sportviktorn

 

Hallå och välkomna tillbaka ska ni vara till min lilla fotbollshörna. Det har blivit dags för årets sista inlägg och då väljer jag självklart att fokusera på Liverpool. Det var väl ingen skräll va? Liverpool spelade ikväll borta mot bottenlaget Sunderland, viktiga poäng stod spel då Liverpool försöker göra allt för att blanda sig in i kampen om Europaplatserna. Och kvällens match handlade också om att avsluta fotbollsåret 2015 på ett värdigt sätt med tanke på att 2015 inte har varit något vidare år för The Reds. 

 

 

Jag tycker att den här matchen blev precis vad jag förväntade mig, för en gångs skull blev jag inte särskilt överraskad över matchbilden. Liverpool fick ha bollen under stora delar av matchen då Sunderland varken ville eller har kompetensen i laget för att föra alla matcher. Då Sunderland valde att stå ganska lågt med sitt lag och inte spela med ett offensivt försvarsspel så var det upp till Liverpool att skruva upp tempot. Jag tycker att vi bitvis spelade helt okej under den första halvleken, det fanns några anfall som jag tycker att vi fick till ganska bra. Som vanligt tycker jag att Moreno bidrog mycket med sina löpningar på vänsterkanten, det som var synd var att lagkamraterna inte var lika pigga på att visa sig tydligt när inläggen skulle slås. Coutinho och Emre Can hade några fina kombinationer med varandra men det blev ofta att de överarbetade situationerna och kom inte till avslut och så kunde Sunderland försöka kontra istället. Lallana tyckte jag var sisådär i den här matchen, det känns som att han vill väldigt mycket men det är sällan som han verkligen får det att stämma. När han väl lyckas med att göra en svår grej då ska han försöka överträffa det genom att ge sig på att göra saker med bollen som han riktigt inte klarar av att göra, och det är nog det som gör att han inte står på fler gjorda poäng än vad han har mäktat med. Benteke står faktiskt på 6 gjorda mål i ligan, vilket man inte kan tro när man såg honom bränna friläget i matchens sista sekunder. Men det är inte det som gör mig mest orolig när det gäller Benteke, för så länge han petar in några bollar lite då och då så är jag väl i grund och botten ganska nöjd. Men problemet är att han petar in bollarna lite för sällan plus att han bidrar inte särskilt mycket i spelet. Jag tycker det börjar bli väldigt tydligt att Benteke inte är en spelare som passar in i den fotbollen som Klopp vill spela. I början av säsongen slog Liverpool ofta långbollar mot Benteke, vilket mot slutet av Rodgerseran var det enda anfallsalternativet. Nu kommer Klopp in med sin tydliga filosofi att vi ska spela en snabbare fotboll och mer efter backen och då kräver det mer av Benteke än att bara vara stor och stark i luftrummet. Men jag ställer mig frågande till om Benteke verkligen passar in i Klopps sätt att se på fotboll, jag är orolig att jag kommer att få rätt. Vill det sig illa så kommer den där prislappen på 32 miljoner pund att ses som ett sjukt överpris, vilket det såklart i grunden är men om Benteke stått på ännu fler mål och dessutom gjort skillnad spelmässigt då hade det kanske uppfattats som ett reapris. Om jag ska vara lite mer positiv så tyckte jag att det som var kul med den här matchen det var att Firmino började visa upp sig från sin rätta sida igen. Jag har varit lite orolig för honom då han haft flera matcher i rad på slutet där han inte alls har kommit till sin rätt. Nu blev det inget mål ikväll men att han tar sig till lägen är viktigt, det kan vara det som behövs för att han ska fortsätta våga utmana när han får bollen och till sist ta avslut. Emre Can slarvade visserligen en del i passningsspelet kring straffområdet men jag tycker att han ska ha beröm för att han tar jobbet defensivt. Kanske är det rollen som sittande mittfältare som han ska spela istället för att ha en mer offensiv roll? Och Henderson tyckte jag gjorde en bra match på nytt, krånglar sällan till det utan försöker hela tiden spela enkelt. Dock skulle jag vilja att han håller sig centralt i banan istället för att hålla till ute på högerkanten då jag inte tycker att han kommer till sin rätt alls på den positionen. 

 

 

Hur viktig var den här segern? Jätteviktig såklart, jag skulle vilja dra det så långt som att det här var den viktigaste segern för säsongen. Dels för att det är mot Sunderland, för som Liverpoolsupporter så ser man ju Sunderland som en betydligt sämre klubb om man ser spelare för spelare och om man tittar på vilka förutsättningar bägge lagen har för att nå resultat och hur mycket Liverpool har investerat under sommaren och så vidare. Och med all respekt till Sunderland men ska Liverpool på allvar blanda sig in i kampen om Champions League platserna då ska vi bara vinna mot Sunderland 10 gånger av 10. Med det sagt så är jag inte i närheten av nöjd med den här matchen som helhet. Det finns fortfarande mycket saker i spelet som jag tycker kan bli bättre. Jag upplever det som att vi slarvar alldeles för mycket i passningsspelet kring straffområdet när vi har läge att skapa målchanser. Och det känns även som att vi går och gömmer oss när vi har läge att skapa målchanser. Det är inte ofta Morenos inlägg är perfekta det är ingen garanti att han tar sig till inläggslägen, men när han väl får till ett bra inlägg då måste vi vara där med minst två spelare och hugga på inlägget. Det fanns några situationer då Moreno och Clyne lyfte in bollen men då fanns bara Benteke där och då är det klart att Sunderland sätter två spelare mot honom och så kan de kontrollera bort honom. Jag vet inte vad det är men det är som att vi blir för fega, att vi inte vågar lita på varandra och att vi därför inte är redo att fylla på med mer spelare inne i boxen. Men det är något jag tycker vi ska försöka bli bättre på för när vi väl fyller på med fler spelare i boxen då blir det genast farligt. Firmino hade två bra lägen att göra mål ikväll, och bägge chanserna skapades av att han var på plats inne i boxen och ville ha bollen, och det är precis den attityden jag vill att fler spelare i det här laget ska ha. Sedan tycker jag även att vi rent allmänt är dåliga på att få till våra avslut. Coutinho skjuter över, Lallana skickar iväg strumprullare, Benteke missar målet eller bollen för den delen och så vidare. Och det är just därför som vi för tillfället bara parkerar på en blygsam 7:e plats i tabellen. Det görs för få mål, och det är det som varit det stora problemet under hösten. Och det är ju intressant hur det svänger det där, då jag kände att förra säsongen då var det försvarsspelet som var det stora problemet men vi gjorde ändå våra mål. Nu har försvarsspelet blivit bättre och bättre sen tränarbytet men nu är det istället offensivt som det inte funkar. Men nu blir det väldigt mycket negativt, vilket inte är så konstigt då Liverpool är ett lag som har stora krav på sig och så även från mig. Det som är positivt det var att vi till slut lyckades vinna den här matchen med uddamålet. Jag är av den åsikten att jag tror att det är den här typen av segrar som gör att över tid blir ett topplag. Ett lag som är hopplöst fast i mittenskiktet eller ännu längre ner i tabellen hade inte vunnit en sådan här match. Men nu vinner vi med 1-0 och vi börjar få kontakt med Tottenham, Manchester United och de övriga lagen som tampas om Europaplatserna. Och vi har West Ham på bortaplan till helgen och sedan väntar det första semifinalmötet i ligacupen mot Stoke. Det finns ett läge här att börja bygga upp en positiv trend och skaffa sig ett momentum inför fortsättningen i och med de här två 1-0 segrarna vilket känns bra. 

 

 

När det gäller Klopps insats under den här hösten tycker jag att man ska vara väldigt försiktig med att dra slutsatser. Jag kommer alltid hävda att utvärdera en tränares arbete det ska ske först efter 2 eller 3 år, när man börjar se tendenser åt vilket håll det är på väg att fara iväg åt. Men jag tror att han har fått in lite mer glädje och optimism i laget. Visst har det funnits matcher som vi har spelat riktigt dåligt i, jag tänker på matchen mot Newcastle och jag tänker kanske framförallt på den förfärliga matchen mot Watford. Men jag känner ändå att det finns någonting i bakgrunden som ligger där och puttrar mot en framgång, vad den framgången nu är om det är en titel eller en bra tabellplacering eller en festligare fotboll det vet jag inte men det är någonting som puttrar. Jag kan känna att för Klopp själv måste det vara en ganska skön sits han sitter i. Antingen kan han sitta ganska lugnt i båten under januarifönstret och inte göra så mycket utan köra på med nuvarande spelartrupp, och går det åt skogen då kan han alltid peka på att det var inte hans spelare från början. Eller så slår han på stort och plockar in en del nyförvärv redan i kommande fönster för att på så sätt försöka se till att resultaten redan under våren blir som de ska. Men det är också en risk att gå all in på att lösa alla värvningar i januari, för skulle de värvningarna misslyckas då kommer kritiken såklart att börja komma, då är det absolut inte tal om någon smekmånad längre. Personligen har jag inga problem alls med Klopp såhär långt. Jag tycker att han har gjort det bästa utav situationen. Det är viktigt att komma ihåg att komma in mitt under en brinnande säsong det är en svårare uppgift än att få jobba en försäsong med spelarna och framförallt att värva ihop det lag som en själv vill ha. Och jag vet att den fotboll som presterades mot Watford det är inte den fotbollen som Klopp står för, utan där handlade det om att spelarna vek ner sig och det var ett stort svek mot Klopp helt enkelt. Och jag tror att det kommer att behövas petas in några nyförvärv redan under det här transferfönstret. En offensiv mittfältare av riktigt hög klass skulle jag vilja få in, jag tror även att en till forward kan behövas då Origi inte är färdig Benteke är för ojämn och Sturridge är visserligen fantastisk i sin briljans men är tyvärr för mycket skadad för att vi ska kunna räkna med honom över en hel säsong. Framförallt känns det som att oavsett vilken position Klopp har tänkt sig att förstärka laget med så behövs det petas in fler vinnarskallar. Jag tycker fortfarande att i matcher när det går trögt och spelet inte flyter på som det ska så är det väldigt få förutom Henderson som eldar på och försöker veva igång laget. När det blåser motvindar då behöver vi någon som är fanbärare och som ser till att vi vinner kampen ute på planen för det är det vad det handlar om, vi kan inte vinna alla matcher på grund av att vi spelar vackrast fotboll utan ibland måste vi vinna genom att bara visa lite hjärta och tuffare tag. Med det inte sagt att vi ska ta in ett svin som Joey Barton det är inte det jag menar, men vi behöver någon som kan få igång engagemanget även i matcher när det börjar gå emot och spelet inte klickar som det ska. Samtidigt tror jag att med Klopp så finns det förutsättningar att spelarna börjar uppträda på ett värdigt sätt vilket inte alltid var fallet under Rodgers. Och framförallt så vet Klopp vilken fotboll han vill spela, han har sin 4-2-3-1 uppställning med rörliga yttrar och ytterbackar som fyller på i anfallen. Det som kommer att bli den stora utmaningen för Klopp både den här säsongen och på lite längre sikt det är att få laget att börja föra fler matcher vilket kommer att krävas om vi ska bli ett topplag på riktigt. Om han får den tiden det krävs på sig, vilket såklart inte är någon garanti i den här mycket kortsiktiga fotbollsvärlden. Men jag känner att det finns ändå någon form av struktur och balans i laget vilket är en trygghet. Om Klopp bara kryddar det här laget med mer spets då tror jag faktiskt att vi Liverpoolsupportrar kan börja drömma om en Europaplats även till nästa säsong. Återigen det här är ett långsiktigt projekt, ha tålamod och ge Klopp tid. De mycket fina visdomsorden får avsluta bloggåret 2015, på återseende 2016. 

