sportviktorn

 

 

Då sitter jag här igen och försöker samla tankarna efter att ha sett den oerhört fantastiska matchen i ligacupen mellan Liverpool och Carlisle United. Behöver jag ens säga att jag var ironisk där? Det krävdes förlängning och och straffsparkar för att utse en vinnare och till slut gick Liverpool vidare efter att Adam Bogdan stått för hela 3 räddningar vilket får ses som ett stort plus i kanten. Att det skulle behöva gå till straffar för att fixa ett vidare avancemang mot ett mittenlag från League 2 säger dock en del om vilken situation Liverpool befinner sig i. 

 

 

Om vi bara ska försöka att gå igenom matchen tycker jag att av det jag såg tyckte jag att såg ut ungefär som det har sett ut under inledningen på den här säsongen och även under stora delar av förra säsongen. Det känns som att jag på ett negativt sätt börjar känna igen mitt Liverpool vid det här laget. Jag tycker inte att finns någon som helst stabilitet i vare sig backlinje, mittfält eller längst fram i anfallet vilket gör mig enormt orolig. Jag kan tycka att det var kul att en spelare som Danny Ings fortsatte att visa upp lite vilja att gå framåt och försöka skapa chanser på egen hand. Jag var en av många som var lite skeptisk till att Danny Ings plockades in, jag tänkte vad sjutton ska den här medelmåttiga spelaren från Burnley kliva in i ett Liverpool och göra skillnad? Nu säger jag inte att Ings har varit fantastisk när han har fått chansen men jag tycker att han är en av få som faktiskt vågar ta initiativ genom att löpa i djupled och utmana i en mot en lägen. Och det var ingen slump att det var just Ings som gjorde vårt mål, han är där han ska vara inne i boxen där det brukar hända saker. Även kul att Lallana lyckades få till en fin assistpoäng då jag tycker att han har sett otroligt tam ut och mer och mer varit en flopp under hela sin tid hos oss i stort sett, men nu gjorde han mål mot Bordeaux i Europa League förra veckan och nu fick han göra en assist. Vi ställde upp med en trebackslinje eller fembackslinje beroende på hur man ser på saken men jag väljer att se det som trebackslinje, med Clyne och Moreno som wingbackar, Emre Can som högerback, Skrtel i mitten och Lovren till vänster. Ni vet vad jag tycker om trebackslinjer, det är något som jag inte alls är ett fan av. Om du inte har ytterbackar som är helt fantastiska som verkligen behärskar både följa med upp i anfallen och som samtidigt kan stänga sin kant då kan jag tycka att det kan funka till en viss gräns. Men om vi ska spela med trebackslinje då gäller det ju att ha spelarmaterialet för det, och om man förväntar sig att Dejan Lovren ska briljera som vänsterback då blir man nog besviken. När det gäller Emre Can är det faktiskt sorgligt att se honom spela högerback, man ser på honom att han gärna vill söka sig mer inåt i banan och vara den som får styra upp spelet mer vid den sista tredjedelen. Jag tror att han skulle göra mycket stor nytta som central mittfältare och helst i en offensiv roll. Men ska Emre Can spela på det centrala mittfältet då krävs det att Milner går sönder eller att Henderson blir borta länge men med tanke på att just Henderson nu blir borta under en tid och Emre Can ändå får spela högerback då säger det ju en del om hur Rodgers tänker använda honom. Och i min värld är Emre Can på tok för bra för att bara vara backup på det centrala mittfältet eller slarvas bort som högerback i en trebackslinje. Moreno tycker jag ska vara vårt förstaval på vänsterbacken så jag är inte emot att han spelade i den här matchen men jag vill inte ha honom som wingback. Det märks att samspelet mellan Moreno och Lovren inte alls klickar, Moreno spelar försvarsspel genom att oftast gå dit rejält i duellen och spela fysiskt medan Lovren gärna vill gå in och chansbryta vilket sällan går hem. Jag tycker Moreno passar bäst i en fyrbackslinje då han kan styra lite mer själv över när han ska kliva fram och när han ska ta ett kliv tillbaka. Som wingback blir det en press att han helst ska följa med i varje anfall och det är han inte riktigt beredd att göra då det finns en kant som han ska stänga då Lovren inte är att lita på. När det gäller mittfältet tyckte jag att det mest intressanta var att få se Firmino från start. Tyvärr har det Firmino visat upp ett spel som lutat mer åt en besvikelse än succé, men samtidigt tycker jag att vi ska ge honom tid då det nog handlar om att anpassa sig till engelsk fotboll. Coutinho är idag våran viktigaste spelare men det var först under förra säsongen som han blommade ut till en riktigt bra spelare och visade upp ett spel som absolut gör att han skulle kunna spela i bättre klubbar än hos oss. Och då kom han ju ändå till oss i januari 2013 så det tar sin tid att anpassa sig till en ny liga för vissa spelare, och jag hoppas att samma sak gäller Firmino. Skulle Firmino däremot inte ta några som helst steg framåt då kan man ju börjar undra om det var värt att lägga 30 miljoner pund eller vad det till slut landade i för summa på honom. Joe Allen tog plats på mittfältet, det är klart att det alltid finns plats för en Joe Allen i startelvan så länge Rodgers styr skutan. Jag har redan vädrat mina åsikter om Joe Allen och ska inte göra en längre utläggning om honom, men att han fortfarande är påtänkt i Liverpool säger mer om vad det är för en tränare vi har än att Joe Allen är en bra spelare. Det gick till straffar som sagt, och vi vann tack och lov får man väl ändå säga eller hade en förlust kanske rentav varit bra? Ja det är nästan så att jag börjar fundera i de banorna. 

 

 

Jag ägnade ett antal rader åt att dela ut en känga åt Rodgers i förra inlägget men jag känner att ska jag diskutera Liverpool då är det oundvikligt att inte nämna Rodgers och vad det är han håller på med. Jag läste att Rodgers efter matchen mot Norwich skyllde poängtappet på att spelarna var nervösa. Ja det är väl fint att en tränare efter 1-1 mot en nykomling på hemmaplan kan ta att ens spelare var nervösa som en potentiell förklaring. Ja som ni märker är det rätt svårt att inte raljera och försöka göra sig lustig över Rodgers, för det han håller på med i Liverpool just nu kan inte beskrivas som något annat än ett stort skämt. Återigen jag vill verkligen betona att jag kan till viss del ha respekt för Rodgers för det han uträttade i Swansea och jag kan uppskatta att han inte räds för att släppa fram unga spelare, men i det långa loppet handlar det inte om att bedriva någon social verksamhet utan det handlar om att nå resultat och det har inte Rodgers lyckats med under snart 4 år. Och jag står på mig och vill hävda att Rodgers är ingen vinnarskalle och kommer förmodligen aldrig att bli om han inte börjar ta sig en funderare över vad det är han sysslar med. När Liverpool under våren 2014 höll på att köra över allt och alla och dundrade fram mot ett ligaguld var det verkligen Rodgers som var en mästare? Nej det var det inte, kan vi bara en gång för alla slå fast vid att det var Suarez och Sturridge som såg till att vi var ett hårstrå ifrån ett ligaguld? Lägg där till att övriga spelare hade en sjuk formtopp och stod för en överprestation och det är klart att om alla spelare överpresterar då är det lätt att vara tränare. Men problemet med Rodgers är att han har under den här tiden inte ens varit i närheten av att etablera oss som ett topplag vare sig i Europa eller i ligan. Titta bara på hans resultat ute i Europa, vi åker ut ur Champions League gruppspelet där vi fightas med Basel och Ludogorets om 2:a platsen bakom Real Madrid, och vi åker ut mot Besiktas i Europa League slutspelet efter att inte ha lyckats göra 1 enda spelmål. Rodgers gillar att ta till väldigt fina ord om att han är så nöjd med spelarna och att han är den rätta ledaren att ta hand om laget, ja det där snacket kanske håller i ett halvår men efter 3,5 år utan några som helst steg i rätt riktning och inga titlar då håller inte det där snacket längre. Ett annat problem med Rodgers det är att han rekryterar inga vinnarskallar utan han värvar bara medelmåttiga spelare för att inte tala om skräp. Rodgers kom till Liverpool med en inställning om att spela en passningsorienterad fotboll, sedan under en period var det bara kontringsfotboll och nu har han hamnat i en situation där han har tappat bort sig själv inte vet alls vilken fotboll han vill spela. Men okej jag kan tycka vad jag vill om Rodgers sätt att spela fotboll på, men oavsett vilken fotboll Rodgers vill spela så måste ju den fotbollen gå att spela med vinnarskallar? Oförmågan och oviljan att värva vinnarskallar är oerhört oroväckande. Och jag tycker också att Rodgers är ett bevis på att det är farligt att låta en tränare få bestämma alldeles för mycket. De som står bakom Rodgers hävdar att det är inte så att Rodgers bestämmer allt, det har jag aldrig påstått heller men det är ju inte så att han har för lite att säga till om snarare tvärtom. För mig är Rodgers lite som vaktmästaren på biografen som tar på sig allt ansvar, han poppar popcornen åt dig han rev din biljett vid entrén han leder dig till din plats och han städar upp efter dig när filmen är slut. Men i den bästa av världar så delar man upp ansvaret, att Rodgers har fått så stort inflytande över vilka spelare som värvats in är ju helt sjukt med tanke på hur mycket skräp han har värvat. Nu har det gått så långt att publiken på Anfield inte ens backar upp Rodgers längre, vilket tyder på att även den stora massan vill se ett tränarbyte. Jag vill hävda att de enda som står bakom Rodgers det är våra kära ägare på andra sidan Atlanten. Jag tror fortfarande att hade FSG haft ett så lågt förtroende för Rodgers då tror jag att han skulle fått gå i somras i så fall. Och med tanke på att de gav Rodgers ytterligare en sommar på att spendera på spelarköp det tycker jag tyder på att han har ett starkt förtroende från ägarnas sida. Men någon gång måste till och med ägarna få nog. För nu har Rodgers under så lång tid plockat isär Liverpool, och nu försöker han att bygga upp det här huset igen men problemet är att det inte finns någon grund att stå på. För mig kan det inte bli mer uppenbart att Rodgers är inte rätt tränare för Liverpool, det är möjligt att han passar bättre in i mindre klubbar men någon fantastisk tränare är han inte och kommer förmodligen aldrig att bli. Rodgers har helt och hållet tappat bort sig själv, han har inga svar på hur vi ska bli ett lag att räkna med längre. Och det här eviga hattandet med formationerna och dessutom att spela de spelare som ändå har potential att sticka ut på fel positioner gör ju att man får ont i huvudet. Det här är ett dött Liverpool som vi ser just nu som helt saknar spelidé och inställning. Om spelarna har tappat förtroendet för Rodgers är ju svårt att säga men när jag ser oss spela skulle jag inte vilja påstå att spelarna gör allt för att backa upp honom. Det återstår att se vad som sker i Liverpool i höst, men jag är fast övertygad om att det här laget kommer Rodgers aldrig att få ordning på. Rodgers är inget annat än en envis ledare som helt har tappat bort sig själv och som inte har en aning om hur man sätter en helhet. Och det är få förunnat att sätta helheten, men en sak är säker Rodgers kommer aldrig att lyckas med det i Liverpool. Så snälla FSG inse det faktum att Rodgers måste bort. 

 

För mig och för de allra flesta Liverpoolfans är matcherna mot Manchester United den stora händelsen under en säsong. Det är då man tänder till rejält och känner att någonting stort är på gång. Och jag vill hävda att det fortfarande är den största klubbmatchen i engelsk fotboll sett till alla de titlarna som bägge klubbarna har samlat på sig. Men kvällens match lagen emellan på Old Trafford var inte den typ av match som det ska vara när de här lagen möts.

 

 

Det känns som att jag säger det här rätt ofta men den här gången tar jag inte i för mycket när jag säger att den första halvleken tillhör något av det sämsta jag någonsin har sett ett Liverpoollag göra. Det fanns inte någon som helst intensitet i spelet, och det slarvades något kopiöst i passningsspelet. En sak är säker och det behöver man inte vara Liverpoolsupporter för att förstå och det var att Rodgers förmodligen prioriterade att försöka styra upp försvarsspelet inför den här matchen. Det har under så lång tid sett väldigt dåligt ut i de bakre leden, och inför en match av den här digniteten som betyder så mycket för alla inblandade var det viktigt att kliva in med ett stabilt försvarsspel att luta sig mot. Stundtals tyckte jag att det såg helt okej ut där bak, även om man fortfarande blir livrädd varje gång Lovren får bollen. Och det som gör mig mest orolig när det gäller Lovren det är att han verkar bara spela fotboll utan att någon gång tänka till vad det är han gör. Inte ens när det handlar om en så enkel grej som att rensa bort bollen i tid har han svårt att få iväg bollen, och han ska vara vår chefsgeneral där bak i varje fall enligt Rodgers. Jag tyckte United spelade i ett alldeles för lågt tempo och det gjorde att vi rycktes med i det och inte såg särskilt intresserade ut av att flytta fram positionerna i vårt försvarsspel. Vi spelade med en 4-4-2 med diamant men det var väldigt svårt att tyda vilka positioner spelade ansvarade för. I den bästa av världar av de som fanns tillgängliga idag ska Lucas spela sittande, Milner och Can på varsin kant och Firmino i en fri nummer 10 roll. Men någon tydlig diamant tyckte jag inte att vi spelade under den första halvleken eller ens under hela matchen för den delen. Det fanns alldeles för många situationer då vi blir för mycket folk på samma yta vilket gör att vi försvårar att sätta Uniteds försvarsspel på prov. Och jag tycker att i de flesta matcherna under säsongsinledningen tycker jag att vi hjälper varandra alldeles för dåligt i vårt anfallsspel. När Benteke och Ings får bollen på någon av kanterna då måste ytterbackarna flytta upp eller så måste Milner, Can och Firmino bidra med löpningar in i boxen så det finns alternativ. Nu blev det på tok för ofta att Benteke blev så isolerad att han till slut tvingas droppa ner och hämta boll och då när han vänder sig om då har han ingen att spela bollen till för att Firmino, Can och Milner inte är beredda att ta initiativ och erbjuda alternativ i offensiven. Defensivt var den första halvleken däremot helt okej, visst kladdades det med bollen vid några enstaka tillfällen och det fanns en sekvens där Can och Mignolet hade kommunikationsproblem men bortsett från det släppte vi inte till så värst många tydliga målchanser. Och 0-0 i paus på Old Trafford får numera ur ett Liverpoolperspektiv ses som klart godkänt. 

 

 

Nu hade vi mer eller mindre lyckas sätta en någorlunda bra defensiv och nu handlade det bara om att få till det offensivt också. Men vi fortsatte att spela ett väldigt destruktivt anfallsspel där det nästan bara handlade om att spela långa bollar mot Benteke som han ska skarva vidare men till vem då? Ings fick bollen oftast på vänsterkanten men då kom inte Can eller Firmino till undersättning och inte heller Joe Gomez vågade kliva fram och erbjuda ett tydligt alternativ framåt. Sedan uppstår det en frisparkssituation när Clyne istället för att gå efter bollen bestämmer sig för att dra ner Ashley Young. Jag fick en känsla av att den här frisparken kunde mycket väl resultera i 1 mål i baken, nu handlade det om att ha koll på markeringsspelet. Men vad händer United tar en enkel variant och slår bollen upp mot halvcirkeln och där får Blind helt ostört prickskjuta in 1-0. Jag har givetvis inga problem med att erkänna om motståndarlaget är klasser bättre än oss då är det bara att lyfta på hatten för att de har gett oss en fotbollslektion. Men den markeringsmissen som sker vid den frisparkssituationen är så pinsam att se att man undrar ju vad det är för ett lag man håller på. Givetvis går det inte att peka på någon enskild spelare, det vi kan konstatera är att någon ska givetvis komma upp i press och skära av vinkeln för Blind. Tjänstefel att låta en motståndare få ladda helt ostört på det sättet. Och jag tycker den situationen är väldigt talande för detta Liverpool, emellanåt ser det ut som att det är ordning och reda i försvarsspelet men lite för ofta dyker det där allmäna kaoset upp. Nu hamnade vi i ett läge där vi var tvungna att försöka föra spelet eller i varje fall försöka få igång något eget spel, och det gick ju sådär milt uttryckt. Och efter ett tag uppstår det en straffsituation där Joe Gomez kommer in helt fel in i den duell och straffen är inte mycket att diskutera. Straffen sätter Ander Herrera säkert och det är 2-0 och matchen kändes mer eller mindre körd. Och den kändes körd med tanke på att Liverpool slet och slet men hade inte förmågan att skapa särskilt många heta målchanser och när vi väl gjorde det då stod De Gea i vägen eller så var det spelare på mållinjen som kunde rensa bort bollen. Firmino skulle ha gjort sitt första mål för Liverpool, det läget han får efter att bollen rensats bort från mållinjen får man bara inte missa på den här nivån. Det såg mörkt ut enda fram till den 85:e minuten när Benteke skickade in en riktig konstspark i krysset, årets mål i Premier League såhär långt utan tvekan och lite hopp då och upplagt för ett drama? Nej då bara några minuter senare kom Martial i ett läge där han ställs mot Skrtel och Skrtel spelar försvarsspel på ett så fantastiskt uselt sätt som Skrtel tenderar att göra ibland. Han vänder ryggen till när och tillåter Martial att få den extra tid han behöver på sig att skruva upp tempot och ta sig förbi honom och sedan placerar han säkert in 3-1 och matchen avgjord. 

