny blir skadad och får sedermera kliva av och Gibbs måste vara mer uppmärksam på att situationen inte är över. Han måste resa sig upp och delta i spelet igen, han sitter ju nästan ner och tycker synd om sig själv när bollen kommer farande mot honom. Hade jag varit Arsenalsupporter hade jag blivit vansinnig i det läget. Efter det tappade Arsenal konceptet helt och hållet. Dålig intensitet och dålig aggressivitet i sitt spel. Danny Welbeck kom inte alls till sin rätt, Alexis Sanchez försökte med sitt luriga spel men han lyckades aldrig få in bollen till en fri spelare. Vi får inte heller glömma bort att Wilshere fick kliva av på grund av skada och hur länge han blir borta det har jag inte uppdaterat mig på men han lär nog inte vara aktuell för spel i Champions League i veckan som kommer i alla fall. Arsenal behöver en sån som Wilshere, de behöver någon som kan bryta mönstret med sina löpningar och som kan dra isär en backlinje med sitt fina passningsspel. Santi Cazorla kom in istället och det är klart att det är en helt okej spelare men han känns inte den som går in och tar befälet och sätter igång ett anfallsspel med bra passningar. Han känns mer som en hårt jobbande mittfältare och det är ju inte det Arsenal behöver just nu. Arsenal försökte och försökte men laget kändes handlingsförlamade och Wenger bekymrade blick sa en del när kameran zoomade in på honom. Och jag förstår honom för Arsenal lider av enorma problem när de möter toppkonkurrenterna. Matchen slutade 1-2. Wayne Rooney kontrade elegant in 0-2 efter att Di Maria släppt bollen i tid då det uppstod ett 2 mot 1 läge när Arsenal försökte lyfta upp alla resurser de hade. Sedan hade Di Maria kunnat bli syndabock när han brände ett friläge och Giroud en stund senare reducerade med ett snyggt mål. Men det blev inte mer än så det stannade vid 1-2. Det är oroväckande att Arsenal inte klarar av att vinna toppmatcherna i ligan, i varje fall om man håller på Arsenal. Nu håller jag inte på Arsenal som ni säkert känner till, men jag kan ändå lida med dem när jag ser vilka enorma problem laget verkar ha att vinna mot sina toppkonkurrenter i ligan. Jag tycker att Arsenal har en förmåga att köra fast i matcherna mot Chelsea, Manchester United och Manchester City. Det är någonting som inte riktigt stämmer när det kommer till de här matcherna och jag vet inte riktigt vad det kan vara. Arsenal är lite av ett intressant mysterium som ingen verkar kunna lösa. För potentiellt sett så har de egentligen allt som krävs för att vara ett lag som aspererar på en ligatitel, men de har inte ordning på det psykologiska och det mentala bitarna. Jag upplever det som att Arsenal blir ganska osäkra och nästan lite rädda när de möter sina konkurrenter. Det känns som att de vill gärna spela sitt bollhållande spel, men när det helt plötsligt börjar gå emot dem och allt inte flyter på för dem då blir det rätt så tamt och intetsägande spel från deras sida. Arsenal är enormt skickliga på att hålla i bollen och de är väldigt spelskickliga, det har de alltid varit så länge jag har sett dem spela. Men de har otroligt svårt att få ut någonting av sitt bollinnehav. När Alexis Sanchez har bollen då behöver den sista avgörande passningen sitta på pannan eller på foten på Welbeck exempelvis. Arteta är den lite mer defensiva av de mittfältarna som Arsenal ställer upp med, men jag tycker att han tar lite för god tid på sig att gräva fram bollen och sätta igång anfallsspelet med en fin passning ut mot kanterna eller mot Welbeck. Jag tycker att Calum Chambers är en spännande spelare, han är rivig och kan fylla på i offensiven men även han tenderar till att pendla lite för mycket mellan sin högstanivå och lägstanivå. Gibbs tycker jag gör det okej, men jag tycker inte att han är den typen av spelare som likt en Marcelo flyger fram på vänsterkanten och ständigt är beredd att slå inlägg eller rentav söka sig inåt i banan med boll och på så sätt sätta skräck i motståndarens backlinje. När det gäller mittbackarna tycker jag att Arsenal skulle behöva se över marknaden i januari. För där känns det som att det finns en del att göra. Men för att återgå till vad jag tycker är intressant med Arsenal är att det är någonting som inte stämmer när de möter de stora lagen. De kan ju köra över vilket lag som helst i ligan i stort sett. Tittar vi historiskt har lag som Blackburn åkt på torsk med 7-2 om jag inte minns fel. Det är en del 4-0 och 5-0 segrar här och där. Arsenal har alltid blivit hyllade för att de är så spelskickliga och för att de gör så mycket mål. Men när det kommer till matcher mot Chelsea, Man City och Man United då börjar Wengers mannar att darra. Det är då osäkerheten börjar smyga sig på spelarna. Det känns som att spelarna inte litar på varandra, när Wilshere får bollen så litar han inte på att det är just han som kan slå en hotande passning mot anfallarna utan han väljer att släppa ut den på kanten eller rulla hem till backlinjen. Mertesacker som kan vara en klippa i backlinjen börjar helt plötsligt att se lite osäker ut där bak. Och från att vara en gigant i backlinjen förvandlas han plötsligt till en liten pojke som inte riktigt vet vad han ska göra med bollen när han får den. Jag känner att Manchester United har ett enormt psykologiskt övertag på Arsenal oavsett tabellplacering oavsett vilket skede på säsongen vi är inne i. För det är inte första gången som Arsenal för spelet mot United och de är absolut värda att ta ledningen och vinna matchen. Men de lyckas inte få ut någonting av sitt bollhållande spel och istället åker de på ett baklängesmål som inte ens är en målchans utan det är en brist i kommunikationen som bäddar för målet och dessutom är det ett självmål. Men jag tror att det blir någon form av mental blockering när Arsenal möter United. När Wilshere, Arteta och Ramsey går ner sig i standard avsevärt mycket tycker jag säger en del för det är ju centrala spelare i Arsenals sätt att spela fotboll. Jag har inget svar på varför Arsenal inte får till det när de möter de stora lagen, jag kan bara konstatera att det mentala sviker dem när exempelvis United kommer på besök de blir så otroligt rädda för att göra bort sig. De blir så otroligt rädda för att förlora och det är klart att då gör de ju det. Det märks att en sån som Mesut Özil saknas. Han är den typen av spelare som kan styra upp en offensiv och som sätter igång ett anfallsspel med bra passningar både ut mot kanterna och på de centrala anfallarna. Och jag tycker att det är värt att väga in skador i det här läget. Det är oroväckande för Arsenals kontinuitet att de har så pass mycket skador i laget. Özil är en av nyckelspelarna i laget, Wilshere är viktig Szczesny är en väldigt bra målvakt som styr upp backlinjen när det behövs så det är klart att det här är spelare som Arsenal inte har råd att ha på skadelistan för länge. Och varför Arsenal har så många skador det kan inte jag svara på men det är någonting som inte stämmer när det gäller deras träningsupplägg, jag tycker att det är dags att man börjar titta på det. Men man måste börja se över vad man gör fel i stormatcherna för det här kommer inte supportrarna att acceptera hur länge som helst. Att förlora mot Chelsea, Man United och Man City år efter år det är ju så förnedrande för fansen att det är svårt att beskriva. Det skickar ju tydliga signaler att Arsenal inte har i en titelstrid att göra. Men det som gör att läget är mer allvarligt nu mot vad det har varit tidigare är ju att nu börjar Arsenal kasta bort en del poäng i matcher som de bara ska vinna. De förlorade bland annat mot Swansea borta med 2-1 om jag inte minns fel. Det är klart att Swansea är ett ganska bra lag, men ska Arsenal vara med och hugga på en ligatitel eller åtminstone vara garanterade Champions League spel nästa säsong då har man inte råd att förlora mot Swansea borta. Laget ligger just nu utanför Europaspel och det är oroväckande. Jag tror det var någon som sa på Twitter att det här är den sämsta starten i ligan sedan 1982 och det är ju inte bra. Och frågan är hur länge Arsenals supportrar har tålamod med Wenger, jag är inte så säker på att alla har förtroende för honom i det här läget. För laget har börjat darra lite nu på slutet, det är en del billiga poäng som man bara har kastat bort och dessutom har man som bekant inte vunnit mot Chelsea, Manchester City eller Manchester United och jag tror att supportrarna har börjat tröttna på att man ständigt visar sig vara så långt efter de här tre lagen. Det är klart att laget kommer att behöva förstärka laget i januari med tanke på deras skadesituation. Jag lovar att jag ber att få återkomma om vilka positioner Arsenal behöver förstärka på vid ett annat tillfälle. Jag har en tanke om att ha lite silly season special då jag ganska ofta hade tänkt avsluta inläggen med att tycka till om vem eller vad de lagen behöver förstärka med. Men jag kan ju säga som så mycket att Arsenal bör nog förstärka på många positioner. Spelskicklig defensiv mittfältare saknas, en mittback hade inte varit fel och skulle Giroud gå sönder igen då blir det inte mycket kvar, då finns bara Welbeck kvar som den mest renodlade anfallaren. Men vem Arsenal behöver förstärka med det tar jag vid ett annat tillfälle. Men det är klart det finns ju en viss fransman som sitter i nordirländsk tränares frysbox just nu och han kanske man kan rycka i. Mer än så tänker jag inte säga, men ni har nog redan räknat ut vem det är jag talar om. Men att Arsenal har stora problem med att vinna mot toppkonkurrenterna tycker jag är väldigt intressant, det mentala sviker och det blir någon form av blockering bland samtliga spelare. Någon slags rädsla för att förlora gör sig direkt påtaglig när de möter Manchester United. Idrottspsykologi när det är som mest intressant. Nu tackar jag för den här gången, på återseende.

 

 

Nu är ligafotbollen igång igen efter ett välbehövligt landslagsuppehåll men också ett väldigt tråkigt landslagsuppehåll. Landslagsuppehållen har sina fördelar men abstinensen efter att få klubbfotboll blir bara större för varje år som går. Ikväll var Zlatans PSG eller "PZG" om man nu vill försöka vara lite rolig igång igen då man spelade mot Metz på bortaplan.

 

 

Jag tycker att den första halvleken var lite intetsägande, det märktes tydligt att PSG inte riktigt var igång än efter det här uppehållet. Men jag tycker att PSG tog tag i spelet hyfsat från första stund, de försökte etablera långa anfall på Metz planhalva och försöka trötta ut dem tidigt genom att få dem att jaga mycket boll inledningsvis. Dock kändes det som att PSG spelade lite för långsamt för att man skulle vara förtjänta av att leda med 2-0 redan efter 16 minuters spel. Samtidigt kom målen i ett skede då matchen inte hade satt sig än det får vi inte glömma bort. Men PSG hade inte skapat särskilt många målchanser innan första målet kom till. Och på det sättet som det första målet kommer till är ju helt bisarrt egentligen. Metz står och sover och tappar bollen nästan vid mittlinjen och sedan är det en Metzspelare som har all tid i världen att bara skicka iväg bollen från farligt område men väljer att hålla i den och då är Javier Pastore där och påpassligt snor åt sig bollen och kan efter en fin individuell prestation skicka in ledningsmålet. Det andra målet är ett självmål, en frispark från Lavezzi om jag minns rätt slås från vänster och en Metzspelare knäar in bollen i eget mål. Efter det tycker jag att den första halvleken blev rätt avslagen och det hände inte särskilt mycket. Jag tycker att Maxwell var en av PSG:s piggaste spelare i den första halvleken. Det är inte ofta man lyfter fram honom som en av de tongivande spelarna men ikväll tycker jag faktiskt att han ska få lite extra plus för sin insats. Han var riktigt pigg på att fylla på, på sin vänsterkant och erbjuda alternativ i offensiven och han fick många fina bollar att jobba på av Pastore, Zlatan och Rabiot för att nämna några. Men offensivt sett tycker jag inte att PSG imponerade i den första halvleken, det var lite för tempofattigt och det hände för lite för att jag ska vara helt nöjd med det jag såg. Däremot blixtrade man till stundtals när Maxwell väl satte fart på sin vänsterkant eller när Zlatan ger bollen till Lavezzi som håller i samtidigt som Zlatan fyller på med en löpning in i straffområdet och Lavezzi snyggt klackar bollen bakåt mot Zlatan men det hinner komma en Metzspelare och få undan bollen. Men där visade PSG ändå upp lite av sin spelskicklighet och jag hade velat att man gjorde det lite oftare, då tror jag att matchen redan hade varit avgjord efter första 45.

 

 

Den andra halvleken skulle ju bara bli ett sömnpiller. Jag förväntade mig att PSG skulle spela av matchen och inte ta ut sig i onödan, utan de skulle bara kontrollera detta och ro hem 3 poäng. Istället får Metz straff i den 49:e minuten då en spelare rivs ner i straffområdet. När jag ser situationen live är min första reaktion att det inte är straff och jag vill nog hävda att även när jag ser reprisen att det inte ska vara straff. Visst det är väl en viss form av kontakt, det må vara en liten tröjdragning men samtidigt kan jag tycka att Metzspelaren faller alldeles för enkelt där. Lägg där till att det var en misstänkt hands i situationen innan, så lite kontroversiellt av domaren att gå in och blåsa straff i det läget. Straffen är säkert slagen och det var reducerat och kanske skulle det bli match igen. 4 minuter senare är det straff igen för Metz. Den här gången är det ett inlägg som slås från höger och det är väl Van Der Wiel som får bollen på handen, ofrivilligt eller inte det överlåter jag åt andra som kan regeln bättre än vad jag kan att avgöra. Men visst bollen studsar upp på handen och Van Der Wiel gör sig större i det läget, men å andra sidan jag vet att samma situation kan uppstå åt andra hållet och så är det ingen straff helt plötsligt. Men nu ska jag inte dra igång en diskussion om den förbannade handsregeln, jag börjar bli ganska trött på att prata om den. Handsregeln kommer inte att ändras, där är fotbollen för konservativ det är bara att konstatera. Den här straffen var lika säkert slagen den, målvakten åt ena hållet och bollen sitter i det andra hörnet. Nu var det match i allra högsta grad igen, 2-2 med över 30 minuter kvar att spela av ordinarie tid. Det är här jag tycker man ser vilka svagheter PSG har. Jag upplever att PSG är ett lag som är riktigt bra när man väl får det att stämma. När allt flyter på och motståndet inte bjuder till särskilt mycket då upplever jag det som att PSG kan hantera en ledning på ett bra sätt. Jag tycker att man har ett bra försvar med Thiago Silva och David Luiz i mitten. Nu var inte David Luiz med ikväll om det nu berodde på skada eller avstängning det låter jag vara osagt, han kan ju också ha vilats. Men Marquinhos är en bra ersättare att kasta in istället för David Luiz. Det jag gillar med Marquinhos är att han är inte lika mycket sprattelgubbe som David Luiz ibland kan vara. Vad menar jag då med sprattelgubbe? Jo att David Luiz har en förmåga att röra sig över lite väl stora ytor emellanåt. Vid vissa tillfällen är han nere på vänsterkanten och ska slå ett uppspel eller hänga med i offensiven. Marquinhos är kanske inte lika offensivt lagd, men han är väldigt följsam och resolut i sitt närkampsspel. Thiago Silva är en av världens bästa mittbackar, han var kanske den absolut bästa bara för några år sen men har tappat lite på slutet. Men PSG:s backlinje med Thiago Silva i spetsen är riktigt starka och klarar av att få bort bollen när den slås in mot straffområdet. Thiago Silva är dessutom väldigt snabb vilket gör att det spelar ingen roll hur snabbt motståndet är i sina omställningar, han hinner upp motståndaren ändå och få bort bollen. Men det jag vill komma fram till är att när PSG får lite motstånd och det inte riktigt blir som det har tänkt sig då får de problem. Jag kan förstå att det inte är lätt att ladda om efter att ha kontrollerat matchen totalt och så blir det två straffsparkar på 4 minuter och vips så är det 2-2. Det är givetvis en situation som inte går att förbereda sig på, men jag tycker ändå att man kan kräva att PSG borde kunna skaka av sig det och kunna spela ut igen. Men efter 2-2 målet tycker jag att vi fick se ett fruktansvärt oinspirerat och lojt PSG. Pastore var inte lika bra som han kan vara, Thiago Motta tyckte jag inte var särskilt bra och Maxwell var inte alls lika pigg som i den första halvleken. Jag saknade lite fart i anfallsspelet från PSG:s sida, det gick för långsamt i passningsspelet och det var för lite rörlighet. Lavezzi tycker jag ändå gjorde det okej de gångerna han fick bollen, men det blir svårt att hitta på någonting ute på kanten när han direkt får en Metzspelare emot sig och så är det understöd direkt och så blir det för trångt och anfallet rinner ut i sanden. Zlatan hade några lägen att på egen hand ta sig igenom Metz ganska välorganiserade försvar, men lyckades inte med det tillräckligt många gånger. Och när väl PSG kom igenom Metz försvar, då fick man inte riktigt till den sista avgörande passningen eller så var avslutet för dåligt. Cavani sattes in med en kvart kvar men jag tyckte inte att han riktigt blev tungan på vågen även om PSG skulle visa sig vinna den här matchen till slut ändå. En grej jag har tänkt på när det gäller Cavani är att det känns som att han och Zlatan inte riktigt är bästa vänner. Jag vet att han har gått i media och sagt att det inte råder någon schism mellan honom och Zlatan men det är uppenbart att de inte gillar varandra kan jag tycka. För det är inte ofta Zlatan passar bollen till Cavani och likadant åt andra hållet. Men det är klart att slänger du in Cavani är det klart att motståndet blir extra uppmärksamt och vaksamt. Zlatan är en av världens bästa anfallare och Cavani är även om han inte har presterat lika bra i PSG som i Napoli fortfarande en av världens bästa målskyttar. Helt plötsligt har du två anfallare av absolut världsklass att hålla koll på och det är klart att då blir det extra svårt att behålla koncentrationen och kunna förhindra att det till slut blir ett baklängesmål till. För det skulle komma ett till mål innan den här matchen var över. Jag vet inte vad det är med mitt minne ikväll, men hur som helst jag tror det var Pastore som utmanade i en mot en läge utanför straffområdet och viker inåt i banan och drar iväg ett skott med vänsterfoten. Målvakten lämnar retur och Zlatan drar bara iväg bollen mot mål och jag vet inte om den hade gått in ändå men Lavezzi dyker upp på bortre stolpen och petar in den i öppet mål. Efter det målet orkade aldrig Metz att komma tillbaka, de fick aldrig till något tryck under de sista minuterna och matchen slutade 2-3.