 

Då har det blivit dags att säga hej och välkommen till fotbollshörnan. I de flesta ligorna ute i fotbollseuropa råder det nu ett litet uppehåll, men inte på de brittiska öarna utan spelschemat är mer intensivt än någonsin. Det var full omgång i lördags och under dagen har det varit fullspäckat med matcher. Och den här gången lägger vi fokus på Manchester United som under kvällen tog emot Chelsea. 

 

 

Jag är såpass ung att för mig har alltid matcherna mellan Manchester United och Chelsea varit lite av årets stora höjdpunkt. Bägge lagen har fightats om i toppen av Premier League men även slagits om titlar ute i Europa, alla minns vi Champions League finalen 2008 när lagen gjorde upp om vem som där och då var Europas bästa fotbollsklubb och John Terry missade avgörande straffen. Idag 7 år senare väntade det ett ångestmöte lagen emellan på Old Trafford där framförallt en person hade huvudrollen. 

 

 

Louis Van Gaal har under ganska lång tid varit en pressad man. Med all rätt för jag tycker att det går att kräva så mycket mer av Manchester United både spelmässigt och resultatmässigt. Jag har varit av åsikten att United under en ganska lång period har spelat väldigt tråkig och destruktiv fotboll sedan Sir Alex Ferguson tackade för sig. En del berömde Van Gaal för att han tog tillbaka United till Champions League förra säsongen. Och visst det var ett delmål i detta uppdrag som Van Gaal tog på sig, men i min värld så handlar inte bara fotboll om resultat på kort tid utan det handlar också om att utveckla någonting som håller över en längre tid och det tycker jag inte riktigt att Van Gaal har klarat av att göra. Det har varit mycket spel i sidled, och en ständig strävan efter att han så mycket boll som möjligt istället för att försöka göra något kreativt med bollen och utnyttja den potential som finns i laget att spela en mycket rakare och snabbare fotboll. Men i den här matchen tyckte jag att vi fick se lite av det gamla Manchester United igen. Jag tycker att United spelade med en helt annan attityd och intensitet i presspelet jämfört med tidigare matcher. Och då kan man ju fråga sig att det var väl så dags nu när klubbledningen kanske har bestämt sig för att skicka iväg Van Gaal? Det argumentet kan jag till viss del köpa, men samtidigt kan jag tycka att det är bättre sent än aldrig. För i min värld handlade den här matchen så mycket mer om Van Gaals vara eller icke vara, utan den här matchen handlade om att skicka ut rätt signaler till supportrarna om att vi är på rätt väg. Det hade lika gärna kunnat vara så att det här blev den ultimata förnedringen både spelmässigt och resultatmässigt och då tror jag inte att det hade varit något snack om saken om att Van Gaal fått sparken direkt efter matchen. Nu gör United kanske säsongens bästa insats vilket innebär att det väcker en viss form av optimism i supporterkretsarna och säkerligen bland gamla Unitedspelare som följer klubben noga. Det finns några spelare som jag skulle vilja ge lite extra cred och det är Juan Mata, Martial och Ashley Young. Jag tycker att när Juan Mata är bra då är han riktigt bra för att inte säga världsklass. Han har en förmåga att sätta de svåraste av passningar vilket gör att så fort han får bollen så kan han på egen hand luckra upp ett försvar och så kan det bli en målchans. Vi såg också att han har ett väldigt fint tillslag, och det är ju bara milimeter ifrån att hans skott från distans sitter i krysset istället för ribban och ut. Martial var jag lite skeptisk till sett till prislappen, men han har varit en av få ljusglimtar i United under den här hösten och jag ser en stor potential i honom. Och i den här matchen visade han att han behöver inte prompt spela som ensam striker utan han kan gå ner på kant men ändå skapa chanser på egen hand. Sedan kan jag tycka att han ska spela som striker för jag tror att det är då det går att få ut maximalt av honom, plus att jag tror att Rooney skulle må bra av att känna att hans plats som den bärande spelaren i anfallet är konkurrensutsatt men det är ju en annan femma. Ashley Young ha jag hackat på vid flera tillfällen och för mig är det fortfarande sjukt att han spelar högerback i detta United. I det långa loppet så kan inte han vara förstavalet på högerbacken, men med det sagt ska jag säga att han gjorde en ganska bra match ikväll. Hade han inte varit på rätt plats och skickat undan bollen till hörna så hade Chelsea faktiskt kunnat peta in 1 mål.  

 

 

United gjorde säsongens klart bästa insats, men frågan är om det för Van Gaals del var för sent? Jag skulle vilja dra det ett varv till och påstå att United spelade såhär bra kan snarare ha gjort det ännu lättare för Uniteds klubbledning att sparka honom om man nu tar det beslutet i dagarna. Vad jag menar är att med Van Gaal så hackar Uniteds spel rejält, och emellanåt kommer det en bra för att inte säga en mycket bra insats men mestadels är det högst medelmåttig fotboll som Van Gaal har att erbjuda. Och jag förstår att man som Unitedsupporter är frustrerad över vart klubben har hamnat i för en situation. Jag vill återigen trycka på att det man som supporter är ute efter det är att man känner sig trygg med hur laget spelar och att det finns en röd tråd och att det finns ett grundspel att falla tillbaka på. United har hamnat i ett läge där det inte finns något grundspel att falla tillbaka på. Det har bara handlat om att hålla bollen inom laget så mycket som möjligt istället för att försöka spela en mer effektiv fotboll. Med facit i hand så var det sportslig inkompetens att ta in David Moyes och med facit i hand var det ett önsketänkande om att det skulle bli bättre genom att ta in Van Gaal. Och ibland har man ju lite tur med önsketänkande men tur ska man också förtjäna, och enligt min uppfattning så kan inte Uniteds klubbledning som jag tycker att man kan ställa sig mängder med frågetecken kring förtjäna tur. Men jag tycker inte att Van Gaal ska få sparken på grund av den här matchen mot Chelsea. Om United sparkar honom då ska det vara för att man ser att helheten inte sitter och att det har varit på väg utför under för lång tid och då räcker det inte med enskilda bra matcher för att en tränare ska få fortsatt förtroende. Sedan kan jag tycka att varför får Van Gaal ta all skit medan VD:n Ed Woodward sitter ganska lugnt i båten och inte får ta emot så mycket kritik men den diskussionen kan vi ta en annan gång. Och jag vill verkligen understryka att den lilla utvärdering börjat göra gällande Van Gaal handlar inte om den här matchen eller om andra enskilda matcher utan det handlar om en helhet. Och det är ju väldigt få förunnat att sätta helheten. Men jag måste säga att jag är ändå förvånad över att Van Gaal inte lyckats få fart på United då jag kan ha respekt för vad han har presterat tidigare i sin tränarkarriär. Men jag håller med om att det är nog rätt läge att byta ut honom nu med tanke på hur United har sett ut under stora delar av hösten. Det känns inte som att de tar några större steg i rätt riktning. När jag säger ta steg i rätt riktning då talar jag om att United ska spela en fotboll som är titelvinnande och som tar laget tillbaka in i Champions League. Höga krav kan tyckas men det är inte konstigt att kraven är så höga, för det är Manchester United i talar om en av världens största klubbar historiskt. Och för att knyta ihop just den säcken så börjar jag fundera över om United ändå inte är på väg att gå samma öde till mötes som Liverpool fått göra sedan Rafa Benitez lämnade. Väljer man att hålla fast vid en tränare under en längre tid då blir det så tydligt vilken fotboll man ska spela, och när han då lämnar klubben då uppstår det ett tomrum som blir svårt att ersätta för att inte säga omöjligt att ersätta. Och när man som klubb inte lyckas med att sätta vare sig värvningar av spelare eller prickar rätt i tränarfrågan då hamnar man i ett läge där man slänger bort mycket dyrbar tid. Jag skulle vilja säga att United sedan Sir Alex tackade för sig kastat bort en del dyrbar tid vilket gör att man nu befinner sig i något slags mellanläge, det är inte den dominanta, stolta, stora toppklubben som man en gång var om vi bara pratar spelmässigt. 

 

 

Om Van Gaal får sparken vem tar då över? För min del så har jag två konkreta alternativ som jag skulle vilja lägga fram. Det första alternativet är José Mourinho och den känns ju ganska given. Jag tror att om United på kort tid vill få fart på laget då tror jag att Mourinho kan vara rätt man för uppdraget. Jag tror att laget kommer att få en positiv kick av att ha Mourinho vid sidlinjen då han är en tränare som sprider mycket energi, men också tar en del energi vilket är den sidan negativa sidan av myntet. Men tar man och ser över marknaden så finns det ju inte så många topptränare som finns tillgängliga. Vad det verkar så verkar ju Mourinho väldigt sugen på att ta ett nytt jobb redan under den här säsongen. Och Mourinho kommer ju inte ta vilket jobb som helst utan han är nog intresserad av att ta en storklubb, och då är det i stort sett bara United som finns tillgängligt. Sedan känns det som att Mourinho har tänkt om över vad det är han vill med sin fortsatta karriär, jag har fått uppfattningen att han har en ambition om att bli en tränare som bygger upp ett långsiktigt projekt vilket var tanken när han kom tillbaka till Chelsea men där tog det slut på grund av att Chelsea styrs av ett gäng galningar. Jag tror att han skulle kittlas av att ta på sig att leda Manchester United, och jag tror att han både skulle kunna göra bra resultat på kort sikt men jag tror även att han har goda förutsättningar att organisera upp laget igen. Det är dessutom en tränare som har bra koll på transfers, även om han har misslyckats med en del värvningar under sin andra sejour i Chelsea så är det ändå en tränare som vet vilka spelare som passar in i just hans sätt att spela fotboll och klubben som han jobbar för. Och för Uniteds del gäller det att ta ett beslut här och nu om man vill ha Mourinho eller inte. Det här kan vara den första och enda möjligheten United får att plocka in Mourinho, och det kan ses som en vild chansning att ta in honom på låt säga ett treårskontrakt men det kan också visa sig vara ett genidrag. Personligen skulle jag tycka att det var värt att chansa med Mourinho. Om United vill ha in lite mer energi i laget och ett lag som gör jobbet fullt ut i varje match då hade jag utan tvekan tagit in Mourinho då han ser defensiven och jobbet utan boll som det absolut viktigaste. Samtidigt får vi inte glömma bort att det finns en Ryan Giggs i bakgruden, som ändå fick kliva in som caretaker efter att David Moyes fick sparken och som har fått gått som assisterande bredvid Van Gaal. Om United tar in Mourinho nu då kan man ju tolka det som att de inte riktigt ser något större värde hos Ryan Giggs och att man inte tror på honom som en bra tränare för United. Jag kan dessutom tycka att varför gav man Giggs den här rollen om det ändå finns namn som går före honom? Men nu spekulerar jag helt fritt när vi inte har något konkret att ta ställning till vilket man såklart ska passa sig för att göra. Jag tror ändå att Van Gaal är kvar på lånad tid. Det är möjligt att han får några matcher till på sig efter kvällens match då United som sagt gjorde sin bästa match för säsongen. Men min uppfattning är efter att ha sett United ganska mycket under den senaste tiden att Van Gaal har kört fast, hans filosofi håller inte längre och jag tror att United skulle må bra av ett tränarbyte. Om det är Mourinho eller Ryan Giggs det är upp till Uniteds klubbledning att ta ställning till, men jag tror att de begår ett stort misstag om de skulle låta Van Gaal sitta kvar säsongen ut och därmed riskera att laget helt och hållet missar Champions League spel vilket vore förödande för klubben. Jag säger inte att United kommer gå och vinna ligan vid ett tränarbyte, vad jag säger är att det behövs en nystart, med Van Gaal finns det ingen ny nivå att ta av. Och för mig har Van Gaal en lite för taskig självbild av sin fotbollsfilosofi ör att fortfarande funka på den här nivån, och om han inte lyckades värva United ur krisen under sommaren då tror jag att han har ännu sämre förutsättningar att lyckas värva loss laget från krisen i kommande januarifönster. Van Gaal out? Om jag fick bestämma hade jag sparkat honom, men som sagt det är omöjligt att sia om vad United hittar på nu. Men min känsla är ändå att Van Gaal är kvar i United på lånad tid.  

