sportviktorn

 

Ikväll spelades det en stormatch på Stadio Olimpico i Rom, och det var inte vilken stormatch som helst. Roma som många och däribland jag själv ser som en contender till ligatiteln tog emot Juventus som det har varit en del frågetecken kring inför säsongen och såklart ett ännu större frågetecken efter lagets förlust i premiären. 

 

 

Som Juventussupporter fick jag under förra säsongen vara med och uppleva någonting jag inte upplevt på mycket länge. Jag fick se ett Juventus som där och då seglade upp på den nivån där jag och många andra tycker att de hör hemma. Vi vann inte bara vår fjärde raka ligatitel utan vi vann också cupen för första gången på många år och som om inte det vore nog så var vi i Champions League final där Barcelona blev lite för svåra. Ursäkta röran vi bygger om brukar vara ett talesätt som folk kan slänga ur sig till höger och vänster men i Juventus fall så passar den beskrivningen av hur situationen är i laget ganska bra. Det har sålts en del spelare men det har också plockats in en del spelare och det många undrar över när det gäller Juventus är om det här är ett lag som är lika slagkraftigt att klara av att slåss på flera fronter? 

 

 

Om vi bara lite kort tar och går igenom de spelare som vi har tappat och då väljer jag att plocka med de allra viktigaste spelarna som har försvunnit. När det gäller Vidal är jag givetvis besviken över att han flyttade vidare då jag tyckte att han under våren växte ut till den spelare som han var under sin första säsong i Juventus. Han hade en bedrövlig höst men kom mot slutet och han var riktigt bra i Champions League slutspelet, speciellt i matcherna mot Real Madrid. Men jag har full förståelse för varför Juventus valde att sälja Vidal. Det finns flera faktorer till att Vidal såldes till Bayern München. Om vi bara tittar på det sportsliga så är det som toppklubb alltid skönt att sälja spelare utanför ligan och särskilt om det gäller någon av dina bästa spelare. Jag är helt övertygad om att det är därför vi också har sålt Kingsley Coman till just Bayern München. Nu vet jag inte om någon av våra konkurrenter hade de ekonomiska musklerna för att få loss Vidal, men att sälja honom till Roma, Inter eller Milan det hade i längden inte varit det smartaste. Jag tror även att beslutet att sälja Vidal hade och göra med att det här kanske var sista chansen att få in bra med pengar för honom. Nu kan jag ju tycka att det var olyckligt att vi inte kunde sälja honom inför förra säsongen för jag tror att det fanns klubbar som var beredda att punga ut rejält med pengar för honom. Men att sälja Vidal handlade inte bara om att försöka få in så mycket pengar som möjligt, utan beslutet att sälja Vidal tror jag öppnade upp för möjligheten att behålla Pogba och mycket riktigt nu är Vidal borta och Pogba är kvar. Sedan tror jag också att det här med att köra rattfull och krascha bilar det funkar inte i Juventus helt enkelt, det finns en uppförande kod i Juventus där man uppför sig och sköter sig på ett korrekt och felfritt sätt. Och under en period övervägde Juventus även att lyssna på bud från klubbar då Vidal hamnade i bråk på någon nattklubb i Turin. Så att släppa Vidal blev oundvikligt om man bakar ihop alla de här faktorerna till en enda stor faktor och helhetsbedömning. Pirlo var ju tvungen att sluta spela på den här nivån någon gång och jag kan ändå tycka att det blev en värdig avslutning för honom i Juventus. Han var en av våra bästa spelare under de här 4 säsongerna och han har varit med och gett oss de här ligatitlarna, vilket ju med facit i hand känns helt overkligt med tanke på att han kom från Milan men han gjorde det i varje fall. Och när det gäller Tevez tyckte jag att det var rätt att släppa honom. Jag håller med om att Tevez var fullständigt briljant i vissa stunder men när det behövdes som mest då vek han ner sig. I min värld var det inte på något sätt något fantastiskt Barcelona vi ställdes mot i Champions League final, att de var bättre och värdiga vinnare ja men att de var fantastiska det kommer ni aldrig få mig att tycka. Och i min värld så måste det gå att kräva mer av Tevez i en Champions League final. Det enda som hade fått mig att ändra uppfattning om Tevez, det hade varit om han klivit in på kontoret och verkligen gått ner på knä och sagt att snälla jag måste få vara kvar 1 säsong till jag ska bara vinna Champions League med den här klubben innan jag drar. Men det har varit så uppenbart att Tevez under väldigt lång tid velat flytta tillbaka till Argentina och då tycker jag att det är lika bra att låta honom få lämna klubben, för en Tevez som är på dåligt humör och som egentligen inte vill vara kvar det är inte bra för någon och det gäller såklart alla spelare. Så jag tycker att i de samtliga. Så i de samtliga 3 fallen tycker jag att det var rätt att släppa dessa spelare, om än av olika anledningar men märkväl så var det rätt. 

 

 

Egentligen borde jag ägna ett helt blogginlägg om Romas fantastiska insats men det har jag inte tid med jag får helt enkelt hylla de någon annan gång. Jag kan bara kort konstatera att Roma vann rättvist och ser riktigt spännande ut, jag tror Dzeko och Salah kommer att bli oerhört viktiga för Roma i det långa loppet och Szczesny såg riktigt bra ut mellan stolparna. Men nu tillbaka till Juventus. Till min förvåning valde Allegri att ställa upp med en 3-5-2 uppställning, och ni vet ju alla vad jag tycker om att lag spelar med trebackslinje och i synnerhet 3-5-2 uppställningar. Men samtidigt har jag byggt upp en respekt för Allegri under hans tid i Juventus och jag tänkte väl att han vet nog vad han gör här. Men jag måste säga såhär några timmar efter att ha sett Juventus för första gången den här säsongen att jag vet inte riktigt hur Allegri tänkte inför den här matchen med den här formationen. Under Antonio Conte spelade vi ofta med en 3-5-2 uppställning och det var i många matcher väldigt framgångsrikt men det fanns också en del matcher då spelet inte flöt på lika bra. Men det som gjorde att Conte kunde spela 3-5-2 det var att han hade ett spelarmaterial för att spela med just den formationen. Det fanns en Vidal som var rivig och som växte fram till en box till box spelare av absolut världsklass. Pirlo med sin fina spelförståelse och eleganta passningar kunde vara den som styrde och ställde i offensiven, medan Marchisio kunde välja mellan att ta löpningar inne i boxen eller falla tillbaka som den lite mer sittande mittfältaren. Vi hade en stabil trebackslinje med Barzagli, Bonucci och Chiellini som alla 3 var riktigt bra specialister på det defensiva arbetet vilket gjorde att de kunde fokusera enbart på det. Och det fanns även en Lichtsteiner och Asamoah på planen som båda två kunde stänga en kant om det behövdes men som samtidigt kunde ta vara på sina offensiva kvalitéer. Men nu är vi i en situation då vi har sålt våra 3 absolut bästa och bärande spelare vilket gör att laget har försvagats ganska rejält. Och i min värld har laget försvagats så mycket att vi inte kan spela 3-5-2 helt enkelt. För om vi titta på vad det är för ett mittfält som vi har att erbjuda i en sån här match, så har Simone Padoin, Pogba, Sturaro centralt i banan och som wingbackar har vi Lichtsteiner och Evra på höger respektive vänsterkanten. Pogba är en av världens absolut bästa spelare utan tvekan i sina bästa stunder kan han hitta på lite vad som helst med bollen. Men när han blir frustrerad över några enstaka situationer eller när han kommer helt fel in i en match från början som han gjorde idag då har han svårt att växa in i matchen igen. Och när Pogba inte är vad han kan vara i en sådan här match då har vårt mittfält inte mycket att erbjuda. Simone Padoin är så dålig att jag tycker det är pinsamt att han fortfarande får spela så mycket som han har gjort. Han kan spela flera positioner ja och det gör väl att han på ett sätt är en nyttig spelare, men han är så otroligt begränsad som spelare både när vi pratar teknik och spelförståelse. Med andra ord att falla tillbaka på att Padoin ska luckra upp ett kompakt Romaförsvar det håller inte. Sturaro är jag väldigt kluven till, jag har inte sett jättemycket av honom. Visst han var ganska bra i den första semifinalen mot Real Madrid ifjol men i övrigt kan jag inte påstå att jag är så värst imponerad utav honom. Kantspelet tyckte jag fungerade sådär, Lichtsteiner är väldigt löpvillig och han vill ofta framåt och komma till inläggslägen men problemet är att kvalitén på inlägget är inte alltid bra. Evra har spelat som wingback tidigare men jag skulle hellre ha honom som vänsterback i en fyrbackslinje för att få ut det bästa utav honom. Och längst fram har vi Mandzukic och Dybala som hade enorma problem med att skapa målchanser. Alldeles för ofta fick Mandzukic och Dybala stångas mot inte bara 1 utan 2 Romaspelare i straffområdet vilket gjorde att vi inte kunde skapa särskilt många målchanser. Och när vi har ett anfall som inte förmår att skapa chanser på egen hand och när vi inte har ett mittfält som är tillräckligt kreativt framåt då är det något fel på formationen. Därför blir jag nästan förbannad på Allegri över hans val att spela 3-5-2 i den här matchen. Det är uppenbart att vi inte har spelarmaterialet för att spela 3-5-2. Jag är inte orolig för att Barzagli, Bonucci och Chiellini skulle klara av att spela i en trebackslinje de har bevisat tidigare att de kan klara av det men det är så uppenbart att vi har inte ett tillräckligt spelskickligt mittfält för att spela 3-5-2. Man brukar säga att man inte ska ändra på ett vinnande koncept, och min fråga är varför i helvete Allegri gick du över till en 3-5-2 övning i en sådan här viktig match? Det har bevisligen fungerat att spela med en 4-4-2 uppställning med diamant, är det inte bättre att gå tillbaka till det? 

 

 

För att summera det hela finns det några slutsatser som man lite slarvligt kan dra efter den här hittills mycket unga säsong. Jag såg inte matchen mot Udinese men det är inte ofta vi förlorar på Juventus stadium så det är illa bara det att förlora matchen oavsett hur det såg ut. Visst jag förstår att det blir smått absurt för mig att sitta och hacka på Juventus när jag under de senaste 4 säsongerna har fått uppleva så mycket framgångar. Men samtidigt går det inte att vara nöjd, och som klubb får man aldrig bli nöjd man måste hela tiden vilja bli bättre och i Juventus fall handlar det om att fortsätta vinna ligan och etablera sig i den absoluta toppen i Europa. Det är möjligt att vi kommer att behöva en lite längre period på oss att komma igång. Men i min värld är det skillnad på en förlust och en förlust. Det går att spela riktigt bra fotboll där man skapar mycket målchanser och har ett bra passningsspel och ett stabilt försvarsspel att falla tillbaka på. Det går att sätta helheten men ändå förlorar fotbollsmatcher och ha en trygghet att falla tillbaka på. Men efter en sådan här match så går det inte att vara nöjd, det vore lögn och säga att jag är nöjd med av det jag såg av Juventus ikväll. För såhär dåligt har jag inte sett Juventus spela på väldigt länge, inte ens när vi gjorde sämre matcher under Contes ledning spelade vi såhär dåligt. Det var dålig intensitet, vi kändes inte fysiskt närvarande vi var bara där på planen men det hände ingenting vare sig i spelet med eller utan boll. Och vi behöver inte vänta så många matcher till in i säsongen för att kunna gissa vad vi kan förvänta oss av Juventus i Champions League. Om någon påstår att det går att förvänta sig lika mycket av Juventus i Champions League spelet i år, då säger jag no fucking way det finns inte på kartan att vi ska kunna upprepa det vi gjorde ifjol. Och visst vi har sålt våra bärande spelare och det går att argumentera för att vi har sålt en stor del av det som gjorde oss så framgångsrika. Men jag vill hävda att det är ett bra lag med bra spelare, men Allegris 3-5-2 övning kan komma att bli vårt förfall om den får fortsätta. Och för mig handlade den här matchen om att sända rätt signaler till supportrarna. Visst det är långt kvar av säsongen men nu är det trots allt 2 förluster på de inledande matcherna och det var inte den starten vi behövde. Självklart kommer det att gå upp och ner under säsongen och det ska till något alldeles extra för att vi ska jogga hem ligan i år igen, men jag tycker samtidigt att man går inte och förlorar mot en toppkonkurrent på ett sådant här sätt. För den fotboll som vi presterade ikväll jag skulle inte ens vilja kalla det för fotboll, det var så destruktivt spel att jag blev nästan tårögd när jag satt och tittade på oss. Och nu har vi hamnat i en situation där vi blir alltmer sårbara för motgångar och där trycket utifrån kommer att öka om vi tappar ännu fler poäng i inledningen. Den här matchen handlade om att skicka rätt signaler utåt att vi är faktiskt att räkna med i år igen, vill något annat lag vinna ligan i år då är det oss de ska slå som Manchester City har visat för att dra ett exempel. Nu råder det istället en viss osäkerhet kring oss helt plötsligt som vi inte är vana vid. Mitt ingångsvärde inför säsongen var att vi inte skulle vara lika dominanta, men när jag ser oss förlora matcher mot toppkonkurrenter på det här sättet då blir jag genast orolig för såhär får det bara inte se ut. Och jag hoppas verkligen att Allegri genast slutar med sin 3-5-2 övning. 3-5-2 kunde vi spela under Conte men det kan vi inte nu då vi inte har rätt spelarmaterial. Sedan återstår det att se om Mandzukic är såhär klumpig och medelmåttig spelare eller om han faktiskt kan börja komma igång igen, Dybala är en fin talang och som kommer att göra sina mål men han behöver avlastning såklart. Kan Pogba klara av den press som det är att spela med nummer 10 på ryggen då kommer han säkert att göra en fin säsong. Men efter 2 omgångar råder det för första gången en viss osäkerhet kring vart Juventus står som jag inte har känt på länge. Jag vet absolut inte vart vi står någonstans efter den här matchen, den här typen av förluster gör mig riktigt orolig. Men en sak vet jag och det är att Allegri måste genast sluta upp med sin 3-5-2 övning. Allegri är en förbannat duktig tränare och han borde veta bättre än att slå knut på sig själv genom att välja fel formation och jag hoppas att han går och gör sina justeringar och får ordning på laget ganska snabbt. Landslagsuppehållet kunde inte komma lämpligare för Allegri det är en sak som är säker. Slopa 3-5-2 övningen Allegri, det är allt jag begär. 

 

 

Jag är såpass gammal att jag tycker att julafton är som bandy, med andra ord det är ingenting jag blir så förväntansfull över längre jag är för gammal helt enkelt. Men är det någonting som jag tror jag aldrig kommer att bli för gammal för så är det att följa fotbollslottningar. Den spänning och förväntan som pulserar från topp till tå när de gamla storspelarna ska köra ner handen bland i skålen och snickra ihop ett gruppspel i ett EM kval eller ett Champions League slutspel är för mig som julafton. Och igår var det dags att plocka fram grupperna för Champions League säsongen 2015/2016. 

 

 

Som ni alla vet så var årets lottning extra intressant tack vare att vi för andra året i rad har ett svenskt lag med i den finaste av fotbollsturneringar, nämligen Malmö FF. Och för det första måste jag ju ge en kommentar över hur starkt det är av Malmö att lyckas nå ett Champions League gruppspel 2 år i rad. Det är klart att det som Malmö presterade ifjol när man fick till den perfekta insatsen mot Salzburg när det som mest behövdes var imponerande och oerhört stort, men att de skulle nå Champions League även den här säsongen såg jag som fullständigt omöjligt. Vi får inte glömma bort att Malmö inför returen mot Salzburg hade ett 2-0 underläge att vända på, och självklart trodde jag att Salzburg hade lärt sig sin läxa från förra säsongen och att den insatsen som Malmö gjorde mot Salzburg förra säsongen var bara en av få sådana där enskilt fantastiska insatser som lag ibland får till. Men jag trodde aldrig att Malmö skulle vara kapabla att vända mot Salzburg en gång till. När Malmö dessutom ställdes mot Celtic i den sista kvalomgången då tänkte jag att det var godnatt och att Åge Hareides manskap skulle få nöja sig med Europa League gruppspel. Och när man såg de första 15 minuterna av matchen på Celtic park när Celtic fullständigt körde över Malmö och där det mycket väl kunde ha varit 4-0 efter en kvart då kändes det som att nu hade verkligheten kommit ikapp Malmö. Men på något sätt lyckades Malmö reda ut stormen och behålla lugnet och stoppa blödningen som pågick under den första kvarten. Och i den här typen av dubbelmöten så handlar det ju enbart om att få till resultat. Det är skillnad över en lång ligasäsong där det handlar om att lyckas över en längre period och få till ett spel som är hållbart över 30 eller 38 omgångar. Medan det i ett kval till Champions League eller Europal League handlar om att få till ett resultat i just här och nu. Och när Jo Inge Berget skickade upp 3-2 reduceringen i nättaket i de absolut sista sekunderna på Celtic park då var jag helt övertygad om att Malmö skulle reda ut det där dubbelmötet. Det målet öppnade upp hela dubbelmötet på ett helt fantastiskt sätt, och helt plötsligt hade Celtic precis allt att förlora medan Malmö kunde vara ganska avslappnade inför returen. Och i returen fick vi se ett Malmö som inte gjorde mer än vad som krävdes för att gå vidare, de gjorde sina mål och efter det så kontrollerade man matchen helt och hållet. Och att Malmö är där de är idag som klubb bekräftar bara hur viktigt det är att sätta sina värvningar. Vi får inte glömma bort att förutom de spelare Malmö tappade inför säsongen så sålde de under sommaren Filip Helander och Erik Johansson det ramstarka första mittbacksparet. Självklart var det många som blev förvånade för att inte säga upprörda, personligen tänkte jag vad fan håller ni på med Malmö? Men då dyker det upp en Carvalho som jag antar att inte många kände till och går in och är en gigant i försvaret. Man sålde Robin Olsen som var en stark bidragande orsak till den succé som Malmö lyckades att prestera ifjol, men då värvar man in Johan Wiland som med sin rutin från FC Köpenhamn visade sig vara en klockren värvning. Det är så viktigt att man lyckas sätta sina värvningar när man ska ersätta de spelare som man tappar och det har Malmö verkligen lyckats med här och det är bara att gratulera till en enastående prestation. 

 

 

Det om det, men nu är det dags att ta tag i den grupp som Malmö hamnade i. Att döma av snacket på sociala medier och folk jag har pratat med så var det inför lottningen lite blandade åsikter kring vilka lag som man hoppades på att Malmö skulle få. Jag vet inte om jag sticker ut extra mycket från mängden när jag lägger fram min åsikt gällande lottningen men jag ville att Malmö skulle få så bra lag som möjligt i sin grupp. Det är klart att om Malmö hade ställts mot lag som Zenit, Porto eller Maccabi Tel Aviv då hade resan mot en slutspelsplats varit enklare. Självklart ser jag helst att Malmö går vidare från gruppspelet, men å andra sidan det finns ju inget häftigare än att få tampas med de allra största giganterna. Hade jag varit fotbollsspelare hade jag säkerligen drömt om att få gå upp mot lag som Real Madrid, Barcelona eller Manchester United. Och visst den grupp som Malmö blev svårast möjliga motstånd, men jag tycker att det är bara att göra det bästa av situationerna och spela efter sina förutsättningar och sedan återstår det att se hur långt det räcker. 