 

 

Som ni kunde läsa av rubriken så är den riktad mot han som styr vid sidlinjen med händerna byxfickorna och som applåderar hur uselt hans lag än spelar, nämligen Brendan Rodgers. Jag läste några kommentarer på sociala medier att det är svårt att förklara vad det är Rodgers håller på med. I min värld är det inte alls svårt att förklara vad Rodgers håller på med, han är ingen vinnarskalle det är ingenting jag hittar på utan det är ju ren fakta. I veckan gick Mr Rodgers ut och hävdade på fullaste allvar att spelfilosofin och spelidén kan inte bli tydligare, det finns en klar och tydlig idé om hur han vill spela sin fotboll. Men snälla Rodgers förklara då för mig varför du byter formation och spelare lika ofta som jag byter kalsonger? Det är klart att när man hör om en tränare som byter formation och spelare ofta beroende på match så låter det ju som att det är en väldigt bra tränare som vi har att göra med men inte i det här fallet. Rodgers sätt att matcha laget och hans eviga hattande med formationer gör att det aldrig kommer att kunna bli någon ordning så länge han tränar laget. För spelarna måste det ju vara ett jävla helvete att inte ha någon aning om vilken formation vi spelar i just den här matchen och vilken taktik som gäller. Jag ser ett mycket förvirrat lag som springer omkring och inte har någon aning om vad de håller på med. En tränare som har full kontroll över ett lag det laget spelar inte en så usel fotboll som Liverpool alldeles för ofta gör. Och det finns ju inte bara några enskilda fel som Rodgers har gjort under sin tid i Liverpool utan jag skulle kunna skriva en hel inköpslista på fel som han har begått. För det första är behandlingen av Mamadou Sakho fullständigt horribel. Vi plockade in honom från PSG och betalade ganska mycket pengar för honom trots att han hade ett kontrakt som snart löpte ut. Sakho är en potentiell världsback och som under en tränare som ger honom fullt förtroende mycket väl skulle kunna bli en chefsgeneral på sikt. Lazar Markovic värvades in inför förra säsongen, som i grund och botten är en central offensiv mittfältare men vilka positioner fick han spela på? Jo som höger wingback eller som yttermittfältare på både höger och vänsterkanten. Emre Can blev helt plötsligt en startspelare i en trebackslinje som mycket väl kunde ha gjort att vi missat Europaspelet, och nu verkar han bara vara påtänkt om Henderson eller Milner går sönder. Vad jag menar är att du måste ha en plan för de spelare du värvar in, och någon sådan plan finns inte hos Rodgers. Och Lovren som förmodligen är den sämsta spelaren på hela det här jordklotet har helt plötsligt blivit Rodgers nummer 1 den här säsongen. Och Skrtel vet vi är en begränsad mittback men har visserligen ett stort hjärta för klubben och kan emellanåt göra riktigt bra matcher, men alldeles för ofta rycks han med i det kaoset som Lovren för med sig. Spelförståelsen hos Rodgers lämnar en del i övrigt att önska? Det kan man lugnt säga. För mig är det glasklart, som tränare ska du inte spela en mittback som inte kan hantera bollen du ska inte spela en 18-åring som aldrig har spelat vänsterback och som dessutom spelar med favoritfoten inåt i banan. Och när jag för en gångs skull trodde att Rodgers valt att spela med 2 anfallare i Ings och Benteke, hur valde han att formera laget? Jo att spela Ings som någon form av wingspelare och Benteke ensam på topp. Det spelar ingen roll om du spelar med 4 eller 5 spelare bakom Benteke, spelar du honom som ensam anfallare då blir han för isolerad om han inte får massvis med inlägg mot honom. Rodgers har någon form av grundtänk att vi ska ligga rätt i våra positioner och kontra bort motståndaren. Men berätta för mig hur Liverpool ska kunna etablera sig som ett topplag i Premier League om vi inte har något eget spel utan bara försöker förlita sig på motståndarens misstag. Hade det varit ett så fantastiskt scenario att Rodgers hade haft koll på vad det innebär att spela försvarsspel då hade jag inte haft några problem med att vi inte för alla matcher. Det centrala i fotboll är inte alltid att ha så mycket av bollinnehavet, det centrala är alltid att nå resultat. Men nu är det ju så illa ställt att Rodgers inte har någon som helst aning om vad försvarsspel innebär och då går det inte att spela på det sättet som Liverpool gör. I min värld är det ohållbart i det långa loppet att inte ha någon form av eget spel. Visst det är väl trevligt om vi kan kontra in våra mål, gärna för mig men det måste finnas någon form av grund att falla tillbaka på. Men med Rodgers finns det ingen som helst grund att falla tillbaka på, det finns ingen grund för såhär spelar vi försvarsspel och såhär spelar vi anfallsspel. Det är klart att när man ser Lucas, Milner, Joe Gomez och Benteke på samma yta vilket gör att de står i vägen för varandra det tyder ju bara på att de är förvirrade. Och det är bara att konstatera att det är inget annat än en förvirrad dåre som tränar oss. Det är klart att det finns några enstaka dårar ute på planen också men självfallet är det så att tränas du av en förvirrad dåre då får du ett lag som uppträder på det sättet som Liverpool gjorde i den här matchen och i många andra matcher. Och som jag varit inne på tidigare karln är så förbannat envis fy fan vad envis han är alltså, han vägrar på något sätt att ta all hjälp han kan få. Det här bevisar bara att när du släpper lös en tränare som inte riktigt har koll på läget då kan det gå riktigt snett. Sedan kan Rodgers fortsätta att tjata om att det finns en transferkommité som till viss del har medverkat till en del av de spelare som har plockats in under de sista 4 åren, men det är ju inte så att Rodgers har fått jobba med ögonbindel och med bakbundna händer utan han har fått göra väldigt mycket som han vill. Och det är bara att slå fast att Rodgers på egen hand är en galen diktator och en förvirrad dåre som inte har en aning om vad stabilt försvarsspel eller effektivt anfallsspel innebär. Nu har det gått så långt att jag ställer allt mitt hopp på att spelarna på egen hand ska klara att nå resultaten. Men det säger sig självt att i längden kan inte Coutinho rädda oss med sitt fina passningsspel och fina avslut, utan vi behöver en tränare som kan gå in och förändra en matchbild genom att göra rätt byten och göra de rätta justeringarna under en match. Rodgers må vara en helt okej utvecklare av talanger och han är inte rädd för att släppa fram unga spelare och det är klart att man kan ge honom lite beröm för det. Men han är ju rekryterad för att vara bättre än sin företrädare Kenny Dalglish, men det ser inte bättre ut än vad det gjorde med Kenny Dalglish utan det blir bara sämre och sämre. Rodgers tomma lovord och evigt hattande med startelvan gör att han skjuter sig själv i foten hela tiden och jag är rädd för att ju längre vi låter den här diktatorn hålla på att sprida allmän förvirring ute på planen desto längre ifrån den övre halvan kommer vi. Det är så uppenbart att Rodgers är en tränare som inte kan värva spelare, som inte kan styra upp en backlinje och som inte har en aning om hur man bär sig åt för att föra matcher. Men ändå uttalar sig karln på fullaste allvar i intervju efter intervju i diverse medier och hävdar att han minsann är helt rätt person för det här jobbet. Men spelet blir bara sämre och sämre ju mer jag ser Liverpool under Rodgers styre, vilket gör att det går inte att ta hans lovord på allvar återigen hans argumentation gör att han gång på gång skjuter sig själv i foten. Rodgers har under sin tid i Liverpool fullständigt plockat isär laget bit för bit och nu försöker göra allt vad kan för att bygga ihop det här bygget, problemet är ju att han har inte verktygen för det. Han är väldigt snabb på att dyka upp med dubbla puffror och bara skjuta hej vilt omkring det vill säga jag ska ha den spelaren men jag har ingen koll på vilken typ av spelare jag får in nej jag tror jag kör trebackslinje idag nej förresten idag blir det 4-5-1 men nej jag ändrar igen. Han har ju ingen som helst kontroll på vad det är han sysslar med, och det är klart att då speglar det ju av sig på planen givetvis. Och nu sitter vi här efter en 3-1 förlust mot ett United som inte ens gjorde en bra match men som ändå kunde kontrollera bort oss utan problem. Rodgers står där med skägget i brevlådan, men själv tror jag att han känner att han har full kontroll över det hela. Och det är det som är det värsta med den här situationen. Vi har en tränare som tror att han är en tränare som kan mäta sig med de riktigt fina namnen, men i verkligheten är det en förvirrad dåre och en galen diktator som inte har en aning om vilken typ av fotboll han vill spela. Han är bra på att snacka men att leverera resultat det verkar vara väldigt svårt. Och på frågan om Rodgers ska få förtroendet säsongen ut är mitt svar på det inte en chans. Skicka Rodgers så långt bort ifrån Anfield som det bara går. Nu har vi provat Rodgersregimen under snart 4 år och det blir bara sämre och sämre, och nu får det vara nog. Om Rodgers vill hålla på med sina experiment i någon annan klubb det bekommer mig inte ett dugg, men just nu är han på fel plats. Jag vill att Liverpool ska etablera sig i toppen av ligan, men jag inser ju att så länge vi låter Rodgers försöka styra och ställa då kommer det bli ännu en skitsäsong. Karln är helt lost och han måste bort, och om det finns någon logik i den här fotbollsvärlden kommer ett tränarbyte nog att ske vid årsskiftet om resultaten fortsätter att utebli. För Liverpools bästa hoppas jag att Rodgers får sparken vid årsskiftet. Vem som ska ta över det har jag ingen aning om, men en sak vet jag och det är att jag har fått nog av Brendan Rodgers.

 

 

Jag ska inte sitta här och säga att jag har varit med så länge och jag vet minsann hur ett riktigt Kalmar FF spelar sin fotboll. Min generation har blivit väldigt bortskämd när Nanne Bergstrand gav oss alla dessa topplaceringar inklusive sm-guld och cupguld. Jag vet att det fanns en tid då Kalmar FF var ett lag som pendlade väldigt mycket mellan att vara uppe i Allsvenskan för att sedan trilla ner igen. Allting är såklart relativt men det är inte så längesen som Kalmar FF spelade matcher mot lokalkonkurrenten Kalmar AIK på Fredriksskans. Men jag är såpass gammal att jag har upplevt bättre tider än det som vi genomlider nu. Och jag kan ärligt med handen på hjärtat säga att det Kalmar FF som jag upplever nu är det sämsta jag har sett under min livstid. 

 

 

Som ni märker är det dags för terapibloggen att dyka upp igen. Den naturliga frågan till herr Petersson är hur han mår? Ja hur mår man egentligen som Kalmarsupporter när laget gång på gång sviker en? Jag vet inte riktigt vad jag känner längre. Och det är det som jag tycker är mest tragiskt med den situationen som nu har uppstått att jag har nästan tappat mina känslor kring laget. Jag ska inte säga att jag inte bryr mig längre om Kalmar FF, så illa är det inte och så illa hoppas jag att det inte kommer att bli. Men däremot har jag sett så mycket dåliga matcher med ett av tidernas största fotbollshaverier nu att jag orkar snart inte bli arg längre. Tidigare under säsongen så satt jag ändå och eldade på spelarna och levde mig in i matcherna och la ner hela min själ på det här laget. Men under kvällens match mot Norrköping satt jag mest med armarna i kors och bara konstaterade att det här var inget nytt under solen, ännu en skitmatch helt enkelt och sedan var det inte mer med det. Det är klart att jag fick lite hopp när Marcus Antonsson säkert slog in straffsparken till 1-2 reducering, men det blev ändå inte att jag eldade upp mig över målet utan jag bara konstaterade att jaha det blev mål nu kanske det blir lite match ändå. Och matchen slutade? Ja som ni kanske förstår blev det förlust med Norrköping med uddamålet efter att Kalmar spelat värre fotboll än vad Persnäs AIF spelar och då snackar vi Division 5. Visserligen var det en ganska bra första halvlek om vi bara pratar försvarsspel, men så helt plötsligt så kommer det ett inlägg från vänster och Kujovic får gå upp helt ostört och nicka in ledningsmålet. Vad Viktor Agardius sysslar med i den duellen kan man fråga sig, jag har inget svar på det. Och sedan står vi och hänger med huvudet och behåller inte koncentrationen i vårt försvarsspel och Norrköping utnyttjade det direkt och kunde peta in 0-2 innan paus och så var den matchen förstörd. Visserligen går vi ut och gör en helt okej andra halvlek och tittar man bara på den andra halvleken tycker jag ändå att vi är värda att få med oss i varje fall 1 poäng. Men det går inte att bara spela bra i en halvlek, för att vinna matcher då måste man kunna leverera någorlunda stabilt spel i båda lagdelarna i två halvlekar men det gjorde vi inte den här gången och då får vi skylla oss själva. 

 

 

Som ni märker är det här ett litet annorlunda inlägg, terapibloggen var det ja i kombination med att jag på något sätt ska försöka ta mig ann uppgiften att försöka analysera detta sanslösa fotbollshaveri. Jag tycker att det är viktigt att vara tydlig med att det handlar ju inte bara om den här enskilda matchen mot Norrköping. Det här handlar om en helhet och vi är inte ens i närheten av att sätta den här helheten. Jag vet inte riktigt vad jag ska säga om det vi upplever just nu för det känns som att jag tar upp samma saker varje gång men det händer inte ett jäkla skit. Men en sak vet jag och det är att Kalmar gick in i den här säsongen med märklig självbild. Jag har säkert varit inne på det här vid flera tillfällen men det skadar inte att ta upp det igen. Ett av de stora problemen i Kalmar FF och kanske framförallt under den här säsongen det är självbilden, spelarna och till viss del de som sitter på ledande positioner verkar tro att vi fortfarande är det här framgångsrika laget som vann SM guld 2008 och som kvalade till både Champions League och Europa League. Men är det någonting som spelarna verkar ha haft problem med under säsongen det är att kunna erkänna att laget spelar dåligt och att den fotboll som har presterats under stora delar av säsongen inte på något sätt håller allsvensk nivå. När Viktor Elm och Rasmus Elm återvände till föreningen då började David Elm skriva krönikor om att Kalmar minsann skulle utmana om guldet och ta sig ut i Europacupspel. Hur kan man som lagkapten gå ut med ett sådant budskap när man avslutar föregående säsong på ett sådant bedrövligt sätt som Kalmar gjorde? För att man ska vända en negativ trend och börja bygga upp någonting som på lite längre sikt ska vara ett slagkraftigt lag då måste man ha respekt för verkligheten. Det som spelarna och även de som sitter på ledande positioner i föreningen skulle ha gjort det var att gå ut och säga att vi har problem nu får vi kanske ha ett mellanår i mittenskiktet eller kanske till och med på gränsen till bottenskiktet. Men istället fortsatte man att envisas med att man försökte lura supportrarna genom att gå ut och säga att vi ska sikta på guld topp 4 och så vidare. Det är klart att alla har rätt till att drömma om titlar och Europaspel, men har man ett lag som uppenbarligen knappt är slagkraftigt för att spela i Allsvenskan då ska man nog vara lite försiktig med vilket budskap man går ut med. Det är klart att snacket om guld, topp 4 och Europaplatser det lät ju bara bra i någon månad sedan blev vi ju avslöjade och då blir ju effekten bara att man får dubbelt skit tillbaka. 

 

 

Men det fanns en sak som jag tyckte var befriande med dagens match och det var inte någon prestation av någon spelare på planen som fick mig att känna så utan det var Viktor Elms intervju i pausvilan. Jag har tyckt att Viktor Elm varit väldigt naiv i många intervjuer under säsongen där han inte har sagt som det har varit att laget spelar en usel fotboll. Men den här gången gjorde vi en så usel första halvlek att inte ens Viktor Elm kunde blunda för verkligheten längre. Det är klart att det är ingen garanti att vi kommer att greja ett nytt kontrakt bara för att Viktor Elm erkände att det såg förjävligt ut, men om spelarna börjar inse allvaret att det vi håller på med just nu inte på något sätt håller för allsvenskt spel då finns det förutsättningar att vända den här trenden. Jag har varit orolig för att spelarna säsongen ut ska leva kvar i sin drömvärld om att de är ett topplag som spelar fin fotboll och att de på så sätt skulle slå sig till ro och så när det väl inser allvaret så är det för sent. Nu har det gått så långt att spelarna själva inser hur alarmerande uselt vi spelar. Om man kort ska kommentera just den här matchen så påminde den väldigt mycket om det som vi har sett tidigare. Som jag sa var den första halvleken helt bedrövlig och på det sättet vi släpper in målen på gör mål fullständigt vansinnig inombords. Vi gör ett rejält försökt i andra halvlek men det räckte inte. Självklart hamnade vi i en riktigt jobbig situation då Marcus Nilsson tvingades utgå på grund av skada, Ring fick utgå på grund av vad jag tror var en bristning i baksida lår. Peter Swärdh fick kasta om i backlinjen genom att flytta ner Tobias Eriksson på högerbacken, flytta in Stefan Larsson som mittback tillsammans med Öhman då Ismael byttes in istället för Marcus Nilsson. Givetvis går det inte att komma ifrån att förutsättningarna kunde ha varit bättre, det är aldrig optimalt att tvingas göra 2 byten redan i den första halvleken på grund av skador. Men det går inte att skylla ifrån sig för mycket på det heller, utan det gäller att göra det bästa av situationen. Sedan var det riktigt tråkigt att skadorna innebär att Swärdh fick flytta ut Filip Sachpekidis som vänsterwinger, då jag har tyckt att han inte alls har fått till det på den positionen utan jag vill gärna se honom som central mittfältare. Men återigen det gäller att göra det bästa av situationen men vi var inte kapabla att producera tillräckligt med mål framåt för att vinna matchen. 