 

 

För mig tycker jag att den här matchen sa en viktig sak. Topplag lyckas oftast på något märkvärdigt sätt att reda ut matcher där de inte övertygar spelmässigt. Jag tycker att PSG gör en helt okej första halvlek men gör en riktigt dålig andra halvlek. Jag tycker att man ska vara glada över att Metz inte lyckades utnyttja sina omställningar på ett bättre sätt, hade Metz lyckats med det då är jag inte så säker på att PSG hade vunnit den här matchen. Men så har PSG individuell briljans att luta sig mot, Pastore med sitt luriga spel, Lavezzi med sitt luriga spel och Zlatan och Cavani vet vi att de kan hitta på lite vad som helst med bollen. Och när väl PSG bestämmer sig för att höja tempot då blir det genast mer farligheter och kaos i motståndarens straffområde. Zlatan tycker jag skötte sig bättre ikväll än vad han gjorde i matchen mot Montenegro i EM kvalet. Jag tycker att han tog lite mer initiativ i den här matchen. Visst det blir ofta att han kommer ner och möter bollen tidigt och fördelar den vidare med rätt få tillslag men han kan också trampa igång på egen hand och transportera bollen en bra bit innan han släpper den. Cavani tyckte jag gjorde ett helt okej inhopp och han är väldigt farlig med sina djupledslöpningar, han är en av de bästa i världen på att tajma sina löpningar när bollen väl slås mot honom även om han naturligtvis kan springa offside han också. Lavezzi tycker jag har börjat ta tillbaka sin plats nu efter att ha varit utanför laget ett tag. Och vad jag har förstått har det handlat lite om en petning från tränare Blancs sida. Det var ju snack om att han skulle flytta innan sommarfönstret stängde men han vart kvar i PSG och nu verkar han ha hittat tillbaka till den spelare han var i Napoli. Otroligt skicklig med boll, en väldigt bra kontringsspelare som är väldigt bra att släppa ut bollen mot när du vill ställa om snabbt. Att Yohan Cabaye fick kliva av matchen tidigt tycker jag var synd för jag tycker att det är en väldigt bra spelare. Jag tycker att han är en klok spelare. Det är många spelare som har en förkärlek att hålla lite för mycket i bollen och bli överambitiösa i vissa situationer. Men Yohan Cabaye tycker jag är enormt skicklig på att läsa av situationen och känna efter när det är dags att släppa bollen vidare. Att bli av med en spelare som Yohan Cabaye efter 21 minuter är givetvis ett tungt avbräck eftersom han har en så bra spelförståelse. Verratti var inte med i den här matchen och där försvinner också en viktig pusselbit i PSG:s spel. För det är en spelare som kan hålla i bollen men som har samma klokhet som Yohan Cabaye och när han väl har bestämt sig för att hjälpa anfallarna att skapa förvirring i motståndarens straffområde kan han fylla på med löpning efter löpning in i boxen. Jag tycker att det försvann en del fart i PSG:s anfallsspel nä Verratti inte var med. Det är först nu jag inser hur viktig han är för att PSG ska lyckas på allvar och då tänker jag såklart på Champions League spelet. För visst är det så att det är det som kommer vara den stora grejen för PSG i år precis som det var förra året. Jag tyckte att var det något år som PSG skulle ha vunnit Champions League så var det förra året. Men på det sättet man åkte ut mot Chelsea var något som gjorde mig oerhört besviken. Frågan är om man är redo att ta nästa kliv. Jag är lite kluven när det gäller PSG och vad det kan göra för avtryck i Champions League. För visst, de har bevisat tidigare den här säsongen att de har potentialen att vara med och tampas med de allra största klubbarna. Att slå Barcelona var ett styrkebesked, speciellt med tanke på att det var en turbulent tid då det snackades om interna schismer i laget och att Blanc skulle ligga risigt till. Men på sättet man slog Barcelona imponerade. Nu ska jag vara öppen med att PSG är inget lag jag följer slaviskt, men av det jag har sett av dem hittills i ligaspelet tycker jag inte att det ser särskilt lovande ut. Det är inte samma fart och kvickhet i spelet som exempelvis Real Madrid visar upp. Jag är helt övertygad om att PSG skulle klara av att hantera ett möte med Arsenal eller Liverpool i ett dubbelmöte. Både Arsenal och Liverpool har inte ett tillräckligt starkt försvarsspel att luta sig mot och Lavezzi, Pastore, Cavani, Zlatan och Verratti skulle definitivt kunna sätta skräck bland Lovren och Skrtel eller Mertesacker och Koscienly. Men snackar vi ett dubbelmöte med Bayern München eller Real Madrid då är det PSG:s tur att börja darra. Jag tror nämligen inte att PSG skulle stå pall att kunna matcha Real Madrid i omställningsspelet. Jämför när Real Madrid ställer om från försvar till anfall med när PSG ställer om från försvar till anfall, då märker du direkt vilken skillnad det är i fart. Real Madrids mittfält med Toni Kroos, Modric och Isco tror jag inte skulle ha några problem att vinna matchen i matchen mot Pastore, Veratti och Yohan Cabaye exempelvis. Och Bayern är så bra att det går knappt att beskriva, det kan spela på så många olika sätt för att vinna en match. Så jag är för PSG:s skull rädd för att Champions League äventyret kan bli relativt kort den här gången också. Men det ska bli intressant att se hur PSG kommer att hantera slutspelet nu när man kommer få möta riktigt bra motstånd. Men ska man lyckas nå en Champions League final då behöver man höja tempot och bli ett mer säkrare lag när det gäller passningsspelet. Ikväll slog man bort en enkel passning från ena kanten till den andra mot Van Der Wiel som redan hade gett sig av på en offensiv utflykt, brist i kommunikationen och dålig spelförståelse av PSG i det läget. Den typen av misstag har man inte råd med att göra i ett Champions League slutspel för då kommer man bli brutalt straffade. Det råder ingen tvekan om att PSG är det bästa laget i Frankrike. De kommer att ta hem en ny ligatitel det kan jag nästan garantera redan nu. Men jag vill se mer kreativitet och att de klarar av att lösa svåra situationer på ett konstruktivt sätt oftare innan jag håller dem som en Champions League vinnare. För fortfarande är det så att när jag ser PSG ena dagen och sen ser Real Madrid andra dagen då blir det ganska påtagligt att PSG är ljusår efter de riktigt stora giganterna. Men potentialen finns där, men då gäller det att man vågar spela ut och ta vara på den potentialen som finns i laget. Tänk om Cavani slutar tjura och blir den där tungan på vågen igen. Tänk om Zlatan lyckas toppa formen och inte vara medelmåttig. Tänk om Thiago Silva växer ut till en riktig klippa i backlinjen och visar att han är en världsback. Tänk vad PSG skulle bli att räkna med i Champions League då, men för tillfället imponerar man inte tillräckligt på mig. Man kommer att vinna ligan, men i Champions League tror jag dessvärre att man inte har så mycket att hämta. Möjligen en semifinal om alla pusselbitar faller på plats, men jag skulle inte bli förvånad om de åker ut i en kvartsfinal mot Dortmund eller Chelsea.

 

Sverige kom till Marseille för att ta sig ann Frankrike som ägnar tiden åt att spela träningslandskampen då de ska arrangera EM om 2 år. För svensk del tycker jag att det är bra att vi får möta bra motstånd i den här typen av matcher. Jag ska vara ärlig med att säga att träningslandskamper ser jag inte särskilt ofta, det är ingenting som intresserar mig så värst mycket. Men med tanke på att Sverige är inne i en generationsväxling tycker jag att det kan vara intressant att se träningslandskamper också. Ett ypperligt tillfälle för Hamrén att testa lite nytt, om han nu vågar göra det fullt ut och jag ber att få återkomma till det.

 

 

Jag tycker att den första halvleken varken var jättedålig eller riktigt bra. Jag tycker att det vid vissa tillfällen såg helt okej ut och faktiskt ganska spännande. Jag gillar att Hamrén valde att spela Isaac Kiese Thelin från start så man fick se honom på allvar i landslaget. Ett inhopp på 5, 10 minuter mot Montenegro är ingenting som jag räknar som något riktigt test utan här kastades han in mot ett riktigt bra motstånd. Och han har ju haft ett enormt uppsving sen han lämnade Norrköping för Malmö i somras. För mig var det självklart att han skulle ha en plats i landslagstruppen och det var kul att få se honom ikväll. Tyvärr tycker jag att han inte fick tillräckligt med hjälp i offensiven, han blev ofta lämnad helt själv och det är klart att inte ens Kiese Thelin kan lösa Sveriges anfallsproblem på egen hand. Vi är ett lag som måste komma samlade i anfallen, vi måste ha mycket rörlighet i vårt anfallsspel det måste hända saker. Men jag upplever det som att vi blir alldeles för försiktiga när vi väl vinner bollen och ska försöka ställa om. Antingen blir det för mycket tveksamheter när omställningslägen dyker upp eller så är tanken helt rätt men det går för långsamt i själva utförandet. Frankrikes mycket starka mittfält med Paul Pogba i spetsen kunde ganska enkelt ta hand om Källström, Kacaniklic och Sebastian Larsson när de väl skulle försöka sig på att göra något konstruktivt med bollen. Det som jag tycker var det största problemet i den första halvleken var att vi fick inte låna tillräckligt mycket boll och då är det svårt att flytta fram positionerna. Jag ser inte att Sverige skulle kunna spela med en väldigt hård press det vill säga ett offensivt försvarsspel, tyvärr finns det inte riktigt det materialet för att kunna göra det. Men i och med att Frankrike fick äga så mycket boll som det gjorde då resulterade det i att Källström och Sebastian Larsson hamnade alldeles för långt ner i planen. För den utomstående och för den som bara är måttligt intresserad av fotboll hade direkt frågat om Källström och Sebastian Larsson var mittbackar ikväll. Jag förstår att det finns en stor respekt för det franska landslaget som definitivt ser spännande ut. Men samtidigt gäller det att inte ha för stor respekt heller, utan här gäller det att våga kliva fram i pressen och ändå vara framme och störa Frankrike i deras uppbyggnadsfas. Raphael Varane och Mangala må vara två fantastiska mittbackar men jag tror till och med att de skulle bli lite stressade av att få lite press på sig när de väl får bollen. Nu säger jag inte att man konstant ska ligga uppe och sätta press men att ändå med ganska jämna mellanrum vara uppe och visa sin närvaro och markera att vi har inte kommit hit för att låta er bygga upp ert spel helt i lugn och ro. Men tyvärr tycker jag inte att varken Erkan Zengin, Nabil Bahoui och Kiese Thelin fick ut särskilt mycket av den första halvleken och av den här landskampen. Jag tycker inte riktigt att de har den energin i spelet som krävs för att spela med en hög press i ett offensivt försvarsspel. Och för att gå över till när väl vi har bollen vilket inte var särskilt många gånger som vi hade den för övrigt men när vi väl får upp bollen på rättvänd spelare då tycker jag inte att det blev något riktigt bra och tydligt samarbete mellan våra spetsar längst fram. Det må vara så att vi kan ha olika uppfattningar om detta, men jag tycker inte att det känns som att det finns ett bra samarbete mellan våra tre spetsar där fram. Det känns som att Erkan Zengin spelar mest för sig själv, han vill gärna försöka åstadkomma någonting själv med bollen så fort han får den. Nabil Bahoui tycker jag kan vara en fantastisk spelare i sina bästa stunder men jag tycker att han har en förmåga att försvinna ur en match. Det känns inte heller som att han riktigt tar för sig utan det händer för lite när han väl får bollen. Och Kiese Thelin har potential men fick alldeles för lite understöd för att han skulle få ut det bästa av sitt spel. När han får bra bollar att jobba på då är han livsfarlig i sitt djupledsspel men han kan även komma upp i luftrummet och trycka in en nick från nära håll. Är kvalitén på inläggen tillräckligt bra och om passningarna i djupled är tillräckligt bra då finns det mycket att hämta av Kiese Thelin, men som sagt då måste han ha en bra omgivning som klarar av att ge honom de bollarna han behöver. När det gäller försvarsspelet i den första halvleken tycker jag ändå att det såg helt okej ut. Jag tycker faktiskt att det blev lite bättre med Pontus Jansson i backlinjen. Det var kul att se honom, han har varit framme och nosat på en plats i startelvan i Torino och fungerar för tillfället som en okej backup och kommer nog att få sina chanser framöver kan jag tänka mig. Där ska Hamrén ha cred för att han vågade spela Pontus Jansson, för jag vill till och med hävda att han är en bättre fotbollsspelare än vad Mikael Antonsson är.

 

 

Den andra halvleken tycker jag faktiskt blev mycket bättre än den första halvleken. Det känns lite overkligt att säga det men jag tycker helt ärligt att Sverige visade upp ett spel som såg ganska lovande ut. Det kändes som Pogba fick inte längre göra precis vad han ville på planen utan när han fick bollen så fick han press på sig och då tappade han också bollen vid några tillfällen. Jag skulle också vilja berömma en sån som Emil Krafth som jag sågade rejält när han väl togs ut till den här matchen. Jag har hävdat att Johan Larsson hade varit ett bättre alternativ att slänga in på den positionen. Men av det jag såg av Emil Krafth i den andra halveken tyder på att det kan bli väldigt bra på sikt. Och jag måste i skrivande stund passa på att ge mig själv en känga för att jag inte har läst på tillräckligt mycket. Jag har alltid trott att Emil Krafth är äldre än vad han är. Men jag kollade upp hur gammal han var och han är faktiskt bara 20 år fast det känns som att han har varit med ett tag i den allsvenska fotbollen. Ibland kan man ha fel. Jag tycker att han lyckades följa med lite i offensiven och ändå erbjuda ett alternativ för mittfältet när de skulle fördela passningarna. Och jag vill gärna se att vi har ett bra kantspel för då ökar chanserna för att vi ska kunna skapa mer målchanser än vad vi har gjort hittills. Däremot tycker jag att det var bara vid några tillfällen som han kom loss på sin kant och vi ska vara ärliga med att konstatera att han sprang faktiskt ganska mycket offside. Men att han är där och hugger i varje fall och vill vara med i offensiven är ett plus. Sen ser jag ju gärna att Hamrén börjar sätta en startelva och att vi får givna spelare på samtliga positioner. Det är klart att det är bra att ha en bredd i truppen men roterar du för mycket då får du ingen riktig kontinuitet i laget och det blir svårt att få någon riktig stabilitet i spelet. Men efter att ha sett den andra halvleken mellan Frankrike och Sverige tycker jag att Mikael Lustig ska inte vara allt för bekväm med sin situation, det kan vara så att Krafth kan vara aktuell för en startplats i någon av matcherna till våren. Visst är det skönt att man kan ändra sig, för jag var verkligen anti att ha med honom i landslaget. Men offensivt sett så skapar vi fortfarande för lite. Äntligen fick vi se Guidetti hoppa in i en landskamp och få chansen, men han gjorde inget vidare väsen av sig. Att han knappt rörde bollen säger dessvärre mer om hans omgivning och om landslagets mittfält i synnerhet än vad det säger om honom själv. Det är samma sak där Guidetti måste ha bra spelare omkring sig som ger honom bra bollar. Och det är också så debatten har låtit när det har diskuterats varför Zlatan inte har gjort ännu fler mål i landslaget. Mittfältet är för svagt just nu, det saknas mycket spelskicklighet på mitten. Jag skriver absolut under på att det finns spelare spelar med stort hjärta absolut men det finns inte tillräckligt med spelskicklighet på mittfältet. Försvarsspelet tycker jag ändå skötte sig okej i den andra halvleken men fortfarande känns det inte helt stabilt framför Isaksson. Att Isaksson höll nere siffrorna säger en del om hur det har sett ut och hur det fortfarande ser ut. Man märker att när motståndaren kommer loss på våra kanter då blir det total kaos inne i boxen när bollen väl slås in. Och jag vill direkt jämföra med hur Brasilien löser svåra situationer. David Luiz räddade bollen från att gå till hörna men han rensade bara inte iväg den i panik utan han tog tag i den och tittade upp och skannade av läget att har jag någon som kommer emot mig eller finns det tid att spela sig ur situationen. Han upptäckte att han inte hade någon press på sig och då blev det såklart lätt att i lugn och ro spela sig ur situationen. Om våra mittbackar hade haft den spelskicklighet och klokhet som exempelvis de brasilianska mittbackarna har då hade vi förmodligen varit ett mycket bättre och framgångsrikt landslag än vad vi är för tillfället. Oscar Wendt orsakade en straff på nytt och jag tycker synd om honom, det är både otur och slarvigt. Det är uppenbart att han har en förmåga att sätta sig i krångliga situationer. Och alla minns vi den där katastrofala matchen i Ungern då Wendt var fullkomligt värdelös, det kan vara en av de sämsta insatser en svensk ytterback har gjort. Och man kan ju ställa sig frågan varför han helt plötsligt är aktuell för landslaget nu igen, men det är samma sak där det säger väl lite om kvalitén och standarden på svensk fotboll när det inte finns bättre alternativ än honom på den positionen. Jag tycker att Hamrén kunde ha undvikit att ta in Wendt och istället sätta in Filip Helander istället för Granqvist, det hade varit ett mycket intressantare byte. Målet som vi släpper in är inte så mycket att säga om det är återigen ett mål på fast situation som känns väldigt billigt att släppa in. Varane får komma upp helt ostörd i luftrummet och nicka in bollen, det måste vara någon som styr upp det där och bestämmer vem som ska markera vem. Det får bara inte gå till sådär.

 

 

För att summera det hela, jag tycker att Sverige tog några steg i rätt riktning. Det var inte ständigt total kaos i försvaret och jag tycker att vi bröstade upp oss en aning i den andra halvleken och inte tillät Pogba göra vad han ville. Däremot har vi fortfarande problem att få ut något av vårt bollinnehav, det skapas för lite målchanser och det måste vi bli bättre på. Jag tycker att Hamrén ska satsa hårt på den nya generationen för det finns en potential här som vi ska ta vara på. Guidetti är Sveriges hetaste talang, Thelin har potential och lyckas vi få Nabil Bahoui mer involverad i spelet då finns det mycket att hämta där. Grunden för alltihop är att defensiven blir riktigt stabil igen och att vi har tillräckligt med rörlighet på spelare utan boll så att vi lyckas skapa fler målchanser. Vi är inte det laget som maler sönder motståndet men med mycket fart och rörlighet i vårt spel då skulle vi kunna luckra upp riktigt bra försvar och då pratar jag även mot riktigt bra motstånd. Jag har inte gett upp hoppet om landslaget det kommer jag aldrig att göra. Men det är endast smådetaljer som är bra i spelet för tillfället, vi måste bli bättre på allting. När vi får alla lagdelar att synka med varandra och vi får ihop helheten i vårt spel då kan det bära till EM. Men vi är inte där imorgon och vi är definitivt inte där idag, vi spelar en alldeles för tempofattig fotboll för att vi ska kunna besegra Österrike och Ryssland. Vi må kanske ha framtiden för oss, men altjämnt så är det en mycket lång väg att gå.