 

 

Jag är inte på något sätt en expert på ukrainsk fotboll, men jag vet att Shaktar Donetsk är ett lag som har en del erfarenhet från Europaspel under de senaste åren både i Europa League och Champions League. Men det är såklart om man jämför med de övriga lagen som Malmö kommer att få möta den "lättaste" motståndaren. Jag tror att Malmö kan komma att få det riktigt svettigt när de ska spela i Ukraina. Nu har jag inte koll på om Shaktar får spela sina matcher på sin hemmaplan eller hur det egentligen ligger till med tanke på de oroligheter. Men det är ett lag som har en del erfarenhet av de största sammanhangen, och det gäller för Malmö att precis som mot Celtic spela oerhört disciplinerat försvarsspel på bortaplan. Att inte gå för långt fram i sitt press spel utan försöka släppa bollinnehavet och försöka gå på kontringar. När de möter Shaktar på hemmaplan däremot då är det en annan femma, då är det bara framåt som gäller. Det jag tycker att Malmö har lyckats väldigt bra med under det här äventyret det är att de har lyckats få Swedbank stadion till att bli som den där så omtalade extraspelaren. Ibland kan det uppstå situationer när man går in inför en fullsatt och kokande arena att det låser sig och att det istället för att publiken blir som en extraspelare blir det en spelare mindre istället då det blir så mycket intryck och för en stor press på spelarna. Men Malmö har verkligen under den här säsongen i Europaspelet lyckats få Swedbank stadion till sin borg, och det känns som att Malmö ska inte vara blyga för att kliva fram och försöka vilja föra spelet åtminstone i hemmamatchen mot Shaktar. Och jag tror inte det är omöjligt att Malmö kan lyckas ta 4 poäng på de här 2 matcherna, seger hemma och oavgjort borta tippar jag. 

 

 

Om vi går vidare till nästa motståndare och det är inte vilken motståndare som helst utan det är självaste Real Madrid. Real Madrid behöver väl inte någon större presentation, det är en av världens största klubbar det är en stormakt inom toppfotbollen och kommer förmodligen att fortsätta vara det under en ganska lång tid. Däremot går det att argumentera för att det är ingen garanti att Real Madrid kommer att vara ett självspelande piano vare sig i ligan eller i Champions League spelet. Under sin första säsong som tränare i Real Madrid vann Ancelotti Champions League och då var det många som hyllade honom och då var han säkert populär nere i Madrid och framförallt hos presidenten Florentino Perez. Nu hade han fört upp Real Madrid på den nivån där de själva och många andra tycker att de hör hemma. Under den förra säsongen fixade han en Champions League plats då han kom 2:a i ligan och han var bara 1 mål ifrån att nå en ny final efter att Real Madrid i semifinalen åkt ut mot ett mycket disciplinerat Juventus. Men som ni alla vet har Florentino Perez lite svårt att se när hans lag får stryk och inte vinner alla turneringar de ställer upp och därför fick Ancelotti sparken. Inför den här säsongen tog Real Madrid in Rafa Benitez och då var det nog många som höjde på ögonbrynen. Även om Benitez är fostrad i Real Madrid och har ett hjärta som klappar för klubben kan jag tycka att hans syn på fotbollen är lite för defensiv och tråkig för att funka i Real Madrid, om Mourinho inte lyckades få ordning på det där laget fullt ut med sin spelfilosofi då tror jag att Benitez har ännu sämre förutsättningar. Men samtidigt har Real Madrid fortfarande ett slagkraftigt lag som givetvis får ses vara en av favoriterna till att vinna Champions League. Och för Malmös del gäller det att vara oerhört smart i de matcherna som de möter den spanska giganten. Tinnerholm, Rasmus Bengtsson, Carvalho och Yotun eller vilka det nu är som kommer spela kommer att få bekänna färg rejält i de här två matcherna liksom resten av laget. Ronaldo, Benzema och Bale är det som Malmös försvar kommer att ställas emot. Jag har visserligen sagt att Bale är överskattad och att han är inte en Realspelare men det är fortfarande en riktigt bra spelare med spetsegenskaper. Ronaldo kan visserligen ha problem med attityden och inte vilja ta jobbet defensivt eller försöka gå efter bollen fullt ut, men det är fortfarande en spelare som kan på bara några få sekunder dribbla bort sin motståndare vika in i planen och sedan skicka in bollen i bortre krysset. Och Benzema får alldeles för lite cred mot vad han borde få, en av världens bästa anfallare helt klart. James Rodriguez, Isco, Toni Kroos och Luka Modric är alla mycket spelskickliga mittfältare och som kan sätta skräck i vilket lag som helst och här kommer Malmö att få jaga en del boll. Men hade jag varit Åge Hareide hade jag nog valt den taktiken att Malmö står väldigt långt ner med hela laget och försöker täppa till så mycket ytor som det bara går. Självklart ska man inte låta James, Toni Kroos eller Modric få för mycket tid med bollen men det gäller att inte gå bort sig heller. Däremot gäller det att vara extra vaksam när Ronaldo får bollen, se till att när första spelaren går upp i press mot honom att det finns en till spelare som direkt kan kliva fram om Ronaldo lyckas dribbla bort första spelaren. När det gäller offensiven i de här två matcherna gäller det såklart för Malmö att ta vara på varje omställningsläge och fast situation som man lyckas skaka fram, för Malmö ska vara glada om de lyckas skapa någon målchans överhuvudtaget. Man brukar tala om att man måste vara effektiv för att lyckas, och i de här två matcherna mot Real Madrid så måste Malmö vara hundraprocentiga i sina målchanser annars kommer man inte att få med sig någon poäng från de här matcherna. Men framförallt måste defensiven fungera klockrent, det får inte bjudas på för mycket ytor för då kommer Ronaldo och gänget att straffa Malmö direkt. 

 

 

Och till sist så ska jag kommentera det lag som Malmö ställs mot i den första omgången i det här gruppspelet nämligen PSG. Det är såklart svårt att inte fokusera på att Zlatan kommer hem till Malmö igen och hela den biten. Att Zlatan skulle få möta Malmö i Champions League är något som han har drömt om under hela sin karriär, men då ska ju Malmö först och främst ta sig in i gruppspelet och sedan gäller det att det är just lappen där det står Malmö FF på som ska hamna i PSG:s grupp. Men nu väntar vi alla in september månad när Malmö ska ner till den franska huvudstaden och möta Zlatans PSG. Det är givetvis en saga att Zlatan får möta sitt Malmö. Det var där det hela började en gång i tiden, och det finns ju något väldigt vackert i att Zlatan har blivit den spelare han har blivit och fått uppleva mycket fina framgångar. Malmö har kämpat på i Allsvenskan och det är ju först på de sista 5 åren som Malmö på nytt har etablerat sig i toppen av Allsvenskan igen. Jag är såpass gammal att jag minns när Malmö hamnade på blygsamma 6:e och 7:e platser, och det är ju inte där Malmö ska vara utan de ska ju ligga på en mycket högre nivå än så. Och att Malmö nu har lyckats bli det där storlaget som nu har börjat kliva in i Champions League i en tid då Zlatan fortfarande spelar på den absolut högstanivån det tycker jag är oerhört vackert. Och jag kommer att få rysningar när hela Swedbank stadion ställer sig upp och applåderar Zlatan både när han presenteras och säkerligen om han skulle göra mål också, så att vi ytterligare en gång får bekräftat hur stor han faktiskt är i Malmö. Men hur kommer det då att gå i matcherna lagen emellan? Precis som i matcherna mot Real Madrid ska Malmö vara tacksamma om de kommer att skapa några målchanser överhuvudtaget. Jag ska erkänna att jag är inget större fan av Ligue 1 och jag tycker att den här fått ett väldigt stort uppsving framförallt här i Sverige mest på grund av att Zlatan är där. Att PSG vann ligan trots den skitsäsong de hade ifjol det tycker jag är ett underbetyg till de resterande topplagen i ligan. Men trots att PSG spelar i en liga som inte är den absolut bästa så går det inte att komma ifrån att det är ett riktigt bra lag. Zlatan har under sina år i klubben varit den stora fanbäraren, men det finns även spelare som Cavani och Lavezzi som pockar på uppmärksamheten även om just Lavezzi kan komma att byta klubb innan fönstret stänger. Det finns en Javier Pastore som må vara ojämn men i sina bästa stunder så är han en mycket bra och sevärd spelare som kan göra det mesta med bollen. Lucas Moura tyckte jag var en av PSG:s absolut bästa spelare förra säsongen och jag tyckte att det var en skandal att han inte fick representera Brasilien i sommarens Copa America. Där finns det en enorm potential, och jag skulle vilja säga att om han bara hittar jämnheten i sina prestationer och blir lite mer effektiv i de avgörande situationerna och börjar göra fler poäng då kommer han ha en stor chans att vinna guldbollen när väl Messi och Ronaldo har lagt av. För Malmös del gäller det såklart att ligga tätt på Zlatan och inte ge honom tid med bollen, se till att få honom så långt bort ifrån straffområdet som möjligt. När det gäller Lucas Moura så gäller det för Yotun eller Tinnerholm beroende på vilken kant han kommer att hålla till på att låta Lucas Moura göra första draget. Yotun och Tinnerholm får absolut inte sälja sig själva för enkelt för då kommer Lucas att passera de enkelt och så har vi en farlig målchans för PSG. Cavani är en otroligt rivig spelare som löper kopiöst mycket, han kan ju ta en löpning från hörnflagga till hörnflagga för att ta jobbet i defensiven också. Däremot har vi väl inte sätt alltför mycket av den varan i PSG utan det var väl mest i Napoli han la ner ett sådant jobb även i försvarsspelet. Men trots att han hade en lite strulig säsong ifjol så är det fortfarande en mycket kompentent anfallare och en pålitlig målskytt. Det gäller för Malmös försvar att de hela tiden har två spelare som lyckas neutralisera honom, och jag tror att det gäller att spela väldigt fysiskt för då finns det risk att han tröttnar lite och försvinner ur matchen. Verratti och Matuidi är två väldigt spelskickliga mittfältare som är mycket svåra att ta bollen av, och det blir något att bita i för Lewicki och co att gå upp mot dessat två spelskickliga för att inte säga mycket eleganta mittfältare. Däremot är det i försvaret som PSG har haft sitt största problem sedan David Luiz kom in i laget. Thiago Silva har många ansett varit världens bästa mittback, men David Luiz har ju sedan han kom till PSG förstört Thiago Silvas storhet. Idag när man tittar på PSG räknar man ju nästan med att David Luiz eller Thiago Silva ska göra någon tabbe och ge bort en farlig målchans och här gäller det ju för Malmö att ta vara på varenda bjudning som PSG ger bort. 

 

 

Min generation fick aldrig uppleva IFK Göteborgs framgångar i Uefacupen på 80-talet, och vi har inte heller fått uppleva Åtvidabergs storhetstid eller när Malmö FF var i Europacup final mot Nottingham. Och ju mer jag har följt fotbollen desto mer har jag förstått hur svårt det är för ett svenskt lag att ta sig in i den finaste av fotbollsturneringar. Det här med att ett svenskt lag möter lag som Real Madrid eller PSG det är ju matcher som man skapar själv när man spelar tv-spel. Att ett svenskt lag överhuvudtaget är med i ett Champions League gruppspel är något som varit så långt bort ifrån verkligheten man kan komma. Och jag vet att alla inte är förtjusta över Malmös framgångar de senaste 2 säsongerna. Självklart kan Malmö komma att springa iväg i det korta perspektivet om vi pratar ekonomi, de kan i stort sett peka på vilken spelare de vill i Sverige och säga honom ska vi ha. Men å andra sidan finns det ju flera exempel på att det inte alltid är den klubb som har störst plånbok som lyckas. Jag tror inte att man ska vara rädd för att Malmö nu må så vara springer iväg ekonomiskt, jag tror ändå att det här på längre sikt gynnar hela Allsvenkan. Vi vill ju komma närmare Europa och jag antar att de allra flesta vill att vi ska få fler Europaplatser i Allsvenskan och till och med att Allsvenskan ska ha direktplatser till Europa League och i ett ännu längre perspektiv ytterligare en kvalplats till Champions League. Men om vi bortser från det här med tävlingsbalansen i Allsvenskan och om Malmö kommer att springa iväg och om vi går mot en enlagsliga eller inte det är för mig här och nu helt ointressant. Jag är så glad över att jag får vara med och uppleva att ett svenskt lag tar sig in i Champions League 2 säsonger i rad. Och att Malmö dessutom kommer att ställas mot tuffast möjliga motstånd och att Zlatan dessutom får komma hem till Malmö, det är för mig väldigt häftigt att få uppleva. Så jag tycker att vi ska lägga rivaliteten i Allsvenskan åt sidan och njuta av det som Malmö har lyckats prestera i Europaspelet under de senaste 2 säsongerna. Njut nu istället av att vi har ett svenskt lag i den finaste av fotbollsturneringar och som kommer att få möta massvis med världsspelare på vägen. Jag håller på Kalmar men jag är också en supporter av svensk fotboll och Allsvenskan. Och därför kommer jag att sitta och hålla tummarna för Malmö när de går in i turneringen. För oavsett om det hade varit AIK, Djurgården, IFK Göteborg eller Elfsborg som varit där Malmö är idag hade jag suttit och hoppats att det gått bra för de. Att se svenska lag lyckas hävda sig i Europa det är för mig lika stort och mäktigt som att se ett svenskt landslag göra ett avtryck i ett EM eller VM slutspel. Och som sagt jag tror att Malmös framgångar kommer att gynna svensk fotboll på sikt. Det är fritt fram att tycka att det är åt helvete med Malmös framgångar de senaste 2 säsongerna, men jag går inte och oroar mig över Malmös framgångar. Jag kommer hålla tummarna för Malmö i Champions League, och det hade jag gjort oavsett vilket lag som hade varit i samma situation för jag är en supporter av Allsvenskan och jag hejar på svensk fotboll. Gå ut och kör nu Malmö, men framförallt gå ut och njut nu Malmö. 

 

Igår avslutades den 3:e omgången av årets Premier League säsong och det var inte vilken match som helst som fick ro hem den här omgången. Arsenal tog emot Liverpool, ett klassiskt möte som på senare år ofta har bjudit på både bra fotboll och mycket mål. 

 

 

Trots att Liverpool inledde med att vinna över både Stoke och Bournemouth med 1-0 så var jag inte i närheten av lugn inför gårdagens match. Inför matchen så kändes det som en ångestmatch på alla sätt och vis på så sätt att det var 2 lag som man inte riktigt vet vart man har, Arsenal fick stryk i premiären mot West Ham och vann visserligen mot Crystal Palace i omgången efter men hade ändå inte riktigt kommit igång än. Och när det gäller Liverpool så låter ju 2 raka 1-0 segrar som en kanonstart och det är klart att om man tittar på statistiken så talar det mesta för det men det var ju inte på något sätt någon bra fotboll som vi presterade mot vare sig Stoke eller Bournemouth. Sen är jag alltid väldigt nervös inför matcherna mot Arsenal, just för att Liverpool och Arsenal har under ganska lång tid legat på ungefär samma nivå och konkurrerar dessutom om samma spelare om man ska hårdra det hela. Och eftersom jag upplevt väldigt många rysarmatcher mot Wegners manskap ett flertal gånger under min uppväxt så är ju relationen med Arsenal mycket viktigare än vad den kanske är för de flesta andra Liverpoolsupportrar. 

 

 

Men igår fick jag se ett Liverpool som presterade en fotboll som jag inte sett på mycket länge. Den första halvleken tillhör något av det bästa jag har sett ett Liverpool lag göra. Jag tycker att vi från början visade att vi hade inte kommit hit för att be om ursäkt och se på när Arsenal skulle spela bort oss enkelt, utan vi var här för att ta 3 poäng. Vi fick klara oss utan Jordan Henderson som dragit på sig en skada, och det var givetvis ett tungt avbräck för oss då han är en av de ledande spelarna. Det är något som för övrigt är fascinerande med Henderson, att han under de första säsongerna var totalt skräp men så hände någonting under säsongen 2013/2014, då började han helt plötsligt att växa in i Liverpoolkostymen. Han är bra på att sätta krossbollarna ut på kanterna, han kan slå en genomskärare mot vårt anfall och han kan också läsa av när det är läge att dra ner på tempot och han stressar väldigt sällan bort bollen. Det som jag har varit lite bekymrad över efter att ha sett Liverpool mot Stoke och Bournemouth är att jag tycker inte riktigt att Henderson och Milner passar så bra ihop. Det är inte att de är för olika och att de inte fungerar att samarbeta, det som jag tycker har varit problematiskt är att de är lite samma spelartyper. Visserligen kan Henderson bidra i offensiven och han gör en del assist per säsong, men jag skulle nog säga att han är lite mer åt det defensiva hållet på så sätt att han öser ju inte in poäng. Milner är kanske världens mest flexibla fotbollsspelare, han kan spela alla positioner i stort sett och du vet att du får ett hundraprocentigt jobb oavsett vart han spelar. Men det går inte att komma ifrån att han är tekniskt begränsad och att han inte är den spelare som fyller på med löpningar inne boxen och på så sätt blir ett extra alternativ för bollhållaren att skicka in inlägget mot. Och därför kan jag tycka att ha Henderson och Milner bredvid varandra blir en lite för defensiv uppställning. Men nu när Henderson var borta började Milner helt plötsligt att delta lite mer i offensiven, han kom till och med ut på högerkanten och försökte sätta igång ett anfall eller skicka in bollen i straffområdet. Emre Can tycker jag skulle må bäst av att ha en ännu mer offensiv roll än vad han hade igår, men jag tycker ändå att han och Milner lyckades lösa av varandra på ett bra sätt. Vi kunde ha haft ledningen med både 2-0 och 3-0 i halvtid då jag utan överedriva påstår att vi spelade ut Arsenal i den första halvleken. Arsenal fick kasta om i backlinjen i och med att Koscielny hade ont i ryggen och Mertesacker var sjuk, och därför fick Chambers och Paulista bilda mittbackspar. Och jag tyckte att vi satte en väldigt bra press på Arsenals backlinje, det var inte många gånger vi gav de lugn och ro med bollen. En sekvens som jag tycker var talande för hur den första halvleken var det är när Coutinho fullföljer och kliver in och bryter ett försök till uppspel från Bellerin, och med lite mer skärpa kunde vi ha utnyttjat det. Benteke som jag har sett som en för dyr targetspelare, visade igår upp att han inte bara kan nickskarva och brösta ner utan han kan fördela bollen också och skapa chanser på egen hand. Coutinho var på hugget och hade en förmåga att komma till rätt läge i straffområdet och han hade 1 skott i stolpen och 1 skott i ribban. Liverpool fick Arsenal i gungning vid ett flertal tillfällen, och det kändes som att när väl Arsenal skapade sina chanser berodde det mest på att vår backlinje med Skrtel och Lovren slarvade i försvarsspelet. Men inte bara Skrtel och Lovren kan slarva utan även Milner kan tveka i de avgörande situationerna. Situationen när Skrtel och Milner inte kan bestämma sig vem som ska slå bort bollen ur straffområdet kunde mycket väl ha straffat sig och där ska vi vara glada över att Arsenal inte straffade oss hårdare, vilket de är skickliga på. 