 

 

En del har pratat om att kontraktet redan är klart och att Kalmar är för bra för att åka ur. Det där är livsfarligt att börja tänka i de banorna. För så fort man påstår att man inte kan åka ur eller att man är för bra för att inte bli indraget i bottenstriden då har man blundat för verkligheten. Det är klart att det blir extra påtagligt och alarmerande med tanke på hur förra säsongen avslutades och hur stora delar av den här säsongen har sett ut. Och tidigare kunde jag ändå känna att ja men okej det här laget räcker inte längre än en 10:e plats det får vi väl vara nöjda med nu handlar det bara om att försöka bygga upp någonting som skickar ut positiva signaler inför nästa säsong. Men nu handlar det om något helt annat, nu spelar vi helt plötsligt för att vi ska ha ett allsvenskt lag även 2016. Men som jag var inne på tidigare är det bra att spelarna nu börjar inse att situationen är ohållbar och att det i längden inte håller att hålla på såhär. Jag känner precis likadant som jag har gjort under den senaste månaden att jag tror ingenting längre. Jag fruktar att det värsta ska inträffa, för varje förlust och poängtapp som vi inkasserar desto närmre ett ångestfyllt kval kommer vi. Och jag är helt övertygad om att det här laget är inte kapabla att reda ut ett kvalspel oavsett vilket motstånd som skulle vänta vid en sådan prövning. Det känns som att spelarna skulle skita på sig om det skulle bli kval, och inte bokstavligt talat då utan bara mentalt. Men det som talar mest emot Kalmar FF inför slutspurten av serien är att det inte finns någon stabil grund att falla tillbaka på. Tidigare hade vi ett stabilt försvarsspel att falla tillbaka på. Till viss del är försvarsspelet bättre än ifjol och det beror förmodligen på att Peter Swärdh är lite mer för balans i sina lag. Men emellanåt så är det kaos i backlinjen också vilket vi fick se vid två tillfällen i kvällens match om inte annat. Och något anfallsspel existerar ju knappt i Kalmar den här säsongen, det är pinsamt att se hur vi bara spelar i sidled eller envisas med att skicka långbollar mot en Antonsson som helt själv ska kämpa mot 4 försvarsspelare. Och det finns ingen tydlig linje i vårt anfallsspel utan det känns bara som att alla spelare spelar för sig själva. På pappret har vi spelat 4-3-3 under de senaste matcherna, men det känns som att vi spelar någon form av 4-5-1 där Antonsson blir helt övergiven och det säger sig självt att det går inte att spela anfallsspel på det sättet. Sedan ser spelarna otroligt svaga ut och än en gång inte fysiskt då utan mentalt. Det känns som att det saknas en vilja och energi i laget, jag upplever det som att det är inte roligt att spela fotboll i Kalmar FF längre. Det kan givetvis bero på att pressen blir för stor eller att spelarna inte kan undvika att läsa vad det skrivs i media och på olika forum det har jag inte svaret på, men när man ser matcherna så ser det ut som att det är en plåga för spelarna att gå ut på planen och det vinner man ingenting på. Nyckelmatchen för att inte på allvar bli indraget i bottenstriden var hemmamatchen mot Sundsvall. Sundsvall ville vinna, och kämpade livet ur sig för att göra det, medan vi tänkte att vi är Kalmar FF vi kan inte förlora den här matchen och så förlorar vi med 2-0. Det är en del som börjar surra om att Peter Swärdh ska bort från sitt uppdrag. Då vill jag säga följande. Två målvakter som håller en högst medelmåttig klass, en backlinje där det bara finns en spelare som gjort det riktigt bra ifrån sig. Ett mittfält där den spelare som ska vara vår regissör och styra och ställa i offensiven med passningar och uppspel och krossbollar har tacklat av fullständigt, yttrar som saknar tempo och ett anfall där vi har en spelare som får göra allting själv. Ursäkta språket nu men vem fan hade gjort detta bättre? Det går inte att dra den slutsatsen att allting är Peter Swärdhs fel. Kalmar FF blir inte ett bättre fotbollslag vare sig det är Åge Hareide, Jörgen Lennartsson eller Ancelotti eller Mourinho hade haft ansvaret. I långa loppet handlar det om vilken kvalité spelarmaterialet har att erbjuda. Peter Swärdh gör så gott han kan och han har faktiskt gjort en hel del bra, men ingen tränare i hela världen hade kunnat få ordning på årets upplaga av Kalmar FF så illa ställt är det. Sedan kan man ju fråga sig varför vi inte har ett bättre lag och det är en helt annan femma. Och i min värld ser jag det som fullständigt omöjligt att Borstam kan sitta kvar som sportchef efter den här säsongen. Han har ju bara värvat medelmåttiga eller usla spelare till det här laget, och jag tycker att nu har han fått hålla på med sin övning ett tag men nu får det vara nog han har totalt misslyckats med sitt uppdrag. Och till nästa säsong kanske Kalmar FF som förening borde ta sig en rejäl funderare över vilken typ av förening man vill vara. Vill man enbart leva på nostalgiska värvningar eller ska man faktiskt försöka bli den fina plantskola som man en gång var. Jag tror att Kalmar skulle må väldigt bra om det började satsas mer på unga spelare. Och det är klart att man fortfarande ta in spelare från utlandet också, men man kanske ska försöka se till att ta bättre hand om sina egna talanger också. För som läget är just nu är Kalmar FF inte ett bra ställe att vara på för en ung spelare som drömmer om att etablera sig i Allsvenskan, och det är en situation som vi inte kan vara nöjda med och som vi måste se till att ändra på.

 

 

Avslutningsvis för att prata här och nu, hur kommer den här säsongen att sluta? Det är helt omöjligt att sia om för det går inte att lita på Kalmar FF längre tyvärr. En sak är helt säker kommande 3 matcher kommer att bli helt avgörande för hur den här säsongen kommer att sluta. Nu väntar Åtvidaberg på bortaplan sedan tar vi emot Halmstad och efter det är det dags att åka upp till Örebro. Gör vi rätt resultat i de här matcherna då är kontraktet förmodligen säkrat och då kan vi andas ut för den här gången. Men skulle vi bara vinna 1 match av de eller till och med vilket inte är helt omöjligt torska alla 3 då är det bara att inse att det här är ett lag i fritt fall. Torskar vi samtliga kommande 3 matcher då kan jag garantera er att då kommer vi inte att greja kontraktet på egen hand utan då måste vi ha hjälp från de övriga lagen. Nu ställs det på sin spets, nu är det upp till bevis, är vi kapabla att vända den här trenden. Vi är ett lag i kris och alla måste se sig själv i spegeln och gå till sig själva och lägga ner ett hästjobb för att vända på det här. Hur det ser ut på planen måste komma i andra hand nu ska det bara tas poäng, och då handlar det om att slita arslet av sig i de här 3 matcherna för det är vad som kommer att krävas. Hur det känns på det personliga planet orkar jag knappt prata om. Som jag inledde inlägget med, jag är såpass gammal att jag har sett oss vara bättre än det här. Och jag tycker inte att det vi ser nu är vädigt klubbens tradition, men jag har inga problem med att erkänna att vi är ett skitlag. Alarmerande uselt tycker jag är en ganska bra beskrivning på hur den här säsongen har sett ut spelmässigt och resultatmässigt framförallt. Men som sagt det har gått så långt att jag orkar snart inte bli arg längre. Egentligen är jag less på skiten, men på något sätt finns det någon form av ork kvar att fullfölja den här säsongen. Det har varit totalt mörker under stora delar av säsongen, och det är frågan om det kommer att sluta i totalt mörker också eller om det faktiskt finns ett lyckligt slut. Fotbollsguden vet om. 

 

Ikväll var det dags för Sverige att kliva in i EM kvalet igen då det var dags att ta sig ann Ryssland på bortaplan. En ångestmatch på alla sätt och vis på så sätt att det här är två lag som det går att kräva mer av. Ryssland har underpresterat grovt och Sverige har visserligen plockat sina poäng men spelmässigt har det inte sett bra ut många gånger och ikväll var det upp till bevis för båda lagen. Men nu ska det här inlägget inte handla om Ryssland utan självklart om Hamréns manskap. 

 

 

Jag är inte den typen av fotbollstyckare som sitter och hänger upp mig på hur en tränare eller förbundskapten väljer att formera ett lag. Jag kan tycka att det här med att diskutera spelsystem till viss del är överskattat. Har du ett tillräckligt bra spelarmaterial så kommer de att kunna spela vilket spelsystem som helst, och är du en tillräckligt skicklig tränare då har du också förmågan att få spelarna att prestera bra utifrån den formation du väljer att matcha laget med. Men i det här fallet måste jag faktiskt börja ta upp det här med valet av spelsystem från Hamréns sida. Jag vet inte riktigt vad Hamrén ville få ut av att inleda matchen med 4-5-1, oavsett vad tanken var med 4-5-1 uppställningen så var Hamréns 4-5-1 övning inte till det positiva. Jag kan förstå att om Hamrén nu till varje pris ville få med Durmaz och Emil Forsberg i laguppställningen då var det läge att spela 4-5-1. Men i och med att både Pontus Wernblom och Albin Ekdal spelade på det centrala mittfältet så kan jag tycka att det blev en lite för defensiv uppställning. Emil Forsberg är ju en riktig lurig spelare som kan slå sin gubbe på en kant men jag tyckte att han hade enorma problem med att vinna en mot en duellerna. Durmaz tyckte jag var ganska anonym under större delen utav matchen men när han väl fick läge att slå den sista passningen då slarvade han bort bollen alldeles för enkelt. Men jag vill återkomma till det att mittfältet kändes oerhört defensivt, trots att både Emil Forsberg och Jimmy Durmaz startade. Att Pontus Wernblom och Albin Ekdal inte är med så mycket i anfallsspelet det är kanske inte så konstigt med tanke på vilka roller de har till vardags, men det gjorde mig lite bekymrad att inte Emil Forsberg och Jimmy Durmaz deltog så mycket i anfallsspelet. Det som jag tyckte var signifikant för den första halvleken när det gäller Sveriges anfallsspel det var att det var för få spelare som ville vara med och skapa chanserna. Zlatan har gjort och gör fortfarande extremt mycket poäng, men han behöver lite hjälp med att skapa chanserna. Vilket innebär när Zlatan väl droppar ner och hämtar boll och vänder om och tar på sig nummer 10 rollen och ska fördela bollen då måste det finnas tillräckligt många alternativ att spela bollen på. Men vid varje tillfälle när Zlatan skulle sätta bollen i djupled då fanns det knappt några alternativ att spela bollen på. Forsberg och Durmaz gav sig inte iväg i djupled och ofta slutade det med att Sebastian Larsson fick ge sig iväg på en löpning men då hade ryska försvaret full koll på honom. Det fanns några situationer då Forsberg flyttade över till högerkanten och det är ju inte där han ska vara utan han ska hålla till på vänsterkanten och försöka komma till lägen där han kan vika in i banan och ta sig till lägen. Men om vårt anfallsspel krånglade en aning så var det ju ingenting mot hur vårt försvarsspel såg ut. Det fanns flera situationer där vi egentligen har full kontroll på situationen men där vi sätter oss i jobbiga lägen och tvingas rensa undan bollen i panik. Och jag tycker mig inte se något tydligt samarbete mellan Mikael Antonsson och Andreas Granqvist, jag får känslan av att det är två medelmåttiga mittbackar som spelar försvarsspel för sig själva men inte för varandra. Jag tycker även att Pierre Bengtsson och Martin Olsson hade problem med att stänga sina respektive kanter, när ryssarna kom med fart på kanterna fick jag direkt en klump i halsen över att något farligt skulle hända. Vårt försvarsspel var för dåligt i allmänhet men hur vi agerar vid målet vid släpper in det är så pinsamt att man blir ju mörkrädd. För det första måste vi bromsa upp den ryska spelaren som lyftningen kommer emot. Men när väl Isaksson blir bortspelad då kan inte Granqvist och Antonsson tillåta den ryska spelaren att i lugn och ro få placera in bollen via stolpen och in. Granqvist hänger inte med, och vad Antonsson sysslar med det orkar jag knappt gå in på. Där måste han ju snabbt fram i press och försöka bryta bollen alternativt slänga sig ner och försöka täcka skott likt en hockeyspelare, men det blir något mellanting och den ryska spelaren kan enkelt förvalta målchansen. 

 

 

Zlatan tvingades utgå på grund av skada och Hamrén valde att byta in Toivonen. Toivonen har jag haft enorma problem med under de senaste landskamperna. Jag tycker att han var riktigt lovande och bra under U21 EM 2009, men det var som sagt 6 år sedan. Och det är klart att jag respekterar Toivonen för att han sköt oss till EM 2012 och så vidare men att han fortfarande får speltid i landslaget säger tyvärr en del om Hamrén än vad det gör om Toivonen. Det bytet gav ingen större effekt, Sverige hade enormt svårt att skapa målchanser men det hann inte gå lång tid förrän Hamrén valde att göra ytterligare ett byte. Hamrén valde att byta ut Pierre Bengtsson och sätta in Marcus Berg och så flyttade han ner Sebastian Larsson som högerback och övergav sin 4-5-1 övning och gick över till ett klassiskt 4-4-2. Jag ska inte säga att det bytet gav någon jätteffekt, men det gjorde att vi började närma oss Rysslands mål lite mer och fick hålla lite mer i bollen. Och jag måste säga att det är något märkligt med det här landslaget när Zlatan inte finns tillgänglig. I den första halvleken som så många gånger förr ska bollen helst nå Zlatan oavsett hur bra eller dåligt läge han har. Det blir lite som att resten av laget går och gömmer sig för att de tänker att ja men det är lugnt det här ska Zlatan fixa. Men i den andra halvleken skapade Sverige betydligt fler chanser trots att Zlatan inte fanns med på planen. Jag kommer aldrig argumentera för att ett svenskt landslag är bättre utan Zlatan. Självklart behövs Zlatan på planen alla dagar i veckan, han är vår bästa spelare det råder det inget snack om. Men jag tror inte att vi ska underskatta det faktum att när Zlatan inte finns med då blir det som att det får en någon form av effekt att de andra spelarna höjer sig ett par procent extra och känner att de behöver ta ett större ansvar. Men så länge Zlatan håller på den här nivån och vill spela i landslaget då ska han givetvis spela från start, det finns absolut ingen anledning att bänka honom. Den andra halvleken innehöll som sagt lite bättre spel från Sveriges sida och främst efter att Hamrén gick över till 4-4-2. Men trots att vi hade mer boll än i den första halvleken så hade vi förbannat svårt att skapa några farliga chanser. Och när man skapar så få chanser och när det väl dyker upp en jättechans då gäller det att sätta dit den för du vet inte när den dyker upp igen. Och det är klart att Forsberg ska ha sin retur i mål, och Marcus Berg måste kunna få en bättre träff även om det kanske inte var det lättaste läget han fick ta hand om. Men att vi inte klarade av att ta vara på våra chanser och framförallt att vi inte lyckades skapa fler chanser när vi fick ha så mycket boll i den andra halvleken det är ett otroligt underbetyg, det går inte att komma ifrån. Visst det är nära att vi fick med oss 1 poäng i de absolut sista sekunderna då Emil Forsberg drog till från distans, men nära skjuter ingen hare.

