sportviktorn

 

Den här gången tänkte jag att jag bara skulle köra lite friåkning när det gäller vad jag vill prata om vad som hänt i helgen på fotbollsfronten. Det har hänt en del intressanta saker med en del fina matcher att titta på. Personligen var det väl kanske inte den bästa fotbollshelgen, eller ja det beror på hur man ser det. Jag är väl inte helt nöjd med hur mina favoritlag presterade. Men jag tänkte jag skulle skippa att ha mina favoritlag i fokus den här gången, jag känner att det är dags att uppmärksamma lite annat som hänt i helgen istället.

 

 

Alldeles nyss såg jag Il derby della Lanterna och då vet ni att det handlar om derbyt mellan Genoa och Sampdoria. Italiens hetaste derby enligt många och jag håller helt med om det. Det är också Italiens vackraste derby skulle jag vill hävda, till och med vackrare än ett Romderby även om det är många som inte håller med mig om just den åsikten. Hur var själva matchen då? Jo då jag tycker att det var stundtals en ganska trevlig match. Kvalitén på spelet var kanske inte den bästa alltid men det var hårt och det var intensivt. Jag blev förvånad över att båda lagen spelade så fysiskt som de gjorde, det var längesen jag såg en match i Serie A vara så fysiskt tuff. Men det smällde rejält i närkamperna och det var nästan befriande att se. Tänk om Italiens landslag kunde spela sån här fotboll oftare som Genoa och Sampdoria visade upp ikväll, då tror jag att Italien skulle lyckas bättre än vad de har gjort i de senaste två världsmästerskapen. Problemet är att det tar på krafterna att spela så fysiskt som Genoa och Sampdoria gjorde. Offrar man så mycket energi fysiskt och i närkampsspelet då innebär det att när man väl ska göra någonting med bollen som kräver hög kvalité då är det svårt att kunna utföra just detta. Det jag kunde sakna i bägge lagen var att man utnyttjade inte någon av sina kanter tillräckligt mycket. Och i dagens fotboll är kantspelet väldigt avgörande i och med att ytterbackarna är så offensivt lagda och bidrar mycket framåt och är en stor tillgång offensivt. Jag blev lite besviken på både Genoa och Sampdoria, jag tycker att de kunde ha tagit till vara på kantspelet lite mer än vad man gjorde. Nu blev det mest spel på det centrala mittfältet och det var en del långbollar som slogs upp mot forwards. Det är ingen dum idé att slå långt ibland, men då måste ju kvalitén på långbollen vara mycket bättre än vad Genoa och Sampdoria lyckades leverera. Matchen var ändå mestadels som ett parti schack, två lag som mest väntade ut varandra och inte riktigt ville ta några risker. Det var ingen totalfotboll direkt som spelades om man säger så. Men är det något italienska lag är bra på så är det att klara av det taktiska när det gäller defensiven. De är enormt skickliga på att täcka alla ytor och de är väldigt säkra i positionsspelet. Skillnaden mellan toppklubbarna i Italien och de något sämre lagen är att toppklubbarna har spets och lite mer att ta av än vad de övriga klubbarna har. Visst, tittar man spelare för spelare så finns det förmodligen mer kampmoral och vilja i Genoa och Sampdoria än vad det gör i Juventus och Roma. Men om vi vänder på det om man skrollar igenom trupperna hittar man inte riktigt de där stora spelarna (inte fysiskt stora) som kan luckra upp ett försvar eller slå den där sista avgörande passningen i djupled som friställer en anfallare som kan gå in och avgöra matchen. Att matchen avgjordes på en fast situation var inte så konstigt. Spelet var inte det bästa från något av lagen och då blir fasta situationer väldigt viktigt. Gabbiadini var det som fick en panna på en frispark som slogs inåt skruvad från höger och det blev matchens enda mål. Det känns som att jag har sett liknande Genoaderbyn förut där matchen har stått och vägt väldigt länge och det har varit 0-0 långt in i matchen och så har något slumpmål åt ena eller det andra hållet avgjort tillställningen. Mycket riktigt blev det en favorit i repris även ikväll och den här gången var det Sampdoria som drog vinstlotten. Jag ska inte säga att Sampdoria vinner välförtjänt för jag tycker som sagt att lagen tog ut varandra lite och ett tag lutade det åt 0-0 men även om matcher kan vara tillknäppta kan det ändå dyka upp en målchans ur ingenstans som det gjorde ikväll. Sen blir jag alltid glad när derbymatcher avgörs sent då jag tycker att derbymatcher förtjänar aldrig att sluta 0-0, men det kanske är något jag bara fått för mig. Om jag ska lyfta fram en spelare i respektive lag tycker jag att det är kul att se en sån som Okaka i Sampdoria. Jäkligt roligt att se att han gör nytta för ett lag. Han har ju haft en lite krokig karriär som tagit lite olika riktningar, han har varit i en del klubbar i bland annat Roma och Brescia för att nämna några. Numera är han i Sampdoria och gör det bra, han gjorde ett riktigt klassmål för ett tag sen och nu skäms jag lite över att jag inte kommer ihåg vilket lag Sampdoria mötte i den matchen men han gjorde ett drömmål i varje fall. Han har egentligen allt som krävs för att vara en riktigt bra spelare i Serie A och kanske till och med spela i någon av storklubbarna i Serie A. Han har både fysiken och snabbheten för att kunna mäta sig med de riktigt stora spelarna i ligan. Gör han det riktigt bra fortsättningsvis då ska nog Sampdoria vara glada om han blir kvar i klubben, för det är en spelare som jag kan tänka mig att många klubbar letar efter. När det gäller Genoa är det oundvikligt att inte ta upp Alessandro Matri. Jag ska bara lite kort nämna det att jag tycker det är kul att han får ett inhopp i en sån här viktig match. Jag tyckte han var bra i Juventus men konkurrensen blev för stor helt enkelt till slut när Juventus hade ett överflöd av anfallare i truppen och då var det dags för Matri att flytta vidare. Sen hamnade han i Milan och gjorde ingen succé där, där det bara blev 1 mål i den rödsvarta tröjan. Efter det gick flyttlasset till Fiorentina och numera är han i Genoa. Men det var inte Matri jag skulle prata om egentligen utan jag vill prata lite om Perin. Vem är då Perin? undrar ni säkert. Mattia Perin är målvakt i Genoa född 1992, han gjorde en riktigt bra säsong i Pescara när de var uppe i Serie A men som lag höll inte Pescara och åkte ur direkt. Numera håller Perin till i Genoa. Jag tycker att han är en spännande målvakt på så sätt att han erbjuder riktigt vassa räddningar som inte den medelmåttiga målvakten erbjuder. Han kan göra riktigt avancerade och spektakulära räddningar ibland vilket räddade många poäng för Pescara när han var där och även nu i Genoa. Och jag är väldigt imponerad av hans spel i luftrummet, det är få målvakter som har en sån tajming i luftrummet som Perin. Varje gång det kommer ett inlägg då är han där och plockar ner bollen. Buffons fotbollskarriär lider mot sitt slut det är bara att konstatera även om han fortfarande är en av världens bästa målvakter. Jag känner att det kan vara dags för Perin att vara med och slåss på riktigt allvar om att ta målvaktsspaden i det italienska landslaget. Gör han det dessutom bra i Genoa under en lång tid då kommer säkerligen någon utav storklubbarna i Italien och England att börja rycka i honom, vilket innebär att han kommer få fler ögon på sig och då ökar chanserna för honom att etablera sig i det italienska landslaget. Mattia Perin född 1992, lägg det namnet på minnet han kan bli hur bra som helst om han får vara skadefri och får spela med rätt omgivning också sånt påverkar ju alltid hur långt du kan nå i din karriär som fotbollsspelare.

 

 

Varför har jag nämnt Albin Ekdal i rubriken? Jo för att Ekdal tidigare under dagen slog till med ett hattrick för sitt Cagliari borta mot Inter. Jag såg inte matchen för jag hade fullt upp med att se en annan match som inte var lika rolig att se på men det är inte den jag ska prata om utan nu ska Ekdal få beröm här. Det är givetvis jäkligt roligt för honom att han får göra hattrick. Jag tycker vi ska passa på att hylla honom för det han presterade idag. Ibland tycker jag att vi svenskar inte är tillräckligt bra på att hylla och berömma spelare när de väl gör något bra ute i Europa. Att göra hattrick mot ett av storlagen i någon av de stora ligorna det är ganska stort faktiskt. Och med tanke på hur disciplinerade italienska lag är, är det extra svårt att göra hattrick i den ligan. Väldigt imponerande att Ekdal lyckades hänga dit 3 mål idag. Det är först och främst kul för Albin själv, men framförallt är det ju precis det här som landslaget och Hamrén behöver. Jag har ju varit inne på det tidigare att det är viktigt att våra landslagsspelare gör det bra i sina klubblag och presterar och får kontinuerlig speltid. Och Ekdal är ett praktexempel på en spelare som har lyckats. Han är tillsammans med Zlatan Ibrahimovic den spelare som i modern tid har lyckats att etablera sig som en startspelare i Serie A och lyckats på sikt. Sen kan man kanske tycka att det bästa kanske hade varit om han blev kvar i Juventus och fick vara med på den resan som det laget gör för tillfället i Champions League och så vidare. Men Ekdal tog en annorlunda väg via Siena, Bologna och numera i Cagliari och han gör det bra. Och jag är förvånad över att han inte har varit ett solklart val i landslaget för emellanåt har det varit lite till och från med att hans medverkan i landslaget. Spelar man från start i en av världens bästa ligor då tycker jag att man är värd att få chansen i en svensk startelva. Mathias Ranegie gjorde mål mot Milan när han var i Udinese och vips så var han med i Sveriges trupp i matchen mot Färöarna borta. Och Ekdal har ju gjort det mycket bättre i Serie A än vad Ranegie lyckades åstadkomma. Med andra ord jag vill passa på att hylla Albin Ekdal en dag som denna. En svensk har gjort hattrick i Serie A mot ett lag som Inter. Det är jävligt stort det får vi ändå lov och säga och jag tycker det är värt att uppmärksamma.

 

 

För att gå över till det motstånd som Ekdal ställdes mot idag då. Jag tycker vi kan prata lite Inter även om jag inte tycker det är så roligt med tanke på att jag är Juventussupporter. Som Juventussupporter har man ett speciellt förhållande till Inter. Inter kallas ju för "Pazza Inter" vilket betyder galna Inter. Och idag kändes det som att pazza Inter var tillbaka igen. 4-1 underläge i halvtid mot Cagliari på hemmaplan, det är verkligen inte okej. Jag är förvånad över att Inter inte riktigt har kommit igång än för jag tycker ändå att det finns en potential i laget. Tittar man spelare för spelare tycker jag att det finns nästan mer potential i Inter än vad det gör i exempelvis Juventus. Skillnaden är ju att Juventus får ut mer av varje spelare än vad Inter får. Jag menar Nagatomo har egentligen de kvalitéer som krävs för att vara en av världens bästa ytterbackar, men han pendlar alldeles för mycket i prestation för att vara en av de absolut bästa ytterbackarna i världen. När det gäller just Nagatomo känner jag att han är otroligt bra defensivt fruktansvärt bra defensivt och det känns som att han är på gång offensivt också. Men för tillfället känner jag att han måste få ut mer av sitt spel offensivt för att jag ska hålla honom som en världsback. Inter har fått in en viss Nemanja Vidic i försvaret och det är givetvis en prestigevärvning. Jag håller honom fortfarande som en av världens bästa mittbackar även om han hade en sämre sista säsong med Manchester United men då ska vi komma ihåg att hela Manchester United var ett fullständigt haveri under förra säsongen. Vidic har ju fått en intressant start på sin Serie A sejour, han har hunnit med att bli utvisad och uppträda rätt darrigt i sitt försvarsarbete vilket säkerligen har fått en del Intersupportrar att bli helt knäckta. Men det känns ändå som att det är i Serie A och Inter som hans karriär kan ta fart på nytt. Han är fortfarande en av världens bästa mittbackar och får du igång honom och får honom att växa in i kostymen och han gör ett gediget jobb då kan han vara tungan på vågen i de viktiga matcherna. Och lyckas Vidic komma upp i den form han var i när han var som bäst i United då är det ju en spelare som Inter inte ska ha råd med egentligen. I övrigt finns det intressanta pjäser i Hernanes, Osvaldo man har behållit Palacio och Icardi är en spännande spelare som kan bli bra på sikt. Jag skulle inte vara helt uppgiven om jag var Intersupporter, för lyckas man bara få ordning på samtliga spelare och får de att jobba som en enhet då kan det bli riktigt spännande. Men jag tror inte att de är ett lag för en direktplats till Champions League. Men får de alla pusselbitar att falla på plats och framförallt kommer tillbaka till det här kompakta försvaret som gav de den där historiska trippeln 2010 då man vann ligan cupen och Champions League då ser det ju förbannat intressant ut. Möjligen kan de vara uppe och nosa på en kvalplats till Champions League men det blir tufft för konkurrensen är stor.

 

 

Vi avslutar med att prata lite om John Guidetti. Han är ju en spelare som man verkligen unnar framgång eftersom han har en enorm talang och potential att bli en riktigt bra fotbollsspelare. Men hans karriär har varit lite annorlunda men just nu är han i Celtic efter att det till slut löste sig med att Celtic fick låna honom den här säsongen. Han gjorde mål i skotska cupen mot Hearts och i helgen gjorde han sina första 2 mål i ligan. Precis som med Ekdal är det bra för svensk fotboll att Guidetti får speltid och dessutom får göra mål. För det är klart att man vill se en John Guidetti bredvid Zlatan i anfallet för han är en av svensk fotbolls hetaste talanger. Samtidigt börjar tiden bli knapp, han är lite över 20 år det känns som att nu är det dags att få kontinuerligt med speltid och börja leverera. Man är ju livrädd att han ska bli Sveriges Nicklas Bendtner. Visst alla älskar vi väl Nicklas Bendtner men det är ju kanske inte för att han är en bra fotbollsspelare i första hand utan mer att han är en skön person som bjuder på både det ena och det andra. Men i John Guidettis fall så vill man ju verkligen att han ska lyckas, för som sagt jag hade gärna sett att han startar för Sverige i EM kvalet men då måste han ju få speltid på seniornivå. Samtidigt är jag frustrerad över att han mer eller mindre sitter fast i klorna på Manchester City eftersom han ständigt lånas ut till andra klubbar. Jag har varit inne på det förut, jag börjar bli trött på unga spelare som vid tidig ålder skriver kontrakt med storklubbar som de vet att de inte kommer få spela en minut i. Hade Manchester City verkligen velat satsa på Guidetti så hade det ju inte lånat ut honom för fjärde eller femte gången eller vilken gång i ordningen det nu är utan då hade de väl försökt skola in honom i A-laget nu. Men det blir nästan lite absurt när man ser på Citys anfall idag. Stevan Jovetic är på pappret tredjeval och han är i grym form för tillfället, Agüero har börjat på bänken vid några tillfällen och han är en fantastisk målskytt. Dzeko är en vass anfallare det med och Yaya Touré har vi inte ens nämnt. Det är skönt att Guidetti har ett bra självförtroende och tror att han kan bli hur bra som helst. Det är helt rätt man ska ha inställningen att jag kan bli hur bra som helst det enda som kan hindra mig det är skador eller att det mentala sviker mig. Men när det gäller Jonh Guidetti så känner jag bara, hallå broder ta en minut och se över din situation. Du ska konkurrera med Agüero, Dzeko och Jovetic du kommer inte att bänka någon av dem. Inte ens om det står 6-0 i den 75:e minuten hemma mot QPR inte ens då får du ett inhopp för det är andra spelare som går före. Vad jag menar är att storklubbarna tar in mängder med spelare men gör man sen efterforskningar och tar en titt på hur många som når A-laget så är det ju väldigt få. Jag tror att John Guidetti hade haft en bättre sits idag om han hade blivit såld till Feyennord istället för att bli utlånad. Sen ställde hälsoproblem till det för honom också det ska man väga in också, men jag känner att jag börjar bli trött på unga svenska spelare som kör fast i sin storklubb. Jag tror inte att det är den bästa utvecklingen för den enskilda individen och det är definitivt inte bra för svensk fotboll. Gör som Kristoffer Peterson som gick till Utrecht, en rak övergång från Liverpool. Är du tillräckligt bra och du är 21, 22 år då är det dags för dig att etablera dig inom elitfotbollen du ska inte spela reservlagsfotboll då utan du är ju redo då att inta den stora scenen. Därför är min uppmaning till svenska unga spelare, att tänk efter en vända extra innan du signar ett kontrakt med en storklubb i England exempelvis. Jag vet att det är bra betalt och så vidare och det kan vara svårt att säga nej. Men i det långa loppet är det så roligt att inte vara i närheten av matchtruppen och harva runt i reservlaget och lånas ut till höger och vänster för att sedan komma tillbaka till din storklubb och veta redan innan säsongen drar igång att du kommer inte få spela en sekund A-lagsfotboll? Tänk på det innan ni tackar ja till Liverpool eller Manchester City.

 

 

Det var vad jag hade att bjuda på den här söndagen, ett litet annorlunda inlägg och det är inte omöjligt att jag kommer att behandla den här typen av ämnen lite då och då. Ibland kan jag vara mer intresserad av att diskutera den här typen av frågor än att analysera just matcher även om det är givande och kul det också. Men det som jag nyss gick igenom är det som jag mest har reflekterat över när det gäller just den här fotbollshelgen.

 

Derbydag, Liverpool mot Everton. Tveklöst en av det värsta dagarna för året som Liverpoolsupporter. Det är den dagen du känner på dig att det värsta kommer att inträffa. Du vet innerst inne att det är något individuellt misstag som fäller avgörandet och fiendeland får stå och jubla med sina supportrar. Det finns ingen som helst njutning när det är derbydags. Det är 90 minuters lidande oavsett hur det går. Egentligen är du inte rädd för att tappa viktiga poäng i tabellen när det kommer till derbyn, det är just att det är derby som gör att du fullständigt tappar all glädje till sporten. Den värsta känslan jag känner som Liverpoolsupporter är när vi slår Everton, för då jag precis allt jag kan begära och det kommer att tas ifrån dig förr eller senare. Jag avskyr verkligen derbyn, det är det vidrigaste som finns.

 

 

Hur var då det 223:e Merseysidederbyt? Om vi börjar med den första halvleken tyckte jag att det ändå stundtals såg ganska bra ut. När väl Liverpool lyckas luckra upp ett försvar då är de livsfarliga. Dock är det alltför sällan som Liverpool lyckas med att just luckra upp ett försvar. Återigen tycker jag att det fattas fantasi och inspiration i anfallsspelet, det finns ingen som riktigt tar tag i det när vi möter ett kompakt försvar. Men jag tycker att en sån som Adam Lallana ska ha alla hyllningar han kan få för han har verkligen växt in i Liverpoolkostymen riktigt snabbt. Jag har tidigare hyllat Jordan Henderson för att han löper mycket och bidrar med fart i offensiven. Adam Lallana tycker jag stundtals var fullständigt fenomenal, som den killen bidrar med löpningar offensivt. Jag upplever det som att han har en förhållandesvis fri roll på mittfältet, men det verkar som att han ska vara någon form av länk mellan mittfält och anfall. Idag var han överallt, ena sekunden var han på kanten och nästa sekvens var han inne i straffområdet och vid något annat läge kunde han komma farandes från sin mittfältsposition och försöka trycka dit bollen. Men det räcker ju inte att bara Lallana är på hugget utan hela laget måste vara med och bidra. Och när det gäller offensiven tycker jag att Liverpool hade väldigt svårt att skapa målchanser i den första halvleken. Det fungerade hyfsat fram till straffområdet men där tog det stopp. Den sista passningen sitter inte på foten och det sista inlägget sitter inte på huvudet tyvärr det är bara att konstatera. I pausen hörde jag att gänget i Viasatstudion var inne på att Liverpool kontrollerade matchen. Jag vet inte vilken match de satt och tittade på för jag upplevde det inte alls som att vi hade kontroll på matchen. Det var inte många målchanser i den första halvleken, men när det väl hettade till framför mål när det började lukta målchans då var det Everton som stod för det och inte Liverpool. Det var också alldeles för många gånger som mittfältet kladdade för mycket bollen och så blev det livsfarlig omställning. Och det var rätt ofta som Everton kom loss på våran högerkant, det kändes som att de fick ett litet övertag där. Mirallas var riktigt pigg i matchen så länge han var med och Leighton Baines kom även han loss på kanten vid flera tillfällen. Det kändes som att Liverpool lämnade Manquillo helt ensam med de här två spelarna på sin kant och det är inte det man vill se som supporter. Fotboll är ett lagspel och då gäller det att man samarbetar och är tydlig i kommunikationen. Jag tar den markeringen, gå fram i press för jag täcker upp ytan som du lämnar ifrån dig och så vidare. Men stackars Manquillo blev lämnad ensam på tok för ofta för att jag ska vara helt nöjd med hur vi genomförde den första halvleken defensivt. På vänsterkanten däremot såg det bättre ut men det berodde mest på att Lukaku fick bollar i brösthöjd hela tiden och inte kunde göra något konstruktivt med bollen. Men Moreno hamnade inte lika många gånger i knipa som Manquillo, förutom vid en situation då Lukaku är på väg att komma förbi honom men Moreno drar omkull honom och möjligen är det straff jag vet inte det överlåter jag åt andra att bedöma. En situation som jag däremot har starka åsikter om är när vi har ett skott mot mål och en spelare (vem det nu var) i Everton som likt en volleybollspelare håller upp båda armarna för att skydda sig och därmed gör sig större. Om det inte är straffspark då kan vi ju lika gärna lägga ner handsregeln. Nä juste ja, vi har ju en handsregel men den är fullkomligt inkonsekvent. Ärligt talat vi kan inte ha det såhär längre, domarna måste få tydligare direktiv på när det är straff och när det inte är straff. För jag lovar det kan uppstå en exakt likadan situation åt andra hållet och då är det straff, varför har vi ens en handsregel om den ska vara såhär inkonsekvent. Det blir omöjligt för spelarna att veta när det är straff eller frispark och det är ännu mer omöjligt för domarna att veta när det är straff eller frispark. Ni som är ansvariga för regelverket, jag begär kanske inte längre att det är alltid ska vara straff eller frispark så fort bollen tar på handen men det är dags att förenkla handsregeln. Gör du dig större som Evertonspelaren gör i det läget genom att hålla upp båda händerna och skydda sig då är det straff. Det är inte så att han försöker dra bort händerna, han begår en medveten handling han är där med händerna för att göra sig större. Att det inte är straff är en skam för domarkåren och i första hand för de som styr över reglerna. Ärligt talat nu får det fan vara nog! Vi kan inte ha det såhär längre! Världens största idrott har en regel som är helt inkonsekvent, det är inget annat än ett stort skämt. Tyvärr kommer jag nog aldrig under min livstid få uppleva en tydligare handsregel, frågan är om någon generation någonsin kommer få uppleva en ändring av handsregeln. Fotbollen måste sluta vara konservativ, fotbollen måste kunna vara mer flexibel och gå in och ändra på saker när det är något som uppenbarligen inte fungerar. Men, men handsregeln kan jag ägna ett eget inlägg om det var ett stickspår. Liverpools första halvlek var ändå godkänd, laget blixtrade till ibland men helhetsintrycket är ändå att det är någonting som fattas för att vi ska vara helt nöjda.