 

Den stora snackisen idag bland fotbollsfolket i Kalmar har såklart varit det faktum att Hasse Eklund har fått sparken. Det blev bara 1 säsong i Kalmar FF för den före detta Falkenbergstränaren. Det finns givetvis en hel del att gå igenom, men jag känner att det är så mycket som har sagts under den senaste tiden att det egentligen inte finns så värst mycket att tillägga. Jag ska försöka att inte fara iväg i mitt resonemang men jag har lite funderingar om framtiden som jag vill dela med mig av.

 

 

Jag ska erkänna att jag var en av de som var mest positiva inför säsongen 2014. Att få in en ung tränare som kunde bygga vidare på det som Nanne Bergstrand hade byggt upp kändes riktigt spännande. Vi behövde få in lite nytt tänk var min känsla. Det började ganska bra och laget stod för en stabil vårsäsong och då höjdes det inte några röster om att Hasse Eklund skulle bort. Men det var 2 matcher under säsongen där jag kände att det var något som inte riktigt stämde. Vi förlorade mot Häcken borta med 4-1 om jag inte missminner mig och vi förlorade mot AIK borta med 3-0 i mitten på juli. I de här 2 enskilda matcherna kände jag att spelarna visade upp en otroligt dålig attityd. Jag har aldrig någonsin sett Kalmar uppträda som de gjorde i de 2 matcherna. Jag är känd för att vara pessimist men jag är också ganska optimistisk, jag tror ofta att det ska ordna sig till slut och så även i det här fallet. Jag trodde att det skulle ordna upp sig, jag tog för givet att det var 2 enskilda matcher som gick åt helvete men att det fanns en stabil defensiv och ett hyfsat anfallsspel att luta sig mot. I augusti åker jag till Åtvidaberg för att se mina rödvita hjältar försöka ta chansen att haka på tåget om Europaplatserna. Vi förlorar med 3-1 och spelar en fruktansvärd fotboll och hela säsongen bara vänder för oss i helt fel riktning. Sedan Åtvidabergsmatchen i augusti har det bara blivit sämre och sämre både spelmässigt och resultatmässigt. Det är klart att ett lag kan ha sämre perioder under en säsong men att falla ihop så till den milda drag som Kalmar gjorde under hösten det känns nästan som ett extremfall. Det var inte så att det var några smådetaljer som inte fungerade och som man bara kunde gå in och justera och så var problemet löst, utan hela laget havererade fullständigt. Ingen av lagdelarna fungerade under hösten. Det var kaos i försvaret, mittfältet såg inte alls säkert ut och förmådde inte alls att kunna serva anfallet med bra passningar och anfallarna slutade att producera mål. Det fanns ingen grund att luta sig tillbaka mot. Under Nanne Bergstrand och även i inledningen under Hasse Eklunds tid i föreningen hade ändå laget någon form av struktur. Det var resolut och det var rejält spel där bak i försvaret. Men laget slutade att spela försvarsspel, det fanns ingen grund i försvarsspelet. Jag upplevde det som att samtliga spelare i backlinjen spelade på sitt sätt, det kändes mest som de spelade för sig själva. Marcus Nilsson vill gärna spela kraftfullt, Thorbjörnsson vill gärna ge sig ut på utflykter och chansa i sina brytningar, Ludvig Öhman tycker jag inte är särskilt bra och Nenad tycker jag individuellt är bra men när det blir oroligt runtomkring honom då rycks han med i det destruktiva spelet. Och när det gäller just den biten av spelet så är jag tveksam till Eklunds syn på fotboll. Jag ställer frågan ännu en gång? Kan Hasse Eklund försvarsspel? Kan han verkligen den typen av spelet? Jag ska dra en parallell till mitt Liverpool för jag tycker att jämförelsen inte är alltför långsökt. Liverpool prioriterade offensiven förra säsongen, känslan var att de riktade in sig på att de skulle göra fler mål än motståndaren och det fungerade ju väldigt bra. Men vann Liverpool matcherna med 2-1 eller 1-0? Nej, utan man vann matcherna med 5-3, 4-0, 3-2 och 6-3 bland annat. Det är klart att gör du så mycket mål under en säsong då är det stor chans att du blir ett topplag när säsongen summeras. Men försvarsspelet fungerade ju inte i Liverpool och i år gör de inte lika mycket mål längre och det är fortsatt kaos i försvaret och därför har man inte tagit tillräckligt med poäng. Och det är ju samma scenario i Kalmar, från att man har haft en stabil defensiv att luta sig mot där man har kunnat vinna matcherna med 1-0 eller 2-0 har man gått till att ha ett av Allsvenskans sämsta försvar. Och när dessutom offensiven inte fungerade och vi slutade att göra mål då är det oerhört svårt att ge sig själv chansen att vinna matchen. Ni märker att jag i första hand ger spelarna en del kritik och det finns ju en anledning till att jag gör det. Jag tycker att spelarna har kommit undan alldeles för billigt efter den här säsongen. Spelarna har ett jättestort ansvar, de har absolut varit med och raserat den stabilitet som vi en gång hade. Men självklart ska Eklund också ha kritik. Ett av de misstag som jag tycker Eklund gjorde under säsongen var när han bytte spelsystem när det började gå åt hel håll. Om jag inte missminner mig spelade vi 4-3-3 eller om det var 4-4-2 i inledningen på säsongen och det fungerade helt okej. Men sen när det började gå åt helvete då gick han över till någon annan formation. På pappret såg det ut som en ganska offensiv uppställning, men i praktiken spelade Eklund bara med 1 anfallare. Och jag tycker att det mot slutet av säsongen blev väldigt påtagligt att det fungerade inte att spela med 1 anfallare. Både Pär Ericsson och Papa Diouf blev alldeles för isolerade på topp. Vi kan inte spela 4-2-3-1 eller 4-5-1, det finns inte tillräckligt med bra spelarmaterial för att spela den typen av spelsystem. Varken Papa Diouf eller Pär Ericsson är någon Diego Costa som gör mål på allt som rör sig. Till Mjällby borta i omgång 29 valde Eklund att spela 4-1-4-1, det gick väl hyfsat men det var ju ändå ingen höjdarmatch på något sätt. Men det var inte bara spelsystemet som Eklund höll på att hatta med, utan målvakterna började han också hatta med. Ena sekunden var Cramer förstemålvakt, andra sekunden var Söderberg förstemålvakt, sedan kunde Cramer komma tillbaka och sedan var Söderberg plötsligt ordinarie igen. Jag är inte för att man ska börja laborera med målvakterna, jag tycker att man ska ha en given förstemålvakt som står alla matcher oavsett hur det går. Sen tycker jag att det var inte målvakterna som var det största problemet i Kalmar FF den här säsongen, även om både Cramer och Söderberg pendlade lite för mycket i sina prestationer. En målvakt är beroende av att ha en stabil backlinje framför sig där man som målvakt känner att det här är lugnt jag litar på min backlinje, vi har ett bra samarbete och det fungerar bra i kommunikationen. Sen höll Eklund på att kasta om i formationen när det gäller enskilda positioner. Thorbjörnsson blev helt plötsligt vänsterback och det fungerade inte alls, det blev en fullständig katastrof. Emin Nouri flyttades upp som en högerspringare och det är ju inte hans position, jag tycker att han är som bäst när han får spela högerback. Det är sådana detaljer som gör att supportrar och kanske till viss del media börjar tappa förtroendet för en tränare. Nu har det framkommit uppgifter om att spelarna inte var nöjda med Eklund och att det ska ha höjts röster om att det funkade inte med Eklund redan i våras när det gick bra resultatmässigt. När det gäller den biten är jag helt med på att en tränare ska få lämna sin post om spelarna inte har förtroendet för honom. Nu läste jag någonstans att Emin Nouri trodde inte att det påverkade så mycket vad spelarna har för åsikter. Det där köper jag inte för fem öre, det är klart att spelarna har fått vara med och säga sitt i den här processen som har pågått ett tag och som har lett fram till det här beslutet. Spelarna har stor makt att påverka om en tränare får vara kvar eller inte. Om det från spelarhåll höjs röster att vi kan inte ha kvar Hasse Eklund då är det klart att styrelsen lyssnar på det och tar in det. Det är lätt att gömma sig bakom att nej men våra åsikter påverkar inte så mycket, men det är självklart att spelarna har en del i att Hasse Eklund får lämna laget. Sen tror jag att påtryckningarna från supporterhåll har gjort att det här beslutet har tagits. I början av hösten när det började gå utför för laget då upplevde jag ändå att det fanns ett förtroende för Eklund på exempelvis ståplatsläktaren. Men när klacken skanderar "Avgå Eklund" efter att laget förlorat mot Halmstad med 3-1 och stått för en pinsam insats då kände jag att nu kan Eklunds dagar i Kalmar vara räknade. När till och med Kalmarklacken börjar ropa på att tränaren ska bort då blir det en ohållbar situation. Och personligen tror jag att Halmstadmatchen var den matchen som fick bägaren att rinna över för styrelsen. Jag tror att styrelsen kände att vi måste göra någonting. Jag är lite tudelad när det gäller det här beslutet och jag behöver inte gå in för mycket på det men jag kan dra det kort vad jag känner. Ofta när ett lag går dåligt då känns det som att styrelsen ofta tänker att nu måste vi göra någonting och så petar man en tränare. Jag vet att Kalmar har suttit och gjort en utvärdering och så vidare, men jag ställer mig frågan till om föreningen har gjort ett ordentlig analys. Varför petade man Hasse Eklund? Vad var det han var dålig på? Är det verkligen rätt väg att gå att sparka honom efter bara 1 säsong? Jag tror ofta att det blir lite ett populistiskt beslut, det blir ett beslut som bara tas och som inte är så genomtänkt. Samtidigt kan jag åt andra hållet känna att nedmonteringen av laget gick alldeles för långt och till slut såg väl inte styrelsen någon annan utväg än att sparka Eklund. Och det är klart att så som säsongen utvecklade sig så blev det hela till slut ett fullständigt haveri och en ohållbar situation. Men jag tycker även att ledningen ska ta på sig en del i att det har gått som det har gått. Det har varit många värvningar under de senaste åren som har floppat. Det här har jag tjatat om under hela hösten men jag säger det igen, Kalmar FF:s scoutingverksamhet får underkänt och det har vi fått betala för nu. Jag hörde att Eklund ville få mer inflytande i vilka spelare Kalmar FF skulle ta in till säsongen 2015 innan han fick sparken. Det här innebär ju att min tes om att Eklund inte har haft tillräckligt med mandat i frågan om vilka spelare som föreningen har tagit in. Jag hävdar bestämt att värvningen av Cesar var en Borstam värvning och en styrelse värvning men inte en Eklund värvning. Det känns som att Borstam och styrelsen inte har gett Eklund de spelare som han vill ha. Och jag säger det igen att vi kan ju inte ta in spelare som vår tränare inte vill ha, det blir ju rena parodin över det hela. Men avslutningsvis vill jag säga att det var helt rätt att det skedde någonting. Jag har hela tiden sagt att det måste ske någonting här och nu, antingen en rejäl utrensning i spelartruppen eller så får Eklund gå. Det är såklart enklare att genomföra det sistnämnda. Jag är medveten om att Kalmar har haft otur med skador på nyckelspelare, frånvaron av Ismael och David Elm har varit förödande för laget. Vi sålde dessutom Melker Hallberg som kunde hålla i bollen och som på egen hand kunde luckra upp ett försvar. Det är klart att förutsättningarna kanske inte var det bästa för Hasse Eklund, men samtidigt har Kalmar ett lag som borde vara ett stabilt mittenlag i Allsvenskan. Vi ska absolut inte vara ett lag för SM-guld där är vi inte, men en 6:e plats hade inte varit omöjligt att nå i år med det spelarmaterialet som fanns. En 11:e plats är bara inte godkänt det är riktigt dåligt och hade inte resultaten gått våran väg på slutet då hade vi förmodligen fått kvala mot Ljungskile och ingen vet hur det hade slutat. Återigen, en tränare ska lämna sin post om förtroendet bland spelarna inte är tillräckligt starkt och uppenbarligen var inte förtroendet för Hasse Eklund tillräckligt starkt för att styrelsen skulle våga behålla honom 1 säsong till. Sen har givetvis påtryckningarna från supportrarna sin del i det hela. Spelarna har uppenbarligen varit missnöjda och i kombination med att det från supporterhåll höjts röster om att Eklund ska få gå då ser jag det som fullständigt omöjligt för Eklund att gå in i en ny säsong med det missnöjet riktat mot sig. Och med facit i hand, försvarsspelet blev bara sämre och sämre ju längre Eklund var här och då blir det en ohållbar situation och då måste det ske en förändring. Om det var rätt att sparka Eklund det återstår att se, men det viktigaste är att Kalmar verkligen tar in en tränare som de tror på fullt ut. För man kan ju fråga sig varför man anställde Hasse Eklund om man kunde tänka sig att sparka honom efter 1 år. Nu måste styrelsen ta in någon som de verkligen tror på. Men jag känner ganska stor oro inför framtiden. Är det någonting Kalmar FF har varit duktiga på så länge jag har följt laget är det att man har stått för en långsiktighet i sitt tänk man har prioriterat långsiktighet och kvalité före resultaten. Nu får Eklund gå efter 1 säsong och vad händer om 1 år om vi slutat på en 12:e plats och vi spelar lika dåligt som vi har gjort under den senaste tiden, vad händer då? Ryker den nya tränaren då också? Jag vill inte att Kalmar ska bli som Leeds United där det är fullständig kaos och där det sparkades tränare till höger och vänster så fort det börjar gå lite dåligt. Men fotbollen är otroligt resultatfixerad och tyvärr har mitt Kalmar FF blivit en sån organisation också. Men jag är inte förvånad över att Eklund får gå. Ett lag som havererar fullständigt som inte klarar av att spela varken försvarsspel eller anfallsspel måste utvärderas och nu har det pågått en utvärdering och Svante Samuelsson och de övriga har kommit fram till att det här var det bästa beslutet för Kalmar FF i det här läget. Och det är bara att hoppas på att de har rätt, men jag är inte helt övetygad om att det var rätt väg att gå att sparka Eklund efter bara 1 säsong. Den stora frågan är om det är fler som kommer att få gå? Jag tror exempelvis att Borstam inte ska vara så säker på att han är sportchef nästa säsong. Vi står inför en mycket oviss framtid, det är skrämmande att Kalmar har hamnat i en sån här situation det trodde man inte när Eklund tog över laget. Jag trodde att det här skulle bli bra men det blev det inte. Men nu måste vi blicka framåt och det är bara att hoppas att vi lyckas få ihop ett slagkraftigt lag som kan vara med och asperera om en mittenplacering redan till nästa säsong, det hade inte varit helt fel. Men en sak är jag glad för, vi satt inte lugnt i båten och inte gjorde någonting utan det skedde faktiskt en förändring. Sen om det var rätt eller fel förändring kan man diskutera i all evighet. Jag är som sagt kluven och tudelad kring det här beslutet, men jag är tacksam för att vi gjorde någonting i varje fall och inte satt lugnt och stilla i båten och inbillade oss att det här skulle lösa sig av sig självt.

 

 

PSG-Marseille, vissa brukar kalla det för Frankrikes motsvarighet till El Classico. Jag skulle väl inte vilja påstå att den här matchen är av den digniteten men det är klart att det är en av de största klubbmatcherna i fransk fotboll om inte den största till och med.

 

 

Den största pressen inför matchen låg givetvis på PSG då laget hade chansen att krympa avståndet till serieledande Marseille till 1 poäng. Dessutom har laget fått en del kritik över att man inte har spelat någon vidare fotboll och att man inte har övertygat på något sätt. Inför matchen mot Barcelona var det snack om att Blancs jobb stod på spel. Jag tror i och för sig inte att Blanc hade fått gå om det inte hade blivit ett bra resultat mot Barcelona. Jag hoppas för PSG:s skull att klubben tänker lite mer långsiktigt än så. Men hur var då matchen? Det är svårt att beskriva den här matchen då jag tyckte att den hade många ansikten och innehöll många moment. Jag tycker att PSG startade ganska piggt och försökte få igång ett snabbt och kvickt passningsspel. Dock tyckte jag att man slarvade väldigt mycket i sista tredjedelen. Jag tycker både att Matuidi och Aurier vid ett flertal tillfällen inte riktigt var vän med bollen. Veratti som jag har hyllat vid flera tillfällen sen han kom till PSG tycker jag inte alls kom upp i den nivå han kan hålla. Han kan när han väl är på riktigt bra humör vara en spelare av absolut världsklass. Han är utan tvekan den spelare i Italiens nya generation som är bäst, han känns som den mest etablerade inom toppfotbollen bland de nya italienska spelarna. Men ikväll tyckte jag inte att han tog för sig tillräckligt mycket för att jag ska vara nöjd med hans insats. Jag tyckte att han var lite försiktig och så fort han fick bollen kändes det mest som att han ville bli av med den så fort som möjligt. Det är synd, för han har en fin teknik och kan på egen hand sätta en backlinje i sysselsättning och skapa lite förvirring i ett försvar. Anfallsmässigt var det helt okej från PSG i den första halvleken men däremot tyckte jag att det som sagt var lite för slarvigt spelat i sista tredjedelen. Det tydligaste exemplet på det var när Lucas fick bollen och kom med fart i ett fint omställningsläge. Marseille blev lite långa mellan lagdelarna och det fanns läge att slå bollen mot Cavani och andra som fyllde på inne i boxen och erbjud bra alternativ. Istället slår Lucas bollen snett och dessutom bakåt i planen och Marseille kunde istället försöka ställa om. Passningen måste hålla en bättre kvalité än vad den gjorde där, man har inte råd att slå bort den typen av enkla pass som det ändå är. När det finns gott om alternativ när spelare väl fyller på inne i boxen då behöver passningen vara riktigt bra slagen för att man ska kunna ta till vara på omställningen. Med tanke på att Marseille kom till den här matchen med taktiken att ligga rätt i positionerna och mest spela på kontring bör man ta vara på när laget väl blir lite långa mellan lagdelarna. Men så rasslade det bara till i nät helt plötsligt. Jag tror det är Lavezzi som får bollen på vänsterkanten och han tar sig förbi sin motståndare och hittar en perfekt passning in till Lucas som kan stöta in ledningsmålet. Lavezzis mål rakt igenom, det är han som tar initiativet att sätta fart och transportera bollen in i straffområdet och sen är det bra gjort av Lucas att vara på rätt plats vid rätt tillfälle men Lavezzis förarbete är av högsta kvalité. PSG gick till pausvila med 1-0, men det kunde lika gärna ha stått 1-3 på tavlan. Marseille hade en nick i kryssribban och PSG bjöd dessutom på en del distanskottlägen men Marseille förmådde inte att utnyttja de lägena. Hade Marseille varit lite mer effektiva ikväll hade PSG mycket väl kunnat ha förlorat matchen. Thiago Silva kladdade med bollen vid ett tillfälle vilket kunde ha straffat sig ordentligt men skottet var av alldeles för låg kvalité, ganska missriktat och för löst slaget. David Luiz tycker jag har blivit bättre ju mer jag har sett honom men han kan fortfarande vara ute och flaxa för mycket i positionsspelet. Vid något tillfälle var han ute på vänsterkanten och huserade, jag vet inte hur han tänkte där men han kände väl för att ge sig ut på en offensiv utflykt. Han bör nog hålla sig i mitten för det är där jag tycker han gör mest nytta, även om han också kan spela på mittfältet som den mer defensiva spelaren på den positionen. Men det var inte allmänt kaos i PSG:s försvar, däremot tappade Thiago Silva och David Luiz koncentrationen vid några tillfällen och hade man mött ett bättre lag ikväll då hade det kunnat sluta illa.

