sportviktorn

 

Hallå och hjärtligt välkomna ska ni vara till min egen lilla fotbollshörna. Och här sitter jag och är på ett riktigt bra humör för en gångs skull. Det finns mycket för mig att vara glad över, bland annat stod mitt Liverpool för en heroisk insats på Stamford bridge och tog med sig alla 3 poängen. Men det är faktiskt inte det jag tänkte ta upp den här gången utan det finns en annan match som jag är glad över att ha fått uppleva och det var den match som spelades på San Siro mellan Inter och Roma. 

 

 

Det här var en match som hade det mesta, det var högt tempo, det smällde i närkamperna och det var många fina tekniska nummer som vi fick se från bägge lagen. Serie A får ofta mycket skit för att vara en helt död och ointressant liga och att det inte är särskilt bra fotboll som presteras. Men jag som tycker om stöveln och den fotbollen som spelas där måste givetvis stå upp för den ligan. Jag tycker att kvällens match bekräftade att Serie A minsann inte är en död liga, utan det är en liga som lever i allra högsta grad. Det är bara att titta på vilka lag som ligger i toppen och det är bara att titta på vart de regerande mästarna Juventus ligger i tabellen just nu. Serie A är en jämn och spännande liga att följa med många sevärda spelare, sedan att glappet mellan toppen och botten kanske är rätt stort det förnekar jag inte men så är det ju i de flesta ligor. Att vi inte ser så många 6-0 matcher från topplagen mot bottenlagen i Serie A tycker jag snarare är en styrka hos den ligan, om vi jämför med La liga där jag kan tycka att det snarare är en svaghet att Real Madrid kan vinna med 9-1 och 6-0 och 8-0 och så vidare. Men jag ville bara slå ett slag för den italienska fotbollen, jag tycker att kvällens match var den bästa reklamen som Serie A kunde få. Intensiteten, aggressiviteten och tempot i spelet höll absolut världsklass och det fanns inte en enda sekund som matchen gick ner i kvalité utan båda lagen bjöd publiken och oss tv-tittare på en riktig föreställning och det är jag tacksam för. Så snacket om att Serie A är en död liga det köper jag inte för fem öre. 

 

 

Om vi börjar med att titta till läget i Inter så kan vi konstatera att är det någon som köpt sig extra tid vid rodret så är det Mancini. Tanken var nog att han skulle kliva in efter Mazzarri och rädda vad som räddas kunde, medan klubben kanske väntade på att ta in ett ännu större namn vid spakarna. Men Mancini fick fortsatt förtroende och har får man väl ändå lov att säga gjort ett fantastiskt jobb med Inter. För vad är det då för ett Inter som vi ser ute på planen för stunden? Jag tycker mig se ett Inter som är riktigt bra organiserat både offensivt och defensivt men i synnerhet defensivt. Jag har under ganska lång tid tjatat om att Inter inte har haft backlinjen för att vara med och utmana om titlar eller om en Champions League plats. Och Mancini har roterat en hel del för att ta reda på vad det är för en backlinje som gäller, men jag tycker att han i den här matchen hittade helt rätt. Visst är det aningen märkligt att Martin Montoya som var en tung prestigevärvning på lån från Barcelona fick sitta på bänken i en sån här match, men samtidigt ska D´Ambrossio göra sådana här bra matcher då har jag ju svårt att se att Mancini ska peta honom. Murillo och Miranda tyckte jag gjorde ett fantastiskt jobb, de hade koll på Dzekos djupledslöpningar de lyckades få stopp på Gervinho när han kom farandes både med och utan boll. Det enda jag kan kritisera lite det är att det tillät Manolas och Rudiger att gå upp ostört vid fasta situationer vid ett flertal tillfällen men bortsett från tyckte jag att de stod för en mycke fin insats. Nagatomo har många och däribland jag själv viftat bort som att han är slut och det är bara en tidsfråga innan han byter klubb, men så kommer han in i en sån här match och är helt fenomenal. Och det var inte världens lättaste uppgift han fick att jobba med dessutom då han ställdes mot Salah. Det var några härlig löpdueller de emellan, men Nagatomo vann de flesta av de duellerna och vid ett tillfälle är han anledningen till att Salah inte lyckas förvalta ett halvt friläge då han är där och stör tillräckligt mycket vid skottögonblicket. Sedan tycker jag att Inter har ett helt okej mittfält som jobbar stenhårt för varandra. Jag håller med om att det kanske inte är det mest namnkunniga mittfältet, när man hör nanmn som Perisic, Gary Medel, Fredy Guarin och så vidare så är det ju inte så att man hajar till direkt och tänker att wow vilket fantastiskt mittfält. Men de lägger ner ett otroligt jobb både med och utan boll och kan bevisligen prestera tillräckligt bra för att kontrollera bort riktigt bra motstånd. Och framåt är det ganska tydligt hur Inter vill spela, det är mycket som kretsar kring Stevan Jovetic såklart. Han är otroligt skadebenägen men om han får vara hel för en gångs skull då har Inter verkligen träffat rätt i den värvningen. Han är bra i djupled, han har en bra teknik och framförallt kan han bryta mönstret vid sista tredjedelen och göra något oväntat. Och sedan har man Ljajic och Perisic som springer otroligt mycket och fyller på med löpningar inne i boxen vilket gör det svårare för motståndaren att inte bara hålla koll på Jovetic. Och då har vi inte ens nämnt Icardi som för dagen fick finna sig i att inte spela alls. För mig är det inga konstigheter att Icardi inte är en given startspelare. Jag tycker att det är en otroligt fin spelare med en enorm potential, han skulle kunna spela för de allra största klubbarna i världen. Men fortfarande så har han mycket kvar att bevisa för att han ska ha mandadet att få göra lite som han vill på planen och framförallt säga vad han vill i media. Nu är han fortfarande lite för ojämn och då är det helt på sin plats att Mancini bänkar honom när han gått ut och gnällt om att hans omgivning är inte tillräckligt bra och att han måste få bättre passningar. Jag tycker att Mancini sänder rätt signaler utåt till supportrarna att ingen är störrre än klubben. Men det gick ju bra även utan Icardi och jag ser det bara som positivt att Inter vinner den här matchen utan honom. Det är bara positivt att Inter inte står och faller med Icardis individuella kvalitéer vilket lite var fallet förra säsongen. Nu känns Inter starka rent kollektivt, det känns som att de har flyttat fram sina positioner i sitt försvarsspel det råder det ingen tvekan om. Och sedan tycker jag att de är väldigt roliga att titta på när de får igång sitt passningsspel och hittar in med den långa bollen bakom backlinjen mot Jovetic. Och framförallt känns det som att Inter verkar ha hittat rätt i tränarfrågan. Jag ska inte sitta och säga att allting är perfekt för Inters del för det vore faktiskt att dra det lite väl långt, men jag tycker ändå att det finns en stabilitet i Inters spel. Jag upplever det som att Inter har ett grundspel att falla tillbaka på, där man springer otroligt mycket utan boll men att man samtidigt inte jagar ihjäl sig utan de är riktigt bra på att värdera när det är läge att gå upp i press och när de ska dra tillbaka styrkorna. Och det är ingen slump att Gary Medel och Fredy Guarin passar så bra in i just Inter, det måste finnas hårt jobbande spelare men samtidigt smått galna spelare för att de ska vara Intermaterial. Och som sagt jag ser det bara som positivt att Inter inte står och faller med Icardi, och jag tycker att Icardi bör ta sig en funderare över hur han ska vinna tillbaka förtroendet från Mancini. Men det här var en smått fantastisk match för Inters del, även om jag tycker att de dippade en del i den andra halvleken men de lyckades stå emot det tryck som Roma skapade och efter Pjanic utvisning var det inget snack om saken att det skulle bli seger. Att Gary Medel skulle bli matchvinnare var det nog dock inte många som trodde. 

 

 

Roma då? Ja detta Roma jag vet inte riktigt vart jag ska börja. Ni som kan ert Roma vet att de har haft en del tuffa år och liksom Inter har de också haft problem att hitta rätt i tränarfrågan. Man har haft Ranieri där, man har haft Montella vid rodret, Luis Enrique fick chansen och även Zeman har varit där under en period. Rudi Garcia gör nu sin tredje säsong som ansvarig för Roma och jag har hyllat honom vid flera tillfällen men börjar nu tvivla lite på honom. Det är klart att helhetsintrycket är ändå att Rudi Garcia har gjort ett mycket fint jobb med Roma, han har lyckats ta de tillbaka till Champions League och fått de till att vara en contender i ligan. Men nu är det ju så att klubbledningen och supportrarna säkerligen och med all rätt förväntar sig att Roma ska ta nästa steg redan nu. Och jag tycker det är helt i sin ordning att det här kommer att bli säsongen då det börjar bli dags att sätta betyg på Garcia och bedöma hur bra han har varit för Roma. Men för mig har Roma under Rudi Garcia tyvärr gått och blivit litegrann av de nya "Galna Inter". Sjävklart finns det bara ett "Galna Inter" och det Inter själva såklart, men jag tycker att Roma har börjat gå åt det hållet och det är inte bra. Att släppa in 4 mål på bortaplan mot Bayer Leverkusen och tappa den matchen på det sättet som man gjorde, nej då är inte allt helt i sin ordning. Samtidigt kan man å andra sidan spela riktigt bra emellanåt, såpass bra att jag ibland vill måla upp de som en solklar kandidat till scudetton. Och jag säger inte emot att Roma har stått för några riktigt fina insatser under den här hösten, jag har sett de vinna välförtjänt mot Juventus jag har sett de i flera andra matcher spela riktigt bra fotboll. Och i den här matchen inleder man väldigt bra, men tillåter Inter att ta över taktpinnen och efter att 1-0 målet kommer har de svårt att skapa målchanser och lösa situationen på egen hand. Och det är ju det som gör att den här situationen börjar bli jobbig för Garcia, vilket är rätt sjukt att man ska behöva säga det om ett lag som faktiskt för stunden ligger 2:a i ligan. Men det är ju just det som gör att den här situationen börjar bli än mer ohållbar att det är verkligen blandad kompott från Romas sida. Ena stunden kan det vara rena rama propaganda fotbollen och i nästa sekund kan de trilla ner på en nivå som inte är i närheten av att vara mästarklass. Däremot tycker jag inte att materialet i sig är dåligt, det är ett bra lag med bra spelare och det finns en potential som jag inte tycker ska underskattas. Jag tycker att med Dzeko så har man fått in en spelare som med mer bestämdhet kan löpa i djupled och som dessutom kan agera som target om det skulle behövas. Detta gör att Gervinho kan fokusera mer på sin roll det vill säga att vara som mest effektiv i omställningsspele. Pjanic har tagit ytterligare steg i sin utveckling och gick ett tag som på rus, men just ikväll hade han en ganska svag insats tyvärr och dessutom drog han på sig 2 mycket onödiga varningar vilket förstörde en hel del när Roma skulle försöka gå för en kvittering. Men Pjanic har utan tvekan varit klart bättre den här hösten än vad han var under hela förra säsongen. Salah gjorde så gott han kunde ikväll men för kvällen mötte han en helt magisk Nagatomo som kontrollerade bort honom vid varje löpduell och då är det inte mycket att göra åt. Men Salah är en spelare med spetsegenskaper, och jag har stundtals jämfört honom lite med Messi när han väljer att dra iväg på egen hand med bollen. Okej det går inte lika fort som det gör när Messi sätter fart men jag tycker ändå att man kan jämföra Salah med honom. Däremot tycker jag inte att Roma har löst mittbackssituationen på ett tillräckligt bra sätt. Rudiger gjorde inte någon vidare insats ikväll, och hans agerande vid målet är under all kritik han kan inte vända ryggen till. Och jag kan verkligen inte förstå hur Roma kunde släppa Yanga-Mbiwa i somras, som tillsammans med Manolas var ett av ligans bästa mittbackspar. Men det ansvaret ligger ju inte först och främst hos Garcia utan det ligger mer på sportchef Sabatinis bord. Men om vi bara går till hur det ser ut på planen vill jag dra slutsatsen att Roma känns som ett av de mest spännande lagen att följa i Serie A. Jag ser en stor utvecklingspotential, här finns Nainggolan, här finns Pjanic, här finns Salah, Lucas Digne och så vidare. Garcia har absolut ett bra material att jobba med, men frågan är om Garcia verkligen har förmågan att sätta helheten? Eller kommer Roma att fortsätta pendla såhär mycket i sin prestation och hur mycket kommer det att avspegla sig på resultaten? Det är svårt att svara på redan nu och man ska ge det här laget mer tid, men för stunden tycker jag fortfarande att Roma är på tok för ojämna för att vara en säker contender till scudetton. Och jag tror inte att det här laget är slagkraftigt nog för att ställa till med saker i Champions League spelet, det känns som att man måste komma upp på en betydligt mer jämn nivå än det man presterar för tillfället. Men med Dzekos intåg och om Pjanic och Salah kan fortsätta vara de som gör skillnad mellan kryss eller vinster då står Roma definitivt inte och faller med Gervinho vilket jag tyckte var ett stort problem under förra säsongen. Slutligen Totti och De Rossi har jag inte ens nämnt. Ja återigen det är alltid svårt när ikoner ska fasas ut, men kanske är tiden där Totti och De Rossi startar varje match helt förbi nu? 