 

 

Man brukar ibland tala om att en match har två ansikten, och det är en ganska bra beskrivning på hur gårdagens match var. För Liverpool gick från att mer eller mindre ha dominerat den första halvleken och varit välförtjänta av att få med sig åtmistone 1 mål till att börja tappa i tempo och närvaro. Det kändes som att vi blev lite för fega och inte riktigt våga komma upp i press. Och ett tag var matchen ur ett Liverpoolperspektiv riktigt otäck, för det är alltid farligt att börja backa ner i knät på egen målvakt även om man försöker göra det trångt för motståndarna. Det kan gå att försöka parkera bussen, men när det var inte vilka spelare som helst som vi ställdes emot igår. Det var ändå Alexis Sanchez, Özil, Ramsey och Coquelin som stod på andra sidan och de är alla skickliga på att luckra upp försvar som försöker spela kompakt. Men det här med försvarsspel är ju något som Liverpool har haft problem med under så många år nu. Men jag tycker ändå att både Skrtel och Lovren gjorde en stabil insats, speciellt Skrtel som mot slutet av matchen var en gigant på planen. Han var i vägen för i stort sett allting som Arsenal försökte ge sig på, dock kunde han ha blivit syndabock då han höll på att stöta in bollen i eget mål men å andra sidan gör han rätt som sträcker fram foten då Arsenalspelaren som dyker upp centralt i straffområdet hade slagit in den i öppet mål. Jag tycker att Skrtek och Lovren var beslutsamma i sitt försvarsspel, och de nickade undan de inläggen de skulle och löste oftast svåra situationer på ett bra sätt. Men däremot tycker jag att det kladdades för mycket med bollen både på egen planhalva från våra ytterbackar och även på mittfältet överlag. Joe Gomez är såklart en otroligt spännande spelare, född 1997 och det är självklart oerhört roligt att se att en så ung spelare får chansen att starta i Premier League. Men det syns att Joe Gomez i grund och botten är mittback, och han ser inte alls särskilt bekväm ut med att hålla till på vänsterbacken. Och här har Rodgers enligt mig begått ytterligare ett misstag där han inte har räknat rätt bland backarna. Okej om Rodgers tycker att Moreno inte passar in i hans sätt att se på fotboll, men så då för sjutton till att värva en renodlad vänsterback som kan gå rakt in på den positionen. Att sätta en 18-åring som aldrig spelat vänsterback och som gjort 20-talet matcher i Championship på vänsterbacken, nej det går inte och där har Rodgers visat att han återigen har dålig spelförståelse. Men det var inte vara Joe Gomez som kladdade med bollen, Emre Can slarvade bort en del enkla passningar, Clyne var inte heller lika stabil som han var mot Bournmouth. Men den spelare som stack ut mest när det gällde att kladda med bollen det var Jordon Ibe. Jordon Ibe är såklart spännande att följa då han är ung och jag tycker att han har gjort det bra tidigare när han väl fått chansen. Men det som Jordon Ibe presterade igår gjorde mig nästan gråtfärdig, på riktigt jag börjar nästan gråta när jag ser så usla insatser som Ibe gjorde igår. Massvis med felpass, tajmar inte löpningarna i djupled och tappade helt bort sin förmåga att positionera sig och han dribblade alltid en gång för mycket och rent allmänt var han bara så förbannat bedrövlig. Och jag tycker att det kan vara läge att låta Markovic kliva in på högerkanten och se vad han kan åstakomma, då jag inte tycker att han skulle göra det sämre än Ibe och ärligt talat så himla mycket bättre är inte Ibe att han ska starta varje match. Vi blev tillbakatryckta ju längre in i den andra halvleken vi kom, men jag tycker att försvaret med Skrtel som den stora frontfiguren såg till att vi lyckades kriga till oss 1 poäng under den sista kvarten. Hade det här varit en cupmatch som var tvungen att avgöras då hade vi nog inte orkat med en förlängning utan då hade vi nog fått stryk, för såpass hårt tillbakatryckta tycker jag att vi blev. Men Skrtel ska ha en rejäl dunk i ryggen för sitt stora hjärta och fina inställning, hade det inte varit för hans uppoffrande spel då hade det här mycket väl kunnat ha slutat med en bitter 1-0 förlust. Men jag vill också lyfta fram Mignolet, som jag till en början både satt och skrattade åt men mest skrek på för att han under förra hösten var helt bedrövlig mellan stolparna. Men precis som det vände för Henderson under hösten 2013 likadant har Mignolet fått fart på Liverpoolkarriären sedan vi gick in i 2015. Mignolet var utan tvekan säsongens spelare tillsammans med Coutinho. Och det är klart att det är väl ingen vidare merit att inför en match mot Manchester United bli petad av självaste Brad Jones. Men jag skulle inte vilja säga att det säger så mycket om Mignolets kvalitéer, att Brad Jones fick förtroendet i några matcher förra säsongen bekräftar bara att Rodgers är galen. Men nu ger ju Mignolet ett otroligt stabilt intryck, han sätter passningarna och uppspelen och dessutom har han börjat göra lite fler avancerade räddningar. Normalt så är det ju mål på det öppnat läget som Giroud får 1 meter från mål, även om han tappar balansen så resulterar ett sådant läge ofta i ett mål. Men Mignolet får ut en hand och styr undan bollen. Jag tycker även att han har slutat att släppa billiga returer, utan får han halvdana skott från distans då behåller han ofta bollen i skopan och inte släpper ut den till en motståndare. Och det var nästan lite symboliskt att Mignolet och Petr Cech bytte tröjor med varandra efter matchen, för de var matchens två stora giganter. 

 

 

Vad drar jag då för slutsatser eller växlar av gårdagens match? Jag står fast vid att det är rätt tidigt för att börja dra slutsatser då det är så mycket som återstår innan tabellen börjar sätta sig. Men det viktiga här för mig är ju att Liverpool under Brendan Rodgers nu faktiskt levererade på allvar i en stormatch. Det är ju möjligt att Rodgers mentala underläge mot Wenger, Mourinho, Pellegrini och Van Gaal fortfarande kvarstår. Han har hur som helst i mångt och mycket befunnit sig i ett asfalteringsläge mot dessa topptränare. Och låt vara att det här inte var någon Champions League match en FA-cupfinal eller en seriefinal utan bara så att säga omgång 3 i ligan så har Rodgers faktiskt för första gången lyckats matcha Wenger. Och mina förhoppningar inför säsongen förutom att Rodgers en gång för alla ska få ordning på försvarsspelet är ju att han ska få laget att prestera när det gäller som mest nämligen mot toppkonkurrenterna. Och nu ska vi inte gå händelserna i förväg, Liverpool kan lika gärna falla ihop som ett korthus och så är vi avsågade efter halva serien ifrån att nå en Champions League plats. Men ska vi ta nästa steg och börja etablera oss i den absoluta toppen i ligan igen och så småningom i Champions League då måste vi prestera i stormatcherna. Och den attityden som spelarna visade upp igår, där man väljer att spela en snabb och fantasifull anfallsfotboll med mycket rörelse och få tillslag på bollen gör att jag börjar drömma om topplaceringar igen. Och jag kom på mig själv igår det läskiga faktum av att jag börjar nästan att få lite respekt för Rodgers. Han ska ju inte vara i Liverpool så enkelt är det ju, men han har sin egen spelidé som han tror på fullt ut. Rodgers tycker inte att det centrala är att ha bollen, utan han vill att hans lag ska stå lågt och sedan när läge finns då är det snabba omställningar som gäller. Och det finns spelare som Coutinho, Firmino och Ibe som är bra att använda i ett omställningsspel och nu även Benteke bevisligen. Och det här med omställningsspel kan ju Rodgers alldeles klockrent, och att han står rakryggad trots all skit han får både från mig och andra Liverpoolsupportrar och tror på sin grej och kör på det lyfter jag på hatten för. Med det sagt så tycker jag att han kan träna något annat lag än just Liverpool, men att han står upp för sin spelidé står rakryggad och försöker att hålla fast vid sin spelidé det lyfter jag på hatten för. Men som sagt jag vill verkligen understryka att jag har inte gjort en kovändning gällande min syn på Rodgers. Jag respekterar Rodgers men jag accepterar honom inte som Liverpooltränare. Men poängmässigt går det ju inte att klaga så mycket på säsongsinledningen, 7 poäng av 9 är ett fullt acceptabelt facit. Vi tog full pott mot Stoke och Bournemouth vilket var ett måste och sedan tog vi en meriterad poäng mot en toppkonkurrent. Och jag tycker att det fanns mycket positivt med den här matchen som det går att bygga vidare på inför fortsättningen. Det finns fortfarande en del detaljer som jag skulle vilja justera, exempelvis skulle jag vilja flytta fram Emre Can som den mer offensiva mittfältare och flytta ner Milner som sittande mittfältare tillsammans med Henderson när han väl är frisk annars ska Lucas spela där. Jag tycker att det är dags att ge Markovic en ärlig chans, då jag tycker att Jordon Ibe inte alls är på den nivån att han ska vara ohotad startspelare. Jag tycker även att Benteke måste få mer hjälp i anfallsspelet, även om han har spelat ensam striker tidigare så behöver han mer hjälp när vi anfaller. På något sätt måste vi få med våra yttrar och ytterbackar med i anfallen oftare, eller så får helt enkelt Emre Can ta på sig det ansvaret att löpa in i boxen och erbjuda ytterligare ett alternativ i boxen. Jag tycker även att vi måste minimera misstagen både på egen och offensiv planhalva, när den avgörande passningen ska slås då får vi inte skicka iväg en lös strumprullare rakt på foten på en motståndare. Jag välkomnar också att vi visar upp en större beslutsamhet när vi ska ta avslut eller slå den sista passningen. Alberto Moreno hade ett jätteläge att kontra in segermålet mot slutet av matchen men han är alldeles för sugen på göra ett Maradona mål och så blev det ingenting av det anfallet och Arsenal kunde mycket väl ha avgjort matchen istället. Sedan är det den eviga frågan om Coutinho gör sig bäst som släpande forward eller om han faktiskt ska ha en fri roll ute på vänsterkanten. Jag väljer att avvakta ett litet tag till innan jag tycker till i den frågan, för jag tycker att det har fungerat bra att ha honom ute till vänster men jag börjar bli kluven men är samtidigt inte helt övertygad om att han ska spela mer centralt i banan. Sen hoppas jag att Sakho kommer att kliva in bredvid Skrtel i mittlåset, för då tror jag att det finns goda förutsättningar att försvaret blir ännu bättre och fortsätter att släppa in få mål. Men totalt sätt är jag nöjd med matchen, det är alltid svårt att komma till Emirates och spela och vi har ju inget vidare facit på den arenan så att få med sig 1 poäng när vi dessutom gjorde en riktigt fin insats stärker oss såklart inför fortsättningen. Och fortsätter det att se ut såhär under större delen av hösten då är det bara att erkänna hur mycket Rodgers kritisk jag än är att han är köpt sig tid i klubben. Och även om karln är galen som alltid dyker upp med dubbla puffror och bara skjuter hej vilt så blir jag ändå lite imponerad av honom när jag ser att laget presterar så bra fotboll som de gjorde igår. Och han har lagt av med sin övning med att spela trebackslinje vilket också är till det positiva, och ja jag vet inte kanske var det här det nya Liverpool som vi fick se igår. Men framförallt kanske det är Rodgers 3.0 som vi är på väg att uppleva den här säsongen. Först var det förloraren Rodgers sedan var det kaos Rodgers där man aldrig visste vad man fick se för Liverpool, och är det så att vi är inne i en tredje fas nu med Rodgers är det rentav vinnaren Rodgers som vi ser den här säsongen? Jag har hela tiden sagt att Rodgers kommer aldrig att vinna någonting med Liverpool och han kommer inte att kunna etablera oss som ett topplag i ligan eller Champions League. Men kanske ska jag vara lite försiktig med att döma ut honom helt. Det kan vara så att Rodgers 3.0 kanske har lite titlar och finare tabellplaceringar att erbjuda än den medelmåtta som vi mestadels har fått uppleva under de 3 föregående säsongerna. 

 

Då har det blivit dags att snacka lite silly season igen. Nu är det inte lång tid kvar av innan transfersfönstret stänger för den här gången och det har hänt en del intressanta värvningar under de senaste dagarna som jag tänkte kommentera.

 

 

Vi börjar med att kommentera det faktum att Pedro nu lämnar Barcelona för spel i Chelsea. Jag tycker att den här värvningen på något sätt symboliserar den makt som Chelsea och Mourinho sitter på just nu. Även om Mourinho har sagt att Chelsea siktar på att förhålla sig till FFP reglerna så kan hans klubb fortfarande skita ut pengar vilket gör att han kan peka på vilken spelare han vill och säga att honom ska vi ha. 30 miljoner euro tror jag prislappen landade på, och det som slår en är att det känns sjukt att det anses som ett fynd i dessa tider. Att 30 miljoner euro anses vara ett fynd säger en del om vilken sjuk fotbollsvärld vi lever i. Nu vet vi ju såklart inte alla detaljer och vad som sker bakom stängda dörrar men uppenbarligen har Chelsea haft ögonen på Pedro, jag har svårt att se att Mourinho bara fick ett infall och gick in och värvade honom framför näsan på United. Men visst lite av en chock måste det väl vara för Unitedsupportrarna om inte annat då United har jagat Pedro mer eller mindre hela sommaren och sedan hamnar han helt plötsligt i Chelsea. Men om jag har uppfattat det rätt så kom Van Gaal fram till att Pedro var en spelare som inte passade in i hans sätt att spela fotboll, och jag tror faktiskt inte att det är svårare än så. Men den stora frågan är kommer Pedro att gå rakt in i Chelseas startelva? Det är en väldigt svår fråga att svara på det känns som att antingen blir det succé eller så blir han bänknötare. Jag har varit inne på det tidigare att Mourinho gillar ju att ha ett överflöd av bra spelare i truppen vilket innebär att många spelare som varit i Chelsea och som borde ha platsat inte har fått chansen. Och man kan tycka vad man vill om Mourinhos sätt att hantera de spelare som han får in, men det som kompenserar att han fryser ut vissa spelare är att han lyckas sälja de för väldigt bra pengar. Han sålde Juan Mata för bra pengar, han sålde David Luiz för 50 miljoner euro och så vidare. Lyckas du sälja spelare som inte är helt ordinarie för bra pengar då kommer också supportrarna att acceptera att du jobbar på det sättet som du gör. Jag ser inte värvningen av Pedro som helt ologisk, just för att Chelsea står just nu och faller lite för mycket med Diego Costa. Och då menar jag inte att de står och faller som lag med honom, men Diego Costa är en spelare som kan sysselsätta en backlinje helt på egen hand och när han är i full form då gör han ett hästjobb som ensam striker. Men jag tycker inte att Loic Remy är en spelare som höjer sig i stormatcherna, han kan vara bra när det är matcher mot Sunderland eller Crystal Palace men när det kommer till matcher mot topplagen då har han en förmåga att vika ner sig. Falcao var en fantastisk målskytt en gång i tiden men just nu råder det en enorm osäkerhet kring vad Chelsea kommer att få ut av honom. Däremot tror jag inte att klubben eller supportrarna ser några större problem med att Falcao är där, Chelsea har de väldigt gott ställt och då har de råd att chansa lite. Men det känns inte som att Falcao kommer ge Chelsea målgaranti och framförallt kommer han att fixa den rollen som ensam striker? Där sätter jag ett stort frågetecken faktiskt. Och det är där Pedro kommer in i bilden såklart. Fördelen med Pedro är att han skulle kunna spela som winger i ett 4-3-3 och jag tror att han skulle kunna klara av att lösa av Diego Costa i ett 4-2-3-1 även om det inte är hans naturliga position. Men jag kan tänka mig att Mourinho kan tänka sig att använda honom på någon av kanterna på mittfältet. För det kommer att komma perioder när Willian och Hazard inte har bra matcher eller när de känner av någon liten skada och då är Pedro en fullt duglig ersättare att slänga in på den positionen. Det man kan fundera över är vad som kommer att hända med en spelare som Cuadrado? Jag tror att det här var det sista han behövde att det kommer in en till offensiv spelare som ska bidra med spets i sista tredjedelen. Det återstår att se hur Mourinho kommer lösa den här situationen, men det kan lika gärna vara så att Pedro också kommer att hamna i den där berömda frysboxen. Mourinho ska vinna till varje pris, och om han tycker det är värt att fortsätta köra på med sin nuvarande startelva då kommer han att göra det fullt ut och sedan bryr han sig inte ett skit om vad omgivningen tycker. Men jag tror att Pedro kommer att göra sitt jobb och kommer att kunna lösa av Diego Costa eller någon av mittfältarna som ytter. Och som sagt Mourinho kanske inte värvade Pedro för att han till varje pris ville ha honom av sportsliga anledningar, han kanske bara ville visa upp att det är Chelsea som styr och ställer i England när det gäller silly season. 

 

 

Till sist ska vi titta till läget i Manchester City som det rådde så mycket osäkerhet kring inför säsongen men som har fått en kanonstart. Men City var inte helt klara med värvningar uppenbarligen för nu har Otamendi mittbacken från Valencia plockats in. Jag sitter inte och tittar på Valencia varje vecka men jag tolkar den här värvningen som att City vill ha in ytterligare konkurrens på mittbacksplatserna. Just nu står de med Kompany, Demichelis och Mangala och nu kommer också Otamendi in. Och precis som jag nämnde att Chelsea kanske står högst upp när det gäller att värva spelare av Premier League klubbarna så skulle jag nog säga att det här är nog lite av en passning från City till lokalkonkurrenten United. Otamendi har kopplats ihop med United under ganska lång tid och helt plötsligt så dyker City upp och värvar honom. Jag tycker att City gör helt rätt som plockar in Otamendi, även om jag kan tycka att det är viktigt att man förvaltar det som redan finns på plats. Man värvade Mangala förra säsongen och där finns det en fin potential, det är en spelare som garanterat kommer att vara aktuell för att spela VM för sitt Frankrike nästa sommar. Har inte riktigt fått förtroendet fullt ut i City men han gjorde en väldigt fin match mot Chelsea när City vann med 3-0. Kompany har fått en fin start på säsongen och det återstår väl att se om han bara dansar nu i början eller om den gamla Kompany är tillbaka. Men det jag tror att värvningen av Otamendi innebär är att Demichelis kan vara på väg bort. Jag har aldrig varit ett större fan av Demichelis men har ändå tyckt att han har ändå visat att han på något märkligt sätt räcker till på den här nivån. Men jag känner att han har tacklat av såpass mycket att han är inte en spelare som ska starta i ett lag som har ambitioner att inte bara vara ett lag som vinner ligan varje säsong utan också ska vara en contender i Champions League. Och Otamendi har till skillnad från Demichelis ganska många år kvar av sin karriär, Demichelis fyller trots allt 35 till vintern och det är ingen hemlighet att City som klubb är i en situation då man behöver få till en generationsväxling, vilket såklart var den stora anledningen till att man envisades med att jaga Sterling hela sommaren. Det går såklart alltid att vara lite skeptisk till värvningar men av det jag har sett av Otamendi så verkar det ju vara en väldigt duellstark mittback. Men La liga är en sak och Premier League är en helt annan sak, det finns flera exempel på spelare som flyttat mellan ligorna och där det inte har blivit någon succé. Soldado var en vass målskytt i Valencia och kom till Tottenham som en blivande frälsare trodde alla men jag tror inte att publiken på White hart lane stod med näsdukarna redo när han nu flyttade tillbaka till Spanien. Mitt Liverpool värvade Iago Aspas och Luis Alberto, och det är ju två spelare som jag bara vill glömma att de har satt sin fot på Anfield. Så det är klart att det är svårt att säga vad utfallet av värvningen av Otamendi kommer bli. Men jag tror ändå att han kommer att göra det bra, just för att det är lättare att komma in i ett lag i medgång och som har en stabilitet och en bra grund att stå på. Kommer man in till ett lag där det är total kaos eller där det åtminstone fortfarande pågår ett arbete där man försöker bygga upp någonting då blir pressen att leverera mycket större. När Otamendi kommer att spela då kommer det ju att bli bredvid Kompany eller Mangala skulle jag tro, och det tror jag inte kommer att bli några problem överhuvudtaget. Däremot om han skulle få spela bredvid Demichelis då kan vad som helst hända, men frågan är om värvningen av Otamendi ändå inte innebär att det kan vara dags att säga bye bye Demichelis? Visst han kanske inte kommer att flytta i det här fönstret men jag har väldigt svårt att se att Otamendi enbart kommer att få sitta på bänken utan City har nog en tanke om att han ska vara en av de ledande spelarna i backlinjen. Så även om Demichelis inte flyttar i det här fönstret så är min gissning att han kommer att få väldigt sparsamt med speltid. För du värvar inte ett sådant etablerat namn som Otamendi och sätter honom på bänken som fjärdevalet bland mittbackarna. Så med risk för att gå händelserna i förväg så avslutar jag det här inlägget med att säga bye bye Demichelis. 