 

 

Den andra halvleken tycker jag är svår att analysera såhär en stund efteråt. Jag upplevde det som att PSG försökte skruva upp tempot en aning, men jag tycker samtidigt att det inte blev någon större skillnad i deras spel. Man hade mest boll men man fick inte ut så mycket av bollinnehavet. Det blev mest spel på mittfältet och enskilda anfallsförsök från enskilda spelare. Jag hade gärna sett att PSG försökte komma i mer samlade anfall och fylla på med mycket folk som man gjorde vid 1-0 målet. Men både Cavani och Lucas hamnade ofta i 1 mot 1 läge och i situationer där det blev tvungna att försöka lösa situationen på egen hand. Javier Pastore är en spelare som jag tycker det pratas för lite om när man pratar PSG. Otroligt skicklig, bra passningsspelare och har ett fint skott dessutom. Men jag känner precis samma sak som med Veratti, det var alldeles för försiktigt från Pastores sida ikväll. Jag vet inte om han liksom Veratti bara kan ha haft en dålig dag på jobbet, men någonting är det i alla fall för han gick inte att känna igen. Jag tycker att han kunde ha blivit mer involverad i offensiven än vad han var ikväll. En som däremot är involverad i många situationer offensivt det är som ni alla vet Cavani. Jag tycker Cavani är en helt fantastisk fotbollsspelare. Jag skulle vilja säga att han är en anfallare i världsklass och en av världens bästa fotbollsspelare, men den här säsongen har han inte gått att känna igen. Han tar sig ganska ofta till avslutningslägen, men problemet är att kvalitén på avsluten är på tok för dåliga. Vid ett tillfälle i den andra halvleken fick han ett fint läge att placera in bollen i det bortre hörnet. Vad gör han? Han drar iväg en lös bredsida som till och med jag hade tagit om jag hade stått i Marseilles mål. Jag tycker absolut att man kan kräva mer av världsklassanfallare som Cavani. Det är en fråga om självförtroende det håller jag med om till viss del, men det handlar också om att Cavani fortfarande verkar vara lite tjurig över sin tillvaro i PSG just nu. Han har fått spela mycket kant den här säsongen och det har han varit tydlig med att han inte uppskattar. När det gäller den frågan tycker jag att det är tränaren som har sista ordet och tycker Blanc att Cavani ska spela på kanten då är det bara för Cavani att anpassa sig efter det. Nu snappade jag inte upp vilken position Cavani utgick från ikväll men jag utgår från att det var som den centrala av de 3 anfallarna i det 4-3-3 som PSG spelade med. Lavezzi till vänster och Lucas till höger och sen Cavani i mitten. Och det är ju kul för Cavani att han får spela på den position som han trivs bäst i, men ska ha prestera som han gjorde ikväll när det gäller avsluten då kommer han ju snabbt att bli placerad på kanten igen. Jag vet att Cavani lyckades nicka in en boll och avgöra den här matchen men hade han haft en bättre skärpa i avsluten då hade han blivit tremålsskytt utan tvekan. Det ska bli intressant att se vad som händer med Cavani framöver. Ska Lavezzi vara såhär bra och Lucas fortsätter att göra mål då har jag ju svårt att se att Cavani ska få hålla till i mitten i ett 4-3-3, då kanske han får spela på kanten eller till och med få sitta på bänken om Lavezzi fortsätter spela bra. Lavezzi har ju varit borta från startelvan men är nu tillbaka och om Lavezzi kan hamna utanför laget varför skulle då inte Cavani kunna göra det? Speciellt med tanke på att hans avslut inte håller högsta kvalité för tillfället. För att återgå till själva laginsatsen, jag tyckte att PSG ändå kontrollerade matchen på ett hyfsat sätt i den andra halvleken. Marseille stack upp vid några tillfällen men det hettade aldrig till vid några tillfällen. Och utan att vara någon expert på Marseilles lag men att laget toppar Ligue 1 kan man ju ställa frågan med tanke på hur få chanser laget lyckades vaska fram på egen hand utan hjälp från PSG. PSG kunde såklart ha gjort fler mål, återigen det berodde mycket på att Cavani inte riktigt får det att stämma för tillfället. Men jag tycker även att mot slutet när Zlatan kom in så handlade det mest om att hålla i bollen och när väl ett läge dök upp då ville Zlatan göra det på egen hand. Han hade ett läge där han kunde släppa ut bollen till höger mot Cavani som var helt ren och hade Cavani fått bollen där då undrar jag om han ändå inte hade gjort mål i det läget. När det gäller försvarsspelet tyckte jag att PSG skötte sig bättre i den andra halvleken, det var mer bestämt vid de avgörande situationerna. David Luiz dök upp flygandes som en superhjälte och nickade bort bollen från farligt område när Marseille försökte lyfta in bollar från kanterna. Thiago Silva visade varför han är en av världens bästa mittbackar. Han spelar med ett lugn hela tiden och hetsar sällan upp sig. Han är väldigt spelskicklig och det har han nytta av när han hamnar i svåra situationer. Yohan Cabaye kom in och bidrog med riv och slit och dödade mycket tid. Aurier tyckte jag hade en något sämre kväll ikväll men jag tycker ändå att han gör en fullt godkänd insats. Plockade bort många anfallsförsök och gjorde ett gediget jobb, han syns kanske inte så värst mycket i spelet men skötte sig ändå bra och gjorde det han skulle. PSG vann matchen välförtjänt då man var det klart bättre laget. Men jag skulle nog ändå vara lite orolig om jag var PSG supporter. I min bok övertygar PSG inte. Det är klart att jag tror att man kommer att jogga hem en ny ligatitel. Men standarden på Ligue 1 är ju inte fantastisk, även om det finns en ranking som talar för något annat. PSG visade ikväll att man uppenbarligen är ett lag som kommer ta hem ligan med största sannorlikhet. När Zlatan är med i startelvan och kommer igång igen då kommer PSG att mala på i ligaspelet det är jag ganska säker på. Jag tycker det är intressanta att det talades om kris inför Barcelonamatchen, PSG var inför den matchen obesegrade i ligan och man är fortsatt obesegrat i ligan efter kvällens match. 7 vinster och 6 oavgjorda, det är klart att 6 kryss kanske är lite för mycket men samtidigt är de poängen värdefulla. Jag hade tagit 7 vinster och 6 oavgjorda före en del förluster alla dagar i veckan. PSG känns stabila i ligan om man tittar på resultaten i varje fall. Däremot känns det som att laget har mer att ge. Jag tycker som sagt att det finns sparkapital i Veratti och Pastore. Cavani måste komma igång på riktigt om PSG ska bli en titelkandidat i Champions League. Och backlinjen kan inte hålla på och slarva så mycket som man gjorde i kvällens match där man ger bort bollen på farligt ställe precis utanför straffområdet. Ger du bort bollen till Ronaldo, Messi eller Arjen Robben exempelvis då blir du straffad på ett brutalt sätt. Minimera misstagen, behålla koncentrationen i det defensiva arbetet och sedan måste laget skapa mer målchanser. Det var inte många gånger det hettade till i Marseilles straffområde bortsett från de 2 målen. Stundtals ett lite väl långdraget bollhållande spel som inte gav någonting. Möter du då ett välorganiserat försvar med Gary Cahill och John Terry exempelvis då måste du sätta fart på bollen. Att bolla runt mot ett lag som Chelsea det är fullständigt omöjligt det går inte att skapa målchanser mot dem på det sättet det såg vi i helgen om inte annat. Så när det gäller ligaspelet behöver inte PSG supportrarna vara oroliga, Zlatan och gänget kommer springa hem den där ligatiteln utan någon större konkurrens. När man väl har fått igång maskineriet då är man Frankrikes bästa lag det råder det ingen tvekan om, de är överlägsna de övriga lagen. Att man vinner med 2-0 mot serieledaren utan att övertyga på något sätt säger allt om vilken enorm kvalité och potential det finns i det här laget. Däremot sätter jag ett frågetecken för hur man ska klara sig i ett Champions League slutspel. Jag har svårt att se att man ska kunna slå ut Bayern München eller Real Madrid över 2 matcher om man nu skulle åka på en sådan tuff lottning om man skulle vara framme och hugga på en semifinal såsmåningom. De medelmåttiga lagen och det finns ju gott om sådana lag i Champions League tror jag man skulle kunna slå ut enkelt över ett dubbelmöte. Men de riktigt stora giganterna som är världsledande inom toppfotbollen idag, är PSG verkligen redo att ta det där riktigt stora steget? Är man redo att slå ut Bayern, Real Madrid eller Chelsea om man skulle ställas mot någon av dem? Om jag får svara på den frågan för stunden så känner jag spontant nej. Jag tycker inte mittfältet är tillräckligt starkt, jag tycker inte mittfältet utstrålar tillräckligt med pondus och aggressivitet i den hårda pressen. Och jag är tveksam till om PSG kan spela på flera olika sätt. Det känns som de lever mycket på att de ska få äga mycket boll och sedan ska motståndet anpassa sig efter det. Men det finns lag i Champions League som också vill ha mycket boll och då gäller det ju att kunna vara flexibel och anpassningsbar. Och jag ser inte att PSG skulle kunna lägga sig på försvar i en hel match och bara spela på kontringar. Och ska Cavani hålla den här låga kvalitén i sina avslut för en lång tid framöver då är det ju oroväckande för hur det ska gå i Champions League framöver. Och sen tycker jag att det är värt att nämna att Zlatan börjar bli ett osäkert kort nu. Nu börjar skadeproblemen dyka upp och skador kan förstöra rytmen för en spelare, speciellt om man har den spelstilen som Zlatan har som lägger ner ett otroligt hårt jobb för laget och samtidigt är han en spelare med enormt mycket spetsegenskaper. Jag känner att Zlatan måste få vara skadefri under resten av säsongen för att PSG ska gå långt i Champions League. Men om Zlatan är medelmåttig och Cavani inte kommer igång med målskyttet på allvar igen, då har jag svårt att se att PSG blir ett lag att räkna med i Champions League. Återigen ligaspelet tror jag man kommer att klara av och man kommer att vinna ligan det är jag övertygad om. Men just nu tycker jag inte att PSG är ett lag för en Champions League final, det finns många lag som gör det bättre för tillfället. PSG övertygar inte på mig, det är min slutsats. De spelar inte en tillräckligt fartfylld fotboll för att de ska lyckas fullt ut i Champions League.

 

Fullspäckad helg som vanligt när det gäller fotbollen och den här gången tänkte jag dela med mig lite om något jag våndas inför och så tänkte jag ta och snacka lite Barcelona för ovanlighetens skull.

 

 

Jag tror jag håller lite på vad det är jag våndas inför. Men ni kan vara lugna jag känner att jag kan hantera mina känslor men det är dags för terapibloggen att dyka upp för ett litet gästspel igen. Men jag tar och börjar med att snacka lite Barcelona. Det är många som ställer sig frågan hur det står till med Barcelona efter 3-1 förlusten mot Real Madrid och det är absolut befogat. För det har inte riktigt rullat på som de flesta kring den klubben hade tänkt sig. Det blev en mycket överraskande förlust i ligan hemma mot Celta Vigo med 1-0 dessutom. Att Barcelona kan förlora fotbollsmatcher lite då och då det känner vi till och det tror jag att de flesta Barcelonasupportrar kan acceptera. Men att förlora på Camp Nou och dessutom inte göra något mål framåt, det måste vara den ultimata förnedringen för ett lag som Barcelona. Barcelona har ju en vana att ösa in mål på hemmaplan, det kan bli allt mellan 3-0 och 6-1 när spelarna har gjort sitt på Camp Nou men senast blev man alltså nollade av Celta Vigo av alla lag. Jag såg inte den matchen så jag kan inte uttala mig om den men det är klart att när jag hörde att Barcelona hade förlorat med 1-0 då blev jag väldigt förvånad. Givetvis blev jag nyfiken och tog mig tid att titta på när laget tog sig ann Ajax i Champions League i veckan och det var ingen sprakande tillställning på något sätt. Jag skulle vilja hävda att Barcelona hade en del tur som lyckades vinna den matchen. Ajax kunde mycket väl ha fått med sig någon poäng, man hade en del farliga målchanser och bland annat en nick i stolpen. Och emellanåt såg det lite darrigt ut i Barcelonas försvar. Men laget ska vara tacksamt att man har en av världens bästa fotbollsspelare i Lionel Messi. För oavsett hur dålig Lionel Messi och Barcelona är i en match så kan du aldrig räkna bort honom. Han kan göra mål helt på egen hand och han gör ju mål på så många olika sätt. Det finns inget typiskt Messi mål, utan ibland drar han in bollen på frispark eller så låter han fötterna tala när han trampar igång och avancerar in i straffområdet och placerar in bollen. Lägg där till att han också tar straffarna och det är därför han är så svårstoppad, han har alla kvalitéer som en målskytt behöver förutom att han inte är någon särskilt bra huvudspelare men med tanke på vad han kan göra med bollen så behöver han inte något huvudspel han klarar sig bra ändå. När det gäller offensiven tycker jag inte att Barcelona behöver vara särskilt oroliga för hur det ska gå, där finns det enorma kvalitéer att få ut. Messi, Neymar och Suarez är som jag har varit inne på tidigare världens bästa anfallstrio på pappret. Jag tycker däremot att försvarsspelet har sett sådär ut under den senaste tiden. Jag tycker att man kunde se en del brister i El Classico hur Barcelona blev totalt överkörda av Real Madrids snabba kontringsspel. Det känns som att när Barcelona inte får igång sitt fina passningsspel och när man inte får äga bollinnehavet då får man problem. Och mot Real Madrid fick vi ju se att laget har problem när man möter riktigt bra motstånd som kan kontra sönder dem. Marcelo hade stundtals lekstuga med Barcelonas backlinje. Jag tycker att Dani Alves är en av världens bästa ytterbackar om vi bara pratar offensiven, men han fick enorma problem mot Real Madrid när de kom med den ena kontringen efter den andra. Marscherano har jag hyllat tidigare och jag står fast vid att han har haft ett otroligt uppsving sen han skolades om till mittback. Men det märks att han är inte lika snabb längre och när det väl går undan och han får James Rodriguez, Ronaldo och Benzema mot sig då är det svårt positionerna sig. Om jag minns rätt var det just Marscherano som tog det som visade sig vara ett felaktigt beslut att gå upp i rygg och stöta på en Real Madrid spelare och då blev det luckor bakåt och det slutade med att James kunde frispela Benzema som kunde sätta spiken i kistan. Men den stora frågan är vad som har hänt med Pique? Jag tyckte att han var riktigt bra när jag väl fick upp ögonen för honom men under den senaste tiden har han också börjat pendla i prestation. Det är inte samma jämnhet i prestationerna som de allra bästa mittbackarna. Jag tycker exempelvis att Sergio Ramos är en bättre mittback än vad Pique eftersom han sällan gör en dålig match. Ofta placeringssäker och tar alltid kampen med sina motståndare och vinner ofta duellerna. Pique tycker jag kan vika ner sig ibland och förlora en duell som han borde vinna och jag tycker även att han kan slå bort en del enkla passningar som han inte gjorde förut. När det gäller mittfältet går det inte lika fort längre det är bara att konstatera. Xavi och Iniesta det är klart att de är fantastiska spelare det är bara att lyfta på hatten för vad de har uträttat i sina karriärer. Men faktum är att även de har tappat i kvalité i passningsspel och tempo i sina löpningar. Båda två blev liksom hela Barcelona totalt överkörda mot Real Madrid och de ägde inte mittfältet utan de fick mest agera statister. Och när Xavi och Iniesta inte dikterar villkoren på mittfältet då är det något som inte stämmer, eller så är det bara andra tider helt enkelt beroende på vilka lagsympatier man har. Men det är klart att Barcelona är inne i en genrationsväxling. Sergio Busquets tycker jag gör det okej i den rollen som har, men det känns ändå inte som att han har blivit den spelare som går in och tar befälet på mittfältet och styr och ställer med passningar och fördelar bollen vidare mot anfallarna. Rakitic tycker jag har potential och kan nog bli bra på sikt, även om just han inte är jätteung jag tror han är väl runt 26, 27 någonting. Han vill nog glömma sitt inhopp mot Real Madrid då han inledde med att slå en hörna en kort sådan rakt i gapet på Real Madrid spelare och spelet vänder och så pang så är det mål i baken istället. Det kommer förmodligen vara ett av de största minnena jag kommer ha av Raktic, det var ju han som slog den där korta hörnan som låg bakom att Barcelona gick miste om 1 poäng i El Classico hösten 2014. Nu är jag kanske lite väl hård, men det är sådana ögonblick man minns som blir avgörande för matchens utgång och i det här fallet på ett negativt sätt. Men när det gäller anfallet ser det ju riktigt bra ut. Barcelona får ju inte värva nästa år och ärligt talat de behöver ju inte värva någonting när det gäller anfallare. Messi, Neymar och Suarez, alltså alla tre har ju kapacitet att vinna både skytteligan i La liga och Champions League. Får du fart på dem så är mycket vunnet. Men då gäller det att få dem att samarbeta mer än vad de har gjort tidigare. Även om jag tycker att jag börjat se lite kombinationer mellan dem tycker jag ändå inte att jag ser det där riktigt tydliga samarbetet. Det känns mer som det är tre enskilda spelare som spelar matcherna än en anfallstrio. Att Neymar visste att han inte var den stora stjärnan när han kom till Barcelona det visste han om, men nu har det kommit in en världsklassanfallare till. Det är möjligt att det rent psykologiskt smyger sig in lite orostankar hos Neymar i stil med att sjunker jag ännu mer ner på stegen nu rent hierarkiskt? Och den typen av tankar kan ju bli ett störningsmoment för en spelare av Neymars kvalitéer. Och tittar man på Suarez är det frågan om han klarar av att acceptera att han inte är den stora stjärnan han heller trots att han är en världsklassanfallare. Det är lite av en ny situation för Suarez för under sin tid i Liverpool fick han ju vara den stora stjärnan. Det var han som gjorde målen det var han som var tungan på vågen i de viktiga matchen. Det var hans namn som The Kop sjöng under stora delar utav matcherna. Nu kommer han till ett Barcelona där mycket handlar om att rätta sig in i ledet, du ska acceptera att smöra lite inför Messi och kanske ge honom den där passningen istället för att gå på skott själv. För även om Messi kanske inte är den där citatmaskinen utåt sätt så är det klart att han styr och ställer i Barcelona, han har ett stort inflytande och makt på hur Barcelona ska spela fotboll. Jag är övertygad om att Luis Enrique släpper mycket till honom, likt Maradona gjorde när han var förbundskapten för Argentina. Det är bara att ge bollen till Messi och sen får han göra vad han vill. Och det kan ju mycket väl bli tjafs mellan Suarez och Messi att jag ska ta frisparkarna rakt framifrån eller jag tycker att du borde ta den löpningen för att skapa mer yta för mig och så vidare. Det kan mycket väl bli spänningar mellan de här tre spelarna. Potentiellt sett är det en fantastisk anfallstrio, men skulle någon börja tjura för att den inte känner sig tillfreds med situationen då kan det bli lite spänt inte bara internt mellan de tre utan det kan även bli gruppbildningar i laget då några spelare stöttar Messi och någon stöttar Suarez någon stöttar Neymar och ja ni fattar poängen. Och jag tror det är en stor risk att det kan bli så om laget fortsätter att gå lite trögt och man skulle fortsätta tappa poäng i ligaspelet. Jag står fast vid att värvningen av Suarez är givetvis en drömvärvning, men frågan är om det var så smart att ta in honom. Jag utgår från att Zlatan var en drömspelare för Barcelona och vi vet hur det slutade. Och då kan man ju fråga sig varför tar man in ytterligare en världsstjärna i laget när man redan har Neymar bredvid Messi, som om inte det vore nog med konkurrens för Messi. Alexis Sanchez är en bra spelare men det är inte samma stjärnstatus kring honom och därför tror jag att Messi kom bättre överrens med honom än vad han gjorde med Zlatan. Det ska bli väldigt intressant att följa Barcelona i år. Värvningen av Suarez kan visa sig vara helt klockren men det kan också bli riktigt jobbigt för alla inblandade parter i det långa loppet. Ett spännande kammarspel för att tala i filmtermer som ska bli mycket intressant att följa den här säsongen.