 

 

Den här veckan behövde ni inte vänta länge mellan texterna, utan nu är det dags att tjöta fotboll igen vilket man aldrig kan få nog av. Den här gången tänkte jag att jag skulle lägga fokus på stormatchen som spelade på Emirates igår mellan Arsenal och Manchester City, ur ett Arsenalperspektiv. Hur ser Arsenals situation ut? Hur långt kan de räcka? Och har Wenger blivit en mer flexibel tränare? Intressanta frågor som jag tänkte gräva lite i. 

 

 

För det första skulle jag vilja säga att det var en väldigt fin fotbollsmatch som vi fick se igår. Visst det var kanske inte den där sprudlande anfallsfotbollen där chanserna radades upp på löpande band, men det var ändå en välspelad match. Det var två lag som var noga med att inte bjuda på några gratislägen, men i och med att det finns så många offensivt skickliga spelare i bägge lagen som vill framåt då öppnas ytorna upp och då finns det goda möjligheter att skapa målchanser. Jag tyckte att det som var roligast att se i den här matchen det var nog ändå trion Özil, Walcott och Giroud. Alla tre är spelare som jag varit lite skeptisk till om de kommer att göra skillnad för Arsenal i det långa loppet. Ironiskt nog verkar Özil bara bli bättre och bättre ju mer jag kritiserar honom. Men jag står fortfarande fast vid att han är inte den spelaren som det händer mest saker kring. Jag kan alltjämt tycka att han har en förmåga att dra ner på tempot och väldigt ofta spela bollen i sidled istället för att sätta första, bästa passningen centralt i banan. Men samtidigt tycker jag att han har en sådan fin passningsfot och ett spelsinne som är av världsnivå att det kompenserar att han emellanåt kan se lite loj ut. Och jag kan inte göra något annat än att lyfta på hatten för den insatsen som han gjorde igår. Han vågar lyfta blicken och se vilket det smartaste passningsalternativet är, han låter sig inte bli övekörd vilket jag tycker har varit lite av hans problem stundtals att när det börjar bli tuffa tag ute på planen då går han lätt och gömmer sig. Nu fanns det perioder under matchen där det smälldes på lite mer i närkamperna, men Özil lät sig inte påverkas för mycket av det utan han litade fullt ut på sin fina spelförståelse vilket han gjorde rätt i. Walcott å sin sida har jag tyckt haft problem med att få till avsluten, och jag har dessutom inte hållit honom särskilt högt när det kommer till att skapa chanser på egen hand utan jag har uppfattat honom en spelare som behöver en riktigt bra omgivning för att lyckas. Nu har han en riktigt bra omgivning i Arsenal vilket gör det lättare för honom att producera mål, men en bra omgivning har ju Arsenal alltid erbjudit honom så det är självklart att det handlar inte bara om medspelarna i det här fallet utan Walcott själv har tagit ytterligare steg i sin egen utveckling. Och samarbetet mellan Walcott och Özil vid målet är ju briljant, Özil levererar bollen till Walcott som drar till och Özil i sin tur duckar så att det stör sikten för Hart tillräckligt mycket och så var det 1-0. En annan grej som jag tyckte var positivt med den här matchen för Arsenals del det var att det fungerade väldigt bra med Ramsey och Flamini som sittande mittfältare. De tog verkligen jobbet för laget, de vek inte ner sig för fem öre utan de stod upp i närkamperna och vann mycket boll. Jag har varit inne på det tidigare att jag har haft svårt att hitta en position för Ramsey, ska han spela på kanten som sittande mittfältare eller ska han en mer offensiv roll centralt i banan? Han har spelat i den sittande rollen tidigare men jag tycker att den här matchen blev det definitiva kvittot på att han klarar av att vara en av de bärande spelarna på det defensiva mittfältet. Och Flamini kommer in och gör det som han är bra på, det vill säga hårt jobb det är inte vackert men hans uppoffrande spelstil är viktig för Arsenal. Det här innebär att Wenger kan beroende på matchbild skifta mellan Coquelin, Arteta och Wilshere när väl alla är tillgängliga. Och defensivt gör Arsenal en riktigt fin insats. Bellerin och Monreal tycker jag är fantastiska ytterbackar som utan tvekan skulle kunna spela för större klubbar än Arsenal. Mittbacksfrågan har varit ett problem tidigare, men nu är det inte första gången som Mertesacker och Koscielny står upp och gör en fin insats mot en toppkonkurrent. Och jag tror att om Koscielny och Mertesacker kan hålla den här nivån mer än bara i enskilda matcher, då ser Arsenal helt plötsligt riktigt spännande och intressanta ut. 

 

 

Den här seger var viktig för Arsenal ur flera perspektiv. Dels bara det faktum att Arsenal på allvar blandar sig in i kampen om ligatiteln i och med att man går och vinner mot det lag som många tror och som ska vara det laget alla vill slå den här säsongen. Det var viktigt för spelarna att känna att de inte hamnade i en mental blockering vilket jag har tyckt att de har gjort vid flera tillfällen under tidigare säsonger, när det har varit dags att gå upp mot Chelsea, City eller United på hemmaplan då har de kört fast och de har inte haft förmågan att vrida tillbaka momentumet. Nu fick Arsenal en bra start i den här matchen och kunde spela ganska avslappnat i den andra halvleken i och med det psykologiskt viktiga 2-0 målet innan pausen. Men det var inte så att Arsenal vann den här matchen på ren tur, utan det man vinner den här matchen för att balansen i laget var bra, det fanns en tydlig plan hur de skulle hantera Citys bollhållande spel. Och när du ligger rätt i postionerna mot City och inte tillåter de att lyfta in bollen bakom backlinjen mot Agüero, ja då är det helt plötsligt upp till City att bli lite mer kreativa och försöka spela sig till chanser. Men återigen Arsenal gjorde en riktigt fin insats defensivt, där Mertesacker och Koscielny oftast hade bra koll på händelserna förutom vid några enstaka tillfällen. Och den här segern var också viktig för Wenger såklart. Det går att argumentera för att Wenger under en ganska lång tid har befunnit sig i ett mental underläge mot toppkonkurrenterna. Nu ska vi vara försiktiga med att dra för stora växlar av den här segern, jag säger inte emot de som säger att Wenger fortfarande befinner sig i ett mentalt underläge när det kommer till att möta riktigt bra motstånd. Och låt vara att det här inte var en match som avgjorde ligastriden här och nu utan att det bara var en match i slutet på december, så har Wenger faktiskt börjat få ordning på sitt Arsenal nu. Är det någonting som Wenger ska ha kritik för så har det ju varit att han i toppmatcherna har varit lite naiv, han vill gärna föra matcherna och han ska minsann vinna matcherna på sitt sätt genom sin fotboll oavsett motstånd. Men kanske har han efter alla dessa år kommit fram till att fotbollen förändras och att det går faktiskt att vinna matcher på flera olika sätt. Jag tycker att Arsenal sällan har haft några större problem med att plocka de poängen de ska i de så kallade "enkla" matcherna, speciellt på hemmaplan. Men det är ju just i den typen av matcher som vi såg igår som Wenger har gått i fällan ett flertalet gånger, och det många ställde sig inför säsongen det var om han hade lärt sig någonting från sina misstag? Jag förstår om Arsenalsupportrarna fortfarande är skeptiska till att Wenger ska ta den där ligatiteln som Arsenal inte har vunnit på länge. Men jag tycker mig se ett Arsenal som är på väg åt rätt håll. Och det beror dels på att det numera är ett lag som har mer erfarenhet från stora sammanhang. Ramsey, Koscielny, Walcott och Wilshere för att nämna några de är inte jätteunga längre utan nu börjar de komma upp i åren och förstår mer vad som krävs för att vinna titlar. Jag tror att spelarna och Wenger själv fick tillbaka tron och hoppet om att laget sakta men säkert rör sig åt rätt håll under de här senaste säsongerna när de vunnit FA-cupen. Och Wenger har tillsammans med klubbledningen tagit viktiga och avgörande beslut för att Arsenal ska vara fortsatt slagkraftiga. Det var viktigt att få in en kreativ mittfältare som kunde bära upp offensiven, och den spelaren var Özil. Alexis Sanchez kan skapa chanser på egen hand och tillsammans med Özil vara den som kan vara skillnaden mellan ett ligaguld eller en 2:a plats. Men framförallt så plockade Arsenal in Petr Cech inför säsongen. Jag tror inte att man ska underskatta betydelsen av Petr Cech när man diskuterar Arsenal. Han har haft fantastiska år i Chelsea, och han har visat att han är en målvakt som du utan tvekan kan ha i ditt lag om du vill vinna titlar. Och bara det faktum att Koscielny och Mertesacker mer och mer börjar se ut som ett mittbackspar som i mångt och mycket går att falla tillbaka på det tror jag är följd av att de har Petr Cech längst bak som är bra på att styra upp en defensiv. 

 

 

Helhetsintrycket är att Wenger trots allt ligger och ruvar på någonting stort. Om det innebär att han tar ligatiteln redan till våren eller om den får vänta det låter jag vara osagt, men jag är helt övertygad om att Arsenal går en mycket ljus framtid till mötes. Det känns som att det är ett lag som fungerar väl när det kommer till samtliga lagdelar. Och trots att skadesituationen är lite besvärlig så ser Wenger ut att ha hanterat den här situationen väl. Och om vi bara går till det spelmässiga så vill jag ge Wenger cred för att jag tycker mig se att han har fingrat en del på defensiven. Jag kan hålla med om att Wenger under de senaste åren varit lite av ett galet geni. Han har gett Arsenal Champions League spel och hållit de kvar i toppen av Premier League, men han kanske inte har haft förmågan att få laget att vara med och slåss om ligatiteln på allvar. Men nu verkar han ha insett att ska Arsenal bli att räkna med i en titelstrid då måste backlinjen styras upp. Och då handlar det inte bara om att få ordning på Koscielny och Mertesacker utan det gäller att ha ett helt lag som fungerar. Och nu finns Ramsey och Flamini redo att ta jobbet defensivt, det finns en Coquelin som har potential at bli en ny Viera att slänga in när väl han kommer tillbaka från sin skada. Alexis Sanchez är fortfarande borta på grund av skada, och när väl han kommer tillbaka kommer Arsenal bli ännu farligare offensivt. Özil levererar och det är ju ren fakta sen kan jag hacka på honom hur mycket jag vill men statistiken talar sitt tydliga språk. Giroud och Walcott har en del inklusive jag själv tvivlat på men nu har de visat att de faktiskt är att räkna med på den här nivån. Och framförallt Petr Cech vaktar målet. Med facit i hand var det helt rätt att skicka iväg Szczesny på lån till Roma och inte satsa  på Ospina heller, utan möjligheten fanns att plocka in en världsmålvakt som fortfarande är att lita på och Arsenal och Wenger tog vara på den möjligheten och det är en stor faktor till att Arsenal ligger där de ligger. Med andra ord det här ser väldigt spännande ut om man hejar på Arsenal. Jag ser ett lag som ser väldigt bra balanserade ut, och spelarna verkar ha fått tillbaka tron på att de kan vara med och slåss om de finaste titlarna under Wenger vilket jag inte känner har varit fallet under tidigare säsonger. För första gången på länge känns det som att Arsenal inte behöver panikvärva i januarifönstret, det behövs inte plockas in någon Kim Källström på deadline day för att uttrycka sig lite taskigt. Det finns en potential att nå riktigt höga höjder. Och avslutningsvis vill jag verkligen understryka att Wenger har någonting stort på gång här. Det verkar som att han nu till sist ser ut att ha lärt sig att det centrala är inte att ha bollen, utan det centrala är att vinna. Och nu är ju fotboll en så komplex sport att det går att vinna matcher utan att behöva föra varje match. Att Wenger faktiskt valde att släppa bollinnehavet till City igår tycker jag tyder på att han verkar ha lärt sig någonting om hur spelet fotboll fungerar idag. Här delas det inte ut några skönhetspoäng, utan här handlar det om att vinna matchen och om man gör det snyggt eller om man gör det fult det är inte relevant. Wenger kan ha gått från att vara ett galet geni till ett flexibelt geni, och det tror jag kan tala för Arsenal i en eventuell titelstrid.