 

Då är det dags att titta till lite vad som har hänt i vårt kära silly season fönster. Ett tecken på att sommaren lider mot sitt slut är att transferfönstret snart stänger för den här gången. Klubbarna har nu 13 dagar på sig att sälja och köpa spelare vilket gör att det börjar bli ont om tid, något som en viss sportchef som jobbar i Italiens huvudstad borde ha koll på men det återkommer jag till lite längre ner i inlägget. 

 

 

Men jag måste såklart börja med att kommentera att Matteo Kovacic en av världens hetaste talanger lämnar Inter för självaste Real Madrid. Det här var en värvning som jag inte alls kunde se ske redan i det här fönstret, det slog ner som en blixt från klar himmel helt klart. Visserligen har Kovacic varit ett hett villebråd under den här sommaren och det har framförallt handlat om att Liverpool har försökt värva honom. Det har även snackats lite löst om att Barcelona skulle plocka in honom, men med tanke på att spelarna som kommer till Barcelona i det här fönstret endast får träna med laget och inte spela matcher gjorde nog att det satte stopp för den övergången. Som vanligt går det att se den här övergången ur flera perspektiv men om vi börjar med Inter så är jag väldigt kluven. Jag tycker att Kovacic utan tvekan är en av världens hetaste och lovande talanger, kanske till och med en ännu bättre talang än Sterling som gick för nästan 50 miljoner pund till Manchester City. Han har en mycket fin touch och han är riktigt bra när han får utmana spelare i en mot en läge. Hans passningsfot är också riktigt bra, han har en förmåga att ligga lite steget före och kan leverera den avgörande passningen till en anfallare om anfallaren bara ser till att läsa av vart passningen kommer att slås. Det som Kovacic har haft problem med under sin tid i Inter det är att jag tycker inte riktigt att han har hittat sin position. Han har prövats i en nummer 10 roll men där har han inte riktigt fått till det och jag vet inte heller om han fungerar bättre som ytter då han gärna vill hålla sig centralt i banan och vara med och bygga upp anfallen. Vi får väl ändå lov att konstatera att det är pågått något form av tjafs mellan Inter och Liverpool gällande Kovacic. Liverpool har varit beredda att betala 20 miljoner euro för Kovacic och då kan man ju tycka att om Liverpool krävde 50 miljoner pund för Sterling då får man nog räkna in att det kommer att krävas ett överpris för att få loss Kovacic. Men sedan ett tag tillbaka har det varit väldigt tyst om Kovacic och många trodde nog att han skulle bli kvar. Men så dyker Real Madrid upp och pengar är inga problem för den klubben och de erbjuder över 30 miljoner euro för Kovacic och det är klart att det är pengar som ur ett Interperspektiv inte går att tacka nej till. Det som gör mig lite bekymrad för Inters del är att klubben gick ut och meddelade att det här var ingen försäljning som de ville genomföra, utan den här försäljningen görs för att de inte ska bli straffade av FFP. Jag har inte exakt koll på vilken nivå man måste ligga på när man köper och säljer spelare och hur högt lönerna får vara, men det är klart att det är oerhört klantigt av Inter att sätta sig i en sådan här situation. Samtidigt som det är ganska lätt att räkna ut att spenderar du mycket pengar på relativt kort tid och inte säljer spelare då är det klart att du riskerar att straffas av FFP. Så på ett sätt är det förståeligt att Inter säljer för att de ska undvika att bli straffade, men det är ett förbannat underbetyg till Inters sportsliga ledning att sätta klubben i en situation att man tvingas sälja en potentiell världsspelare. Och om vi tittar på affären ur ett Real Madrid perspektiv är jag väldigt kluven till att Kovacic hamnar just i den klubben. Det är lite Florentino Perez över alltihop kan jag tycka gällande att Kovacic hamnar i Real Madrid, han ska visa upp sin makt och att han gör lite som han vill genom att peka med ena handen att jag ska ha den spelaren och den spelaren. Och är det något Real Madrid har varit usla på under ganska lång tid enligt mitt sätt att se på det är att man är för dåliga på att förvalta det som redan finns på plats. Om vi tittar på Real Madrids mittfält så har de James Rodriguez, Toni Kroos och Luka Modric. Alla tre är riktigt bra spelare som utan tvekan är spelare du går och vinner både ligan och Champions League med, även om jag tycker att James Rodriguez har varit lite för ojämn. Och om nu Real Madrid kommer att spela 4-3-3 vilket jag utgår från att de kommer att göra vart ska Kovacic då kliva in? Han kommer ju inte att kliva in som central mittfältare, det hade varit ett på tok för stort ansvar att lägga på honom som är oprövad på den absolut högstanivån. Petar han någon av James eller Toni Kroos? Nej förmodligen inte, och kommer han att peta någon av Ronaldo, Benzema eller Gareth Bale? Självklart inte. Jag är orolig att Kovacic riskerar att bli överflödig i Real Madrid, om nu inte Benitez vill sätta sin prägel på laget och kanske vill ändra formation och spela honom som sittande mittfältare då skulle han kunna ta en plats direkt. Men jag tror att det lutar mer åt att Kovacic kommer att bli överflödig och att han mest kommer att få göra några enstaka inhopp här och där, och han är ju i helt fel ålder för att ha den typen av roller. Den stora frågan är nu vad som händer med Isco och Ilarramendi? två spelare med fin potential som behöver få spela för att utvecklas, kommer de att komma ännu längre från att få speltid? Jag tror aldrig jag kommer bli klok på Real Madrid och i synnerhet Florentino Perez, det verkar som att han aldrig tröttnar på att köpa in världsspelare eller potentiella världsspelare på löpande band men så glömmer han att Real Madrid redan har ett slagkraftigt lag på plats redan som går att förvalta och ta ytterligare steg med. Jag hoppas verkligen att Real Madrid tar väl hand om Kovacic och att han får chansen att leva ut sin fulla potential, men jag är rädd för att han kommer att bli en truppspelare och sedan kommer hans karriär att stanna upp och aldrig ta fart igen men jag hoppas för hans del att jag har fel. 

 

 

Då är det dags att på nytt snacka lite Roma igen. Sist jag skrev om Roma så hyllade jag de ganska rejält och målade upp de som en contender till ligatiteln. Men då var Salah på väg in och sen dess har Dzeko blivit klar och Szczesny har också blivit klar på lån över säsongen. Men det har också hänt någonting i backlinjen och det är ingen mindre än Yanga-Mbiwa som har blivit såld till Lyon. Man kan byta ut mittbackar lite då och då när du har ett mittbackspar som inte håller måttet eller att de sitter på för hög lön sett till vad de faktiskt presterar på planen. Men Roma har under de senaste åren hattat med sina mittbackar. Det har varit Kjaer/Mexes, Juan/Mexes, Marquinhos har varit inne i Roma och snurrat och Benatia har även varit där och då har jag inte ens nämnt Castan och Astori. Ni hör själva att kontinuitet i backlinjen och i synnerhet när det gäller mittbackar har inte varit Romas starka sida under de senaste åren. Och jag tyckte att Roma under förra säsongen såg ut att ha hittat sitt mittbackspar i Manolas och Yanga-Mbiwa, som jag faktiskt tyckte var Serie A:s bästa mittbackspar. Och om vi går igenom Yanga-Mbiwas väg till Roma så började han i Montpellier där han var lagkapten när de vann ligan, samtidigt som Giroud var där och snurrade. Han kom till Newcastle och började helt okej men många tyckte att han kanske var något ojämn för att spela i Premier League, plus att Newcastle kanske inte var den bästa av klubbar att komma till. Sedan tar Roma in honom på lån inför förra säsongen och han börjar bra och efter ett tag när han och Manolas börjat spela ihop sig gör han det till och med riktigt bra. I januarifönstret köper Roma loss Yanga-Mbiwa och skriver ett längre kontrakt med honom, och då får man ju känslan av att det här är en blivande fanbärare som tillsammans med Manolas ska ta Roma tillbaka till toppen inte bara i italiensk fotboll utan även i Europa. Och nu har sportchef Sabatini sålt en av lagets bästa mittbackar till Lyon. Och om jag har räknat rätt står Roma endast med Castan och Manolas kvar i det centrala försvaret nu när Astori lämnade för Fiorentina. Och det är klart att Sabatini kanske tänker att det går att köra på med Castan och Manolas och förlita sig på att de kommer hålla över en hel säsong och inte ha någon tydlig backup eller en tredje mittback som kan gå in och ta över stafettpinnen ifall det behövs och kanske peta in någon av ytterbackarna i mittlåset om det skulle uppstå en kris. Fast det räcker ju inte numerärt kära Sabatini nu gör du ett klassiskt Brendan Rodgers misstag där du tror att de spelare som nu är kvar i backlinjen ska spela på flera olika positioner i backlinjen trots att de inte är deras naturliga positioner. I min värld är det inte klokt att man säljer en mittback som tillsammans med sin kollega bildade ligans bästa mittbackspar. Och framförallt kan du som sportchef inte sätta dig i en situation med 4 dagar kvar till säsongen drar igång där du bara har 2 färdiga mittbackar i truppen det är för dåligt helt enkelt. Som sportchef måste du tänka till när du väljer att sälja en av spelarna som har startat de flesta av matcherna under föregående säsong, du måste ha en tydlig plan för vem du ska ersätta den spelaren med annars så finns det en risk att du får panikvärva i slutet av fönstret och så faller lagbygget ganska hårt. Det är klart att Sabatini ska ha cred för att han tagit in Salah, Szczesny och Dzeko de är alla tre riktigt bra värvningar. Men med risk för att låta tråkig men man måste börja bygga lag bakifrån, och den viktigaste faktorn när man börjar bygga ett lag det är att sätta ett mittbackspar. Och nu tyckte jag att Roma höll på att sätta ett mittbackspar under förra säsongen, men återigen så skeppar man iväg en av sina mittbackar och så står man nu med 4 dagar kvar till ligapremiären mot Hellas Verona kvar med 2 mittbackar. Och hade jag varit Romasupporter hade jag varit fullkomligt vansinnig på klubben och Sabatini. Om man nu är redo att ge upp en av sina bästa mittbackar det får man väl som utomstående respektera till viss del men se då för helvete till att vara ute i god tid och plocka in ersättaren. Du kan inte stå med 2 färdiga mittbackar med 4 dagar kvar till ligapremiären, jag tycker att det är ansvarslöst att arbeta på det sättet som sportchef. Romas agerande stärker bara tesen om att spelarköp ska man se till att få klart så tidigt som möjligt i transferfönstret för då ökar chansen att du ska få ett så bra utfall som möjligt av laget när det gäller det sportsliga resultatet. Men nu har Roma agerat som man har gjort och nu sitter klubben och inte minst Sabatini med skägget i brevlådan. Och det ska bli väldigt intressant att se hur Roma kommer lösa den här situationen, och jag är glad över att jag inte är Romasupporter efter det som har hänt den senaste tiden. Ärligt talat Sabatini vad fan sysslar du med?! 

 

En fullspäckad fotbollshelg har vi lagt bakom oss och det var inte vilken fullspäckad fotbollshelg som helst som vi nyss kunnat avnjuta. Igår spelades det en stormatch på Etihad stadium då Manchester City tog emot Chelsea. Vid Citys tränarbänk en pressad Pellegrini som var ifrågasatt under förra säsongen, och på Chelseas hittar vi fortfarande José Mourinho vars Chelsea är trögstartat i år? 

 

 

Jag vet att många vill hävda att både La liga och Bundesliga är steget före Premier League och att Premier League som liga börjar tackla av och att den inte är lika intressant längre. Men för den som inte är särskilt Premier League frälst borde ha tittat på gårdagens match mellan Manchester City och Chelsea. Det var stundtals en helt fantastisk match med hög intensitet och det smälldes på rejält i duellerna, sedan var det vissa dueller som kunde ha lett fram till att det skulle spåra ur på planen men det blev lugnare ju längre in i matchen vi kom. Om vi börjar med att titta till läget i City skulle jag vilja säga att är det någon klubb som för tillfället har det väldigt gott ställt så är det just City. Inför säsongen lät det helt annorlunda både från min sida och från andra fotbollstyckare också. Men av det man såg av City ifjol och framförallt från deras toppspelare som David Silva och Yaya Toure så är det inte så konstigt att det rådde en del osäkerhet kring vart laget stod inför den här säsongen. Den enda toppspelaren som levererat år efter år sedan City fick in alla de här miljarderna att spendera det är Kun Agüero, han har hela tiden gjort sina mål och hade han får han vara helt skadefri då är det en spelare som skulle kunna göra upp mot 35 mål i ligan såpass bra är han. Jag tycker att han i den här matchen visade upp hur bra han är. Förmågan att göra saker med bollen i hög hastighet på små ytor är imponerande. Titta bara på målet han gör, där han har flera Chelseaspelare omkring sig men de kommer inte åt honom för han är så kvick och skicklig på små ytor och kan behålla kontrollen på bollen och så placerar han in den i det bortre hörnet. Och jag tycker att han är så mycket mer än bara målskytt, han kan hålla i bollen och se till att City kan fylla på med spelare i anfallet och han är mycket duktig i 1 mot 1 situationer. Och han är en spelare som drar på sig bevakning vilket gör att det öppnar upp för andra spelare att fylla på i anfallet och erbjuda fler alternativ för bollhållaren. Det finns tre andra spelare som jag lite kort skulle vilja lyfta fram från gårdagens match i City och det är Fernandinho, Kompany och Yaya Toure. Fernandinho som jag tyckte var en av få spelare i Brasilien som gjorde det någorlunda godkänt i VM, tycker jag har hållit en väldigt ojämn nivå och framförallt har jag saknat lite attityd och jävlar anamma från hans sida. Visst han är en spelskicklig defensiv mittfältare som kan lösa svåra situationer genom att sätta en svår passning när han sätts under press, men jag har tyckt att han har haft problem när det bränner till rejält på mittfältet. Men igår tyckte jag att han tillsammans med Yaya Toure käkade upp Nemanja Matic och Fabregas utan problem. Jag vet inte om det här bara handlade om att det var extra tändvätska för Fernandinho att möta de regerande mästarna, eller så har han blivit klokare och insett att i Premier League går det inte bara att spela bort motståndaren utan du måste kunna spela fysiskt också. Sedan tyckte jag att det gick lite över gränsen när han körde upp en armbåge på Diego Costa, men å andra sidan är ju inte Diego Costa guds bästa barn han heller så han ska inte klaga för mycket på det. För mig är det ge och ta, till en viss gräns såklart men jag tyckte som sagt att det blev lugnare i den andra halvleken. Kompany hårt kritiserad ifjol och personligen tyckte jag att han började tackla av rätt rejält och att det inte alls var den där storbacken som skämt bort oss med fina insatser. Men jag tycker att han igår visade upp en beslutsamhet i närkamperna som jag inte sett honom ha på mycket länge. Det känns verkligen som att den gamle Kompany är tillbaka, och det kommer att behövas för City i det långa loppet att ha den där världsbacken att falla tillbaka på och som kan gå in och ta tag i spelet när det blåser på toppen. Yaya Toure, det är samma sak där jag tyckte att han såg väldigt ointresserad och loj ut under stora delar av förra säsongen men igår visade han upp sitt gamla jag igen. Det som slog mig lite extra var att jag har nog inte sett Yaya Toure ta ett sådant hårt jobb i spelet utan boll, det var flera dueller som han stenhårt gick in i och vann bollen. Och precis som Kompany så hade Yaya Toure en beslutsamhet i närkamperna att när han gick in i en närkamp så skulle han bara komma loss med bollen. Och kollektivt sett var det här en klockren insats av City. Man visade upp ett omställningsspel av absolut världsklass. De har redan Agüero som de kan slå en djupledsboll mot, och de har fått in Raheem Sterling som jag fortfarande tycker är överskattad men å andra sidan visade han upp ett engagemang och en fart i sitt spel som jag inte sett på länge. Jag är helt övertygad om att den Sterling vi fick se igår hade vi inte fått se i Liverpool om han varit kvar, av den enkla anledningen att Sterling hade bestämt sig för att gå till City och han ville verkligen inte vara kvar i Liverpool. En omotiverad Sterling hade inte gjort det bra i Liverpool i år, men när Sterling är motiverad och trivs med tillvaron då är det en riktigt sevärd spelare vilket han visade upp igår. Men City ska vara väldigt nöjda med gårdagens match och framförallt kan Pellegrini sova lugnt ett tag till. Det här var en viktig match för honom personligen att visa att han är på väg att få det här stjärnspäckade bygget på fötter igen. Nu är det tidigt på säsongen men från att ha varit ett osäkert kort för åt vilket håll det lutat åt, så känns City efter den här matchen som en given contender till att vinna titeln. För det är inte vilket lag som helst som går ut och kör över Chelsea i nästan en hel match och vinner med stabila 3-0, och speciellt inte när det är José Mourinho som håller i trådarna. Jag tycker att gårdagens match är ett styrkebesked från City och definitivt ett kvitto på att det går inte att vifta bort City från en eventuell titelstrid. När de är på det här humöret och när deras toppspelare är såhär bra då är de ruskigt underhållande att titta på och väldigt svårslagna. 