 

Hallå och varmt välkomna tillbaka ska ni vara till min egen lilla fotbollshörna. Här sitter jag och andas ut över det faktum att Kalmar FF imorgon avslutar säsongen 2015 borta mot IFK Göteborg helt utan press. Kontraktet säkrades i måndags då Gefle kom på besök. Matchen slutade 3-1 men det var i ärlighetens namn i underkant. Kalmar kunde om de hade varit ännu mer effektiva gjort 3-0 redan i halvtid. Samtidigt får vi inte glömma bort att vi mötte ett för dagen ett ganska ointresserat Gefle som mest såg ut att vilja spela av matchen från första början. Men det tar inte ifrån den fina insats som Kalmar gjorde, vi var de klart bättre laget och förtjänade segern mest. Nu är kontraktet äntligen säkrat och jag känner att det redan nu är läge att börja summera och samtidigt blicka framåt. 

 

 

Förra säsongen var ganska enkel att dela in i två delar, fjolårets säsong bestod av en succéfylld vår och sen går det att argumentera för att spelet hackade redan då men resultatmässigt var det en bra vårsäsong. Den här säsongen känns inte lika enkel att dela upp i olika delar. Men en sak är säker och det är att helhetsintrycket är att 2015 var ur ett Kalmarperspektiv ett riktigt skitår. Och då talar jag inte bara om att den här säsongen handlade om att revanschera sig ifrån fjolårets säsong som höll på att sluta riktigt illa, utan vi ska komma ihåg att vi satsade otroligt mycket för att få ihop ett slagkraftigt lag igen. Vi tog tillbaka Rasmus och Viktor Elm vi gjorde oss av med Hasse Eklund och tog in Peter Swärdh som tränare. Den här säsongen handlade om att få en ny omstart och jag tyckte att Peter Swärdh redan under sin första presskonferens uttryckte sig väldigt bra när han talade om att det handlade om att hitta en hållbarhet över tid, det vill säga lite likt det som Nanne Bergstrand sa när han kom till Hammarby att det handlade om att hitta ett spel som var hållbart för Allsvenskan. Och enligt mitt sätt att se på vart i fotbollshierarkin Kalmar FF står var det absolut viktigaste att hitta ett spel som just var hållbart för fortsatt allsvenskt spel. Jag ska inte säga att det gick åt helvete redan från första början för det vore nog att dra det lite väl långt, men jag hoppades att få se glimtar av någonting bättre än det vi hade att jämföra med ifjol men det fick vi inte se. Listan kan göras lång på riktiga skitmatcher under både vårsäsongen och höstsäsongen. Vi åker upp till Gefle och skapar knappt någon målchans på hela matchen och slår bollen fel flera gånger. Jag minns bortamatchen mot Djurgården vilket kan ha varit en av de värsta fotbollsmatcherna jag har sett. Vi hade ett jätteläge att ta ledningen då Jonathan Ring får öppet mål efter att Kenneth Höie misslyckats med att få grepp om bollen men han hinner inte få iväg skottet. Vi har enorma problem med vårt passningsspel och stundtals var det parodiskt att titta på den matchen. Sedan har det funnits matcher då vi inte saknat chanser men där vi inte haft förmågan att sätta dit den och det har sänkt oss i det långa loppet. Och ju längre säsongen gick hamnade vi i en situation där det kändes som att så fort vi släppte in första målet i matchen oavsett hur bra vi än hade spelat fram tills dess så föll vi ihop som ett korthus. Vi fick aldrig någon kontinuitet eller någon jämnhet i vår prestationsnivå och det kostade oss otroligt mycket poäng vilket höll på att köra ner oss i ett mycket ångestfyllt kval. Nu blir det fortsatt allsvenskt spel på Guldfågeln arena även nästa säsong, men jag är orolig att snart finns det inte särskilt många räddningsplankor kvar att luta sig mot. Vi måste börja inse vilken allvarlig situation vi befinner oss i både sportsligt och inte minst ekonomiskt. 

 

 

Om vi bara ska titta på hur spelarna har presterat är det ganska enkelt om man nu vill vara lite bitter att summera det hela med att alla har varit lika usla. Men det är klart att det finns undantag, det finns alltid några enskilda spelare som sticker ut och som ändå kommer undan med betyget godkänt oavsett hur dåligt ett lag än presterar. Jag skulle vilja lyfta fram Papa Diouf som jag tycker får alldeles för mycket negativ kritik, jag tycker att den ibland tenderar att bli överdriven. Visst jag håller med om att tanken var när han värvades att han skulle bli en ny skyttekung smälla in mål efter mål, men riktigt så har det ju inte blivit. Och visst det är ett underbetyg att han under den här säsongen bara mäktat med att göra 1 mål, det säger jag ingenting emot det är för dåligt. Men samtidigt får vi inte glömma bort att är det någon enskild spelare som inte har fått någon kontinuitet på fotbollsplanen så är det Papa Diouf. Både under Nanne Bergstand, Hasse Eklund och Peter Swärdh har Papa Diouf fått hoppa runt på olika positioner. Han har fått hålla till som ytter i ett 4-4-2 och ibland har han fått spela som ytterforward i ett 4-3-3, och dessa byten har fått ske på tok för många gånger för att ska kunna hitta rätt i sin position. Personligen ser jag Papa Diouf helst som renodlad striker i ett 4-4-2 eller 4-2-3-1 för den delen om han får tillräckligt med hjälp från mittfältet vilket jag ställer mig mycket tveksam till. Samtidigt tror jag inte det är mycket som talar för att det blir någon kontraktsförlängning då det till slut som offensiv spelare och framförallt anfallare handlar om att producera. Och Papa Diouf har alltid varit en löpvillig spelare som alltid gör sitt bästa, men det är kring sista tredjedelen som han har stora problem med att få iväg avslutet eller den sista passningen. Visst finns det något väldigt vackert med att se en offensiv spelare ta ett kopiöst jobb i defensiven, men vi kommer inte ifrån att det är inte det han köptes för utan han ska göra mål och de har uteblivit tyvärr. Jag tror ändå att Papa skulle må bra av att få en absolut sista chans att kunna komma upp i en nivå som åtminstone är hög allsvensk nivå. Och gör han det riktigt bra då får han tillbaks det där självförtoendet som är så viktigt för en anfallare och då kommer andra klubbar att höra av sig och då kommer vi att kunna sälja honom för ett bra pris, en win, win situation helt enkelt. 

 

 

Ludvig Öhman har jag skällt på mycket sedan han lyftes upp i A-laget, jag har tyckt att han har haft svårt att samarbeta med sina kollegor och att han oftast har tajmat sina beslut väldigt dåligt som att läsa av när det är läge att gå upp i rygg eller falla tillbaka. Men nu är ju människan en så fin varelse att den kan ändra uppfattning vilket är fallet när det gäller min syn på Ludvig Öhman idag. Jag tyckte att han gjorde ett riktigt bra jobb när han vikarierade för Emin Nouri på högerbacken och jag var ett tag inte helt främmande för att behålla honom på högerbacken och låta Nouri får vara backup då han inte alls varit sig själv den här säsongen. Dock var jag tveksam till om Öhman skulle klara av att vara en ledande spelare i mittlåset då jag fortfarande var orolig för att han skulle bli avslöjad igen om han fick det förtroendet. Spelar man dessutom med Thorbjörnsson och Marcus Nilsson då är det inte särskilt lätt att prestera bra försvarsspel. Jag tycker inte att Öhmans säsong är felfri på något sätt men jag måste säga att jag är mycket imponerad av hans säsong, framförallt tyckte jag att han var riktigt bra under sensommaren och i stort sett under hela hösten. Visst några enskilda misstag har begått på planen men det gör alla, skillnaden mellan riktigt dåliga spelare och en bra spelare det är att dåliga spelare är en säkerhetsrisk både med och utan boll medan bra spelare inte är det. Men Öhman har lyckats minimera sina misstag och växte under säsongen ut till en klippa både i luftrummet men lyckades även bli bättre på att styra uppspelen och var ofta säker i sina brytningar. En riktigt bra säsong från Öhman helt enkelt, och nu ska jag inte överdriva det är inte så att vi snackar landslaget och flytt utomlands redan nu men med Kalmarmått mätt gjorde Öhman en väldigt bra säsong. Utan tvekan den bästa mittbacken och den bästa spelaren i backlinjen överhuvudtaget. 

 

 

Marcus Antonsson hade jag inte så värst mycket koll på förutom att han gjorde en succéfylld höst i Halmstad då han bland annat sänkte Kalmar på Guldfågeln arena. Nu kan jag tycka att Antonsson till viss del kommer undan mycket negativ kritik just för att han gjort sina mål, för att han varit så fantastisk som en del vill få det till det håller jag inte riktigt med om. Men jag tycker ändå att han förtjänar betyget godkänt då han under perioder har visat att han har en hög nivå i sig och att han med en ännu bättre omgivning skulle kunna spela i Elfsborg, IFK Göteborg eller AIK. Jag tror att Antonsson är en potentiell 20 målsskytt i Allsvenskan om han bara fick bättre bollar mot sig och framförallt fick mer hjälp av sitt mittfält. Tyvärr för Antonssons del har Kalmar FF:s anfallsspel mest bestått av att det ska skickas upp långbollar till honom och sedan är det bara att hoppas på det bästa. Detta har lett till att Antonsson till slut har tvingats droppa ner för att möta upp bollen och då har det inte funnits någon att slå den där långbollen mot. Men han är väldigt löpvillig och snabb framförallt, och han är även hyfsat lurig i sina vändningar då han kan vända bort en försvarare trots att han från början står med ryggen mot målet. Antonsson är lite som Lasse Vibe i sina bästa stunder, dock är han inte alls lika effektiv som honom då Vibe under sin tid i Göteborg gjorde mål på allt medan Antonsson haft gott om bra lägen som han borde sätta dit, exempelvis friläget mot Gefle i måndags. Men återigen med Kalmarått mätt har Antonsson gjort en bra säsong och förtjänar definitivt att gå rakryggad ifrån den här säsongen, utan honom är jag inte så säker på att Kalmar FF hade spelat allsvensk fotboll nästa säsong. 