 

Hallå och välkomna tillbaka till ännu en stund med mig här i fotbollshörnan. Den här gången tänkte jag att det är dags att lätta lite på mitt hjärta, och då vet ni att det har blivit dags för mig att prata av mig om Liverpool. För det Liverpool vi såg igår borta mot Watford det är värt att säga en del saker om. Eller för att vända på det, egentligen är inte det Liverpool vi såg igår värda någon uppmärksamhet överhuvudtaget men lik förbaskat kommer de att få det eftersom det är mitt lag det är inte svårare än så. 

 

 

Det finns en risk att jag far iväg i min analys men jag ska försöka att fatta mig kort, men jag vill verkligen betona att i det här inlägget låter jag hjärtat tala snarare än min hjärna. För att gå rakt på sak det Liverpool vi såg igår var utan tvekan det sämsta Liverpool jag någonsin har sett. Från att Bogdan var ute och hängde tvätt vid en hörna som för övrigt borde ha förhindrats, så slutade Liverpool (Som Klopp beskrev det) att spela fotboll. Och visst syntes det även ut i tv-rutan att spelarna slutade upp att spela fotboll efter att Watford öppnade målskyttet efter 2 minuter. Om jag ska gå in på enskilda spelare? Ja jag vet inte vart jag ska börja om jag ska vara ärlig. Ni vet alla att Sakho är en favoritspelare för mig, för jag har sett honom vara briljant och jag ser en fin potential hos honom att blomma ut till en bärande spelare förhoppningsvis i Liverpool. Men vad Sakho höll på med igår det undrar jag om han själv förstod, för han var fullkomligt värdelös igår. Han låg mer ner än vad han stod upp och skulle försöka dribbla bort sin gubbe vid varje svår situation istället för att släppa bollen i tid. Emre Can, i vanliga fall brukar han ha en fin inställning och vinna mycket närkamper och därmed kunna sätta igång anfallen med sitt fina passningsspel. Igår såg vi en Emre Can som vek ner sig och som inte hade en siffra rätt i passningsspelet, och precis som Sakho hade han oerhört svårt att släppa bollen i tid. Lallana tycker jag har fått ett litet lyft under Klopp men han har under den här perioden när det har börjat gå sämre också varit högst medelmåttig, men igår var han inte ens medelmåttig utan snarare usel. När det gäller Coutinho så är jag bekymrad över hur länge han har varit inne i sin formsvacka. Han gjorde 2 mål mot Chelsea och då trodde jag att nu är han nog på gång, nu kan han ta ytterligare steg och bli ännu mer involverad i offensiven och göra fler poäng. Men jag blir bara uppgiven och bedrövad när jag ser Coutinho uppträda som han gjorde igår. Det handlar inte om att han överarbetar situationerna, utan det är precis tvärtom han gjorde ju ingenting i den här matchen. Han gick omkring och väntade på att få bollen och när han väl fick den då tog han inget initiativ att skruva upp tempot, vika in i banan för att dra isär Watfords backlinje eller ta avslut. Coutinho är en spelare som jag tycker att Liverpool ska bygga spelet kring när det gäller offensiven, men då måste ju Coutinho visa att han är beredd att ta på sig ett så stort ansvar. Låt vara att du är en av de bäst betalda i laget och du har nyss skrivit på ett kontrakt till 2020, men då måste du ju visa vägen för de andra och ta jobbet för laget du kan för tusan inte bara gå omkring och så lat ut. Firmino blir jag mer och mer orolig för, absolut går det fortfarande att luta sig mot att han håller på att anpassa sig till engelsk fotboll men det där argumentet håller inte hur länge som helst utan nu börjar det bli dags för honom att leverera. Jag kräver inte att han ska ösa in poäng, men han måste börja göra skillnad snart i offensiven, för igår var det ingen större skillnad om det var Benteke som spelade striker eller om det var Firmino som spelade striker. Och om Firmino börjar komma ner på Benteke nivå, då är det inte bra. Vi skulle kunna gå igenom varenda spelares insats i en fullkomligt förfärlig fotbollsmatch men det har vi inte riktigt tid med, vilket på ett sätt känns skönt. Men på något sätt om man ska vara lite filosofisk så kanske det var på tiden att Liverpool åkte på rejält med stryk. Nu har vi varit inne i en period där vi har spelat lite sämre, vilket har kostat oss en del poäng men vi har också fått med oss några gratispoäng tack vare lite tur. Men jag är helt likgiltig med att vi förlorar den här matchen med 3-0 mot en nykomling, uppträder man på det sättet som vi gjorde igår då vinner man inga matcher inte ens mot en nykomling inte ens mot League 2 motstånd. 

 

 

Det man kan ställa sig frågande om det är om det här var det Liverpool vi såg mot City i november eller om det här var det Liverpool vi såg i helgen? Svaret på den frågan är givet att det är både och. Och det är ju det som gör Liverpools situation så besvärlig att det verkligen är antingen eller. Helt plötsligt kan spela prestera en fotboll som får mig att drömma om topp 4 och att vi ska vinna titlar igen, för att sedan när man äntligen börjar känna sig trygg med hur laget presterar så kommer vi in i en rejäl dipp. Givetvis gör detta att situationen för Klopp blir jättesvår att hantera, och jag hoppas för guds skull att Klopp är kapabel att hantera den här situationen och fingrar på de detaljerna som behöver justeras. Det är lätt att svänga till höger och vänster i sina åsikter kring hur ett lag presterar. Jag skulle inte vilja säga att jag har svängt särskilt mycket när det gäller min syn på Liverpool. Jag har under en ganska lång tid hävdat att Liverpool som klubb befinner sig i något sorts mellanläge, och låt vara att det finns en potential i klubben men just nu har vi ett lag som mer lutar åt ett skitlag än ett stabilt topplag. På ett sätt var det naturligt att spelarna blixtrade till lite och gjorde fina prestationer mot Chelsea och City på bortaplan där man spelade skjortan av bägge två med 3-1 respektive 4-1 seger. När en ny tränare kommer in brukar det ofta ske att spelarna höjer sig lite extra för att de vill visa upp sig för honom och försäkra sig om att de kommer att få mycket speltid även under hans ledning. Men efter att ha följt laget under Klopps snart första 3 månader kan jag bara konstatera att det här laget är inte ens i närheten av ett stabilt topplag. Och då spelar det ingen roll att vi numera har en fantastisk tränare som rattar laget, utan det här handlar först och främst om spelarmaterialet. Vi får inte glömma bort att under Klopps första 2 säsonger i Dortmund kom han 6:a första året 5:a andra året. Att begära att han skulle kliva in i Liverpool och bara över en natt förvandla oss till ett lag som vinner ligan det är givetvis inte rimligt. Men jag har sagt det förut och jag säger det igen, det här är ett väldigt begränsat lag för att inte säga ett skitlag som består av alldeles för få vinnarskallar. Nu kommer säkert Brendan Rodgers bli glad när jag säger det här, men det fanns ingen spelare i gårdagens match som visade karaktär och lite jävlar anamma. Henderson, Emre Can eller Skrtel så länge han kunde delta i matchen vevade inte igång laget när det började gå emot och det var det som hade behövts för att vi skulle kunna ta poäng i den här matchen. Och förutom att Watford gjorde en riktigt bra match så förlorade Liverpool matchen på grund av en usel attityd. Det är bara att titta på hur andra målet kommer till det är en boll som slås i djupled där både Sakho och Skrtel egentligen ligger rätt i sina positioner och givetvis borde vara först på den bollen. Men igår vek vi ner oss fullständigt, det var som att vi under hela matchen kände lite på temperaturen på vattnet istället för att ta tag i matchen och brösta upp sig. Jag inser såklart att vi även kommer att hacka under Klopps ledning, men den här förlusten kan man knappast skylla på honom utan den här matchen handlade enbart om spelarnas otroligt dåliga inställning. Igår gav inte spelarna allt för klubbmärket och det är det minsta man kan begära som supporter, sedan kan man förlora ändå men om man inte ens är intresserad av att ta jobbet för laget då är det bara att tacka för sig. Bär du en Liverpooltröja då är du skyldig att ge allt i varje match därför att du spelare för en av de största och finaste klubbarna rent historiskt. Den insatsen som spelarna gjorde igår är inte värda fotbollsklubben Liverpools tradition. Och igår var första gången på länge som jag verkligen skämdes över att hålla på det här laget. Uruselinsats och jag hoppas att spela fick lifta hem. 

 

 

Hur går Liverpool vidare från det här då? Ja det är omöjligt att sia om eftersom det är Liverpool vi talar om. För Klopps del är det ändå en ganska bekväm sits han kommer att sitta i under den här säsongen oavsett hur det går. Antingen lyckas han få spelarna att lyfta sig och får oss att ta små steg åt rätt riktning och då kommer han att bli hyllad. Eller så blir det någonting mittemellan och då kommer den här säsongen att ses som godkänt med hopp om att vi ska bli ett riktigt topplag till nästa säsong. Det sista scenariot vilket jag fruktar att det är det som kommer at ske det är att vi fortsätter att underprestera grovt, att vår skadesituation förvärras och att det blir svårt att få någon kontinuitet i truppen på grund av det. Jag känner att vi står inför en vägval vart vi ska ta vägen med den här säsongen. Det är lätt att gräva ner sig i jorden och bara vilja stanna kvar där men vi måste också försöka se fram emot framtiden med en liten form av optimism. Vi är ju trots allt i semifinal i ligacupen där vi har goda chanser att ta oss till final, Stoke ska i vanliga fall inte vara en övermäktig uppgift inte ens över ett dubbelmöte. Vi är kvar i Europa League och med tanke på att den här Premier League säsongen är den mest sjuka på länge där det är väldigt få lag som rycker i tabelltoppen så finns det faktiskt fortfarande en möjlighet att haka på om en Champions League plats. Det som gjorde extra ont med just med gårdagens förlust det var att det här var tredje gången i rad som Manchester United som haft ett litet grepp om 4:e platsen inte gjorde rätt resultat i sin match, för tredje gången i rad fick vi en inbjudan att blanda oss in i toppstriden och få kontakt i kampen om 4:e platsen. Men istället bommar vi den chansen ännu en gång och inte bara med en liten marginal utan med en ganska stor marginal. Det jag tycker Klopp borde göra det är att inte göra så stora förändringar i truppen, det är möjligt att det behövs ett par justeringar under januarifönstret någon enstaka spelare som kanske ska rakt in i startelvan men jag kräver inte så stora förändringar här och nu. Det som kommer att bli avgörande för i vilket håll vi kommer att röra oss mot det är vad som kommer att hända till sommaren. Jag skulle vilja se det som att den här vintern och våren blir ett stort test för spelarna om de är kapabla och framförallt om de är beredda att ställa upp på den fotboll som Klopp vill spela. För jag är helt övertygad om att den fotbollen som presterades igår det var inte Klopp fotboll. Jag hoppas att gårdagens match blev lite av en väckarklocka för samtliga som var involverade, att den typen av insatser duger inte. Men som sagt jag tycker Klopp gör rätt i att sitta rätt lugnt i båten och vänta ut situationen och se vilken kvalité den här spelartruppen över tid har att erbjuda. Men redan nu börjar jag inse att Klopp kommer att få ha mycket tålamod om han ska lyfta den här spelartruppen till titlar och Champions League spel redan till nästa säsong. Jag tror att för att Liverpool ska bli ett stabilt topplag igen då finns det en del spelare som bör dumpas. Jag tänker på Lallana, Skrtel och Joe Allen för att nämna några men listan kan göras lång. Det känns som att Klopps främsta uppgift det är att genom sitt mycket fina ledarskap, med sitt härliga engagemang försöka lyfta den här truppen till något form utav bättre resultat. Om det är en Champions League plats en Europa League plats eller en cuptitel det spelar mindre roll för mig, det handlar om att det ska finnas en positivitet och en känsla av att vi är på rätt väg. Det är i sommar när Klopp får chansen att investera på det sättet som Rodgers fick göra som de riktigt tuffa och avgörande besluten kommer att fattas. Och återigen det är en svår uppgift att kliva in mitt under en säsong och försöka göra underverk med ett lag som den tidigare tränaren i kombination med en inkompentent klubbledning förstört. Jag har inte så mycket positivt att säga om dagens trupp för tillfället. Det som gör att jag känner en viss form av framtidstro det är att vi nu inte har Brendan Rodgers vid rodret utan vi har en mycket kompetent tränare i Jürgen Klopp. Jag sätter mitt hopp till att Klopp på sikt kommer att frälsa oss. Men här och nu är jag såklart mycket orolig för hur den här säsongen kommer att arta sig. Hur vet jag då att Liverpool kan bättre? Jo för att jag har ju varit med om när det har gått bra på riktigt. Jag har sett oss vinna Champions League, jag har sett oss vinna cuptitlar och ett lag som huserat på Champions League platserna under en längre tid, och det är precis det jag är ute efter ska hända igen. Faktum är att det har inte varit ordning och reda i den röda delen av Liverpool sedan Benitez dagar. Med Klopp har jag fått tillbaka hoppet om att vi ska kunna etablera oss i toppen igen. Men då handlar det om att Klopp ska få den tiden som det krävs att ta oss tillbaka till toppen. Och så länge spelarna sviker Klopp vilket var fallet igår då är det klart att det kommer ta mycket lång tid innan vi är att räkna med igen. Men just nu är Liverpool som klubb i något form av mellanläge, det är inte den fina, stolta och stora klubben som vi en gång var, spelmässigt. Jag tror på Klopp, men jag i det långa loppet tror jag absolut inte på den nuvarande spelartruppen. En del spelare måste ut och en del spelare måste in, men det är ett arbete som jag tycker ska påbörjas först i sommar. Just nu handlar det om att göra det bästa av situationen. Och det som känns tryggt trots att laget emellanåt viker ner sig totalt det är att nu har vi en skicklig tränare vid rodret. Det är precis så jag känner just nu, det som kan rädda oss i stunden och i längden frälsa oss det är Klopps hjärna. Men givetvis kommer jag att vara fortsatt orolig över den tuffa period av matcher som vi nu går in i. Orolig kommer jag alltid att vara, det är definitionen av att vara Liverpoolsupporter att man ständigt går runt och är orolig. Med det sagt så fanns det ändå någonting positivt med gårdagens förfall och det är att sämre än såhär kan det inte bli. Eller? Må Klopp frälsa oss. 