 

 

Om allt för tillfället är frid och fröjd i City så är det nog inte lika lugnt i Chelsea. Nu tycker jag att vi återigen ska vara försiktiga med att dra slutsatser för snabbt och skriva av Chelsea som en titelkandidat. Det är klart att Chelsea fortfarande är ett riktigt bra lag. Och det som är speciellt med Chelsea är att de inte är blivit sönderköpta uner sommaren, den enda som jag kan komma på har skickats iväg det är Felipe Luis om vi bara pratar utespelare. Petr Cech har lämnat för Arsenal men Courtois är en världsmålvakt och kommer såklart att fixa många poäng åt Chelsea och Begovic är en helt okej backup. Men jag känner ändå att jag vill börja spekulera lite kring Chelsea framtid efter att ha sett de nu både i Community shield där man förlorade mot Arsenal och sedan 2-2 i premiären mot Swansea och nu gårdagens match. Det är möjligt att Chelsea inte riktigt har kommit igång än, det kan vara så att de är lite mer trögstartade i år än vanligt. Men det som ändå gör att Chelseasupportrarna borde börja känna lite oro är på sättet man förlorar på igår. Det är klart att det inte är en skam att torska mot City, men det är ju skillnad på en förlust och en förlust. För så utspelade som Chelsea var under den första halvleken det var nästan skrämmande att se, jag har aldrig sett ett Mourinho lag bli så överkört i en halvlek. Och Mourinho ska tacka Begovic för att han höll laget kvar i matchen då han kom upp och gjorde flera fantastiska räddningar. Jag älskar kontinuitet, jag älskar när en tränare håller fast vid ett och samma lag och inte förändrar för mycket. Det finns ett talesätt som lyder "Varför ändra på ett vinnande koncept?" och det är klart att jag tycker att man ska följa det talesättet som fotbollstränare. Men ju längre jag har följt fotboll och ju fler matcher jag ser ju mer inser jag att du kan inte hålla fast vid ett och samma lag hur länge som helst även om laget vinner titlar. Till slut måste du byta ut en eller två spelare och om du inte byter ut spelare då måste du åtminstone fylla på med spelare som besitter spetskompetens så att du ska kunna fortsätta vara ett slagkraftigt lag. Det är uppenbart att Diego Costa kommer att pendla väldigt mycket i sina prestationer under säsongen, ibland är han riktigt bra men ibland så kommer han inte orka med att sysselsätta en backlinje helt på egen hand. Hazard och Fabregas var inte alls så bra som de ska vara för att Chelsea ska vara ett svårslaget lag. Jag tycker att Hazard mest gick och gömde sig på sin kant och inte riktigt ville delta i offensiven, utan det kändes som att han kände sig väldigt obekväm med hur matchbilden var. Fabregas är emellanåt helt fantastisk då han har en grym passingsfot, men det gäller att han plockar fram den lite oftare så att han kan servera Diego Costa och Hazard med bra bollar. Willian är en mycket nyttig spelare som gör jobbet defensivt på ett bra sätt, men han behöver någon mer som städar upp bakom honom så att han kan få ut mer av sina offensiva kvalitéer. Nemanja Matic är en av världens bästa defensiva mittfältare, men igår tyckte jag att han blev helt överkörd av Citys mycket aggressiva mittfält. Och då kan jag tycka att om nu inte Matic klarar av att städa upp framför Terry och Cahill, vilket är hans främsta uppgift att se till att inte Terry och Cahill hamnar i löpdueller. Om Matic har en sämre dag, jag men Mourinho då kanske du ska se till att ha en annan spelare att slänga in på den positionen?. Min bild av Mourinho är att han har en startelva, och sedan kör han stenhårt på den säsong efter säsong och sedan har han halvbra eller till och med riktigt bra backuper men som får alldeles för lite utrymmme. Och jag undrar om det inte kan vara så att Chelsea kan komma att stå inför en ganska tuff säsong framför sig. Vi har sett det tidigare att Mourinhos lag har dippat under hans tredje år i klubben. Och jag undrar om det inte kan vara så att samma sak är på väg att inträffa även nu under hans andra sejour i Chelsea. Nu förlängde han kontraktet till 2019, så det är klart att han inte kommer att få sparken under säsongen men däremot om det fortsätter att gå trögt då kan det mycket väl bli så att han väljer att inte fullfölja kontraktet. I och med att Mourinho är en tränare som prioriterar defensiven först och främst och att det krävs mer av spelare i ett Mourinho lag att kunna orka att jobba stenhårt i spelet utan boll tror jag kan leda till att hans spelare till slut inte orkar ta till sig hans taktik. Jag tror det skulle underlätta för spelarna om Mourinho valde att låta laget spela ut på ett annat sätt än vad de gör idag. Jag kanske drar för stora växlar av en enskild match men jag kan ändå tycka att man går inte och förlorar mot en toppkonkurrrent på det sättet som Chelsea gjorde den här gången. Hade det inte varit för Begovic så hade Agüero mycket väl kunnat gjort 4 mål innan halvtidsvilan. Och jag tycker att gårdagens match ändå var ett tecken på att Chelsea kanske bara är ovanligt trögstartade i år, eller så var det här ändå ett tecken på att Mourinho kanske är på väg att tappa greppet. Det är klart att Chelsea får ses som en favorit till att vinna ligan, men kommer Mourinho att bli mer flexibel eller kommer han att hålla fast vid sin matchplan fullt ut? Och dessutom är det tveksamt om han har tillräckligt med bra spelare från bänken att slänga in när matchbildens behöver förändras. Loic Remy och Falcao är ju inte spelare som går in och levererar i toppmatcherna men kan vara bättre mot de mindre lagen. Och låt vara nu att Mourinho bytte ut Terry mot Kurt Zouma då han ansåg att Kurt Zouma är Chelseas snabbaste mittback. Men nästa gång Chelsea råkar ut för ett liknande scenario och blir så överkörda i en halvlek, är det då prio 1 att byta ut Terry?. Och om Terry helt plötsligt börjar fasas ut hur kommer supportrarna att reagera på det och hur kommer det att påverka resten av laget? Det är många intressanta frågeställningar och scenarion som kan uppstå kring Chelsea den här säsongen. Det är fortfarande tidigt på säsongen det kan inte betonas nog, men för första gången på länge känns det som att det faktiskt är Mourinho av alla tränare som är lite ställda mot väggen. Nu har man blivit överkörda av en toppkonkurrent, och skulle det gå fortsatt trögt i ligan och dessutom i Champions League då kanske det rörs om i grytan rejält på Stamford bridge? Trögstartade eller inte, vi kan utan tvekan slå fast att Chelsea och inte minst Mourinho är lite i gungning. 

 

Igår tog Kalmar FF emot GIF Sundsvall i en mycket viktig match. Vid seger skulle glappet ner till Halmstad vara hela 10 poäng med 11 matcher kvar att spela. Och jag kan känna att vi kunde inte få ett bättre läge att komma upp mot lite fastare mark då vi har varit starka på hemmaplan och det var just Sundsvall som stod för motståndet. Men den här matchen blev en match som jag bara vill glömma så fort som möjligt. 

 

 

Jag tycker att jag börjat lära känna årets upplaga av Kalmar FF rätt väl. Vi kan stundtals spela okej och i vissa matcher till och med riktigt bra, men så fort vi gör en bra insats då följer vi upp det med insatser som igår. Det är klart att jag sitter inte och kräver att vi ska slåss om guldet och att vi ska köra över varje motstånd, och vi kommer att förlora fler matcher under säsongen såklart. Men enligt mitt sätt att se på det så är det skillnad mellan en förlust och en förlust. Du kan göra en riktigt bra insats där du spelar dig igenom motståndaren och kommer till målchanser men där det faller på att du är för ineffektiv eller att motståndarens målvakt för dagen är en gigant. Men den fotboll som presterades på Guldfågeln arena igår jag vet inte ens om jag skulle vilja kalla det för fotboll. Kvalitén på passningsspelet var under all kritik, det får bara inte gå till så. Av någon anledning blir vi fortfarande hyllade av motståndarlagens tränare att vi är bra på att ställa om snabbt. Det är möjligt att vi har spelarmaterialet för att kunna spela ett snabbt och effektivt omställningsspel, men det fantastiska omställningsspel som motståndarlagens tränare hyllar oss för tycker jag att vi visar upp väldigt sällan. Men vårt anfallsspel i gårdagens match var bland det första jag har sett, det var så dåligt att jag knappt hittar några ord för att beskriva det. Antonsson är en av få spelare som sticker ut, man ser att han har någonting extra han är bra på att ta emot bollen felvänd och vända om och ta sig till avslut han är bra på att tajma djupledslöpningarna. Jag är övertygad om att hade Antonssson haft en bättre omgivning då hade han på allvar kunnat slåss om skytteligasegern. Men jag måste säga att jag lider med Antonsson, för det måste kännas hopplöst att vara anfallare i Kalmar  den här säsongen. På pappret spelar vi 4-4-2, men på planen ser det ut som någon helt annan formation där jag tycker att var och en får bilda sin uppfattning vilken formation vi spelar. Men när David Elm droppar ner för djupt i planen och blir mittfältare eller söker sig ut på kanterna blir Antonsson helt själv inne i boxen. Och ärligt talat vad sjutton ska Antonsson ta sig till när han blir helt isolerad uppe på topp. Till slut förstår jag att även Antonsson börjar söka sig ut mot kanterna eller droppar ner, problemet är att då har vi i stort sett ingen kvar inne i boxen. Jag tycker inte att vi har spelarmaterialet för att bara förlita oss på att individuell skicklighet ska rädda oss i varje match utan vi måste se till att anfalla som ett lag. Men det enda som fungerade någorlunda okej igår var inläggen från kanterna då Agardius följde med upp i några anfall och kunde nå Antonsson som med lite flyt kunde ha fått in någon boll. Men jag tyckte att det blev så otroligt tydligt igår att vi har inte kreativitet nog vare sig i anfallet eller på mittfältet. Jag har tjatat mycket på att Viktor Elm måste börja komma igång om han ska ha en startplats, men tyvärr lämnar han mer att önska. Och jag vill återigen vara tydlig med att det är inte att han är sämre än alla andra men han syns ju inte ett dugg i spelet. Jag utgår från att han värvades in för att vara den som styr och ställer i offensiven och som ska luckra upp kompakta försvar. Men han tar ju inga initiativ överhuvudtaget utan det blir bara spel i sidled och han tar inte tag i taktpinnen själv och transporterar bollen i fart eller fyller på med löpningar inne i straffområdet. Det enda han har bidragit med sedan han kom det är att vinna nickduellerna. Tobias Eriksson fick spela på vänsterkanten och det syntes att han inte riktigt trivdes där, han är ju inte den spelartypen som fyller på med löpning efter löpning på en kant utan han ska helst spela centralt på mittfältet. Ismael tyckte jag var den stora behållningen i den här matchen, emellanåt skämmer han bort oss med sina fina vändningar. Han har en teknik som är helt fantastisk, och han kan göra det oväntade men totalt sett hade även han inte någon vidare afton igår. Papa Diouf är en spelare som jag i grund och botten gillar, men samtidigt gör han det inte lätt för sig. Han kan ibland dribbla bort en spelare och sedan ska han slå en enkel passning i djupled mot Antonsson eller David Elm men så skickar han iväg en strumprullare som motståndaren kan ta hand om. Jag tycker mig se att någonstans finns det en väldigt bra spelare i honom, men han har så fruktansvärt svårt att få till det i de avgörande lägena. Och jag förstår att han inte är ordinarie, för det går inte att ena sekunden göra briljanta saker med bollen för att sedan slå bort en enkel passning i sidled det håller bara inte. Men all skuld ska inte läggas på Papa Diouf, utan det var en kollektiv kollaps som vi fick uppleva igår. 

 

 

Jag har argumenterat för att vi är för bra för att åka ur och att de andra lagen är såpass mycket sämre. Jag står fast vid att det ska till något alldeles extra för att vi inte ska spela allsvensk fotboll även nästa säsong. Men samtidigt börjar jag bli riktigt orolig inför hösten. Jag vet att jag efter Falkenbergsmatchen var väldigt positiv och att jag kände att vi började hitta något form av grundspel att falla tillbaka på. Men det är ett faktum att hade vi varit ett säkert lag för att undvika en bottenstrid, då går man inte och förlorar mot Sundsvall på hemmaplan och framförallt inte på det sättet. Jag kan tycka att vi under ganska lång tid har haft svårt att göra två bra halvlekar och att det var det problemet som vi brottades med enbart. Men den här säsongen har vi ju pendlat något fruktansvärt i våra prestationer. Jag tycker att när vi väl får till vårt passningsspel och håller ett högt tempo uppe då är vi faktiskt inte så tokiga att titta på. Men alldeles för ofta faller vi ner på vår lägstanivå. Och det är klart att alla lag kommer att trilla ner på sin lägstanivån någon gång, skillnaden är att de lagen som ligger högre upp i tabellen än vad vi gör de går inte och förlorar mot Sundsvall hemma. Hade vi haft en lägstanivå där spelet inte riktigt stämmer men där det bara handlar om några detaljer som behöver justeras då är det ganska lugnt. Men vår lägstanivå är ju så oroväckande usel att jag blir så mörkrädd när jag pratar och skriver om den. När vi är som sämst då finns det ingen som helst grund i vårt sätt att spela anfallsspel. Ta Tobias Eriksson som ett exempel där han hade flera lägen att skicka iväg en djupledsboll på Antonsson som flera gånger kunde blivit friställd, men så är passningen alldeles för tam och missriktad. Eller när Viktor Elm och Ismael ska skicka iväg en långboll med Antonsson eller David Elm så är den bollen för hårt slagen för att de ska hinna ikapp den. Det fanns även situationer där vi kunde ha satt igång spelet fortare men då väljer vi att rulla hem till Cramer som ska skicka iväg en långboll, och då blir vi sönderlästa och Sundsvall kan enkelt försvara sig. Däremot tycker jag att försvarsspelet har börjat se bättre ut. Jag kan tycka att det är helt otroligt att Marcus Nilsson och Ludvig Öhman är vårt första mittbackspar. Men under de sista matcherna har det fungerat ganska bra och jag tycker inte att det finns någon anledning att ändra i backlinjen, även om jag tycker att Nenad är vår bästa mittback. Däremot tycker jag att Cramer har börjat tackla av fullständigt under den här säsongen. Jag blir nervös varje gång han får ta emot en hemåtpass och man vet inte vad han ska hitta på och han slår bort enkla utsparkar. Så jag skulle vilja hävda att de få gångerna det är kaos i vårt straffområdet så beror det nog mer på att Cramer inte är tillräckligt tydligt med vad som ska göras än att Marcus Nilsson och Ludvig Öhman är dåliga. Agardius tycker jag gör ett riktigt bra jobb i defensiven, även om han ibland kan bli lite för mycket bolltittande. Jag skulle även vilja ha med honom upp i anfallen oftare, dock tycker jag att det borde vara mer Noruis ansvarsområde men vad han sysslade med i den här matchen det vet jag inte. Det känns som att under förra hösten när allting havererade då var det försvarsspelet som var det stora problemet, det spelade ingen roll om vi gjorde 2 mål framåt vi släppte ändå in 3 eller 4 mål och då var det ju kört. Men nu tycker jag att försvarsspelet har sett bättre ut sista matcherna, Nilsson och Öhman har börjat tuffa till sig och även om Nouri och Agardius kanske inte alltid är så pigga offensivt så sköter det defensiven helt okej. Men det är framåt som det saknas kreativitet och spets. Det är för fantasilöst och för dålig rörlighet att det slutar med att David Elm och Antonsson rör sig ut från straffområdet för att överhuvudtaget bli delaktiga i spelet och där är det ju något som inte stämmer. 

 

 

Avslutningsvis vill jag bara säga att jag baserar inte min oro över matchen igår. Men det här handlar inte om en enskild skitmatch mot Sundsvall, utan det här handlar om så mycket mer än så. Vi har under väldigt lång tid haft svårt att spela en framgångsrik och underhållande fotboll. Enligt min uppfattning är vi en väldigt stolt och fin förening som har haft många sevärda spelare genom åren och åren mellan 2004 och 2009 har ju varit smått fantastiska att följa. Men sedan flytten till Guldfågeln arena har det sagta men säkert gått utför, och känslan är att det Kalmar vi upplever nu är det sämsta jag har sett under min livstid. När man ser ett lag som inte klarar av att passa bollen till varandra enkelt i sidled när man är helt oattackerad då är det riktigt illa. Media och supportrar har fått en del kritik från vissa spelare att vi bara ser det svart eller vitt, antingen hyllar vi de eller så sågar vi de. Och visst i sak har ju spelarna rätt att när det går bra då blir man hyllad och när det går sämre så är det kris. Jag håller med om att man ska vara försiktig med att använda ord som kris och haveri då det lätt går inflation i att använda den typen av domedagsbegrepp. Men jag tycker att även måste kunna erkänna att från förra hösten och framåt har det inte presterats någon bra fotboll. Och jag har följt fotboll tillräckligt länge för att veta att man kan komma undan med en skitsäsong, och man kanske kan komma undan med två skitsäsonger också men till slut tar det stopp. Vi måste vara ärliga med att erkänna att i längden kan vi inte hålla på såhär. Förr eller senare så blir vi straffade av att vi spelar såhär dålig fotboll. Det är klart att fortsätter vi prestera såhär framöver då kommer vi till slut att åka ur eller så hamnar vi i ett kval och där kan vad som helst hända. Min känsla är att vi kan emellanåt få till riktigt bra spel, men det sker för sällan och det känns inte som att vi några steg åt rätt håll. Den fotboll som presterades på Guldfågeln arena igår den var i min värld inte av allsvensk klass. Men det som gör situationen ännu värre är att vi brottas med en ekonomi som inte är optimal. Vi har budgeterat för ett publiksnitt för 8000 och jag vet inte vad vi snittar i år men det har inte varit många gånger det har kommit över 8000. Och i min värld är det fullt logiskt, spelar man så dålig fotboll och inte visar upp att man är på väg åt rätt håll då kommer inte publiken svårare än så är det inte. Vi behöver även sälja spelare för omkring 8 miljoner för att vi ska få det att gå runt. Och det är klart att man kan trycka på om att spelare ska säljas, men det måste finnas en köpare. Och hade jag varit sportchef i någo klubb ute i Europa och börjat blicka mot Allsvenskan då hade jag inte varit så sugen på att värva någon spelare från Kalmar. Det är klart att om Sachpekidis får fortsätta utvecklas skulle vi kunna sälja honom för ett bra pris, och Ismael vet vi är för bra för Allsvenskan men å andra sidan kan inte han heller vara såhär ojämn då kommer han inte bli såld. Jag brukar inte gilla att gå tillbaka för mycket i tiden och hävda att det var bättre förr men i Kalmar FF:s fall så stämmer det till hundra procent. Man kan tycka vad man vill om Nanne Bergstrands sätt att se på fotboll, men han fick alltid resultat med sig och framförallt han kunde bygga ihop ett lag i stort sätt på egen hand. Han och Svante Samuelsson hade ett väldigt bra samarbete, och Kjell Nyberg får vi inte glömma bort. Nu vet jag inte exakt hur många som är involverade gällande vilka spelare vi tar in, men Borstam är ju ändå sportchef så han bör ju bära en stor del av ansvaret. Och när den här säsongen är över då måste Kalmar FF sätta sig ner och utvärdera vad det är för en scoutingverksamhet de har. Hur många av Borstams värvningar har varit lyckade? Han har ju bara värvat skräp för att tala klarspråk, och jag tycke att man ska inte få komma undan med att bara värva skräp. Ärligt talat varför gjorde man inte lite research och tog reda på i vilket skick Viktor Elm var i innan han värvades? Varför tar man in en Rasmus Elm som inte har spelat fotboll på så länge och som det kommer ta väldigt lång tid för att komma upp i den nivå han en gång höll, om han nu ens kommer göra det igen. Borstam kan i min värld inte slå sig för bröstet för vilka värvningar han har gjort under sin tid här. Och efter säsongen måste föreningen utvärdera Borstams jobb, för vi kan inte ha en sportchef som inte sätter sina värvningar. Peter Swärdh gör säkert så gott han kan, jag lägger ingen skuld på honom. Problemet är inte vem som tränar laget, problemet är större än så. Det vi ser på planen nu är en följd av att vi har sportslig ledning med Borstam i spetsen som inte kan värva spelare. I kombination med att vi har en spelartrupp som är så traumatiserade av det haveri vi fick uppleva ifjol och som inte har förmågan att spela ut. Vi är så rädda, fega men samtidigt loja när vi spelar. Alla spelar för sig själva och ingen är beredd att göra der där lilla extra för att det ska gynna lagkamraten. Det är 11 vilsna individer som joggar omkring och som enbart slår långt eller spelar ett bedrövligt passningsspel efter marken. Matchen igår och hur det har sett ut under stora delar av säsongen gör att jag nu inte vet vad jag ska tro längre. Visst plötsligt händer det, det är möjligt att det kan vända. Men jag tycker att vi är tyvärr på väg åt helt fel håll. Med andra ord det är bara att rikta in sig på en höstsäsong fylld med ångest och oro. Frågan är om den här hösten får ett lika lyckligt slut som fjolåret? Ja jag har ingen aning, men en sak vet jag och det är att jag är livrädd inför fortsättningen. För mig var gårdagens match ett tecken på att det ska mycket till för att vi ska klättra rejält i tabellen. Det är bara att be till alla fotbollsgudar att vi på något sätt reder ut det här, men jag väljer att inte tro någonting. Jag är inställd på att det värsta kan inträffa, för det är bara att konstatera att vi på tok för ofta spelar en fotboll som absolut inte hör hemma i den här serien. 