 

 

Den andra halvleken blev helt olik den första. Jag tyckte att Liverpool började skruva upp tempot och det gjorde att man kom igång mer offensivt. Sterling började erbjuda fler alternativ i och med att han började ta många löpningar. Lallana var fortsatt aktiv och rörde sig mycket. Markovic har jag hackat lite på i inledningen men jag tycker fortfarande att han ser rätt vilsen ut i allt han gör. Han känns inte riktigt helt trygg med att vara där han är. Det var dock en situation där han kom i en perfekt löpning men han lyckades inte få kontroll på bollen eller hålla balansen för att kunna få iväg ett avslut mot mål. Men där visade han ändå att han kan bli en viktig faktor i Liverpools anfallsspel, men då måste han visa upp den typen av djupledsalternativ lite oftare. Nu har jag inte riktigt någon koll på när Liverpools ledningsmål kom men det var ändå en bit in i den andra halvlekens gång. Skönt för Steven Gerrard att få sätta dit den, han har ju fått en del kritik både av mig och en del andra att han inte sätter dit frisparkarna längre. Men den är välplacerad och tillräckligt hårt slagen för att Tim Howard inte ska kunna parera den. Och att Gerrard får sätta dit den skickar en del signaler till Balotelli att han kommer vara tvungen att bevisa att han är den giftigaste frisparksskytten i Liverpool. Men för tillfället känner jag att Gerrard ska slå frisparkarna och straffarna när han är med. Efter målet kokade Anfield och The Kop skulle bara bära Liverpool till ytterligare en derbyseger och en viktig sådan med tanke på tabelläget. Och det kändes som att ju längre halvleken gick desto mer kontrollerade vi matchen. Det var inte många gånger Everton kom samlade som en enhet med fart mot vårt försvar. Jag har på senare år upplevt Everton som ett lag som har förmågan att etablera långa anfall och vinna andrabollarna och ständigt sätta skräck i vilket försvar som helst. Men det var mest usla bollar ut mot Lukaku, eller ännu mer värdelösa inlägg in mot Naismith som inte kunde göra något åt de inläggen. Och sedan gick vi in på tilläggstiden och Liverpool ska bara knyta ihop säcken och ta 3 enormt viktiga poäng. Och nu är jag ärlig när jag delar med mig av detta, jag sitter på riktigt och tänker vem kommer sabba detta vem kommer att se till att det värsta inträffar. Vips, ett inlägg slås in från kanten och det är Lovren om jag inte missminner mig som försöker nicka bort den. Bollen hamnar rakt i gapet på Jagielka av alla spelare och han får på en träff som är i lika hög klass som den träff Luis Suarez fick till mot Norwich på Anfield förra säsongen. Bollen vrider sig och borrar sig upp via ribban och in i mål och så var den dagen förstörd.

 

 

Hur vill jag då sammanfatta detta? Går det ens? Jag tror inte det, det är så mycket känslor som man sitter här och delar med sig av sina intryck. Samtidigt är det viktigt att låta det komma och låta det flöda, en del har lätt att skaka av sig en poängförlust andra har det inte. Hur man hanterar motgångar är personligt och det finns inga rätt eller fel här. Det är oroväckande att Liverpool inte klarar av att stänga en match för tillfället. Först debaclet i veckan mot Middlesborough då Sterling klantade till det och slog en helt galen bakåtpassning som renderade i att Kolo Toure tvingades kliva in och klippa motståndaren och så blev det straff och kvittering i slutsekunderna. Och idag är det ett inlägg från kanten som bara ska bort till varje pris, men vi får inte iväg bollen tillräckligt mycket och Jagielka får på sin drömträff. Självklart är det ett mål som inte går att försvara sig mot, Mignolet har inte en chans att ta det skottet. Men på sättet Everton tog sig fram till den möjligheten det hade ändå kunnat förhindras. Ett inlägg bör man som mittback resolut kunna styra undan rejält med kraft för att se till att faran är över. Och är man osäker är det ju bättre att ta till fötterna i det läget och skickar man då upp bollen på övre etage ja hellre det än att ge motståndaren ett jätteläge. Sen hade ju ingen kunnat tro att Jagielka av alla skulle få på den där rackarrökaren. Men ändå, målet hade kunnat förhindras och Liverpool borde ha stängt matchen tidigare. Och det är just det som är det stora problemet i Liverpool för stunden. Vi kan bara inte stänga en match det är ju ren fakta. Förra säsongen hade vi inget försvarsspel men vår offensiv utvecklades till ett av Premier Leagues bästa anfallsspel. Då gjorde vi minst 3 mål i varje match under den våren och det är klart att då ökar ju chanserna att vi ska vinna matchen. Men nu när vi inte har samma effektivitet offensivt ja då måste defensiven klicka. Och det är ju bara att konstatera att just nu fungerar defensiven ändå inte. Även om jag tycker att det under stora delar av matchen såg bra ut, Skrtel och Lovren var lite mer beslutsamma i det de gjorde och gick in med den bestämdhet i närkamperna. Men det känns ändå som att när bollen närmar sig vårt straffområde då blir det genast nervöst. Ett annat problem är att Mignolet har också varit ganska instabil under sin tid i Liverpool. När han får göra en straffräddning mot Stoke på slutet då får han självförtroende och då lyfter han till högre höjder. Men när det blir darrigt i försvaret, när Skrtel får för sig att chansspela i brytningarna och när Sakho eller Lovren blir lite väl ambitiösa och ska bara dribbla som sista spelaren där bak då börjar Mignolet darra. Jag upplever inte Mignolet som någon riktig stabil målvakt som kommer farandes i full fart och skriker att det är lugnt jag plockar ner den här bollen. Det känns som att han påverkas enormt mycket av hur hans backlinje presterar. Men som sagt jag klandrar inte Mignolet för hur vi släpper in kvitteringsmålet, det är ett drömmål. Idag var det andra orsaker som gjorde att vi inte vann matchen. Dels att vi inte har förmågan att stänga till matchen och hålla nollan och om vi vänder på det så har vi inte tillräckligt med spetskvalité i offensiven. Vi har inte en Suarez längre som kan avgöra en match helt på egen hand från ingenstans. Balotelli tror jag kan bli en bra värvning på sikt, men fortfarande lyckas vi inte få honom tillräckligt involverad i spelet. Jag har sagt det förr, klandra inte Balotelli för mycket för jag tycker att han har visat en inställning som jag aldrig sett honom visa upp förut i sin karriär. Han lär börja göra mål i ligan snart absolut, men då måste han ju bli mer involverad i spelet och få rätt bollar att jobba med. En annan faktor som gör att Liverpool inte är tillräckligt heta för tillfället är att det känns som att Jordan Henderson börjar komma ner lite på jorden igen. Han är inne i en liten formsvacka för tillfället, han gick ju på rus under våren och var en av Premier Leagues bästa spelare och gjorde precis allt rätt. Idag syntes han inte till så mycket i spelet, det var inte så att jag la märke till honom på något sätt vare sig i defensiven eller offensiven. Jag skulle önska att han tog mer löpningar in i boxen som Lallana gör för då drar han på sig mer markering och erbjuder dessutom fler alternativ offensivt. För att återgå till Balotelli han måste få hjälp, han är beroende av en bra omgivning som hjälper honom i offensiven. Jag tycker att stundtals blev han alldeles för isolerad uppe i anfallet och då är det inte lätt när han får bollen och får fyra motståndare runtikring sig då är det svårt att göra något bra med bollen. Och skulle Henderson börja våga att ta mer initiativ och löpa in i boxen oftare då tror jag att Liverpool skulle börja göra fler mål. Just målproduktionen är något som börjar göra mig riktigt bekymrad. Jag vet att Suarez numera är i Barcelona, jag vet att Sturridge är skadad och att det lär dröja innan han är tillbaka i full form igen. Men jag tycker ändå att han kan kräva mer av Liverpool att de ska kunna skapa fler målchanser i en sån här match och framförallt i och med att det är hemmaplan. Offensiven var våran styrka under slutet av förra säsongen, men nu känns det som att offensiven är ett av våra stora problem för tillfället. Vi gör inte lika mycket mål längre och det är därför vi inte har tagit lika mycket poäng i början av den här säsongen så är det ju. Sen blir det rätt påtagligt att vår trupp ändå är rätt tunn om man jämför med andra lag. Vi byter upp Balotelli i slutet av matchen och slänger in Rickie Lambert. Jag håller med om att Balotelli inte är världens bästa fotbolsspelare och att han kanske inte erbjuder så mycket hårt jobb när han väl är med. Men om man ställer Lambert mot Balotelli är ju Balotelli klasser bättre tveklöst klasser bättre. Och Lambert fick inte alls ut mycket av sitt inhopp, ärligt talat vet jag inte ens om han rörde bollen idag. Och det är meningen att han ska vara vår backup bakom Balotelli och Sturridge. Nu är jag hård igen men jag tycker ärligt talat att den här situationen känns identisk med den situation vi hade förra året när det var Suarez och Sturridge som var våra giftigaste vapen och som backup hade vi en iskall Victor Moses som förstaval att slänga in när det väl var dags för byte. Jag är verkligen tudelad när det gäller Rickie Lambert, jag är inte säker på att han är rätt spelare att ha på bänken och slänga in när matcherna står och väger. De som tvivlar på mina åsikter kring Lambert kan ju ta och se dagens match i efterhand så får ni se hur lite Lambert bidrog med offensivt. Formsvacka på Coutinho tycker jag också att vi bör väga in när vi pratar Liverpool. Han har ju en enorm potential, han har talang för att vara en av världens bästa fotbollsspelare men han har hittills inte fått ut allt av sin potential. Och visst, de gångerna han lyckas dribbla av sin gubbe och när han hittar den där hotande passningen i djupled mot Sterling och Balotelli då ser det intressant ut. Men det är samma ska där det är alldeles för sällan som han lyckas att uträtta någonting riktigt bra på planen. Bakåt däremot tyckte jag ändå att det såg bättre ut i dagens match, det var inte rena hönsgården i straffområdet som det har varit under ganska lång tid nu. På sikt känns det ändå som att Skrtel och Lovren ska spela tillsammans och Sakho och Toure lär ingå i reservplanen. Kanske borde Sakho vara en mer långsiktig lösning med tanke på att han är yngst, men han känns alldeles för överambitiös och kladdar på tok för mycket med bollen för att jag ska känna mig helt trygg med att spela honom i ligan och Champions League kontinuerligt. Jag tror att Brendan Rodgers resonerar ungefär likadant. Det är möjligt att det här var en ren tillfällighet att Skrtel och Lovren stundtals spelade riktigt bra, men jag känner ändå att det är dags att bestämma sig nu för Rodgers när det gäller val av mittbackar. Sen är det väl inget att hymla om att jag hade gärna sett att Liverpool tar in en Mats Hummels i försvaret i januari. Samtidigt måste man vara realist, Mats Hummels är ingen spelare du tar in och spelar lite då och då eller har honom som någon bra backup. Det är en av världens bästa mittbackar och då måste du vara beredd att betala minst en halv miljard för en spelare som besitter de kvalitéer som Hummels har. Nu gled jag in på silly season igen jag har ju lovat att inte göra det för mycket när fönstret är stängt, men det är oundvikligt naturligtvis när jag ser Liverpool spela som de gör nu. Liverpool är ett pågående bygge som långsamt försöker ta steget till att bli en etablerad toppklubb i Premier League och ute i Europa med. Men fortfarande är inte bygget komplett, det saknas fortfarande pusselbitar i det här laget. Vi är inte tillräckligt bra defensivt för att kunna stänga en match och vi är samtidigt inte längre tillräckligt effektiva offensivt för att kunna döda en match genom att göra fler än 1 eller 2 mål. Det är besvärligt att vi lider av just de här problemen, det hade varit lättare om det hade varit någon enstaka detalj som man bara hade kunnat justera lite så det hade ordnat sig. Men jag skulle vilja säga att det är lite av ett prekärt läge som vi har hamnat i. Jag tror att när vi väl har fått ihop helheten, när defensiven har satt sig när Lovren och Skrtel känner varandra utantill och när Balotelli börjar få rätt bollar att arbeta med och mittfältet börjar erbjuda alternativ i offensiven då tror jag på oss på sikt. Men det är verkligen på sikt som jag tror på oss, det kan bli riktigt bra. Det viktigaste av allt för mig är inte att vinna ligan, jag vill att vi ska lyckas i Champions League och dessutom bli kvar där. Jag tar hellre 5 raka 3:e platser än att göra som förra året komma 2:a för att sedan missa Champions League spel med bred marginal. Nu har vi slängt bort en del poäng i inledningen och det känns som att nu börjar läget bli allvarligt, nu har vi inte råd längre att tappa för mycket poäng i det läget som vi har hamnat i. Snart går tåget och jag vill inte att vi ska stå kvar på perrongen och missa det tåget som leder oss till Champions League vilket gör att vi får bättre ekonomi i form av fler pengar att röra oss med och därmed kunna knyta till oss riktigt bra spelare. För när Falcao hellre går till Manchester United än till Liverpool det tycker jag säger något om samtiden ändå. Det är mer attraktivt att spela för Manchester United än vad det är att spela för Liverpool. Vi måste etablera oss i toppen av Premier League och i Champions League för att på sikt kunna knyta till oss riktiga världsnamn till klubben. Givetvis är inte den här säsongen körd bara för att vi tappade poäng i slutsekunderna i det här derbyt. Men det kan bli kostsamt när vi summerar säsongen i maj, det är den här typen av matcher som man måste klara av att vinna för att vara med och slåss i toppen och det är bara att konstatera att just nu är Liverpool lite för svaga för att knyta ihop säcken och vinna matcher som står och väger. Än en gång det är inte kört på något sätt, säsongen är lång men det är klart att utgångsläget inför fortsättningen kunde ha varit mycket bättre det är inget att hymla om.

 

Liverpool tog emot Middlesborough i ligacupens 3:e omgång och det skulle bli en promenad i parken trodde nog de flesta. Ett Championshiplag ska i 9 fall av 10 inte ha så mycket att säga till om när de möter ett lag från Premier League. Men kvällen blev inte som Liverpool hade tänkt sig. Resultatet fick man med sig men kvällen blev alldeles för lång.

 

 

Den första halvleken var kort och gott inte så mycket att hänga i julgranen. Liverpool hade svårt att få igång någon form av spel. Det var väldigt stillastående och allmänt trögt anfallsspel. Det kändes som att Liverpool aldrig fick igång det där flytet i passningsspelet som vi såg under stora delar av den sista halvan av förra säsongen. Men vi fick se en debuttant göra sin A-lagsdebut och också göra sitt första mål i sin debut. Jordan Rossiter var det som tog till vara på en retur och kunde placera in bollen i mål. Visserligen är det en liten målvaktstabbe men det är ändå påpassligt av Rossiter att vara där och hugga på returen. Att Rickie Lambert borde ha gjort mål i situationen innan är en annan femma. Målet kom efter bara 10 minuters spel och då trodde nog jag och många med mig att Liverpool skulle komma igång på allvar. Men efter ledningsmålet upplevde jag det som att laget gick ner i standard något rejält. Jag saknade lite beslutsamhet i det Liverpool gjorde, det var flera situationer som kunde ha lösts på ett annat sätt än vad det gjorde. Ett exempel, Lazar Markovic fick ett läge då han kunde ha skjutit men istället försöker han sig på en extra fint eller så försöker han att hitta någon att passa. Istället för att testa avslut och avsluta anfallet så tvekar han för mycket och då blir det inte bra och då kan istället moståndaren ställa om. Som tur är har inte Middlesborough den kvickhet och tekniken för att kunna utnyttja Liverpools slarv. Hade motståndet varit Chelsea eller Manchester City är jag övertygad om att det inte hade blivit någon rolig kväll för Liverpool. För att summera den första halvleken, det var tempofattigt och ingen riktig beslutsamhet i passningsspelet.

 

 

Den andra halvleken började inte mycket bättre. Den inleddes med att Middlesborough kom till skott redan efter bara några sekunder. Då kan jag känna att Liverpool, vad fan var med lite nu va matchen är igång igen. Stå inte och sov det är det jag vill ha sagt. Precis som i den första halvleken tycker jag att Liverpool inte var tillräckligt beslutsamma på planen för att jag ska vara helt nöjd. Det var många spelare som underpresterade och som inte alls kom upp i en bra nivå. Jag tycker det är ganska talande att den som var bäst på planen ikväll det var debutanten 17-årige Jordan Rossiter. Inte bara för att han gjorde Liverpools mål i matchen, utan för att han också visade upp ett hyfsat bra passningsspel. Han stressade inte iväg bollen så fort han fick den utan han tittade noga upp och kollade efter vart har jag mina medspelare och vad är bäst för laget i det här läget vem ska jag passa. Hade fler spelare implementerat Rossiters passningsspel då är jag övertygad om att den här kvällen inte hade behövt bli så lång. När det gäller själva offensiven tycker jag fortfarande att Liverpool har det i sig. Stundtals visar man upp vissa drag av vårens anfallsspel men det är alldeles för sällan som man verkligen får till det. I den andra halvleken försökte man skruva upp tempot och det lyckades stundtals men det var verkligen under små perioder i halvleken som tempot var högre. Jag börjar bli tjatig i det här sammanhanget men det beror på att jag ser så mycket fotboll att man nästan blir lite tjatig. Det viktigaste är att du har fart i det du gör, du kommer ingenvart om du inte har fart på bollen. Gör du som Liverpool gjorde under större delar av matchen, har du ett passningsspel som saknar tempo då är det lätt att försvara sig. Då är det bara för motståndarna att ligga rätt i positionsspelet och täcka av alla ytor. Och har du inte tillräckligt med rörlighet i anfallsspelet då blir det sällan bra, då kan motståndaren enkelt skicka bort inlägg från kanten eller blockera halvdana skott utanför straffområdet. En röd tråd genom matchen inklusive förlängningen var att Liverpool saknade fart i spelet, det hände för lite helt enkelt. Sen ska vi ge cred till Middlesborough de gjorde en fantastisk insats, de offrade sig för varandra och visade upp ett stort hjärta i denna match. Men Liverpool kunde ha gjort det mycket svårare för Middlesborough. Hade Liverpool visat upp det spelet man hade mot Tottenham då hade det inte behövt gå till förlängning och straffar.