 

Merry Kloppmass 

 

Hallå och återigen välkomna till fotbollshörnan, den här gången dröjde det inte lika länge mellan texterna och det finns en anledning till detta. Om man ska raljera lite kan man påstå att jag i gårdagens text stod för säsongens största jinx och den drabbade Chelsea. Under mitt uppsnack inför mötet i Champions League mellan PSG och Chelsea skrev jag att det är inte säkert att Mourinho får behålla jobbet, det kan vara så att Chelsea har en ny tränare i februari om resultaten fortsätter att utebli i ligaspelet. Och vad hände? Senare under eftermiddagen kom beskedet att Chelsea har kickat Mourinho. Om man är lite vidskeplig av sig vilket jag nog skulle se mig som kan vi bekräfta att det var jag som fick Mourinho sparkad. 

 

 

När ett lag går dåligt under en längre period då väntar de flesta på att någon radikal förändring kommer att ske, och den åtgärden brukar oftast bli att sparka tränaren. Ändå uppfattas beskedet när det väl poppar upp i medierna som en aning överraskande. Och i det här fallet är det både lite överraskande och till viss del väntat, men helhetsintrycket blir ändå att det slår ner som en bomb. Då menar jag inte att jag inte kunde se det här ske sett till hur Chelsea har sett ut under den här hösten, men faktumet att José Mourinho får sparken är något alldeles extra. Förra gången han lämnade Chelsea då var det hans eget beslut efter att relationen med Abramovich blivit aningen frostig. Men nu har han alltså fått sparken och då är frågan om det var rätt eller fel att göra sig av honom? Det som jag kan tycka är något märkligt i det här beslutet det är att man tidigt under hösten förlängde kontraktet med honom till 2019. Och då är vi tillbaka till det som jag brukar tjata om att varför förlänger man kontraktet med en tränare och signalerar att man tänker bygga upp någonting på sikt om man ändå kan tänka sig att sparka tränaren ett antal månader senare? Och nu kanske jag sticker ut från mängden men jag anser att trots att Chelsea har gått uselt i ligaspelet under hela hösten är det ändå inte helt självklart för mig att sparka Mourinho. Jag tycker att den här hösten har handlat om så mycket mer om José Mourinho eller om spelarna utan detta har handlat om klubbens varumärke och vad Chelsea vill vara för typ av klubb. Jag tycker att hade Chelsea menat allvar med att prata om kontinuitet och långsiktighet då hade man haft kvar Mourinho och bara konstaterat att alla storlag hamnar i svackor någon gång, det här är ett långsiktigt projekt och vi kan köpa att maskineriet kan hacka någon säsong. Dessutom får vi inte glömma bort att det är ingen duvunge som Chelsea med Abramovich i spetsen väljer att göra sig av med utan det här är ju en av de absolut största profilerna i klubben. Jag står alltid upp för Mourinho, okej att jag inte gillar hans personlighet men jag kommer alltid att ha respekt för vad han har lyckats prestera i sin karriär. Han är en mycket kompetent tränare kanske den bästa i världen efter Sir Alex Ferguson. Och under den här andra sejouren i Chelsea så står han där med en ligatitel och en ligacuptitel, han är en vinnare helt enkelt och jag tycker att det är lite av ett tjänstefel att slarva bort vinnare. 

 

 

Med det sagt är jag inte helt chockad över att Chelsea tog det här beslutet. Chelsea inledde säsongen med en fantastisk match mot Swansea som visserligen slutade 2-2 efter några individuella misstag från John Terry och Willian bland annat. Sedan åker man till Manchester för att möta City, och där blir man enligt mitt sätt att se på den matchen utspelade och förlorar dessutom med stora siffror och sedan dess har de inte fått ordning på varken spelet eller resultaten. Jag tror aldrig att ett beslut baseras på en faktor utan jag tror att det finns flera komponenter som gjort att Chelsea till slut valde att sparka Mourinho. Men det finns faktorer som är större och mer betydelsefulla än andra och jag tror att det som satte igång Chelseas förfall det var Mourinhos bråk med lagläkare Eva Carneiro. För det första tyckte jag att det var väldigt dåligt skött av Mourinho och snudd på respektlöst, det kanske finns en anledning till att han inte är lagläkare? Jag tror det är väldigt få i Chelseas stab som tänkt tanken att lägga sig i Mourinhos jobb, och vad är det då som säger att han har rätt att lägga sig i lagläkarens jobb det tycker jag till att börja med var uselt gjort av Mourinho. Och redan där tror jag att en stor del av det förtroende som jag tror att Mourinho byggt upp med spelarna sakta men säkert började dippa. Och sen dess har varken Mourinho eller spelarna i Chelsea varit sig själva. Dessutom har Mourinho inte haft några svar eller hittat några arbetsmetoder hur den här problematiken ska lösas. Han har istället riktat udden mot någon annan hela tiden istället för att erkänna att hans lag lider av enorma problem och nu måste vi lösa det här tillsammans. Det som jag tror fick bägaren att rinna över för Chelseas klubbledning det var förlusterna mot Bournemouth och Leicester. Lägg där till att Mourinho efter förlusten mot Leicester istället för att ta på sig ansvaret och flytta fokus från spelarna vilket han i vanliga fall är en mästare på så valde han istället att såga spelarna vid fotknölarna. Han sa bland annat att Hazard ska ha låtsas vara skadad och att han inte ville fullfölja matchen och dessutom att han blev förråd av spelarna och där och då tror jag att han kände att hans tid i Chelsea var över. Jag är lite konspiratorisk av mig och jag tror att Mourinho under det sista månaderna tappade förtroendet helt från spelarna. För att dra en liten parallel till NHL, där brukar man tala om att ett lag medvetet väljer att spela dåligt för att få så bra möjlighet till sommarens draft. Återigen det må låta sjukt men jag får lite samma känsla gällande Chelseas situation att spelarna mot slutet kände att nej det här går inte längre vi kan inte ha kvar Mourinho, och nu går vi stenhårt för att få honom sparkad. Jag hoppas att jag har fel, men om det ligger någon sanning i det då är det ju helt sjukt. 

 

 

Vart tar Chelsea som klubb vägen nu? Spontant känns det som att det är det nog ingen som kan svara på, till att börja med tycker jag att vi ska vänta ut vem det är som tar över ansvaret. Jag tror ändå att Chelsea precis som Manchester City och Manchester United kommer att ställa sig i kö för att försöka locka över Pep Guardiola till sommaren, då allt talar för att han inte kommer att förlänga med Bayern München. Och då kommer det bara handla om att ta in en tränare som kommer att vara en tillfällig lösning fram till sommaren. Jag tror även att Chelsea är mycket intresserade av att plocka in Diego Simeone om Guardiola väljer något annat uppdrag. Men oavsett om det blir Guus Hiddink, Brendan Rodgers, Marcelo Bielsa eller Ronald Koeman som tillfälligt tar över ansvaret är det bara att slå fast att Chelsea för första gången på länge är illa ute. Jag tror att man som klubb i längden får det svårt att plocka in den typen av tränare som vill bygga upp en långsiktigt projekt om man signalerar att här får du inte den tiden på dig som det krävs. Låt säga att Simeone eller Guardiola skulle ta över laget nästa säsong då kommer såklart de ha krav på att de ska få tid på sig att sätta sin prägel på laget, jag tror inte att någon av de kommer vara intresserade av att kliva in och trolla fram ett lag som vinner trippeln över en säsong för att sedan tappa allt säsongen efter. Jag tror också att Chelsea i och med det här beslutet försvårar för spelarna från den egna akademin att ta en plats i laget. För under den här tiden med Mourinho har det pågått ett arbete där han gått igenom läget i akademin, där det har funnits en plan för att på sikt börja fasa in de egna spelarna i laget och vara något mer än ett köpelag vilket Chelsea mestadels har varit under en ganska lång tid. Och när Chelsea under en väldigt kort period först hade Villas-Boas, Di Matteo och slutligen Benitez vid rodret där och då försvårade man ju för de egna spelarna att ta sig upp i A-laget. Bland annat var Benitez bara intresserad av att gå för en titel, och innerst inne visste han att han var inget annat än en tillfällig lösning och därför var det viktigare för honom att lämna Chelsea med 1 titel istället för att försöka få klubben att börja slussa in de egna spelarna. Och det säger sig självt att byter man tränare för ofta då finns det till slut ingen röd tråd kvar och till slut tappar klubben sin identitet. Och jag trodde nog att Abramovich och de övriga som bestämmer hur klubben ska styras hade tänkt om när man bestämde sig för att ta tillbaka Mourinho. Jag tyckte att det var ett rätt beslut att ta tillbaka Mourinho, för vem är mest lämpad att bygga en dynasti i Chelsea? I min värld är det i stort sett bara Mourinho som är rätt man för ett sådant uppdrag. Men uppenbarligen är det business as usual när det gäller Chelsea som klubb och Abramovich. Jag tycker att Abramovich ännu en gång har bekräftat att han är lite av en Florentino Perez typ, hans lag ska vara en vinstmaskin och det får kosta vad det vill, det spelar ingen roll att tränaren i fråga har gjort fantastiska saker för klubben utan börjar det att gå lite utför då ska han bort. Jag har sett Chelsea vinna ligatitlar jag har sett de vinna Champions League och det imponeras jag av, men jag kan ju inte blunda för att vägen dit kanske inte har varit den bästa. Nu trodde jag att Chelsea hade tänkt om och tänkte bygga upp någonting på sikt och bli någonting mer än ett köpelag, men jag hade tydligen fel. Jag ska inte säga att det gör ont för jag är också lite nöjd med den situation som Chelsea har hamnat i, men som fotbollsälskare och om vi går till hur jag vill att en fotbollsklubb ska skötas kan jag faktiskt inte komma ifrån att det finns ändå någon form av sorg i att se hur Chelsea har hanterat den här situationen. Men återigen det är Chelsea, det är Abramovich vi talar om det är business as usual helt enkelt. Jag tror att Chelsea går en oviss framtid till mötes om man inte inser att det börjar bli dags att bygga upp ett långsiktigt projekt istället för att byta tränare lika ofta som en annan byter kalsonger. 