 

Varje gång Liverpool ska ta sig ann Stoke oavsett om det är på hemmaplan eller bortaplan känner jag alltid lite extra ångest och oro inför det som komma skall. Och med tanke på vad som inträffade i säsongsavslutningen ifjol när Liverpool reste till Stoke och skämde ut sig totalt och torskade med 6-1 kommer Stoke på bortaplan för resten av mitt liv alltid vara ett trauma. På ett sätt kunde det inte bli bättre att få inleda säsongen med just Stoke på bortaplan för att direkt städa undan fjolårets förfärliga match och kunna gå vidare. 

 

 

Under helgen har vi varit bortskämda med att se en del bra fotboll, Manchester United och Tottenham bjöd upp till en ganska bra match och Chelsea och Swansea bjöd upp till dans direkt i en mycket fin 2-2 match. Men matchen mellan Stoke och Liverpool blev inte riktigt den bästa av matcher. För mig var det väldigt tydligt att Liverpool gick in för att sätta defensiven först och främst och inte gå bort sig när de hade bollen. På ett sätt kan jag förstå att de som var med och spelade fjolårets match till en början var lite försiktiga och inte riktigt vågade spela ut. Samtidigt kan jag tycka att det som har varit det har farit, det är en ny säsong som har börjat och då gäller det att växla upp och visa att man vill vara med i leken från början. Men den första halvleken präglades av många felpass och felbeslut från båda lagen. Och ur ett Liverpoolperspektiv var det inte särskilt många bra saker som går att ta med sig från den första halvleken. Det är klart att spelarna kan få beröm för att de inte släppte till så värst många målchanser, och spelet utan boll var väl stundtals helt okej men när vi väl fick tag i bollen hade vi svårt att göra något bra med den. Jag tyckte att hela laget hade stora problem med att få igång något form av spel i den första halvleken men en spelare som jag vill peka på lite extra är Coutinho. Jag tycker att vi får inte glömma bort att Coutinho är inte ens i närheten av en färdig spelare, han är trots allt bara 23 år och det finns en enorm potential i honom att bli en riktigt bra spelare. Men det som gör att jag inte håller honom som en av världens bästa spelare det är att glappet mellan hans högstanivå och lägstanivå är alldeles för stort. Han kan stundtals vara helt fantastisk när han vänder bort en motståndare och får trampa igång och leverera den avgörande passningen eller ta avslut, men när det blir lite mer köttigt på mitten då har han en tendens att tjura ihop och försvinna helt ur matcherna. Och jag tyckte att han rörde sig alldeles för lite i den första halvleken, han höll sig mestadels centralt i planen och det tycker jag i grunden inte är något fel i det men han måste vara mer på tå när bollen kommer till honom. Det fanns flera tillfällen då han hade läge att vända om och sätta igång en omställning men då valde han att vänta in bollen och såg inte vad han hade bakom ryggen och så kunde Stoke bromsa upp anfallet. Benteke är en spelare som har enorm press på sig med tanke på att han kostade öve 30 miljoner pund, och jag har varit skeptisk till värvningen men i den här matchen tycker jag inte att man kan hacka särskilt mycket på honom. Det måste ha varit hopplöst att vara Benteke i den första halvleken, för han fick ju inte särskilt mycket hjälp av sina lagkamrater. Lallana som jag tyckte inledde sin sejour i Liverpool riktigt bra när han fyllde på med löpningar inne i boxen och han var en av få som var kreativa spelarna i Liverpool under inledningen på förra säsongen. Men ju mer jag ser Lallana desto mer undrar jag vad det är för en funktion han ska fylla. När han inte löper in i boxen och erbjuder fler alternativ för Coutinho och Henderson att skicka in bollarna på då tycker jag inte att han bidrar med särskilt mycket nytta. De nya ytterbackarna Nathaniel Clyne och Joe Gomez tyckte jag skötte jobbet defensivt helt okej, men jag tycker ändå att de kunde ha vågat kliva fram mer offensivt. Joe Gomez kan jag förstå att han ville ta det säkra före det osäkra med tanke på att han i grunden är mittback och aldrig har spelat vänsterback, men Clyne har ändå spelat på den här nivån och borde kunna läsa av när det är läge att kliva fram och när det är läge att stanna kvar på egen planhalva. Å andra sidan är det ett samarbete mellan ytterbackar i sig att när den ena går fram då stannar den andra och tvärtom, och jag utgår från att det kommer ta ett tag innan det samarbetet mellan Clyne och Joe Gomez sitter. Men spelmässigt var inte den första halvleken så mycket att ha. Stoke hade en jättefarlig målchans när bollen efter några turer studsat fram till Glen Johnson av alla som försökte skicka upp bollen i krysset men han drog den över. Glen Johnson, en av de mest utskällda spelarna i Liverpools historia i modern tid numera i Stoke det var väl tur att inte han fick bli matchvinnare ikväll. 

 

 

Den andra halvleken tyckte jag inte heller skickade ut så värst många positiva signaler. Jag tyckte att vi försökte att spela oss igenom Stokes kompakta och täta försvar men det var sällan vi lyckades. Och ett tag tyckte jag att vårt anfallsspel blev lite väl lättläst då det stundtals bara handlade om att skicka upp långa bollar mot Benteke. Och Benteke är stor och stark och ska vinna mycket dueller i luften, men å andra sidan har han en eller ibland två motståndare som tar hand om honom då blir det svårt för honom att vinna bollen och kunna få med sig resten av laget upp. Den andra halvleken innehöll även den väldigt mycket felpass och tekniska misstag. Det kändes som att Liverpool inte riktigt var på tå i kombination med att de trots allt var lite mentalt darriga med vetskapen hur snabbt det kan rinna iväg om man tappar koncentrationen i defensiven. Och som sagt jag kan köpa att man försöker säkra istället för att riskera, men det får inte gå till överdrift det gäller att våga spela ett snabbt passningsspel med mycket rörlighet gärna några positionsbyten så att motståndarens backlinje och mittfält får mer och göra. Men jag tyckte att det fanns några situationer som var väldigt talande för hur den här matchen var. Det fanns en situation när Skrtel väntar in studsen efter att Stoke har slagit iväg en långboll vilket kunde ha ställt till det. Det fanns situationer då det fanns läge att ställa om snabbt vilket vi faktiskt har varit väldigt duktiga på då Rodgers har utvecklat vårt omställningsspel på ett bra sätt då det är hans främsta styrka som tränare. Men istället så spelade Skrtel eller Lovren hem bollen till Mignolet igen och så drog vi ner på tempot och Stoke kunde samla ihop sig och så var möjligheten till att ställa om snabbt borta. Jag tycker även att Ibe och Coutinho kunde ha tagit vara på ett flertal situationer då vi kunde ha tagit vara på när väl Clyne eller Gomez fyllde på, då kunde vi ha försökt bli bättre på att få Clyne och Gomez att komma till inläggslägen. Det kändes som att vi gick mot en typisk 0-0 match där vi gjort en helt okej match defensivt men att det där sista saknades för att avgöra matchen. Men så får han bollen, Philippe Coutinho tar sig loss från sin markering tar sikte mot mål och får iväg en riktigt fin träff med sin känsliga högerfot. Skottet är såpass hårt och välplacerat att det hjälper inte att målvakten är på den utan den sitter i det ena krysset och det var en underbar syn. Det blev aldrig någon riktigt forcering av Stoke utan Liverpool vann matchen till slut med 1-0. 

 

 

Jag tycker inte att jag kan få nog av att betona hur viktigt det är att inte dra några större växlar tidigt på säsongen och i synnerhet inte efter premiärmatcher. Men det viktiga för mig här är ju att Brendan Rodgers faktiskt klarade av att vinna en match trots att laget stundtals spelade riktigt dåligt. Jag har upplevt att Rodgers  sedan i våras långsamt och metodiskt grävt sin egen grav som Liverpooltränare. Det som jag och många andra som är kritiska till Rodgers har irriterat oss på är att det har varit väldigt mycket snack och samtidigt väldigt lite verkstad. Rodgers har stått fast vid att han är helt rätt man att träna Liverpool och därmed utgår jag ifrån att han ser sig själv som en blivande stortränare. Men för att jag ska bli imponerad av Rodgers som hans sätt att se på fotboll då måste han faktiskt börja leverera resultat och den här säsongen måste det bara ske. I min värld är Rodgers fortfarande en galen tränare som bara kan spela omställningsspel. Men trots att han i min värld är en tränare som har mycket att lära så lyckades han faktiskt få sitt lag att vinna den här matchen. Och att vinna trots att man spelar dåligt det är en styrka i sig. Och vi kan när vi summerar säsongen i maj prata om att det var just i den här matchen som rätt signaler skickades ut. Där vi har ett Liverpool med spelare som vet om att deras tränare i grund och botten kan spela ett mycket snabbt och effektivt omställningsspel men han kanske inte kan vinna några titlar eller etablera laget som ett Champions League lag. I min värld kan det här ha varit en vändning ur ett Liverpoolperspektiv, jag är faktiskt inte helt främmande för det. Däremot är jag rädd för att Rodgers kommer att fortsätta att experimentera och laborera med det här laget alldeles för mycket under säsongen. Och tittar vi just hur han ställde upp laget i den här matchen tyckte jag att det fanns en del frågetecken. James Milner och Jordan Henderson är två bra spelare, Jordan Henderson har vuxit ut till en riktig box till box spelare och James Milner är en spelare som jag utgår ifrån kommer att fylla en defensiv lucka. Men varför spela James Milner och Jordan Henderson på planen samtidigt, för mig är det ett tecken på att man prioriterar defensiven först och främst och inte vill satsa fullt ut framåt. För det kändes som att Henderson inte var så delaktig i den här matchen offensivt utan han tog ett litet steg tillbaka i planen, och James Milner är ju inte känd som en spelare som kommer farandes som ur en kanon in i straffområdet och erbjuder spelalternativ när inläggen ska skickas in. Det vill säga att spela Milner och Henderson samtidigt på det centrala mittfältet är för mig en lite för defensiv uppställning som man bara ska använda om vi inte förväntas föra matcherna, det är en sak om man möter Chelsea, Arsenal eller United men mot lag som Stoke tycker jag ändå att Rodgers borde satsa på en mer offensiv uppställning. Sedan är jag väldigt emot att spela med Benteke som ensam striker. Jag kan förstå att Mourinho spelar Diego Costa som ensam striker i Chelsea, för han kan sysselsätta en hel backlinje på egen hand då han inte bara är stark i duellspelet uta han kan även vinna en löpduell. För mig är Benteke mestadels bara stor och stark, som är tekniskt begränsad och som inte är särskilt bra spelare att slå djupledsbollar mot. Och med tanke på att Rodgers först och främst spelar omställningsspel tycker jag att det är helt fel att spela Benteke som ensam anfallare. Det är klart att han kan bli nyttig i luftrummet men när vi ska försöka spela bort motståndaren och luckra upp kompakta försvar då tror jag att Benteke är en lite för begränsad spelare för att funka som startspelare. Sedan litar jag inte på Lovren och Skrtel överhuvudtaget, jag tycker att Skrtel helt okej men han rycks ofta med i det kaos som Lovren oftast ser till att skapa på egen hand. I det långa loppet skulle vi må bra av att spela Sakho som mittback speciellt nu när Rodgers har gått tillbaka till att spela med fyrbackslinje. Men å andra sidan var det inte total kaos i backlinjen vilket var skönt att se. Jag tycker att Mignolet ska ha mycket beröm då jag tycker att han har tuffat till sig, nu styr han sitt försvar på ett tydligare sätt och han är mer beslutsam när han kliver upp i luftrummet och plockar in inlägg. Men för att återgå till Rodgers, jag tycker fortfarande att ska han bli en fantastisk tränare då måste han bli mer flexibel och börja anpassa spelet och formera laget utifrån det materialet som finns. Jag tycker att han borde gå över till att spela 4-3-3 eller 4-4-2 med diamant just för att han ska kunna få plats med både Coutinho och Firmino på planen då det finns fin potential hos de två. Jag tror att Firmino kommer att bli nyttig när han väl ha börjat komma in i vårt sätt att spela fotboll och kommer säkerligen att kunna göra en del poäng, men det gäller att han används på rätt sätt. Och nu undrar ni såklart om jag helt plötsligt har börjat bli mer av en Rodgersanhängare nu när jag skriver mer konstruktivt om honom. Nej, nej såklart inte jag respekterar Rodgers, han kan säkert bli en bra tränare på sikt. Och som sagt jag respekterar honom med det sagt tycker jag att han kan ta och välja att träna något annat lag än just Liverpool då jag inte tycker att han har någonting på Anfield att göra. Men å andra sidan om han står där i maj med en FA-cuptitel och har fixat en Champions League plats, absolut då har han börjat ta det här laget åt rätt håll men jag tror fortfarande att han är för envis och för begränsad som tränare för att etablera oss som ett topplag igen. Men som sagt han har ju ett tag på sig att motbevisa mig. Samtidigt tror jag att kan Coutinho fortsätta sin fina utveckling, kan Firmino bli den spelare vi hoppas på och Rodgers ser till att använda Henderson på rätt sätt då finns det goda möjligheter att vara med och utmana om topp 4. För jag tycker att om man tittar på offensiven så tror jag att man även i år kommer att göra sina mål, det bekommer mig inte så värst mycket men däremot måste backlinjen styras upp plus att Mignolet behöver fortsätta hålla den jämna nivå han höll under våren. Men bara det faktum att vi vinner den här typen av match där vi faktiskt inte riktigt var värda 3 poäng tycker jag ändå skickar någon form av signal att vi kan bli att räkna med. För det är den här typen av segrar som Liverpool tog ikväll som kan vara skillnaden mellan en 5:e plats och en 4:e plats. Men jag tror det som kommer att bli den viktigaste faktorn det är att vara bäst när det gäller som mest nämligen mot de övriga topplagen. Och samtidigt har vi inte råd att slänga bort för mycket poäng i inledningen så att vi tappar för mycket mark till topp 4 redan efter knappt halva säsongen. Men jag är nöjd med premiären såklart, spelmässigt finns det mer att önska men det var en ful och smutsig seger och det tar jag alla dagar i veckan då det aldrig är fel med fula segrar. Jag spelar hellre en match där det finns mycket att förbättra men där vi vinner ändå än att vi spelar bra men ändå förlorar, det är poängen som räknas och hur det ser ut på planen kommer egentligen i andra hand. 

 

Mina damer och herrar, tiden är inne och väntan är äntligen över. Premier League säsongen 2015/2016 sparkade igång idag och det ska bli härligt att börja krypa in i fotbollsbubblan nu. Sommar och silly season i all ära, men det är trots allt matcherna man lever för och det är härligt att världens bästa liga är igång igen. Nu sa jag världens bästa liga bara för att retas lite med alla som är frälsta på La liga det var väldigt larvigt av mig men nu går vi vidare. Jag tänkte lägga fokus på den sena matchen som spelades mellan de regerande mästarna Chelsea och Swansea. 

 

 

För det första vill jag säga att jag tycker att vi står inför en mycket spännande och intressant Premier League säsong då jag tycker inte att Chelsea är en glasklar titelkandidat. Självklart finns det goda möjligheter för Mourinhos manskap att ta ännu en ligatitel men det känns som att några lag där bakom har börjat närma sig, inte minst Arsenal. Om vi tar och tittar till själva matchen tyckte jag att det var en väldigt festlig match för att vara första matchen för säsongen. Premiärmatchen brukar ofta innehålla mycket fysiskt spel och inte så mycket finlir och emellanåt ganska slarvigt spel från båda lagen. Men den här matchen hade det mesta, både Chelsea och Swansea höll ett högt tempo och det var fin intensitet men samtidigt bra saker som presterades på planen vilket var kul att se. Jag tycker att det var lite avvaktande till en början men efter ett tag när lagen hade fått känna på varandra lite så började man att öka tempot i passningsspelet och då började det hända grejer. Det var Chelsea som skulle inleda målskyttet och det blev ett lite annorlunda mål som fick öppna målskyttet för de blå när Oscar drog iväg en frispark, ganska hårt slagen men inte så högt slagen och den letade sig hela vägen in i det bortre hörnet. Det är alltid lurigt när frisparkar slås lite lägre men ändå har bra fart då det är svårt för målvakten att bedöma om han ska gå ut och plocka bollen eller om han ska stå kvar på linjen då det alltid kan bli någon touch på någon spelare. Nu kan jag tycka att Fabianski ska ha kontroll på det bortre hörnet och han bör kanske kunna stänga till på ett bätter sätt, men samtidigt tror jag att han blir helt ställd av att bollen inte touchar någon spelare men både Cahill och Ivanovic är där framme och hugger så jag tycker inte att det går att lasta Fabianski helt och hållet för målet. Det dröjde inte alltför länge innan vi fick se nästa mål komma och den här gången var det Swansea som skulle få näta. Ett fint inspel och efter att Courtois först fått göra en fin räddning och Terry och Cahill blockerat första returen så kan Andre Ayew skicka in den andra returen efter en mycket fin individuell prestation. Jag tycker det är fantastiskt bra gjort att våga göra en liten sulfint halvt liggandes för att vinna lite extra tid och kunna placera in bollen i bortre hörnet. Sedan hade man knappt hunnit ta in Ayews fantastiska mål innan det rasslade till igen bakom Fabianski. Den här gången är det Willian som hamnar i en 1 mot 1 duell mot  Fernandez om jag inte minns fel och han försöker nog skicka in ett inlägg men bollen touchar på Fernandez och den går i en båge över Fabianski som inte kan göra någonting åt saken. En mycket underhållande första halvlek som slutade 2-1. 

 

 

Drygt 10 minuter in i den andra halvleken uppstod en situation som skulle förändra matchbilden helt och hållet. Gomis kommer helt fri mot Courtois och blir fälld, och då vet vi att den hårda regeln med både utvisning och straff tillämpas. Man kan tycka vad man vill om den regeln men det är som det är det finns inte så mycket att säga om det, domaren gör helt rätt som följer regelboken. Det enda som går att diskutera är om Gomis blir fälld innanför straffområdet eller inte, av de bilderna jag har sett så var det precis på gränsen. Begovic fick därmed göra sin debut för Chelsea och det är inte det lättaste att bara komma in sådär hastigt och lustigt från bänken och försöka ta en straff. Men Gomis var iskall, bollen i ena hörnet Begovic åt det andra hörnet och så var det lika på 2. Det är sällan en utvisning i fotboll brukar påverka en matchbild så mycket om inte det ena laget är såpass mycket bättre än det motståndaren när det blir mer ytor att spela på. Men i det här fallet tyckte jag att det blev en ganska intressant förändring i matchen efter utvisningen. Dels valde Mourinho att plocka av Oscar vilket gör att Chelsea tappar en kreativ spelare som kan sätta den sista passningen mot Diego Costa han kan spela kombinationsspel och han rör sig över stora ytor. Fabregas har sedan han kom till Chelsea varit riktigt bra i vissa matcher och varit den som regisserat anfallsspelet, men han blev lite för passiv och deltog inte lika mycket i offensiven som han kan. Om det är order från Mourinho eller om det var att Fabregas blev lite låst och inte riktit visste vilket rörelsemönster han skulle ha det låter jag vara osagt. Jag kan tycka att oavsett om Chelsea spelar med 10 man eller med 11 man så ska Fabregas vara en av de som styr och ställer i offensiven. Nemanja Matic har vuxit ut till en av världens bästa defensiva mittfältare och han är alltid att räkna med, han bryter passningar han tacklar men kan också sätta igång spelet med sina fina passningar. Matic är såpass bra att det går att lita på att han kommer att städa upp i ytan framför Chelseas fyrbackslinje och därför kan jag tycka att Fabregas kunde deltagit mer i offensiven. Men det var faktiskt Swansea som under en period hade mer energi än Chelsea och som såg sin chans att få med sig alla 3 poängen. De har några luriga spelare i Shelvey som jag som Liverpoolsupporter alltid kommer att hålla lite extra på. Visst han är inget tekniskt monster på något sätt men han är beredd att ta det där skitjobbet som krävs för att hans lag ska vinna, och han spelar med mycket energi och ibland går det över gränsen och det har kostat honom en och annan varning här och där men inställningen kan man inte klaga på. Gomis tyckte jag till en början såg väldigt klumpig ut men någonting har hänt under sommaren, nu ser han helt plötsligt mycket kvickar ut i steget och framförallt så har han förbättrat tajmingen i djupledsspelet. Montero är också en spelare som jag tyckte gjorde det väldigt bra på vänsterkanten, stundtals fick han Ivanovic att se ut som en nervös debutant och när du lyckas få Ivanovic i gungning då har du gjort det väldigt bra. Swansea hade några halvchanser men oftast var Cahill och Terry där och städade upp framför Begovic, och när väl Swansea fick igenom skotten då var Begovic på tå och kunde ta hand om bollen. Mot slutet plockade Mourinho in Falcao istället för Willian vilket jag tyckte sände en positiv signal att han valde att spela med både Falcao och Diego Costa. Nu tyckte jag att Falcao gjorde ett ganska blekt inhopp, men jag kan ändå tycka att det var värt att chansa med honom i ett sådant läge när Chelsea jagade ett segermål. Man vet aldrig med Falcao, jag får lite Fernando Torres vibbar när det gäller honom att tänk om han skulle få till det någon gång och dribblar bort två man och bara skickar upp den i krysset. Hazard flyttades fram lite längre fram i planen och Kurt Zouma kom in och fick spela på mittfältet. Men inget av lagen mäktade med att få in segermålet utan matchen slutade 2-2. 