 

 

Och nu det viktigaste av allt hur ska Kalmar FF agera nu efter 2 mycket usla säsonger? Ja nu gäller det verkligen att ta sig i kragen för nu har vi en situation där vi inte har haft ett lag som har varit tillräckligt slagkraftigt för allsvenskt spel. Och det är verkligen det jag vill trycka på att det måste vara prio 1 för föreningen just nu, att vi ska ha ett lag som håller en nivå som räcker till för att få fortsätta spela i Allsvenskan. En del argumenterar för att ja men Kalmar har ju trots allt klarat sig kvar under det här 2 säsongerna och det måste ju innebära att de räcker till för allsvenskt spel. Jag delar inte alls den uppfattningen, jag tycker att vi ska vara tacksamma över att vi inte har åkt ur serien under de här senaste 2 säsongerna. Det vi har fått uppleva från sensommaren 2014 och fram till idag det är ett komplett fotbollshaveri. Självklart är det till viss del hårt vinklat, det går säkert att hävda att det såg ännu värre ut under Hasse Eklund och att Peter Swärdh fått till någon form av stabilitet i laget, ja men hur förklarar ni då att vi var ännu närmre att få kvala den här säsongen jämfört med under Hasse Eklund? Med det inte sagt att allting är Peter Swärdhs fel för det är det inte han är en del av de problem som finns, men jag har insett att problemen i Kalmar FF är så mycket djupare än vem som tränar laget. Det största problemet med Kalmar FF under de här senaste säsongen det har varit en mycket märklig självbild. Vi har trott att vi fortfarande är det där fantastiska laget från 2008 som vann SM-guld och dessutom var mycket nära att nå gruppspel i Uefa cupen. Och såhär i efterhand hur smart var det egentligen att börja prata om SM guld senast 2018 och att vi skulle ut i Europa när vi uppenbarligen inte hade spelarmaterialet för det? Absolut att en förening ska ha höga ambitioner, men man måste verklighetsförankra det man håller på med. Och vi får inte glömma bort att när en klubb går från att vara ett etablerat topplag och som i Kalmar FF:s fall till och med bäst i landet, när du väl börjar glida ner från det där höga berget då är vägen dit tillbaka lång. Och det är klart att jag inbillar mig att alla som vill klubben väl inser att vägen tillbaka till toppen är lång, men hur lång den är det kan det råda delade meningar om vilket verkar vara fallet i Kalmar FF. För mig som supporter är det inga konstigheter, jag kräver inte att vi ska vara ett lag som slåss om titlar eller är med och försöker etablera oss i Europa League. Det jag tycker är ett rimligt krav det är att vi ska ha ett spel som räcker till för att stanna kvar i Allsvenskan. Och jag står fast vid att just nu är vi i Allsvenskan på lånad tid, men med det sagt är jag helt likgiltig inför det faktum att vi har inte varit bättre än såhär. Vi klarar oss med nöd och näppe undan ett negativt kval tack vare en räddningsplanka som heter Falkenberg. Men frågan man kan ställa sig är varför vi inte har ett bättre lag än såhär? Ja det är för att Kalmar FF har under de senaste åren ägnat sig åt nostalgivärvningar istället för att satsa ungt. Jag har inte full koll på vår ungdomsverksamhet men det finns ju gott om spelare i de egna leden som får vara med på landslagsuppdrag, något lag har vunnit titlar åt föreningen till och med. Uppenbarligen finns det gott om unga talangfulla spelare som knackar på dörren för att få chansen i A-laget, men så får de inte det på grund av att vi har en sportslig ledning som vägrar att satsa ungt. Och det man kan fråga sig är om Peter Swärdh kanske till och med har fått order högre uppifrån att nu ska Viktor Elm spela till varje pris oavsett hur han presterar istället för att släppa fram en ung spelare som behöver allsvensk rutin för att få fart på karriären. Och det är klart att det var en chansning att värva en Cesar, man trodde att han fortfarande var bra men det visade sig att han var slut som spelare. Det var en chansning att ta in youtubefenomenet Melvin Platje, det gick åt skogen. Rasmus och Viktor Elm värvades in i hopp om att göra skillnad redan från start, såpass stor skillnad att vi skulle vara redo att slåss om guldet eller knipa en topp 3 placering. Det är klart att det var stort önsketänkande som la grunden för de besluten som föreningen tog. Ibland har man tur med önsketänkanden, men tur ska man också förtjäna och den här otroligt misskötta föreningen den kan för stunden inte förtjäna tur. Jag säger inte att det går att lösa den här situationen genom att bara knäppa med fingrarna, men jag tror att en av de absolut viktigaste åtgärderna det måste vara att börja satsa på våra ungdomar. För fortsätter vi i samma spår då kommer det leda till att ungdomarna som står på gränsen mellan att vara kvar i ungdomslagen eller kliva in i A-laget att tröttna och så flyttar de vidare. Och vi är i ett mycket tufft ekonomiskt läge och en lösning för att stabilisera ekonomin det är att sälja spelare, men om vi inte släpper fram några egna produkter hur ska vi då kunna sälja vidare spelare för bra priser? Borstam och de övriga som är sportsligt ansvariga för rekryteringen av spelare, det är dags att sluta upp med nostalgivärvningar och börja lyfta fram det egna talangerna. Nu måste vi bestämma oss för vilken typ av förening vi vill vara, vill vi vara den där fina plantskolan som vi en gång var eller vill vi vara en förening som totalt skiter i våra ungdomar och som bara värvar spelare som lever på gamla meriter? Jag vet vilken typ av förening jag vill att Kalmar FF ska vara, men frågan är om Kalmar FF vet vilken typ av förening man vill vara. Och jag vill hävda att nästa säsong blir de som sitter och bestämmer hur föreningen ska styras absolut sista chans att visa hur de ska bygga upp Kalmar FF till den fina förening som vi en gång var.

 

Hallå där och varmt välkomna ska ni vara till ännu en stund här i min lilla fotbollshörna. Ytterligare en fullspäckad fotbollshelg har vi lagt bakom oss och det finns en del att prata om. Den här gången tänkte jag att det har blivit dags för mig att snacka lite om mitt Liverpool igen. Sist jag skrev om Liverpool hade klubben under samma kväll kickat Brendan Rodgers och som ni alla känner till är det numera den mycket omtyckte tysken Jürgen Klopp som tagit över. Jag tycker att det är på sin plats att titta till läget i Liverpool och vad som har hänt sedan Klopp tagit över. Ser vi några förändringar eller är det samma gamla Liverpool som vi fått vänja oss vid under de senaste åren? 

 

 

Gårdagens hemmamatch mot Southampton kan kort och gott beskrivas med följande ord, misskavalkad och frustration. För det var precis vad den här tillställningen bestod av. Jag tycker inte att Liverpool startade särskilt övertygande, det var lite ängsligt och lite nervöst på en del spelare. Möjligen kan det vara att en flera av spelarna känner pressen över att spela inför en ny tränare, då det lätt blir att säsongen börjar om på nytt då det gäller att visa upp sig för den nya tränaren och skicka ut signaler att det är mig du ska satsa på. Men det kändes inte som att vi hade det rätta tålamodet i den första halvleken för att luckra upp Southamptons förhållandevis rätt kompakta försvar. Det blev ofta lite för stillastående spel och som så många gånger förr spel på felvänd spelare. Det har varit signifikant under de perioderna när det har gått riktigt dåligt för oss att vi lyckas aldrig fånga någon som är på väg framåt i banan. Till en början handlade det bara om att slå långt mot Benteke sedan har vi försökt att spela bollen mer efter backen men igår tyckte jag att vi var tillbaka att slå lite för mycket långbollar men mot Origi då. Och om vi ska stanna till lite vid Origi är jag riktigt kluven till honom. Nu har jag inte sett honom alls när han varit utlånad och jag har ganska dålig koll på vad det här är för en spelare vi har att göra med, men jag kan bara bedöma det jag har sett under den här korta tiden. Det känns som att Origi är en mer rörlig forward en Benteke, han kan gå i djupled och han har en fart i sina löpningar som gör att motståndarens backlinje ofta får problem när han bestämmer sig för att sätta fart. Men mitt största problem med Origi det är att han verkar ha väldigt svårt för att få fast bollen på motståndarens planhalva. Och är det någonting vi behöver så är det en forward som kan få fast bollen på offensiv planhalva så att yttrar och ytterbackar kan hänga med i anfallet och så tar vi det därifrån. Men jag tycker att Origi både i matchen mot Tottenham och i synnerhet i den här matchen vägde alldeles för lätt i närkamperna och han lyckades aldrig göra någonting konstruktivt med bollen och skapa chanser på egen hand. Och om en anfallare inte klarar av att skapa chanser själv då är det viktigt att han har förmågan att skapa ytor för andra och bidra till nyttan på det sättet, men inte ens det tycker jag att Origi har lyckats med hittills. Jag förstår att han får spela från start då Klopp inte har särskilt många alternativ att välja bland nu när både Danny Ings och Sturridge är skadade och Benteke uppenbarligen inte riktigt är redo för 90 minuter än. Men om man bara tittar på Origi och bedömer honom utifrån vad han har presterat hittills så tycker jag inte att han är en spelare som jag skulle känna mig bekväm med att starta i de avgörande matcherna. Det är möjligt att vi sitter på en mycket oslipad diamant här jag är inte främmande för det, men det gäller att vara rädd om talangerna och långsamt och omsorgsfullt skola in de i laget och för Origis bästa tror jag att han skulle må bäst av att spela andrafiol för tillfället. Just nu är han inte redo att vara den bärande spelaren som ensam striker, utan jag tycker att Benteke och Sturridge går före helt klart. I övrigt fanns det inte särskilt mycket mer att haka upp sig på från den första halvleken, möjligtvis kan jag sitta och reta mig lite över att det inte finns en tydlig rollfördelning på mittfältet. Det är solklart att Lucas är den mer defensiva mittfältaren och det är inte rimligt att han ska vara den som blir regissör kring den sista tredjedelen. Men Coutinho, Milner och Lallana måste börja ta sig en funderare över vem det egentligen är som ska vara den stora offensiva kreatören. För mig är det inget snack om saken att det är Coutinho som vi ska bygga vårt anfallsspel kring, men om vi ska göra det då måste han verkligen visa att han vill vara med och ta tag i vårt anfallsspel. För just nu tycker jag att han droppar ner alldeles för djupt ner i banan och han tvekar när han får bollen rättvänd och vet inte riktigt vad han ska göra med den vilket gör att motståndaren hinner samla sig. Och jag tycker att Liverpool är som bäst när Coutinho får komma rättvänd centralt i banan eller utgå från en kant och komma stormades och så kan han slå den sista passningen eller gå på skott. Men just nu tvekar han för mycket och visar inte upp det bästa av kroppspråk för att jag ska känna mig nöjd med honom. Självklart är han en mycket viktig spelare för oss kanske våran bästa om man ser till speltekniska kvalitéer, men han är ingen världsspelare och därför kan han inte få hur mycket tid på sig som helst. Om Coutinho fortsätter att ge ett såhär osäkert intryck under matcherna då har jag inte några problem med om Klopp börjar titta på andra alternativ eller försöker spela in någon annan på den positionen av de spelare som redan finns tillgängliga. Det finns en Emre Can som inte verkar trivas så värst mycket med att spela på vänsterkanten, och han ser jag som en potentiell nummer 10 om inte Coutinho skärper till sig snart. 