 

 

Nu kommer vi till det som jag våndas över. Vad är det jag sitter och bekymrar mig över? Vad är det som får mig att känna ångest och oro? Som ni säkert har räknat ut är det Liverpool jag pratar om. Det är dags för stormatch på Anfield, Chelsea kommer på besök. Det första jag kommer och tänker på när jag hör Chelsea på hemmaplan kommer jag genast att tänka på när Gerrard halkade och Demba Ba blev helt fri och kunde rulla in 1-0 innan halvtidsvilan. Liverpool försökte forcera fram en kvittering men till slut kunde Torres helt fri med målvakten frispela Willian som kunde rulla in 2-0. Det var där vi tappade ligatiteln, även om en del hävdar att Crystal Palace matchen var den match som satte tonen för resten av guldstriden. Men jag tycker ändå att Chelsea på hemmaplan i omgång 36, hade vi vunnit den matchen är jag övertygad om att vi hade vunnit ligan. Det som är extra jobbigt är att sen den matchen har inte offensiven kommit igång och rullat på som den gjorde under vintern och våren. Vi inledde den första halvan av 2014 att ösa in mål och vi kunde göra mål på så många olika sätt. Det var snabba omställningar, men vi kunde även spela ett bollhållande spel där vi sakta men säkert kramade ur all energi ur våra motståndare vilket gjorde att vi till slut fick en del ytor att jobba på och då kunde vi utnyttja det. Men efter Chelseamatchen går inte Liverpool att känna igen, så Chelsea på hemmaplan väcker ingen roliga minnen och jag får ingen bra magkänsla när jag hör att det är dags att ta emot Chelsea på Anfield. Är det någon som kan det här med att ta sig ann matcher på olika sätt så är det José Mourinho. Förra säsongen kände han att han inte hade en trupp som kunde vinna ligan och då gick han in i vissa toppmatcher som den mot oss att nu ska vi täppa till alla ytor och inte bjuda på någonting. Det är bättre att spela 0-0 än att försöka chansspela för att vinna matchen med 3-2. Och Mourinho fick ju mycket kritik för att han spelade en destruktiv och tråkig fotboll mot Liverpool men det där köper jag inte. Destruktiv och tråkig fotboll, vad är det egentligen? Jag tycker att all fotboll är bra så länge det ger resultat. Sen kan man ju vinna matcher på flera olika sätt, du kan sikta in dig på att nu ska vi göra så mycket mer mål än motståndaren och det är klart att då vinner du oftast med 4-3 eller 3-2. Eller så drillar du dina spelare stenhårt att du får de att fatta helheten i spelet på ett bättre sätt än sina konkurrenter. Och tittar man på Chelsea så är det ju enormt drillade i defensiven. Alla vet precis vad de ska göra. Och John Terry som ansågs vara lite av en säkerhetsrisk när Villas-Boas tränade Chelsea ja han är ju ingen säkerhetsrisk längre. Men det finns ju en anledning till att John Terry och Gary Cahill presterar bättre i Chelsea under José Mourinho än under Villas-Boas. Villas-Boas vill gärna spela högt med sin backlinje, så högt att mittbackarna måste hela tiden ta en löpduell en mot en när motståndaren ställer om från försvar till anfall. Och alla vet ju att John Terry är ju chanslös om han möter en snabb spelare i en löpduell han är ju chanslös mot en sån som Sterling exempelvis. Men Mourinho vill gärna spela en mer organiserad fotboll och ligga lågt med sin backlinje vilket innebär att John Terry behöver inte ta särskilt många maxlöpningar på planen under en match. Istället står han rätt placerad och kan skicka undan bollen och han slipper att ta en maxlöpning vid varje tillfälle som motståndaren anfaller. Jag tycker att det här är ett praktexempel på att du kan få en spelare att gå från helt katastrofal till absolut världsklass om du tar vara på hans kvalitéer och utnyttjar honom på rätt sätt och det är där som tränaren kommer in i bilden. Nu svävar jag iväg här men det var ändå en grej som jag har funderat på hela veckan och jag tyckte att det var värt att ta upp. Tränaren kan påverka hur spelarna presterar mer än vad man tror. Men när det gäller Liverpool så är läget inte särskilt tillfredsställande. Jag tycker att laget spelar en riktig destruktiv fotboll. Det är tempofattigt, det finns ingen riktig fantasi i anfallsspelet och det händer för lite när Liverpool väl försöker gå till anfall. Men det som jag tycker är mest underligt det är att laget har gått från att ha ett anfallsspel i världsklass till att inte ha någonting att erbjuda. Det är kaos i försvaret, mittfältet saknar pondus i det dem gör och anfallsspelet är otroligt uddlöst. Men här tycker jag faktiskt att Brendan Rodgers ska ha kritik för hur han väljer att formera laget. Han har mestadels spelat med 1 anfallare och det har inte fallit väl ut. Det jag undrar är när ska Rodgers inse att det funkar inte med 1 anfallare utan vi behöver spela med åtminstone 2 anfallare för att det ska bli bra på sikt. Och han har ju aldrig provat att spela Balotelli, Borini och Lambert samtidigt utan samtliga har fått lösa av varandra när de väl ha fått spela. När det gäller Borini så känns den situationen jäkligt konstig, ibland är han med från start och vissa stunder är han inte ens i närheten av en startplats. Sen känns det som att han har gjort sig mer eller mindre omöjlig för andra klubbar att värva honom eftersom han verkar ha ambitionen att ta en startplats i Liverpool. Det är klart att den resa som Jordan Henderson har genomgått gör att Borini ser chansen att det går att gå från utskälld till att bli en av de bärande spelarna och vara en viktig kugge för lagets offensiv. När det gäller Borinis landsman Balotelli tycker jag att kritiken har varit lite för hård. Självklart har inte Balotelli presterat tillräckligt bra för att man ska vara nöjd, men jag tycker att man gör sig lite ovän med verkligheten om man tror att han ska lösa Liverpools anfallsproblem på egen hand. Han är ju beroende av en bra omgivning precis som alla andra. Han är inte någon Ronaldo som kan göra hattrick precis när han vill utan han behöver få bra passningar och känna att han är involverad i spelet. Däremot håller jag med om att han har sett lite loj ut och inte riktigt tagit det hårda jobbet fullt ut. Men jag tycker ändå att han har blixtrat till vid några tillfällen, i derbyt mot Everton hade han en situation då han kämpade och vann boll och vann en frispark åt oss så att vi kunde flytta upp laget. Jag tror att om Balotelli går in med den inställningen under en hel match då tror jag att han kommer att bli mer respekterad bland Liverpoolsupportrarna. Att han har mitt förtroende är självklart då jag är ett stort fan av honom eftersom han är så himla skön, han är en profil som fotbollen inte klarar sig utan. Men självklart räcker det inte med att vara en skön profil utan det gäller ju att kunna spela också. Men jag tycker att hans lagkamrater ska ha mer kritik faktiskt, för just nu ger de inte honom tillräckligt många bra passningar. Och när de väl slår en boll mot honom då har han tre spelare runt sig och då är det mer eller mindre omöjligt att göra någonting bra med bollen. Jag tror att nyckeln är att mittfältet börjar komma igång. Tänk om Henderson blir som bäst igen, när han är i form då kan han vara en box till box spelare av riktigt hög kvalité. Sterling är lurig med sina löpningar och sin fina teknik men även han har gjort prestationer som varit helt bedrövliga under den sista tiden. Joe Allen orkar jag knappt prata om han håller på att bli mitt nya hatobjekt den här säsongen när det gäller Liverpool. Joe Allen är just nu på den nivå Henderson var på när han först kom till Liverpool och då minns ju vi alla att det var otroligt dålig kvalité på honom under sin första säsong hos oss. Men det viktigaste imorgon blir att vi står för en riktigt bra prestation över 90 minuter. Vi kan inte spela bra i vissa delar av matcherna vi måste börja genomföra matcher på ett bra sätt från start till mål. Och offensiven måste bara komma igång nu. Mignolet gör förmodligen sin bästa match mot Real Madrid men vad hjälper det när vi inte har något som helst hot offensivt? Det var fruktansvärt uddlöst mot Real Madrid senast och det gör mig djupt orolig för framtiden. Och det känns som att det aldrig kommer bli riktigt stabilt som på den gamla goda tiden. Det fanns en tid då Jamie Carragher bland annat styrde och ställde i försvaret. Det fanns en tid då Marscherano regisserade vad som hände i defensiven och som var en riktigt bra städgumma för oss. Det fanns en tid då Torres var en av världens bästa anfallare och kunde avgöra matcher på egen hand. Och det fanns en tid då vi hade ett av världens bästa anfallspar i Luis Suarez och Daniel Sturridge. Allt det här är historia och just nu står vi och stampar med ett lag som knappt klarar av att göra mål och som definitivt inte kan spela försvarsspel. Det känns som att vi aldrig kommer att få någon riktig stabilitet igen. Jag upplever det som att det kommer att vara mer rock n roll över oss, det vill säga det kan bli lite vad som helst. Ska vi vinna matcher så ska vi göra det med 4-3 eller så får det va. Det känns mer som att det är om offensiven skulle explodera på nytt då kan det bli en lyckad säsong, men just nu känns det mer troligt att vi fortsätter att göra lite mål och att försvaret bara blir sämre och sämre. Och tyvärr känns det som att Chelsea kommer att bekräfta att vi är tillbaka på ruta 1 igen. Efter att ha kommit 2:a så följer vi upp det med en medioker säsong och faller in i någon slags falsk trygghet att vi kom 2:a förra året det här löser sig. Jo men då glömmer vi bort vad som låg bakom fjolårets succé. Det var rörlighet och ett fartfyllt anfallspel som gjorde att vi öste in mål och på så sätt höll på att vinna ligan. Men nu är det tankesättet helt borta i laget. Och jag känner inte så värst mycket inför fortsättningen, det känns som att det får gå som det går imorgon. Det lär förmodligen bli 3-0 till Chelsea, Diego Costa lär peta in 2 mål efter 15 minuter och på tilläggstid rullar Chelsea upp oss totalt och Fabregas avslutar ett mönsteranfall där Dejan Lovren är utanför Anfield och köper en Fish n chips meny. Jag tycker nästan att vi kan dela ut 3 poäng till Chelsea redan nu, för alla vet att det bara är ett lojt Chelsea som kan få Liverpool att ta alla 3 poängen. Men personligen har jag nästan gett upp matchen på förhand och jag har en känsla av att spelarna kanske innerst inne känner något liknande men jag hoppas inte det. För första gången på väldigt länge tycker jag inte det ska bli kul med att se Liverpool spela, för jag vet redan på förhand att det kommer mestadels delas ut en och annan djup suck än glädjevrål från min sida. Jag känner att det mest är en plåga att titta på Liverpool nu, jag blir bara bitter och trög och jag blir nästan en sämre människa för min omgivning efter att ha sett ännu en 0-0 match eller en hedersam 1-0 förlust mot Real Madrid som kunde varit mycket större. Och något liknande lär väl ske imorgon, vilket innebär att jag kommer gå runt och tjura på en lördag som är den dagen på veckan då man ska passa på att njuta av ledigheten. Men just nu njuter jag inte av att se Liverpool spela fotboll, jag kan på ett sätt känna att det vore så skönt att bara klippa banden helt till det där laget. Men samtidigt vad hade livet varit utan ett lag som Liverpool och vad hade livet varit utan ett favoritlag överhuvudtaget. Känslan av att alltid vilja ha mer och komma åt de här segrarna. Sökandet efter att få uppleva någon form av lyckostund har alltid sporrat mig och det kommer nog att vara så för resten av mitt liv. Det är så den här förbannade sporten har präglat och format mig och hur jag är som person. Det faktum att jag planerar att hälsa på mina föräldrar först efter Liverpool har spelat, det faktum att jag planerar mitt liv efter avsparkstider är ju helt absurt men det är samtidigt så himla värt det. För jag vet att hur jävligt det än känns att vara med om massa motgångar, så kommer det helt plötsligt en gyllene genration eller en tid när ens favoritlag fullkomligt exploderar. De här höga topparna och de extremt djupa dalarna det är det man lever för. Kärleken till Liverpool kommer bara att bli större och större för varje dag som går hur uselt laget än spelar. Att hålla på ett lag är som att ha en son eller dotter som du ska uppfostra och du ger barnet fria händer att göra vad det vill för du vet att det inte kommer göra något dumt, men så gör det något dumt och du blir förtvivlad över det faktum att barnet inte lyder. Du börjar skälla på barnet, du säger ifrån men Lovren ta markeringen när bollen slås in i straffområdet men han svarar med att inte ta markeringen och så åker vi på ett baklängesmål. Jag har ett komplicerat förhållande till Liverpool och kommer så för alltid att ha. Ibland undrar jag hur jag ska klara av att leva en hel livstid till med det här laget då laget för tillfället spelar en helt bedrövlig fotboll. Men även om jag är pessimist så är jag hopplös naiv och tror alltid att det ska lösa sig. Men jag skulle nog ha svårt att bara sluta följa laget vecka ut och vecka in, för Liverpool är en stor del av min identitet och har en stor plats i mitt väldigt stora bultande fotbollshjärta. Att Liverpools prestationer påverkar så mycket av mitt humör och hur jag sover på nätterna säger en del om min relation till det laget. Jag vet det är en osund och ohälsosam relation till ett fotbollslag, visst är det så men å andra sidan tänk så jävla tråkigt livet hade varit utan Liverpool. Att ena stunden drömma om ligatitlar för att sedan inte har någon framtidstro kvar, det är väl fantastiskt att det kan svänga så mycket i vad man känner inför hur det ser ut laget. Det får avsluta terapibloggen för den här gången, vi får väl se när terapibloggen återkommer men förhoppningsvis lär det dröja ett tag innan det är aktuellt igen. Nu blev det ett litet annorlunda inlägg, men jag flaggade för det att det var dags för terapibloggen att dyka upp här igen. Nu ska jag ladda upp inför Chelseamatchen imorgon och då får vi hoppas att jag får uppleva den där lyckostunden som jag så länge sökt efter den här säsongen. Vi hörs vid tillfälle, på återseende.

 

Jag har precis tittat på Real Madrid och Liverpool i Champions League gruppspelets fjärde omgång. Det börjar dra ihop sig nu. Nu ska platserna till åttondelsfinalerna fördelas och nu gäller det för samtliga lag att plocka de poäng som behövs för att ta sig vidare i denna ärofyllda och mäktiga fotbollsturnering. Mitt kära Liverpool tog sig ann Real Madrid, de regerande mästarna på bortaplan. En omöjlig uppgift på förhand givetvis med tanke på att jag anser att Real Madrid är klasser bättre än Liverpool. Och om Real Madrid kunde vinna med 3-0 på Anfield utan att ta ut sig fullständigt hur skulle det då gå när vi nu skulle gästa Santiago Bernabeu?