 

Hallå och hjärtligt välkomna tillbaka till fotbollshörnan. Nu är jag tillbaka efter en tids frånvaro. Det blir ju lätt att man kommer in i perioder då pennan inte är lika vass. Det har varit en period nu när det inte har blivit lika mycket matcher vilket är ett stort minus, jag får skärpa mig. I vilket fall som helst, idag tänkte jag att jag skulle ta och kommentera några av åttondelsfinalerna i Champions League. Matcherna lottades fram i måndags och det dök upp några matcher som jag tycker är extra intressanta och värt att dela med mig några rader om. 

 

 

Vi börjar med en åttondel som involverar ett av mina favoritlag och då vet ni att det är det svartvita laget från Turin som det handlar om. Juventus lottades mot Bayern München, vilket givetvis fick många att haja till. Det är givetvis en inspirerande uppgift för Juventus att möta en av de stora favoriterna till att ta hem hela turneringen. Att Bayern München kommer att leka hem det här dubbelmötet utan problem är något jag vänder mig starkt emot. Det är klart att Bayern München med sitt lagmaskineri skulle kunna vinna det här dubbelmötet med 1 eller 2 måls marginal. Men jag skulle vilja säga att det finns en aspekt som man måste väva in i när man diskuterar Bayerns framtid och det är hur det blir med Pep Guardiola. Nu kommer beskedet snart att komma om Guardiola blir kvar i klubben eller om han tackar för sig när kontraktet löper ut. Och eftersom jag är helt övertygad om att han kommer att lämna tror jag att det kan komma att få negativa konsekvenser för spelartruppen. Den absolut lurigaste situationen en spelartrupp kan råka ut för det är när det blir klart mitt under brinnande säsong att tränaren lämnar. Det går att argumentera för att spelarna svarar jättebra på ett sådant besked, att gruppen blir ännu mer sammansvetsad och att man går all in för att knipa den där tunga titeln så att tränaren får ett värdigt avsked. Men det kan ju också få effekten att spelarna går ner sig ett par procent då de kan känna att det kanske inte är värt att ta den där extra löpningen för tränaren, jag behöver inte vara orolig över min plats i laget för det kommer ändå att komma in en ny tränare efter säsongen. Och det återstår att se hur spelarna i Bayern kommer att reagera om Guardiola lämnar vilket jag som sagt tror. Juventus fick en tuff start på säsongen men där tycker jag att klubben har hanterat situationen på absolut bästa sätt. Istället för att ta åt sig vissa supportrars reaktioner på att Allegri skulle bort så satt man ganska lugnt i båten och förlitade sig på att saker och ting skulle ordna upp sig. Visst har allting inte riktigt gått som Juventus har tänkt sig, jag tänker på Khedira situationen, Mandzukic har inte motsvarat förväntningarna, Morata har såhär långt inte varit samma spelare som ifjol. Men nu har Pogba börjat komma igång vilket är viktigt då det är i år som han ska prestera som bäst i Juventus innan han förmodligen flyttar vidare. Och Dybala som många såg som en joker har ju visat sig vara riktigt bra, och ser ju redan nu ut att vara redo att bära upp offensiven inte bara i kampen om en ny ligatitel utan faktiskt för att kunna göra ett avtryck även i Champions League. Jag skulle vilja säga att det är lite av ett perfekt läge för Juventus att möta Bayern. Och jag tror också att Juventus cynism passar Bayern ganska illa. I det här fallet tror jag att Juventus kommer att må bra av att släppa bollinnehavet och fokusera på att sticka iväg på counter attacks, då jag tycker att de under Allegri har blivit riktigt duktiga på att straffa lag på det sättet. Jag håller givetvis Bayern som favorit men det är verkligen inte med mycket, det här dubbelmötet känns utan tvekan helt öppet. 

 

 

Om vi går vidare till nästa möte som jag valt ut att kommentera då landar vi in i Paris och i Chelseaområdet i London. För tredje året i rad ställs PSG och Chelsea mot varandra, det blir alltså ett kärt återseende mellan Zlatan och Mourinho igen vilket alltid är skoj. Och då kan man ju tycka att nu har de båda klubbarnas vägar korsats vid ett antal tillfällen att de borde lära känna varandra nu vilket borde innebära att det inte finns någon tydlig favorit? Hade allt varit som det skulle i Chelsea hade jag nog målat upp det här dubbelmötet som en 50/50 duell, men nu är ju fallet så att allt står inte rätt till i Chelsealand. Chelsea den här hösten har varit en enda stor gåta, och det finns nog ingen som har något riktigt svar på hur det har kunnat bli såhär dåligt över en sommar. Om man ska försöka vara lite mer positiv kring Chelsea så är det bara att konstatera att laget har hanterat pressen i Champions League spelet på ett bättre sätt än vad de har mäktat med att göra i ligan. Och till viss del vill jag backa bandet till säsongen 2011/2012 när Chelsea gick dåligt och såg ut att gå mot en dålig säsong, och då gjorde man sig av med Villas-Boas och plockade in Di Matteo som en med facit i hand en tillfällig lösning. Men det visade sig ju bli en väldigt bra tillfällig lösning, det blev visserligen en blygsam 6:e plats i ligan men laget ändå och vann Champions League. Alltså skulle jag inte vilja utesluta att Champions League slutspelet kan bli Chelseas räddningsplanka om laget skulle fortsätta gå dåligt i Premier League. Eller kan man vända på det och säga att PSG kommer utan problem att kontrollera bort Chelsea och därmed spä på deras förfall. Det är dessutom inte helt omöjligt att Chelsea vid fortsatt uteblivna resultat står med en ny tränare efter årsskiftet och då har klubben en helt ny situation. Men PSG får såklart gälla som favoriter i det här dubbelmötet. Jag skulle vilja säga att sedan projektet PSG startades upp när de fick alla miljoner att spendera då är årets upplaga nog den starkaste, och jag har sagt att PSG ska vinna Champions League och det står jag fast vid. Och vi kommer inte ifrån att Mourinhos oerhört defensiva fotboll förr eller senare slår tillbaka på hans eget lag, vilket ju blev fallet mot PSG förra säsongen. Alltså Mourinho är jättebra på att strukturera och organisera upp ett lag, men är det, det som Chelsea i grund och botten behöver bli bättre på? Nej det Chelsea behöver bli bättre på det är att få upp farten i passningsspelet och bli mer kreativa när de ställs mot riktigt bra motstånd. Och där sätter jag ett stort frågetecken om Mourinhos defensiva hållning i de här stora sammanhangen kommer att räcka till? Om han ens får behålla jobbet, vilket givetvis gör situationen i Chelsea än mer obekväm för spelarna och för hela klubben. 

 

 

Och till sist tänker jag dela med mig av några tankar kring mötet mellan Arsenal och Barcelona. Allt är som vanligt Arsenal åker alltid på mardrömslottning i Champions League åttondelen och sedan blir det respass och så får supportrarna drömma ett tag till om den där Champions League titeln. Nu tycker jag att Arsenal under den här hösten ändå har sett ut att ha någonting riktigt spännande på gång. Visst har de haft problem med att de har åkt på en del skador på viktiga spelare som Coquelin för att nämna en. Men jag tycker ändå att de ser ut att vara på väg mot en jämnhet i prestationerna som jag inte har sett på länge. De har inte varit inne i någon djup svacka såhär långt, och ur ett Arsenalperspektiv är det väl bara att hoppas på att laget inte drabbas av just det lagom till februari när Barcelona står för motståndet. Absolut sätter jag fortfarande stora frågetecken för Giroud, jag vet inte om han är en spelare som du kan luta dig mot om du har tänkt dig att gå för de tunga titlarna. Jag tycker att Walcott den här säsongen har varit bättre, och rent allmänt känner jag att det blir mer händelserikt kring straffområdet när Walcott spelar striker. Men den viktigaste negativa faktorn som spelar in inför det här dubbelmötet och som gör att Arsenalsupportrarna borde vara oroliga det är om backlinjen kommer att hålla ihop det. Mertesacker tycker jag inte räcker till på den här nivån längre, jag känner att han är på väg mot ett avsked i Arsenaltröjan och jag ställer mig tveksam till att om det isåfall kommer att bli ett värdigt avsked. Jag upplever Koscielny som en i grunden kompetent spelare, men samtidigt blir jag bekymrad när jag sitter och tittar på matcherna och ser hur ojämn tenderar att vara. Och i min värld får du inte vara så ojämn som mittback om laget ska vara med och slåss om de stora titlarna eller till och med gå hela och vägen och vinna. Men jag tror att det som blir avgörande för om Arsenal ska kunna göra match av det här dubbelmötet det är att Özil verkligen växlar på allvar och visar upp varför han har spelat i en av världens största klubbar en gång i tiden. Börjar han röra mer på sig och deltar i presspel och framförallt ser till att släppa bollen i tid när de offensiva löpningarna kommer då tror jag att Arsenal har en liten chans att slå ut Barcelona. Alexis Sanchez är en världsspelare, och kan såklart på egen hand ställa till med kaos för vilket försvar som helst. Och jag ser Barcelona som ett i stort sett komplett lag förutom i en lagdel och det är inte vilken lagdel som helst utan det är den viktigaste lagdelen som vi talar om. Nu talar jag emot mig själv här då Barcelona vann Champions League ifjol med just Pique, Mathieu och Marscherano, men jag vill ändå stå fast vid att det var inte tack vare de som det gick vägen utan det var supertrion i kombination med att Iniesta, Xavi, Rakitic och Busquets överglänste som såg till att Barcelona tog hem titeln ifjol. Och förr eller senare måste det straffa sig för Barcelona att de inte har löst mittbackssituationen som ju varit ett problem sedan Puyol tackade för sig. Och för att till sist lägga in ytterligare en brasklapp, skulle jag vilja hävda att med tanke på att de här bägge lagen har mött varandra vid ganska många tillfällen borde ju Arsenal förr eller senare att få till den där perfekta prestationen. Det är klart att spelare för spelare är Barcelona ett bättre lag än Arsenal, och det är klart att skulle lagen möta varandra 10 matcher i rad då skulle nog Barcelona gå segrande ur 9 matcher. Men ju mer du vinner mot ett lag ju närmre en förlust kommer du och det är precis vad jag tror kan komma att ske här. För vi har ju sett under hösten när Messi varit skadad att Barcelona verkligen har haft fullt fokus på att visa för fotbollsvärlden att man minsann inte är beroende av Messi. Nu har Messi kommit tillbaka och genast har Barcelona medvetet eller omedvetet växlat ner några nivåer och vad hände i helgen? Jo man tappade 2-0 ledning i hemmamatchen mot Deportivo La Coruna. Med andra ord kan även Barcelona vare sig det vill det eller inte hamna i ett läge där de känner att de är så överlägsna att de behöver minsann inte köra 100 procent i varje match. Ur ett Barcelonaperspektiv är jag lite orolig över att det är risk för att man underskattar Arsenal. Och Arsenal är absolut tillräckligt skickliga på att av egen kraft kunna bemästra de allra största lagen om de bjuds på tillräckligt mycket utrymme. Risk för underskattning säger jag, för att inte säga risk för stor underskattning till och med och då kan det här dubbelmötet bli någonting helt annat än en promenad i parken vilket jag tror att de flesta förväntar sig. 