 

 

Inga övriga jämförelser men det är lite Kalmar FF över årets Liverpool såhär långt. Ett av de stora problemen under säsongsinledningen har varit att vi inte har haft förmågan att leverera i 2 halvlekar. Som tur är har vi inte havererat fullständigt, men när vi är dåliga då handlar det väldigt mycket om att vi tar för mycket omvägar i vårt passningsspel och vi sätter inte tillräckligt med fart på bollen. Och om den första halvleken var sisådär så var den andra halvleken betydligt bättre. Jag tyckte att vi lyckades trycka tillbaka Southampton gång på gång, och vi fick stopp på deras försök till omställningar och framförallt vann vi nästan varje andraboll vilket är otroligt viktigt om du ska få hål på ett lag som väljer att stå lågt med sitt försvar. Lallana började ta mer löpningar och sökte sig oftare in mot boxen vilket han gör rätt i. Jag vill i grund och botten gilla Lallana och det gör jag i vissa mått mätt, för det ser kanske inte så snabbt ut när han springer iväg i djupled men han har bra fart och han har förmågan att hamna där bollen hamnar när inlägget kommer. Och han är helt okej på huvudet och han har ett helt okej skott, även om han inte visade upp det igår. Men det som gör att jag ändå inte är helt bekväm med att Lallana startar det är att han har en teknik och förstatouch som stundtals är fullkomligt värdelös. Och när han kommer i en mot en lägen på någon av kanterna då blir han väldigt tveksam och så bestämmer han sig för att göra en enkel dragning och den går inte motståndaren på och så stannar anfallet upp. Jag tycker även Milner hade sina problem på högerkanten med att vinna sin match i matchen. Det går inte att klaga på att Milner är otroligt löpstark och han viker sällan ner sig i närkamperna, men jag tycker att man måste kunna kräva mer av en vice kapten än vad Milner har visat upp hittills. Jag ser honom inte veva igång laget i perioder när det går trögt som det stundtals gjorde under gårdagens match. Hans passningar är ibland så usla att man undrar om han ens har spelat Premier League fotboll innan. Och jag utgår från att Milner värvades väl ändå inte för att bara bidra med löpningar på en kant eller centralt i banan utan tanken var väl ändå att han skulle göra skillnad på något sätt, både offensivt och defensivt. Nu har han sedan Klopp tog över flyttats ut på en kant vilket inte är hans bästa position enligt honom själv men då tycker jag att man ändå kan kräva att han ska göra det bästa utav situationen. Nu var det ett fint inlägg han slog mot Benteke vilket ledde fram till vårt ledningsmål, men mitt helhetsintryck gällande Milner såhär långt är en stor besvikelse. Han måste bidra med någonting mer än att bara springa, jag vill att han är den som gör skillnad och kan slå den avgörande passningen och ständigt vara ett hot i anfallsspelet vilket är viktigt nu när Coutinho är inne i en svacka och Firmino inte riktigt har slussats in i startelvan än. Men hittills har inte Milner levt upp till förväntningarna, som sagt han verkar kunna springa hur mycket som helst men jag skulle önska att han gjorde mer konstruktiva saker med bollen och framförallt kring sista tredjedelen än vad han gjort hittills. Och om han inte börjar växla upp snart då är kontraktslängden och lönen inte något jag som supporter är särskilt nöjd med, och det tror jag att de allra flesta Liverpoolfans skriver under på. Vi gjorde som sagt 1 mål och ett mycket vackert sådant, där Milner skickar in bollen och Benteke kommer och trycker in ledningsmålet. Det kändes väldigt bra och nu handlade det bara om att försvara ledningen, men Liverpool skulle inte vara Liverpool om de inte klantade till det ännu en gång. Milner är sen in i en tackling och Southampton kan flytta upp mycket folk inne i straffområdet. Frisparken slås mot den bortre ytan och den nickas mot mål och varken Milner eller Mignolet lyckas få bort bollen utan Saidou Mané kan skicka in kvitteringen från nära håll. På reprisen syns det att Milner inte har koll på att Mané finns ensam vid ena stolpen, och det är dålig koncentration och dålig spelförståelse av Milner i det läget. Sedan kan Mignolet göra det bättre också men situationen hade kunnat undvikas om Milner hade plockat upp Mané för då hade Mignolet förmodligen kunnat plocka ner bollen ostört. Bittert poängtapp med bara 4 minuter kvar av ordinarie matchtid. 

 

 

Givetvis går inte jorden under bara för att Liverpool spelade oavgjort för jag inte vilken gång i ordningen. Men helt klart är det att frustrationen bara växer och växer över hur den här säsongen har sett ut. Vi har varit nära i flertalet matcher att få med oss viktiga segrar men vi har inte haft förmågan att ta vara på chanserna när vi väl har haft ett övertag. Men på ett sätt kan jag tycka att det är skönt att det inte är ett dussintals åtgärder som behövs för att det här ska bli riktigt bra. Enligt min uppfattning är det offensiven som behöver komma igång för att vi ska bli ett slagkraftigt lag som kan utmana om en Champions League plats och vinna titlar. För jag tycker trots allt att vi under den här korta tiden med Klopp börjar se något bättre ut defensivt. Jag tycker att Sakho har fått ett lyft sedan han äntligen flyttats in som mittback och slipper slarvas bort som vänsterback i en trebackslinje. Jag tycker att Clyne gör ett fortsatt bra jobb defensivt, det är en viss skillnad att ha honom på högerbacken än Glen Johnson utan tvekan. Moreno tycker jag blandar och ger på ett sätt som inte är hälsomsamt ur ett supporterperspektiv. Ena sekunen skickar han iväg ett skott högt över målet och så långt bort som möjligt från Anfield, och i nästa sekund tar han en monsterlöpning i hemjobbet och står för en klockren brytning så klockren att Bill Shankly börjat spinna i sin grav. Han har i stort sett allt för att vara en riktigt bra ytterback, men han behöver bättra på sitt tillslag och framförallt när det kommer till att ta avslut men defensivt gör han ett gediget jobb han bidrar med både tyngd och fart vilket är ett stort plus i kanten. Skrtel börjar mer och mer se ut som en spelare som förmodligen gör sin sista säsong som förstavalet i mittlåset. Jag tycker att det syns tydligt att han inte riktigt hänger med när han möter riktigt kvicka anfallare och han har svårt att styra upp backlinjen och han spelar med lite för små marginaler. När han inte hänger med vill han gärna dra lite för mycket i motståndarens tröja och förr eller senare kommer det där att få konsekvenser det vill säga att vi får en straffspark mot oss. Jag uppskattar Skrtel för att han varit klubben trogen under en ganska lång tid och han är på många sätt en skön profil och han har på senare år blivit något form av hjärta för klubben och särskilt nu när varken Carragher eller Gerrard finns med på planen. Men trots många fina år med Skrtel kan jag ändå inte blunda för att han har tacklat av rätt rejält och ska vi gå för en Champions League plats vilket jag utgår ifrån att vi kommer att göra då hade jag nog velat göra om i mittlåset. Jag tror att Klopp gör rätt om han börjar titta på mittbackar i januari och om det inte blir någon affär där och då får den frågan lösas i sommar. Mittfältet har jag redan gått igenom och forwardsbesättningen ser ut som den gör, det är ett knivigt läge. Men det går inte att gå och vänta på Sturridge hela tiden utan vi måste göra det bästa utav situationen och då får vi vrida och vända på varje sten och försöka pussla ihop det här så gott som det går. 

 

 

Men viktigast av allt vad tycker jag då om Jürgen Klopp? Jag tycker att man som supporter ska vara nöjd med att han är hos oss. Jag är helt övertygad om att hade Klopp velat ta ett riktigt toppjobb redan under sommaren då hade säkerligen Real Madrid eller Manchester City hört av sig. Men tack och lov uppstod det en möjlighet att vi kunde knyta till oss hans tjänster. Dock vill jag betona att jag tycker att man ska vara ödmjuk inför den situationen som Liverpool som klubb befinner oss i. Under de senaste 3,5 åren har vi haft en tränare som inte stått för någon tydlighet och som i kombination med en inkompentent klubbledning och en transferkommité som visserligen träffar rätt men inte alltid har dragit ner oss på en nivå som vi inte är nöjda med. Och jag vidhåller min starka uppfattning att jag tror att det är en mycket svårare uppgift att komma in mitt under en brinnande säsong och försöka skapa ordning och reda än att få arbeta en hel försäsong med spelarna. Däremot är jag tacksam över att Klopp fick chansen att ta hand om laget redan i det här skedet på säsongen, då han får ganska gott om tid på sig att försöka bygga upp någonting som förhoppningsvis räcker för att knipa en Europaplats. Men trots att Klopp bara har varit här under några veckor tycker jag mig redan se små injektioner av den fotbollsfilosofin som han står för. Han vill spela med en hård och aggressiv press och det tycker jag att vi har fått se Liverpool göra under samtliga matcher. Problemet har varit att när vi har mött lag som är tillräckligt skickliga på att spela sig ur ett lag som pressar högt då har det sett ut som att vi har farit omkring som yra höns och inte haft koll på läget. Men för mig är det inga problem att se en spelare som Lucas delta i press spelet längst fram i planen, tvärtom jag tycker snarare att det är befriande att se på. Till och med Joe Allen har börjat springa lite mer och försökt få tag i bollen, och när till och med Joe Allen ser ut att göra något bra då har man som tränare lyckats köpa sig extra tid hos mig. Det som är viktigt att ta med när man diskuterar Klopp det är att han inte ska få ett samlat omdöme redan nu eller ens efter den här säsongen. Fortfarande håller vi på att försöka städa bort Rodgers arvet och försöker bygga upp någonting stabilt som är hållbart inte bara i ett kortare perspektiv utan också i ett längre perspektiv vilket Rodgers inte satte som prio 1 under sin tid vid makten. Rodgers fick en sista sommar på sig att förstärka laget och det är fortfarande Rodgers Liverpool som vi ser springa runt på Anfield i mångt och mycket. Så jag tycker inte att Klopp ska ha för mycket skit om det under säsongen kommer att pendla väldigt mycket i prestationerna, då det inte är rimligt att han ska få ta skit för vad hans företrädare ställt till med. Utan jag tycker att oavsett om man var en anhängare av Rodgers eller inte är det bara att accepetera det faktum att nu är det Klopp som styr skutan. Och jag tycker att Klopp ska få tid på sig. Jag tycker inte att vi supportrar ska hänga upp oss för mycket över hur det ser ut i tabellen utan det avgörande för mig är hur det ser ut på planen. Det handlar om att hitta ett spel som är hållbart för att vara med och slåss om Europaplatser och vinna titlar, det handlar om att få en kontinuitet och en jämnhet i prestationerna som gör att det finns ett grundspel att falla tillbaka på. Om den grunden är en sprudlande offensiv och där vi tummar lite på defensiven eller ett mycket stabilt försvarsspel som ger oss chansen att ta många uddamålssegrar det är helt upp till Klopp att bestämma. Och jag vill verkligen understryka att för mig är det helt i sin ordning att låta Klopp få en rekordlång smekmånad på sig att bygga upp Liverpool till det klubben strävar efter att vara. Om Rodgers fick 3,5 år på sig att få ordning på Liverpool då tycker jag att Klopp definitivt förtjänar mer än knappt 1 hel säsong på sig att sätta sin prägel på laget.

 

Ännu en fullspäckad fotbollshelg har vi precis lagt bakom oss och den här helgen blev det extra mycket matcher att hålla ögonen på. Som ni alla känner till har ett speciellt TV-hus köpt rättigheterna för Serie A och La liga och även Ligue 1 från och med nästa säsong. Vilket TV-hus? Ledtråd det är de som sedan ett bra tag tillbaka har visat Champions League och Premier League och då tror jag att ni inte behöver några fler ledtrådar. Kul att kunna ta del av alla matcher på ett annat sätt än att sitta och leta fulstream via datorn. 