 

 

Sverige har gått obesegrade genom det här kvalspelet hittills men ikväll kom alltså den första förlusten. Det här var det absolut sämsta som kunde hända inför matchen mot Österrike. Hur det ser ut på planen kan man alltid diskutera men det viktigaste i den här matchen var att få till ett bra resultat för att skaffa sig fördel inför fortsättningen. Nu har vi en situation där vi inte får hamna på samma poäng som Ryssland för då tar de 2:a platsen tack vare inbördes möten. Självklart ska spelarna ha mycket kritik med tanke på hur det såg ut i den första halvleken. Nog för att Sverige kommer dit och i grund och botten kan tänka sig att gå för 0-0 med vetskapen om att 1 poäng skulle vara ett mycket bra resultat inför fortsättningen. Men så passiva som Sverige uppträdde i den första halvleken har jag inte sett ett svenskt landslag prestera på mycket länge. Då ska det sägas att inför den här matchen var jag inte främmande för att Ryssland skulle föra matchen. Det centrala fick absolut inte vara att ha bollen mest, det centrala var att få till ett bra resultat. Men med det sagt innebär det inte att man får vara hur passiva som helst. För den första halvleken tillhör något av det absolut sämsta jag har sett ett svenskt landslag prestera. Något presspel existerade inte, och det kändes inte som att vi anföll tillsammans utan det blev ofta en och en utflykter i anfallsspelet. Men det är inte bara spelarna som ska ha kritik, givetvis ska Hamrén ha sin del av kritiken och en ganska stor del kritik till och med. Hamrén kom till makten med en ambition om att han skulle få oss att spela en mer passningsorienterad fotboll med väldigt offensiva ytterbackar och yttrar. Och jag har upplevt att hela hans ambition har varit att vara anti Lagerbäck. Men det intressanta i sammanhanget är vad har Hamrén att erbjuda som Lagerbäck inte kunde erbjuda? För den känslan jag har efter att ha sett oss få stryk av Ryssland med 1-0 är att vi har tappat vårt grundspel helt och hållet. När Hamrén innan avspark står i en intervju och säger att vi har ett grundspel som vi jobbar efter så talar han mot bättre vetande. I min värld så har vi inte något grundspel längre. Vårt grundspel som vi byggt upp under en väldigt lång tid med en mycket stabil defensiv där vi inte släpper många över bron och sedan ta vara på omställningslägena när tillfälle ges, allt det har vi tappat. Visserligen var det Ryssland som förde matchen i den första halvleken och vi gick för att försöka kontra, men vi hade inte förmågan att utnyttja det. Och framförallt går det inte att förlita sig på att spela omställningsspel i den här typen av match när du har mittbackar som är rena säkerhetsrisk. Ärligt talat hur kan Hamrén förvänta sig att vi ska kunna slå vakt om ett resultat eller försöka kontra bort motståndaren när han har Antonsson och Granqvist i mittlåset. Emellanåt är det totalt kaos där bak, den tryggheten som fanns där under Olof Mellberg, Teddy Lucic och Daniel Majstorovic den är som bortblåst. Och det är just det som jag retar mig på mest när det gäller Hamrén, hans mycket konstiga laguttagningar. Men framförallt tycker jag att Hamrén framställs som lite naiv när han försöker justera sina konstiga laguttagningar. När han plockar bort Pierre Bengtsson och sätter in Marcus Berg och flyttar ner Sebastian Larsson på högerbacken, då känns det bara som att Hamrén bekräftar att han håller på att tappa greppet om hur han vill ha det. En del vill ofta argumentera starkt för att Hamrén har de spelare han har att det blir inte bättre än såhär men jag vänder mig emot det. Om spelarna nu är så himla dåliga vilket jag hävdar att de inte är varför spela just den spelaren då i det här fallet Pierre Bengtsson, och sedan får han inte riktigt till det ja då plockas han bort och vips så sitter dolken i ryggen. Jag vill direkt jämföra med Prandelli den förre förbundskaptenen för Italien. I EM 2012, en viss Balotelli startar Italiens premiärmatch och är inte särskilt bra. Men det betyder inte att Balotelli inte är med i den andra matchen. Så agerar en tränare som har bra spelförståelse. Det är klart att du kan göra små taktiska justeringar och visst i vissa fall faller den typen av justeringar väl ut. Men i min värld så kan man inte bara nå bra resultat genom att kasta om i laget för mycket utan det handlar om att bygga en spelare. Och frågan är väl ändå rätt intressant, varför valde Hamrén att starta Pierre Bengtsson om han kan tänka sig att byta ut honom i den andra halvleken?. I grund och botten vill jag gilla Hamrén, och det råder ingen tvekan om att han är en skicklig tränare och han har samlat på sig titlar i både Norge och Danmark. Och jag kan till viss del uppskatta Hamrén för att han vill förespråka en mer offensiv och passningsorienterad fotboll men jag vill bestämd hävda att han har inte kompetensen att få ut det på landslagsnivå. Det är ju möjligt att det här laget är kapabelt att höja sig nu när det helt plötsligt är riktigt skarpt läge inför fortsättningen, de har gjort det förr. Men jag känner ändå att Hamrén är riktigt illa ute just nu och att hans jobb står och hänger på om vi går till EM eller inte. Men när Ryssland i den andra halvleken faktiskt väljer att släppa bollinnehavet till oss, och att vi inte lyckas skapa fler chanser än vad vi gör då är det riktigt illa. Det är ett underbetyg till spelarna men inte minst det är ett rejält underbetyg till Hamrén. Och jag tycker att det här kan inte bara handla om tillfälligheter. Jag vet att Hamrén har ambitionen att bygga upp någonting över en lång tid och det är klart att saker och ting ska få ta tid. Det är en kompentent tränare det förnekar jag inte, men som förbundskapten handlar det ändå om att vara en bra matchcoach och prestera bra resultat över kortare perioder. Och under Hamrén har vi tagit oss till ett EM slutspel där det gick åt skogen, och vi var visserligen nära att slå ut självaste Portugal i playoffet till VM men återigen nära skjuter ingen hare. Nu är vi i ett läge där vi visserligen har allt i egna händer, men skulle det bli förlust mot Österrike och Ryssland gör sitt i sin nästa match då kan det bli en mycket jobbig avslutning på kvalspelet. Givetvis ska man vara försiktig med att dra slutsatser innan kvalspelet är över, men jag landar ändå i att den här matchen var inte en enskilt dålig match mot Ryssland. Det här är något vi har sett över en väldigt lång tid och mestadels under det här kvalet skulle jag vilja hävda. Min slutsats är att Hamrén helt enkelt inte får ut maximalt av det spelarmaterial som finns tillgängligt. Och återigen i grund och botten vill jag gilla Hamrén men jag är rädd för att han håller på att tappa greppet. 

 

Då mina vänner har det blivit dags att börja lägga silly season snacket bakom oss då transferfönstret stängde igår kväll. Det hände inte så värst mycket under de sista två dagarna av årets sista transferfönster, och om man ska vara riktigt ärlig var det nog en av det tråkigaste deadline day dagar jag har upplevt. Men jag har plockat ut några övergångar och icke övergångar som jag tycker är intressant inför fortsättningen av hösten. 

 

 

Självklart går det inte att summera den här silly season sommaren utan att få med lite Liverpool snack, men det hade ni säkert redan räknat ut. Det har hänt en del i Liverpool även om det inte har värvats lika mycket spelare som under förra sommaren men det har ändå varit några intressanta övergångar och försäljningar som jag tycker är värt att ta upp. Vi börjar med att Fabio Borini till slut efter mycket om och men har flyttat till Sunderland, klubben där han spenderade en tid på lån under säsongen 2013/2014. Jag är såklart nöjd med att Borini inte är kvar, och det har egentligen ingenting med att göra med att jag tror att han kan vara ett problem för ett omklädningsrum eller att han verkar vara jobbig att ha att göra med. I det här fallet handlar mitt agg som jag har haft mot Borini under den här tiden att han inte har räckt till på den här nivån. Det är ju möjligt att han skulle kunna spela i en storklubb igen, men under de här 3 åren tycker jag inte att det är någon skillnad på den Borini som kom till Liverpool än den Borini vi har idag. Och jag känner att det funkar inte att ha ett överflöd av medelmåttiga spelare som sitter på bänken eller på läktaren utan då är det bättre att försöka sälja de. Vi får inte glömma bort att förutom att Benteke kommer vara förstavalet i anfallet så är nog tanken när väl Sturridge är frisk att han ska in i startelvan och avlasta Benteke, vi har dessutom Origi och Danny Ings som finns med där i bakgrunden och som säkerligen kommer att få sina minuter i både ligan och i enstaka cupmatcher. När det börjar bli ett överflöd av offensiva spelare som inte riktigt kommer att ta plats då är det alltid bra att kunna sälja de spelare man tror minst på. Men om man kort ska sammanfatta Liverpools silly season sommar skulle jag nog säga att jag är rätt nöjd med truppen. Det är klart att det kändes kanske inte så himla sexigt när vi betalade ett överpris för att få loss Benteke från Aston Villa, men å andra sidan är det den fotbollsvärlden som vi lever i nu och ska de engelska toppklubbarna köpa från en på pappret sämre klubb då trissas priserna ofta upp. Jag tycker det är viktigt att Liverpool ser till att förvalta det som redan finns på plats. Därför är jag lite allergisk mot att vi lånar ut Markovic till Fenerbache och Ilori till Aston Villa, det är två spelare som har potentialen att bli bärande spelare för oss i framtiden. Och jag är rädd för att de kommer att få snurra runt på en del lån och sedan säljs de för knappt några pengar alls. Samtidigt tycker jag att det här visar ganska tydligt vem som har värvat vem i Liverpool. Det är uppenbart att Southamptonspelarna var Rodgers värvningar medan spelare som Sakho, Illori, Markovic och förmodligen Emre Can med de värvades från vår kära transferkommité. Rodgers är i Liverpool på lånad tid men det känns ändå som han har ett spelarmaterial som kan se till att rädda jobbet åt honom åtminstone över hösten. Men jag är ändå orolig för att det här laget kommer att falla igenom rätt hårt, för balansen i laget är lite för defensivt plus att jag tror inte det är hållbart i längden att gå igenom säsong efter säsong där det saknas en del spelare på nyckelpositionerna. Det saknas 1 mittback som kan gå rakt in i truppen helst bredvid Sakho det saknas en spelskicklig defensiv mittfältare som kan kliva in och lösa av Henderson och Milner. Sedan är jag skeptisk till om Benteke är en 20 målsskytt den här säsongen? Och det är frågan om Sturridge redan den här säsongen klarar av att få ordning på tempot med tanke på hur mycket skadeproblem han har haft. Men vårt transferfönstret är ingen katastrof på något sätt, men med det sagt säger jag inte att jag är helt nöjd men det känns ändå okej. 

 

 

Vi går vidare till Juventus och där sitter man nog inte helt lugnt i båten med tanke på säsongsinledningen. Jag känner att jag har ganska stort förtroende för Marotta på så sätt att han verkar alltid ha både en och två plan B för hur han ska fylla på med spelare eller hitta spelare som direkt ska gå in och ersätta någon av nyckelspelarna. Men nu har Juventus hamnat i en situation där det råder en del osäkerhet kring vart klubben står och om det fortfarande finns ett lag som är slagkraftigt för ännu en ligatitel. Jag är inte alls så säker på att vi kan förvänta oss lika mycket av Juventus vare sig i ligan eller i Champions League. Det är klart att det är spännande med att Dybala finns i klubben, och jag är övertygad om att Khedira kommer att kunna kliva in på det defensiva mittfältet och göra ett gediget jobb men det känns ändå som att det saknas lite spets i sista tredjedelen. Och jag var inne på det här i en tidigare text att om man tittar helt enskilt på försäljningarna av Tevez, Vidal och Pirlo så var det helt rätt i alla de tre enskilda fallen att släppa de. Men när det handlar om att försöka sätta en helhet vilket Juventus under de senaste åren varit så bra på då undrar jag om det verkligen var rätt att släppa alla 3. Nu är det tidigt på säsongen och det kan hända mycket men det Juventus jag såg mot Roma var bland det värsta jag har sett ett Juventus prestera sedan Ciro Ferrara tränade laget. Och det är klart att man som supporter kan bli lite frustrerad över att Juventus inte värvat in någon riktig galactico i sommar. Samtidigt gäller det att ha respekt för verkligheten och inse att det finns ett FFP att förhålla sig till och Juventus må vara en storklubb i Italien och vi kommer förmodligen alltid att vara en storklubb och ha hög status i Italien men vi är inte något Bayern München. Marotta kan inte ställa sig och peka på vilken spelare han vill, utan här gäller det att man får leta lite bland de mindre klubbarna och försöka fynda där. Och jag tror att Dybala kan bli bra för oss, men jag tror att vi lever lite farligt om vi skjuter över precis allt ansvar på honom. Men vi fick ju faktiskt in en spelare på självaste deadline day från Inter av alla klubbar, nämligen Hernanes. Jag tror att det kan bli riktigt bra med Hernanes, jag har sett honom växla upp under sin tid i Lazio men har väl inte riktigt fått det att stämma i Inter även om han såklart har gjort en del bra matcher där med. Att Hernanes skulle varit vårt förstaval som den där sista offensiva pjäsen det tror jag inte en sekund på. Att vi var ute efter Draxler det har inte varit någon hemlighet, det har även snackats om Isco och Mkhitaryan men det blev aldrig av. Så på ett sätt går det att argumentera för att jakten på den sista offensiva pjäsen blev lite av ett misslyckande. Men om Hernanes kan komma upp i den nivå som han hade i Lazio, då tror jag att Intersupportrarna blir upprörda när de märker att Inter gjort en konkurrent en stor tjänst. Det går också att vända på det och hävda att Inter ser åt vilket håll det är på väg med Hernanes och därför kan de tänka sig att släppa honom till en av sina värsta rivaler. Men jag väljer att hoppas och tro på att Inter har begått ett stort misstag. Och som Juventussupporter och när det gäller min relation till Inter så kommer jag alltid vara bekväm med att om jag får bra spelare ifrån de då är jag beredd att ta emot de och kan jag skicka iväg usla spelare till de då är jag nöjd med det, det är där mitt Interfokus sitter. Men jag tycker att vårt mittfält när alla finns tillgängliga ser intressant ut. Allegri får nu en anledning till att överge 3-5-2 övningen och spela med 4-4-2 med diamant, med Khedira som sittande Marchisio till höger, Pogba till vänster och Hernanes som den lite mer offensiva mittfältaren bakom Dybala och Mandzukic. Kanske kommer vi att kunna en spela en mer passningsorienterad fotboll med ett mittfält som står lite högre upp nu när vi fått in Hernanes? Det återstår att se, men jag tror att Hernanes mycket väl kan ha varit den sista pusselbiten som behövs för att vi ska kunna lyfta i tabellen. Om Hernanes kommer att vara en hållbar spelare för Juventus över en längre period det återstår att se, men över 1 säsong kan han absolut vara det. 

 

 

En klubb som kanske har mått bättre är Chelsea. Visst det är hårda ord, men faktum är att Chelsea har inte fått en särskilt bra start på säsongen. Förlust senast mot Crystal Palace och några veckor innan hade man blivit asfalterade av Manchester City på bortaplan vilket såklart sved lite extra då det är den stora contendern till ligatiteln. Det finns frågetecken kring om Chelsea är lika kreativa längre, om Fabregas börjar tackla av och Matic inte alls är den spelare som han var under förra säsongen kommer Willian kunna hitta rätt balans mellan att vara en defensivspecialist men samtidigt vara kreativ framåt och så vidare. Men det är i de bakre leden som det känns som att det finns mest frågetecken. Cahill och Terry har ju inte alls varit lika stabila som förra säsongen och Terry har stundtals sett helt bedrövlig ut. Och jag tror att beslutet av Mourinho att plocka av Terry i halvtid i matchen mot City tyder på att han mer än gärna hade velat se John Stones i Chelsea redan i det här fönstret. Chelsea ska ha fått bud nekade på både Manolas och Marquinhos vilket också är ett tecken på att Mourinho inte är nöjd med sin backlinje och i synnerhet mittlåset. Det här stärker bara tesen att ska du bygga ett slagkraftigt lag och vara det där dominanta laget över en hel säsong och över en längre period då måste du vara ute och signa spelare i tid. Jag är helt övertygad om att hade Chelsea varit ute i god tid då hade de säkert kunna lösa att få loss John Stones, och det hade säkert gått att lösa Manolas också nu när Roma uppenbarligen ser De Rossi som ett alternativ på mittbacken. Om du som storklubb rycker ut i sista stund och ska värva spelare då kommer klubben du vill köpa spelare av att kräva så mycket pengar som möjligt. Och förhandlingsläget blir bättre och bättre för säljande klubbar ju längre in i fönstret du kommer. Jag skulle vilja hävda att det är nästan omöjligt att värva in en spelare som går in och gör skillnad direkt på deadline day, om du inte är beredd att betala ett sjukt överpris för det. Chelsea har ju blivit hyllade under ganska lång tid nu på att de är duktiga på att sätta sina värvningar i tid och att det finns en tydlig strategi hur laget ska byggas. Men i sommar känns det som att Chelsea inte har räknat rätt när det gäller antalet mittbackar. När det gäller offensiven tror jag ändå att man kommer att göra sina mål. Jag tror att Pedro kommer att göra stor nytta oavsett om han spelar som ytter, winger eller som ensams striker. Fabregas tror jag kan vara lite trögstartad och när väl han kommer igång då kommer han att kunna sätta de avgörande passningarna mot Diego Costa vilket gör att han kommer att peta in fler mål. Men går det att lita på Cahill och Terry där bak? Borde inte Chelsea ha gått ut och löst sin mittbacksfråga redan tidigt i somras? Nu värvade de ju en mittback som jag tappat namnet på från Nantes, men frågan är om han kommer att kunna kliva in och göra skillnad direkt. För första gången på länge känns det som att Mourinho inte riktigt har full kontroll på Chelsea under sin andrasejour i klubben. Chelsea har fortfarande tillräckligt med offensiv kvalité för att kunna kompensera det dåliga försvarsspelet men vad händer om anfallsspelet också börjar hacka? Då känns det faktiskt som att det här lagbygget kan falla rätt hårt. 