 

För Malmö FF och för svensk klubblagsfotboll tog europaäventyret slut igår kväll. Efter att Real Madrid kört över de ljusblå med hela 8-0 slutade Malmö sist i gruppen på 3 poäng och 1-21 i målskillnad. Bättre reklam för svensk fotboll kunde man kanske önska sig? Ja eller så kanske är det dags att inse hur stor skillnaden är mellan svensk fotboll och den fotboll som spelas i de stora europeiska ligorna.

 

 

Till och med jag kan tycka att det blir lite märkligt att sitta här och kritisera Malmö och att de borde gjort på det där sättet eller spela annorlunda. Ärligt talat jag tror inte att det hade spelat någon roll vilken taktik Malmö hade kört med, Real Madrid hade vunnit med stora siffror ändå. Att det skulle bli 8-0 var det nog inte många som trodde, även om jag hade lite på känn att det kunde rinna iväg om Real Madrid och i synnerhet Ronaldo har en magisk afton, och det hade han kan man ju lugnt säga. Men samtidigt tycker jag inte att man bara ska vifta bort den här förnedringen helt och hållet och bara stryka ett streck över den utan det finns såklart en del att fundera över om man vill svensk fotboll väl. Och för att lite kort gå in på själva matchen, jag tycker Malmö ändå började helt okej under de första 10 minuterna. Jag upplevde det som att det inte bara handlade om att slå bort bollen så fort det fanns möjlighet att försöka bygga upp någonting, utan Malmö försökte göra konstruktiva saker med bollen. Jag tycker att Yotun såg bra ut i inledningen då han vid stressade situationer försökte hålla i bollen hitta en lagkamrat eller försöka skicka iväg ett uppspel där det fanns en tanke om vem uppspelet skulle nå. Jag tycker även att Adu, Berget och Lewicki ska lyftas fram som en av de mer tongivande Malmö under den korta period då det såg ganska bra ut. Adu stod för några luriga dragningar på mittplan där han bland annat vände bort en Realspelare på ett snyggt sätt. Lewicki tycker jag går från klarhet till klarhet och visar att han kommer att bli en viktig kugge i landslaget under många år framöver och han är definitivt redo att pröva på en bättre liga än Allsvenskan. Berget tycker jag är en nyttig spelare att ha om du vill spela med ett aggressivt försvarsspel och stå högt. Han viker sällan ner sig utan han fullföljer ofta i presspelet och vill hela tiden ta tillbaka bollen, en spelare som sprider mycket energi till resten av laget helt enkelt. Men efter att Real Madrid öppnade målkontot efter att Benzema tagit vara på att Yotun inte lyckats rensa undan bollen ordentligt redan där kändes det som att matchen var förlorad. Och när en fotbollsmatch känns avgjord vid 1-0 efter 10 minuter då säger det en hel del om hur stor skillnanden lagen emellan är. Om det nu fanns något halmstrå att ta tag i för Malmö så försvann det efter att Benzema öppnade målskyttet för sedan handlade det enbart om hur stora siffrorna skulle bli. Att det rinner iväg och slutar hela 8-0 känns på ett sätt lite onödigt och rätt synd med tanke på att det har funnits så mycket positivt att säga om detta Malmö och om svensk klubblagsfotboll i övrigt. Men å andra sidan, jag hade förmodligen suttit här och varit irriterad på Real Madrid om de inte hade kört över Malmö just för att spelare för spelare så ska inte Malmö vara i närheten av att kunna matcha Real Madrid så enkelt är det. 

 

 

Om man då ska försöka utvärdera om Åge Hareides insats i Malmö är det ju svårt att inte börja tänka på det faktum att det faktiskt blev 2 raka Champions League sejourer. Malmö har under genom 2000-talet vid några tillfällen varit framme och nosat på en Champions League plats när man bland annat åkte ur i kvalet mot FC Thun 2005, men det kval som jag kommer att tänka på det var när Malmö mötte Dinamo Zagreb. De förlorade med 4-1 på bortaplan och det såg mycket mörkt ut, men det dubbelmötet slutade med att endast ett stolpskott kunde skilja lagen åt efter att Mikko Albornoz om jag nu minns rätt träffade insidan av stolpen. Det Malmö hade haft problem med efter det äventyret det var att etablera sig som ett riktigt topplag som tar hem Allsvenskan mer än lite då och då. Men så kom säsongen 2013 och man tar hem titeln under Rikard Norlings sista säsong i klubben, Åge Hareide kliver in och tar det hela till en helt ny nivå och lyckas med bragden att ta Malmö in i det finaste av gruppspel hela 2 gånger. Jag kan bara lyfta på hatten för vad Hareide har gjort med Malmö under den här relativt korta tiden. Och jag vill verkligen trycka på att det är just Hareide som har haft en stor del i att Malmö fått uppleva de här fina framgångarna. Det är alltid lättare att vara tränare när du har ett mer eller mindre färdigdukat bord att jobba med. Jag skulle vilja säga att det är när det kommer till den här typen av tränaruppdrag som det är lättare att sätta betyg på huruvida en tränare har gjort ett bra jobb eller inte. Jag tycker att Hareide har bevisat under de här 2 åren att han är skicklig på att jobba med små medel. Då menar jag inte att Malmö haft begränsade resurser att jobba med, men det är inte en så stor klubb att de kan köpa in världsspelare utan det har handlat om att handplocka spelare från diverse ligor och även från Allsvenskan. Och det vi kan konstatera det är att Hareide har verkligen fått ut maximalt spelarmaterialet. Jag skulle även vilja dra det ännu längre och säga att jag tycker att det är en överprestation att Malmö gick in i Champions League till den här säsongen. För sett till hur laget har sett ut i Allsvenskan under perioder var det nog många som trodde att Malmö skulle bli chanslösa när de ställdes mot Salzburg en gång till. Visst jag kan hålla med om att Malmös prestationer i Europaspelet har gjorts på bekostnad av spelet i Allsvenskan, men det tror jag mer handlar om hur bred truppen har varit än att Hareide inte har haft kontroll på laget. Och jag tror att det blir lite psykologiskt läge att när Malmö känner att ett nytt guld börjar glida de ur händerna då blir det lätt att man lägger krutet på Europaspelet. Men när det betydde som mest när det var skarpt läge som det ofta blir i kvalmatcher till stora turneringar, då presterade Malmö som bäst och det tog de in i fotbollen finrum ännu en gång. Och det som jag tror är nyckeln till Malmös succé under Hareide det är att varje spelare känner sig trygg med honom. Vad jag har hört så är det ingen som har gått ut och gnällt om taktikval eller att en själv inte får spela och så vidare, det känns som att Hareide har varit väldigt duktig på att forma och få alla spelare att dra åt samma håll. Och det säger sig själv att hittar du inte en tränare som kan forma en grupp och få varje spelare att ställa upp för laget och inte spela för sig själv då är det omöjligt att uppnå de framgångarna Malmö har gjort i Europaspelet. Jag tycker att Hareide har visat att han är en klubbyggare som klarar av att bygga upp någonting från grunden och dessutom med begränsade medel och det ska han ha all heder för. Hareide ska ha alla hyllningar han kan få för det han har gjort med Malmö det kan ingen ta ifrån honom, han har gjort ett fantastiskt jobb med Malmö. 

 

 

Till slut tänkte jag att vi skulle lägga lite fokus på Malmös insats i just den här Champions League sejouren. Jag har inte sett alla matcher, men jag tycker att Malmö gjorde ungefär det som jag förväntade mig av de. När lottningen var klar utgår jag ifrån att det var ytterst få som på allvar trodde att Malmö skulle ha en chans att förlänga Europaäventyret över vintern. PSG och Real Madrid är 2 lag som Malmö inte ska ha en chans emot, det ska vara klasskillnad annars hade jag nästan blivit lite orolig. Men det finns några saker som gjort mig lite bekymrad under det här gruppspelet. För det första är Schaktar på bortaplan den stora besvikelsen. Som väntat blev det inbördes möten som fick avgöra vem som skulle knipa Europa League platsen. I och med att Malmö vann över Schaktar på hemmaplan hade man skaffat sig ett ypperligt tillfälle att koppla greppet om 3:e platsen. Men att åka ner dit och förlora på det sättet som man gör, det måste ändå ses som ett misslyckande. Även om Schaktar såklart är ett lag som är etablerat på den här nivån med mycket rutin från Europaspel. Jag tycker att Malmö kunde ha tagit vara på det lilla momentumet man skaffade sig när man vann hemmamötet med 1-0, att man förlorar med så stor marginal det grämer mig faktiskt en del. En skillnad från förra året är att Malmö inte lyckades få till försvarsspelet sett över hela gruppspelet. Statistiken talar sitt tydliga språk, 1-21 i målskillnad på 6 matcher det är siffror som såklart inte går att vara nöjd med. Och varför jag tar upp detta det är för att vi vill ju ändå ta nästa steg i Europa. Jag tror ingen är intresserad av att svenska lag ska gå in i Europaspel och sedan bara glida med och inte försöka etablera sig och till sist kunna vara såpass slagkraftiga att det finns möjlighet att nå längre i Europaspelet. Och visst PSG och Real Madrid är världslag och ska såklart inte gå att rubba för ett lag som Malmö, men det var ju inte så att Malmö gjorde det svårt för Real Madrid att göra mål igår. Vid 1-0 målet tillåts Isco kliva in helt fri och nicka bollen mot mål. Benzema får promenera in ett av målen som han gör, och Ronaldo hade Malmö alldeles för stor respekt för. Ett bättre organiserat Malmö hade nog gjort det lite kämpigare för Real Madrid att skapa chanserna, sedan hade Malmö förmodligen förlorat ändå men det är skillnad på att förlora på ett bra sätt och förlora på ett dåligt sätt. Och det sättet som Malmö förlorade på förutom bortamatchen mot PSG, det kan inte ses som ett bra sätt att förlora på. Och till sist för att släppa det sportsliga och återgå till Åge Hareide med tanke på att det var hans sista match med Malmö. Jag tycker att en tränare som har uppnått de framgångarna och tillfört ett lag så mycket han förtjänar ett värdigt och snyggt avsked. Och det spelar ingen roll om motståndet varit Real Madrid, CSKA Moskva eller FC Astana, det är aldrig okej att låta det rinna iväg när någon i klubben ska tackas av om det så är en spelare eller tränaren. Jag hade önskat att Hareide hade fått ett bättre avsked. Det hade räckt med 3-0 då hade det varit okej, nu känns det bara så oerhört onödigt att det rann iväg just för att det var Hareides avskedsmatch. Men till viss del kan jag förstå att det är svårt att motivera sig när det börjar rinna iväg, men jag känner ändå att oavsett motstånd så måste man behålla koncentrationen in på målsnöret just för att det handlar om att tacka av en tränare som gjort ett förbannat bra jobb med klubben. Jag tycker det är synd att Malmö inte får kvala in till Champions League nästa säsong, för det hade varit intressant om det här laget kunde ta ytterligare steg i den här turneringen med en helt annan lottning såklart. Men jag tycker inte att man ska vara så orolig över framtiden bara för att Malmö lät det rinna iväg till 8-0 igår. Jag ser en stor potential i klubben det är en stabil och välskött klubb och som dessutom mår bra. Så min uppfattning är att Malmö kommer att nå Europaspel fler gånger under de närmsta åren. Fortsätter Malmö med att sätta sina värvningar och får in en tränare som kan få ut maximalt av varje spelare då tror jag att Malmö kommer att fortsätta att nå framgångar i Europaspelet även i framtiden. En sak är säker Malmö gav i varje fall mig hopp om att svenska lag i Champions League under 2000-talet skulle upphöra att vara en utopi. Nu har Malmö bevisat att det går att nå hela vägen in i den finaste av fotbollsturneringar. Visst Malmö blev överkörda, men de tog sig in i gruppspelet och det var ett viktigt steg för Malmö men också för svensk klubblagsfotboll i stort. 