 

 

Och en av matcherna som jag valde att titta lite extra på i helgen var den mellan Barcelona och Rayo Vallecano. Jag ska vara ärlig med att säga att listan kan göras lång på lag som går före Barcelona när det gäller att ha koll på alla våra lag ute i Europa men när Messi står på skadelistan då blir man ju genast nyfiken på hur det här laget ska klara sig utan sin bästa spelare. Svaret på den frågan om man bara tittar på resultatet i den här matchen blev ett solklart ja. För det blev en asfaltering då Barcelona mäktade med att göra hela 5 mål framåt. När Barcelona fick igång tempot i passningsspelet bjöd de stundtals på en riktig fotbollsshow. Och den som hade störst show av de alla var Neymar. Neymar skulle jag kunna ägna ett helt eget inlägg om men det har vi inte riktigt tid med men jag måste ändå stanna till lite vid Neymar. När jag för första gången hörde talas om Neymar var jag lite skeptisk till hur bra han var. Att en såpass ung spelare i brasilianska Serie A där och då skulle vara bättre än Messi det lät inte särskilt troligt, det kändes som att de brasilianska medierna slog på stort och sedan hakade även Europa på. Men nu har jag ändå följt Neymar ganska noga sedan han kom till Barcelona. Jag kan tycka att han hade en sisådär första säsong, däremot tyckte jag att förra säsongen blev en riktigt lyckad säsong. Nu talar jag lite emot mig själv för Neymar har bevisligen gjort oerhört mycket mål i Brasiliens landslag, men är det någonting jag har haft synpunkter på så är det att jag tyckte att han dribblade lite för mycket och hade svårt att komma till skott. Att göra lyckade dribblingar på kanten eller centralt i banan är ju vackert i sig, visst finns det en charm i den typen av moment men i det långa loppet handlar det om att producera mål och poäng och då måste man se till att ens dribblingar resulterar i mål och poäng. Men jag tycker att Neymar med tiden har blivit mycket bättre på att värdera när det är läge att gå på genombrott, när det är dags att släppa bollen och när det finns läge att verkligen göra någonting riktigt oväntat med bollen. Titta bara en av straffarna som Neymar får med sig när han är på väg att göra en tunnel på Rayospelaren som tvingas dra omkull honom. Där kan jag tycka att det är okej att gå på genombrott om du känner att backen inte riktigt är vaken och då gäller det att snabbt utnyttja det antingen genom en snabb passing över hela boxen eller försöka dribbla bort backen. Sedan var det nog väldigt viktigt för Neymar att få sätta bägge straffarna i den här matchen, då han har missat straffar tidigare under säsongen. Jag utgår från att Messi alltid kommer att vara första straffskytten i Barcelona, men det gäller att ta vara på chansen när man får den och visa att man är redo att ta ansvar när lagets stora stjärna inte finns tillgänglig. Neymar hade en sån där kväll likt Ronaldo och Messi kan ha, en kväll där det mesta stämde helt enkelt. Och att han kliver fram och gör 4 mål i en och samma match det tyder ändå på att han är uppe och nosar bland topp 10 bästa anfallare i världen. Det han behöver förbättra det är att stå upp i varje situation, för så fort det blir minsta lilla kontakt då faller han på tok för lätt och ibland går domaren på det men det finns också situationer då domaren inte alls går på det och väljer att låta spelet gå vidare. Och ska Neymar bli respekterad och uppskattad av en hel fotbollsvärld det vill säga inte bara hemma i Brasilien då måste han undvika att filma för det är väldigt få inom fotbollsfolket som uppskattar den typen av fuskmetoder. Framförallt är Neymar för bra för att hålla på att filma vid minsta lilla närkamp, det är samma sak som att Suarez är för bra för att hålla på att filma och bitas med för den delen. Men jag tycker att Neymar förtjänar extra cred för helgen insats, inte bara för målen utan att han faktiskt gör allt han kan för att fylla Messis tomrum på bästa sätt. Det enda jag kan sakna hos honom det är kanske att han skulle bli bättre på att dra till från distans, och jag tycker även att hans frisparkar kan bli bättre. Och han måste våga att vika in i banan likt en Arjen Robben och dra till med favoritfoten, han har definitivt kvalitéerna för att klara av att göra den typen av prestationer. Men igår fungerade det mesta för Neymar, 4 mål går inte att skoja bort, då är man något alldeles extra helt klart. Är Neymar en potentiell guldbollen vinnare? Det återstår att se, men han har absolut potentialen att bli så bra. 

 

 

Men nu var ju inte denna text någon enskilt stor hyllning till Neymar även om det kanske verkade så utan det ska ju handla om laget Barcelona först och främst. Jag har inte sett alla matcher med Barcelona i år men det har ändå blivit några stycken, tillräckligt många matcher för att jag ska kunna dra vissa slutsatser. Jag skulle vilja dela upp Barcelona i 2 sidor då jag tycker det finns stora skillnader i de olika lagdelarna. Tittar man på offensiven känns det som att Barcelona i grund och botten har kapaciteten att prestera den fotboll vi fick se under stora delar av förra säsongen och då tänker jag främst efter höstens El Classico när säsongen tog fart på allvar. Neymar som jag var inne på tidigare blir även om han fortfarande är ojämn bättre och bättre. Suarez behövde skolas in långsamt och omsorgsfullt och det tog ett tag innan Barcelona hittade rätt position för honom. Men jag tycker nog att det är helt rätt att spela honom centralt i det 4-3-3 som Barcelona spelar, just för att när Messi är med då är det han som styr anfallsspelet genom att slå den sista passningen eller gå på genombrott eller dikterar tempot i anfallen. Suarez tror jag inte skulle ha några som helst bekymmer med att droppa ner i plan och bli spelfördelare men i och med att Messi gärna vill ha så mycket boll som möjligt ser jag det som mer lämpligt att ha Suarez som slutstation i anfallsspelet. Och för att igen jämföra med Neymar, jag tyckte att Suarez var grym när han var i Liverpool han är absolut en av de bästa spelarna som har spelat för den klubben men nog kunde han ha gjort ännu fler mål under sin tid på Anfield. Nu känns det som att han har blivit bättre på att ta vara på chanserna, vilket det går att argumentera för att det är lättare i La liga då kvalitén på försvarsspelet hos lagen utanför toppskiktet inte är i närheten av det vi ser i Premier League. Samtidigt som det inte spelar någon roll på hur bra försvarsspelet är hos lagen man möter, det är ändå upp till anfallaren att ta vara på chanserna och är man tillräckligt bra då ska inte kvalitén på spelarna man möter ha någon betydelse. Suarez har utvecklat sitt målskytte och han gör ju mål på alla möjliga sätt, han kan nicka han kan komma smygande in på främre eller bortre ytan och slå in den på ett tillslag. Men han är också en väldigt bra spelare att spela väggspel med då han har riktigt kvicka fötter och är duktig på små ytor. Det går att lita på att Neymar och Suarez kommer att göra sina mål, ger du de tillräckligt många lägen då kommer de att ta vara på det, det är jag helt övertygad om. Men jag ser ändå ett litet problem när Messi inte finns med. När Messi inte är med då är det inte lika självklart vem som tar tag i spelet och blir katalysatorn i anfallsspelet. Vi ska inte snöa oss in för mycket på det nu men jag tänker att i Manchester City är det tydligt vem som är katalysatorn och motorn i anfallsspelet. Det är till viss del Yaya Touré men det är framförallt David Silva. Och i Barcelona är det givet att det är Messi som är regissören bakom i stort sett nästan varje anfall just för att han är så komplett. Men jag tycker mig se en stor skillna i Barcelonas anfallsspel när Messi inte är med. Då blir det inte samma flyt i Barcelonas passningsspel, de har inte alls samma rörelse i spelet då. I helgens match blev det stundtals att man tvingades börja om flera gånger i backlinjen och så fick Pique eller Mathieu försöka skicka upp bollen och det blir sällan bra. Sedan tycker jag att Barcelonas mittfält är inte tillräckligt offensivt lagt när inte Iniesta finns med. Visst Rakitic var hur bra som helst under en period förra säsongen, men i längden tror jag inte att det är en spelare som kommer att göra skillnad på Barcelonas mittfält. Det återstår att se om han är på riktigt och om han ska han en plats i den där startelvan, men idag känns det som att han hade en vanlig formtopp och inget mer än så. Sergio Busquets tycker jag inte att man kan begära att han ska bli någon form av Xavi typ då hans främsta arbetsuppgifter är att städa upp framför backlinjen. Och det är frågan om Barcelona verkligen har tillräckligt med kreativa spelare i offensiven bakom sin supertrio där framme och bakom Iniesta. Jag ställer mig tveksam till det. 

 

 

Och när jag ändå är inne på Barcelona måste jag återigen passa på att ta en titt på den där backlinjen. Jag tjatade under hela förra säsongen att med den nuvarande backbesättningen som Barcelona har så går det bara inte att vara slagkraftiga i Champions League. Nu visade det sig att jag fick fel och ni andra rätt? Ja eller så kanske det bara gick att vinna Champions League på ett annat sätt. Det är klart att har man världens bästa anfallstrio att luta sig mot då är det ganska bekvämt att vara försvarare i ett lag. Men jag vill hävda med en dåres envishet att det kommer att komma matcher eller kanske till och med längre period där det inte rullar på, på samma sätt för Messi, Neymar och Suarez. Nu kan det ju räcka att bara en av de tre gör en ganska bra insats så är matchen vunnen, men jag tror att även den här trion är mänskliga det är klart att det kommer komma matcher när det inte är lika självklart att de levererar. Och vad är det man brukar säga nu igen? Jo att försvar vinner mästerskap. I min värld är det glasklart, du måste ha mittbackar som räcker till på den absolut högstanivån för att du ska vinna titlar och då snackar vi inte om enstaka cuptitlar utan vi pratar liga och Champions League titlar. Nu lyckades Barcelona ta dubbeln förra säsongen, men det intressanta är kan man göra det en gång till med samma backlinje? För mig är det självklart att Barcelona kan vinna dubbeln på grund av supertrion men att de skulle gå och vinna dubbeln med hjälp av sin backlinje absolut inte. Mathieu är ingen dålig spelare, men jag tycker inte riktigt att han är Barcelonamaterial. Och efter att ha följt Pique under ganska många år nu blir det för mig mer och mer tydligt för hur "bra" han är. Pique är en mittback som är beroende av att han en mittback av absolut världsklass som kan skydda honom och kompensera de brister som han har. Och jag är mer övertygad om att Pique enbart var en produkt av Carles Puyols briljans mer än att han individuellt sett är en mittback av världsklass. Jag tycker ofta att han hamnar i situationer när han inte har koll vad han har bakom ryggen, och det känns inte som att han är den där chefsgeneralen som står upp när det hettar till. Han går inte in och dikterar villkoren i straffområdet, och för mig är det inget snack om saken. En riktigt bra mittback det vill säga en mittback som är fantastisk, den kan utan problem gå in och peka med hela handen vad som ska göras eller ta initiativ i markeringsspelet eller i att följa med i löpningar. Men jag upplever Pique som en väldigt långsam och ganska stillastående mittback, och det känns som att han hela tiden vill att bollen ska komma till honom, han är sällan redo att möta upp den. Marscherano tycker jag är riktigt bra som mittback, men problemet är att jag tror att han gör mer nytta på mittfältet. Det Luis Enrique skulle kunna göra det är att spela Marscherano som ensam sittande mittfältare så att han kan droppa ner i backlinjen för att stötta Mathieu och Pique. Detta skulle innebära att Jordi Alba och Dani Alves fick ännu mer fria händer att göra lite mer offensivt vilket skulle gynna Barcelonas anfallsspel nu när Messi inte är med. För det var ingen slump att Jordi Alba och Dani Alves inte var så pigga att följa med på sina respektive kanter i anfallen i den här matchen. Det är klart att det är en stor risk att ge sig iväg som ytterback när du vet att du har ett mittbackspar där den ena har en helt okej teknik men är lite för långsam i sitt agerande och medan den andra är lite smått tokig och kan hitta på lite vad som helst både med och utan boll, självklart att du tvekar att ge dig iväg på en offensiv utflykt. Nu ska vi inte gå in för mycket på silly season, men jag tror ändå att Barcelona skulle må bra av att leta mittback i januari. Visst det skulle kunna funka med Marscherano som droppar ner i backlinjen, men jag tror inte att det är en långsiktig lösning faktiskt. Och Pique måste få en kraftigare konkurrens om speltiden, han har en alldeles för bekväm situation just nu då han är i en situation då han kan vara hur dålig som helst men han spelar lik förbaskat match efter match. 