 

 

Manchester United är det ingen som riktigt vet vart de står någonstans, och jag undrar om de ens själva vet vart de står. Jag kan tycka att vissa värvningar ser intressanta ut. Memphis Depay har varit lite väl mycket upp och ner, ibland är han helt fantastisk men i vissa anfallsförsök så gör han saker med bollen som försvararen kan läsa av ganska enkelt och lätt ta bollen ifrån honom. Det känns som att han behöver bli jämnare i sina prestationer för att komma upp på en riktigt hög nivå, men jag tror att han i det långa loppet kommer att göra ett rejält avtryck i United. Darmian plockades in från Torino och jag tycker att han har gjort ett bra jobb på högerbacken, visst är han kanske lite oprövad på just den här nivån men jag tror att han med tiden kommer att växa in i United kostymen och bli en viktig spelare. Jag tycker att värvningen av Schneiderlin är riktigt bra, det känns som att med honom får United in lite mer bestämdhet och jävlar anamma på mittfältet. Han kommer att agera städgumma framför backlinjen, vilket innebär att Juan Mata kommer att ges utrymme att fokusera mer på det offensiva spelet. Däremot tycker jag att United liksom Liverpool inte har värvat en ordentlig mittback än, det känns som att man har väntat på att den där mittbacken ska dyka upp på Old Trafford snart. Självklart måste man se över om det finns några rimliga alternativ eller om man ska köra på med det man har. Men samtidigt skulle det inte förvåna mig om Van Gaal kör på men backbesättningen han har. När Van Gaal tränade Ajax var det inte någon fantastisk backlinje som han ställde upp med. Det var en backlinje som bestod av pappa Blint, det var ena tvillingen De Boer som fick köra mittback. Enligt många inte mittbackar och framförallt inte en backlinje som du blir så värst imponerad av, men vad tror ni hände? Ajax gick och vann Champions League. Och därför skulle det inte alls förvåna mig om Van Gaal faktiskt väljer att köra på med den backlinje som redan finns på plats. Har Van Gaal bestämt sig för att han ska göra det här på sitt sätt då är det, det som gäller och det återstår att se vad United kan prestera i Champion League. Men det värvades trots allt in en spelare på deadline day, från Monaco i Anthony Martial för rekordsumma dessutom. För det första är jag inte förvånad över att Martial gick till United för den typen av pengar. Det här med pengar verkar inte vara några större problem för United, visst de kanske inte har samma resurser som Real Madrid har men samtidigt är det ju inte fattiga heller. Jag har sett alldeles för lite av Martial egentligen men det är klart att det är spännande att United värvar en ung och lovande anfallare istället för ett etablerat namn. Att få loss Benzema och Cavani hade nog inte gått oavsett hur tidigt ute du hade varit och försökt förhandla. Det som kan bli jobbigt det är om Martial går igenom en lång period utan att göra något mål, vad händer då? Jag hoppas för Martials skull att han kommer att få vara ett komplement till Rooney och att Rooney faktiskt växlar upp och tar sitt ansvar som den stora ledare han är. Används Martial bara på rätt sätt och de spelare som ska producera i United kliver fram då kommer han bara att kunna flyta med i den framgången. Däremot tror jag att man ska vara ärlig med att säga att det är skillnad att komma som ung spelare till United idag jämfört med för 5 år sedan. Nu är United i ett skede där man fortfarande håller på att bygger om känns det som och söker någon form av identitet och ser över vilken typ av fotboll man ska spela. Och med den där enormt höga prislappen så kommer Martial att få press på sig, men jag tror att får han göra några enkla mål i början då kommer pressen att släppa en aning och då kommer det vara lättare att prestera. Men den stora frågan i United är givetvis vad som händer med De Gea nu? Det känns som att man under hela sommaren har gått och väntat på att De Gea skulle gå till Real Madrid, och det verkade som att det skulle bli klart under deadline day men det blev inte av. Och det intressanta är hur kommer De Gea att agera om han nu får spela, kommer han verkligen att göra jobbet fullt ut med tanke på att han förmodligen varit inställd på en flytt till Real Madrid så länge? Frågan är om De Gea överhuvudtaget kommer att få spela, för även om det inte har fungerat felfritt med Romero är det ju inte så att det varit någon katastrof att ha honom mellan stolparna. Och om De Gea kliver ut på Old Traffords gräsmatta igen hur kommer han då att tas emot av publiken? Nu tycker jag väl inte att han har försökt att bråka sig bort från United som Sterling gjorde när han ville bort från Liverpool, men att De Gea varit inställd på en flytt till Real Madrid det kan vi nog slå fast. Hade De Gea varit fullt fokuserad på United då hade han nog startat premiären mot Totteham, Van Gaal kände nog på sig att De Gea höll på att glida United ur händerna. Och det blir ju en väldigt absurd situation att en spelare går från att vara så nära en övergång till att plötsligt komma tillbaka igen. Det ska bli väldigt intressant att se vad United kommer att göra med De Gea. Van Gaal skulle lika gärna kunna sätta honom på bänken. Jag kan känna att De Gea kommer att bli en vinnare i det långa loppet med tanke på att hans kontrakt löper ut om 1 år och då kommer Real Madrid att kunna plocka honom som bosman, eller så kommer de att göra ett nytt försök i januari och då tror jag att de kommer vara ute i god tid och lösa den dealen. I min värld kommer De Gea att landa i Real Madrid, det är inte frågan om utan när den övergången blir av. Men det är klart att Van Gaal skulle kunna sätta honom på bänken för att på någon sätt markera att du är inte större än klubben bara för att Real Madrid har jagat dig hela sommaren. Men jag tror ändå att De Gea kan sitta ganska lugnt i båten, det är ingen katastrof om han skulle få sitta på bänken med tanke på att kontraktet löper ut nästa sommar. 

 

 

Vi fick vara med om en deadline day som var lika tråkig som en bandymatch. Det hettade aldrig riktigt till, ingen stor spelare ryktades till någon storklubb. Eller jo, Zlatan ryktades till Arsenal men det fanns ju ingen som helst subtans i det ryktet utan det var någon brittisk sajt som bara hittade på för att ha något att skriva om. Men jag tycker att det här fönstret bekräftade det som jag var inne på tidigare och varit inne på i flera andra texter också att övergångar ska man se till att få klart i tid. Jag är helt övertygad om att är du ute i god tid då har du skaffat dig riktigt bra förutsättningar att bygga ett slagkraftigt lag både i ligan och i Europaspelet. Och jag tycker att Milan av alla klubbar ska få lite cred här när det gäller att vara ute i god tid och värva spelare. Visst de jagade Zlatan under hela sommaren vad det verkar, men de lyckades få loss Carlos Bacca och Luiz Adriano i god tid långt innan deadline day. Nu var det ingen fantastisk match som Milan gjorde mot Empoli senast men Bacca och Luiz Adriano gjorde varsitt mål och kommer säkerligen att fortsätta att göra sina mål. Jag skulle vilja lyfta fram Roma som en av de stora vinnarna i det här fönstret inte bara i Italien utan även över hela Europa. Jag tror att värvningen av Szczesny kommer att bli jättebra på lång sikt, och för Romas del vore det bästa om de kunde köpa loss honom efter säsongen för det är en bättre målvakt sett till vad han har för rykte. Dzeko kanske inte passade perfekt in i Manchester City, men det känns som att hans hem kan hela tiden ha varit  Roma. Och jag är övertygad om att han kommer att göra sina mål. Milan var jag inne på tidigare får ses som en vinnare i och med Bacca och Luiz Adriano. Manchester City går ju inte att undvika på något sätt även om det återstår att se hur väl Otamendi kommer att anpassa sig till engelsk fotboll. Men det är klart att värvningen av Sterling är en riktig prestigevärvning för City. När det surrades om Sterling till City tjatade jag om att för Liverpools del var det bara att ta pengarna och skratta, men om Sterling når upp till den nivå som han emellanåt visade i Liverpool då kommer givetvis City att vara den stora vinnaren på den affären även om man fick betala ett saftigt pris för att få loss honom. Förlorare i det här fönstret blir ju såklart Real Madrid i och med att det är inte ofta som den klubben misslyckas med att få in en galactico varje säsong. Nu la de pengar på Kovacic, och det är klart att det är en spelare som kan bli bra även i ett Real Madrid men det är ju inte samma stjärnstatus över Kovacic som det är över De Gea. Jag kan även tycka att Arsenal skulle kunna vara med i diskussionen som en av de här fönstrets förlorare, då många nog hade hoppats på att en striker av hög klass skulle plockas in under de sista dagarna. Jag tror fortfarande att Arsenal går en ljus framtid till mötes, men jag hade velat krydda det där laget med en riktig striker för att kompensera de mål som Giroud inte alltid levererar. Även Juventus som gick miste om Draxler, Isco och till viss del Ilarramendi skulle jag även vilja måla ut som en av förlorarna i det här fönstret även om värvningen av Hernanes gör att de inte ska målas ut som en total förlorare. 

 

 

Det var allt jag hade att erbjuda för den här gången. Nu är det 4 månader kvar tills det är silly season tider igen, det känns som en evighet men som tur är går tiden fort. Tack för den här gången och på återseende. 

 

Ikväll spelades det en stormatch på Stadio Olimpico i Rom, och det var inte vilken stormatch som helst. Roma som många och däribland jag själv ser som en contender till ligatiteln tog emot Juventus som det har varit en del frågetecken kring inför säsongen och såklart ett ännu större frågetecken efter lagets förlust i premiären. 

 

 

Som Juventussupporter fick jag under förra säsongen vara med och uppleva någonting jag inte upplevt på mycket länge. Jag fick se ett Juventus som där och då seglade upp på den nivån där jag och många andra tycker att de hör hemma. Vi vann inte bara vår fjärde raka ligatitel utan vi vann också cupen för första gången på många år och som om inte det vore nog så var vi i Champions League final där Barcelona blev lite för svåra. Ursäkta röran vi bygger om brukar vara ett talesätt som folk kan slänga ur sig till höger och vänster men i Juventus fall så passar den beskrivningen av hur situationen är i laget ganska bra. Det har sålts en del spelare men det har också plockats in en del spelare och det många undrar över när det gäller Juventus är om det här är ett lag som är lika slagkraftigt att klara av att slåss på flera fronter? 

 

 

Om vi bara lite kort tar och går igenom de spelare som vi har tappat och då väljer jag att plocka med de allra viktigaste spelarna som har försvunnit. När det gäller Vidal är jag givetvis besviken över att han flyttade vidare då jag tyckte att han under våren växte ut till den spelare som han var under sin första säsong i Juventus. Han hade en bedrövlig höst men kom mot slutet och han var riktigt bra i Champions League slutspelet, speciellt i matcherna mot Real Madrid. Men jag har full förståelse för varför Juventus valde att sälja Vidal. Det finns flera faktorer till att Vidal såldes till Bayern München. Om vi bara tittar på det sportsliga så är det som toppklubb alltid skönt att sälja spelare utanför ligan och särskilt om det gäller någon av dina bästa spelare. Jag är helt övertygad om att det är därför vi också har sålt Kingsley Coman till just Bayern München. Nu vet jag inte om någon av våra konkurrenter hade de ekonomiska musklerna för att få loss Vidal, men att sälja honom till Roma, Inter eller Milan det hade i längden inte varit det smartaste. Jag tror även att beslutet att sälja Vidal hade och göra med att det här kanske var sista chansen att få in bra med pengar för honom. Nu kan jag ju tycka att det var olyckligt att vi inte kunde sälja honom inför förra säsongen för jag tror att det fanns klubbar som var beredda att punga ut rejält med pengar för honom. Men att sälja Vidal handlade inte bara om att försöka få in så mycket pengar som möjligt, utan beslutet att sälja Vidal tror jag öppnade upp för möjligheten att behålla Pogba och mycket riktigt nu är Vidal borta och Pogba är kvar. Sedan tror jag också att det här med att köra rattfull och krascha bilar det funkar inte i Juventus helt enkelt, det finns en uppförande kod i Juventus där man uppför sig och sköter sig på ett korrekt och felfritt sätt. Och under en period övervägde Juventus även att lyssna på bud från klubbar då Vidal hamnade i bråk på någon nattklubb i Turin. Så att släppa Vidal blev oundvikligt om man bakar ihop alla de här faktorerna till en enda stor faktor och helhetsbedömning. Pirlo var ju tvungen att sluta spela på den här nivån någon gång och jag kan ändå tycka att det blev en värdig avslutning för honom i Juventus. Han var en av våra bästa spelare under de här 4 säsongerna och han har varit med och gett oss de här ligatitlarna, vilket ju med facit i hand känns helt overkligt med tanke på att han kom från Milan men han gjorde det i varje fall. Och när det gäller Tevez tyckte jag att det var rätt att släppa honom. Jag håller med om att Tevez var fullständigt briljant i vissa stunder men när det behövdes som mest då vek han ner sig. I min värld var det inte på något sätt något fantastiskt Barcelona vi ställdes mot i Champions League final, att de var bättre och värdiga vinnare ja men att de var fantastiska det kommer ni aldrig få mig att tycka. Och i min värld så måste det gå att kräva mer av Tevez i en Champions League final. Det enda som hade fått mig att ändra uppfattning om Tevez, det hade varit om han klivit in på kontoret och verkligen gått ner på knä och sagt att snälla jag måste få vara kvar 1 säsong till jag ska bara vinna Champions League med den här klubben innan jag drar. Men det har varit så uppenbart att Tevez under väldigt lång tid velat flytta tillbaka till Argentina och då tycker jag att det är lika bra att låta honom få lämna klubben, för en Tevez som är på dåligt humör och som egentligen inte vill vara kvar det är inte bra för någon och det gäller såklart alla spelare. Så jag tycker att i de samtliga. Så i de samtliga 3 fallen tycker jag att det var rätt att släppa dessa spelare, om än av olika anledningar men märkväl så var det rätt. 

 

 

Egentligen borde jag ägna ett helt blogginlägg om Romas fantastiska insats men det har jag inte tid med jag får helt enkelt hylla de någon annan gång. Jag kan bara kort konstatera att Roma vann rättvist och ser riktigt spännande ut, jag tror Dzeko och Salah kommer att bli oerhört viktiga för Roma i det långa loppet och Szczesny såg riktigt bra ut mellan stolparna. Men nu tillbaka till Juventus. Till min förvåning valde Allegri att ställa upp med en 3-5-2 uppställning, och ni vet ju alla vad jag tycker om att lag spelar med trebackslinje och i synnerhet 3-5-2 uppställningar. Men samtidigt har jag byggt upp en respekt för Allegri under hans tid i Juventus och jag tänkte väl att han vet nog vad han gör här. Men jag måste säga såhär några timmar efter att ha sett Juventus för första gången den här säsongen att jag vet inte riktigt hur Allegri tänkte inför den här matchen med den här formationen. Under Antonio Conte spelade vi ofta med en 3-5-2 uppställning och det var i många matcher väldigt framgångsrikt men det fanns också en del matcher då spelet inte flöt på lika bra. Men det som gjorde att Conte kunde spela 3-5-2 det var att han hade ett spelarmaterial för att spela med just den formationen. Det fanns en Vidal som var rivig och som växte fram till en box till box spelare av absolut världsklass. Pirlo med sin fina spelförståelse och eleganta passningar kunde vara den som styrde och ställde i offensiven, medan Marchisio kunde välja mellan att ta löpningar inne i boxen eller falla tillbaka som den lite mer sittande mittfältaren. Vi hade en stabil trebackslinje med Barzagli, Bonucci och Chiellini som alla 3 var riktigt bra specialister på det defensiva arbetet vilket gjorde att de kunde fokusera enbart på det. Och det fanns även en Lichtsteiner och Asamoah på planen som båda två kunde stänga en kant om det behövdes men som samtidigt kunde ta vara på sina offensiva kvalitéer. Men nu är vi i en situation då vi har sålt våra 3 absolut bästa och bärande spelare vilket gör att laget har försvagats ganska rejält. Och i min värld har laget försvagats så mycket att vi inte kan spela 3-5-2 helt enkelt. För om vi titta på vad det är för ett mittfält som vi har att erbjuda i en sån här match, så har Simone Padoin, Pogba, Sturaro centralt i banan och som wingbackar har vi Lichtsteiner och Evra på höger respektive vänsterkanten. Pogba är en av världens absolut bästa spelare utan tvekan i sina bästa stunder kan han hitta på lite vad som helst med bollen. Men när han blir frustrerad över några enstaka situationer eller när han kommer helt fel in i en match från början som han gjorde idag då har han svårt att växa in i matchen igen. Och när Pogba inte är vad han kan vara i en sådan här match då har vårt mittfält inte mycket att erbjuda. Simone Padoin är så dålig att jag tycker det är pinsamt att han fortfarande får spela så mycket som han har gjort. Han kan spela flera positioner ja och det gör väl att han på ett sätt är en nyttig spelare, men han är så otroligt begränsad som spelare både när vi pratar teknik och spelförståelse. Med andra ord att falla tillbaka på att Padoin ska luckra upp ett kompakt Romaförsvar det håller inte. Sturaro är jag väldigt kluven till, jag har inte sett jättemycket av honom. Visst han var ganska bra i den första semifinalen mot Real Madrid ifjol men i övrigt kan jag inte påstå att jag är så värst imponerad utav honom. Kantspelet tyckte jag fungerade sådär, Lichtsteiner är väldigt löpvillig och han vill ofta framåt och komma till inläggslägen men problemet är att kvalitén på inlägget är inte alltid bra. Evra har spelat som wingback tidigare men jag skulle hellre ha honom som vänsterback i en fyrbackslinje för att få ut det bästa utav honom. Och längst fram har vi Mandzukic och Dybala som hade enorma problem med att skapa målchanser. Alldeles för ofta fick Mandzukic och Dybala stångas mot inte bara 1 utan 2 Romaspelare i straffområdet vilket gjorde att vi inte kunde skapa särskilt många målchanser. Och när vi har ett anfall som inte förmår att skapa chanser på egen hand och när vi inte har ett mittfält som är tillräckligt kreativt framåt då är det något fel på formationen. Därför blir jag nästan förbannad på Allegri över hans val att spela 3-5-2 i den här matchen. Det är uppenbart att vi inte har spelarmaterialet för att spela 3-5-2. Jag är inte orolig för att Barzagli, Bonucci och Chiellini skulle klara av att spela i en trebackslinje de har bevisat tidigare att de kan klara av det men det är så uppenbart att vi har inte ett tillräckligt spelskickligt mittfält för att spela 3-5-2. Man brukar säga att man inte ska ändra på ett vinnande koncept, och min fråga är varför i helvete Allegri gick du över till en 3-5-2 övning i en sådan här viktig match? Det har bevisligen fungerat att spela med en 4-4-2 uppställning med diamant, är det inte bättre att gå tillbaka till det? 