 

 

Jag var inställd på en total överkörning och att rubrikerna skulle bli väldigt mörka. Nu blev faktiskt matchen inte riktigt som jag hade trott att den skulle vara, men Real Madrid vann ändå matchen fullt rättvist. Jag tycker att Liverpool började matchen helt okej ändå och till en början såg det inte så tokigt ut. Vi fokuserade på att försöka sätta defensiven och det visade vår laguppställning om inte annat. Brendan Rodgers valde att sätta Emre Can och Joe Allen på mittfältet och det är ju inte spelare som du radar upp målchanser med utan då har du tänkt dig att defensiven ska fungera. Och när det gäller just de här två spelarna tycker jag att Emre Can ändå skötte sig ganska bra åtminstone i den första halvleken. Jag tycker att han bidrar med lite tyngd på mittfältet, det går inte så fort för honom men han river och sliter och är ganska stark i närkampsspelet. Och när han väl bestämmer sig för att ta fram bollen själv och försöka sätta igång någonting offensivt då blir det ändå lite småfarligt. Jag önskar bara att Emre Can hade haft Alberto Morenos snabbhet, hade han haft det då hade han haft chansen att bli en av världens bästa spelare. För tekniken är det inget fel på, men snabbheten saknas för att han ska vara en spelare som är topp 10 i världen. Joe Allen däremot har jag enorma problem med. Rodgers hade givetvis en stor del i att Allen hamnade i Liverpool, han tränade honom i Swansea och det är klart att då har han en del i att han hamnade hos oss. Det är en sak att spela i Swansea som är ett helt okej lag i Premier League men absolut ingen storklubb och det är en sak att spela i en större klubb som Liverpool. Jag är inte säker på att Joe Allen är rätt spelare för oss att ha på mittfältet. Jag tvivlar på att han passar in i vårat spel. Jag har svårt att se några tydliga kvalitéer i Joe Allen och jag förstår absolut inte storheten i honom som en del verkar göra. Det fanns flera situationer då han knappt kunde ta emot en boll och det fanns även situationer då han inte klarade av att slå en enkel passning på 1 halvmeter mot Moreno när han fick ett inkast till sig. Ärligt talat, vi kan inte ha spelare som startar i en Champions League match mot Real Madrid på bortaplan som besitter en otroligt dålig teknik som Joe Allen. Och det jag undrar är, hur kan Rodgers föredra att ha Joe Allen på mittfältet som uppenbarligen är ett osäkert kort att slänga in när man har Jordan Henderson att tillgå. Det är möjligt att Henderson kanske hade lite skadekänningar eller vad det nu kan vara om Henderson var fullt frisk och tillgänglig för spel är jag förvånad över att han inte fick spela ikväll. Jag hävdar bestämt att han är en bättre fotbollsspelare än vad Joe Allen är, på så sätt att han erbjuder fler löpmeter på en match. Han är precis den spelartyp som vi hade behövt i den här typen av match, någon som springer någon som kan ta fram bollen och transportera bollen och på så sätt kan luckra upp ett försvar tack vare det. När det gäller försvaret tycker jag faktiskt att det ska få lite beröm den här gången för ovanlighetens skull. Visst jag står fast vid att när vårt försvarsspel fungerar som sämst då är det total kaos och det känns givetvis inte bra. Men ikväll tycker jag ändå att det fanns ändå någon form av struktur och disciplin framför Mignolet i målet. Nu var inte Dejan Lovren med i matchtruppen och varför han helt plötsligt är utanför laget det vet jag inte, om det nu var avstängning eller skadekänningar det låter jag vara osagt. Men Kolo Toure kom in i hans ställe och fick spela bredvid Skrtel och det visade sig fungera helt okej. Jag ska inte slänga mig med superlativ, det är inget fantastiskt mittbackspar Kolo Toure och Martin Skrtel den duon kan göra bort sig det visade de upp ikväll om inte annat. Men fördelen med Kolo Toure är att han är en mittback som kan hålla lite i bollen och inte bara stressa och skicka iväg den som Skrtel ofta gör. Han kanske inte slår de mest avancerade passningarna och han sköter ju inte uppspelen och sätter igång offensiven men han är ändå en hyfsad stabil punkt att sätta in. Framförallt hans rutin från Arsenal och Manchester City gör att han ändå är ett respekterat namn både i England och i övriga Europa, även om han verkligen har gått ner sig i standard under de senaste säsongerna. Men ibland blir det brist i kommunikationen mellan honom och Skrtel och då blir det inte bra. Ett exempel på när det blir kaos i försvaret är när vi har bollen i lugn och ro och vi ska bygga upp ett anfall, istället ger vi bort bollen på egen planhalva och Real Madrid hinner avlossa 3 avslut på raken. Vi "lyckas" alltså skapa kaos ur en situation som från början inte är någonting. Det är helt otroligt, det är så darrigt och så osäkert i försvaret stundtals att jag blir riktigt mörkrädd. Men det var i varje fall inte rena hönsgården i varje sekvens som Real Madrid anföll och det känns ändå skönt att konstatera. Jag tycker att vi lyckades sätta bra press på James Rodriguez, återigen tycker jag inte att han fick det utrymme som han gärna vill ha för att han ska komma till sin rätt. Ligger du på honom på ett intensivt sätt då blir han frustrerad och då kommer han inte att prestera som bäst. Även Ronaldo går att stoppa om du får honom på dåligt humör genom att spela hårt mot honom, inte fult på något sätt men spela hårt för då kommer han också att tröttna. Det svåra med att försöka stoppa Ronaldo är att när han sätter fart då går det extremt fort och det är inte många spelare som klarar av att stå upp mot honom i en löpduell. Men när det gäller försvarsspelet i allmänhet tycker jag att Liverpool ikväll visade upp en bättre attityd. Jag blir glad när jag ser Kolo Toure gå ner på hockeymaner och blockerar skott från Ronaldo och Toni Kroos. Den typen av agerande sänder rätt signaler ut till lagkamraterna att det gör ont att spela fotboll och man måste offra sig ibland för att laget ska lyckas.

 

 

När det gäller offensiven har jag vänt helt och hållet när det gäller min uppfattning om hur jag ser på vår situation. Jag har sagt i inledningen på den här säsongen att jag inte är särskilt orolig när det gäller våran offensiv. Det har hela tiden känt att vi kommer att göra våra mål och att vi kommer kunna sprida ut målskyttet på ett bra sätt bland våra anfallare. Men det har ju helt tagit stopp för oss när det gäller vårt offensiva spel. Vi har ju slutat producera mål och det är mycket allvarligt. Nu såg jag inte matchen mot Newcastle i helgen men jag fick rapporter om att vi knappt skapade en målchans i den matchen. Och ikväll skapar vi inte heller några målchanser i stort sett. Det är klart allt är relativt, Iker Casillas fick plocka upp bollen vid två tillfällen men det var utan några större problem. Adam Lallana kom loss på sin kant och drog en strumprullare strax utanför, men bortsett från det så skapade Liverpool inte någonting. Det som jag tycker är det stora problemet i Liverpools offensiv det är att spelarna inte rör på sig tillräckligt mycket. Nu blir det ofta situationer där exempelvis Gerrard har bollen men han har inga alternativ att slå den mot. Det finns inte några tydliga alternativ som tar djupledslöpningar och då måste Gerrard slå bollen i sidled eller rulla tillbaka bollen i backlinjen. Det är väldigt ofta ett anfallsförsök från vår sida slutar med att bollen spelas tillbaka mot Mignolet och så kommer det en långboll och vi förlorar duellen och motståndaren kan ställa om från försvar till anfall. Sen har vi ju spelare som är tekniskt begränsade som Markovic som jag tycker knappt har haft en siffra rätt sen han kom till oss. Han slår bort många enkla passningar och han har problem att driva bollen i hög fart, det slutar ofta med att någon springer ikapp honom och så tappar han den. Lallana, det är samma sak där det fanns en situation i kvällens match där han sprang på en boll men Arbeloa tror jag det var hann ikapp honom och kunde ta undan bollen. Det finns en grej som Liverpool är ganska bra på och nu ska jag berömma de innan jag börjar kritisera för det går liet hand i hand det jag har kommit fram till. Liverpool är enormt duktiga på att hålla i bollen, man kan hålla bollen inom laget i flera minuter. Det Liverpool har problem med det är att göra något konstruktivt med bollen och få ut någonting av sitt bollinnehav. Det händer för lite helt enkelt. Det är klart att det kan kännas coolt att äga mycket boll med det är hur du använder ditt bollinnehav som är det avgörande för att du ska lyckas. Och har du inte tillräckligt med fart och rörlighet i ditt anfallsspel då blir det väldigt svårt att skapa målchanser. Jag har full förståelse för att vi knappt skapar målchanser längre, för vi har ingen fart i det vi gör och vi begår många tekniska misstag. Samtidigt som jag förstår varför det inte fungerar offensivt är jag riktigt bekymrad över vad som har hänt. Om vi räknar bort Suarez är det här en trupp som gjorde 101 mål förra säsongen och att man kan gå från ett av Premier Leagues och Europas målfarligaste lag till att nu inte skapa någonting framåt det är för mig en gåta. Vi måste få igång målskyttet igen för annars kommer vi att bli enormt straffade i det långa loppet. Och det krävs att vi skruvar upp tempot, att vi har en rörlighet i vårt spel och framförallt det krävs variation i det vi gör. Det är ju inte alltid långboll som är lösningen utan ibland kan det vara bra att bolla runt, medan det i vissa fall kan vara läge att släppa ut bollen mot kanterna för att komma till inläggsläge. Fasta situationer tycker jag också att man ska ta med i beräkningen, för fungerar det inte spelmässigt då är det skönt att luta sig mot en hörna eller en frispark och vinna matchen på det sättet. För att göra det ännu mer tydligt över hur allvarligt läget är när det gäller offensiven, låt oss ta lite fakta här och nu. Vi har gjort 1 spelmål på 4 matcher i Champions League såhär långt. Det är så uselt att jag blir livrädd över hur det ska gå framöver, inte bara i Champions League utan även i ligaspelet. Som läget är just nu är ju matchen avgjord när vi släpper in första målet, om inte annat är det omöjligt att få med sig alla 3 poängen. Släpper vi in första målet då får vi helt enkelt vara nöjda med 1 poäng och det är ju en jävligt destruktiv tanke att känna så, så fort vi har släppt in första målet i en match. Släppte vi in ett mål i inledningen på en match i våras då visste man att vi kommer göra 3 mål minst i matchen och därmed finns det stora chanser att vinna. Den tanken tänker jag inte längre och det är oroväckande att jag inte känner mer optimism när det gäller Liverpool. 

 

 

Som ni märker är situationen inte optimal för oss. Vi skulle må bra av att få en kontinuitet och en jämnhet i våra prestationer. Ska vi nå bra resultat på sikt då behöver vi ha en jämnhet ute på planen och det har vi inte just nu. Det börjar gå lite utför och det är på gränsen till att gå käpprätt åt helvete med den här säsongen och då är vi bara inne i början på november. Men vi går ju inte bra i ligan och för att snacka om just Champions League har vi satt oss i ett knivigt läge. Förlusten mot Basel kan komma att bli förödande för vår del. Hade vi vunnit den matchen då är jag övertygad om att många hade kunnat köpa 2 förluster mot Real Madrid. För tittar man på de enskilda matcherna är det ingen skam att förlora mot Real Madrid, för det är ett lag som mycket väl kan vinna Champions League igen. Men nu ligger vi illa till, vi har 3 poäng på 4 matcher och det är bara 6 poäng kvar att spela om och det är mycket allvarligt. Och jag tycker att Rodgers håller på att slå lite knut på sig själv genom att göra sätta in fel spelare vid fel tillfälle. Återigen, hur kan man föredra en medioker Joe Allen före en Jordan Henderson som är löpvillig, rivig och extremt nyttig för laget när han är som bäst. Att inte Balotelli får hoppa in i en sån här match tycker jag är en skandal. Varför lägger man 16 miljoner pund på en spelare om man inte kan tänka sig att spela honom mot bästa möjliga motstånd i Champions League? Jag tycker att det blir lite av bortkastade pengar om man inte ger en spelare av Balotellis kvalitéer förtroendet fullt ut. Han kommer ju inte att bryta sin måltorka om vi sätter honom på bänken. Det gäller att hålla honom på gott humör och han kommer inte att acceptera att sitta bänk i ett längre perspektiv. Och 16 miljoner pund det är en ganska stor summa för en fotbollsspelare även om det såklart finns spelare som kostar betydligt mer, men det är en dyr spelare att ha på bänken. Balotelli måste få spela för att han ska utvecklas och ta steg i rätt riktning. Rodgers gör fel som bänkar honom och inte ens låter honom komma in när vi jagar kvittering. Att starta med Borini som ensam anfallare det är att skänka bort matchen och ge upp på förhand, då visar man att man vill inte vinna matchen. Och just den biten med att spela med en anfallare det är en nagel i ögat för mig. När ska Rodgers inse att vi inte är tillräckligt bra för att köra med en ensam anfallare. Okej om vi hade haft ett lika bra försvarsspel som Chelsea och ett anfallsspel i lika hög klass som Real Madrid eller Bayern München då hade jag förstått om han spelat med en anfallare. Men vi är så uddlösa när det gäller anfallsspelet just nu att vi behöver alla anfallare på planen vi kan få tillgång till. Rodgers måste ju se själv att det funkar ju inte med en anfallare, speciellt inte med en sån som Borini som inte har den fysiska kapaciteten för att klara av att ta alla smällar själv. Jag hade valt att spela 4-3-3 och då menar jag 4-3-3 i praktiken inte på pappret och sen lik förbannat spela 4-5-1 eller vad vi nu ska kalla det. Jag hade valt att spela Balotelli som central anfallare med Coutinho alternativt Lallana till vänster och Sterling till höger men ändå låtit Sterling ha lite fria händer bakom Balotelli och den som spelar till vänster om honom, det tror jag hade varit en bra lösning. Men Rodgers måste bara sluta vara en envis en, han kan inte spela med en anfallare för med det här systemet så skapar vi inte ett jäkla skit framåt. Fortsätter vi spela såhär då kommer vi fortsätta att förlora i ligan och vi kommer att åka ur Champions League. Och vi har inte råd att falla som en sten i tabellen i ligaspelet för vi håller på för fullt att försöka bygga upp en attraktionskraft som på sikt kan göra att vi får riktiga toppspelare som Cavani och Falcao. Det kanske inte blir just de två enskilda spelarna men ska vi få hit spelare av deras kvalitéer då behöver vi bli ett etablerat topplag i Premier League och i Europa. Och just nu är vi inte ett etablerat topplag i England och vi är absolut inte ett etablerat topplag i Europa, vi är ljusår efter de stora klubbarna. Jag har gnällt på försvaret mycket och jag hävdar fortfarande att det inte fungerar även om backlinjen skötte sig ganska bra ikväll. Men offensivt måste det lossna och då menar jag inte på sikt utan det måste ske en förändring och förbättring här och nu. Läget är mycket allvarligt nu Liverpool, vi gör inga mål längre och slutar vi göra mål då kommer vi inte ta många poäng och då blir det inget Champions League spel nästa säsong. Då kommer vi tappa i attraktionskraft och i förlängningen kommer vi att få gå på mediokra spelare som inte platsar i topplagen men som kan gå rakt in hos oss för att vi är ett dåligt lag som mediokra spelare går till. För tillfället släpper jag tankarna på att jag tror att vi kan bli bra på sikt, vi måste börja prestera här och nu. Anfallsspelet måste komma igång nu, försvarsspelet måste bli riktigt stabilt och mittfältet måste bli mer beslutsamt i passningsspelet och närkampsspelet. Får vi inte ordning på de här bitarna snart då kommer den här säsongen att bli riktigt jobbig för oss supportrar och för hela klubben. Och vi har ju redan varit nere i skiten och vi vill ju inte tillbaka dit igen. Så se till att vänd på det här nu Liverpool, för snart kan det vara för sent att rädda det skepp som sakta men säkert sjunker. Styr upp det här och rädda upp situationen, för som sagt det kan vara för sent snart.

 

Idag var det derbydags i Manchester, City tog emot United i en högintressant match på förhand. City har varit inne i en formsvacka och letar efter formen medan United fortfarande är ett osäkert kort som man inte riktigt vet vart man har dem. Men vid seger skulle Van Gaals manskap hakat på topp 4 tåget.

 

 

Det här var en match som skulle utveckla sig till bland det bästa matcher jag någonsin har sett. Det var ett enormt tempo direkt från första stund. Manchester City var det upp till bevis för efter att ha stått för en del svaga insatser under den senaste tiden. Förlust borta mot West Ham i ligan, förlust mot Newcastle på hemmaplan i ligacupen och tappad 2-0 ledning borta mot CSKA Moskva. City har hyllats en del för det lag man har att ställa upp med men på senare tid har laget och Pellegrini fått utstå en del kritik på grund av att spelet inte riktigt har klickat och resultaten varit sämre. Men jag tycker att City idag fick se det gamla vanliga City om man nu får lov att säga så. Jag tycker att laget spelade fartfyllt och frejdigt och det var mycket underhållande att titta på när de väl fick igång sitt kvicka passningsspel. En spelare som Yaya Toure har fått en del kritik i inledningen på säsongen för att han inte varit lika dominant som förra året. Jag kan till viss del hålla med, han var tveklöst Premier Leagues bästa spelare förra säsongen efter Luis Suarez. Och det är en mycket viktig spelare för Citys spel. Han är den typen av spelare som sätter igång anfall på anfall med sina fina passningar och han bidrar även med tyngd och styrka på mittfältet, det är sällan han förlorar en närkamp. James Milner är en spelare som jag tycker har kommit lite i skymundan under de åren han har varit i City. Han har ju en ganska intressant historia med tanke på att han slog igenom i Aston Villa som central mittfältare, men har mestadels fått spela på vänsterkanten i City. Fördelen med James Milner är att han är flexibel och anpassningsbar, han kan spela både som central mittfältare och på en kant och han var även inne och vikarierade som vänsterback i en match i ligan för ett tag sen så han kan även hålla till där om det skulle behövas. Jesus Navas har inte riktigt tagit en ordinarie tröja sen han kom till City men även han har ju enorma kvalitéer. Otroligt kvick och rapp i allt han gör, när han väl bestämmer sig för att utmana i ett en mot en läge då är han ett hot för vilken backlinje som helst. Jag tycker aldrig att City skapade ett massivt tryck på United i den första halvleken utan lagen turades om att ha boll men det kändes ändå som att det blev farligare när City kom till anfall. När City väl får det att stämma när de väl får igång farten i passningsspelet och de snabba omställningarna sitter då är de extremt svårstoppade. Agüero är en trygg punkt att slå upp en långboll mot eller i djupled för den delen då han är väldigt duktig att springa ifrån sin motståndare. Sen blandar han ju och ger såklart och han är dessutom väldigt skadebenägen, men han har utvecklats till en av världens bästa målskyttar och anfallare. Sen tycker jag City är duktiga på att få med sig sina ytterbackar i anfallsspelet, Zabaleta kom loss vid några tillfällen och kunde komma med sina fina inlägg och Clichy kom också loss och kunde komma till inlägg. Och när det gäller ytterbackspositionerna i Manchester City så har de ju en enorm bredd på den punkten. Om Clichy skulle gå sönder eller om man känner att man vill vila honom då är det bara att sätta in Kolarov, Zabaleta spelar de flesta matcherna på högerbacken och som backup finns Sagna. Men det jag skulle vilja hylla framförallt i Manchester City det är deras mittbackspar som är otroligt disciplinerade. Kompany är en av Premier Leagues och världens bästa mittbackar och bredvid honom finns Demichelis som sågs som en svag länk och en säkerhetsrisk i Citys försvar till en början men numera är han ingen svag länk längre. Att spela inläggsspel mot City det är mer eller mindre omöjligt då både Kompany och Demichelis är otroligt skickliga på att stå rätt och vara på plats och nicka undan bollen när motståndaren bestämmer sig för att skicka in inlägg. Och skulle någon av Kompany eller Demichelis försvinna då finns Mangala att slänga in som även han är en skicklig mittback. I övrigt när det gäller defensiven har City fått in Fernando på mittfältet, jag har egentligen sett honom för lite för att yttra mig om vad jag tycker om honom. Men av det jag har sett av honom tycker jag att det ser lovande ut. Det är en spelare som kan hålla i bollen och som sällan spelar för svårt utan han söker ofta den enkla passningen i sidled. Och det är klart att när du har Yaya Toure, Jesus Navas och David Silva när väl han finns tillgänglig då är det lätt att vara den mer defensiva av mittfältarna det löser sig offensivt ändå så att säga. På slutet satte City in Fernandinho för att fylla en lucka defensivt och han gjorde ett gediget jobb och när det gäller offensiva spelare satte de in Nasri i andra halvlek. De har en sån bredd i sin trupp att det man bara sitter och gapar när man ser laget spela och när man tittar på vad de har för lag på pappret. Jag tycker att City visade att de är inte bara ett lag som lever på att göra så många mål som möjligt framåt och sedan hoppas att motståndaren gör färre. De är ett lag som även kan spela på en 1-0 ledning och en 2-0 ledning också. Och vill man bli ett riktigt topplag och även lyckas ute i Europa då gäller det att kunna klara av att spela på resultat och det har inte City lyckats med hittills men idag lyckades man hålla undan och vinna med 1-0. Jag blir lite förvånad när jag ser City idag och vet om att de har presterat så mycket sämre under den senaste tiden. Tittar man på deras trupp så finns det enorma kvalitéer. Det har utan tvekan det bästa laget på pappret kanske efter Chelsea det är väl hugget som stucket. Men det gäller för Pellegrini att få spelarna att dra åt samma håll och inte se till att det blir gruppbildningar och interna stridigheter i laget. Och också kunna få exempelvis Stevan Jovetic att acceptera att idag sitter du på bänken för att Dzeko går före eller i just den här matchen får Agüero börja på bänken. Och när det gäller just den biten ser jag det som ett problem att Agüero blir så tjurig över att bli utbytt att han går rakt in i spelargången. Där måste Pellegrini få Agüero att förstå att laget går före jaget, det blev en situation där United tryckte på och då behövde City få in en sån som Fernandinho som lite städgumma och vare med och styra upp försvarsspelet under de sista 5 minuterna plus tillägg. Det är väl egentligen det som talar att City inte lyckas vinna ligan och gå långt i Champions League, att det är så starka individer som vill så mycket och att det skulle skapa interna problem i laget. Men det är där Pellegrinis ledarskap kommer in i bilden, det är hans uppgift att få alla att dra åt samma håll och se till att en del spelare kommer få sitta på bänken eller plockas av då en matchbild behöver förändras. Men individuellt sett om man tittar på City är det ett drömlag som Pellegrini har att jobba med. Idag visade man upp ett fantastiskt anfallsspel och då tänker jag framförallt på den andra halvleken där man verkligen la in högsta växeln och spelade ut United. En situation jag minns tydligt det är när Yaya Toure har ett ypperligt läge att bara låta högerfoten tala och gå på skott, men han är så kylig att han släpper ut den på kanten och det blir ett ännu bättre läge. Och tittar man på målet är det visserligen på marginalen att passningen ut på vänsterkanten når rätt adress men kvalitén på inspelet är perfekt och Agüero bara skickar upp den i nättaket, med fel fot dessutom. Det finns enorma kvalitéer offensivt i City, så Agüero behöver inte hålla på att försöka filma till sig straffar och försöka vinna matchen på det sättet City är tillräckligt skickliga för att kunna spela till sig segrar ändå. Om jag ska lyfta fram någon enskild spelare i City får det bli Yaya Toure. Idag fick vi se den gamla vanliga Yaya Toure som var så enastående bra förra säsongen. Jag vet inte vart skon har klämt i början på den här säsongen men spelar han som han gjorde idag då blir City livsfarliga. Han är en komplett spelare då han har bra passningsfötter, fin teknik i allmänhet och han har utvecklat sitt frisparksskytte och kan dessutom ta straffar om det skulle behövas. City är tillbaka på banan igen, de som börjat tvivla på City tror jag får omvärdera sin uppfattning om det här laget för det är fortfarande ett grymt lag. Och även om City har stått för en del mindre bra insatser på slutet tycker jag att klubben kan luta sig tillbaka för de har det ganska gott ställt trots allt.