 

 

Som ni hör allt är inte frid och fröjd i Barcelona. Ironiskt nog får de den här kritiken av mig när de har vunnit med 5-2 mot Rayo Vallecano. Men å andra sidan det kanske inte var så svårt att köra över detta Rayo Vallecano, utan jag pratar i ett större perspektiv. Om Barcelona vilket de såklart har tänkt sig ska fortsätta vinna ligatitlar och lyckas med det som är så svårt att vinna Champions League 2 säsonger i rad, då krävs det nog att man lyfter in en ny mittback. Alternativt försöker utveckla Bartra till en riktigt bra mittback som kan öka konkurrensen för Pique och Mathieu. Jag tycker inte att Barcelona har en backlinje för att lyckas vinna Champions League igen och även ta en ny ligatitel. Jag tror att de kan klara av att ta dubbeln enbart på grund av supertrion, men den måste ändå kompletteras med någon ytterligare spelare kan jag tycka. För när Messi, Neymar och Suarez kommer ha sin sämre matcher då krävs det att någon annan kliver fram och vågar ta initiativ genom att sätta igång med passningar och gå på genombrott. Men framförallt tycker jag att Barcelonas anfallsspel tenderar att bli fantasilöst när inte Messi finns med, då är det inte samma tydliga rollfördelning vem som ska göra vad. Och när Iniesta inte är med då blir det inte alls samma fart i det omställingsspel som Barcelona var så framgångsrika med under förra säsongen. Självklart ska vi inte måla upp det som att Barcelona är i någon akut situation för det vore att missbruka det begreppet. Men jag tycker att man kan sätta en del frågetecken kring det här bygget. Inför säsongen var det självklart för mig att Barcelona var favoriter att ta dubbeln kanske till och med trippeln, nu känns det inte lika självklart längre. Det är fortfarande ett fantastiskt bra lag, men jag upplever inte Barcelona som ett självspelande piano som man var under förra säsongen där man sakta men säkert stormade fram mot att bli världens bästa klubblag. Räcker Barcelona till utan Messi? Om du plockar bort Messi, Neymar och Suarez är Barcelona lika slagkraftiga då? Och borde det inte få negativa konsekvenser att ha så medelmåttiga mittbackar i det långa loppet? Problem i de bakre leden och det kan bli problem även offensivt, och det ska bli spännande att se vad Barcelona hittar på framöver. Jag kan tänka mig att vi får ett kvitto på hur bra laget är när det är dags för El Classico och när de går in i Champions League slutspelet. Men här och nu känns det som att det går att kräva mer av Barcelona, jag tycker inte riktigt att man har visat upp mästartakterna än. Det går nog att kräva mer av detta Barcelona, det är den slutsatsen jag drar efter helgens match.

 

Ännu ett kvalspel slut, för den här gången. Fast för svensk del är det ju inte riktigt sant då det stundar ett playoff möte där Sverige kan komma att ställas mot nationer som Irland, Slovenien, Norge och Danmark. Hur det kommer gå för Sverige i playoffspelet är mycket svårt att sia om då det känns som att vårt kära landslag står och stampar men ingen vet åt vart vi är på väg. 

 

 

Om man på något sätt ska försöka summera Sveriges insats i detta kvalspel vet jag inte riktigt vart jag vill börja för det finns väldigt mycket att säga, med andra ord det finns mycket som är fel med detta landslag. Jag ska inte börja prata om Hamrén vs Lagerbäck då jag känner att jag redan har tagit den diskussionen men jag tror att vi alla kan enas om att Sverige har under det här kvalspelet presterat sämre fotboll jämfört med tidigare kval. Det gör ont att säga det men med handen på hjärtat kan jag utan några större problem konstatera att det landslaget som jag fått uppleva under detta EM kval är det sämsta jag har sett. Det är givetvis ett dåligt betyg till Hamrén men det såklart ett ännu sämre betyg till spelarmaterialet. Ska man bara titta på tabellen och försöka vara någorlunda objektiv är det inte så svårt att peka på varför Sverige inte knep en direktplats till EM. Vi förlorar bara 2 matcher men förlusterna har kommit mot Ryssland på bortaplan och mot Österrike på hemmaplan. Och utan att gå in för mycket på hur de matcherna såg ut säger det sig självt att ska du ta en direktplats till ett mästerskap då måste du vara bäst när det gäller som mest nämligen mot dina toppkonkurrenter. Men det som retar mig ännu mer det är att jämfört med tidigare kval har vi börjat tappa poäng mot de så kallade sämre nationerna. I tidigare kval har vi lyckats köra över lag som San Marino på bortaplan, och om vi går ännu längre tillbaka i tiden har vi utan problem lyckats vinna mot Malta och Moldavien. Det är där den stora problematiken ligger, att vi inte har lyckats ta de poängen som alla förväntat sig att vi ska göra. Med all respekt till Montenegro som visserligen har några spelare som sticker ut i Stevan Jovetic och Mirko Vucinic men ska man överhuvudtaget ha i ett EM och göra då ska det vara full pott mot den typen av lag, men Sverige mäktade bara med att få 1-1 i bortamatchen mot Montenegro. Men för att återgå till avslutningen av kvalet blir jag bara mer och mer arg ju mer jag tänker på hur det såg ut under de sista matcherna. Sverige hade inte spelat bra under en ganska lång tid, men ändå hade vi skaffat oss ett läge där ett bra resultat från både Ryssland och Österrike matchen hade gett oss ett bra läge inför fortsättningen och jag vågar till och med säga att då hade vi inte behövt spela playoff. Men att gå ut och vara så passiva i en bortamatch mot Ryssland där ingen av spelarna inte är ett dugg intresserade av att delta i presspelet och att inte se särskilt intresserade ut av att försöka flytta fram positionerna när vi har boll det gjorde mig otroligt upprörd. Österrike matchen är hur enkel som helst att analysera, Österrike var klasser bättre än vad vi var i den matchen och vann rättvist det går inte att snacka bort. Men det var ju inte så att vi gjorde det särskilt svårt för Österrike att vinna matchen. Och hur vårt försvarsspel med Antonsson och Granqvist i spetsen såg ut under stora delar av det här kvalet är ju så pinsamt att se att man tappar ju nästan hoppet för svensk landlagsfotboll.

 

 

Nu har jag fått skriva av mig om detta landslag som vid varje match under det här kvalet gett mig gråa hårstrån, men nu gäller det att försöka blicka framåt även om det känns svårt. Men jag skulle vilja lyfta diskussionen om vår absolut bästa spelare och då vet ni att det handlar om Zlatan Ibrahimovic. Det blir ju mycket snack och skriverier om Zlatan, vissa tycker att det blir för mycket Zlatan surr medan andra vill hävda att det är naturligt då han är den bästa spelaren vi har. Jag står någonstans lite diplomatiskt mittemellan de båda åsikterna, men jag lutar nog mer åt att det är inga konstigheter att det blir mycket fokus på Zlatan. Jag tycker att avslutningen på det här kvalet mot Moldavien är ett väldigt tydligt exempel på hur mycket Zlatan har betytt och fortfarande betyder för ett svenskt landslag. Okej han kanske inte är lika snabb längre, och jag kan tycka att han emellanåt tenderar att dra ner på tempot när det inte alls är läge för det. Men få spelare i vårt landslag har förmågan att läsa spelet och värdera situationer så bra som Zlatan har. När Zlatan är på planen så sitter jag inte och är nervös över vad han ska prestera, det känns alltid som att det går att lita på Zlatan då du vet exakt vad du får ut av honom. Sedan kan Zlatan precis som alla spelare ha bättre och sämre matcher, men det som är Zlatans stora styrka det är att även om han har en sämre match bidrar han ändå i spelet och kan lyfta upp offensiven och göra poäng. Han vet också när det är läge att droppa ner och bli spelfördelare och när det är läge att gå i djupled. Det som kan bli problemet med att ha en spelare som är så överlägsen de övriga spelarna i laget oavsett om vi pratar landslag eller klubblag det är att de övriga spelarna förlitar sig på att den stora stjärnan ska fixa allt. När Antonsson eller Granqvist ska försöka ge sig på att stå för uppspelen och sätta igång anfallen då försöker de slå den långa bollen mot Zlatan. När Kim Källström, Albin Ekdal eller Erkan Zengin får bollen då är det inte Martin Olsson eller Mikael Lustig som fyller på, på kanterna som är de första spelarna man söker utan det är Zlatan. Och jag tycker att de övriga spelarna sedan Zlatan började bli riktigt bra men framförallt under de sista 2 landslagsåren blivit alldeles för rädda för att ta egna initiativ. Vi haft matcher där Zlatan har kört fast och där motståndarna har örnkoll på honom, och då måste det finnas en annan typ av fotboll att spela än att bara söka Zlatan med långbollar eller i djupled. Men jag kan ändå till viss del förstå att det har sett ut som det har gjort under de senaste åren och att vi producerar färre mål, för jag tror att det finns två enkla förklaringar till det. Dels tror jag att Hamrén med all rätt vill bygga offensiven kring Zlatan och ge honom så mycket utrymme som möjligt vilket är fullt förståeligt, men den avgörande faktorn blir hur man bygger spelet kring sin största stjärna. Lyckas du inte utveckla och lyfta upp de övriga spelarna på en riktigt bra nivå och det slutar med att de bara kan prestera det usla spelet som vi fick se mot Moldavien när Zlatan byttes ut då har du begått ett misstag. Vi kan inte bara förlita oss på att Zlatan ska fixa allt, vi måste ha yttrar som bidrar med fart och vi måste ha centrala som vågar ta initiativet och fylla på med löpningar inne i boxen för att ställa till med mer problem för motståndaren. Men Hamrén har inte haft kompetensen eller viljan (välj själva) att få ut maximalt av de övriga spelarna i truppen och det har gjort att vi nu står inför ett lurigt playoffspel. 

 

 

Men nu skulle ju den här delen i texten handla om Zlatan och inte om Hamrén, men det är svårt att undvika att inte nämna Hamrén såklart. Om jag då ska försöka summera det hela. Alla har såklart sin uppfattning om vad Zlatan har presterat i landslaget, men jag tror att väldigt många är eniga om att han har gjort fantastiska saker i landslaget. Han har stått för massvis med avgörande mål och poäng i de viktiga matcherna. Och snacket om att han inte har gjort särskilt mycket mål i landslaget och att han inte har lyckats eller levererat fullt ut det stämmer inte enlig mitt sätt att se på det, det är ju bara att titta på hur många mål han har gjort. Det kommer dröja många år innan svensk fotboll får fram en spelare som när han var som bäst var topp 3 anfallare och fotbollsspelare i världen om det ens händer att vi får fram en lika bra spelare igen. Och jag är tydlig med vad jag tycker kring Zlatans vara eller icke vara i landslaget. En Zlatan i full form och som fortfarande förstärker ett landslag och som kan bära upp offensiven och vara en hörnsten i anfallsspelet ska givetvis få fortsätta spela för oss. Så länge ligger på den nivån han gör nu och så länge han känner att han vill vara med och bidra med sina insatser då ska han ha en gräddfil utan tvekan. Vi snackar om en världsspelare och om Sveriges bäste fotbollsspelare genom tiderna, det är klart att han ska ha en gräddfil om han är motiverad att fortsätta spela. Men det finns en faktor som gör att jag är redo att dra lite i handbromsen när det gäller att Zlatan ska spela i landslaget även över nästa säsongs VM kval. Jag vill se Zlatan i ett svenskt landslag så länge det bara går, men inte om det blir ohälsosamt för landslaget. Om de övriga spelarna bara blir sämre och sämre och att de inte vågar försöka skapa chanser även när Zlatan inte har sin bästa dag då ska han inte vara med i landslaget. Och då spelar det ingen roll om det är Erik Hamrén som är huvudansvarig eller inte, blir Zlatans omgivning sämre och sämre och det inte är tydligt vem som ska bära fanan vidare när Zlatan väl lägger av då är det dags att plocka bort Zlatan. Samtidigt vore det intressant att se om den nya generationen när de väl får chansen på riktigt kan hantera att spela med Zlatan, att de kan vifta bort lite av de nerver som uppstår när man spelar med en så stor spelare som varit med om så mycket och varit en fanbärare för landslaget under så många år. Men frågan man kan ställa sig är om det är värt att chansa? Men det är nog en längre diskussion som jag inte ska gå in på nu. Jag tycker i varje fall att Zlatan ska ha en gräddfil så länge han vill spela för oss, men jag är inte heller främmande för att låta honom vara utanför landslagstruppen. Och återigen det handlar inte om att han i första hand inte skulle platsa, men uppstår det en situation där resten av spelarna sätter allt hopp till Zlatan och inte vågar ta för sig och deras egen utveckling tar stopp på grund av att Zlatan är med då ska vi inte ha kvar honom. Det är möjligt att den här diskussionen är meningslös, det är möjligt att Zlatan redan har bestämt sig för att sluta efter den här säsongen med landslaget. Men det är alltid intressant att spekulera och diskutera. Och jag ville bara vigda diskussionen lite. Vi är nog många som vill njuta av Zlatan i landslaget ytterligare några år, men jag tror att det är viktigt att man väger in vilka negativa konsekvenser och effekter det kan få för de övriga spelarna i landslaget. För det är ju inte bara Zlatan Ibrahimovic som existerar i landslaget trots allt, även om det kanske såg ut så i den andra halvleken mot Moldavien. 