 

 

För att summera det hela finns det några slutsatser som man lite slarvligt kan dra efter den här hittills mycket unga säsong. Jag såg inte matchen mot Udinese men det är inte ofta vi förlorar på Juventus stadium så det är illa bara det att förlora matchen oavsett hur det såg ut. Visst jag förstår att det blir smått absurt för mig att sitta och hacka på Juventus när jag under de senaste 4 säsongerna har fått uppleva så mycket framgångar. Men samtidigt går det inte att vara nöjd, och som klubb får man aldrig bli nöjd man måste hela tiden vilja bli bättre och i Juventus fall handlar det om att fortsätta vinna ligan och etablera sig i den absoluta toppen i Europa. Det är möjligt att vi kommer att behöva en lite längre period på oss att komma igång. Men i min värld är det skillnad på en förlust och en förlust. Det går att spela riktigt bra fotboll där man skapar mycket målchanser och har ett bra passningsspel och ett stabilt försvarsspel att falla tillbaka på. Det går att sätta helheten men ändå förlorar fotbollsmatcher och ha en trygghet att falla tillbaka på. Men efter en sådan här match så går det inte att vara nöjd, det vore lögn och säga att jag är nöjd med av det jag såg av Juventus ikväll. För såhär dåligt har jag inte sett Juventus spela på väldigt länge, inte ens när vi gjorde sämre matcher under Contes ledning spelade vi såhär dåligt. Det var dålig intensitet, vi kändes inte fysiskt närvarande vi var bara där på planen men det hände ingenting vare sig i spelet med eller utan boll. Och vi behöver inte vänta så många matcher till in i säsongen för att kunna gissa vad vi kan förvänta oss av Juventus i Champions League. Om någon påstår att det går att förvänta sig lika mycket av Juventus i Champions League spelet i år, då säger jag no fucking way det finns inte på kartan att vi ska kunna upprepa det vi gjorde ifjol. Och visst vi har sålt våra bärande spelare och det går att argumentera för att vi har sålt en stor del av det som gjorde oss så framgångsrika. Men jag vill hävda att det är ett bra lag med bra spelare, men Allegris 3-5-2 övning kan komma att bli vårt förfall om den får fortsätta. Och för mig handlade den här matchen om att sända rätt signaler till supportrarna. Visst det är långt kvar av säsongen men nu är det trots allt 2 förluster på de inledande matcherna och det var inte den starten vi behövde. Självklart kommer det att gå upp och ner under säsongen och det ska till något alldeles extra för att vi ska jogga hem ligan i år igen, men jag tycker samtidigt att man går inte och förlorar mot en toppkonkurrent på ett sådant här sätt. För den fotboll som vi presterade ikväll jag skulle inte ens vilja kalla det för fotboll, det var så destruktivt spel att jag blev nästan tårögd när jag satt och tittade på oss. Och nu har vi hamnat i en situation där vi blir alltmer sårbara för motgångar och där trycket utifrån kommer att öka om vi tappar ännu fler poäng i inledningen. Den här matchen handlade om att skicka rätt signaler utåt att vi är faktiskt att räkna med i år igen, vill något annat lag vinna ligan i år då är det oss de ska slå som Manchester City har visat för att dra ett exempel. Nu råder det istället en viss osäkerhet kring oss helt plötsligt som vi inte är vana vid. Mitt ingångsvärde inför säsongen var att vi inte skulle vara lika dominanta, men när jag ser oss förlora matcher mot toppkonkurrenter på det här sättet då blir jag genast orolig för såhär får det bara inte se ut. Och jag hoppas verkligen att Allegri genast slutar med sin 3-5-2 övning. 3-5-2 kunde vi spela under Conte men det kan vi inte nu då vi inte har rätt spelarmaterial. Sedan återstår det att se om Mandzukic är såhär klumpig och medelmåttig spelare eller om han faktiskt kan börja komma igång igen, Dybala är en fin talang och som kommer att göra sina mål men han behöver avlastning såklart. Kan Pogba klara av den press som det är att spela med nummer 10 på ryggen då kommer han säkert att göra en fin säsong. Men efter 2 omgångar råder det för första gången en viss osäkerhet kring vart Juventus står som jag inte har känt på länge. Jag vet absolut inte vart vi står någonstans efter den här matchen, den här typen av förluster gör mig riktigt orolig. Men en sak vet jag och det är att Allegri måste genast sluta upp med sin 3-5-2 övning. Allegri är en förbannat duktig tränare och han borde veta bättre än att slå knut på sig själv genom att välja fel formation och jag hoppas att han går och gör sina justeringar och får ordning på laget ganska snabbt. Landslagsuppehållet kunde inte komma lämpligare för Allegri det är en sak som är säker. Slopa 3-5-2 övningen Allegri, det är allt jag begär. 

 

 

Jag är såpass gammal att jag tycker att julafton är som bandy, med andra ord det är ingenting jag blir så förväntansfull över längre jag är för gammal helt enkelt. Men är det någonting som jag tror jag aldrig kommer att bli för gammal för så är det att följa fotbollslottningar. Den spänning och förväntan som pulserar från topp till tå när de gamla storspelarna ska köra ner handen bland i skålen och snickra ihop ett gruppspel i ett EM kval eller ett Champions League slutspel är för mig som julafton. Och igår var det dags att plocka fram grupperna för Champions League säsongen 2015/2016. 

 

 

Som ni alla vet så var årets lottning extra intressant tack vare att vi för andra året i rad har ett svenskt lag med i den finaste av fotbollsturneringar, nämligen Malmö FF. Och för det första måste jag ju ge en kommentar över hur starkt det är av Malmö att lyckas nå ett Champions League gruppspel 2 år i rad. Det är klart att det som Malmö presterade ifjol när man fick till den perfekta insatsen mot Salzburg när det som mest behövdes var imponerande och oerhört stort, men att de skulle nå Champions League även den här säsongen såg jag som fullständigt omöjligt. Vi får inte glömma bort att Malmö inför returen mot Salzburg hade ett 2-0 underläge att vända på, och självklart trodde jag att Salzburg hade lärt sig sin läxa från förra säsongen och att den insatsen som Malmö gjorde mot Salzburg förra säsongen var bara en av få sådana där enskilt fantastiska insatser som lag ibland får till. Men jag trodde aldrig att Malmö skulle vara kapabla att vända mot Salzburg en gång till. När Malmö dessutom ställdes mot Celtic i den sista kvalomgången då tänkte jag att det var godnatt och att Åge Hareides manskap skulle få nöja sig med Europa League gruppspel. Och när man såg de första 15 minuterna av matchen på Celtic park när Celtic fullständigt körde över Malmö och där det mycket väl kunde ha varit 4-0 efter en kvart då kändes det som att nu hade verkligheten kommit ikapp Malmö. Men på något sätt lyckades Malmö reda ut stormen och behålla lugnet och stoppa blödningen som pågick under den första kvarten. Och i den här typen av dubbelmöten så handlar det ju enbart om att få till resultat. Det är skillnad över en lång ligasäsong där det handlar om att lyckas över en längre period och få till ett spel som är hållbart över 30 eller 38 omgångar. Medan det i ett kval till Champions League eller Europal League handlar om att få till ett resultat i just här och nu. Och när Jo Inge Berget skickade upp 3-2 reduceringen i nättaket i de absolut sista sekunderna på Celtic park då var jag helt övertygad om att Malmö skulle reda ut det där dubbelmötet. Det målet öppnade upp hela dubbelmötet på ett helt fantastiskt sätt, och helt plötsligt hade Celtic precis allt att förlora medan Malmö kunde vara ganska avslappnade inför returen. Och i returen fick vi se ett Malmö som inte gjorde mer än vad som krävdes för att gå vidare, de gjorde sina mål och efter det så kontrollerade man matchen helt och hållet. Och att Malmö är där de är idag som klubb bekräftar bara hur viktigt det är att sätta sina värvningar. Vi får inte glömma bort att förutom de spelare Malmö tappade inför säsongen så sålde de under sommaren Filip Helander och Erik Johansson det ramstarka första mittbacksparet. Självklart var det många som blev förvånade för att inte säga upprörda, personligen tänkte jag vad fan håller ni på med Malmö? Men då dyker det upp en Carvalho som jag antar att inte många kände till och går in och är en gigant i försvaret. Man sålde Robin Olsen som var en stark bidragande orsak till den succé som Malmö lyckades att prestera ifjol, men då värvar man in Johan Wiland som med sin rutin från FC Köpenhamn visade sig vara en klockren värvning. Det är så viktigt att man lyckas sätta sina värvningar när man ska ersätta de spelare som man tappar och det har Malmö verkligen lyckats med här och det är bara att gratulera till en enastående prestation. 

 

 

Det om det, men nu är det dags att ta tag i den grupp som Malmö hamnade i. Att döma av snacket på sociala medier och folk jag har pratat med så var det inför lottningen lite blandade åsikter kring vilka lag som man hoppades på att Malmö skulle få. Jag vet inte om jag sticker ut extra mycket från mängden när jag lägger fram min åsikt gällande lottningen men jag ville att Malmö skulle få så bra lag som möjligt i sin grupp. Det är klart att om Malmö hade ställts mot lag som Zenit, Porto eller Maccabi Tel Aviv då hade resan mot en slutspelsplats varit enklare. Självklart ser jag helst att Malmö går vidare från gruppspelet, men å andra sidan det finns ju inget häftigare än att få tampas med de allra största giganterna. Hade jag varit fotbollsspelare hade jag säkerligen drömt om att få gå upp mot lag som Real Madrid, Barcelona eller Manchester United. Och visst den grupp som Malmö blev svårast möjliga motstånd, men jag tycker att det är bara att göra det bästa av situationerna och spela efter sina förutsättningar och sedan återstår det att se hur långt det räcker. 

 

 

Jag är inte på något sätt en expert på ukrainsk fotboll, men jag vet att Shaktar Donetsk är ett lag som har en del erfarenhet från Europaspel under de senaste åren både i Europa League och Champions League. Men det är såklart om man jämför med de övriga lagen som Malmö kommer att få möta den "lättaste" motståndaren. Jag tror att Malmö kan komma att få det riktigt svettigt när de ska spela i Ukraina. Nu har jag inte koll på om Shaktar får spela sina matcher på sin hemmaplan eller hur det egentligen ligger till med tanke på de oroligheter. Men det är ett lag som har en del erfarenhet av de största sammanhangen, och det gäller för Malmö att precis som mot Celtic spela oerhört disciplinerat försvarsspel på bortaplan. Att inte gå för långt fram i sitt press spel utan försöka släppa bollinnehavet och försöka gå på kontringar. När de möter Shaktar på hemmaplan däremot då är det en annan femma, då är det bara framåt som gäller. Det jag tycker att Malmö har lyckats väldigt bra med under det här äventyret det är att de har lyckats få Swedbank stadion till att bli som den där så omtalade extraspelaren. Ibland kan det uppstå situationer när man går in inför en fullsatt och kokande arena att det låser sig och att det istället för att publiken blir som en extraspelare blir det en spelare mindre istället då det blir så mycket intryck och för en stor press på spelarna. Men Malmö har verkligen under den här säsongen i Europaspelet lyckats få Swedbank stadion till sin borg, och det känns som att Malmö ska inte vara blyga för att kliva fram och försöka vilja föra spelet åtminstone i hemmamatchen mot Shaktar. Och jag tror inte det är omöjligt att Malmö kan lyckas ta 4 poäng på de här 2 matcherna, seger hemma och oavgjort borta tippar jag. 

 

 

Om vi går vidare till nästa motståndare och det är inte vilken motståndare som helst utan det är självaste Real Madrid. Real Madrid behöver väl inte någon större presentation, det är en av världens största klubbar det är en stormakt inom toppfotbollen och kommer förmodligen att fortsätta vara det under en ganska lång tid. Däremot går det att argumentera för att det är ingen garanti att Real Madrid kommer att vara ett självspelande piano vare sig i ligan eller i Champions League spelet. Under sin första säsong som tränare i Real Madrid vann Ancelotti Champions League och då var det många som hyllade honom och då var han säkert populär nere i Madrid och framförallt hos presidenten Florentino Perez. Nu hade han fört upp Real Madrid på den nivån där de själva och många andra tycker att de hör hemma. Under den förra säsongen fixade han en Champions League plats då han kom 2:a i ligan och han var bara 1 mål ifrån att nå en ny final efter att Real Madrid i semifinalen åkt ut mot ett mycket disciplinerat Juventus. Men som ni alla vet har Florentino Perez lite svårt att se när hans lag får stryk och inte vinner alla turneringar de ställer upp och därför fick Ancelotti sparken. Inför den här säsongen tog Real Madrid in Rafa Benitez och då var det nog många som höjde på ögonbrynen. Även om Benitez är fostrad i Real Madrid och har ett hjärta som klappar för klubben kan jag tycka att hans syn på fotbollen är lite för defensiv och tråkig för att funka i Real Madrid, om Mourinho inte lyckades få ordning på det där laget fullt ut med sin spelfilosofi då tror jag att Benitez har ännu sämre förutsättningar. Men samtidigt har Real Madrid fortfarande ett slagkraftigt lag som givetvis får ses vara en av favoriterna till att vinna Champions League. Och för Malmös del gäller det att vara oerhört smart i de matcherna som de möter den spanska giganten. Tinnerholm, Rasmus Bengtsson, Carvalho och Yotun eller vilka det nu är som kommer spela kommer att få bekänna färg rejält i de här två matcherna liksom resten av laget. Ronaldo, Benzema och Bale är det som Malmös försvar kommer att ställas emot. Jag har visserligen sagt att Bale är överskattad och att han är inte en Realspelare men det är fortfarande en riktigt bra spelare med spetsegenskaper. Ronaldo kan visserligen ha problem med attityden och inte vilja ta jobbet defensivt eller försöka gå efter bollen fullt ut, men det är fortfarande en spelare som kan på bara några få sekunder dribbla bort sin motståndare vika in i planen och sedan skicka in bollen i bortre krysset. Och Benzema får alldeles för lite cred mot vad han borde få, en av världens bästa anfallare helt klart. James Rodriguez, Isco, Toni Kroos och Luka Modric är alla mycket spelskickliga mittfältare och som kan sätta skräck i vilket lag som helst och här kommer Malmö att få jaga en del boll. Men hade jag varit Åge Hareide hade jag nog valt den taktiken att Malmö står väldigt långt ner med hela laget och försöker täppa till så mycket ytor som det bara går. Självklart ska man inte låta James, Toni Kroos eller Modric få för mycket tid med bollen men det gäller att inte gå bort sig heller. Däremot gäller det att vara extra vaksam när Ronaldo får bollen, se till att när första spelaren går upp i press mot honom att det finns en till spelare som direkt kan kliva fram om Ronaldo lyckas dribbla bort första spelaren. När det gäller offensiven i de här två matcherna gäller det såklart för Malmö att ta vara på varje omställningsläge och fast situation som man lyckas skaka fram, för Malmö ska vara glada om de lyckas skapa någon målchans överhuvudtaget. Man brukar tala om att man måste vara effektiv för att lyckas, och i de här två matcherna mot Real Madrid så måste Malmö vara hundraprocentiga i sina målchanser annars kommer man inte att få med sig någon poäng från de här matcherna. Men framförallt måste defensiven fungera klockrent, det får inte bjudas på för mycket ytor för då kommer Ronaldo och gänget att straffa Malmö direkt. 