 

 

Lika gott ställt har inte lokalkonkurrenten Manchester United. Det har varit höga berg och djupa dalar under inledningen på den här säsongen. Jag tycker att United har ett riktigt bra lag på pappret och det finns en enorm potential i årets upplaga om man får igång nyckelspelarna. Tittar man på offensiven tror jag inte att alla som håller på United behöver vara oroliga där tror jag att man kommer att göra sina mål. Pratar vi offensiva spelare tycker jag inte att United behöver ta in så värst många fler spelare. De har riktigt bra spelare att tillgå vilket är något man lätt glömmer bort då det gick så fullkomligt åt helvete för dem förra året. Rooney, Mata, Van Persie och Di Maria finns att tillgå och Mata är på bänken just nu då Di Maria har kommit in på hans territorium. Och Falcao har jag inte ens nämnt än och han är inte vilken spelare som helst det är ingen medelmåttig typ. Det är en av världens bästa målskyttar, sen kan jag tycka att han kanske inte riktigt är värd den summan United kommer betala för att köpa loss honom till nästa säsong och han är definitivt inte värd de lönen han sitter på. Och för att återgå till Juan Mata är det en spelare som United inte har fått ut det bästa av än och då snackar vi om en spelare som under en säsong för Chelsea var deras bästa spelare utan någon som helst konkurrens. Sen kom Mourinho in i Chelsea och det var tydligt att han inte höll Mata särskilt högt, han värvas till United och får spela en del men så får David Moyes sparken och in kommer Van Gaal och de köper in Di Maria och Mata förpassas till bänken. Får du igång Mata och får ut det bästa av hans kvalitéer då finns det stora möjligheter att lyckas knipa en Champions League plats. Någonting jag la märke till i dagens match för att gå in lite mer specifikt på den var att Di Maria fick spela på vänsterkanten. Han har spelat ytter tidigare men Real Madrid skolade om honom till en box till box spelare och han är en av världens bästa spelare på den positionen. Tar man in Di Maria för 700 miljoner kronor då sätter du ju inte honom på vänsterkanten, jag tycker det är slöseri på Di Marias kvalitéer. Jag tycker att han fungerar som bäst på det centrala mittfältet som en box till box spelare. Men det är klart att det är inte frid och fröjd när det gäller offensiven i United, laget hade svårt att skapa några riktiga målchanser idag. Det var inte många gånger man lyckades såra Citys kompakta försvar utan det var mestadels på fasta situationer som man skapade fina lägen. Och när man väl fick jättelägen att gå på avslut då valde man att hålla i bollen för länge. Ett exempel på det jag beskriver är när Rooney tunnlar Kompany om jag minns rätt och han får ett riktigt bra läge att dra på ett skott men han väljer att hålla i bollen och då hinner City hem med tillräckligt många spelare och kan bryta bollen. Fellaini är en spelare som har fått mycket skit sen han kom till United och även han hade några fina lägen att trycka dit bollen med pannan vid någon fast situation. En spelare som inte riktigt går att känna igen det är Van Persie. Här snackar vi en spelare som vunnit Premier Leagues skytteliga och som jag personligen håller som en av världens bästa målskyttar när han spelar som bäst. Men nuförtiden går han inte riktigt att känna igen, det tar för lång tid när han får bollen han vet inte riktigt vad han ska göra med den och då blir det något halvdant beslut han tar och det blir lätt för motståndarens backlinje att försvara sig. Och han kommer inte till lika många bra lägen längre, tidigare var han en mästare på att söka sig till situationer där bollen dyker upp och vara på rätt plats vid rätt tillfälle som den där typiska målsprutan. Men det känns som att Van Persie har gått ner sig i kvalité och när han väl kommer till skottläge då är det lite för dålig kvalité på avslutet. Rooney tycker jag också är en spelare som inte är lika bra längre som han en gång var. Han kanske inte är topp 3 i världen men jag skulle vilja ha honom uppe och nosa på en topp 10 plats bland fotbollsspelare i världen och jag är inte lika övertygad om att han är så bra idag. Det är möjligt att han börjar bli gammal men jag tycker ändå att man kan kräva mer av en sån som Rooney. Även om han har gjort sina mål och assist under de senaste säsongerna tycker jag ändå inte att han är den där typiska poängspelaren som han var när han slog igenom, han har mer blivit en hårt arbetande forward på senare tid framförallt nu när han har kaptensbindeln. Så offensivt sett kanske United ska vara lite fundersamma men jag tror ändå inte att de behöver drabbas av någon panik. Det är ändå Di Maria, Rooney och Van Persie som finns att tillgå och det är ju inga dåliga spelare i grund och botten. De är individuellt bra alla tre. Det som är det stora problemet i  United det är försvarsspelet och då inkluderar jag hela laget. Jag tycker inte att United är tillräckligt pigga på att ta tillbaka bollen i tid när motståndet rullar runt den i backlinjen eller på mittfältet. Jag tycker inte att Daley Blind har vuxit in i kostymen än och tagit befälet på sin position. Det känns som att det är ont om spelare med riktigt bra defensiva kvalitéer på Uniteds mittfält. Det är möjligt att det är för offensivt på mittfältet. Och jag kan ju förstå att man valde att punga ut 700 miljoner för Di Maria om man vill vara ett lag som enbart ska göra så mycket mål som möjligt och hoppas att motståndet inte gör fler mål. Men jag ser det som ett destruktivt förhållningsätt att ta sig ann en match om United ska spela någon totalfotboll. Ska United spela med en tokoffensiv och skita i defensiven då blir det målfest framåt men det kan också bli målfest bakåt också. Idag startade man med Chris Smalling och Marcos Rojo men det blev inte riktigt som de hade tänkt sig. Chris Smalling gjorde bort sig då han först drog på sig en onödig varning då han hindrade Joe Hart från att dra iväg en utspark och sedan gick han in på tok för hårt i en duell utanför straffområdet och då åkte han ut. Chris Smalling är alltjämt ett osäkert kort, det är klart att han på sikt kan bli bra men United behöver mittbackar som kan gå rakt in i laget och prestera bra här och nu. Marcos Rojo är tänkt som att vara den som ska styra upp defensiven men jag tycker inte att han har den pondusen som Nemanja Vidic har. Nu blev Rojo skadad och ser ut att bli borta ett tag, det såg ju illa ut då han fick bäras ut på bår och Smalling blir avstängd. Det innebär att United förmodligen får spela med Blackett och Mcnair i kommande match som är mot Arsenal om jag inte är fel ute. Blackett har ju inte rosat marknaden direkt han känns alldeles för mycket sprattelgubbe för att man ska kunna förlita sig på honom och Mcnair är det väl knappt någon som känner till. Det känns som ett väldigt osäkert kort att kasta in rakt in i hetluften mot ett starkt Arsenal. Och för att återgå till hur United har värvat inför säsongen ställer jag mig frågan som jag har gjort flera gånger tidigare att behövde man verkligen spendera 700 miljoner kronor på Di Maria för att förstärka offensiven. Man har ju redan bra spelare offensivt som kommer att leverera om de bara kommer igång. Var det verkligen värt att lägga pengar på offensiven när det är så uppenbart att försvaret har varit lite av ett haveri under så lång tid nu. Laget släppte in 4 mål mot MK Dons i ligacupen och det säger litegrann om standarden. United måste hitta ett mittbackspar som fungerar bra ihop och som kan ge lite trygghet till övriga lagdelar att det går att lita på dem att det ska lösa det. United ska vara tacksamma att de har De Gea mellan stolparna som jag såg som en överskattad målvakt när han kom till United men har på senare tid presterat riktigt bra. Nu känns han redo att vara med och tampas med de riktigt stora namnen, han har vuxit ut till en världsmålvakt helt klart. Hade det inte varit för De Geas utomordentliga målvaktsspel både i dagens match och i tidigare matcher då hade United släppt in betydligt fler mål än vad de har gjort hittills. Man brukar säga att man ska bygga laget bakifrån, det låter kanske som en klyscha men det brukar oftast vara rätt väg att gå. Om United får ihop en backlinje som utstrålar pondus och trygghet då kommer De Gea att fortsätta växa av det och det gör att mittfältet kommer få det lättare att släppa mycket situationer till backlinjen då man vet att backlinjen kommer ta bort inlägg och inspel och bromsa upp kontringar och så vidare. Men tittar man på Uniteds backbesättning blir man ju lite fundersam. Evans, Blackett, Mcnair och Rojo för att nämna några det är inte mittbackar som går in och tar befälet och bidrar med rejält och hårt mittbacksspel. United måste få in en mittback av riktigt hög kvalité, en chefsgeneral behövs i mittförsvaret för att United ska ha en realistisk chans att kunna knipa en direktplats till Champions League. För United ordning på defensiven då kommer man att ta fler poäng då man inte behöver värva så mycket offensivt sett. Potentiellt sett har United en offensiv som skulle kunna göra lika många mål som Chelsea och Manchester City om alla kommer igång och hittar en formtopp. Tänk om Van Persie blir som bäst igen, då skulle United bli livsfarliga. Di Maria är en av världens bästa fotbollsspelare och Falcao är en målskytt av absolut världsklass. Ska United värva i januari så är det en mittback som man ska leta efter, möjligen en defensiv mittfältare skulle kunna vara bra att få in i det här läget. Helt klart är att det är nya tider nu, United är inte på något sätt ett färdigmodellerat lag. Man söker fortfarande efter nån form av struktur och stabilitet i försvarsspelet, medan ärkerivalen Manchester City har ett komplett lag och där det egentligen bara är de själva som kan se till att det inte blir en succéfylld säsong. Det är ett tronskifte i Manchester som har skett. Det är klart att United alltid kommer vara den stora klubben om man tittar på historien, men just här och nu om man tittar på vart lagen står idag så är City i en bättre sits än vad United är. City har det bästa laget på pappret i Premier League och ett av världens mest spännande lag på pappret medan United må ha bra spelare i offensiven men får knappt ihop det defensivt då det stundtals är total kaos när bollen kommer in i straffområdet. Defensiven är någonting som United måste se över i januari, annars kan det fortsätta gå käpprätt åt helvete och en ny 7:e plats väntar.

 

Ännu en säsong slut, som alltid lika tomt att konstatera att det nu dröjer ett tag innan man får se allsvensk fotboll igen. Men som Kalmarsupporter ska jag vara ärlig med att säga att det på ett sätt är skönt att det nu är över för den här gången. Jag ska försöka summera säsongen så gott jag kan, vilket inte borde vara så svårt då jag brukar ha lätt att summera säsonger. Men den här säsongen blev väldigt speciell. Vi höll på att få uppleva någonting riktigt hemskt, men i sluttampen lyckades vi rädda lite heder och visa att det finns en potential i laget.

 

 

Om vi tar och går igenom matchen mot AIK till att börja med. Jag tycker att Kalmar började matchen helt okej, spelarna försökte få igång någon form av spel. Jag tycker att vi för en gångs skull var lite rädda om bollen och inte slog bort den så fort vi fick den utan vi försökte göra något konstruktivt med bollen när vi väl lyckades bromsa upp AIK:s anfallsförsök. Mittfältet tycker jag höll upp spelet bra, det har ju varit den delen av laget som haft störst problem under hösten bortsett från backlinjen. Men både Romario och Tobias Eriksson lyckades vinna lite närkamper och tog fram bollen ur trånga situationer och fick iväg lite passningar ut mot kanterna så att vi kunde vända spelet snabbt. Inledningsvis tyckte jag även att backlinjen klarade av att behålla koncentrationen och inte tappa någon markering. Under de första 20 minuterna var det inte många gånger som exempelvis Nabil Bahoui fick ta sig igenom vårt försvar och komma till skott. Men det skulle ändå bli nätrassel bakom Ole Söderberg i den 22:a minuten. AIK kommer loss på vänsterkanten, jag tror att det är Bahoui som lyckas komma till inläggsläge med sin fina högerfot och inne i straffområdet finns Celso Borges och kan hur säkert som helst nicka in ledningsmålet. Han får helt omarkerad och ostört nickplacera in bollen i mål, han skulle kunna hinna med att gå och köpa korv på läktaren och sen komma tillbaka och nicka in bollen. Det är för dåligt av försvaret att inte ha koll på att Borges kommer springades där. Vi vet alla vad han kan, han må ha blivit mer av en hårt jobbande spelare under den senaste tiden men han har fortfarande målsinne och kan peta in bollar då och då. Men varken Thorbjörnsson eller Marcus Nilsson finns på plats och tar bort bollen. Efter ledningsmålet kändes det som att Kalmar tappade precis allt. Laget började kladda med bollen, enkla passningar slogs bort och Pär Ericsson som för dagen startade ensam på topp fick inte särskilt många fina bollar att jobba på. Om jag ska vara ärlig tror jag knappt att Kalmar skapade någon målchans i den första halvleken. Jag upplevde det som att det blev för långt mellan lagdelarna och när vi väl vann bollen då tappade vi den snabbt igen. Och en grej jag la extra märke till i den första halvleken idag var att det är ofta som många spelare söker sig till där bollen är. Det innebär att när någon vinner bollen och tittar upp för att fördela den vidare då är det för trångt och det finns inte tillräckligt många bra alternativ att spela bollen på. Det där är något vi måste bli bättre på till nästa år, att inte bara befinna sig på den delen av planen där bollen är utan att försöka se helheten och erbjuda bra alternativ för att vända spelet med en krossboll eller lyftning. Både Solheim och Nouri hade under den andra delen av den första halvleken det väldigt svettigt på sina respektive kanter. Det var ofta som AIK kunde komma förbi de och komma till inläggslägen. Och när Kalmars försvar börjar bli oroligt då är det total kaos och då ska man nog undvika att ge motståndaren inläggslägen. För att summera den första halvleken tyckte jag att vi började helt okej men efter AIK:s ledningsmål då var vi tillbaka i det destruktiva och usla spel som vi visat upp under större delen av hösten.