 

 

Snart går vi in i det absoluta slutskedet av kvalspelet till EM i Frankrike som sparkar igång till sommaren. Det finns såklart en spänd förväntan över hur vårt kära landslag kommer att sköta sig i de avslutande matcherna. Självklart vill jag precis som många andra att Sverige ska få delta i nästa sommars stora fotbollsfest, men frågan är om det är värt att nå ett mästerskap oavsett vilken kvalité laget har att erbjuda? 

 

 

Jag må vara ung men jag är ändå tillräckligt gammal för att minnas på den tiden svensk landslagsfotboll mådde ganska bra. Visst jag var lite för liten för att minnas EM 2000 när Sverige åkte ur direkt ur gruppspelet, efter att ha bland annat spelat 0-0 mot Turkiet i Eindhoven. Det sägs att den matchen kan ha varit den tråkigaste landskamp som ett svenskt landslag någonsin har gjort, tur att jag inte minns den med andra ord. Men VM 2002 har jag en del minnesbilder ifrån när Sverige tog sig vidare från det som kallades för "Dödens grupp" med Argentina, Nigeria och England. Jag minns all bedrövelse över Anders Svenssons stolpskott efter den fantastiska snurrfinten i åttondelsfinalen mot Senegal, precis som jag minns tomheten när El-Hadji Dioufs strumprullare letade sig in vid stolproten och VM var över. Jag har även haft turen att få uppleva rysarmatcher som den mellan Sverige och Italien i EM 2004 och inte minst 2-2 matchen mot Danmark i samma mästerskap där bägge nationerna gick vidare som bekant. Allt det här som jag nu har rabblat upp skedde under ledning av Lasse Lagerbäck, och jag kan tänka mig att nu är det många som gärna vill hävda att jag tjatar om att det var bättre förr. Ja men med handen på hjärtat, var det inte bättre förr? Var det inte roligt att följa vårt kära landslag under Lagerbäcks ledning? Säga vad man vill om den fotboll som han förespråkade men den gav resultat och han tog oss till mästerskap på mästerskap vilket gjorde att varannan sommar blev en enda stor fotbollsfest. Sedan tänker jag inte sitta här och påstå att Lagerbäck gjorde precis allting rätt under sin tid vid rodret, jag kan tycka att han tog konstiga beslut när han tog ut laget och han hade en övertro på vissa spelare vilket gjorde att vi kanske inte kunde göra ett större avtryck i mästerskapen än vad vi gjorde. Men återigen tog oss till alla de här mästerskapen och gav oss ett landslag att vara stolta över, visst kan sättet han gjorde det på diskuteras men han tog oss till mästerskapen och det är det som räknas. Och i min värld tycker jag att Lagerbäck har fått alldeles för mycket skit för att vara en tråkig tränare och att han skulle stå för en tråkig för att inte säga destruktiv fotboll. Ja men vad är då tråkig fotboll? Visst att slå långbollar mot Zlatan i varje anfall och förlita sig på att han ska fixa allting och bara ha ett anfallsvapen, det kan jag tycka är en svaghet hos ett lag och därmed tråkig fotboll. Men att klara av att sätta helheten det vill säga att sätta försvarsspelet med det relativt begränsade spelarmaterialet som finns tillgängligt, men ändå kunna spela offensivt och producera sina mål framåt som Lagerbäck lyckades med är det tråkig fotboll? Nej det tycker jag nog inte. Min samlade bedömning är att Lagerbäck gjorde ett förbannat bra jobb med landslaget med tanke på förutsättningarna. Men det jag uppskattade mest med Lagerbäck det var tydligheten i hur han ville få resultat det kändes som att det fanns en tydlig röd tråd från honom och enda ut till spelarna. När vi inte har bollen då ligger vi rätt i våra positioner och tar inga onödiga risker, men trots att vi släpper bollinnehavet så har vi ändå en ordentlig struktur och organisation i vårt sätt att spela försvarsspel. När vi möter Portugal på bortaplan är inte det centrala att ha boll det centrala är att få med oss ett bra resultat, och då prioriterar vi defensiven men med det sagt innebär det inte att vi ska sänka på intensiteten i press spelet men det handlar om att värdera situationerna rätt. De här pusselbitarna är viktiga att få ihop för att sätta en helhet och för att nå resultat med små medel, och det tyckte jag att Lagerbäck lyckades med under sin tid vid makten. 

 

 

Nu har det varit på tok för mycket nostalgi tycker ni kanske, men jag gillar ju att bli nostalgisk och backa bandet det är viktigt att göra det lite då och då. Men vad är då min samlade bedömning av Erik Hamrén av det jag har sett hittills av landslaget? För jag tror att alla vi som i grund och botten brinner för svensk landslagsfotboll kan enas om att nu har vi kommit till ett läge där det börjar bli dags att sätta betyg och utvärdera Hamréns tränargärning. I grund och botten vill jag gilla Erik Hamrén för det kändes som att han tog över landslaget i helt rätt läge, under den absolut sista tiden under Lagerbäck började spelet se lite sämre ut och vi missade VM slutspelet i Sydafrika. Det kändes som att det var rätt lämpligt för Hamrén att komma in och försöka sätta sin prägel på landslaget. Men såhär i efterhand nu när vi faktiskt nästan har hela facit i handen, har Hamrén verkligen gjort det så fantastiskt bra med landslaget? Mitt svar på den frågan är såklart nej, för jag tycker att det ska gå att få ut mer av vårt landslag än vad Hamrén har lyckats med. Och ska man vara lite bitter i diskussionen upplever jag det hela som att Hamrén är i mångt och mycket i den situationen som Brendan Rodgers hamnade i under sin tid i Liverpool. Vem som helst kan inte bygga ett hus men vem som helst kan förmodligen riva ner det utan problem, och Hamrén har hamnat i en situation där han lyckats riva ner det mesta utav huset, och det är väldigt lite kvar av den grunden som huset stod på om det nu ens finns någon grund kvar. Det jag tycker är ett av Hamréns stora brister det är att han inte har förmågan att bygga och lyfta upp en spelare på en nivå som åtminstone håller bra landslagsklass. Jag tycker även att han hattar för mycket när det gäller att ta ut spelare. Behrang Safari kastade ett dåligt inkast i 4-1 förlusten mot Holland i kvalet till EM 2012, sedan var han knappt påtänkt. Jonas Olsson trodde jag skulle vara vår nästa chefsgeneral i mittlåset med tanke på att han ändå spelar i Premier League. Absolut att Jonas Olsson inte har varit den spelaren för oss men har han verkligen fått chansen att visa vad han går för? Nja i min värld har han nog inte det. Det kändes som att Hamrén förtroende för Jonas Olsson dog ut efter att han väntade in studsen i bortamatchen mot Österrike som låg bakom att vi sekunder efter åkte på en straffspark och dessutom förlorade vi matchen. Problemet här är att Hamrén har blandat bort korten helt och hållet. Det är skillnad på att vara klubbtränare och förbundskapten . Självklart jobbar ett klubblag och ett landslag mot samma mål att de över tid ska prestera och leverera bra resultat, skillnaden är det finns olika förutsättningar för att nå bra resultat. Om du som en tränare har hand om ett klubblag och har hyfsade ekonomiska resurser då kan du helt enkelt plocka bort en spelare du inte tycker håller och bara köpa in en ny spelare på den positionen. Men när det kommer till ett landslag då handlar det om att bygga en spelare, det vill säga de får göra misstag men de måste känna att de har förtroendet. Jag tror inte att grundproblemet ligger hos Mikael Antonsson och Andreas Granqvist egentligen att försvarsspelet har sett ut som det har gjort under ganska lång tid nu. De är inte några fantastiska mittbackar, men de har ju sett ut som amatörer för att de har blivit helt övergivna när vi åker på omställningar eller när motståndaren kommer loss på kanterna. Och därför vill jag hävda att det ser ut som det gör i försvaret det ligger på Hamréns bord. Och vart jag ville komma tidigare i inlägget var att Hamrén förlitar sig mest på att han har en världsspelare i Zlatan Ibrahimovic, men han har glömt bort att en spelare gör inget lag utan varje lagdel måste fungera vilket inte har varit fallet här. 

 

 

Det som gör att jag tror att Hamréns dagar som svensk förbundskapten kan vara räknade är att han vägrar att göra en generationsväxling på allvar. Oviljan att släppa fram yngre spelare är för mig riktigt oroväckande. Ett exempel, jag kan förstå att John Guidetti inte var aktuell för landslaget så länge han tillhörde City och spelade reservlagsfotboll. Men när han väl lånades ut till Celtic och fick speltid och dessutom gjorde en hel del mål varför fick han inte chansen då?. Nu har han kommit till Celta Vigo och är visserligen inte helt ordinarie men han har ändå fått sina inhopp och han spelar i ett lag i en liga som många inom fotbollsfolket hävdar är världens bästa. Men på presskonferensen har Hamrén sagt att Guidetti är minsann inte aktuell för att starta i någon av kommande matcher. Om Hamrén nu har så låg tilltro till John Guidetti varför tar han då ens ut honom om han ändå inte är aktuell för mer än 5 minuter borta mot Lichtenstein? Han är ingen duvunge längre, utan han är 23 år och han är ju så redo man kan bli för att få en ärlig chans i landslaget. Vi såg under U21 EM som slutade med ädlaste valör att Guidetti inte bara är en poängspelare utan han kan ta på sig ett ledarskap och vara den som står upp när det blåser på toppen och får med sig resten av laget att visa en bra attityd. Anton Tinnerholm har haft en riktigt fin positiv utveckling sedan han kom till Malmö från Åtvidaberg. Han är utan tvekan en av Allsvenskans bästa ytterbackar, han har till och med visat att han uppenbarligen håller på Champions League nivå och då är det ju inte så att han har fått möta några skräplag utan vi snackar lag som Juventus, Real Madrid och PSG. Hade det inte varit för att Emil Forsberg blev skadad hade Tinnerholm varit utanför landslagstruppen. I min värld är det inte klokt hur man kan föredra en Pierre Bengtsson på högerbacken som har stora problem på den positionen före en Anton Tinnerholm som bara går från klarhet till klarhet i Malmö. Då Martin Olsson inte är en typisk ytterback i ett 4-4-2, varför inte flytta över Pierre Bengtsson på vänsterbacken så att Tinnerholm får plats i fyrbackslinjen? Det är en enkel justering som Hamrén borde kunna göra men han har inte gjort det än så länge. Samma visa när det gäller mittfältet, att föredra en gammal Kim Källström som har passerat bäst före datum och en Sebastian Larsson som rätt ofta sitter på bänken i Sunderland på en av kanterna det är för mig att begå tjänstefel. Och i min värld ska man inte få komma undan med tjänstefel och det är frågan om Hamrén blir undantaget som bekräftar regeln. 