 

 

Och till sist så ska jag kommentera det lag som Malmö ställs mot i den första omgången i det här gruppspelet nämligen PSG. Det är såklart svårt att inte fokusera på att Zlatan kommer hem till Malmö igen och hela den biten. Att Zlatan skulle få möta Malmö i Champions League är något som han har drömt om under hela sin karriär, men då ska ju Malmö först och främst ta sig in i gruppspelet och sedan gäller det att det är just lappen där det står Malmö FF på som ska hamna i PSG:s grupp. Men nu väntar vi alla in september månad när Malmö ska ner till den franska huvudstaden och möta Zlatans PSG. Det är givetvis en saga att Zlatan får möta sitt Malmö. Det var där det hela började en gång i tiden, och det finns ju något väldigt vackert i att Zlatan har blivit den spelare han har blivit och fått uppleva mycket fina framgångar. Malmö har kämpat på i Allsvenskan och det är ju först på de sista 5 åren som Malmö på nytt har etablerat sig i toppen av Allsvenskan igen. Jag är såpass gammal att jag minns när Malmö hamnade på blygsamma 6:e och 7:e platser, och det är ju inte där Malmö ska vara utan de ska ju ligga på en mycket högre nivå än så. Och att Malmö nu har lyckats bli det där storlaget som nu har börjat kliva in i Champions League i en tid då Zlatan fortfarande spelar på den absolut högstanivån det tycker jag är oerhört vackert. Och jag kommer att få rysningar när hela Swedbank stadion ställer sig upp och applåderar Zlatan både när han presenteras och säkerligen om han skulle göra mål också, så att vi ytterligare en gång får bekräftat hur stor han faktiskt är i Malmö. Men hur kommer det då att gå i matcherna lagen emellan? Precis som i matcherna mot Real Madrid ska Malmö vara tacksamma om de kommer att skapa några målchanser överhuvudtaget. Jag ska erkänna att jag är inget större fan av Ligue 1 och jag tycker att den här fått ett väldigt stort uppsving framförallt här i Sverige mest på grund av att Zlatan är där. Att PSG vann ligan trots den skitsäsong de hade ifjol det tycker jag är ett underbetyg till de resterande topplagen i ligan. Men trots att PSG spelar i en liga som inte är den absolut bästa så går det inte att komma ifrån att det är ett riktigt bra lag. Zlatan har under sina år i klubben varit den stora fanbäraren, men det finns även spelare som Cavani och Lavezzi som pockar på uppmärksamheten även om just Lavezzi kan komma att byta klubb innan fönstret stänger. Det finns en Javier Pastore som må vara ojämn men i sina bästa stunder så är han en mycket bra och sevärd spelare som kan göra det mesta med bollen. Lucas Moura tyckte jag var en av PSG:s absolut bästa spelare förra säsongen och jag tyckte att det var en skandal att han inte fick representera Brasilien i sommarens Copa America. Där finns det en enorm potential, och jag skulle vilja säga att om han bara hittar jämnheten i sina prestationer och blir lite mer effektiv i de avgörande situationerna och börjar göra fler poäng då kommer han ha en stor chans att vinna guldbollen när väl Messi och Ronaldo har lagt av. För Malmös del gäller det såklart att ligga tätt på Zlatan och inte ge honom tid med bollen, se till att få honom så långt bort ifrån straffområdet som möjligt. När det gäller Lucas Moura så gäller det för Yotun eller Tinnerholm beroende på vilken kant han kommer att hålla till på att låta Lucas Moura göra första draget. Yotun och Tinnerholm får absolut inte sälja sig själva för enkelt för då kommer Lucas att passera de enkelt och så har vi en farlig målchans för PSG. Cavani är en otroligt rivig spelare som löper kopiöst mycket, han kan ju ta en löpning från hörnflagga till hörnflagga för att ta jobbet i defensiven också. Däremot har vi väl inte sätt alltför mycket av den varan i PSG utan det var väl mest i Napoli han la ner ett sådant jobb även i försvarsspelet. Men trots att han hade en lite strulig säsong ifjol så är det fortfarande en mycket kompentent anfallare och en pålitlig målskytt. Det gäller för Malmös försvar att de hela tiden har två spelare som lyckas neutralisera honom, och jag tror att det gäller att spela väldigt fysiskt för då finns det risk att han tröttnar lite och försvinner ur matchen. Verratti och Matuidi är två väldigt spelskickliga mittfältare som är mycket svåra att ta bollen av, och det blir något att bita i för Lewicki och co att gå upp mot dessat två spelskickliga för att inte säga mycket eleganta mittfältare. Däremot är det i försvaret som PSG har haft sitt största problem sedan David Luiz kom in i laget. Thiago Silva har många ansett varit världens bästa mittback, men David Luiz har ju sedan han kom till PSG förstört Thiago Silvas storhet. Idag när man tittar på PSG räknar man ju nästan med att David Luiz eller Thiago Silva ska göra någon tabbe och ge bort en farlig målchans och här gäller det ju för Malmö att ta vara på varenda bjudning som PSG ger bort. 

 

 

Min generation fick aldrig uppleva IFK Göteborgs framgångar i Uefacupen på 80-talet, och vi har inte heller fått uppleva Åtvidabergs storhetstid eller när Malmö FF var i Europacup final mot Nottingham. Och ju mer jag har följt fotbollen desto mer har jag förstått hur svårt det är för ett svenskt lag att ta sig in i den finaste av fotbollsturneringar. Det här med att ett svenskt lag möter lag som Real Madrid eller PSG det är ju matcher som man skapar själv när man spelar tv-spel. Att ett svenskt lag överhuvudtaget är med i ett Champions League gruppspel är något som varit så långt bort ifrån verkligheten man kan komma. Och jag vet att alla inte är förtjusta över Malmös framgångar de senaste 2 säsongerna. Självklart kan Malmö komma att springa iväg i det korta perspektivet om vi pratar ekonomi, de kan i stort sett peka på vilken spelare de vill i Sverige och säga honom ska vi ha. Men å andra sidan finns det ju flera exempel på att det inte alltid är den klubb som har störst plånbok som lyckas. Jag tror inte att man ska vara rädd för att Malmö nu må så vara springer iväg ekonomiskt, jag tror ändå att det här på längre sikt gynnar hela Allsvenkan. Vi vill ju komma närmare Europa och jag antar att de allra flesta vill att vi ska få fler Europaplatser i Allsvenskan och till och med att Allsvenskan ska ha direktplatser till Europa League och i ett ännu längre perspektiv ytterligare en kvalplats till Champions League. Men om vi bortser från det här med tävlingsbalansen i Allsvenskan och om Malmö kommer att springa iväg och om vi går mot en enlagsliga eller inte det är för mig här och nu helt ointressant. Jag är så glad över att jag får vara med och uppleva att ett svenskt lag tar sig in i Champions League 2 säsonger i rad. Och att Malmö dessutom kommer att ställas mot tuffast möjliga motstånd och att Zlatan dessutom får komma hem till Malmö, det är för mig väldigt häftigt att få uppleva. Så jag tycker att vi ska lägga rivaliteten i Allsvenskan åt sidan och njuta av det som Malmö har lyckats prestera i Europaspelet under de senaste 2 säsongerna. Njut nu istället av att vi har ett svenskt lag i den finaste av fotbollsturneringar och som kommer att få möta massvis med världsspelare på vägen. Jag håller på Kalmar men jag är också en supporter av svensk fotboll och Allsvenskan. Och därför kommer jag att sitta och hålla tummarna för Malmö när de går in i turneringen. För oavsett om det hade varit AIK, Djurgården, IFK Göteborg eller Elfsborg som varit där Malmö är idag hade jag suttit och hoppats att det gått bra för de. Att se svenska lag lyckas hävda sig i Europa det är för mig lika stort och mäktigt som att se ett svenskt landslag göra ett avtryck i ett EM eller VM slutspel. Och som sagt jag tror att Malmös framgångar kommer att gynna svensk fotboll på sikt. Det är fritt fram att tycka att det är åt helvete med Malmös framgångar de senaste 2 säsongerna, men jag går inte och oroar mig över Malmös framgångar. Jag kommer hålla tummarna för Malmö i Champions League, och det hade jag gjort oavsett vilket lag som hade varit i samma situation för jag är en supporter av Allsvenskan och jag hejar på svensk fotboll. Gå ut och kör nu Malmö, men framförallt gå ut och njut nu Malmö. 

 

Igår avslutades den 3:e omgången av årets Premier League säsong och det var inte vilken match som helst som fick ro hem den här omgången. Arsenal tog emot Liverpool, ett klassiskt möte som på senare år ofta har bjudit på både bra fotboll och mycket mål. 

 

 

Trots att Liverpool inledde med att vinna över både Stoke och Bournemouth med 1-0 så var jag inte i närheten av lugn inför gårdagens match. Inför matchen så kändes det som en ångestmatch på alla sätt och vis på så sätt att det var 2 lag som man inte riktigt vet vart man har, Arsenal fick stryk i premiären mot West Ham och vann visserligen mot Crystal Palace i omgången efter men hade ändå inte riktigt kommit igång än. Och när det gäller Liverpool så låter ju 2 raka 1-0 segrar som en kanonstart och det är klart att om man tittar på statistiken så talar det mesta för det men det var ju inte på något sätt någon bra fotboll som vi presterade mot vare sig Stoke eller Bournemouth. Sen är jag alltid väldigt nervös inför matcherna mot Arsenal, just för att Liverpool och Arsenal har under ganska lång tid legat på ungefär samma nivå och konkurrerar dessutom om samma spelare om man ska hårdra det hela. Och eftersom jag upplevt väldigt många rysarmatcher mot Wegners manskap ett flertal gånger under min uppväxt så är ju relationen med Arsenal mycket viktigare än vad den kanske är för de flesta andra Liverpoolsupportrar. 

 

 

Men igår fick jag se ett Liverpool som presterade en fotboll som jag inte sett på mycket länge. Den första halvleken tillhör något av det bästa jag har sett ett Liverpool lag göra. Jag tycker att vi från början visade att vi hade inte kommit hit för att be om ursäkt och se på när Arsenal skulle spela bort oss enkelt, utan vi var här för att ta 3 poäng. Vi fick klara oss utan Jordan Henderson som dragit på sig en skada, och det var givetvis ett tungt avbräck för oss då han är en av de ledande spelarna. Det är något som för övrigt är fascinerande med Henderson, att han under de första säsongerna var totalt skräp men så hände någonting under säsongen 2013/2014, då började han helt plötsligt att växa in i Liverpoolkostymen. Han är bra på att sätta krossbollarna ut på kanterna, han kan slå en genomskärare mot vårt anfall och han kan också läsa av när det är läge att dra ner på tempot och han stressar väldigt sällan bort bollen. Det som jag har varit lite bekymrad över efter att ha sett Liverpool mot Stoke och Bournemouth är att jag tycker inte riktigt att Henderson och Milner passar så bra ihop. Det är inte att de är för olika och att de inte fungerar att samarbeta, det som jag tycker har varit problematiskt är att de är lite samma spelartyper. Visserligen kan Henderson bidra i offensiven och han gör en del assist per säsong, men jag skulle nog säga att han är lite mer åt det defensiva hållet på så sätt att han öser ju inte in poäng. Milner är kanske världens mest flexibla fotbollsspelare, han kan spela alla positioner i stort sett och du vet att du får ett hundraprocentigt jobb oavsett vart han spelar. Men det går inte att komma ifrån att han är tekniskt begränsad och att han inte är den spelare som fyller på med löpningar inne boxen och på så sätt blir ett extra alternativ för bollhållaren att skicka in inlägget mot. Och därför kan jag tycka att ha Henderson och Milner bredvid varandra blir en lite för defensiv uppställning. Men nu när Henderson var borta började Milner helt plötsligt att delta lite mer i offensiven, han kom till och med ut på högerkanten och försökte sätta igång ett anfall eller skicka in bollen i straffområdet. Emre Can tycker jag skulle må bäst av att ha en ännu mer offensiv roll än vad han hade igår, men jag tycker ändå att han och Milner lyckades lösa av varandra på ett bra sätt. Vi kunde ha haft ledningen med både 2-0 och 3-0 i halvtid då jag utan överedriva påstår att vi spelade ut Arsenal i den första halvleken. Arsenal fick kasta om i backlinjen i och med att Koscielny hade ont i ryggen och Mertesacker var sjuk, och därför fick Chambers och Paulista bilda mittbackspar. Och jag tyckte att vi satte en väldigt bra press på Arsenals backlinje, det var inte många gånger vi gav de lugn och ro med bollen. En sekvens som jag tycker var talande för hur den första halvleken var det är när Coutinho fullföljer och kliver in och bryter ett försök till uppspel från Bellerin, och med lite mer skärpa kunde vi ha utnyttjat det. Benteke som jag har sett som en för dyr targetspelare, visade igår upp att han inte bara kan nickskarva och brösta ner utan han kan fördela bollen också och skapa chanser på egen hand. Coutinho var på hugget och hade en förmåga att komma till rätt läge i straffområdet och han hade 1 skott i stolpen och 1 skott i ribban. Liverpool fick Arsenal i gungning vid ett flertal tillfällen, och det kändes som att när väl Arsenal skapade sina chanser berodde det mest på att vår backlinje med Skrtel och Lovren slarvade i försvarsspelet. Men inte bara Skrtel och Lovren kan slarva utan även Milner kan tveka i de avgörande situationerna. Situationen när Skrtel och Milner inte kan bestämma sig vem som ska slå bort bollen ur straffområdet kunde mycket väl ha straffat sig och där ska vi vara glada över att Arsenal inte straffade oss hårdare, vilket de är skickliga på. 

 

 

Man brukar ibland tala om att en match har två ansikten, och det är en ganska bra beskrivning på hur gårdagens match var. För Liverpool gick från att mer eller mindre ha dominerat den första halvleken och varit välförtjänta av att få med sig åtmistone 1 mål till att börja tappa i tempo och närvaro. Det kändes som att vi blev lite för fega och inte riktigt våga komma upp i press. Och ett tag var matchen ur ett Liverpoolperspektiv riktigt otäck, för det är alltid farligt att börja backa ner i knät på egen målvakt även om man försöker göra det trångt för motståndarna. Det kan gå att försöka parkera bussen, men när det var inte vilka spelare som helst som vi ställdes emot igår. Det var ändå Alexis Sanchez, Özil, Ramsey och Coquelin som stod på andra sidan och de är alla skickliga på att luckra upp försvar som försöker spela kompakt. Men det här med försvarsspel är ju något som Liverpool har haft problem med under så många år nu. Men jag tycker ändå att både Skrtel och Lovren gjorde en stabil insats, speciellt Skrtel som mot slutet av matchen var en gigant på planen. Han var i vägen för i stort sett allting som Arsenal försökte ge sig på, dock kunde han ha blivit syndabock då han höll på att stöta in bollen i eget mål men å andra sidan gör han rätt som sträcker fram foten då Arsenalspelaren som dyker upp centralt i straffområdet hade slagit in den i öppet mål. Jag tycker att Skrtek och Lovren var beslutsamma i sitt försvarsspel, och de nickade undan de inläggen de skulle och löste oftast svåra situationer på ett bra sätt. Men däremot tycker jag att det kladdades för mycket med bollen både på egen planhalva från våra ytterbackar och även på mittfältet överlag. Joe Gomez är såklart en otroligt spännande spelare, född 1997 och det är självklart oerhört roligt att se att en så ung spelare får chansen att starta i Premier League. Men det syns att Joe Gomez i grund och botten är mittback, och han ser inte alls särskilt bekväm ut med att hålla till på vänsterbacken. Och här har Rodgers enligt mig begått ytterligare ett misstag där han inte har räknat rätt bland backarna. Okej om Rodgers tycker att Moreno inte passar in i hans sätt att se på fotboll, men så då för sjutton till att värva en renodlad vänsterback som kan gå rakt in på den positionen. Att sätta en 18-åring som aldrig spelat vänsterback och som gjort 20-talet matcher i Championship på vänsterbacken, nej det går inte och där har Rodgers visat att han återigen har dålig spelförståelse. Men det var inte vara Joe Gomez som kladdade med bollen, Emre Can slarvade bort en del enkla passningar, Clyne var inte heller lika stabil som han var mot Bournmouth. Men den spelare som stack ut mest när det gällde att kladda med bollen det var Jordon Ibe. Jordon Ibe är såklart spännande att följa då han är ung och jag tycker att han har gjort det bra tidigare när han väl fått chansen. Men det som Jordon Ibe presterade igår gjorde mig nästan gråtfärdig, på riktigt jag börjar nästan gråta när jag ser så usla insatser som Ibe gjorde igår. Massvis med felpass, tajmar inte löpningarna i djupled och tappade helt bort sin förmåga att positionera sig och han dribblade alltid en gång för mycket och rent allmänt var han bara så förbannat bedrövlig. Och jag tycker att det kan vara läge att låta Markovic kliva in på högerkanten och se vad han kan åstakomma, då jag inte tycker att han skulle göra det sämre än Ibe och ärligt talat så himla mycket bättre är inte Ibe att han ska starta varje match. Vi blev tillbakatryckta ju längre in i den andra halvleken vi kom, men jag tycker att försvaret med Skrtel som den stora frontfiguren såg till att vi lyckades kriga till oss 1 poäng under den sista kvarten. Hade det här varit en cupmatch som var tvungen att avgöras då hade vi nog inte orkat med en förlängning utan då hade vi nog fått stryk, för såpass hårt tillbakatryckta tycker jag att vi blev. Men Skrtel ska ha en rejäl dunk i ryggen för sitt stora hjärta och fina inställning, hade det inte varit för hans uppoffrande spel då hade det här mycket väl kunnat ha slutat med en bitter 1-0 förlust. Men jag vill också lyfta fram Mignolet, som jag till en början både satt och skrattade åt men mest skrek på för att han under förra hösten var helt bedrövlig mellan stolparna. Men precis som det vände för Henderson under hösten 2013 likadant har Mignolet fått fart på Liverpoolkarriären sedan vi gick in i 2015. Mignolet var utan tvekan säsongens spelare tillsammans med Coutinho. Och det är klart att det är väl ingen vidare merit att inför en match mot Manchester United bli petad av självaste Brad Jones. Men jag skulle inte vilja säga att det säger så mycket om Mignolets kvalitéer, att Brad Jones fick förtroendet i några matcher förra säsongen bekräftar bara att Rodgers är galen. Men nu ger ju Mignolet ett otroligt stabilt intryck, han sätter passningarna och uppspelen och dessutom har han börjat göra lite fler avancerade räddningar. Normalt så är det ju mål på det öppnat läget som Giroud får 1 meter från mål, även om han tappar balansen så resulterar ett sådant läge ofta i ett mål. Men Mignolet får ut en hand och styr undan bollen. Jag tycker även att han har slutat att släppa billiga returer, utan får han halvdana skott från distans då behåller han ofta bollen i skopan och inte släpper ut den till en motståndare. Och det var nästan lite symboliskt att Mignolet och Petr Cech bytte tröjor med varandra efter matchen, för de var matchens två stora giganter. 