 

 

Man ska alltid vara försiktig med att dra för stora växlar av en premiärmatch. Även om jag tyckte att båda lagen bjöd upp till en fantastisk match över nästan 90 hela minuter tyckte jag ändå att man märkte att framförallt Chelsea inte riktigt är igång än. Jag tycker att Chelsea har ett slagkraftigt lag även i år, det vore konstigt att påstå något annat då man i stort sett har behållit samma lag. En av få som har försvunnit är Felipe Luis som gick tillbaka till Atletico Madrid, men han var ju inte särskilt bra under de matcher man såg med honom på vänsterbacken istället för Azpilicueta. Jag håller Azpilicueta som en klart bättre vänsterback än Felipe Luis, och nu fick ju Kurt Zouma kliva in i Community Shield och spela vänsterback under en period så Felipe Luis är det nog inte många som saknar i Chelseakretsar. Som sagt förhastade slutsatser ska inte dras efter premiärmatcher, men om jag ändå ska ge mig på det ändå tyckte jag faktiskt att vi fick se ett lite mer modigt Chelsea under Mourinho. Jag har alltid sett José Mourinho som en tränare som alltid prioriterat defensiven, han har varit en riskminimerare helt enkelt och det har sett likadant ut i alla klubbar han har varit i. Därför tror jag att det inte riktigt fungerade fullt ut i Real Madrid, då supportrar och media kräver att det ska spelas propagandafotboll vecka ut och vecka in oavsett motstånd. Och det fanns ett tillfälle under förra säsongen då jag för första gången på länge satt framför tv:n och blev förbannad på Mourinho. Det var i det andra åttondelsfinalmötet mot PSG då Chelsea hade 1-1 att gå på från den första matchen och som ni alla minns blev Ibrahimovic utvisad. Där och då tyckte jag att Mourinho hade chansen att spela ut och döda det dubbelmötet relativt snabbt. Men i den matchen fick vi se ett Chelsea som bara valde att hålla i bollen och dra ner på tempot och som inte visade något som helst intresse av att spela anfallsspel. Och det för mig handlade inte bara om att spelarna var lite fega eller lata utan där handlade det helt och hållet om att det var ett taktikval av Mourinho. Och jag har under fler år suttit och irriterat mig på Mourinho att han alldeles för många gånger har kommit undan med att inte satsa fullt ut för at vinna matcherna och bjuda upp till dans. Och jag är av den åsikten att kan funka i enskilda matcher att parkera bussen och bara försöka spela omställningsspel och hoppa över att vara kreativ, men det håller inte vecka ut och vecka in oavsett motstånd. Till slut blir du straffad av att du inte vågar spela ut och det var ju precis det som skedde i den matchen mot PSG. Men för att återgå till kvällens match så tyckte jag faktiskt att vi fick se ett mycket mer inspirerat och spelsuget Chelsea. När man ser Diego Costa delta tidigt i presspelet högt uppe i planen det är klart att då hajar man ju till. När Willian får bollen så låter han fötterna tala och han trampar igång och då går det undan. Oscar tyckte jag till en början var lite väl sugen på att hålla i bollen lite för länge, men jag tyckte att han hittade väldigt många fina passningar och han löste många svåra situationer på små ytor. Visserligen var Fabregas lite av en besvikelse men han glimtar till ibland och när han väl får tid på sig och inte sätts under för stor press då sätter han ju de avgörande passningarna på foten på Diego Costa eller Hazard. Totalt sett började Chelsea att sätta hård press på Swansea tidigt redan när de försökte bygga upp anfall i sin backlinje. Och det tycker jag ändå är ett positivt besked från Mourinhos sida att han kanske är beredd att bli lite mer flexibel. För som sagt han är förmodligen den mest defensiva fotbollstränaren som finns på den absolut högstanivån, men den här gången valde han att spela med ett mer aggressivt och offensivt försvarsspel. Däremot tror jag fortfarande att ett problem som kan uppstå i det långa loppet är att i Mourinhos lag så kommer spelarna få lägga ner ett betydligt hårdare jobb när de inte har boll jämfört med om de skulle spela under någon annan tränare. Och det kan ju bli ett problem att spelare tacklar av eller rent av bara blir trötta på att de får jaga så mycket boll för att så göra lite av det roliga, då de flesta som spelar fotboll först och främst vill ha äga bollen. Men jag tycker att om Mourinho kan kombinera det här aggressiva offensiva försvarsspelet med att ta vara på de kvalitéerna som hans lag har att kunna spela bort motståndaren då tycker jag att Chelsea helt plötsligt ser väldigt intressanta ut. För det finns massvis med kvalitéer i detta Chelsea, här finns Fabregas här finns Oscar, här finns Hazard här finns Willian och så vidare. Det är spelare som när de väl är på bra humör kan spela bort i stort sett vilket lag som helst. Och jag tycker att Mourinho ska ta till vara på de kvalitéerna som han har i sitt lag. För jag är helt övertygad om att när han drar tillbaka styrkorna för mycket och blir för bekväm och försöker spela på resultatet då kommer det att slå tillbaka på honom i det långa loppet. Men jag gillar när han får upp laget högre upp i presspelet och att han låter Oscar, Fabregas, Hazard och Willian spela ut för när de väl har en bra dag och de verkligen får till det då är Chelsea ruskigt underhållande att titta på. Och för mig så vore det tjänstefel att dra tillbaka styrkorna såpass mycket att de kreativa spelarna inte får leva ut sin fulla potential, det är taskigt mot spelarna och det sänder inte rätt signaler till supportrar och media. Men det presspelet som Chelsea visade upp ikväll var ett presspel och ett aggressivt offensivt försvarsspel som jag inte sätt på länge. Självklart ska Mourinho försöka spela på det här sättet lite oftare än bara i någon enstaka match. För med den här typen av försvarsspel plus att han låter de kreativa spelarna få fria händer då är det inte många lag som kommer att rå på Chelsea över 38 omgångar. Sedan ska Mourinho inte överge defensiven helt och hållet självklart inte. Han ska givetvis fortsätta att spela med en lågt sittande backlinje så att Cahill och Terry inte utsätts för så värst många löpdueller speciellt i matcher där man möter kvicka forwards. Sedan gäller det att Matic håller sin position och inte hamnar för högt upp i banan, och sedan gäller det att Oscar och Willian turas om när det gäller vem som ska kliva fram och följa med i anfallen. Hazard är inte känd som världens bästa spelare defensivt men där är det också en balansgång hur mycket fria händer han ska få på sin kant, men jag tycker att han bara blir klokare och klokare och har blivit väldigt duktig på att värdera när det är läge att ta sig enda in i boxen och när han ska falla tillbaka. Men jag tycker att Chelsea lämnar premiären med många positiva besked. Inställningen till att göra skitjobbet finns fortfarande kvar, och när de väl ökar tempot och spelar på färre tillslag så är de väldigt roliga att titta på. Det enda jag kan känna som kan bli ett problem är om Diego Costa skulle gå sönder då står man helt plötsligt där med Falcao och Remy. Falcao vet vi inte riktigt vad han kommer att erbjuda och Remy är visserligen en helt okej anfallare men gör oftast bättre matcher mot de mindre lagen men mot de större lagen har han inte växlat upp och spelat en avgörande roll. Men får Diego Costa vara hel och Chelsea undviker att få skador på för många nyckelspelare då blir de givetvis att räkna med i ligaspelet även här säsongen. Sedan om de är kapabla att rå på ett Barcelona eller ett Real Madrid i ett Champions League slutspel det är en annan femma.

 

 

Då hälsar jag er varmt välkomna till min lilla fotbollshörna igen. Det är dags att koppla ett litet grepp om det senaste kring vår kära silly season, och det finns en del rykten och övergångar som är värda att kommentera. 

 

 

Vi börjar faktiskt i Sverige av alla ställen där det kan vara så att Allsvenskan kommer att bli en profil rikare då ingen mindre än Teteh Bangura håller på att provspela för IFK Norrköping. Jag som följer Allsvenskan med stort intresse minns när Teteh Bangura var i Allsvenskan säsongen 2011 och gjorde stor succé. Tillsammans med landsmannen Mohamed Bangura bildade de Allsvenskans bästa anfallspar, de var alltid på hugget och levererade mål på mål i varje match i stort sett. Efter AIK har han varit ute och provat på en del ligor bland annat Turkiet och han var även en sväng i Israel. Men han har inte spelat så värst många matcher under sin sejour ute i Europa och jag ska inte säga att han kommer tillbaka till Sverige med en svans mellan benen. Jag tycker det blir lite fel när en del raljerar om att varför ska han tillbaka till Allsvenskan hur kan det vara möjligt, jag har full förståelse för att Norrköping låter honom provspela med laget och se vad han går för. Jag tycker också att man får se det från fall till fall, hade Norrköping varit ett bottenlag som slagits för kontraktet då hade man kanske varit försiktig med att ta in Teteh Bangura då man inte riktigt vet vad man får ut av honom. Nu är Norrköping ett lag som håller på att gå mot en riktigt fin säsong, och jag skulle vilja hävda att det här laget är slagkraftigt för en Europaplats utan tvekan. Och skulle det visa sig att Teteh Bangura levererar under provspelet och Norrköping är nöjda med honom, då ser jag inga problem med att man skriver kontrakt med honom. Och vill man ta det säkra före det osäkra är det bara att skriva ett kortare kontrakt som gäller säsongen ut och sedan kan man sätta sig ner och utvärdera och se efter om det är värt att förlänga med honom. Det går att använda Teteh Bangura som lite joker och slänga in honom från bänken lite då och då nu när laget redan går såpass bra. Men det finns en Emir Kujovic som har gjort en strålande säsong hittills och det är inte omöjligt att han kommer att lämna och då har Norrköping hamnat i en helt annan situation. Men tittar man på Norrköpings offensiv tycker jag att det redan ser väldigt bra ut, de har en Christoffer Nyman de har en Alhaji Kamara och Emir Kujovic som jag nämnde tidigare. Men det är klart att om man är ett lag som håller till i toppen eller på den övre halvan då har man råd att göra en del chansningar då man redan har en stabil grund att stå på. Om Norrköping skulle ta in Teteh Bangura nu och han floppar men de slutar ändå 3:a och tar sig till ett Europa League kval då kommer säsongen ändå ses som lyckad och ingen kommer att haka upp sig så mycket på att man värvade Bangura. Nu har jag inte sett honom spela sedan han var i AIK 2011, men av det jag såg där var han ju väldigt bra. Riktigt nyttig spelare att använda i omställningsspelet, och Norrköping spelar ett väldigt kvickt och rakt omställningsspel när tillfälle ges vilket gör att han skulle passa in bra där. Men jag tycker även att det är en spelare som kan hålla i bollen och få med sig resten av laget upp i planen. Och i grund och botten så tror jag att det fortfarande finns en vass målskytt kvar i honom och det tackar såklart inget lag nej till. Om han inte skulle skriva på för Norrköping är det svårt att sia om vilket lag i just Allsvenskan som skulle kunna plocka in honom. Jag tror inte att AIK kommer att vara intresserade av honom, det känns som att de har ett lag som är färdigt. De har Henok Goitom som just nu bär upp deras offensiv och är en av Allsvenskans bästa spelare för tillfället. Jag tror inte att han går till Djurgården eller Hammarby då jag tror att han har stor respekt för AIK supportrarna. Dessutom tror jag inte att Djurgården tänker värva särskilt mycket nu när de har gått som tåget. Hammarby har visserligen haft enorma problem med målskyttet, men återigen jag tror att AIK bakgrunden kan sätta käppar i hjulet för att han skulle vilja gå dit. Det känns som att han kan hamna lite vad som helst, men han har sagt att han gärna spelar i Allsvenskan igen. Och hade jag suttit på ledande position i exempelvis Elfsborg så hade jag mer än gärna chansat med att plocka in Teteh Bangura, just för att de slåss om guldet de har det gott ställt och då har de råd att chansa. 

 

 

Hur långt är steget från Teteh Bangura till Karim Benzema? Ganska långt men det är Benzema vi ska titta till nu och hans situation i Real Madrid. Det känns som att jag har tagit upp Benzema ganska många gånger under den här sommaren, men det är ju just för att det är en del som rycker i honom. Turerna har varit många kring fransmannen, ena sekunden är han inte till salu sen är han till salu sen är han inte till salu och nu är han tydligen till salu till rätt pris. Man ska alltid ta uppgifter som rör silly season med en nypa salt om det inte är väldigt trovärdiga källor. Men nu sägs det att Real Madrid kan tänka sig att släppa Benzema för 45 miljoner pund, och det är Arsenal som sägs vara ute efter honom. Detta skulle innebära att Arsenal slog rekord för transfers. Jag har varit inne på det här vid flera tillfällen under sommaren att Arsenal kommer att vara ett av de mest spännande lagen att följa. Jag känner att det finns en potential att nå riktigt höga höjder. Jag brukar inte dra några större växlar av träningsmatcher och Community shield ser jag också som någon form av finare variant av träningsmatch. Men nu var det ju just Chelsea som stod för motståndet och framförallt det var Wenger som lyckades slå Mourinho till slut. Och det verkar ju som att Wenger har insett att det går inte att spela bort varje motståndare, utan det gäller att anpassa spelet utifrån motståndaren och till det egna materialet. Men den farten som Arsenal hade i den första halvleken var riktigt underhållande att titta på och den inställningen som spelarna visade upp sände nog ut positiva signaler för supportrarna. Jag har i en tidigare text argumenterat för att Arsenal inte kan vinna ligan med nuvarande trupp, men jag är redo att backa lite när det gäller den frågan. Är Arsenal bara bäst när det gäller som mest nämligen i matcherna mot toppkonkurrenterna och i synnerhet Chelsea då tror jag att man har goda chanser att vinna ligan. Men jag har under ganska lång tid tjatat om att de behöver få in en striker av hög klass. En spelare som kan göra skillnad och peta in de där extra målet som krävs för att vinna matchen istället för att kryssa och tappa viktiga poäng. Och jag tror att Benzema hade fungerat alldeles utmärkt i Arsenal. Han och Özil känner varandra sedan tidigare och jag tror att de skulle ha ett bra samarbete. Jag tror dessutom att Benzema och Alexis skulle kunna hitta ett fint samarbete genom att byta plats med varandra emellanåt. För jag ser inte bara Benzema som en slutstation i ett 4-3-3 och som bara ska hålla sig inne i boxen, utan han är riktigt bra i fritt spel och skulle kunna ha en lite friare roll ute till vänster eller höger. Och om Arsenal skulle kunna få Benzema att röra sig lite mer ut mot kanterna och droppa ur boxen och få in Alexis mer centralt i planen då tror jag att han skulle kunna börja producera fler mål. Benzema är dessutom ett såpass stort och etbablerat namn i toppfotbollen att han kommer att dra på sig bevakning att det kommer att öppna upp för Ramsey, Wilshere och Chamberlain för att nämna några. Det är klart att detta innebär att Giroud kan komma att hamna på bänken och Danny Welbeck kommer allt längre ifrån en plats i startelvan. Men Giroud tror jag ändå kan fylla en funktion som inhoppare, och det går ändå att starta honom om Wenger till varje pris vill ha honom på planen. Han är lite klumpig men han har ändå en förmåga att göra sina mål om det så är med huvudet eller med fötterna. Danny Welbeck kändes lite som en panikvärvning och jag vet inte riktigt vad Wenger såg hos honom. Han var bra för några år sedan men jag tycker att mot slutet så har han tacklat av rätt rejält och det är lite tråkigt att se med tanke på att han inte är jättegammal. Hade jag varit Wenger hade jag självklart försökt värva Benzema, det kan vara så att det är ligatiteln han säkrar om han skulle få loss honom. Men kommer Real Madrid verkligen att vilja släppa Benzema? Det är det som är det intressanta. Real Madrid har nästan den perfekta spelaren i Benzema, han gör sina mål han är nyttig även rent spelmässigt han accepterar att han inte är den största fisken i vattnet då Ronaldo är bättre än honom och till viss del även Gareth Bale. Sedan kan supportrarna vara lite hårda mot honom när han inte alltid gör mål på alla chanser han får, men för Real Madrid med den offensiven de har så är Benzema en drömspelare för den klubben. Men vi vet att Florentino Perez emellanåt vill visa upp sin vakt att han gör precis vad sjutton han vill oavsett vad folk tycker. Özil var en stor publikfavorit, Di Maria blev en stor publikfavorit, de var inte immuna så jag tror inte att man ska vara allt för säker på att Benzema blir kvar i Real Madrid. Nu har de en tränare i Benitez som gärna vill diktera och ha sista ordet vad som händer i den klubb som han tränar vilket gör det ännu mer intressant. Kommer det bli ett tjafs mellan Benitez och Perez gällande om Benzema ska vara kvar eller inte, och vem kommer isåfall att få låta sig bli överkörd vilket känns helt sjukt då ingen av de kan tänka sig att bli överkörd. Det kommer att bli riktigt intressant att följa, men jag är inte helt säker på att Benzema blir kvar i Real Madrid. Allt är till salu till rätt pris, och som sagt Perez brukar inte ha några problem med att göra konstiga försäljningar och spelarköp så fortsättning lär följa. 