 

 

För att gå in på enskilda omdömen när det gäller spelarna. Brendan Rodgers valde att ställa upp ett något reservbetonat lag men det var ändå en del spelare från ordinarie laget som var med. Men Jordan Henderson och Steven Gerrard vilades vilket var klokt av Rodgers med tanke på att det stundar ett derby mot Everton på lördag. Mignolet stod i mål som vanligt och jag kan känna efter att ha sett honom mot West Ham att det är dags för Liverpool att ta in en målvakt som kan konkurrera på allvar med Mignolet om målvaktsspaden. Liverpool skulle må bra av att ha två bra målvakter. Mignolet behöver bli sporrad till att prestera bättre, han behöver en konkurrent som håller måttet och som skulle kunna gå rakt in i Premier League och Brad Jones gör ju inte det. Vi får se vad som händer på den fronten, men jag hade inte haft något emot att ta in en Victor Valdes bara för att öka konkurrensen och få Mignolet att vilja prestera bättre. Backlinjen bestod av Manquillo, Toure, Sakho och José Enrique. Jag är glad att se att Rodgers snabbt slopade experimentet med trebackslinje som han använde sig av efter att ha hamnat i tidigt underläge mot West Ham senast. Då valde han att spela med Skrtel, Lovren och Sakho i en trebackslinje. Tre backar som verkligen inte håller för att spela i en trebackslinje. Ska du spela med en trebackslinje då måste du ha en riktig chefsgeneral som verkligen är en gigant i mitten av backlinjen som tar hand om alla nickdueller och närkamper i övrigt. Du behöver ha en bolltrygg mittback som är bekväm med att ha den och styra och dirigera backlinjen. Du behöver ha ytterbackar som klarar av både offensiven och defensiven och de ska vara extremt snabba och uthålliga. De här egenskaperna som jag räknade upp har varken Skrtel, Sakho eller Lovren. Så nej Rodgers jag har fullt förtroende för honom men det där med trebackslinje är bara att slopa. Det finns en anledning till att det är få klubbar som spelar med trebackslinje för de har inte materialet för det. Och Liverpool har definitivt inte materialet för att köra med en trebackslinje över en hel säsong. Toure och Sakho som mittbackspar låter ju väldigt riskabelt och det var det också. Både Toure och Sakho tycker jag har fortsatt dålig tajming i det de gör. Toure känns som att han tvekar i vissa situationer att gå in rejält i duellen och Sakho känns mest klumpig. Sakho har en förmåga att bli lite väl ambitiös vid svåra situationer. Istället för att skicka iväg bollen upp i banan eller skicka upp den på läktaren så ska han försöka spela sig ur situationen. Det fanns en situation då han på marginalen lyckades finta bort en motståndare, hade han inte lyckats med det hade det varit ett friläge och ett givet mål förmodligen. Jag förstår verkligen inte storheten i Sakho. Antingen är det jag som är trög eller så är Sakho överskattad som fotbollsspelare, jag tror på det sistnämnda. Jag håller honom inte som en av världens bästa mittbackar som en del gör, jag skulle kunna räkna upp 5 mittbackar som är bättre än honom. När det gäller José Enrique är jag lite kluven när det gäller honom. Visst han gör alltid sitt jobb, han viker aldrig ner sig. Hans styrka är att han kämpar och att han läser spelet väldigt bra, det är sällan han går fram och tokchansar på en boll utan går han in i en duell har han ofta full kontroll på situationen. Men jag känner samtidigt att han har inte riktigt den där farten i löpstegen som jag tycker att Moreno har. Enrique är starkare än Moreno både bildligt och bokstavligt talat och han gör säkert mest nytta i Liverpool när det blir mycket kamp som det blev ikväll. Men i matcher där det böljar och det gäller att vara konstruktiv och spela en mer teknisk och fartfylld fotboll då hade jag valt Moreno på vänsterbacken alla dagar i veckan. Moreno är på väg att växa ut till en riktig favorit hos mig och jag tror att han kommer att göra det riktigt bra i år om han bara får det fulla förtroendet från Rodgers. Enrique kan jag tänka mig att spela i cupmatcher men Moreno ska spela i ligan och i Champions League det råder det inget snack om. Manquillo tyckte jag var sådär ikväll. Jag har känt samma sak där, jag tycker att Manquillo varit mycket bättre än Glen Johnson både när det gäller att lägga ner ett hårt jobb för att hjälpa laget. Tappar han bollen då viker han inte ner sig utan han försöker snabbt återerövra den. Han har precis som Moreno snabbheten och tekniken för att växa fram till en av Premier Leagues bästa ytterbackar. Men jag tyckte att han blev lite väl försiktig ikväll, jag vet inte om det var att han hade en dålig dag eller om det var dåligt med självförtroendet efter att ha blivit utbytt senast men jag kände inte igen honom. Han klev inte alls fram lika ofta i offensiven, det var väldigt få löpningar han tog och det gör mig lite orolig. Fyller han på tillräckligt ofta med sin fart och får komma till inlägg med sin högerfot då finns det stora möjligheter att skapa bra målchanser. Jag behöver inte gå igenom spelare för spelare på mittfältet men jag tycker att Lucas gjorde ett gediget jobb. Det är en spelare som jag har varit väldigt kritisk mot under en lång tid nu. Han har ju haft en lite strulig karriär med en del skadebekymmer. Jag har alltid upplevt honom som en spelare som mest lever på att han spelar med stort hjärta, men hur bra är han egentligen som fotbollsspelare där är jag mer tveksam. Men ikväll gjorde han ett bra jobb och skötte sig ganska bra när det gäller passningsspelet. Markovic såg väldigt vilsen ut, ena sekunden var han på högerkanten och nästa stund var han på vänsterkanten. Jag vet inte om det var taktiska direktiv från Rodgers sida till honom, eller så var han bara allmänt förvirrad och visste inte vart han skulle ta vägen. Det såg i varje fall dråpligt ut när han mest flängde omkring på planen och inte riktigt visste hur han skulle förhålla sig till sina lagkamrater. Sterling var som han alltid är lurig i det han gör. Han är en av Liverpools viktigaste spelare och ansvaret på att han ska prestera ökar ju nu när inte Sturridge är med på grund av skada och Balotelli började dessutom på bänken. Jag är glad att Sterling aldrig ger sig, även om han misslyckas med en dribblingsaktion då ger han inte upp utan han fortsätter att utmana och det är bra. Adam Lallana blev rätt mycket involverad i spelet ikväll, jag skulle vilja säga att det var hans bästa match i Liverpooltröjan såhär långt. Gör han sådana här matcher i fortsättningen då finns det hopp om att han kommer att börja göra mål. En som inte hade en lika bra kväll var Rickie Lambert. Det är ju lite av en saga att han är i Liverpool nu som 32 år eller hur gammal han nu är. Han var ungdomsproffs i Liverpool, men blev ratad som tonåring och tvingades till slut lägga av med fotbollen. Han började jobba på en fabrik där hans jobb var att skruva på lock på burkar med rödbetor. Men sedan fick han kontrakt med en klubb i de lägre divisionerna och såsmåningom hamnade han i Southampton där han gjorde succé både i Championship och Premier League och nu är han tillbaka i Liverpool. Vi ska komma ihåg att han är född och uppvuxen i Liverpool så han har ett stort hjärta för klubben och det är klart att det är en dröm för honom att spela i den röda delen av Liverpool. Men för mig är det ilrelevant om en spelare har ett hjärta för klubben eller inte. Det är klart att det är en fördel om spelaren känner någonting för staden och för klubben det är det väldigt få spelare som gör i dagens fotboll som mest handlar om att tjäna massa pengar. Men för mig är det kvalitén på spelaren som är det avgörande och jag tycker mig inte se några riktiga kvalitéer i Rickie Lambert. Han är tänkt att vara Liverpools första gubbe att slänga in när vi jagar kvittering eller ett ledningsmål och då ska han ersätta Balotelli eller Sturridge. Jag kan känna att Lamberts enda chans att få spela mycket i Liverpool är om Balotelli skulle vara mycket avstängd eller skadad, eller om Sturridge skulle fortsätta ha problem med sina skador. Men att Lambert skulle peta någon av Balotelli och Sturridge det ser jag bara inte. Och Rodgers lär ju inte gå över till att köra med 3 anfallare direkt, utan han kommer nog att hålla sig till 2 anfallare när alla finns tillgängliga. Men jag ser inte att Lambert ska kunna vara tungan på vågen när matcherna står och väger det var det jag ville få fram. Han har hjärtat i Liverpool men frågan är hur långt det kommer att räcka. För det går inte alls särskilt fort när han väl får bollen, det går långsamt och ikväll hade han knappt en siffra rätt. Mycket slarv i bollmottagningarna var det från Lamberts sida. Men det är klart att det är väl kul för honom att spela i laget i hans hjärta, men kommer Liverpool att ha någon nytta av honom? Jag är tveksam.

 

 

Jag vill summera det hela med att Liverpool är på väg ner när det gäller kvalitén i prestationen både på kort sikt och på lång sikt. Det känns som att Liverpool borde ha klarat av att avancera från den här omgången relativt lätt med tanke på att motståndet var ett lag från Championship. Men återigen det går för långsamt i passningsspelet. Det känns som att spelarna inte riktigt vet vad de ska göra. Jag tänker inte jämföra med de allra största klubbarna i Europa för det blir nästan lite orättvist lite som att jämföra äpplen och bananer. Men lag som Barcelona, Real Madrid och Juventus de har en tydlig spelidé. Alla vet vad de ska göra, de behöver knappt ha en tränare samtliga spelare vet exakt hur de ska spela. Men i Liverpool känns det som att det är några få som kan hota motståndaren under långa perioder i matcher, men som lag så räcker vi inte till fullt ut. Försvarsspelet var något bättre ikväll, men jag är ändå orolig. Jag vill hävda till skillnad från många andra att försvarsspelet är lika illa som det var under förra säsongen. Oavsett vilka vi spelar med i backlinjen så är det fortsatt darrigt och fullkomlig hallabalo. Lovren har inte levt upp till förväntningarna, Sakho är oberäknelig Toure kladdar lite för mycket med boll och Skrtel tar enorma risker när han går in i dueller. På mittfältet saknas det fortfarande någon som kan fördela bollarna ut på kanterna och till anfallarna. Framåt ser det lite tunt ut, Balotelli har fortfarande inte kommit igång med målskyttet än. Å andra sidan är Balotelli den typen av spelare som är beroende av att ha en bra omgivning som kan ge honom rätt bollar att jobba med. Det är inte konstigt att han gjorde en del mål för Manchester City för då hade han Yaya Toure, Nasri och David Silva vid sin sida. I Milan hade han Montolivo, De Jong och Suley Muntari som alla tre är riktigt bra passningsspelare. Har du inte rätt omgivning runtomkring hamnar du inte i rätt miljö då är det svårt att prestera som anfallare och göra mycket mål. Jag tror att Balotelli kommer att göra fler mål med tiden, men då gäller det att hans medspelare lyckas servera honom bra bollar. För Balotelli kan inte lösa det själv, han är inte en Messi som kan dribbla av 11 man på raken och lägga in den i öppet mål han är i första hand en spelare som ska söka sig in i straffområdet. Adam Lallana kommer nog bli bättre med tiden men kladdar också han lite väl mycket med boll. Lite mer beslutsamhet i det han gör skulle jag vilja se och våga gå på avslut lite oftare. Om vi ska analysera själva laget som helhet tycker jag som sagt att vi är på väg neråt. Att det ska behöva krävas en lång straffläggning för att besegra ett lag från Championship i ligacupens tredje omgång, då har man ju monterat ner en nivå som man har hamnat på. Och att Sterling passar fel i slutet av matchen vilket leder till straffsparken som kostade Liverpool segern efter förlängningen det är ingen slump. Sterling är fortsatt lite orutinerad i de sammanhangen, istället för att skicka ner bollen mot hörnflaggan och låsa fast den där försöker han sig på en för lös passning hemåt och så blir det friläge och Kolo Toure tvingas vräka omkull motståndaren och så blir det straff. Vi kladdar för mycket med bollen och tar så många felbeslut ute på planen att jag tror jag blir tokig när jag tittar på. Jag vet att vi inte är inne i oktober än och vi ska vara försiktiga med att börja prata silly season redan nu, men det är klart att vi behöver värva spelare i januari. Det saknas en spelskicklig defensiv mittfältare och en chefsgeneral i backlinjen. Skulle vi få in de två pusselbitarna då tror jag att mycket är vunnet och chanserna till en topp 4 placering skulle öka radikalt. Men just nu känns det som att vi är tillbaka på den nivå som vi var på när Roy Hodgson och Kenny Dalglish höll i trådarna och vi vill ju inte tillbaka dit. Derbyt mot Everton kunde inte komma i ett lämpligare läge, nu är det dags att tända till nu är det dags att ta tag i det här. Hur bra är Liverpool egentligen? Vad står vi just nu? Är vi på väg att gå i fällan igen och göra en medioker säsong precis efter vi kommit 2:a året innan igen? På lördag kanske några av dessa frågor besvaras.

 

Kalmar tog emot Djurgården inför lite mer än 5000 åskådare. Jag var inte en av de som gick på matchen och med facit i hand är jag oerhört tacksam för det.

 

 

Just nu är det så tungt att vara Kalmarsupporter att det går inte att beskriva. Det är givetvis svårt att analysera hur laget presterar just nu med tanke på att det blir lätt att känslorna tar över helt. Jag ska dock göra ett tappert försök. Jag tyckte att Kalmar ändå stundtals under den första halvleken gjorde det ganska okej. Det har varit flera matcher under den senaste tiden då jag inte har tyckt att den rätta inställningen har funnits där. Spelarna har sett loja och lata ut och inte varit beredd att spela ett uppoffrande spel. Men i inledningen såg det rätt intressant ut. Samtliga spelare visade lite mer attityd i början av den första halvleken. Papa Diouf som jag har berömt på slutet kändes hyfsat pigg, det känns som att när han får bollen då kan det hända någonting spännande. Cesar fick spela från start idag och det var nog många som höjde på ögonbrynen över det valet av Hasse Eklund med tanke på att Cesar varit helt katastrofal sedan han kom tillbaka. Men idag visade han upp lite av den snabbheten han en gång hade, eller fortfarande har beroende på hur man ser det. Han hade några fina vändningar där han lurade skjortan av Djurgårdsspelarna men när det väl kom till den sista avgörande passningen eller ett avslut så var kvalitén inte tillräckligt bra. Det fanns en situation som jag tyckte var ganska talande för vart Cesar befinner sig i sin karriär just nu, han hade en ett mot ett läge på vänsterkanten men han valde att ta en passning hemåt i banan. Hade det där varit den gamle Cesar då hade han förmodligen försökt gå på genombrott direkt. Han är inte den typen av spelare som dribblar av motståndaren det är bara att konstatera. Men då gäller det för honom att vara ett hot för motståndarens backlinje på annat sätt men det lyckades han inte med. I övrigt när det gäller anfallsspelet så fattas det ändå rätt mycket för att jag ska vara helt trygg. Måns Söderqvist som fortfarande ligger på delad tredje plats i skytteligan på 10 mål är inne i en enorm formsvacka just nu. Han kan inte ha rört bollen vid många tillfällen under den här matchen. Han var på tok för lite involverad i situationer offensivt idag. Det känns som att han har tappat stinget helt. Och Pär Ericsson som värvades som någon form av frälsare var det tänkt, men han har inte alls blivit vad vi hade hoppats på. I vissa matcher har han till och med börjat på bänken och jag tror inte det var det som Kalmar hade tänkt sig när de valde att ta in honom. Djurgårdens ledningsmål är inte mycket att säga om, det är en frispark som inte alls är särskilt hård och det var inte särskilt mycket skruv på den. Det är klart att en målvakt ska ta den typen av bollar, nu var det ju otur att John Håkansson som gjorde sin debut idag när Cramer var sjuk och Söderberg var avstängd skulle släppa in sitt första allsvenska mål på det där sättet. Men jag tänker inte gå ut och såga Håkansson vid fotknölarna utan här gäller det att behålla lugnet och försöka vara lite mer nyanserad. Sånt kan hända, alla gör misstag men det var ju otur att det skulle komma i ett sånt här läge när Kalmar är oerhört sårbara vid minsta lilla motgång. Men den första halvleken var rent spelmässigt ändå knappt godkänd, inte fullt godkänd men nästan godkänd.

 

 

Till den andra halvleken då. Ja ni kan ju det här vid det här laget. Kalmar gjorde en förhållande bra första halvlek och man följde upp det med en bedrövlig andra halvlek. Kalmar kom aldrig igång och efter att Djurgården fick sitt 0-2 mål då kändes det som att den här matchen var avgjord. Efter det målet kändes det också som att Kalmar slutade spela. Man gick helt ifrån matchplanen, man började försöka förlita sig på individuell briljans och det håller inte. Det är klart att du vid enstaka tillfällen kan förlita dig på individuella prestationer. Men i det långa loppet är det fortfarande ett lagspel, alla måste vara med och bidra med sitt. Och jag tror jag har varit inne på det här vid tidigare tillfällen men det känns som en lavin när det gäller Kalmar just nu. Det börjar med att någon börjar göra fel och efter det hakar de andra på en efter en och det blir fel på fel och till slut blir det pannkaka av alltihop. Jag har egentligen inte så värst mycket att säga om den andra halvleken rent spelmässigt, men däremot har jag några saker jag vill gå igenom innan jag tackar för mig.

 

 

Det är oroväckande att Kalmar inte tar några som helst steg framåt i sin utveckling. Nu har man helt kört fast i en ond cirkel. Det känns som att precis allt går emot Kalmar för tillfället. Det syns att laget inte mår särskilt bra just nu och något annat vore konstigt. Spelare brukar säga att de inte hänger med vad som skrivs i media, men det är klart att de har lite koll på hur snacket går. Och just nu råder det ganska negativa tongångar kring laget. När man skrollar igenom flöden på sociala medier exempelvis är det riktigt uppgivet och upprört samtidigt. Jag sällar mig till den skaran som är mer uppgiven än upprörd. Det är klart att jag för stunden kan sitta och vara förbannad på laget, men samtidigt försöker jag likt en åsnas envishet hitta lösningar på vårt problem. Det blev väldigt uppenbart i den här matchen att Kalmar har skador på nyckelspelare. Emin Nouri är just nu utanför spel på grund av en skada. När Nouri inte är med tappar Kalmar farten på högerkanten som han bidrar med. Ludvig Öhman har spelat på högerbacken vid några tillfällen men har inte alls kunnat ersätta Nouri på ett bra sätt. Idag fick Mats Solheim spela högerback men det blev inte särskilt bra det heller. Han har ju inte alls samma fart som Nouri har och därför bidrar han med färre löpningar. Och jag tycker att Nouri är en viktig del i Kalmars anfallsspel, han fungerar nästan som en extraanfallare. Han är i sina bästa stunder en av allsvenskans bästa ytterbackar, i lika hög klass med Richardinho i Malmö. På vänsterbacken valde Hasse Eklund att sätta Thorbjörnsson. Thorbjörnsson har spelat där förut och det har oftast gått ganska snett. Samma sak där Thorbjörnsson har inte farten i sina löpningar som gör att han skulle kunna spela i den rollen och göra ett hundraprocentigt jobb. Jag hade nog valt att spela Sebastian Ramhorn vänsterbacken för jag tror att han hade varit ett mer optimalt alternativ, även om jag tycker att han har blandat riktigt bra prestationer med prestationer som varit fullständigt bedrövliga. När det gäller mittfältet är det tydligt att Kalmar saknar en spelskicklig offensiv mittfältare. Ismael vill jag lyfta fram återigen för jag tycker verkligen att det är en underskattad spelare. Han har en passningsfot i samma klass som Sobralense och han har även spelförståelsen för att spela i en bättre liga än allsvenskan. När han försvann har Kalmar tappat mycket kreativitet på mittfältet. Och nu när vi ser hur det ser ut på mittfältet så undrar jag om det var så klokt att sälja Melker Hallberg. Visst det är klart att Melker ville iväg och prova sina vingar och det ska Kalmar inte stoppa honom ifrån, men frågan kvarstår var det så smart att sälja Melker Hallberg med tanke på att Kalmar var i ett läge då det började gå utför? Jag ska inte hymla om att jag har inte varit särskilt imponerad av det jag har sett av Hallberg den här säsongen men jag tror att han hade bidragit med en enorm fantasi på mittfältet. Han är den typen av spelare som har spelförståelsen för att kunna luckra upp ett försvar och jag känner att han hade behövts i dagsläget, möjligen hade det varit ett bättre beslut att hålla lite hårdare i honom. Tobias Eriksson som jag tycker gjort ett fantastiskt jobb stundtals vare sig han har spelat på kanten eller på det centrala mittfältet. Men oj vad han kladdar med bollen stundtals, det är riktigt illa. Idag när han skulle slå en enkel passning på en meter fram i banan slog han den rakt i gapet på en Djurgårdsspelare. Det håller inte om man ska spela på den här nivån, det är för dåligt helt enkelt. Och just passningsspelet är något som vi har tjatat om under väldigt många år nu att det är för dålig kvalité i passningsspelet. Det är inte tillräckligt distinkt, det finns inte tillräckligt med beslutsamhet i passningsspelet för att Kalmar ska kunna skapa mycket målchanser. När Kalmar väl kommer till lägen att avsluta ja då skickar man upp bollen på övre etage. Just nu är det ingenting som fungerar vare sig framåt eller bakåt. Vi har slutat att producera mål mer eller mindre, jag tror vi är uppe i 3 raka matcher utan mål nu med den här matchen inräknat. Och försvaret som jag har hyllat under så många år är numera ett fullständigt haveri. Kalmar har ändå genom åren haft någon form av struktur och skärpa i defensiven vilket gjort att de har kunnat plocka mycket poäng. Men just nu råder det fullständigt kaos i backlinjen. Nenad känns som den stabila, men även han tenderar ju att ryckas med i det här destruktiva spelet då han knappt har en siffra rätt precis som sina övriga lagkamrater. Nu stod inte Cramer idag som sagt på grund av sjukdom, men han har också varit ganska instabil. Jag upplever Cramer som en målvakt som när han känner att backlinjen utstrålar pondus och kontroll då blir han lugn. Men när det blir darrigt och det börjar bli lite kalabalik i allt backlinjen gör då blir Cramer darrig. Jag upplever honom inte som den typen som verkligen är en chef i straffområdet som hoppar upp på ett inlägg och skriker bestämt jag tar den, utan det känns som att han påverkas mycket av hur hans backlinje presterar. Som sagt det fungerar inte vare sig offensivt eller defensivt. Det är oroväckande att samtliga lagdelar fallerar just nu, för hade Kalmar haft ett bra försvarsspel då hade man kunnat luta sig mot det och spelat lite på chans och tagit vara på de möjligheter som motståndaren bjudit på. Men just nu förmår inte Kalmar att kunna skapa någonting på egen hand. Jag tycker det blev extra tydligt efter att Djurgården gjorde sitt andra mål. Det kändes som att spelarna tänkte "Jaha vad gör vi nu?" Och det är riktigt oroväckande att se som supporter. Det viktiga är att du är beslutsam i vad du tänker uträtta på planen, det ska vara fart i det du gör men framförallt vara bestämda beslut. Och jag tycker det är alldeles för många spelare som nästan ser lite rädda ut när de får bollen, jag upplever det som att så fort en spelare får bollen tittar han upp för att kolla var närmaste medspelaren är så slipper jag göra bort mig med bollen i alla fall. Det låter väldigt destruktivt och det är mycket destruktivt. Och jag förstår inte hur spelarna kan se så förvirrade ut när de springer runt därute på planen. Nu var inte David Elm med i den här matchen, men när han och Måns spelar från start tycker jag inte att matchplanen kan bli så mycket tydligare än vad den är. Djupledsbollar helst längst marken på Måns och högre bollar mot David som ska ta ner den på bröstet och fördela vidare eller nickskarva vidare. Men när David och Måns har spelat ihop har de inte alls fått rätt bollar att jobba på. Sedan har Eklund experimenterat lite väl mycket med laget likt Nanne gjorde 2012. Jag tror Kalmar hade gynnats av att ha en tydlig startelva som alltid fick förtroendet, som var ett tydligt förstaval. Då tror jag det är lättare som spelare att acceptera att man har en viss roll i laget. Det är mycket som är fel i Kalmar just nu och det känns som att Kalmar måste avsluta den här säsongen på bästa sätt för att få någon sorts lugn och ro inför nästa säsong. För jag är riktigt orolig inför framtiden. Fortsätter Kalmar prestera såhär så kommer de ju bli totalt uppätna nästa säsong och då blir det respass rakt ner i Superettan så det bara sjunger om det. Det kan tyckas vara lite väl hårda ord, men det är bara att titta på hur Kalmar har spelat sedan AIK borta. Just nu har Kalmar inte ett lag som håller allsvensk nivå. Och då kan man ju ställa sig frågan varför ligger de i mitten av tabellen, ja det beror på att i våras satte de dit chanserna de lyckades vaska fram. Men för tillfället gör de inga mål och gör man inga mål då är det svårt att lyckas. Och gör man inga mål då åker man ur. Nu ska vi inte gå händelserna i förväg men återigen jag känner att med det spelet Kalmar presterar idag tror jag att de skulle få enormt svårt att klara sig i allsvenskan nästa säsong. Men tittar man spelare för spelare så finns det stor potential i laget, det finns absolut större potential i Kalmar än vad det gör i exempelvis Halmstad. Men att lag som då Halmstad och Åtvidaberg för att ta några exempel för stunden spelar bättre fotboll än Kalmar, då har man ju skött saker dåligt utifrån de förutsättningar som finns. Och när det gäller Sebastian Andersson är det bara att konstatera att Kalmars arbete med honom får underkänt. Här har vi en spelare som var fullständigt bedrövlig i Kalmar under hela sin tid där och sedan hamnar han i Djurgården och gör succé. Antingen har Sebastian Andersson exploderat över en natt och blivit en grym fotbollsspelare, eller så är Kalmar inte rätt miljö för unga spelare att utvecklas i och jag tror på det sistnämnda. Kalmar är just nu ingen bra miljö för unga spelare att utvecklas i. Och jag kan känna att jag är nu när jag har sett Cesar för att återgå till honom att jag är lite kluven när det gäller den värvningen. Det finns talangfulla hungriga yngre förmågor i reservlagen som står och knackar på dörren. Och vad gör Kalmar? Jo de tar in en avdankad Cesar som inte alls är på den nivån han en gång var. Vad sänder det för signaler till ungdomarna? Det är klart att de tappar lusten att fortsätta satsa för att nå A-laget. Det känns som att dagens inlägg blev väldigt spretig men jag vill summera dagens analys med att säga följande.