 

Inför den andra halvleken gick jag in med tanken att nu hoppas jag bara att spelarna visar lite heder och försöker hålla siffrorna nere. Och det kändes ju inte bra att tänka den typen av tankar inför en andra halvlek. Att inte ens känna att ens lag har möjligheten att vinna eller åtminstone få med sig 1 poäng det är inte roligt att gå in inför en halvlek med den inställningen som supporter. Jag har under den här säsongen fokuserat mycket på att Kalmar bara kan göra en bra halvlek. Inget undantag idag heller, för Kalmar kom ut som ett helt annat lag i den andra halvleken. Som alltid är det en kombination av att motståndet gick ner sig lite i kvalité i passningsspel och tempo det brukar vara så. Men i det här fallet skulle jag vilja påstå att AIK var inte så värst mycket sämre spelmässigt i den andra halvleken, utan för en gångs skull tycker jag att Kalmar ska ha cred för att de höjde sig på alla punkter. Jag vet inte vad Eklund sa till spelarna i halvtid men det hjälpte uppenbarligen för det Kalmar jag fick se under säsongens sista 45 minuter gav mig lite hopp inför framtiden. Visst, vi kanske inte gjorde någon bländande insats spelmässigt det vore en överdrift att hävda det. Men jag tyckte att spelarna började visa lite hjärta och inställning och det var befriande att se. För är det någonting som jag har saknat i många matcher den här hösten har det varit inställningen. Jag skulle kunna rabbla upp matcher från i höst där Kalmar har visat upp en dålig attityd. Stundtals har vi sett så loja ut att det nästan är pinsamt att behöva prata om det men det är ett faktum att inställningen har inte varit bra under stora delar av hösten och det har straffat oss. Och idag går vi ut i den andra halvleken och börjar jobba för varandra som ett lag igen. Vi kom ofta samlade som en enhet i anfallen och försvaret började visa upp ett bättre spel. Thorbjörnsson och Nilsson var mer placeringssäkra och stod ofta rätt och kunde nicka bort inläggen. Och när AIK försökte att spela sig fram på kanterna då visade Solheim och Nouri upp ett hårt och rejält spel och kunde vinna mycket boll vilket gjorde att vi kunde vända spelet. AIK skapade aldrig det där riktiga trycket mot oss i den andra halvleken, det kändes aldrig som att vi blev riktigt tillbakatryckta och att vi gick på knäna. Om det var något lag som skulle vinna den här matchen så var det Kalmar. AIK tyckte jag inte alls fick något grepp om oss och de skapade inte särskilt många chanser. Det var egentligen bara en riktigt het målchans som jag la på minnet och det är när Henok Goitom mer eller mindre blir fri med Söderberg men han drar bollen över som tur är. Men utöver det lyckades vi ha bra koll på Henok Goitom och de övriga i AIK:s anfallsspel. Ebenezer Ofori och Ibrahim Moro är spelare som jag tycker är väldigt sevärda när det gäller AIK men jag tycker inte att de kom till sin rätt i andra halvlek, utan Kalmar hade bra koll på de två också. Papa Diouf tycker jag ska ha beröm för ännu en helt okej insats. Jag tycker inte att han är någon fantastisk spelare, men han har snabbheten för att bli riktigt bra. Det han behöver bli bättre på det är tekniken och då pratar jag om spelet generellt, hans passningar är inte alltid av bra kvalité och hans skott är så bedrövliga att det orkar jag knappt ens analysera. Men han sliter och kämpar och han har varit en av få spelare som får godkänt den här hösten. Och när det gäller spelare som varit utskällda tycker jag att Hovda är värd att nämna, jag tyckte han skötte sig ganska bra idag. Han vann bollen vid ett flertal tillfällen och förhindrade AIK från att ställa om vilket kunde ha resulterat i fler baklängesmål. I övrigt när det gäller den andra halvleken tycker jag att Kalmar försökte få till någonting under den sista kvarten. Men även vi hade svårt att skapa målchanser. I den 90:e minuten fick Sachpekidis ett gyllene läge att placera in segermålet men skottet alldeles för tamt. Det blev 1-1, efter att Solheim lyckats trycka in bollen efter en lite tilltrasslad situation efter en hörna. Det var för övrigt Kalmars första hörnmål den här säsongen, det tog 30 matcher för Kalmar att lyckas göra mål på en hörna. Inte för att vara den som är den, men det säger litegrann om standarden på det här laget den här säsongen och hösten i synnerhet.

 

1-1 alltså i säsongsavslutningen. Om jag då ska försöka summera det hela om det nu går är det bara att konstatera att det har varit höga berg och djupa dalar. Det började riktigt bra i varje fall poängmässigt under vårsäsongen. Vi tog mycket poäng inledningsvis och det kändes som att vi hade en del stolpe in i inledningen på säsongen. Vi övertygade inte spelmässigt om man tittar på vårsäsongen som helhet men om vi tittar på enskilda matcher som den mot Norrköping hemma var vi riktigt bra. Den andra halvleken mot Norrköping tillhör bland det bästa jag har sett Kalmar spela på mycket länge. Då spelade vi en offensiv och frejdig fotboll, det var en match som gav mig positiva vibbar inför framtiden. Det som jag tyckte fungerade bäst under våren det var försvarsspelet. För även om offensiven inte riktigt stämde så hade vi ändå en stabil defensiv att falla tillbaka på. Som supporter visste man att gör vi första målet i matchen finns det stora möjligheter att vinna då vi släppte till väldigt få målchanser under den perioden. Jag tycker att försvarsspelet fungerade minst lika bra som under 2013 då jag vill hävda att det var Allsvenskans bästa försvar vi hade att erbjuda. I skrivande stund kommer jag på att vi torskade mot Häcken med 4-1 innan VM uppehållet om jag minns rätt, men det kändes ändå bara som en dålig dag på jobbet och att det var en engångsgrej. Vi mötte AIK i mitten på juli och det var en match som jag bara vill glömma. Då visade spelarna upp en usel attityd, det fanns absolut ingen rörlighet i anfallsspelet och därmed hade vi inget anfallsspel att visa upp. Malmö hemma kunde jag tyvärr inte se men vad jag förstod lyckades vi matcha Malmö ganska bra och det gav en ju såklart hopp om att det skulle bli en fin höst. Sen vänder serien och vi gör en riktigt bra första halvlek och tar till och med ledningen, men vi gör en dålig andra halvlek och förlorar med 3-1 om jag inte missminner mig. Men det finns 1 match som med facit i hand var den utlösande faktorn till att hösten kunde ha slutat i en total katastrof, jag tänker på Åtvidaberg borta. Jag var på plats och fick se ett Kalmar som var så loja och oinspirerande att det var riktigt pinsamt att titta på matchen. Det var total kaos i försvaret vi hade inte mycket till anfallsspel. Spelarna såg allmänt förvirrade ut, jag tänker främst på Hovda som inte hade en aning om vart han skulle befinna sig på planen utan han joggade mest runt och såg sig omkring med en känsla av att vad gör jag här? Visserligen vann vi mot Falkenberg och Gefle på hemmaplan, men bortsett från de 2 matcherna blev det en höst som var helt bedrövlig. Nästan hela hösten har vi spelat en väldigt destruktiv fotboll. Det har inte funnits någon som helst fantasi i anfallsspelet. Jag har känt att spelarna mestadels har spelat för sig själva och då menar jag både anfall, mittfält och försvar. Vi har inte kommit ihop som ett lag och jobbat för varandra. Offensivt sett har vi inte fått igång maskineriet, vi har haft svårt att få fast bollen på motståndarens planhalva. Vi har också gjort en del misstag i sista tredjedelen, antingen har kvalitén på avslutet varit för dåligt eller har vi slarvat när det gäller den sista avgörande passningen. Sen tycker jag att vi inte har haft tillräckligt med fart i vårt passningsspel vilket har gjort att det blivit alldeles för lätt för våra motståndare att spela försvarsspel. Det har även varit så att spelarna inte hjälpt varandra genom att visa sig, det har gjort att bollhållaren blir tveksam och inte vet vart han ska göra av den och då drar han bara iväg en passning på chans oftast en långboll som är helt omöjlig för Papa Diouf eller Pär Ericsson att springa på. I vissa matcher har Emin Nouri varit det mest offensiva hotet under vissa perioder av matcherna. Och det är klart att det är spelare som är otroligt bra offensivt, men dra i handbromsen lite vi snackar om en ytterback här ska man förlita sig på att en ytterback ska fixa allt i offensiven? Det säger sig självt att det håller inte, utan de som var tänkta att göra målen har inte presterat tillräckligt bra i kombination med att mittfältet inte har varit bra på att servera anfallarna bra bollar. När det gäller försvarsspelet har det havererat under hösten, nu var det bättre i dagens match det vill jag verkligen understryka men vi är på väg åt helt fel håll när det gäller vårt försvarsspel om man tittar på höstsäsongen som helhet. Det har känts som att det inte har funnits någon stabil grund att luta sig mot. Jag får en känsla av att det inte finns några tydliga riktlinjer i laget att såhär spelar vi försvarsspel. Och jag tycker det stora problemet när det gäller vårt försvarsspel det är att det känns som att det har varit enskilda individer som spelat försvarsspel. Marcus Nilsson spelar på ett sätt, Thorbjörnsson vill gärna lämna sin position och gå fram och stöta eller ge sig ut på kanten och försöka bryta bollen på chans. Nenad försöker ofta spela sig ur situationerna och vill ha mycket boll. Nenad är också den typen av mittback som gärna vill sätta igång ett anfall och vill gärna komma till läge med sin fina högerfot och det gör att han sällan drar upp bollen på läktaren eller rensar bort den när vår backlinje är lite i gungning. Ludvig Öhman har jag varit inne på tidigare att han är ingen favorit för mig, jag ser verkligen inte storheten i honom som många vill framhäva. Jag tycker att han har en dålig förstatouch och han viker ofta ner sig i närkamperna. Jag ser honom inte som en framtida storback i mittlåset och jag ser honom definitivt inte som något alternativ på högerbacken. Han har inte alls den farten och teknik som krävs för att spela högerback. När det gäller målvakterna har jag inte så mycket att säga. Både Söderberg och Cramer kommer lite lätt undan här, men jag tycker faktiskt att man kan inte skylla allt på målvakterna. En målvakt är beroende av att ha en bra backlinje framför sig, det är inte så konstigt att Söderberg och Cramer har darrat då vi har haft en backlinje som inte haft någon som helst struktur och ordning i sitt försvarsspel. Jag är övertygad om att Söderberg och Cramer kommer prestera bättre i sitt målvaktsspel om de har en backlinje som håller måttet.

 

 

Nu vill jag avsluta med att prata lite allmänt om Kalmar FF och tankar inför kommande säsong. Det är klart att Kalmar har en lång väg kvar tills man är ett etablerat topplag igen. Det kommer ta lång tid innan man får in riktiga toppspelare som vill komma till klubben. Jag läste idag att Sebastian Eguren letar ny klubb i Sverige. Han har sagt att han kan tänka sig att spela i klubbar utanför Stockholm. Tror ni Kalmar var med på den listan? Nä såklart inte. Nu säger jag inte att Eguren är lika bra som när han var som bäst när han spelade i Hammarby men det säger ändå någonting. Det finns klubbar ute i Europa som jobbar med att bygga upp sitt anseende. Och jag kan garantera att det går betydligt fortare att rasera ett intressant projekt än att bygga upp sitt anseende och attraktionskraft igen. Det jag skulle vilja är att Kalmar börjar plocka fler spelare som finns i deras närhet. Man kanske skulle titta lite lägre ner i divisionerna också. Jag har hört att det inte riktigt finns det ekonomiska utrymmet för att värva spelare nästa år och att man i första hand måste gå på bosmanfall. Och när det gäller bosmanfall tycker jag att det är värt att nämna att Teteh och Mohamed Bangura finns tillgängliga. Men de vill såklart spela på så hög nivå som möjligt om de ska återvända till Allsvenskan igen och då är Kalmar för stunden inte något vidare alternativ. Jag har varit inne på det tidigare, det är en risk att gå till oss. Det är ingen som vet hur det kommer att gå nästa säsong, vi kan ju sluta 7:a i Allsvenskan och vi kan lika gärna åka ur Allsvenskan. När det gäller rekryteringen av spelare vill jag passa på att dela ut en känga till hur föreningen har skött den biten. Jag tycker att Cesar är ett jättebra exempel. Kalmar ansträngde sig jättemycket för att få in honom i laget och hur mycket har han spelat sen han kom? 1 match från start och 4 eller 5 inhopp om jag räknat rätt. Det finns en situation som jag tycker är väldigt talande för hur Cesars status har varit sen han kom tillbaka. Vi möter Häcken hemma och ligger under med 3-2 och jagar kvittering och alla tror att Cesar ska komma in, vem tror ni Eklund slänger in? Ludvig Öhman. En spelare som mestadels spelat högerback och vars naturliga position är mittback går alltså före Cesar i ett sånt läge. För mig kan det inte bli mycket tydligare än att Cesar var en Borstam värvning och en styrelse värvning och inte en Eklund värvning. Hade Eklund verkligen varit så nöjd med att få in Cesar som han påstod på presskonferensen när han presenterades då hade han ju spelat honom från start i varje match. Jag är tudelad när det gäller Cesar, för jag håller med om att han är uppenbarligen slut som fotbollsspelare. Det går ju inte lika fort längre och han har tappat en del i sin förstatouch. Men jag tycker inte att han har fått en ärlig chans. 1 match från start och ett fåtal inhopp är för lite för att jag ska kunna yttra mig om vad jag tycker om honom. Sen kan man ju undra vem som scoutade Cesar, om nu någon scoutade honom överhuvudtaget. Borde inte Borstam och styrelsen känt till att Cesar inte spelat så mycket fotboll under den senaste tiden. Mig veterligen satt han en del på bänken mot slutet av sin tid i sin cypriotiska klubb. Och platsar man inte ens i ett cypriotiskt lag då är det ju inte bra, då kanske man ska fundera på att lägga skorna på hyllan. Även Melvin Platje om nu någon kommer ihåg honom var en spelare som knappt fick någon speltid så länge han fanns i laget. För mig kändes han mest som ett youtubefenomen, visst han har gjort fantastiska mål men uppenbarligen håller han inte som fotbollsspelare. För jag tyckte mig inte se någon fin teknik eller något särskilt bra spelsinne under de få matcher han spelade för oss. Det är samma sak där, det är för dåligt scoutat. För att jämföra med Malmö, som verkligen sätter sina värvningar gång på gång. Man behöver inte vara orolig om Malmö tappar en tongivande spelare för de ersätter den med en minst lika bra spelare. På senare år har de värvningar som Kalmar tagit in inte blivit bärande spelare i laget. Papa Diouf är inne på sin tredje säsong och ses just nu som en halvdan spelare men har inte blivit den spelare som Kalmar hade hoppats på. Pär Ericsson tyckte jag var fullständig katastrof i inledningen och till en början platsade han ju knappt i laget. Nu har han fått spela en del på slutet men det har mestadels berott på att Måns Söderqvist varit borta på grund av skada och David Elm drabbades av lungsäcksinfektion. Kalmars scoutingarbete får underkänt så är det bara och det har vi fått betala för den här hösten. Det jag vill komma till är att till nästa säsong måste det bli mer tydligt vem som värvar vem och vi måste göra bättre research på de spelare få tar in. Vi måste känna att det här är rätt spelare för oss, vi kan inte gå på något youtubefenomen som Melvin Platje utan vi måste ha bra koll på vilka vi tar in. När det gäller vilka spelare som ska in i truppen till nästa säsong finns det en del spelare jag vill ha in. Nu ska jag inte snöa in på mitt favoritämne silly season för mycket i det här inlägget men det är oundvikligt med tanke på att det är en del som behöver göras. Men jag kan kort nämna att det behövs förstärkas på varje lagdel i stort sett. En mittback som kan gå in och ta befälet och styra upp en defensiv skulle vi må bra av. Ismael skulle behöva en lekkamrat bredvid sig, en spelskicklig mittfältare behövs. Vi behöver också få in en anfallare som har det där typiska målsinnet som kan göra mål ur ingen vinkel alls. När det gäller målvakterna återstår det att se vad som händer på den fronten. Den som ligger närmast att röra på sig är Cramer efter att han gick ut i tidningen och sa att han måste få spela för att hans utveckling ska gå åt rätt håll då han är uppe och nosar på en landslagsplats. Och det är klart att Kalmar måste bestämma sig om någon av målvakterna flyttar. Skulle Cramer flytta då står vi där med en halvbra Ole Söderberg och vem ska vara backup då? Ska det vara 16-årige Håkansson?. Eller ska vi ta in en målvakt som kan gå rakt in i laget och Söderberg blir andremålvakt igen? Den här typen av frågeställningar kommer att dyka upp om Cramer skulle flytta på sig. Men räkna inte med att vi kommer att kunna knyta till oss spelare av fantastisk klass. För under hösten har laget förstört större delen av sin attraktionskraft vilket gör att många spelare kommer tänka till en extra gång innan de väljer att skriva på för oss. Vi måste börja bygga upp någonting bra igen, vi måste bygga upp ett lag som är attraktivt att komma till. Jag vill att vi ska vara ett lag som erbjuder en miljö där unga lovande spelare att utvecklas i, den miljön har vi haft under många år nu men den har gått förlorad under den här hösten. Det är klart att en spelare av Isak Kiese Thelin kvalitéer skulle vi behöva, men det är självklart att den typen av spelare tittar på andra alternativ och hellre väljer Göteborg, AIK eller Malmö om de ger sig in leken efter en sån spelare. Och när det gäller tränarfrågan huruvida Hasse Eklund tränar oss till våren eller inte har jag ändrat uppfattning. Jag tror jag nämnde vid något tidigare tillfälle att chansen att Eklund tränar oss nästa säsong är 5 procent. Jag är beredd att ta tillbaka lite för är det någon som kan pusta ut efter de senaste 2 matcherna är det Hasse Eklund. Det var hyfsat bra spel mot Mjällby och det blev seger. Och idag gör vi en riktigt bra andra halvlek mot ett spelskickligt AIK och vi visade upp ett spel som gav lite framtidstro hos mig personligen. Jag tror att de sista 2 matchernas resultat och spelmässiga prestationer gör att Eklund kommer få chansen att vända skutan åt rätt håll. Det blev en 11:e plats och det är naturligtvis inte godkänt med tanke på vilket spelarmaterial Eklund har haft till sitt förfogande. Men det kunde lika gärna ha blivit förlust mot Mjällby och en total förnedring idag mot AIK och det hade varit totalt mörker. Nu tror jag ändå att styrelsen känner att det finns en framtid med Hasse Eklund som håller i trådarna. Och jag ska vara ärlig med att säga att jag vill inte att Kalmar ska bli en klubb som byter tränare så fort det går dåligt. Är det någonting Kalmar har varit bra på är det att man har stått för långsiktighet, kontinuitet och kvalité på sikt. Kalmar har varit ett föredöme när det gäller att ge tränare förtroendet under Nanne Bergstrand eran. Jag tycker att Kalmar ska fortsätta vara ett föredöme när det gäller att ge tränar förtroendet. Men det är klart att skulle det bli en riktigt dålig inledning på nästa säsong låt säga 1 poäng på 10 matcher då kan jag tänka mig att Eklund får stiga åt sidan. Men jag kände inför den här sista veckan av säsongen att den skulle bli helt avgörande för om Eklund fick vara kvar. Och nu blev det 4 poäng på de här 2 avslutande matcherna och säsongens sista halvlek blev riktigt bra. Därför tror jag att Eklund får sitta kvar. Nu gäller det för alla som har någon form av koppling till Kalmar FF att slicka såren bryta ihop och komma igen. Men det är inte frid och fröjd bara för att vi gjorde en riktigt bra andra halvlek idag. Det är mycket som behöver göras. En del spelare bör få lämna laget och en del spelare ska få komma in. Hur Kalmar sköter sig under silly season tror jag kommer få ganska stor betydelse för hur vi kommer prestera nästa säsong. Något som vi vet är att säsongen 2014 är över. Jag lovar er att de är en av de mest konstigaste och skumma säsonger jag har upplevt. Men jag är glad att laget tog sig samman under den sista veckan. Så mycket lidelse vi supportrar har fått uppleva under hösten. Det har varit en del sömnlösa nätter och ångest över hur det här skulle sluta. Men vi supportrar har ändå kämpat på för att få uppleva någon form av lyckostund och nu fick vi den under den här sista veckan och det känns förbannat skönt. Nu blickar vi framåt, nu lägger vi ett märkligt 2014 bakom oss. Försiktigt ser jag fram emot säsongen 2015. Vi gör nog rätt i att sänka våra förväntningar till nästa säsong, men det är klart att det ska bli kul när det drar igång igen. Ny säsong, nya möjligheter så är det alltid. Jag kommer ha fullt upp med att ha koll på silly season, medan jag har det kan ni andra passa på att vila lite. Jag kommer inte vila, det gör jag aldrig det vet ni vid det här laget. Hejdå säsongen 2014.