 

 

Till sist tänkte jag att jag skulle ta och snacka lite om Melker Hallberg. Melker Hallberg som man har följt sedan han kom upp i Kalmar FF:s A-lag, och när han gjorde det där drömmålet mot Elfsborg som 16-åring med vänsterfoten rakt upp i krysset redan då kände man att vi får vara glada så länge den där liraren är kvar i Allsvenskan och Kalmar FF. Och efter en bit in på fotbollsåret 2014 så hamnade Melker Hallberg i Serie A och Udinese. Och han har under sin tid där suttit på bänken i de flesta matcherna, vilket jag ändå kan känna har varit positivt att han har fått vara med i matchtruppen sen handlar det bara om att ta chansen när man väl får den. Han fick bland annat starta mot Napoli både i ligan och i italienska cupen vilket ändå tydde på att dåvarande tränare Stramaccioni hade någon form av plan för att Hallberg på sikt skulle börja fasas in i startelvan. Men han fick aldrig spela flera matcher under längre perioder utan mestadels fick han hålla till på bänken. Nu är det inte bekräftat än att Melker Hallberg ska lånas ut till norska Vålerenga men agenten har gjort ett uttalande där han säger att han kommer att gå till en toppklubb i Norge så allt talar för att han går till Vålerenga. Det går såklart att tolka den här övergången på olika sätt, och jag väljer såklart att se det från flera perspektiv. Melker Hallberg är en talang med en enorm potential, han är otroligt spelskicklig han kan spela som både sittande mittfältare men kan även användas i en mer offensiv roll och göra ett hundraprocentigt jobb. Hans touch är helt fantastisk, när han väl får till sin krossboll då sitter ofta passningarna direkt på foten. Han är en bra frisparksskytt och han kan få på en rejäl träff när han låter högerfoten tala. Jag vill att Melker Hallberg ska vara aktuell för ett EM kval eller ett eventuellt EM slutspel. Men för att det ska bli aktuellt då måste han få spela mer fotboll än vad han har fått göra sedan han kom till Udinese. Så på så sätt är det bra att han lånas till Vålerenga där han kommer att få speltid och få fortsätta utvecklas och förhoppningsvis komma tillbaka till Udinese. Men det är just det som är frågan, kommer Melker Hallberg att vara aktuell för att få starta matcher för Udinese? Jag har inte svaret på den frågan men om man tittar rent historiskt på det här med att spelare lånas ut hur ofta har spelare som uppnått riktigt fina saker i sin karriär fått ut så mycket av att gå på ett lån och sedan komma tillbaka till klubben man tillhört och sedan har det blivit succé? Det är därför jag blir lite orolig över att Melker Hallbergs tid i Udinese kan vara över. Men samtidigt tycker jag inte att man ska stirra sig blind över att han lånas ut, det kan ju bara handla om att Udinese faktiskt har en plan för honom att han ska in i startelvan på lite längre sikt men att han behöver få mer speltid för att sedan komma tillbaka. Och han har kontrakt med Udinese till 2019 och då borde det ju innebära att de har någon form av plan för honom att han ska konkurrera om en startplats. Samtidigt tycker jag det är viktigt att inte glömma bort att det är såhär de italienska klubbarna jobbar. Titta bara på hur många spelare Juventus äger men som inte spelar i A-laget, titta på hur många spelare Parma ägde under sin tid i Serie A det var ju något helt absurt hur många spelare de äger. Många italienska klubbar väljer att säkra upp rättigheterna för talangfulla spelare och sedan hoppas de att 1 av 10 eller i vissa fall 2 av 30 slår igenom och lyckas och så kan de plocka hem de igen. Titta bara på Albin Ekdal som kom till Juventus men som snurrade runt i både Bologna, Siena och nu senast Cagliari men han var länge fortfarande delägd av Juventus. Och det jag vill komma fram till här är att man som ung spelare ska vara väldigt noga med vilken klubb man går till. Jag tycker att man ska vara försiktig med att bara lägga fokus på vilken klubb och liga det handlar om, utan jag tycker att när du väljer klubb då ska du väga in hur familjär den klubben är. Kommer du vara garanterad speltid, eller kommer du åtminstone inte riskera att lånas ut till ett betydligt sämre lag? Jag säger inte att Melker Hallberg gjorde fel att gå till Udinese, självklart hade jag varit i hans kläder hade jag såklart tackat ja om Udinese kommit med ett kontraktsförslag. Men jag tycker ändå att det är viktigt att man väljer klubb med omsorg. Rätt klubb vid rätt tillfälle brukar jag säga. Och visst kvalitén på träningarna är såklart bättre än vad de är i Allsvenskan, och du får komma ut på ett äventyr och Serie A är en av de bästa ligorna i världen så det är klart att jag förstår att man tackar ja. Men det viktigaste måste väl ändå vara att få speltid vecka ut och vecka in. Det som jag tycker är viktigast för Melker Hallberg är att vänta ut situationen och känna efter vilka signaler klubben skickar ut gällande hans framtid. En utlåning är det nog få fotbollsspelare som mått dåligt av så det är inte hela världen att ta en utlåning i detta läge. Men när Melker Hallberg sedan återvänder till Udinese och klubben efter ett tag skickar ut honom på lån igen då tycker jag att det börjar bränna till. En utlåning är okej, två utlåningar då börjar det bränna till och sker det en tredje gång ja då är det inget snack om saken då är det dags att byta klubb rakt av. Det återstår att se hur det blir för Melker Hallberg. Det går att argumentera på olika sätt gällande att han lånas ut, men jag tycker att det i grund och botten inte är fel. Det viktigaste handlar om att få kontinuerligt med speltid, och är han inte garanterad det i Udinese då är det bättre att han lånas ut och sedan får han helt enkelt se när han kommer tillbaka vad klubben har för plan för honom. 

 

Då mina vänner är det dags att säga hej och välkomna till min egen lilla fotbollshörna. Det har återigen blivit dags att snacka lite silly season. Vi kommer allt närmare starten för den internationella fotbollssäsongen 2015/2016. Och det har hänt lite grejer sedan sist och självklart tänkte jag plockat ut några saker som jag vill ta upp. 

 

Vi börjar med att konstatera att det blev bara 1 säsong på Anfield för Rickie Lambert. Ni vet han som ett tag höll till i de lägre divisionerna och faktiskt jobbade vid sidan om, sedan blev det succé i Championship och Premier League för den delen med Southampton och inför förra säsongen fick han då komma tillbaka till sitt älskade Liverpool. Nu är han klar för för West Bromwich, det blev klart igår och han hann faktiskt med att spela en träningsmatch för sin nya klubb och gjorde faktiskt 2 mål. 3 miljoner pund fick Liverpool för Lambert, och jag är jättenöjd med den här affären. Det innebär att vi blir av med en spelare som bara hade blivit överflödig om han varit kvar, och vi fick nästan tillbaka de pengarna som vi la på honom och när du får chansen att få tillbaka pengar du lagt på misslyckade värvningar då ska du se till att ta den chansen. Jag ska inte klanka ner på Lambert för mycket, jag skulle vilja att jag har en liten image att klanka ner på honom men ska jag vara helt ärlig så är han inte så jättedålig. Han är en bra target, han är nyttig att använda om du vill spela mycket långbollar och då blir hans huvudspel nyttigt och han kan även ta ner bollen på bröstet och fördela bollen vidare. Däremot blev hans brister brutalt avslöjade under hans tid i Liverpool. Liverpool är ett lag som vill föra matcher och som försöker göra något konstruktivt med bollen oftast, och då tycker jag inte att Lambert fyller någon större funktion. Han är ingen bra bollhållare och han har en förmåga att dra ner på tempot i fel lägen, och med tanke på att vi har en tränare som mer eller mindre bara vill spela snabba omställningar då blir det omöjligt att ha en spelare som Lambert i truppen det går bara inte. Brendan Rodgers och jag är inte bästa vänner, skulle jag möta springa in i honom någon gång skulle jag inte direkt be om hans autograf men han ska ha beröm för en sak. Något som har varit bra med Rodgers är att han har vågat släppa fram de yngre förmågorna och han vill gärna spela med mycket unga spelare. Sedan finns det en del värvningar som han har slarvat bort totalt, jag tänker på Manquillo jag tänker på Sakho och till viss del även Moreno. Men det är klart att Rodgers gör rätt som satsar ungt, sedan ska han lära sig att föra matcher och bestämma sig för vilken formation han ska spela men det är ju en annan femma. Oavsett vad man tycker om Rodgers så är det ett faktum så är det en tränare som inte är rädd för att ge unga spelare chansen och det ska han ha cred för. Och man behöver inte vara fotbollsnörd för att förstå att Rickie Lambert är ingen spelare som Liverpool mår bra av i det långa loppet nu när man försöker etablera sig som ett topp 4 lag och på ännu längre sikt försöka vinna ligan. Det är klart att det är bra med äldre spelare som har rutin och som kan visa vägen för de yngre förmågorna, men å andra sidan tycker jag att Henderson har tagit enorma steg i sin utveckling under de sista 2 säsongerna. Jag känner mig jättetrygg med honom som lagkapten och jag tror att han kommer att vara en fanbärare för oss under den här säsongen. Vad ska Liverpool hitta på nu då? Först och främst finns det en del spelare som man ska försöka göra sig av med. Jag tycker att det är dags att vi en gång för alla blir av med Fabio Borini som har lyckats bråka sig kvar i den här klubben i jag vet inte hur många år nu. Joe Allen kommer förmodligen att bli överflödig då han är så himla dålig plus att nu har vi tagit in spelare som är ännu bättre än honom. Så jag hade väl inte blivit besviken om Joe Allen skeppas iväg på deadline day exempelvis. Balotelli vet jag inte hur det kommer bli, det känns som att får vi in ett bud då är det bara att ta det eftersom det är så uppenbart att Rodgers inte vill satsa på honom. Men hade jag fått bestämma hade jag mer än gärna chansat med Balotelli även under den här säsongen, jag tycker att det hade varit värt att slänga in honom bredvid Benteke och se vad som händer. 

 

 

I Arsenal har det inte värvats så värst mycket sedan sist jag hade min Arsenalspecial i bloggen men det har hänt en del när det gäller kontraktsförlängningar. Santi Cazorla har förlängt sitt kontrakt, vad man har hört handlar det om ett tvåårskontrakt. Jag tycker att Arsenalsupportrarna ska vara väldigt glada över den här nyheten. Santi Cazorla är en mycket skicklig fotbollsspelare, hans förmåga att hålla i bollen och veta exakt när den sista passningen ska levereras är imponerande att titta på. Men han är även bra i spelet utan boll när det kommer till att täcka av ytor och inte springa bort sig i presspelet och så vidare. Framförallt känns han som en väldigt bra karaktär att ha i laget också. Men det är inte bara det att han är spelskicklig och har ett fint passningsspel i sig utan han kan också spela lite mer fysiskt och han försvinner inte i matcher där det smälls på lite mer. Sedan gör han en del poäng också, med andra ord han är bra både offensivt och defensivt och en av världens bästa mittfältare enligt mig. Sedan har Theo Walcott skrivit på ett nytt fyraårskontrakt. Det här är en spelare som Arsenal kommer att ha nytta av och som de behöver i det långa loppet. För mig är Walcott en riktigt spännande spelare, det som är mest sevärt när det gäller honom det är hans djupledslöpningar. När väl bestämmer sig för att dra iväg på en löpning i djupled då är det inte många mittbackar som hänger med honom. Det som däremot kan bli ett problem det är att plockar du bort djupledslöpningarna vad finns det egentligen mer att ha Walcott till i en startelva? Det är klart att han just nu fungerar som en utmärkt inhoppare när det handlar om att spela lite mer defensivt och försöka kontra in det avgörande målet. Men han måste bli lite bättre på att ta vara på sina chanser. Jag är inte så säker på att Theo Walcott kan göra över 20 mål i ligan, vilket är precis det Arsenal behöver om man ska vinna ligan. Giroud gör det man kan kräva av Giroud och ibland ännu mer därtill, men även där tycker jag att det fattas någonting för att jag ska se att han ska börja ösa in mål. Med andra ord det Arsenal behöver är att värva in en striker som kan göra upp mot 20 mål eller fler i ligan. Nu har man fått in Petr Cech och han kommer ju att gå in och styra upp den där ganska skakiga backlinjen något oerhört. Och får bara Koscielny och Mertesacker spela så många matcher som möjligt ihop då ökar chansen för att försvarsspelet ska bli bättre då de presterar bättre när de spelar ihop om man jämför när någon utav de har varit borta. Mittfältet ser bra ut, det handlar bara om att hitta en position för Ramsey och Wilshere om de ska ha en mer offensiv roll eller om de ska ta ett kliv bakåt i planen. Kan Coquelin fortsätta att prestera som han gjorde under förra säsongen då kan Koscielny och Mertesacker sitta ganskal lungt i båten då Coquelin inte släpper många över bron. Men när det kommer till den där sista spetsen i anfallet som jag tycker att Arsenal har lite problem. Det behövs någon som kan gå in och sätta dit den där sista bollen så man vinner med 2-1 eller 3-2 istället för att spela oavgjort. Lyckas Arsenal få in en riktig toppstriker då ökar deras chanser att vara bäst mot topplagen, och då inkluderar jag även att man kommer ha en bra chans mot Chelsea vilket man har haft enorma problem med åtminstone under José Mourinhos ledning. Jag har sagt det förut och jag säger det igen lyckas Arsenal bara att vara som bäst när det gäller i toppmatcherna då tror jag att man har goda möjligheter att vinna ligan, och en striker som gör 20 mål eller fler skulle öka chanserna till att kunna vara bäst mot toppkonkurrenterna. Men en 20 målsskytt är inget som växer på träd och det är klart att det är en lurig situation. Jag tror att Arsenal siktar på att förhålla sig till FFP reglerna vilket inte är så konstigt, jag tror att exempelvis både att Milan och Inter gör det och jag tror att Liverpool också håller på med en sådan övning och antagligen de flesta tyska klubbarna också. Men jag tror ändå att Arsenal har utrymme att hitta en riktig klassanfallare, jag hade nog ändå gått efter någon av Cavani eller Higuain. Det är klart att det är alltid lurigt med sydamerikaner på brittiska öarna då det är en lång inskolningsperiod, titta bara på hur Tevez presterade i början av sin sejour i England och det tog ett tag innan Agüero hittade rätt i City och även för Coutinho i Liverpool. Men Cavani är en av världens bästa anfallare, jag tror bara att det handlar om att just nu har han en lagkamrat i Zlatan Ibrahimovic som har högre status i PSG och då får Cavani helt enkelt inte all uppmärksamhet riktad mot sig. Och Cavani är en spelare som skulle må bra av att vara nummer 1, vilket han hade fått vara i Arsenal. Jag tror inte att Giroud kommer att tjura ihop om han fick sitta på bänken. Tänk er Alexis bakom Cavani, det hade varit oerhört intressant att se. Alexis kan luckra upp ett försvar helt på egen hand precis som Özil när han väl är på humör. Tänk att få in Cavani längst fram i Arsenals anfall, jag tror faktiskt att man hade kunnat vinna ligan om han kom in. Higuain har varit lite ojämn i Napoli men det finns fortfarande i grund och botten en vass målskytt i honom. Så hade jag varit Wenger hade jag försökt få loss någon av de här två spelarna. Jag tycker inte att Wenger ska sitta lugnt i båten, för med den här forwardsbesättningen tycker jag inte att Arsenal räcker enda fram till en ligatitel. Men får man in en målspruta i truppen då är det en helt annan femma, då skulle man segla upp som en guldfavorit.

 

 

Avslutningsvis tänkte jag att vi skulle titta till läget i Roma. För ett tag sedan kom det uppgifter om att Szczesny skulle vara på väg till Roma på lån från Arsenal. Och mycket riktigt så stämde de uppgifterna för nu är nämligen den polske landslagsmålvakten klar för spel i Roma under den kommande säsongen. Jag tycker det är helt rätt att Roma gör en förändring på målvaktssidan. Jag tycker att De Sanctis fortfarande är en helt okej målvakt men jag känner inte att det är en målvakt du vinner scudetton med. Sedan går det att argumentera för att målvakters karriärer ofta är längre än utespelarnas och att målvakter håller längre än utespelare, och det må vara sant men De Sanctis är ingen Buffon direkt. När det gäller backlinjen tycker jag att det ser väldigt bra ut. Jag tycker att Rudi Garcia lyckades sätta ett mittbackspar förra säsongen med Manolas och Yanga-Mbiwa, som jag tyckte stundtals var helt fantastiska och jag står fast vid att det här är någon ett av Serie A:s bästa mittbackspar. Sedan gjorde Rudi Garcia lite konstiga rotationer i backlinjen under perioden när det gick lite sämre och han slängde in Astori i mittlåste och det blev ju inte alls bra. Jag tycker att Rudi Garcia ska satsa på Manolas och Yanga-Mbiwa, jag tycker att de fungerar bra ihop och är det något Roma behöver så är det att få kontinuitet i backlinjen och speciellt när det gäller mittbackarna. Däremot tycker jag att man behöver krydda laget när det gäller offensiven. Vi vet inte riktigt vad Totti går för den här säsongen, håller han verkligen fortfarande på den här nivån? Jag tyckte att han började tackla av lite under förra säsongen men jag vet samtidigt att han kan blixtra till och vara sådär magisk som bara han kan vara. Hur det blir med Gervinho vet jag inte, men skulle han bli såld vilket inte alls är omöjligt då kommer Roma definitivt att behöva värva. Den det har snackats mest om är Dzeko från Manchester City. Jag tycker att det vore en bra värvning, jag tycker att Dzeko har fått lite väl mycket skit för att han ska ha varit dålig i City. Det är klart att han har inte lyckats fullt ut, men samtidigt det går inte att begära att han ska peta Agüero i City då det krävs någonting alldeles extra för att peta honom. Men han är en bra target som är stark i närkampsspelet, men samtidigt har han en fin teknik. Han kan ta emot bollen och bryta in och skapa chanser på egen hand vilket är det Roma behöver, någon som springer och som bryter mönstret. Det verkar även som att Salah är på gång på lån från Chelsea om jag uppfattat det rätt. Jag tycker även att Salah hade varit en bra värvning för Roma. Salah hade bidragit med fart, vilket jag tycker behövs i Roma som jag tycker behöver ännu mer fart i sitt spel. Jag tycker att i perioder när man spelade dåligt under förra säsongen drar ner på tempot och spelar bollen för mycket på stillastående spelare. Pjanic, Ljajic, Iturbe för att nämna några har varit så tama att man nästan har suttit och blivit upprörd framför tv:n. Oerhört dålig rörlighet från dessa spelare vilket gjorde att Nainggolan fick kliva fram och försöka sätta igång anfallen och det är ju i första hand en defensiv spelare. Nu är Strootman tillbaka och det är bara att hoppas för Romas del att han får en säsong utan skador för det behöver han och framförallt Roma. Men för att återgå till Salah, det är en snabb och kvick spelare som när han väl sätter fart är oerhört svårstoppad. Jag såg honom i ett flertal matcher med Fiorentina förra säsongen och där var han stundtals helt briljant. Det är ibland lite Messi vibbar över honom när han trampar iväg med bollen nära fötterna fast i maxfart. Roma har absolut spelare i truppen på plats redan som kan springa, men jag skulle vilja att de kryddade till offensiven med en till spelare som kan vara bra att ha i omställningsspelet. Jag tror inte att Pjanic, Ljajic och Totti skulle börja tjura om Salah kom in tvärtom jag tror att det kanske är en till kvick och rapp spelare är det som behövs för att få fart på de här spelarna. Och Dzeko tror jag kommer att göra sina mål, och lyckas Roma bara ta vara på chanserna på ett bättre sätt då ser det riktigt bra ut med tanke på att man har en väldigt stabil backlinje och att man nu fått in en riktigt bra målvakt. Jag skulle vilja säga att Roma har en riktigt fin potential att vara en contender den här säsongen. Det råder en del osäkerhet kring vart Juventus står, kanske är det dags att lämna över tronen till någon annan och Roma har absolut potentialen att vara det lag som vinner scudetton den här säsongen. Sedan gäller det att kunna spela på fler fronter vilket inte fungerade ifjol, men jag tror att kommer Dzeko nu och även Salah då tror jag att Romasupportrarna kan börja drömma om scudetton på allvar. För som sagt Roma kan mycket väl på allvar bli en contender den här säsongen, det krävs bara att man spetsar till offensiven så att man får det lättare att omsätta chanserna.