 

 

För att återkoppla till det jag nämnde i början och för att försöka knyta ihop säcken vill jag säga följande. Det var bättre förr är en klyscha som brukar användas så fort det går lite trögt, och jag kan tycka att den klyschan används lite för ofta. Men under Lagerbäcks styre kände jag en glöd och ett engagemang för landslaget som jag inte har upplevt att jag har haft på under Hamréns styre. Han tog oss till EM i Ukraina 2012, men gjorde vi ett avtryck? Spelade vi en fin fotboll? Kan vi se tillbaka på det mästerskapet med stolthet? Svar nej. Det har bara blivit sämre och sämre under Hamréns ledning och jag tycker att lyckas vi inte ta oss till kommande EM då är ett skifte helt på sin plats. Nu blir jag återigen lite bitter men helt ärligt tycker jag att Hamrén har börjat bli lite av en parodi på sig själv under den senaste tiden. Hur smart är det att gå ut på en presskonferens och hävda att man är nöjd med den senaste landslagssamlingen när man har torskat mot Ryssland och Österrike i två helt bedrövliga matcher?. Hur smart är det att redan på presskonferensen meddela att John Guidetti är inte aktuell att starta mot Lichtenstein? Vad ska vi med träningar till om Hamrén redan har bestämt sig när han tar ut truppen vem som ska starta och inte starta? Och att tala sig varm om att visa "Shining" och visa mod allt vad han nu brukar prata om när man när det väl kommer till kritan går ut mot Ryssland på bortaplan och mer eller mindre backar ner i knät på Andreas Isaksson och inte är ett dugg intresserade av att försöka vinna matchen? Och varför är det så förbannat svårt att göra den där generationsväxlingen som svensk landslagsfotboll suktar efter? Listan kan göras lång på konstiga laguttagningar och märkliga citat från Hamrén under det senaste året och jag skulle bli duktigt förvånad om Sverige inte går in i kvalet till VM i Ryssland med en ny förbundskapten. Vare sig om man vill det eller inte, men det är nog på sin plats att byta ut Hamrén, hans tid som förbundskapten lider mot sitt slut. 

 

 

Då har det blivit dags att titta till läget ute i fotbollseuropa och den här gången blir det fullt fokus på Liverpool. Tanken var att jag för en gångs skull skulle skriva om Manchester Citys överkörning av Newcastle igår eller några rader om Arsenals mycket fina insats mot Manchester United. Men den här gången blir det bara Liverpool fokus och det finns anledningar till det. 

 

 

För under kvällen kom beskedet efterlängtat eller inte beroende på vart man som Liverpoolsupporter står någonstans. Liverpool har till slut kickat Brendan Rodgers. Och jag är öppen med vart jag står någonstans, och ni som följer bloggen och följer mig i sociala medier vet vad jag tycker om Rodgers. Givetvis tycker jag att det var helt rätt beslut av ägarna att till slut göra den här förändringen. Det är klart att oron finns alltid över att ägare envisas med att hålla fast vid en tränare trots att han gång på gång visar att han inte räcker till och är fel person att leda klubben. Och efter att vi torskade med 6-1 mot Stoke på bortaplan i fjolårets säsongsavslutning och Rodgers ändå fick vara kvar, då blev jag ju orolig över hur länge han skulle tillåtas att hålla på med sina experiment. Men under den senaste tiden har det ändå skickats ut små signaler om att slutet för Rodgers började närma sig med stormsteg och det är framförallt 3 konkreta saker jag tänker på. Dels Rodgers uttalande efter att vi blivit bortkontrollerade i en för övrigt usel fotbollsmatch borta mot Manchester United då han gick ut och pratade om att vi måste jobba ännu hårdare på träningarna och visa karaktär och allmänt svammel. Sedan hade vi nyligen en match i ligacupen mot Carlisle där vi visserligen vinner, men vi gör det efter straffar efter att inte ha kunnat kontrollera bort ett mittenlag i League 2. Och slutligen har vi Rodgers uttalande efter segern mot Aston Villa med 3-2 där han började prata om att han är helt rätt man för klubben och att det skulle pågå någon sorts kampanj mot honom. De kängorna han delade ut via medierna tycker jag tyder på att Rodgers kände att han var på väg bort och nu var det dags att slåss med näbbar och klor för att försöka rädda sitt jobb. 

 

 

Det är klart att Rodgers inte får sparken på grund av dagens derby mot Everton som slutade 1-1. Jag har varit inne på det här vid flera tillfällen under ganska lång tid nu att det handlar inte om enskilda matcher eller om enskilda spelare utan det här har handlat om en helhet och Rodgers har inte varit i närheten av att sätta helheten. Jag förstår de som är anhängare av Rodgers och att det finns röster som tycker att Liverpool ska stå för kontinuitet och långsiktighet, i den bästa av världar ska det givetvis vara så. Men nu lever vi i en fotbollsvärld där 3,5 år är ganska lång tid för en tränare att sätta sin prägel på ett lag. Och jag köper inte snacket om att Rodgers inte har fått chansen, han har verkligen fått chansen och han ska vara glad över att han överhuvudtaget fick vara kvar över sommaren. När tappade jag förtroendet för Rodgers då? Precis som med alla tränare tycker jag att de är värda att få chansen att visa vad de går för och så tyckte jag även var fallet med Rodgers. Men det var efter förra säsongens match mot Leicester på hemmaplan som jag tappade allt förtroende för vår nordirländske vän. På bara några minuter tappade vi en 2-0 ledning mot dåvarande jumbon Leicester, och då började jag känna att nej nu får det vara nog det här kommer Rodgers aldrig att få ordning på. Och mycket riktigt så har Rodgers inte lyckats få ordning på det här laget sen dess. Han kom till Liverpool med en spelidé om att vi skulle spela en passningsorienterad fotboll med väldigt offensiv backlinje. Året efter var det bara kontringsfotboll och under år 3 kändes det som att han bytte taktik och formation lika ofta som jag byter kalsonger. Det som gör att Rodgers nu får lämna sin post handlar enbart på grund av att han har tappat bort sig själv. Jag tycker inte att han kan peka på att jag fick inte den spelaren eller jag fick inte säga mitt när det gäller spelarvärvningar. Visserligen är det uppenbart att övningen med att ha en transferkommité inte har fungerat väl och det är nog dags att ta en titt på om den verkligen behövs. Men det har varit uppenbart under de här 3,5 åren att kommitén och Rodgers har haft väldigt olika syn på vilka spelare som ska värvas in. Men det är inte så att Rodgers har haft för lite att säga till om när det gäller spelarvärvningarna, snarare tvärtom i varje fall om man ska tro på det han säger själv att han har haft sista ordet. Men grejen är att ska du vara både tränare och leka lite sportchef då måste du vara säker på vad du gör och ha en tydlig plan för de spelare du plockar in. Lazar Markovic är en väldigt spännande spelare, men han fick under Rodgers tid mest spela på kanten som ytter och ibland som wingback och det är ju inte hans position. Balotelli värvas in för visserligen billiga pengar och då är väl inte pressen på att spela honom lika stor men när han väl fick spela fick han spela som ensam striker vilket är helt fel då det inte är så han ska användas. Och det här eviga hattandet med formationerna och i synnerhet i backlinjen gjorde ju att man som supporter blev så less på eländet att man nästan funderade på om det var värt att bry sig. Det råder givetvis olika åsikter om Rodgers insatser i Liverpool och det respekterar jag, men jag vidhåller min uppfattning om att Rodgers tappade bort sig själv under de här 3,5 åren och det blev hans fall till slut. Visst det var mycket nära att han vann ligan när laget exploderade under våren 2014, men som sagt det var Luis Suarez som var hjärnan bakom den succén det var inte Rodgers som stod där med trollstaven och gjorde något magiskt med laget. Och nära skjuter ingen hare, det är någonstans där jag landar såhär med lite perspektiv på våren 2014, små marginaler javisst men återigen nära skjuter ingen hare. 

 

 

Nu ska det såklart bli väldigt spännande på vem som tar över och ska försöka få laget på fötter igen. Det som blir viktigt är att anställa en tränare som både klarar av att träna laget men som har koll på transfermarknaden och vilka spelare som passar in hos oss. Men den absolut viktigaste egenskapen som jag vill att Rodgers efterträdare ska ha det är att han ska vara tydlig med vilken fotboll han vill spela. Det måste vara tydliga linjer i hur vi ska spela, därför vill jag ha en tränare som håller fast vid någonting men som samtidigt kan vara flexibel om situationen skulle bli ännu mer allvarlig. Det är klart att det går att rabbla upp kandidater som skulle kunna ta över men det avgörande är givetvis hur rimliga alternativen är. Det är klart att det kittlar oerhört mycket att ta in Jurgen Klopp. Jag har respekt för det han gjorde med Dortmund då han tog över ett lag i kris men han lyckades ta de till 2 ligatitlar och 1 Champions League final, och med små medel dessutom och det ska han ha all heder för. Det jag gillar med Klopp är att han gillar att spela med hög press likt det offensiva försvarsspelet som Juventus spelade med när Antonio Conte där. Sedan hade Klopp problem med att föra matcher under sin tid i Dortmund också, men jag tror absolut att han skulle kunna gå in och styra upp backlinjen vilket gör att vi skulle kunna utnyttja vårt omställningsspel på ett bättre sätt. Walter Mazzarri har också varit en kandidat som det snackats lite om även om det verkar som att han kan vara på gång till Sunderland istället. Men jag kan lite kort nämna vad jag tycker om Mazzarri. Jag tyckte att han gjorde ett ganska bra jobb med Napoli, då han bland annat tog de in i Champions League och man var uppe där och snurrade en vända och mötte Chelsea bland annat men åkte ut. Visserligen klarade Napoli inte av att spela på flera fronter då klubben var inte riktigt formad och Mazzarri var inte van vid situationen. Men min samlade bedömning är ändå att Mazzarri gjorde ett fint jobb med Napoli, och därför tycker jag att det vore spännande att se honom i Liverpool. Carlo Ancelotti har också varit uppe på tapeten. Att Ancelotti nämns som en potentiell Liverpooltränare är för mig väldigt stort då jag har stor respekt för honom som tränare. Det är bara att kolla på hans titlar, det är få tränare i världen som kan stoltsera med de titlarna han har tagit. Däremot kan jag känna att Ancelotti är en tränare som är bra på att förvalta ett bra material som redan finns på plats, med andra ord Ancelotti skulle förmodligen gå in och göra 2 säsonger kanske för att sedan dra vidare. Skulle Klopp ta på sig det här mycket ärofyllda uppdraget då tror jag att han skulle gå all in för att sitta på sin post i minst 5 år om inte ännu mer till och med. Jag håller nog fast vid att Klopp ändå är mitt förstaval, det kan vara första och kanske sista chansen att få honom att ta ett tränarjobb i Liverpool och den chansen tycker jag inte att vi ska bränna. Självklart kommer vi inte gå att vinna ligan i år om Klopp skulle ta över, men jag tror att han har passionen och framförallt kunskaperna för att kunna göra ett riktigt bra jobb hos oss. Om han kunde ta Dortmund till 2 ligatitlar och 1 Champions League final så kan han definitivt kunna lyfta Liverpool tillbaka till den övre halvan av Premier League. Jag tror även att Frank De Boer skulle kunna vara en potentiell efterträdare, och jag är inte helt främmande för att ge honom chansen också. 

 

 

Det blir spännande att se vem som tar över, det är med stor förväntan och med skräckblandad förtjusning som jag ser fram emot den närmsta veckan. Jag vill summera dagens inlägg på det här sättet. Med Rodgers fanns det ingen ny nivå att ta av, jag tycker att det har varit tydligt under så lång tid att han har kört fast. Laget har underpresterat grovt och Rodgers har inga svar på hur problemet ska lösas, utan han har bara fortsatt med att hatta med formationerna och vilka spelare som ska in i elvan. Rodgers övertro på sig själv blev till slut hans fall och det går inte att klaga på att han inte har fått chansen. Han har fått både en och två och kanske till och med en tredje och en fjärde extra chans på sig att få ordning på laget men han har inte alls tagit till vara på den möjligheten. Den bedrövliga matchen mot Carlisle i ligacupen 3-0 förlusten hemma mot West Ham med den usla säsongsavslutningen med i beräkningarna tror jag fick våra amerikanska ägare FSG att till slut sätta ner foten och ta till åtgärder, och den åtgärden blev mycket väntat att plocka bort Brendan Rodgers. Vad Rodgers hittar på i framtiden det bekommer mig inte så värst mycket, jag är bara lättad över att han nu har fått sparken. Nu sitter vi här med facit i hand, och jag står fast vid att Rodgers inte är en fantastisk tränare men framförallt han var inte rätt tränare att träna Liverpool och jag är tacksam och lättad över att FSG till slut även insåg detta faktum. Det blir spännande att se vem som tar över, men jag vet vem jag vill ha. Klopp till The Kop säger jag. Med röd keps såklart.