 

 

En del kräver Hasse Eklunds avgång efter dagens 4-0 förlust mot Djurgården. Jag tror inte att det är just Hasse Eklund som är det stora problemet. Han kom till oss inför den här säsongen och skulle försöka förvalta det som fanns. Och jag menar hur dukat var det bordet han kom till egentligen, visst vi kom 4:a förra året men spelmässigt var det ju ingen höjdare. Jag tror inte att det spelar någon roll vem som är tränare i Kalmar just nu, för spelarna underpresterar något enormt. Jag tycker att är det någon man ska rikta kritik mot förutom spelarna så är det klubbledningen och Borstam. Tidigare satte vi värvningarna, de spelare vi tog hit blev ledande och etablerade spelare i laget. Men nu sätter vi inte värvningarna längre. En avdankad Cesar, Papa Diouf har inte alls blivit vad vi hade hoppats på Pär Ericsson har varit mer eller mindre värdelös. Sebastian Andersson fick inte ut mycket av sitt fotbollsutövande under sin tid hos oss. Arcford Gutu är på lån i Värnamo och lär väl inte ingå i Kalmars framtidsplaner är känslan. Kalmars scoutingverksamhet får solklart underkänt och det får vi betala för nu. Problemet är inte Hasse Eklund utan felet sitter högre i hela ledningen och hos Borstam, ärligt talat hur fan tänker de när de tar in spelare?! Och hur fan ska det här sluta?! Tänk att det kunde gå såhär snett. Från en succéfylld vår till att vara uppe och nosa på serieledningen och jag var nog inte ensam om att ha drömmar om sm-guld inför AIK borta i somras. Vi förlorar med 3-0 och sedan har det gått käpprätt åt helvete. Vansinnigt totalt mörker är vad det är och ett fullständigt haveri. Jag har ingen framtidstro längre, jag tror att vi åker ur nästa säsong om Kalmar inte visar upp ett spel under de resterande omgångarna som är hållbart i allsvenskan. Jag har sagt det förut men jag är tvungen att göra det igen, ta tag i den här skiten Kalmar. Nu! Innan det är för sent!

 

 

Ikväll var det dags för stormatch på San Siro. Dags för ett fullsatt San Siro att koka likt en kittel när Juventus kom på besök. En mycket intressant match på förhand. Milan kom till den här matchen med ett starkt självförtroende i bagaget. Juventus å sin sida känns numera alltid stabila. Till skillnad från de tuffa åren som rådde för inte särskilt längesen har Juventus det ganska gott ställt i dagsläget.

 

 

Ska vi börja med att ta en liten titt på läget i Milan. Det känns betydligt roligare att prata Milan i inledningen på den här säsongen. De kom till den här matchen med 2 segrar i ryggen, 3-1 hemma mot Lazio och 5-4 borta mot Parma. Det känns som att de har någonting intressant på gång under Pippo Inzaghis ledning. Samtidigt är jag rädd för att Milans klubbledning inte kommer att ha ett jättestort tålamod när det gäller Inzaghi. Han efterträder Clarence Seedorf och han gjorde de ju inte dåligt med Milan alls, tvärtom lyckades han prestera ganska bra fotboll stundtals. Det räckte visserligen till en 8:e plats om jag inte missminner mig men det var ju inte enbart hans fel. Han kom in i ett kritiskt skede av säsongen och försökte städa upp efter Allegri så mycket som det gick. Ändå valde Milan att kicka Seedorf efter säsongen var över. Jag hoppas för Milans del att Inzaghi får förtroendet även på sikt. Och jag tror att Inzaghi kan vara rätt man att hålla i trådarna i Milan för en lång tid framöver. Hans spelarbakgrund tror jag spelar in rätt mycket, han är redan omtyckt av Milansupportrarna så jag tror inte att supportrarna kommer att kräva hans avgång om det skulle börja gå dåligt. Och jag tror att supportrarna har lärt sig vid det här laget att man kan vara en anrik klubb med en fantastisk historia, men har du inte spelarmaterialet för att bli ett riktigt topplag då går det ofta inte som man tänkt sig. Och jag tycker att man måste vara lite ödmjuk inför verkligheten när man diskuterar Milan som det ser ut idag i klubben. Det är ingen hemlighet att Milan lider av dålig ekonomi, Berlusconi pumpar inte in lika stora summor med pengar längre och då får man ta och gå på de lite mindre namnkunniga spelarna när man ska börja bygga upp ett nytt lag. Men när det gäller nyförvärven tycker jag att det ser ganska bra ut. De mest uppmärksammade värvningarna är givetvis Fernando Torres och Jeremy Menez. Fernando Torres avslutade 2011 med att göra 3 mål för Liverpool och 1 mål för Chelsea sedan gick det inte särskilt bra för resten av hans tid i Chelsea. Men jag tror att han kommer att passa in i Milan i och med att Italien spelar på ett annat sätt än vad engelsmännen gör. Jag tror att Torres kommer trivas i Serie A med tanke på att det är lite mer teknisk fotboll där. Visserligen finns det lite mindre ytor att jobba på i och med att italienska lag ofta bygger sina lag bakifrån med bra försvarare och en bra målvakt. Men jag kan känna att det var inte mer än rätt att Torres hamnade i Milan. Visst han kommer att ha press på sig att leverera från start. Nu fick han ett inhopp idag men han hann väl inte med att uträtta så mycket. Men jag tror att det är roligare att känna att man är en del av laget och att få ha en hyfsad omgivning omkring sig. Menez var riktigt bra när han var i Roma och nu är han i Milan efter en sejour i PSG. Många hävdar att PSG sålde fel spelare när man valde att släppa Menez. Och jag kan känna att till viss del har de som tycker det rätt. För får du igång honom och får honom att komma upp på sin absoluta högstanivå då är det ju en spelare som Milan egentligen inte ska ha råd med att ha i laget. När det gäller själva kvällens match tycker jag att Milan ändå inledde matchen ganska bra. Man försökte spela som Juventus med ett aggressivt offensivt försvarsspel. Och vid några tillfällen hamnade Juventus backlinje i trubbel men det var inte vid så värst många tillfällen. Det känns som att Milan inte riktigt har spelarmaterialet för att spela med den aggressiva pressen i 90 minuter. Honda känns inte som den typen av spelare som tar den där extra löpningen för laget i alla lägen. El Shaarawy har andra kvalitéer än att springa runt och sätta press på bollhållaren. Sen är jag lite kluven när det gäller Milans backlinje om jag ska vara ärlig. Zapata gjorde en sådär match ikväll, det fanns ett antal tillfällen då han kladdade lite för mycket med bollen. Rami hans kollega känns inte heller som den där jättelika chefsgeneralen där bak. Men på kanterna ser det bra ut tycker jag med De Sciglio på vänsterbacken och Abate på högerbacken. Abate tycker jag än en gång visade ikväll hur bra han är. Otroligt skicklig på att läsa av spelet och gör hela tiden rätt bedömning när han ska ge sig ut på en offensiv utflykt och när han inte ska göra det. Han är en av de bättre ytterbackarna i Serie A, inte i världen men definitivt en av Serie A:s bästa. I just den här matchen fick han dock inte många lägen att slå inlägg med sin fina högerfot, men det berodde ju inte på honom i första hand utan för att hans medspelare inte fyllde på med tillräckligt mycket folk i straffområdet i kombination med att Juventus var otroligt disciplinerade. Men stundtals blixtrade Milan till ändå tycker jag, det ser ganska intressant ut när jag ser dagens Milan. Emellanåt fick man igång bolltempot och fick till några fina kombinationer. Och sedan finns det individuell kvalité i det här laget, El Shaarawy hade en fin individuell prestation då han trixade sig förbi en av Juventus backar och höll nästan på att skapa en riktigt farlig målchans. Honda är en spelare som kan göra det oväntade och han gjorde också en godkänd insats. Däremot tog inte Milan till vara på när Juventus tappade bollen på fel ställe, det fanns lägen att ställa om men då gick det lite för långsamt och då hann Juventus hem med i stort sett hela laget och kunde täcka alla ytor och gjorde det svårt för Milan att skapa målchanser. Frågan är om Milan är nere på jorden igen efter att man förlorade den här matchen med 1-0? Jag vill inte dra för stora växlar såhär tidigt in på säsongen men jag ser ett klart mycket mer intressantare Milan idag än vad jag såg under förra säsongen. Och då har man ändå sålt Balotelli till Liverpool. Jag tror att det kan ha varit rätt beslut av klubben, Balotelli blev inte vad de hade hoppats på och nu får de bygga laget kring Honda och El Shaarawy istället. Och det är möjligt att försäljningen av Balotelli var det bästa för klubben. Det lär visa sig när vi summerar säsongen om det var ett bra beslut eller inte. Men Milan imponerade i den här matchen helt klart, det var kul att se de i denna match. De matchade Juventus nästan enda in på målsnöret men de hade inte riktigt den energin som krävdes för att lyckas luckra upp Juventus kompakta försvar.

 

 

Juventus å sin sida stod för en stabil insats. Det känns som att det inte är första gången jag konstaterar detta och det är det ju inte. Jag blev ju oerhört besviken på Juventus när jag såg de mot Malmö i Champions League i tisdags. I tisdags spelade Juventus en väldigt tempofattig fotboll som Malmö stortrivdes med, men i den andra halvleken började man inse att det krävs hårt jobb för att vinna och då löste det sig ganska bra. I kvällens match var hela laget bättre och om vi går in på enskilda spelare så var det flera som gjorde en riktigt bra match. Pogba var jag kritisk mot i tisdags, ikväll fick vi se en helt annan Pogba än den vi sett den senaste tiden. Han dominerade matchen stundtals. Med sitt fina passningsspel och sina härliga vändningar och kroppsfinter satte han Milans mittfält och backlinje i full sysselsättning. Det ser ju inte ut att gå så fort när Pogba väl sätter igång att med att leva ut sitt breda register, men han får ut mycket utav det. Jag blev väldigt imponerad av Pogba i den här matchen, jäkligt kul att se honom prestera en sådan här bra fotboll. Om han kan komma upp på den här nivån över en hel säsong och i en mycket längre period då är han tveklöst uppe och nosar på att ta hem titeln som världens bästa fotbollsspelare. Han har alla kvalitéer som krävs för att vara en bra mittfältare. Han kan spela i en offensiv roll och slå de avgörande hotande passningarna mot anfallarna, han har ett bra skott men han kan även spela som sittande mittfältare. Och ikväll sökte han sig lite mer ut mot vänsterkanten och höll till där med Asamoah och Chiellini och det gick ju lika bra det. Men den största anledningen till att han har lyckats i Juventus är att han har fått förtroendet hela tiden. Även om han inte var helt ordinarie från början när han kom till Juventus, så fick han ändå vara med och känna på hetluften och spelade ganska många matcher från start. Han är född 1993 och jag känner att han står inför en fantastisk karriär. Får han bara vara skadefri kommer han att bli nästa stora stjärna. En ny Zidane kanske? Det är stora ord, men han har alla förutsättningar för att bli lika stor som Zidane. Carlos Tevez är en spelare som jag var väldigt skeptisk till att Juventus valde att ta in. Jag tyckte att han var slut som fotbollsspelare och att han aldrig skulle kunna lyckas i en storklubb igen efter hans struliga tid i både United och City. Jag såg aldrig den här utvecklingen komma. Idag ser jag en Tevez som tar de där extra löpningarna för laget. Ikväll var han framme och högg vid flera tillfällen när Milan försökte bygga upp ett anfall via backlinjen. Han går in i närkamper och tappar han bollen så vill han ta tillbaka den till varje pris. Tevez är kanske ett litet problembarn, men får du den här typen av spelare med den personligheten som Tevez har att löpa mer för laget då finns det ju alla kvalitéer. Jag är så imponerad av det jag har sett av Tevez under den senaste tiden. Det är en helt annan spelare idag än den vi såg i slutet av hans tid i Premier League. Jag tror att United skulle ha nytta av Tevez idag. Det går ju inte annat än att känna en enorm tacksamhet över att ha en lite mer ödmjuk Tevez i ett av sina favoritlag. Jag var väldigt anti den värvningen när han kom till Juventus och jag var vansinnig över att han fick nummer 10. Men ska Tevez fortsätta prestera såhär bra och vara i den här formen fortsättningsvis då sitter tröja nummer 10 helt perfekt på honom. Att Juventus kunde slänga in Vidal i den andra halvleken känns också riktigt bra. Han bidrar med så mycket både offensivt och defensivt. Bästa spelaren i Juventus tycker jag annars att Pogba va tillsammans med Lichtsteiner. Lichtsteiner är ett av många fynd i Juventus, han är helt fenomenal på högerkanten. Och jag uppskattar att han får spela som yttermittfältare för det är där jag tycker att han presterar som bäst. När han får komma i fart och skicka in bollar med sin fina högerfot då är han som bäst. Och Pogba var jag inne på tidigare, han var väldigt bra ikväll. Han var klart bättre än vad han var i tisdags. Men det är klart när man tänker efter vilken match är det lättast att tända till i, Malmö hemma en tisdag eller Milan borta en lördag? Det är klart att det är lättare att vilja prestera i en sån stormatch som Milan borta är. Jag gissar att du har lite fler ögon på dig i en sån match. Pogba kan absolut se sig själv i spegeln och konstatera att han gjorde ett gediget jobb. Det som imponerade mest med Juventus ikväll var att man tog inte ut sig för mycket. Det kändes som att man bara gjorde det som krävdes. Visst det var lite tempofattigt även ikväll, men jag tycker att man hela tiden hittade konstruktiva lösningar för att luckra upp Milans försvar. Och till sist efter många försök lyckades man sätta dit segermålet. Det är lite tur när Tevez halkar innan han spelar fram Pogba det ställer lite hela Milanförsvaret. Sedan är Pogbas lyftning in mot Tevez av absolut världsklass helt fantastiskt att se på den typen av spel. Den passningen kan jag veva om och om igen bara för att få uppleva den där magin. Jag skulle inte bli förvånad om Pogba är med och tampas om att vinna assistligan i Serie A i år. Och slutligen vill jag säga att Juventus har ett försvar som är så kompakta. De släpper inte till många chanser och när de väl håller på att släppa till farliga chanser då är det någon som dyker upp där i sista stund och rensar bort bollen. Och när väl motståndaren lyckas luckra upp Juventus försvar ja då har man en stabil sista utpost som Buffon som kan göra de där svettiga räddningarna. Som räddningen på Hondas nick, normalt ska det vara mål i det läget men vi pratar om en av världens bästa målvakter alltjämt och då kan man göra sådana fina räddningar som Buffon gjorde i det läget. Oerhört imponerad av Juventus i den här matchen, man drabbades inte av panik någon gång man behöll koncentrationen från start till mål. Och det känns som att det som skulle kunna stoppa de från en ny ligatitel och en Champions League final det är om de tappar konceptet under matcherna. De tenderar till att spela lite för svårt ibland och försöka bjuda publiken på det där lilla extra. Håller Juventus sig till enkelheten och spelar sitt spel med den höga pressen och sitt fina bollhållande spel då finns det goda förutsättningar för att det här ska bli deras år på riktigt. Juventus gör ingen fantastisk match ikväll men vinner ändå med 1-0, för att de är så kompakta i försvarsspelet och för att de har individuell briljans längst fram i anfallet men också motorerna på mittfältet som får igång laget vid situationer då det går lite mer trögt i passningsspelet. Juventus är ett komplett lag, Milan har någonting bra på gång men man är inte i närheten av Juventus klass just nu, det står klart efter att Juventus på ett mycket kontrollerat sätt tagit med sig alla 3 poängen från San Siro efter att Carlos Tevez gjort matchens enda mål.

 

En fullspäckad helg väntar som vanligt när det gäller den europeiska toppfotbollen och det finns en hel del matcher att ta en titt på. Tyvärr har jag inte tid att sitta och snacka upp varenda match för då blir det här världens längsta inlägg men jag har valt att göra en djupdykning i lagen Manchester City och Chelsea inför söndagens stormatch.

 

 

 På söndag smäller det på Etihad stadium, mellan de 2 lag som förväntas vara med och kriga om ligatiteln. Många hävdar rentav att bägge lagen står i en klass för sig och som de övriga lagen inte kan matcha. Jag kan till viss del hålla med, men samtidigt såg jag Citys match mot Arsenal förra veckan och där imponerade inte City särskilt mycket. Men jag har varit inne på detta tidigare men jag kan säga det igen att det som imponerar på mig i City är att de klarar av att anpassa sig under matchernas gång. De har spelare som är väldigt flexibla när det kommer till att justera en matchplan. City klarar av att ha ett bollhållande spel och få ut någonting av det men de kan också dra tillbaka laget något i banan för att istället satsa på kontringar. Och det är klart att när man har så kompletta spelare som City har då är det lätt att kunna anpassa sig i matcherna och kunna ändra matchplanen. Något som säger ännu mer om hur starka City är, är att de har ju faktiskt inte imponerat så värst spelmässigt under inledningen av säsongen. Visst det ska erkännas att mot Liverpool var de riktigt bra, även om Liverpool hade mycket boll så klarade City ändå av att hantera matchen på ett förträffligt sätt. Mot Liverpool visade de hur effektiva och farliga de är när de väl får sina chanser. Agüero gör mål vid första bollkontakten i stort sett när han kommer in på planen framspelad av Jesus Navas som dessutom också hade kommit in precis i matchen. Man har en Stevan Jovetic som har visat att han tänker inte låta sin struliga föregående säsong bli något som förhindrar honom att vara med och konkurrerar om en plats i startelvan. Jovetic visade upp riktigt fin spel mot Liverpool och satte väl 2 mål om jag inte minns helt fel. Och City har verkligen 2 spelare på varje position som är absolut världsklass. Men om vi ska stanna kvar lite vid de offensiva positionerna så är de nästan läskigt vilka spelare det finns att tillgå. Tänk om Jovetic ska fortsätta vara i den här formen, när man dessutom har Agüero och Dzeko att slänga in om man känner för det. Nasri har av det jag har sett av honom visat upp en riktigt fin form, David Silva var matchens lirare mot Arsenal förra veckan. James Milner kan absolut göra jobbet åt båda hållen. Och för att återgå till offensiven, Yaya Toure har jag inte ens nämnt än. City har så mycket kvalité och spetskompentens i årets lag att det är helt galet. Men det är inte alltid lätt att ha ett gäng stjärnor i laget för det gäller ju att få de att fungera ihop. Det är inte alls givet att du får resultat bara för att du har det bästa laget på pappret. Du måste få varje individ att inse vad är min roll, vad tillför jag i den här rollen och vad behöver jag utveckla för att det ska bli ännu bättre resultat för laget. Det gäller att inte drabbas av någon mättnad och det har ju City verkligen inte drabbats av utan de vill vinna fler titlar det är ingen tvekan om det. Jag är inne på att City är ett komplett lag och är redo att fightas med de riktigt stora drakarna även ute i Europa. Hur kommer det då sig att de förlorar hemma mot Stoke med 1-0?. Det har inte jag något bra svar på, men jag kan tänka mig att ibland har man en sån dag när man inte riktigt tar det hårda arbetet fullt ut och man är lite lat i sitt agerande och då kan de gå åt skogen. Sen är fotboll som alla andra lagsporter ett motsatsförhållande, vi får inte glömma bort att Stoke kom dit och gjorde jobbet och var kompakta och gjorde det bra och då kan till och med City gå på pumpen sånt kan hända. Men jag har svårt att se att något lag ska kunna stoppa City när det gäller vem som tar hem ligan när vi summerar säsongen i maj. När City är som bäst och kommer på sin fantastiska högstanivå då är de ruskigt svårstoppade. Handen på hjärtat jag kan inte se någon riktig svag punkt i Citys trupp idag. Hade det varit för 1 år sen hade jag direkt sagt att Demichelis är den svaga punkten. Lite Martin Skrtel typ ni vet som man blir livrädd för som supporter varje gång han är i närheten av bollen. Men idag är inte Demichelis någon riktig svag länk längre utan han har utvecklats till en stabil mittback. Kompany är en av världens absolut bästa mittbackar, Zabaleta är en gigant på högerbacken och då ska vi lägga till att Sagna är just nu utanför laget. Vill man inte spela Clichy då tar man in Kolarov. Det tåls att upprepas vilken fantastisk trupp City har. Hur det går på söndag känns faktiskt ganska öppet. Jag var helt övertygad om att City skulle köra över Chelsea förra säsongen inför det mötet på Etihad men då vann Chelsea den matchen med 1-0. Men jag räknar med att City kommer att försöka ta tag i matchen från början och försöka föra spelet. Får man igång sitt bollhållande spel då är man ruggigt farliga. Och när bollarna kommer mot straffområdet då kommer Agüero smygandes in i straffområdet och knoppar in den.