 

Hallå och hjärtligt välkomna ska ni vara till min lilla fotbollshörna. Den här gången tänkte jag att det återigen är dags att snacka lite Liverpool igen. Som ni alla känner till är det för tillfället lite roligare att vara Liverpoolsupporter jämfört med i början på säsongen och de sista 7 åren. Det där var väl ändå en underdrift? Det är hysteriskt roligt att vara Liverpoolsupporter för tillfället. 

 

 

Själva matchen utvecklades till någonting riktigt absurt och sjukt men på ett mycket positivt sätt, i varje fall om man vill Liverpool väl vilket jag gör. Visserligen kunde inte matchen ha börjat sämre då Southampton stack upp och satte 1-0 i matchens första anfall efter 40 sekunder, efter att Dejan Lovren och Alberto Moreno inte kunde bestämma sig för vem som skulle ta markeringen i straffområdet. Men det är väl en av få saker som jag tycker är värt att lägga på minuskontot, utöver det misstaget i försvarsspelet blev ju detta som sagt en mycket trevlig afton. Det finns några spelare som jag tycker förtjänar att lyftas fram lite extra för sin insats. Jag vill först och främst ge en dunk i ryggen till Martin Skrtel som jag tycker har fått ett fantastiskt lyft under Jürgen Klopp. Under en ganska lång tid har jag tyckt att det här är inte en mittback som du kan ha som den ledande spelaren i backlinjen om du ska gå för att vinna titlar eller att etablera dig som ett Champions League lag. Men den inställningen och den energin han utstrålar och också sprider vidare till sina lagkamrater det är smått rörande att se. Varje gång Southampton skickade in inlägg mot Graziano Pellé så kändes det aldrig riktigt farligt för man vet att Skrtel är där och tar hand om inläggen. Dejan Lovren var högst ansvarig för målet vi släpper in, men på något sätt har han lyckats skaka av sig de individuella misstagen han gör och höjer sig efter det. Nu ska jag inte måla upp Lovren som någon världsback helt plötsligt för det är han inte och det tror jag inte att han kommer att bli heller. Men han börjar faktiskt att se ut som en Premier League spelare igen, vilket han inte gjorde under Brendan Rodgers. Och lyckas Lovren komma upp i den nivån han hade i Southampton och Skrtel fortsätter hålla den här formen, då har vi plötsligt en ganska bekväm situation när det gäller vår backbesättning. Lucas fortsätter att ta ett stort ansvar defensivt, han har blommat ut till en viktig kugge i Klopps bygge som städgumma bakom det offensiva mittfältet och framför backlinjen. Joe Allen och Adam Lallana är i grund och botten riktigt dåliga spelare enligt mitt tycke men på något sätt är de inte så dåliga att de förstör för resten av laget utan det lyckas följa matchplanen och fyller i någon form en funktion om vi bara pratar försvarsspel. Framåt handlade det väldigt mycket om Sturridge och Origi till sist. Sturridge visade ikväll att han är en fantastisk målskytt och en fantastisk forward med spetskompetens. Och jag ber till alla fotbollsgudar som vakar över oss att Sturridge får vara hel under resten av säsongen. För om en spelare kan prestera de Sturridge gjorde ikväll det vill säga göra riktigt fina klassmål trots att spelaren precis har kommit tillbaka från skada och gör sin första match från start då blir man ju spänd på vad han kan göra om han börjar få kontinuitet och andrum. Origi har jag hållit som en fullkomligt värdelös avslutare och på något sätt tycker jag fortfarande att han tenderar alldeles för ofta att vara det, men han slår till med ett hattrick och även om det första målet var lite turligt så var det likväl ett hattrick och det behövde han för sitt självförtroende. Det är en oslipad diamant som givetvis ska få tid på sig att slå igenom i detta Liverpool, men i dagsläget är han inte redo att spela förstafiol och vara den som ska bära upp offensiven. Men om han kan växa fram till en bra komplementspelare då skulle jag säga att utfallet av den värvningen är fullt godkänt, om vi bara pratar om här och nu. Och sen måste jag ju bara kommentera Emre Cans framspelning till Sturridge andra mål. Vem fan kommer på att lägga en yttersida på det sättet? Ja uppenbarligen Emre Can. En fantastisk talang som Klopp säkerligen vet hur han ska få ut det bästa utav honom, och han tar små steg i rätt riktning och nu börjar vi också få ut lite mer av hans offensiva kvalitéer trots att han spelat som den lite mer defensiva mittfältaren under några matcher. Jag tror att Emre Can kan bli en fantastisk box till box spelare om han fortsätter att utvecklas åt rätt håll utan tvekan. 

 

 

Givetvis var det här en match som stack ut lite extra inte bara för att vi gör 6 mål utan på sättet vi kommer tillbaka från den bedrövliga starten är det som är mest imponerande och fascinerande framförallt. För som sagt det är samma spelare som var bedrövliga i inledningen av säsongen, och det är samma spelare som åker ner till Southampton och står för en oerhört stabil insats och en asfaltering. Återigen jag vill gärna vara försiktig med att dra för stora slutsatser, jag vill se att det här ska bli bra över tid men självfallet går det inte att blunda för hur mycket bättre det har sett ut sedan Klopp tog över laget. Det är klart att det har funnits perioder i matcherna där vi spelat bättre och där vi spelat sämre för att inte säga riktigt dåligt. Men mitt helhetsintryck det är ändå att Liverpool under Klopp har någonting riktigt intressant och stort på gång. Och jag ser en stor symbolik i att vi släpper in 1 mål direkt i matchens första minut, vilket kunde ha hänt under Brendan Rodgers men föll vi ihop som ett korthus efter det? Svar nej. Det här blir såklart bara spekulationer men jag får känslan av att spelarna ställer upp för Klopp på ett helt annat sätt jämfört med hur det såg ut under slutet under Rodgers tid vid makten. Klopp är en tränare med en tydlig spelfilosfi, det ska vara hög fart det ska vara en intensiv press det ska spelas med mycket energi helt enkelt. Och det känns som att varje spelare ute på planen har tagit till sig Klopps spelidé på ett klockrent sätt. Sedan kommer vi inte att kunna spela med det presspel som Klopp önskar under 90 minuter och inte heller i alla matcher, det vore sjukt att hävda att vi kommer att mäkta med det. Men spelarna utgår från Klopps spelidé, och från start jobbar det på med ett aggressivt och högt försvarsspel där Emre Can, Lucas och Milner varit riktigt bra på att styra presspelet. Men det bästa av allt såhär långt under Klopp det är att han har börjat få ordning i det där försvaret som jag nästan hade tappat tron om. Men helt plötsligt ser Skrtel ut som en av de bättre mittbackarna i ligan och Lovren ser ut som en spelare som skulle kunna funka som backup till Sakho när han kommer tillbaka. Och dessutom finns det ett tydligt samarbete mellan ytterbackarna när det gäller vem som ska kliva fram i anfallen och vem som ska ta ett kliv tillbaka. Och sedan har vi Lucas som städgumma som tar ett hästjobb i defensiven, och Joe Allen och Adam Lallana återigen de är inga favoritspelare för mig men de sliter ta mig sjutton för klubbmärket och ligger som oftast på rätt sida i positionsspelet och det är befriande att se. Detta är också en av förklaringarna till att Mignolet har höjt sig, det säger sig självt att har man otrygga och nervösa spelare framför sig då är det jobbigt att vara målvakt men har man spelare framför sig som spelar med pondus och sprider lugn i och kring straffområdet då är det lite lättare att vara målvakt. Och visst man kan raljera om att Bogdan behövde väl inte anstränga sig så mycket i den här matchen, ja men det berodde ju på att han hade utespelare framför sig som gjorde jobbet fullt ut och inte tillät Southampton att få igenom så många avslut och det är ju bara positivt. Det är ju inte meningen att målvakten ska behöva stå på huvudet och vara den som är bäst på planen, då är det enligt mitt sätt att se på fotboll något som inte stämmer. 

 

 

Vad tror jag då om fortsättningen för Klopps Liverpool? Det är med skräckblandad förtjusning som jag ser fram emot det som komma skall givetvis. Nu går vi in i en väldigt tuff period med hårt matchande. Men just nu har jag en bra magkänsla om fortsättningen. Jag tycker att den här segern visar att Liverpool absolut blir att räkna med både i ligacupen och i kampen om en Europaplats. Men det gäller att Klopp visar fingertoppskänsla och spelförståelse genom att rotera vid rätt tillfälle, vila rätt spelare vid exakt rätt läge och så vidare. Och jag tycker att nu går vi in i en period där vi till viss del får lite av ett facit om hur långt Klopp har kommit med sitt bygge och vad den här truppen är kapabel till att prestera. Man ska komma ihåg att under succévåren 2014 när vi nästan vann ligan, det berodde förutom på att vi hade ligans bästa anfallspar att vi slapp Europaspel och cupspel. Förra året underpresterade vi grovt och uppenbarligen var klubben inte formad på ett tillräckligt bra sätt och Rodgers kunde inte hantera situationen, och vi klarade helt enkelt inte av att spela på flera fronter. Och den säsongen vart det till slut 3 fronter då vi hade både Europaspel ligan och mot slutet av säsongen FA-cupen att tänka på. Och jag är öppen med att ambitionen från min sida det är att vi ska göra det bra i ligan och Europaspelet och cupspelet får nog prioriteras ner en aning. Däremot håller jag helt med om att Liverpool behöver 1 cuptitel. Jag tror att 1 ny titel skulle förbättra vår profil igen, och hade varit ett sådant fint kvitto på att vi som klubb är på rätt väg men framförallt att Klopp får ta sin första titel och därmed köper sig ytterligare tid med att få ordning på det som förhoppningsvis är ett långsiktigt projekt. Nu tror jag att Klopp har mandatet att hävda att han ska få tid på sig med tanke på att han har en framgångsrik tid i Dortmund bakom sig. Och det känns verkligen som att Klopp under den här korta tiden har börjat sätta sin prägel på laget. Jag är imponerad av att det har gått såhär fort, att spelarna skulle ta till sig Klopps spelidé och köpa den fullt ut det trodde jag faktiskt inte. Sedan vill jag slå ett slag för att en svala gör ingen sommar, självklart vill jag se oss prestera bra över en längre period vilket betyder mer än bara här och nu. Men Klopp har absolut någonting på gång, och det är bara några få justeringar och pusselbitar som måste till för att det här ska bli riktigt bra. Och det ska bli väldigt spännande att se vad som händer i januarifönstret, om Klopp kommer att krydda det här laget med ytterligare spelare. En sak är säker, Klopp verkar utan tvekan ha förmågan och kompetensen att få ut maximalt av det som många med mig kallade för ett begränsat spelarmaterial, och jag har till och med dragit det ännu längre och kallat truppen för ett skitlag under perioder. Men just nu upplever jag att det finns en positivitet och en framåtanda som jag inte har känt på länge kring Liverpool och det är väl härligt att jag får uppleva den känslan igen. Liverpool under Klopp är riktigt spännande och roligt, och det har det varit från dag 1 och jag hoppas att vi kan bygga vidare på kvällens fina skalp och förhoppningsvis spelar vi ligacupfinal i februari och klarar av att slåss på fler fronter. En viss form av oro kommer det alltid att finnas över framtiden, men just nu i skrivande stund så sitter jag bara och ler över att jag fastnade för just Liverpool. Jag säger det igen, Liverpool är svinkul. Det är fantastiskt roligt att vara Liverpoolsupporter. 

 

 

Förresten vi fick Stoke i semifinalen. Mot Wembley.