 

 

Chelsea då vad har de att komma med? Jo jag tycker att det ser riktigt intressant ut även i år för José Mourinho. Han har fått in en del förstärkningar. Den mest uppmärksammade värvningen får vi väl ändå säga blev att man valde att plocka hem Didier Drogba till klubben. Men nu drog Drogba på sig en skada och ser ut att bli borta i månader. Det är givetvis en risk att värva äldre spelare för de har en tendens att bli skadade mer än en yngre förmåga. Men självklart är värvningen i sig ett bra tillskott att få in i truppen. Får du igång honom med sina löpningar och han är involverad i situationer i straffområdet med sitt fina huvudspel då är han en oerhörd tillgång för Chelsea. Men självklart vill jag helst minnas honom som den mästare han en gång var när han vräkte in mål för Chelsea. Den gången när han blev lite sur på Frank Lampard för att han skulle ta en straffspark i den sista ligamatchen mot Wigan vid ställningen 1-0. Drogba ville ha den där skytteligatiteln. Det vart 8-0 till Chelsea till slut och Drogba hann med att sätta några bollar i nät innan säsongen var över. Men jag antar att Drogba i första hand är tänkt som att fungera som ett backup till Diego Costa som kommer att vara förstavalet i José Mourinho när det gäller anfallarna. Och då har jag inte ens nämnt att de har tagit in Loic Remy som är en spännande spelare att ha med som kan göra det oväntade och som absolut inte kommer att göra bort sig i Chelsea. Mohammed Salah finns att tillgå, Schürrle finns där också. Matic och Fabregas är mittfältare men skulle kunna ta ett steg längre fram i planen för att hjälpa till offensivt. Fabregas känns hittills som årets värvning i Premier League. Det är ett förbannat fynd som Chelsea har gjort i år, man fick honom för förhållandevis billiga pengar men alla vet ju vad han kan prestera. Jag ska erkänna att jag har sett Fabregas i fler matcher i Arsenaltröjan än vad jag har sett honom i Barcelona. Men av det jag såg av honom i Barcelona så kändes det som att han inte riktigt fick ut sitt spel där. Jag vet inte om förväntningarna blev för stora på honom när han väl bestämde sig för att flytta till Barcelona. Men jag upplevde det som att han hade en ganska undanskymd roll i Barcelona där man inte utnyttjade hans kvalitéer fullt ut. Han fick stå lite i skuggan av Messi, Xavi och Iniesta och de övriga storspelarna. Men å andra sidan vem har inte fått stå i lite i bakgrunden på grund av konkurrensen av de spelarna jag nyss räknade upp. Nu av det lilla jag har sett av honom i Chelsea känns det som att den gamle Fabregas är tillbaka. Han är beredd att ta stort ansvar, han vill ha boll hela tiden och söker sig ofta till situationer som kan leda till något bra. Han joggar inte runt och ser vilsen ut som jag tyckte att han stundtals gjorde i Barcelona. Möjligen vet Arsenal och Chelsea hur man får ut det bästa utav Fabregas än vad Barcelona vet. Jag tycker att han passar väldigt bra i rollen som lite mer sittande mittfältare som han har nu i Chelsea. Men han kan också kliva fram offensivt och vara inblandad i situationer framåt. Men som jag var inne på Matic kan ta ett steg framåt och bli mer involverad offensivt. Även om det är lite oroväckande att Diego Costa har problem med skador och tyvärr är ett osäkert kort hittills så lider inte Chelsea av någon akut kris i anfallet. För det finns bra ersättare att slänga in och det finns spelare på mittfältet som kan kliva fram och fylla den luckan som Diego Costa lämnar ifrån sig när han inte finns tillgänglig. Förutom att Chelsea är bra offensivt tycker jag att vi ska berömma de för deras defensiv. Chelsea har en av Premier Leagues bästa backlinjer det råder det ingen tvekan om. Det här är ju en backlinje som jag skulle kunna bli väckt mitt i natten och rabbla upp direkt. Branislav Ivanovic till höger John Terry och Gary Cahill i mittförsvaret och Azpilicueta till vänster. Och då ska vi lägga till att Chelsea har förstärkt på Azpilicuetas position men ändå spelar han från start, det säger en del om kvalitén i Chelseas trupp. Chelsea har en väldigt disciplinerad backlinje som sällan bjuder på några lägen. Men vi får inte glömma bort att det var inte längesen det stundtals var rena svängdörrar i Chelseas försvar. Det var nästan "Liverpoolklass" på Chelseas försvar ett tag. Det var när Villas-Boas styrde skutan men det är inte så konstigt att Chelsea hade problem eftersom Villas-Boas har någon form av förkärlek till att stå högt med backlinjen. Problemet är ju att Terry och Cahill klarar inte av att stå för högt då de inte riktigt har den rätta tajmingen för att klara av att stå riktigt högt upp i banan. Och vi ser ju bara vad som har hänt med John Terry på senare år, från att ha varit utskälld till att bli riktigt respekterad igen av både tyckare och supportrar. Att José Mourinho kom tillbaka till Chelsea var nog det bästa som kunde hända för John Terry för under Mourinho har han presterat riktigt bra fotboll och är idag en av Premier Leagues bästa mittbackar. Och givetvis skulle han kunna gå att peta in i en engelsk landslagstrupp i dagens läge som det ser ut när det gäller mittbackar i England, men det är en annan diskussion den tar jag inte här och nu. Som vanligt far jag iväg och går som katten kring het gröt när jag ska snacka upp matcher. Men jag gillar att göra lite djupdykningar i lag inför matcher, än att bara sitta och analysera olika spelsystem och olika taktiker det tycker jag det finns andra som kan sköta. Men jag vill avsluta med att säga att jag ser väldigt mycket fram emot söndagens match. Jag hoppas jag får tillgång till att se den för det känns som att det här kan bli något alldeles extra. Jag förväntar mig ett City som kommer ösa på från start och försöka etablera långa anfall. För Chelsea gäller det att stå emot under den första kvarten och inte låta City ta över för mycket. Att undvika ett mål i baken vore också en bra idé. För ju mer tiden går och det fortfarande står 0-0 då talar tiden för Chelsea. Och den som tvivlar på att Chelsea inte kan spela destruktiv grisfotboll kan ju bara ta en titt på hur Chelsea valde att spela mot Liverpool i våras. Då kom man till Anfield och parkerade bussen framför mål och bara väntade på att Liverpool skulle göra bort sig och de gjorde ju Liverpool som ni alla säkert minns. Det där med att Chelsea inte klarar av att vinna matcher på flera sätt det är påhitt. Chelsea vet vad som krävs för att vinna fotbollsmatcher, de har även de en otrolig flexibilitet i truppen. Man har en skön mix av rutinerat folk men också yngre förmågor som visat framfötterna. Hazard kan vara en av världens bästa fotbollsspelare i sina bästa stunder och jag tror inte att Oscar har fått visat vad han egentligen går för, han kan bli hur bra som helst. Söndagens drabbning är ingen match jag hade valt att spela på om jag varit spelare. Men jag tror ändå att City vinner i kraft av hemmaplan i och med att man har lyckats göra Etihad till sin borg på senare år, man är enormt svårslagna på hemmaplan. Men å andra sidan är det något lag som ska stoppa City så är det Chelsea och ska något lag stoppa Chelsea så är det City. Med andra ord, den här matchen kan ju inte sluta på något annat sätt än oavgjort. Men jag håller lite på att City ändå kommer att klara av det i kraft av hemmaplan. Hur respektive lags backlinjer presterar tycker jag också att man ska väga in, vem har egentligen den bästa dagen på jobbet? Kompany och Demichelis? Terry och Cahill? där tror jag mycket kommer att avgöras. En sak är säker båda mittbacksparen kommer att få jobba för lönen på söndag och jag tror vi har en fantastiskt fin match att se fram emot, det kan bli en klassiker redan direkt efter den har spelats. Det är två jättar som möts det vill jag verkligen betona. Nu har jag gått igenom vad jag tycker om lagen, nu tycker jag att vi låter de spela om det.

 

Champions League drog igång ikväll och den matchen som alla såg fram emot i varje fall om man är från Sverige så var det den mellan Juventus och Malmö. Om ni har missat att jag är Juventussupporter så går jag ut med det nu, men givetvis kan jag glädjas åt allt som har med svensk fotboll att göra för det. Men att Juventus är mitt lag i Italien det är ingen hemlighet. Därför blir det analys om Juventus och Malmö uppdelat i två delar.

 

 

Vi börjar med Malmös insats förstås, hur var Malmös historiska första match i Champions League? Jag tycker att Malmö absolut inte har någonting att skämmas för. Jag tyckte att Malmö startade matchen på ett mycket bra sätt. Jag måste säga att jag blev oerhört imponerad av Malmös sätt att hantera den här matchen. Att Malmö skulle orka hänga med i det tempo som Juventus hade var riktigt imponerande att se. Positionsspelet fungerade alldeles utmärkt då jag tycker att Malmö lyckades neutralisera både Llorente och Tevez i Juventus anfall. Paul Pogba som jag håller som både fransk och världsfotbollens nästa stora stjärna kom inte alls till sin rätt mycket tack vare Malmös disciplinerade försvarsspel. Det är många oprövade kort i Malmö på den här nivån men Filip Helander är verkligen ett oprövat kort överhuvudtaget, han har inte spelat alltför länge i Malmös A-lag. Det var inte så längesen jag fick upp ögonen för honom. Och Helander har ju spelat Europamatcher med Malmö tidigare och då har det gått sådär, för att bli mer specifik jag tänker på Malmös Europa League kvalmatch mot Swansea borta för ett antal år sedan. Helander hade ingen bra dag då han stod för några individuella misstag i den matchen som vi ändå får säga kostade Malmö segern och ett bra resultat. Men ikväll var Helander fullständigt fenomenal enda tills Malmö började tappa orken. Men backlinjen skötte sig fantastiskt bra och jag tycker att Markus Halsti fungerar väldigt bra i den rollen som en extra back, han sköter sig bra. Han är kanske ingen märkvärdig spelare men han är tuff och spelar väldigt fysiskt och offrar otroligt mycket för laget och han är en nyttig spelare för Malmö utan tvekan. Pa Konate vikarierar för skadade Ricardinho och där har jag känt att han är lite av en svag punkt i Malmö. Jag har haft svårt att se några ordentliga kvalitéer hos Pa Konate. Han är inte särskilt snabb och tekniken är inte den bästa och han har slarvat i passningsspelet vid flera tillfällen. Jag skulle inte vilja säga att han var dålig ikväll men han gjorde ett gediget jobb och det fungerade bra. Anton Tinnerholm hade ingen lätt kväll, han utmanades ständigt av Asamoah och Evra och även när Tevez och Llorente sökte sig ut mot Malmös högerkant. Men jag tycker ändå att han skötte sig bra, samma sak där han gjorde ett gediget jobb. Tinnerholm som kom ifrån Åtvidaberg om jag inte har helt fel mitt under den här säsongen och är givetvis ett oprövat kort att ha på planen både i en allsvensk guldstrid och i en Champions League match mot Juventus. Men försvaret skötte sig bra och lyckades täcka de ytor som Juventus ville åt. Pogba fick inte utrymme att komma till skott och han såg allmänt förvirrad ut. Asamoah och Evra försökte sätta igång någonting vid flera tillfällen, men det var verkligen en kollektiv insats från Malmö som gjorde att det faktiskt gick ganska bra spelmässigt. Nu är jag kanske lite väl hård när jag säger det här men jag blir lite bekymrad över offensiven från Malmös sida i denna match. Absolut kan man inte komma till Juventus stadium och tro att man ska vinna bollinnehavet, du ska vara glad om du får låna bollen i flera minuter. Men det håller inte i längden att bara ligga på lur och vänta på att motståndaren ska göra ett misstag i den här typen av match. Juventus är både ett spelskickligt och disciplinerat lag att de kommer inte att bjuda på många målchanser. Och då gäller det att väl ta vara på chansen när den väl kommer. Magnus Eriksson borde nästan ha tryckt dit den där bollen som Rosenberg skickar in i straffområdet, mål där och vi hade förmodligen fått en annan utgång än den vi fick. Jag är lite förvånad, för normalt missar inte Magnus Eriksson de där chanserna. Men samtidigt ska vi vara ödmjuka och konstatera att Gianluigi Buffon är en av världens bästa målvakter åldern till trots. Det är en bra räddning men jag känner ändå att ska Malmö och svenska lag överhuvudtaget komma ännu närmre Europa och framförallt de stora lagen, ja då måste man sätta chanser som Magnus Eriksson fick ikväll. I övrigt skapade inte Malmö så mycket chanser och det är klart att då blir det svårt att ta poäng. Sen tycker jag att Malmö inte riktigt behöll skärpan och tummade lite på det taktiska men samtidigt är det inte så konstigt. Malmö jobbade oerhört intensivt i sitt försvarsspel och det är klart att man orkade inte riktigt hela vägen att behålla koncentrationen. När Juventus fick ordning på sitt passningsspel i den andra halvleken och tempot skruvades upp betydligt mer än vad tempot var i första halvlek då hade inte Malmö mycket att säga till om. Malmö fick knappt låna bollen i den andra halvleken och i längden blir det jobbigt att bara jaga och jaga boll. När man väl vinner bollen då kan det vara svårt att ha orken att kunna göra något med bollen av riktigt hög kvalité. Och det fanns flera sådana exempel när Malmö väl vann bollen och då skickade man bara bort den så långt bort som möjligt från egen planhalva. Men Malmö ska vara stolta över sin insats, jag tycker att man matchar Juventus i 60 minuter det råder det inte tvekan om. När Juventus gör sitt 1-0 mål ja då släpper pressen från de och de kan spela ut på ett annat sätt. Det blir också svårt för Malmö när man hamnar i underläge mot den här typen av motstånd, ska man då helt plötsligt börja föra en match mot Juventus på bortaplan? Nej ni hör själva det är inte särskilt troligt att ett svenskt lag kan lyckas med det. Men Malmös insats får mer än godkänt jag blev riktigt imponerad av det jag såg av de i 60 minuter i varje fall. Jag tror ändå att Malmö får det svårt, i och med att Olympiakos slog Atletico Madrid ikväll blir ju nästan match mot just Olympiakos av riktigt viktig. Och jag känner att Juventus och Atletico Madrid står i en klass för sig det är Olympiakos som är viktigare det är de som Malmö ska kunna slå. Och det är inte omöjligt att vi kan få en direkt avgörande match nere i Grekland om 3:e platsen som ger en slutspelsplats i Europa League till våren. Det är 3:e platsen Malmö får rikta in sig på men jag ser det som så att Malmö mest är med i den här turneringen för att samla på sig erfarenhet och skaffa sig bra förutsättningar för att bygga vidare.

 

 

Juventus då? Ja som supporter satt jag och var väldigt nervös och blev nästan lite upprörd framförallt under den första halvleken. Jag tycker att Juventus spelade väldigt tempofattigt i den första halvleken framförallt. Visst man ägde bollen mest men man fick inte ut så mycket av det. Till en början sökte man sig ut mot kanterna mot Lichtsteiner och Asamoah, men de klarade inte riktigt av att passera Pa Konate respektive Tinnerholm. Som jag var inne på Pogba var inte alls sig själv ikväll och gick inte alls att känna igen. Han hade en riktigt bra period ett tag men mot slutet av förra säsongen tappade han lite i form, han gjorde ett svagt VM och har hittills inte presterat något vidare. Jag skulle vilja säga att han fortfarande är beroende av att ha en bra omgivning. Det är nog lättare att spela med Pirlo och Vidal än att spela med Marchisio och Lichtsteiner. Men Pogba behöver komma upp i en högre nivå både för sin framtid men framförallt för Juventus framtid, för i sina bästa stunder är han en av världens absolut bästa mittfältare. Får du igång honom gör honom på riktigt bra humör och får honom att löpa mycket på planen då finns det alla kvalitéer att plocka fram och då finns det möjlighet att bygga ett lag kring honom. Jag tyckte det var intressant att se att Patrice Evra fick en liten specialroll i den här matchen. Nu såg jag inte Juventus senaste match i ligan mot Udinese men då fick Evra göra ett inhopp. Men ikväll var det första gången jag såg honom i Juventuströjan. Jag tyckte att han passade in bra i den roll han fick som offensiv yttermittfältare får vi väl ändå kalla det för. För Chiellini spelade på vänsterbacken och Asamoah höll sig på mittfältet visserligen lite mer åt vänsterkanten men Evra var betydligt mer offensiv i den här matchen än vad han varit under hela sin tid i Manchester United. Det var kul att se att man utnyttjar Evra mer än vad United gjorde. Jag hade gärna haft honom som vänsterback för han har varit en av världens bästa ytterbackar när han var som bäst. Samtidigt tycker jag att det här säger någonting om Juventus trupp inför den här säsongen. Vi har Chiellini som är given på vänsterbacken när han är tillgänglig. Vi har Ogbonna som definitivt kan göra jobbet, Evra som jag nämnde är en fantastisk vänsterback och Martin Caceres kan gå in och spela på den positionen liksom Asamoah. Jag tror även att Kingsley Coman kan ta ett kliv neråt i banan och hamna i en mer defensiv roll utan att vara en vänsterback men ändå vara mer defensiv. På högerbacken finns Barzagli, Caceres är i första hand högerback och sedan har vi Lichtsteiner som både kan spela på högerbacken och på höger yttermittfält. Juventus har så mycket resurser i årets trupp att det nästan är skrämmande. Juventus visade i andra halvleken att högsta nivån är riktigt hög och då ska vi nämna igen att Pirlo och Vidal inte var med. Ändå spelade Juventus så bra i den andra halvleken och Malmö var utan skuggan av en chans. Juventus har ju fått en stabilitet under Antonio Conte, det har varit ett bygge som har tagit steg för steg för varje år och nu känns bygget komplett. Sedan har jag tippat att de kanske inte vinner ligan den här säsongen, men jag tror att nu är det dags för Juventus att de tar sig till en Champions League final och det är det jag har byggt det på. Jag ska inte heller sticka under stol med att det känns lite osäkert med Allegri som tränare. Jag hade gärna sett att Conte stannade kvar och fick bygga vidare på den dynasti han påbörjat. Jag vill också betona hur lite det krävs för att briljera. Juventus hade gjort en ganska medioker första halvlek och en kvart in i den andra halvleken uppstår 5 sekunders briljans. Tevez med en liten chipp in till Asamoah som klackar bollen vidare in i mot mitten av straffområdet medan Tevez har fortsatt ta löpningen och efter det ett välplacerat avslut i mål. Visst man kan tycka att Juventus inte gör en jättebra match och det gör de inte heller, men när Juventus och andra storlag blixtrar till och får till det då har inte lag som Malmö någon chans att förhindra att det rasslar till i nätmaskorna. Tevez frispark är ett annat exempel på några sekunders briljans. Visserligen kanske Robin Olsen borde vara mer noga med vart han ställer sig i målet, men samtidigt ställer han sig i det bortre hörnet ja då är jag övertygad om att Tevez hade slagit en minst lika bra placerad frispark i det andra hörnet. Men jag tror att Juventus lärde sig en läxa av kvällens match. Det går inte att dra ner på tempot och tro att det kommer att lösa sig av sig självt. Fotboll är precis som alla lagsporter en sport där det krävs hårt jobb. Är man inte beredd att gå till grunden och göra jobbet fullt ut offensivt som defensivt då är man illa ute. Det var därför Juventus låg illa till under den första halvleken för man var inte tillräckligt ödmjuka inför uppgiften. Men sedan är det några sekunders individuell briljans som räddar hela kvällen. Men jag tycker att i den andra halvleken visade man upp en bättre attityd och spelade en mer fartfylld fotboll. Båda kanterna var mycket inblandade i spelet, Lichtsteiner tillsammans med Tevez var matchens spelare. Det finns ett sparkapital i Pogba och Marchisio. Nu får Malmösupportrarna ursäkta men den potential och den högstanivå som finns i Juventus den är klasser bättre och större än i Malmö. Och något annat vore väl konstigt, Juventus är trots allt en av Europas största klubbar. Men Malmö lärde Juventus en läxa som de minsann får ta och plugga på till helgens match mot Milan. Är du inte beredd att ta jobbet för laget, då är det stor chans att det går åt skogen och har du ingen fart i det du gör då finns det också en risk att du tappar poäng eller till och med förlorar. Kan ni tänka er det faktum att Malmö lärde "Den gamla damen" Juventus en läxa? Visst är det sanslöst, men det är ett faktum även om man måste nypa sig i armen för att tro på det.

 

Jag brukar ju inte fega ur när det gäller att säga vad jag tycker, jag är absolut inte rädd för att vara lite part i målet. Jag vill inleda med att säga att Manchester City och Liverpool möttes i omgång 2 av årets säsong. I omgång 3 möttes Tottenham och Liverpool. Idag möttes Arsenal och Manchester City och ganska snart tar City emot Chelsea. I La liga får du 2 toppmatcher över en hel säsong och i Serie A har ju Juventus tagit över helt och är klasser bättre än sina konkurrenter vilket innebär att där får du inte någon riktig toppmatch nuförtiden. Men i Premier League avlöser toppmatcherna varandra och det är precis det vi vill ha. Jag älskar italiensk fotboll absolut men till och med jag kan erkänna att det kryllar av toppmatcher i Premier League och det är riktigt skönt.

 

Till dagens match då Arsenal mot Manchester City. En intressant match på många sätt. Arsenal behövde studsa tillbaka efter den lilla missen de hade mot Leicester senast då man fick 1-1. Manchester City förlorade överraskande mot Stoke hemma på Etihad stadium vilket måste ha varit en av de största sensationerna i Premier Leagues historia. Det var med andra ord två lag som kom till den här matchen med stor revanschlusta. Och det här var inte bara en intressant match utan också en otroligt viktigt match på förhand och kanske framförallt för Arsenal. För min känsla är att ska Arsenal ta det där steget och ta den där efterlängtade ligatiteln som man för övrigt senast vann innan Lordi vann Eurovision, då måste man börjar vinna matcherna mot toppkonkurrenterna. Ska man sammanfatta Arsenals senaste 5 åren känns det som att ärkefienden Tottenham har de full kontroll över, det spelar ingen roll hur bra Tottenham är eller hur dåliga Arsenal är Arsenal lyckas ändå alltid vinna de matcherna. Samma sak gäller Arsenal när det gäller Champions League platserna. För även om Arsenal i vissa matcher kan falla ihop totalt och under längre perioder spela lite sämre och man tänker att nu jäklar är det Arsenals tur att göra en medioker säsong ja då får de ändå till det på slutet och slutar topp 4. Jag har slutat att ifrågasätta Arsenal på det sättet, för de löser alltid en topp 4 placering och de har det gjort så länge jag har levt. Men när det kommer till de stora matcherna mot toppkonkurrenterna då har de en förmåga att vika ner sig. För att gå in lite mer detaljerat på just dagens match tycker jag att Arsenal inledde matchen väldigt bra. Man valde att sätta det aggressiva försvarsspelet redan från start. Manchester City brukar trivas med att få hålla i bollen lite och bygga upp sina anfall i lugn och ro men Arsenal gav de inte mycket lugn och ro under den första halvlekens inledning. Och det kändes som att Arsenal verkligen hade en bra dag, samtliga spelare var på tårna från start. Danny Welbeck gjorde sin debut för sin nya klubb och det är svårt att bedöma honom efter att ha sett honom i endast 1 match i Arsenal men jag har varit inne på det tidigare han kan bli en oerhörd tillgång på sikt. Arsenal visade upp ett fint passningsspel med ruskigt fina kombinationer och stundtals hängde inte Citys försvar med. City stack emellan med några snabba omställningar men det var inte vid många tillfällen som City lyckades etablera det där trycket där man verkligen parkerar hela laget på offensiv planhalva och bara matar in inlägg eller instick mot forwards. Det var en händelse i den första halvleken som kom att förändra matchbilden helt hållet och det var när Welbeck kommer i ett kanonläge och chippar bollen mot mål. Bollen ser ut att placeras in sådär vackert som det brukar gå till men den tar i stolpen och fortsatt 0-0. Efter att virket räddat City den gången förändrades matchbilden totalt. Det kändes som att Arsenal blev lite konfunderade och skärrade av situationen. Och jag kan till viss del förstå det, här har vi ett Arsenal som stundtals spelar en fantastisk fin fotboll med bara konstruktiva lösningar i stort sett vid svåra situationer. Men när väl jätteläget dyker upp att koppla ett grepp om matchen via ett ledningsmål ja då tar bollen stolpe ut istället för stolpe in. Och det är klart att det där kan ju sätta sig i huvudet på Arsenals spelare. Särskilt med tanke på att Arsenal säkerligen har fått höra både från oss lekmän och så kallade "experter" att visst ni spelar riktigt bra fotboll och det finns potential att vinna ligan men ni faller ihop med toppkonkurrenterna genom att släppa in för mycket mål eller så låser sig bara spelet. Men jag tycker att Arsenal visade upp en bra attityd idag, det var inspirerat spelarna såg laddade ut och det togs många bra beslut ute på banan. Men det som sakandes för att Arsenal skulle vinna den här matchen var kanske att den där sista passningen inte riktigt nådde fram. Det var flera tillfällen då Arsenal luckrade upp stora delar av Citys försvar men när den sista passningen skulle slås ja då stod Kompany bland annat där och skickade undan bollen. Ska man gå in på enskilda spelaromdömen tycker jag ändå att det finns en del kritik att framföra. Mesut Özil är en spelare som jag tror vi alla uppskattar för den han är och han har ju haft en fantastisk karriär och den är inte slut på långa vägar. Men jag har börjat bli lite tudelad när det gäller honom. För visst högstanivån är så bra att det finns inte, när han väl får igång sitt passningsspel och när han luckrar upp ett försvar på ett sätt som bara han kan ja då är han tveklöst en av världens bästa fotbollsspelare. Men nu när man har följt honom lite mer noggrant sen han hamnade i Arsenal är jag inte lika imponerad av honom längre. Det har varit lite för många matcher då han har varit ganska instabil och relativt osynlig i matcherna. Och jag tycker ofta det låser sig för honom när det kommer till stormatcherna. Jag kan rabbla upp exempel på där han har försvunnit helt ur matcherna och det är något som han behöver jobba på om han ska få mig att hålla honom som en av världens främsta. För stunden håller jag honom inte som en av världens absolut främsta spelare. För stundtals ser han nästan lite rädd ut för att inte säga lat. Det går väldigt långsamt och får han en tuff smäll då ser han väldigt förvånad ut över att det inte blir frispark. Herregud, det här är ju Premier League det är världens bästa liga vi snackar om här. Det är få förunnat att få den möjligheten att spela i den bästa ligan i världen och då gäller det att lägga ner ett hårt jobb fullt ut. Och jag tycker inte att Özil är den där tydliga ledaren på planen, det är inte hann som tar tag i spelet när det knyter sig för Arsenal. Det känns mer som att det är Wilshere och Aaron Ramsey som kliver fram när det blåser på toppen. I Alexis Sanchez för att övergå till just honom så tycker jag att det finns ett enormt sparkapital i hans fall. Fantastisk anfallare som verkligen har näsa för målet och som har en förmåga att göra det där oväntade. Det är bara att titta på målet som han gör idag, han tvekar inte utan han drar till direkt. Det normala hade givetvis varit att ta ner bollen med fötterna eller med bröstet och sedan försöka komma till avslut, men då är det oftast för sent för då hinner backen dit och blockera eller så kommer målvakten ut och gör sig stor. Ett riktigt bra avslut och en snygg prestation av Sanchez, där visar han att han kommer att bli guld värd för Arsenal den här säsongen. Jag tycker dock att det är synd att han hamnar lite för långt ut på kanten för jag tycker inte att det är där som han får ut allt av sitt spel. Det Arsenal skulle behöva det är någon som drar på sig tillräckligt mycket markering vilket öppnar upp för Sanchez att söka sig mer in i straffområdet för att kunna knoppa in bollar. Och den absolut viktigaste pusselbiten när det gäller Arsenal är att det saknas en defensiv mittfältare till i truppen och då snackar vi riktigt spelskicklig defensiv mittfältare. Det är den pusselbiten som alltjämt saknas för att Arsenal ska vara helt nöjda med den trupp som finns idag. Men tittar man på laget spelare för spelare så ser det ändå helt okej ut. Men när det gäller Arsenal känns det som att de har någon form av topp 4 position i tabellen som är given för dem. Jag trodde ju att Arsenal var på väg att ta den där ligatiteln förra säsongen då man startade otroligt bra. Men sedan mot City borta och Liverpool borta då var det samma gamla visa igen. De spelar stundtals riktigt bra, men bränner för mycket chanser eller viker ner sig fullkomligt mot toppkonkurrenterna. Med det lag Arsenal har idag tror jag att det kan räcka till en Champions League plats men absolut inte någon ligatitel.

 

 

När det gäller Manchester City är situationen en helt annan än Arsenals situation. City är verkligen inget favoritlag för mig men det är bara att släppa lagtillhörigheterna här och imponeras av detta City. Det känns som att laget är färdigmodellerat. Jag blev oerhört imponerad av City när jag såg de mot Liverpool för några veckor sedan. Det är en match där City stundtals inte riktigt hängde med i spelet men ändå är det de som gör målen. Och det fanns en situation som jag tyckte var väldigt talande. Jag tror det var Jovetic som byttes ut och Agüero fick hoppa in. Och denne Agüero behövde bara en halv minut på sig att göra mål vid första bollkontakten. Man kan tycka att det är lite slumpartat, men jag hävdar motsatsen det är verkligen ingen slump utan det här säger allt om vilket förbannat bra lag City har. De har minst två bra spelare på samtliga positioner är känslan. Om Agüero har skadebekymmer ja då kan Dzeko komma in, finns inte Yaya Toure med i laget ja då kan man slänga in en Fernandinho. Kompany är en av världens bästa mittbackar, Demichelis har tagit ett steg till i sin utveckling och är inte alls lika darrig i sitt spel längre. I backlinjen finns också en Mangala att tillgå. På vänsterbacken har man en Clichy som absolut håller hög klass och vill man inte spela med honom ja då kan man ta in en Kolarov som är en av världens absolut främsta ytterbackar. Spelare som jag inte nämnt är Nasri, Jesus Navas och David Silva. David Silva som var matchens bästa spelare i dagens match. Då förstår ni att det är svårt att inte imponeras av detta City, för de har ett förbannat bra lag att tillgå för tillfället. Sen på vilket sätt det har fått tillgång till ett så starkt lag det kan man tycka vad man vill om men det är fortfarande ett otroligt bra lag. Laget känns färdigbyggt och det känns som att det bara är Chelsea som ska kunna utmana de om ligatiteln. Men jag tror inte bara att City kommer kunna ta hem ligan i år igen utan jag känner att nu är det dags för de att gå riktigt långt i Champions League. Jag tror inte de kommer att vinna Champions League, det känns som ett för stort steg. Men en semifinal eller till och med en final är inte alls omöjligt. Jag nämnde att Chelsea kan stoppa City, men det är verkligen på gränsen att jag tycker det. Det är möjligt att Mourinho är en bättre tränare än vad Pellegrini är men jag tycker fortfarande att City har det bästa laget om man tittar på pappret. Och det syns också i matcherna att City har det bästa laget på pappret. Som jag var inne på det är spelare av högsta klass på samtliga positioner men framförallt, City klarar av att vinna matcher på olika sätt. De kan spela ett bollhållande spel mot ett sämre lag, de kan göra som de gjorde idag stå lite lägre med backlinjen och mittfältet och sedan satsa på kontringar. Då handlar det bara om att mata in bollar på Agüero, Dzeko eller Jovetic. Men de är också ett farligt lag vid frispakar och hörnor, de klarar av att göra mål och vinna matcher på flera olika sätt. Det är det som gör att du blir ett topplag på riktigt. Fungerar inte din matchplan då behöver du en plan B och kanske till och med en plan C och det har Manchester City det är bara att konstatera. Oerhört imponerad över hur de hanterade den här matchen. Det är lätt att man drabbas lite av panik efter att ha tappat en ledning och det är ganska kort tid kvar att spela av matchen. Men istället fortsätter City att ta det lugnt för de vet att det kommer att dyka upp chanser framåt. Sedan får man en hörna och tar vara på den när Demichelis nickar in bollen. Och visst det är lite tur då bollen styrs in via målvakten men riktiga topplag har de där marginalerna med sig. Ibland kan fotboll vara väldigt komplext, men ibland kan det vara väldigt enkelt. City är ett etablerat topplag i Premier League för att de har tillräckligt bra spelare på alla positioner och de står inte och faller med en matchplan utan det finns reservplaner att plocka fram. Samtidigt har de ett grundspel som de kan luta sig tillbaka mot i matcher när det går lite trögt, de har förmågan att kunna spela hem segrar vilket inte många lag i Europa har. Och som sagt det kan vara Citys år i år både när det gäller ligaspelet och Champions League. Och det ska bli oerhört intressant att se hur de kan matcha Bayern München i premiären av Champions League kommande vecka. Då får vi se om de är redo att ta steget och konkurrera om att knipa den där efterlängtade titeln ute i Europa.

 

För att binda ihop hela det här inlägget så vill jag ha sagt att vi idag fick se en fantastisk fotbollsmatch på Emirates. Det var två lag som verkligen går en positiv framtid till mötes. Skillnaden är bara att ett lag håller på att bygger upp någonting och ett annat lag är färdigbyggt och redo att ta över den stora scenen inte bara på engelsk mark utan även ute i Europa. Ett färdigt projekt (Man City) mot ett pågående projekt (Arsenal) ställdes mot varandra idag. Det blev en riktig höjdare till match där båda lagen kom upp i en riktigt hög nivå, lik förbaskat känns det som att City har kommit så mycket längre i sin utveckling än vad Arsenal har gjort. City är helt outstanding.

 

Jag tänkte att jag skulle ta och snacka upp lördagens sena match i Premier League mellan Liverpool och Aston Villa. "Läskiga Aston Villa" var det ja, för det tycker jag verkligen att de är. Det känns som att de alltid gör säsongens bästa match när de möter Liverpool och särskilt när de kommer och besöker Anfield. Nu drabbas de samman igen i helgen i en på förhand mycket svårtippad match.

 

 

Det är givetvis svårt att dra några större slutsatser när det bara har spelats 3 omgångar av säsongen. Vi är inne i september och säsongen slutar i maj så naturligtvis kan man inte börja dra några slutsatser förrän vi går in i årsskiftet. Men tendenser kan man ju alltid och se och det är det som jag tänker fokusera på den här gången när det gäller Liverpool. Det är Brendan Rodgers tredje säsong som tränare i Liverpool. För lite mer än 3 år sedan skrev han på kontraktet för Liverpool, frågan är då vad är det för ett Liverpool vi ser i dagsläget? Jag ser ett lag som i sina bästa stunder kan prestera riktigt bra fotboll. Det finns fantasi i Liverpools anfallsspel, det finns många skickliga spelare som kan vara med och bidra i offensiven. Det finns en stor potential på flera positioner. En sån som Raheem Sterling är kanske Englands bästa spelare just nu och det är inte illa. Steven Gerrard fortsätter att prestera riktigt bra i sin roll som en lite mer sittande mittfältare. Till en början var jag lite skeptisk till att han nästan agerade som en femte back och var nere och hämtade hem bollen i uppspelsfasen. Men jag börjar vänja mig vid Gerrards nya position. Jag tycker med facit i hand att det var ett rätt beslut att flytta ner Gerrard ett steg i banan. För det är ett faktum att tempot som Gerrard en gång i tiden hade har han kanske inte längre. För det får vi ju ändå lov att konstatera att det går ju inte lika fort längre. Och ibland hänger han inte alls med och kan gå bort sig vid ett känsligt läge i matchen. Mot Tottenham senast skulle han exempelvis ta en snabb frispark och då slog han den rakt på Tottenhamspelare och det kunde ha blivit en vass kontring, men nu mynnade det omställningsförsöket ut i ingenting. När jag ändå är inne och pratar om Liverpools mittfält vill jag återigen hylla Jordan Henderson. Ni som har hängt med på bloggen ett tag och följer mig på sociala medier känner till vad jag tyckte om Jordan Henderson i början av hans karriär i Liverpool. Jag tyckte att han var fullkomligt värdelös. Jag tror jag vid något tillfälle hävdade att han var en av de sämsta värvningar som Liverpool någonsin har gjort. Ännu värre än Christian Poulsen tror jag till och med att jag sa och då förstår ni hur dålig jag tyckte att Henderson var. En av de första grejerna som Brendan Rodgers försökte göra när han tog över Liverpool det var att försöka skeppa iväg Henderson. Liverpool försökte få iväg honom till Fulham i en utbytesaffär mot Clint Dempsey men det blev ingenting och det var det enda konkreta som det snackades om så därför blev Henderson kvar. Sedan hände någonting förra säsongen och fråga mig inte varför för det kan jag knappt svara på. Men jag tror att Henderson själv insåg att jag kan inte bli den här typen av spelaren som dribblar av 10 man och sedan borrar upp den i krysset. Han är inte heller den spelaren som gör 15 mål som offensiv mittfältare varje säsong. Henderson har fått skola om sig och bli en mer hårt arbetande mittfältare. Det som har imponerat på mig mest när det gäller Henderson är att han klarar båda delarna i spelet utsökt. Han kan både vara en städgumma framför backlinjen och han kan fylla på med löpningar i offensiven likt en Claudio Marchisio och han har på väldigt kort tid blivit den där viktiga pusselbiten på Liverpools mittfält. Jag skulle vilja säga att han har kommit så pass långt i sin karriär att nu är han en av motorerna på mittfältet i en av Europas största klubbar och det är starkt jobbat. Just nu är han given på Liverpools mittfält, för mig finns det inte på kartan att peta honom för han har vuxit fram till en fantastisk fotbollsspelare. När det gäller anfallet tycker jag att det ser bra ut där också. Sterling känns nästan som en forward med tanke på hur mycket inblandad han är i offensiva situationer. Han kan jag ägna ett helt blogginlägg åt att hylla honom. Som sagt kanske Englands bästa spelare just nu. Jobbar stenhårt och har blivit en mer mogen spelare än vad han var när han kom fram i Liverpools A-lag. Första gången man hörde talas om honom och fick se honom tyckte jag ju att det fanns en potential i grunden. Dock kunde jag aldrig se att den här utvecklingen som han har gått igenom kunde komma. Han kändes som en helt okej ung spelare som definitivt höll för Premier League, men absolut inte någon startspelare och jag såg inte att han skulle komma att bli Englands för närvarande bästa spelare. Det som har varit helt avgörande för att Sterling är så bra som han är just nu det är att han har fått ordning på livet utanför planen. För det skrivs ju ingenting om att han har gjort dumheter utanför planen nu längre. Sköter du dig utanför planen ja då ökar chansen för att du ska kunna prestera bra fotboll. Och när det gäller det spelmässiga tycker jag att Sterling numera har blivit mer beslutsam i sitt spel. Får han bollen ger han sig inte bara ut på en offensiv utflykt spontant utan det finns en tanke bakom varje löpmeter på planen till skillnad från vad det gjorde när han kom upp i A-laget. Och han har egentligen precis allt som krävs för att bli nästa stora världsstjärna. Han har en enorm snabbhet och han har en fin teknik plus att han har en fin passningsfot. Jag skulle vilja säga att han är en av få spelare i Premier League som både har bra teknik, snabbheten och bra passningsfot. Det finns två saker som han behöver förbättra och det är skottet för där är han fortfarande inte helt hundra. Han blandar och ger när det gäller avsluten. Det andra som han behöver förbättra det är fysiken. Möter han en större spelare i en duell ja då väger han lite lätt. Men han har blivit bättre att gå in i en närkamp och den dagen han vinner 9 närkamper av 10 då kommer jag hålla honom som en av världens bästa fotbollsspelare för då är verkligen komplett. Mario Balotelli har jag redan dedikerat en hel text om och jag behöver inte fortsätta i min eviga kärleksförklaring till honom. Men jag vill säga att jag tyckte att han skötte sig bra i debuten. Han jobbade hårt och han tog löpningar för laget på ett helt annat sätt än vad han gjort tidigare. Och jag gillade att Rodgers gett honom en relativt fri roll i anfallet. Han utgick från högerkanten i den första halvleken för att sedan byta kant och hålla till lite mer på vänsterkanten. Och han kommer att göra mål för det finns många lag i Premier League som släpper till många målchanser och Balotelli är när han väl får till det en fantastisk målskytt. Över 20 mål på knappt 50 matcher för Milan talar sitt tydliga språk. Han är en av världens bästa straffskyttar. Men det gäller att han fokuserar på spelet och tar det hårda jobbet för laget även i matcher när det går dåligt. Börjar han göra det då är det mycket som redan är vunnet. Och jag tror det är en fördel för honom att komma till en klubb som Liverpool där han får vara den stora stjärnan. När han kom till City då hade han ju Tevez och några till som var klasser bättre än honom, plus att han fick spela mycket kant i flera matcher och det är ju inte hans position. Jag tror han kommer lyckas i Liverpool, för jag tror att han själv känner på sig att det är verkligen sista chansen för honom att lyckas på den riktigt stora scenen. Jag har svårt att se att Juventus eller Napoli skulle vilja ha honom om han misslyckas i Liverpool. I övrigt när det gäller anfallet tycker jag att det ser ganska bra ut även där. Rickie Lambert är väl inte världens bästa anfallare men han känns ändå som en hyfsad inhoppare och skulle även kunna gå in och spela från start tillsammans med Sturridge eller Balotelli. Men jag tror inte att han kommer att få många matcher från start, utan han kommer att få finna sig i att vara den där inhopparen som kommer in med halvtimmen kvar att spela om Liverpool jagar ledning eller kvittering. Men när alla finns att tillgå kommer Rodgers förmodligen att spela med Balotelli eller Sturridge på topp. Och det säger ju sig självt man plockar ju inte in en sån som Balotelli för att ha honom som någon backup utan han ska ju in i startelvan direkt annars hade man ju inte behövt värva honom. Om jag lite kort ska gå över till backlinjen så är jag lite mer kluven till situationen. Jag tyckte ju att Daniel Agger gjorde ett gediget jobb när han var i Liverpool, men han fick aldrig riktigt det där förtroendet av Rodgers. Skador ställde till det för honom och han fick inte riktigt någon kontinuitet i sin prestation vilket kan ha gjort att han hamnade i frysboxen. Jag står fast vid att Liverpool skötte det jävligt fult när det gäller varför Agger hamnade i frysboxen. Jag tycker inte det är okej att ena stunden utse en spelare till vice kapten och sedan platsar han inte ens på bänken 1 år senare, det säger sig självt att det där håller inte. I just det fallet är jag oerhört besviken på Liverpool. Senast mot Tottenham spelade Lovren och Sakho. Lovren gör en helt okej match men han är oerhört klumpig och spelar med små marginaler. Sakho vill många framhäva som en av världens bästa mittbackar, jag personligen har svårt att se några riktiga kvalitéer i Sakho. Visst han är en spelande mittback absolut, men han är ju inte alls särskilt bolltrygg. Det känns som att det går väldigt långsamt när han ska göra sig av med bollen och ibland går det fullständigt åt helvete. Och jag har fortfarande inte sett Sakho transportera boll över flera meter på banan, utan det är väldigt få tillslag som han använder när han väl får bollen. Och kommunikationsmissen med Lovren när en Tottenhamspelare får friläge det var bland det värsta jag har sett. Sånt där får bara inte hända och en sån händelse gör ju att jag inte kan lita på Lovren och Sakho fullt ut. Och det känns ju lite tungt att konstatera att den där riktiga chefsgeneralen finns inte i Liverpool för tillfället. Och i det här läget hade det varit skönt att ha en Agger att slänga in och testa i någon match. För just nu är det Kolo Toure som står redo att hoppa in om Lovren eller Sakho också de skulle dra på sig någon skada. Och Kolo Toure känns som en spelare som mest kommer att få spela cupmatcher och möjligen starta någon enstaka Premier League match och någon Champions League match är han ju knappast aktuell för. Precis som med Manchester United så vill jag ha in en mittback av riktigt hög kvalité för att jag ska vara riktigt nöjd med truppen. Samma sak känner jag när det gäller målvakterna. Simon Mignolet är just nu ohotad förstemålvakt i Liverpool, men han tampas med en Brad Jones som inte alls håller måttet för att vara andremålvakt i en klubb som Liverpool. Jag är inte främmande för att Victor Valdes skulle komma till Liverpool så att Mignolet får en riktig konkurrent om målvaktsspaden.

 

 

När det gäller själva matchen mot Aston Villa på lördag, hur tror jag att det går? Jag brukar alltid ha en lite skräckblandad förtjusning inför match när Liverpool spelar. Jag är ju rädd för att spekulera för mycket och tippa resultat för det blir oftast inte som jag har tänkt mig. Men det är klart att om Liverpool är ödmjuka inför uppgiften och vinner i stort sett varenda meter på planen så kan det bli en bra match. Det som talar mest för Liverpool är att Aston Villa har skador på nyckelspelare, Benteke ser ut att missa matchen Vlaar ser ut att inte komma till spel han heller vilket gör att Aston Villa känns extra sårbara. Men Aston Villa är Aston Villa, läskiga Aston Villa verkligen. Men det känns ändå som att Liverpool är på väg att utveckla någonting riktigt stort när det gäller kreativ fotboll. På samtliga positioner känns det ändå som att man nästan fullt ut har två bra alternativ att välja mellan. Och det viktigaste av allt när det gäller Liverpools framfart är att jag tycker det är ruggigt kul att man har fått in två fantastiska ytterbackar i Javier Manquillo och Alberto Moreno. Både Manquillo och Moreno var helt outstanding mot Tottenham senast. Och med tanke på att ytterbackar har en sådan betydande roll i ett lag i dagens fotboll känns det förbannat kul att Liverpool här verkar ha hittat rätt. Manquillo har snabbheten är stark i närkamperna och framförallt han viker inte ner sig. Tappar han bollen ger han sig fan på att ta tillbaka den. Samma sak med Moreno tappar han bollen då försöker han direkt vinna tillbaka den. Och målet han gjorde mot Tottenham var en helt fantastisk prestation. När han väl kommer upp i den farten ja då har jag svårt att se att de bästa ytterbackarna i Premier League ska kunna stoppa honom. Inte ens en Ivanovic hade hängt med där det kan jag nästan garantera. Ytterbackspositionerna har ju Liverpool haft svårt med under flera år. Glen Johnson är helt okej men jag tycker att han bara blir sämre för varje gång jag ser honom. Flanagan finns det en potential i men han har väl inte riktigt de tekniska kvalitéerna som krävs för att vara en dominerande spelare i matcherna. José Enrique känns väldigt klumpig när han tar sig fram och han kan ju bara använda vänsterfoten, högerfoten har han bara för att hålla balansen vad det verkar. Men jag tycker att Manquillo och Moreno är givna på ytterbackspositionerna tveklöst. Och jag känner att det kan vara de här två pusselbitarna som har saknats i Liverpool under många år. Och nu när man har fått in två ytterbackar på varsin kant som stundtals kan hålla lika hög klass som Dani Alves och Kolarov ja då kan det vara så att det kan göra att Liverpool lyckas utmana de riktigt stora drakarna i Champions League. Jag tror inte de kommer vinna Champions League, men med spelare som Manquillo och Moreno i truppen, jag säger bara det att det kan räcka långt. Jag är i varje fall 90 procent säker på att Liverpool tar 3 poäng på lördag. Det ska mycket till för att Aston Villa ska få med sig någon poäng. Spelar Liverpool på sin högstanivå då ska inte Aston Villa ha en chans, men börjar Liverpool att slarva i passningsspelet och tappar koncentrationen och Lovren helt plötsligt råkar tappa boll på mittplan ja då kan Aston Villa ställa om och det är de skickliga på. Det gäller att haka på i toppen och jag kräver inte att vi ska vinna varenda hemmamatch men det finns matcher som vi inte har råd att tappa poäng i överhuvudtaget och då är Aston Villa hemma definitivt en sådan match. Men jag tror det kommer gå bra men innerst inne är jag ändå lite orolig. För det är verkligen någonting med Aston Villa. Olof Mellbergs gamla gäng är verkligen läskiga.

 

Ja kära fotbollsvänner, plötsligt finns det en strimma hopp. Efter att Sverige spelat 1-1 mot Österrike på Ernst Happel stadion kan vi konstatera att svensk landslagsfotboll är inte utdöd. Det känns väldigt skönt att ha fått det beskedet från det svenska fotbollsherrarna ikväll.

 

 

Den första halvleken började inte som vi hade tänkt oss då Österrike fick ett tidigt ledningsmål efter att Sebastian Larsson fått bollen på handen när han gått ner för att blockera bollen med en glidtackling. Sen huruvida bollen tar på handen eller om Sebastian Larsson gör sig större kan vi diskutera i flera år, ni vet redan vad jag tycker om denna förbannade regel den är hopplös. Men nu är det inte den regeln som vi ska analysera utan det är matchen som vi ska fokusera på. Det kändes som att Sverige blev lite skärrade av Österrikes tidiga ledningsmål. Sverige hade svårt att hitta någon struktur och flyt i sitt spel både offensivt och defensivt. Man var inte rädd om bollen när man väl hade den och sen när bollen skulle rensas bort från farligt område ja då var rensningen inte tillräckligt kraftfull. Anfallsspelet var stundtals i den första halvleken destruktivt då Sverige i första hand försökte slå långbollar mot Zlatan. Men då ska vi komma ihåg att inte ens en av världens bästa spelare kan göra något konstruktivt med bollen när han är punktmarkerad av backarna. Som tur var kom kvitteringen rätt snabbt. Bollen lyfts in och det är Zlatan som lyckas skarva bollen vidare och Erkan Zengin som kallades in sist av alla får presentera sig och göra det där viktiga kvitteringsmålet. Kul för honom och oerhört viktigt för Sverige som var lite i brygga efter Österrikes straffmål. Det är en riktigt fin prestation som Zengin står för, han bara stöter fram bollen lite lätt med bröstet så att den hamnar en perfekt bit ifrån honom och sedan är det bara att klippa till. Zengins självförtroende höjdes såklart efter målet och det syntes, han ville hela tiden ha bollen och vågade ta initiativ och inte vänta på att någon annan skulle göra det. Jag tycker att Zengin gör en riktigt bra första halvlek och var klart bästa svensk på planen under de första 45 minuterna. Han kunde också med lite tur blivit tvåmålsskytt, men ribban nekade honom från att bli stor hjälte. Stundtals såg det lite darrigt ut i försvaret och det fanns moment i försvarsspelet som var helt förfärligt att se på. Ibland stod Sverige och sov nä bollen väl närmade sig farligt område och då känner jag att vad fan kör nu, nu är det match nu gäller det att vara med och vilja tävla om det. Man kan tycka att Granqvist snespark är tillfälligheter och att sånt kan hända, men jag tycker inte det. Det är dålig koncentration och det är ett tecken på att man inte riktigt är med i matchen. Som tur är var det inte totalt kaos i försvaret utan samtliga i backlinjen tog sig i kragen efter ett tag och kunde kontrollera Österrikes anfallsförsök under de sista 20 minuterna av den första halvleken.

 

 

Jag vet inte vad Hamrén sa till spelarna i pausen men någonting måste han ha sagt till sina spelare för Sverige kom ut som ett helt annat lag i den andra halvleken. Visst, det fanns några enstaka situationer där försvaret återigen agerade väldigt slarvigt och nonchalant men det är verkligen en randanmärkning. Som helhet var den andra halvleken riktigt bra. Den andra halvleken tillhör bland det bättre halvlekar jag har sett ett svenskt landslag prestera. Den påminde lite om Sveriges match mot Ungern borta i VM kvalet 2009/2010 om ni minns den matchen. Sverige uppträdde lika disciplinerat som man gjorde i den matchen då det inte bjöds på speciellt många målchanser, Sverige låg rätt i positionsspelet och det var verkligen dyngfokus enda fram till slutsignalen. Jag har totalsågat det landslaget på senare tid då jag tyckt att de inte har varit tillräckligt bra. Och natten till igår förvandlades delar av mitt inlägg till terapibloggen då jag berättade om hur landslaget fick mig att inse att livet inte bara består av framgångar. Jag berättade också att jag kände mig riktigt orolig inför den här matchen. Men det blev ju faktiskt otroligt bra med facit i hand. Sverige gjorde inte en felfri andra halvlek men det var inte många misstag som begicks. Och jag tycker att Österrike blev lite avslöjade när det gäller hur bra de egentligen är. Förutom att Sverige slarvade i markeringsspelet och tappade boll på fel ställen ibland så tycker jag inte att Österrike förmådde att skapa några målchanser på egen hand. Och då kan man ju ställa sig frågan var det Sverige som gjorde Österrike dåliga? Eller kan det vara som så att Österrike rentav är ett överskattat landslag? Jag kastar frågan rakt ut i luften och ni får ta och fundera på det för jag har ingen direkt teori om det. För att uttrycka mig diplomatiskt, det var förmodligen en kombination av att Sverige gjorde en bra insats och att Österrike var bleka. Jag tycker Sverige inte ska be om ursäkt, man gör en bra andra halvlek och hade vi fått 3 poäng hade det varit perfekt men nu får vi suga på den här poängen istället.

 

 

Jag är inte förvånad att Sverige går ut och gör en så bra match som de faktiskt gjorde. Det kändes som ett perfekt läge för Sverige att slå lite ur underläge. Österrike har väl aldrig varit större favorit inför en landskamp än vad de var inför just den här matchen. Och med facit i hand var det helt rätt av både oss supportrar, medierna och Hamrén att lägga över favoritskapet på Österrike. För det är ett faktum att när svenska lag är utskällda och negerlagstippade oavsett om vi pratar fotboll, ishockey eller handboll ja då sluter man sig samman som grupp och växer utav det och får en ännu större tro på att man ska klara av att göra en bra match. Jag ska kort ta ett annat exempel, efter att Sverige hade vunnit borta mot Ungern i det VM kvalet jag tidigare refererade till då pratades det om hur många mål vi skulle vinna med mot Malta i matchen därpå. Det slutade med att ett självmål såg till att vi vann matchen överhuvudtaget. Jag vill verkligen betona detta att svenska lag mår bäst av att vara lite utskällda och nederlagstippade för jag tror att det blir lättare att knyta näven då och bestämma sig för att nu jävlar ska vi visa kritikerna att de har fel. Och nu är det lätt att vara positiv när vi fick ett bra resultat men kollar man spelare för spelare så är Österrike inte alls klasser bättre, men det är möjligt att de kanske har ett intressantare lag att erbjuda. Men Sverige har en bra stomme med Sebastian Larsson, Kim Källström och Zlatan som varit med länge nu. Martin Olsson är en offensiv modern ytterback, Erkan Zengin kliver in helt orädd och gör en fantastisk insats. Pierre Bengtsson som jag höjde varningsflagg för att han var ett osäkert kort att satsa på går in och gör en bra insats. Han hade bland annat en situation då han offrade sig och klev in centralt och stoppade ett fint läge för Österrike att komma till avslut. Albin Ekdal var en av de bättre på planen i den andra halvleken och Granqvist och Antonsson gjorde faktiskt ett gediget jobb och utstrålade en väldigt fin pondus under stora delar av matchen. Det jag menar är att det finns ju spelare i det här laget som när de väl får det att stämma kan prestera riktigt bra fotboll. Och det är det som jag bär med mig mest från den här kvällen att vi fick se ett Sverige som nu är tillbaka på allvar igen. Det har varit mycket negativa skriverier och tongångarna har inte varit positiva alls vare sig från supportrar eller media. Men nu fick svensk fotboll lite upprättelse, nu visade Sverige i den här matchen och framförallt i den andra halvleken att man blir att räkna med. Och jag tycker att Sverige med det laget de har att tillgå givetvis borde vara bland topp 3 när den här gruppen är färdigspelad. Att Montenegro och Moldavien skulle hamna före Sverige i den här gruppen och ta en playoffplats istället det har jag väldigt svårt att se. Ryssland väntar härnäst och det blir givetvis en ruggigt tuff match, den svåraste matchen av alla i den här gruppen. Men med det spelet Sverige visade upp idag så är jag faktiskt lite mer positiv än vad jag var inför matchen. Man skulle ju kunna ha ställt följande fråga innan avsparken "Är svensk landslagsfotboll utdöd?" för den känslan har faktiskt smugits sig in hos mig under de senaste dagarna. Nu vet vi svaret på den frågan. Nej svensk landslagsfotboll är inte utdöd, får vi bara allt och stämma och presterar på topp så har vi faktiskt ett ganska bra lag. Det gäller bara att få ihop helheten. Och Sverige visade ikväll att man kan låta motståndaren få föra matchen och sedan går Sverige på kontring medan jag vet att på hemmaplan vill Sverige föra spelet och försöka trycka tillbaka motståndaren. För att återgå till det jag brukar tjata om, fotboll är inte alltid långboll eller alltid kortboll. Det gäller att kunna kombinera sitt anfallsspel och kunna spela långt ibland och spela kort vid andra situationer som kan dyka upp. Sverige visade ikväll att man kan spela fotboll på flera olika sätt. Man kan spela ett anfallsspel som är fantasifullt med intressanta kombinationer som därmed kan luckra upp ett välorganiserat försvar och samtidigt när det inte finns läge för att försöka spela som Barcelona ja då kan Sverige växla över till att spela en enklare och mera primitiv fotboll. Det var de svaren och beskeden vi fick ikväll från det svenska landslaget och nu är känslan mer positiv inför fortsättningen jämfört med hur den var inför matchen. Hoppet är det sista som överger en, glöm aldrig det. Den stora frågan är väl dock vem som behöver bli lite mer optimistisk inför en landskamp?

 

 

 

 

Jag tillhör den fotbollssupporter som sällan är helt lugn inför en match. Ofta brukar det råda en optimism inom mig, men någonstans i bakgrunden finns det ändå en väldigt stor pessimism som ligger och puttrar. Den känslan av pessimism har aldrig varit större än vad jag känner inför det som komma skall på Ernst Happel stadion nu på måndag. Jag börjar med att ta en liten titt på truppen och sedan blir det mer tankar om matchen och hur jag tror att det kommer att gå.

 

 

När det gäller målvakterna är det inga konstigheter, Andreas Isaksson är självklar mellan stolparna. För mig har han varit given sedan EM i Portugal 2004. Det kändes som att det var där han slog igenom på internationell nivå, om jag inte minns helt fel ledde det fina mästerskapet till att han Djurgården sålde honom till Rennes. Jag upplever Isaksson som en riktigt stabil målvakt. Han är bra på att styra sin backlinje och han är oftast tydlig och beslutsam i sina initiativ. Dock har jag känt på senare år att han kanske har tappat lite i sin beslutsamhet. Det har varit några situationer då han har agerat halvdant och så har det hållit på att kosta oss segern eller till och med poängen. Men jag håller honom fortfarande som nummer 1 bland de målvakterna som finns att tillgå för tillfället. Kristoffer Nordfeldt fick vara med i truppen den här gången. Det är en målvakt som jag har följt en del när han höll till i Brommapojkarna. Han är fostrad i Brommapojkarna och han spelade i A-laget 2006-2011 och numera håller Nordfeldt till i Heerenveen. När man väl fick upp ögonen för honom för första gången då kändes han som en enormt lovande målvakt som kunde bli hur bra som helst. Jag vet att ett tag för det också snack om en flytt till Liverpool, men det ryktet dog ut relativt snabbt. Jag tycker ändå att Nordfeldt förtjänar platsen, han är fortfarande ganska ung och Isaksson gör kanske sitt sista mästerskap om 2 år om vi går dit och då är Nordfeldt tveklöst en av kandidaterna till att ta över målvaktsposten. Johan Dahlin fick även han en plats i truppen och det tycker jag också kändes helt rätt. Han har ju haft en lite annorlunda seniorkarriär som började i norska ligan en gång i tiden och en liten sväng i Trelleborg innan han hamnade i Malmö där han kom att spela i 4 år. Det var i Malmö som hans karriär började ta fart på allvar känner jag. Jag blev otroligt imponerad av det jag såg av honom i Malmö och framförallt under de säsongerna när de vann sm-guld. Ibland brukar man lite klyschigt säga att målvakten avgör matchen på egen hand och att målvakten förde sitt lag till segrar och framgång. Men i Johan Dahlins fall stämmer det verkligen. Han kunde spika igen fullständigt och vara väldigt svår att göra mål på och det gjorde att Malmö tog de där uddamålssegrarna istället för att spela oavgjort eller fick oavgjort istället för en uddamålsförlust. Att han lämnade Malmö efter 4 år är inte konstigt, jag förstår att han har ambitioner att spela utomlands för han fyller 28 i år och då är det dags att prova sina vingar. Jag sa att det kändes helt rätt att det är de här tre namnen som ska vara med i truppen men jag är beredd att ta tillbaka lite. Pär Hansson är ett namn som jag gärna hade velat ha med, för det är en kille som är trygg att sätta in om Isaksson skulle vara avstängd eller skadad. Han är bra i luften och han är klart bättre med fötterna än vad Isaksson är. Att Hansson inte kom med i Hamréns trupp beror nog på att det går åt skogen för Helsingborg i år och Hansson har inte varit lika fantastisk som han var när de vann sm-guldet 2011.

 

 

Om vi går över till backarna tycker jag faktiskt att det ser sådär ut. Jag vill tycka till direkt om mittbackarna. Det är backlinjen jag är mest orolig för när det gäller backarna ser det inte särskilt bra ut som sagt. Visst, tittar man spelare för spelare så finns det potential men problemet har ju varit att ingen av våra mittbackar har fått till det när det verkligen gäller. Per Nilsson är en okej mittback men har inte alls varit den chefsgeneralen i landslaget som jag hade hoppats på. Nu har han bytt klubb från Nürnberg till FC Köpenhamn, inget ont om FCK men det är klart att det är ett steg neråt i hierarkin när det gäller att ta olika steg i sin fotbollskarriär. Att spela i Bundesliga är ju mycket bättre än att hålla till i danska ligan, även om danska ligan håller en helt okej klass men Bundesliga är trots allt en av världens bästa ligor trots allt. Mikael Antonsson trodde jag var riktigt på gång när han spelade hyfsat mycket från start i Bologna. Jag såg honom i många matcher och jag tyckte att han skötte sig bra. Jag såg inte Köpenhamns playoffmatcher till Champions League men vet ni hur det gick för Antonsson i de matcherna? Han satt på bänken. Det här är inte bra vare sig för Antonsson själv eller för svensk landslagsfotboll. Han måste få spela kontinuerligt för att han ska kunna ta en plats i landslagets backlinje. Att sätta in Antonsson i backlinjen känns som ett väldigt osäkert kort. Jag kommer inte vara helt lugn när han går in i en närkamp eller ska sköta ett uppspel. Andreas Granqvist är en spelare som tagit en lite annorlunda väg, gjorde det bra i Genoa men nu håller han till i Krasnodar. Jag är verkligen ingen koll på ryska ligan och jag vet inte hur mycket speltid han har fått där men det är klart att det ser ju bättre ut utåt om våra bärande landslagsspelare spelar i attraktivare klubbar än Krasnodar. Jonas Olsson behöver ingen närmre presentation, honom har vi rätt bra koll på. Håller till i West Bromwich och spelar från start vecka ut och vecka in. Att han inte är given i Hamréns startelva tycker jag är mycket märkligt. Jag känner att det blir lite ironiskt när vi pratar om att våra landslagsspelare måste spela i bra klubbar för att de ska ges möjligheter att få spela i landslaget. Och här har vi en spelare som spelar från start i världens bästa liga, visserligen i ett lag som kanske åker ur den här säsongen men ändå han spelar ändå i Premier League. Jag förstår inte hur Hamrén tänker, för mig är Jonas Olsson given även om han kanske inte har övertygad och dominerat i landslaget som vi alla har hoppats på. Martin Olsson känns given på vänsterbacksplatsen, han är en riktigt bra ytterback både offensivt och defensivt. Jobbar stenhårt och har verkligen den här brittiska attityden och det märks att han har varit i England ett bra tag nu. Jag tvivlar inte på att Martin Olsson kommer att göra ett gediget jobb, problemet är ju att det finns en stor risk att hans kollegor inte gör ett lika gediget jobb. När det gäller Pierre Bengtsson och Mattias Johansson har jag inte så jättemycket att säga. Men jag tycker det är kul att Mattias Johansson kallas in nu när det börjar gälla på allvar. Det hade varit kul om han fick speltid i den här typen av match. Men frågan är om han vågar ta för sig om han skulle kastas ut på den stora scenen som det ändå är att spela en EM kval match mot Österrike borta. Han var riktigt bra när han var i Kalmar och man såg redan under våren 2011 att den liraren kommer att spela utomlands i framtiden det handlade bara om när han skulle flytta. Hans karriär i Alkmaar har varit lite svängig, han har varit utanför matchtruppen och ibland har han varit given i laget. Om jag ska välja mellan Pierre Bengtsson och Mattias Johansson har jag egentligen inget givet förstaval. Båda är osäkra kort att slänga in i en sådan här viktig match. Jag hade känt mig lugnare om Lustig fanns att tillgå.

 

 

När det gäller mittfältet och anfallet är det en del namn som kändes givna och några namn som överraskat litegrann på mig i varje fall. Jag tyckte det var jäkligt kul att Nabil Bahoui och Emil Forsberg fick chansen att vara med i "Det riktiga landslaget" och inte någon betydelselös januariturné. Nabil Bahoui är en väldigt spännande spelare som jag tycker har tagit ytterligare ett steg i utvecklingen den här säsongen. Han har det som krävs för att bli bland de absolut största i svensk fotboll. Han är snabb, han har en teknik som är beundransvärd och framförallt har en ett grym skott. När han väl får till det med sin högerfot ja då smäller det direkt. Men det som gör honom till den fantastiska spelaren han är det är att han är otroligt beslutsam i allt han gör. En del spelare kan stå och kladda lite med bollen under vissa stunder i matcherna, jag upplever att Bahoui väldigt sällan blir passiv och tvekar utan han vet vad han vill göra med bollen när han får den. Emil Forsberg har varit fantastisk i Malmö den här säsongen. Precis som Bahoui är han snabb och har tekniken för att bli en riktigt bra spelare, han har definitivt kapaciteten för att spela i en bättre liga än Allsvenskan och utanför Skandinavien. Han har också bidragit med en del mål i år och det är ju ett extra plus i kanten och det är bara att hoppas att han bidrar med mål om han nu får någon speltid. Branimir Hrgota fick också komma med till den här matchen och det känns förbannat kul. Jag tycker att han har gjort en fantastisk resa. Han gjorde det riktigt bra i Jönköping och sedan har han arbetat sig till Bundesliga vilket är en riktigt bra prestation. Jag har inte koll på om han har varit helt ordinarie i sin nuvarande klubb men han är i varje fall inte i den metaforiska frysboxen. För mig var det givet att Hrgota skulle få en plats i landslagstruppen. Han är född 1993, det är hans generation som ska ta över i landslaget efter Zlatan och de övriga som börjar bli lite äldre. Det är lika bra att ge de chansen nu när det är unga för då har de en större acceptans för att sitta på bänken och bara vara med och se och lära. Och skulle de visa sig att de är redo att ta steget att göra ett inhopp eller till och med spela från start ja då är det ju inget att tveka på för Hamrén då är det bara att ge Hrgota chansen för att ta honom som ett exempel. I övrigt när det gäller truppen känns det som att jag har ganska bra koll på spelarna. Kim Källström, Albin Ekdal, Pontus Wernblom, Sebastian Larsson och Johan Elmander är namn som vi redan känner till för att nämna några. Det känns som att Hamrén har fått plocka det som finns att tillgå. Tyvärr så kryllar det ju inte av toppnamn i svensk fotboll just nu och då får man försöka att bygga ihop pusslet så gott som det går.

 

 

Om jag lite kort ska dela med mig om vad jag tror om denna ödesmatch. Handen på hjärtat jag är fruktansvärt nervös inför vad som ska ske. Jag är nästan helt förstörd och det skulle inte förvåna mig om jag vaknar upp mitt i natten och drömt att Granqvist gör självmål eller något i den stilen. Det känns som att det här är den viktigaste premiären Sverige någonsin har spelat. Sverige spelar inte bara för att skaffa sig ett bra utgångsläge inför hösten och våren, Sverige spelar också för svensk landslagsfotbolls framtid. Skulle Sverige missa ytterligare ett mästerskap då ser det riktigt mörkt ut då är det stor chans att Sverige blir ett nytt Ungern som aldrig går till några mästerskap. Och jag är glad att Zlatan finns med fortfarande i landslaget. Som ni alla vet är jag orolig över hur Sverige ska klara sig utan Zlatan den dagen han inte längre är med i landslaget. Det känns verkligen som att skillnaden mellan Zlatan och de övriga spelarna har aldrig varit större. Johan Elmander spelar i Bröndby, Kim Källström misslyckades med att ta en tröja i Arsenal trots att han var där på lån och fortsätter numera att harva runt i Spartak Moskva. Som jag var inne på Mikael Antonsson sitter på bänken i FCK, Granqvist håller till i Krasnodar. Martin Olsson är visserligen en bra fotbollsspelare men håller till i ett lag som spelar i Championship. Det känns inte som att Sverige har ett lika slagkraftigt lag att ställa ut på planen längre. För att sätta det hela i ett perspektiv ber jag er att blicka tillbaka 10 år i tiden. Till en tid då vårt mittbackspar spelade i Bayer Leverkusen och Aston Villa. En tid då ett av våra stora offensiva vapen spelade i Arsenal och de andra två hade skrivit på för Barcelona och Juventus. Att möta Sverige skrämmer inte lika många motståndare längre. Bara det faktum att Österrike är favorit inför matchen säger en hel del om samtiden tycker jag. Österrikisk landslagsfotboll är på väg uppåt medan svensk landslagsfotboll är på väg neråt, det känns verkligen som det. Och jag har aldrig varit mer pessimistisk än vad jag är nu inför en landskamp. Sverige lider av så många problem just nu att jag har inte tid att räkna upp alltihop. Men jag tycker att Sverige under en ganska lång tid nu har spelat en ganska oattraktiv fotboll som inte varit särskilt kul att titta på. Vi vinner inte mot blåbärsnationerna längre med 6-0. Vi hamnade i underläge mot Färöarna borta i senaste VM-kvalet, fattar ni hur dåligt det är. När jag tänker på det svenska landslaget börjar jag nästan gråta blod så illa är det. Jag kommer att tänka på när Sverige missade VM i Sydafrika, när man förlorade båda matcherna mot Danmark i gruppspelet och sedan tappade man för många poäng i övrigt. Men jag som är född på 90-talet som varit uppvuxen med 5 raka mästerskap jag trodde verkligen inte att Sverige kunde missa ett mästerskap det fanns bara inte på kartan. Och jag blev så ledsen när Sverige missade VM i Sydafrika att jag knappt visste vart jag skulle ta vägen. Och jag fick en sådan insikt om livet om att livet inte är så himla lätt alltid och att drömmar bara sådär hux flux kan krossas bara genom något enstaka moment på bara någon sekund. Det var som sagt en insikt om hur tufft livet kan vara ibland att livet består inte bara av framgångar utan det består också av motgångar. Detta ledde också till att jag började bli lite mer pessimistisk som fotbollssupporter och sedan har den känslan bara följt med mig resten av mitt fotbollsliv. Terapibloggen har börjat. Jag antar att ni som läser detta nu redan är i tårar. Vart vill jag då komma med allt detta svammel. Jag vill komma fram till att jag känner en väldigt stor oro inför Österrike borta. Det är ett riktigt bra lag vi möter och det kommer att krävas en hel del tur för att Sverige ska få ett bra resultat med sig. Och det kommer inte att räcka med en halvdan insats utan samtliga spelare måste göra en riktigt bra insats. Särskilt Nabil Bahoui och Emil Forsberg om de nu får spela, då måste de topprestera utan tvekan. Och detta är den viktigaste premiären på många år. Vi spelar för svensk landslagsfotbolls framtid och för Hamréns framtid. Skulle Sverige förlora den här matchen och få dåliga resultat mot Ryssland och Lichtenstein då kan ju Hamréns dagar i Blågult vara räknade. Och hade jag varit landslagsspelare och varit med i truppen inför den sådan här match hade jag inte haft någon jättebra känsla inför matchen. Jag tror verkligen inte att det är någon särskilt rolig match för Sverige att komma ner till och spela för de måste mer eller mindre bara vinna den här matchen. Pessimism är ledordet i det här inlägget men jag hoppas att det kommer att sluta lyckligt. Vi har ju trots allt en Zlatan som kan avgöra matcher på egen hand. Men jag tycker ändå att Österrike känns stabilare och har något riktigt stort på gång. Och på Ernst Happel stadion har vi haft problem tidigare och jag tror tyvärr att vi kommer få problem igen. Helt klart är att detta är en nyckelmatch, vinner vi matchen kan vi rida vidare på den vågen som uppstår. Förlorar vi matchen eller tappar poäng och spelar dåligt ja då uppstår det ett vansinnigt totalt mörker över svensk landslagsfotboll igen, som om det inte redan ser tillräckligt mörkt ut. Jag har ingen aning om hur det kommer att gå, men jag hoppas att Sverige sluter sig samman och går ut och gör en landskamp som är i lika hög klass som den mot Holland i EM 2004. Lyckas man komma upp i den nivån ja då garanterar jag att Sverige får ett bra resultat med sig. Jag tror tyvärr att det kommer att fortsätta vara önsketänkande och inte bli verklighet på ett bra tag.

 

Natten till idag stängdes transferfönstret, gårdagens går under namnet deadline day. Den absolut sista chansen för klubbarna att bygga ihop sitt lag inför hösten. Jag har några saker jag vill ta upp såhär dagen efter.

 

 

Jag vill börja prata om Arsenal och deras insats under gårdagen. Arsenal bjöd helt klart på deadline day augusti 2014 års mest underhållande affär. Danny Welbeck var en ryktenas man igår och det dröjde ett bra tag tills han presenterades som en Arsenalspelare. Själva värvningen i sig är bra, jag tycker Danny Welbeck är en riktigt bra fotbollsspelare som jag inte tycker har fått visa på allvar att han är en duktig fotbollsspelare. Han har ju på senare år haft en rätt undanskymd roll i Manchester United där han mest har stått i skuggan av spelare som Robin Van Persie och Wayne Rooney. Det är normalt absolut, men United kunde ha valt att ge honom ett större förtroende för att inte riskera att han kunde tänka sig att gå till en av deras rivaler. Jag kan tycka att United har skött det lite dåligt. Det är lite som i fallet Liverpool och Daniel Agger. Liverpool utser Agger till vice kapten och sedan slutar det med att han hamnar i frysboxen. Samma sak här, United kunde ha försökt övertala Welbeck att hans tid kommer att komma och att det handlar bara om tålamod. Att Welbeck hamnade i Arsenal är inte så konstigt om man tänker efter lite. Det är osäkert att vara i en klubb som Manchester United just nu, för du vet inte hur den klubben kommer att vara. Laget har bytt tränare igen och han håller på att sätta sin prägel på laget, du vet inte exakt vilken position du kommer att få du har absolut ingen titelgaranti du vet inte ens om du kommer spela i Champions League. I Arsenal ser det annorlunda ut, det är mer eller mindre ett komplett lag när alla finns tillgängliga. Arsenal är ett riktigt bra lag både offensivt och defensivt, de spelare i Champions League de vann FA-cupen i våras och man har varit uppe och nosat på en ligatitel därför har du garanti på att vara med i en toppstrid i världens bästa liga och vem vill inte spela i ett sådant lag. Unitedsupportrarna måste vara helt knäckta eftersom Welbeck är från Manchester och att se en spelare från Manchester i en Arsenaltröja kan ju inte kännas helt rätt. Samtidigt säger Welbecks övergång lite om samtiden och den nya fotbollen att gränserna har luckrats upp. Det visade Robin Van Persie när han valde att gå i motsatt riktning inför säsongen 2012/2013. Det är klart att det finns ett stort hjärta bland många spelare, men jag tror att det är två saker som styr idag vart en spelare väljer att spendera sin karriär. Det är vad du får i lön och om du får vara med i de riktigt stora sammanhangen och har chansen på titlar. Hur kommer då Welbeck att passa in? Jag tror att han kommer att passa in bra. Arsenal har många kreativa spelare som Jack Wilshere, Mesut Özil, Aaron Ramsey och Alexis Sanchez. Självklart passar Welbeck in i den här omgivningen och han kommer att bidra med fler mål än vad han har gjort i United det är jag övertygad om. Men frågan är bara vad Arsenal kommer att göra när Giroud kommer tillbaka från skada. Hur väljer Wenger att spela laget då, fortsätter han att ge Welbeck förtroendet eller kommer Giroud gå rakt in i laget eller kommer Giroud att få bevisa att han ska tillbaka in i startelvan?. När det gäller offensiva spelare får vi inte heller glömma bort Santi Cazorla som kan spela på flera positioner om jag inte är helt fel ute. Podolski finns också med i truppen med andra ord det finns ganska många bra spelare i Arsenals offensiv. Men trots konkurrensen tror jag ändå att Welbeck kommer att få sitt stora genombrott i Arsenal. Det känns som att han passar in i Arsenals sätt att spela fotboll. För vi kan ju bara konstatera att Arsenal spelar en mycket roligare fotboll än vad United är och Arsenal är dessutom mer etablerade i Premier League än vad United är för tillfället. Det hade ju varit symboliskt om Welbeck sänkte United på Old Trafford senare under säsongen. Då kan Unitedsupportrarna sitta där och bara se på när en Manchestergrabb sänkte deras lag iklädd Arsenaltröja. Jag tror att Welbeck är en bra värvning för Arsenal, magkänslan säger det.

 

 

Manchester United är en klubb som inte har det så bra ställt just nu. Det har varit mycket negativt snack kring klubben och laget. Jag tittade på Uniteds bortamatch mot Burnley och det kan ha varit bland det sämsta jag har sett. Det var ingen fotbollsmatch. Det var två lag som bara slog långbollar och United ställde ändå upp med Di Maria i startelvan och ändå hände det knappt någonting. Det var rena sömnpillret och båda lagen spelade fruktansvärt destruktivt. Nu plockar man in Falcao och nu hoppas många att han ska bära det här laget på sina axlar. Jag är lite tudelad när det gäller Falcao. Visst det är en av världens bästa anfallare, han har gjort det riktigt bra i de klubbar han tidigare har varit i. Nu trivdes han väl inte i Monaco vad jag har förstått och väljer att flytta till United. Men frågan är om han har det som krävs för att dominera i Premier League. Och den pressen som Falcao har på sig att leverera direkt, fattar ni hur stor den är? Gör han inte mål nu i början då kommer han ju bli så utskälld av både supportrar och lokala journalister. Det känns som att han måste lyckas direkt för att Unitedfansen ska bli nöjda. Och som jag var inne på tidigare man vet inte riktigt vart man har United just nu. De har ställt upp med en trebackslinje nu i början på säsongen men det har ju inte fungerat särskilt bra. Offensiva spelare som Juan Mata och Valencia har inte alls kommit till sin rätt och levererat som de ska. Rooney och Van Persie som ska vara de bärande spelarna har inte heller rosat markanden än så länge. Och frågan är hur Van Gaal väljer att spela nu när Falcao ska in i startelvan. Det är samma sak som i Arsenals fall med Welbeck, om nu Van Persie måste operera knät och blir borta ett tag ja då är det naturligt och fullt förståeligt varför man plockar in ett namn av Falcaos dignitet. Men å andra sidan, vad ska man ha honom till när Van Persie kommer tillbaka?. Falcao är en av världens absolut främsta på sin position. Van Persie är kanske ingen märkvärdig fotbollsspelare, han är ingen dribbler som kan luckra upp ett försvar och han har definitivt inte en av världens bästa passningsfötter. Van Persies styrka är hans näsa för målet. Han är en av världens bästa målskyttar, han håller lika hög klass som David Villa var uppe i när han var som bäst. Men han hade en ganska svag säsong förra året och den här säsongen har inte börjat bättre. Men han kan det här med att göra mål och där får vi ett problem när det gäller vem Van Gaal väljer att spela. Visst tar man in Falcao för de enorma pengarna som United har gjort då ska man inte sätta honom på bänken och låta honom göra massa inhopp. Falcao ska spela från start och tanken är att han ska vräka in mål. Men om han inte levererar helt plötsligt och han spelar med Rooney på topp, hur ska Van Gaal göra då? Det är väl ändå onödigt att ha en av världens bästa målskyttar på bänken? Det ska bli väldigt intressant att se hur Van Gaal kommer att lösa den här situationen. Jag är dock lite kluven till Uniteds prioriteringar. Jag hade gärna sett för deras eget bästa att de skulle ha fyllt på med en mittback till innan fönstret stängde. Visst man värvade Rojo, men han känns väl mer som en backupspelare till Luke Shaw alternativt spela honom som vänsterspringare. Men om vi tittar på mittbackspositionerna idag där man har Evans, Jones och Blackett att tillgå så ser det inte bra ut. Jag såg som sagt Burnley mot United i helgen och det var katastrof från både Jones och Blacketts sida. Jag blir riktigt bekymrad när jag ser United, för även om jag ogillar United eftersom jag är Liverpoolfan så kan jag ändå se vilka problem United har och fundera över hur de tänker lösa den här situationen. En mittback av Nemanja Vidic klass hade inte varit fel att få in i laget lagom till fönstret stängde igår. En sån som Thiago Silva hade ju varit ett drömnamn för United även om just Silva kanske inte stärkte sina aktier i VM. Men det är en av världens bästa mittbackar trots allt och han skulle nog inte göra bort sig i United. Men återigen han spelare i en klubb där han har titelgaranti och han har stora chanser att få spela Champions League final till våren. Det är självklart att man då väljer att stanna kvar i PSG än att gå till en klubb som är i gungning. Värvningen av Falcao är bra om han levererar direkt och jag tror att han kommer att göra en hel del mål ingen tvekan om det. Men det är inte framåt som det brister i United för det finns potential och bra spelare här i Juan Mata, Di Maria, Van Persie och Rooney. Men bakåt håller det på att haverera fullständigt. 4-0 i baken mot MK Dons i ligacupen, det är sånt som bara inte får hända. Det resultatet säger en del om standarden, därför tror jag att United kan få det jobbigt den här säsongen om inte de som redan finns i backlinjen rycker upp sig och spelare mer förtroendeingivande. Hade jag varit Van Gaal hade jag direkt gått till klubbledningen och meddelat att jag skulle vilja ha en mittback som kan gå rakt in i laget och diktera och styra och ställa. Det handlar om att få stabilitet i Uniteds försvar för det är ett lag i spillror just nu och det råder fullkomligt kaos i backlinjen. Men värvningen av Falcao är riktigt bra utan tvekan och han kommer nog göra 15 mål i Premier League minst.

 

 

Jag har i skrivande stund inte hur mycket tid på mig som helst det börjar bli sent och det är en dag imorgon också men jag kommenterar lite snabbt två övergångar till. Att Javier Hernandez blev klar för Real Madrid såg jag inte komma i varje fall, den kom ganska överraskande. Okej att Real Madrid letar efter en anfallare bakom Benzema men är det verkligen Javier Hernandez som ska lösa den situationen? Jag är tveksam. Hernandez var ju en spelare som för några år sen var med och bidrog till Uniteds senaste ligatitel då han hoppade in och gjorde några viktiga mål i ett antal matcher. Men han har liksom Welbeck tappat ju längre han har varit i United, det känns inte som att tränaren i fråga inte haft det fulla förtroendet för honom. Och det är konstigt eftersom när man ser honom i det mexikanska landslaget känns han som en riktigt giftig anfallare som på egen hand kan sätta en backlinje i sysselsättning. Men samtidigt har han tuff konkurrens i Van Persie och Rooney och när nu Falcao kliver in då kändes det som att det var kört för honom att United kanske inte är det rätta stället för honom att vistas i för tillfället. Men vad jag förstod var det ett lån, vilket innebär att United vill kanske få tillbaka honom såsmåningom. Men det kan ju också vara så att Real Madrid har köpoption på honom det där får ni kolla upp själva, det sistnämnda låter väl mest troligt. Behövs Hernandez i Real Madrid då? Jag har sagt innan säsongen att Real Madrid ser ut som det mest kompletta laget i La liga och att det bara är de själva som kan stoppa de från en ligatitel. Jag tror också de har stor möjlighet att vinna en till Champions League titel. Men i helgen kollapsade laget helt då de tappade en 2-0 ledning borta mot Real Sociedad och det är klart att då hajar man ju till. Vad är det som händer? tappa 2-0 ledning mot Real Sociedad? Det är ju helt makalöst. Kanske är inte laget färdigmodellerat trots allt? Jag vet inte om det är det, jag vet inte heller om Hernandez är rätt spelare för Real Madrid för att backa upp Benzema. Man ska komma ihåg det att Real Madrid har inte alltid lyckats med sina värvningar. Man tog in Adebayor på för några år sen och det gick väl okej men jag tror att Real Madrid förväntade sig mer av honom. Och jag tror att Real Madrids supportrar är väldigt besvikna över att det inte blev någon Falcao som anslöt. Falcao är klasser bättre fotbollsspelare än vad Javier Hernandez är och det är frågan om Hernandez är kapabel till att kompensera Real Madrid över att det inte blev någon Falcao. Jag är tveksam till den här värvningen, det känns som att antingen blir det jättebra eller blir det fullkomlig katastrof.

 

 

Kristoffer Olsson. Säger det namnet någonting? Det är en offensiv mittfältare som har hållit till i Arsenals reservlag, han kom till Arsenal 2012 som 17-åring. Men det är som bekant inte blivit något spel i A-laget och nu lånas han ut till FC Midtjylland. Jag blir ganska ledsen över den här typen av övergångar och framförallt när det involverar svenska unga spelare. Jag förstår att om man blir erbjuden ett kontrakt från en storklubb att man väljer att skriva på kontraktet och verkligen börjar lägga ner all sin energi på att lyckas ta en plats i A-laget. Men jag som har ett utanförperspektiv och kan vara mer realist eftersom jag inte är part i målet kan tycka att varför skriver man på för Arsenal som 17-åring. Okej om du har spelat i Allsvenskan och du är en etablerad spelare och du har provat på seniorfotbollen i ett tidigare skede i din karriär då kan jag förstå att man hoppar på tåget. Men om du inte har någon rutin från seniorfotboll då skulle jag avråda unga spelare från att gå till stora klubbar. Om man tittar svenska spelare som har gått till England och vilka som har lyckats hela vägen så är det väldigt få. Jon Jönsson har varit i Tottenham Oscar Jansson likaså, Kristoffer Peterson lämnade Liverpool för Utrecht i det här fönstret. Den gamle Örebro och Norrköpingsanfallaren Astrit Ajdarevic har även han tillhört Liverpool en gång i tiden men han lyckades inte heller ta en plats i A-laget. Tyvärr funkar det ju som så i England framförallt att storklubbarna skriver kontrakt med mängder med spelare men enbart ett fåtal når A-laget och elitfotbollen. I modern tid är det ju egentligen bara Anders Svensson, Fredrik Ljungberg, Sebastian Larsson och Jonas Olsson som har lyckats etablera sig i Premier League. Och nu i skrivande stund kommer jag på att Sebastian Larsson har varit utanför Sunderlands startelva stundtals. Vad jag vill säga är att det är riktigt tufft att komma ut utomlands som ung spelare. Många åker nog iväg som 16, 17-åring och tror att nu är jag den stora stjärnan här och det här kommer gå bra jag ska göra hattrick på Anfield och så vidare. Men tyvärr är det alldeles för många som kommer hem med en svans som sitter någonstans mellan benen. Därför gillar jag inte riktigt att Arsenal i det här fallet lånar ut Kristoffer Olsson till en dansk klubb. För Arsenal vet och framförallt Kristoffer Olsson vet att han kommer inte att få spela en minut A-lagsfotboll så länge han tillhör Arsenal. Och visst det är väl kul att tillhöra en klubb som spelar Champions League, men hur kul är det att harva runt i ett reservlag? Därför gillar att Kristoffer Peterson hamnade i Utrecht i en ren transfer. Det är bättre att byta klubb rakt av, man ska inte låna ut spelare man inte tror på. Möjligheten att låna ut unga spelare missbrukas något enormt av många klubbar, Arsenal är verkligen inte ensamma om att jobba på det här sättet.

 

 

Det var det jag hade att säga om deadline day augusti 2014. Vi får väl se om jag återkommer 31 januari och kör en deadline day special igen. Ikväll blev det varierad kompott med lite olika infallsvinklar på saker och ting. Men det är kul jag gillar ju att vända och vrida på många stenar. Nu tackar jag för den här gången.