 

 

Vad drar jag då för slutsatser eller växlar av gårdagens match? Jag står fast vid att det är rätt tidigt för att börja dra slutsatser då det är så mycket som återstår innan tabellen börjar sätta sig. Men det viktiga här för mig är ju att Liverpool under Brendan Rodgers nu faktiskt levererade på allvar i en stormatch. Det är ju möjligt att Rodgers mentala underläge mot Wenger, Mourinho, Pellegrini och Van Gaal fortfarande kvarstår. Han har hur som helst i mångt och mycket befunnit sig i ett asfalteringsläge mot dessa topptränare. Och låt vara att det här inte var någon Champions League match en FA-cupfinal eller en seriefinal utan bara så att säga omgång 3 i ligan så har Rodgers faktiskt för första gången lyckats matcha Wenger. Och mina förhoppningar inför säsongen förutom att Rodgers en gång för alla ska få ordning på försvarsspelet är ju att han ska få laget att prestera när det gäller som mest nämligen mot toppkonkurrenterna. Och nu ska vi inte gå händelserna i förväg, Liverpool kan lika gärna falla ihop som ett korthus och så är vi avsågade efter halva serien ifrån att nå en Champions League plats. Men ska vi ta nästa steg och börja etablera oss i den absoluta toppen i ligan igen och så småningom i Champions League då måste vi prestera i stormatcherna. Och den attityden som spelarna visade upp igår, där man väljer att spela en snabb och fantasifull anfallsfotboll med mycket rörelse och få tillslag på bollen gör att jag börjar drömma om topplaceringar igen. Och jag kom på mig själv igår det läskiga faktum av att jag börjar nästan att få lite respekt för Rodgers. Han ska ju inte vara i Liverpool så enkelt är det ju, men han har sin egen spelidé som han tror på fullt ut. Rodgers tycker inte att det centrala är att ha bollen, utan han vill att hans lag ska stå lågt och sedan när läge finns då är det snabba omställningar som gäller. Och det finns spelare som Coutinho, Firmino och Ibe som är bra att använda i ett omställningsspel och nu även Benteke bevisligen. Och det här med omställningsspel kan ju Rodgers alldeles klockrent, och att han står rakryggad trots all skit han får både från mig och andra Liverpoolsupportrar och tror på sin grej och kör på det lyfter jag på hatten för. Med det sagt så tycker jag att han kan träna något annat lag än just Liverpool, men att han står upp för sin spelidé står rakryggad och försöker att hålla fast vid sin spelidé det lyfter jag på hatten för. Men som sagt jag vill verkligen understryka att jag har inte gjort en kovändning gällande min syn på Rodgers. Jag respekterar Rodgers men jag accepterar honom inte som Liverpooltränare. Men poängmässigt går det ju inte att klaga så mycket på säsongsinledningen, 7 poäng av 9 är ett fullt acceptabelt facit. Vi tog full pott mot Stoke och Bournemouth vilket var ett måste och sedan tog vi en meriterad poäng mot en toppkonkurrent. Och jag tycker att det fanns mycket positivt med den här matchen som det går att bygga vidare på inför fortsättningen. Det finns fortfarande en del detaljer som jag skulle vilja justera, exempelvis skulle jag vilja flytta fram Emre Can som den mer offensiva mittfältare och flytta ner Milner som sittande mittfältare tillsammans med Henderson när han väl är frisk annars ska Lucas spela där. Jag tycker att det är dags att ge Markovic en ärlig chans, då jag tycker att Jordon Ibe inte alls är på den nivån att han ska vara ohotad startspelare. Jag tycker även att Benteke måste få mer hjälp i anfallsspelet, även om han har spelat ensam striker tidigare så behöver han mer hjälp när vi anfaller. På något sätt måste vi få med våra yttrar och ytterbackar med i anfallen oftare, eller så får helt enkelt Emre Can ta på sig det ansvaret att löpa in i boxen och erbjuda ytterligare ett alternativ i boxen. Jag tycker även att vi måste minimera misstagen både på egen och offensiv planhalva, när den avgörande passningen ska slås då får vi inte skicka iväg en lös strumprullare rakt på foten på en motståndare. Jag välkomnar också att vi visar upp en större beslutsamhet när vi ska ta avslut eller slå den sista passningen. Alberto Moreno hade ett jätteläge att kontra in segermålet mot slutet av matchen men han är alldeles för sugen på göra ett Maradona mål och så blev det ingenting av det anfallet och Arsenal kunde mycket väl ha avgjort matchen istället. Sedan är det den eviga frågan om Coutinho gör sig bäst som släpande forward eller om han faktiskt ska ha en fri roll ute på vänsterkanten. Jag väljer att avvakta ett litet tag till innan jag tycker till i den frågan, för jag tycker att det har fungerat bra att ha honom ute till vänster men jag börjar bli kluven men är samtidigt inte helt övertygad om att han ska spela mer centralt i banan. Sen hoppas jag att Sakho kommer att kliva in bredvid Skrtel i mittlåset, för då tror jag att det finns goda förutsättningar att försvaret blir ännu bättre och fortsätter att släppa in få mål. Men totalt sätt är jag nöjd med matchen, det är alltid svårt att komma till Emirates och spela och vi har ju inget vidare facit på den arenan så att få med sig 1 poäng när vi dessutom gjorde en riktigt fin insats stärker oss såklart inför fortsättningen. Och fortsätter det att se ut såhär under större delen av hösten då är det bara att erkänna hur mycket Rodgers kritisk jag än är att han är köpt sig tid i klubben. Och även om karln är galen som alltid dyker upp med dubbla puffror och bara skjuter hej vilt så blir jag ändå lite imponerad av honom när jag ser att laget presterar så bra fotboll som de gjorde igår. Och han har lagt av med sin övning med att spela trebackslinje vilket också är till det positiva, och ja jag vet inte kanske var det här det nya Liverpool som vi fick se igår. Men framförallt kanske det är Rodgers 3.0 som vi är på väg att uppleva den här säsongen. Först var det förloraren Rodgers sedan var det kaos Rodgers där man aldrig visste vad man fick se för Liverpool, och är det så att vi är inne i en tredje fas nu med Rodgers är det rentav vinnaren Rodgers som vi ser den här säsongen? Jag har hela tiden sagt att Rodgers kommer aldrig att vinna någonting med Liverpool och han kommer inte att kunna etablera oss som ett topplag i ligan eller Champions League. Men kanske ska jag vara lite försiktig med att döma ut honom helt. Det kan vara så att Rodgers 3.0 kanske har lite titlar och finare tabellplaceringar att erbjuda än den medelmåtta som vi mestadels har fått uppleva under de 3 föregående säsongerna. 

 

Då har det blivit dags att snacka lite silly season igen. Nu är det inte lång tid kvar av innan transfersfönstret stänger för den här gången och det har hänt en del intressanta värvningar under de senaste dagarna som jag tänkte kommentera.

 

 

Vi börjar med att kommentera det faktum att Pedro nu lämnar Barcelona för spel i Chelsea. Jag tycker att den här värvningen på något sätt symboliserar den makt som Chelsea och Mourinho sitter på just nu. Även om Mourinho har sagt att Chelsea siktar på att förhålla sig till FFP reglerna så kan hans klubb fortfarande skita ut pengar vilket gör att han kan peka på vilken spelare han vill och säga att honom ska vi ha. 30 miljoner euro tror jag prislappen landade på, och det som slår en är att det känns sjukt att det anses som ett fynd i dessa tider. Att 30 miljoner euro anses vara ett fynd säger en del om vilken sjuk fotbollsvärld vi lever i. Nu vet vi ju såklart inte alla detaljer och vad som sker bakom stängda dörrar men uppenbarligen har Chelsea haft ögonen på Pedro, jag har svårt att se att Mourinho bara fick ett infall och gick in och värvade honom framför näsan på United. Men visst lite av en chock måste det väl vara för Unitedsupportrarna om inte annat då United har jagat Pedro mer eller mindre hela sommaren och sedan hamnar han helt plötsligt i Chelsea. Men om jag har uppfattat det rätt så kom Van Gaal fram till att Pedro var en spelare som inte passade in i hans sätt att spela fotboll, och jag tror faktiskt inte att det är svårare än så. Men den stora frågan är kommer Pedro att gå rakt in i Chelseas startelva? Det är en väldigt svår fråga att svara på det känns som att antingen blir det succé eller så blir han bänknötare. Jag har varit inne på det tidigare att Mourinho gillar ju att ha ett överflöd av bra spelare i truppen vilket innebär att många spelare som varit i Chelsea och som borde ha platsat inte har fått chansen. Och man kan tycka vad man vill om Mourinhos sätt att hantera de spelare som han får in, men det som kompenserar att han fryser ut vissa spelare är att han lyckas sälja de för väldigt bra pengar. Han sålde Juan Mata för bra pengar, han sålde David Luiz för 50 miljoner euro och så vidare. Lyckas du sälja spelare som inte är helt ordinarie för bra pengar då kommer också supportrarna att acceptera att du jobbar på det sättet som du gör. Jag ser inte värvningen av Pedro som helt ologisk, just för att Chelsea står just nu och faller lite för mycket med Diego Costa. Och då menar jag inte att de står och faller som lag med honom, men Diego Costa är en spelare som kan sysselsätta en backlinje helt på egen hand och när han är i full form då gör han ett hästjobb som ensam striker. Men jag tycker inte att Loic Remy är en spelare som höjer sig i stormatcherna, han kan vara bra när det är matcher mot Sunderland eller Crystal Palace men när det kommer till matcher mot topplagen då har han en förmåga att vika ner sig. Falcao var en fantastisk målskytt en gång i tiden men just nu råder det en enorm osäkerhet kring vad Chelsea kommer att få ut av honom. Däremot tror jag inte att klubben eller supportrarna ser några större problem med att Falcao är där, Chelsea har de väldigt gott ställt och då har de råd att chansa lite. Men det känns inte som att Falcao kommer ge Chelsea målgaranti och framförallt kommer han att fixa den rollen som ensam striker? Där sätter jag ett stort frågetecken faktiskt. Och det är där Pedro kommer in i bilden såklart. Fördelen med Pedro är att han skulle kunna spela som winger i ett 4-3-3 och jag tror att han skulle kunna klara av att lösa av Diego Costa i ett 4-2-3-1 även om det inte är hans naturliga position. Men jag kan tänka mig att Mourinho kan tänka sig att använda honom på någon av kanterna på mittfältet. För det kommer att komma perioder när Willian och Hazard inte har bra matcher eller när de känner av någon liten skada och då är Pedro en fullt duglig ersättare att slänga in på den positionen. Det man kan fundera över är vad som kommer att hända med en spelare som Cuadrado? Jag tror att det här var det sista han behövde att det kommer in en till offensiv spelare som ska bidra med spets i sista tredjedelen. Det återstår att se hur Mourinho kommer lösa den här situationen, men det kan lika gärna vara så att Pedro också kommer att hamna i den där berömda frysboxen. Mourinho ska vinna till varje pris, och om han tycker det är värt att fortsätta köra på med sin nuvarande startelva då kommer han att göra det fullt ut och sedan bryr han sig inte ett skit om vad omgivningen tycker. Men jag tror att Pedro kommer att göra sitt jobb och kommer att kunna lösa av Diego Costa eller någon av mittfältarna som ytter. Och som sagt Mourinho kanske inte värvade Pedro för att han till varje pris ville ha honom av sportsliga anledningar, han kanske bara ville visa upp att det är Chelsea som styr och ställer i England när det gäller silly season. 

 

 

Till sist ska vi titta till läget i Manchester City som det rådde så mycket osäkerhet kring inför säsongen men som har fått en kanonstart. Men City var inte helt klara med värvningar uppenbarligen för nu har Otamendi mittbacken från Valencia plockats in. Jag sitter inte och tittar på Valencia varje vecka men jag tolkar den här värvningen som att City vill ha in ytterligare konkurrens på mittbacksplatserna. Just nu står de med Kompany, Demichelis och Mangala och nu kommer också Otamendi in. Och precis som jag nämnde att Chelsea kanske står högst upp när det gäller att värva spelare av Premier League klubbarna så skulle jag nog säga att det här är nog lite av en passning från City till lokalkonkurrenten United. Otamendi har kopplats ihop med United under ganska lång tid och helt plötsligt så dyker City upp och värvar honom. Jag tycker att City gör helt rätt som plockar in Otamendi, även om jag kan tycka att det är viktigt att man förvaltar det som redan finns på plats. Man värvade Mangala förra säsongen och där finns det en fin potential, det är en spelare som garanterat kommer att vara aktuell för att spela VM för sitt Frankrike nästa sommar. Har inte riktigt fått förtroendet fullt ut i City men han gjorde en väldigt fin match mot Chelsea när City vann med 3-0. Kompany har fått en fin start på säsongen och det återstår väl att se om han bara dansar nu i början eller om den gamla Kompany är tillbaka. Men det jag tror att värvningen av Otamendi innebär är att Demichelis kan vara på väg bort. Jag har aldrig varit ett större fan av Demichelis men har ändå tyckt att han har ändå visat att han på något märkligt sätt räcker till på den här nivån. Men jag känner att han har tacklat av såpass mycket att han är inte en spelare som ska starta i ett lag som har ambitioner att inte bara vara ett lag som vinner ligan varje säsong utan också ska vara en contender i Champions League. Och Otamendi har till skillnad från Demichelis ganska många år kvar av sin karriär, Demichelis fyller trots allt 35 till vintern och det är ingen hemlighet att City som klubb är i en situation då man behöver få till en generationsväxling, vilket såklart var den stora anledningen till att man envisades med att jaga Sterling hela sommaren. Det går såklart alltid att vara lite skeptisk till värvningar men av det jag har sett av Otamendi så verkar det ju vara en väldigt duellstark mittback. Men La liga är en sak och Premier League är en helt annan sak, det finns flera exempel på spelare som flyttat mellan ligorna och där det inte har blivit någon succé. Soldado var en vass målskytt i Valencia och kom till Tottenham som en blivande frälsare trodde alla men jag tror inte att publiken på White hart lane stod med näsdukarna redo när han nu flyttade tillbaka till Spanien. Mitt Liverpool värvade Iago Aspas och Luis Alberto, och det är ju två spelare som jag bara vill glömma att de har satt sin fot på Anfield. Så det är klart att det är svårt att säga vad utfallet av värvningen av Otamendi kommer bli. Men jag tror ändå att han kommer att göra det bra, just för att det är lättare att komma in i ett lag i medgång och som har en stabilitet och en bra grund att stå på. Kommer man in till ett lag där det är total kaos eller där det åtminstone fortfarande pågår ett arbete där man försöker bygga upp någonting då blir pressen att leverera mycket större. När Otamendi kommer att spela då kommer det ju att bli bredvid Kompany eller Mangala skulle jag tro, och det tror jag inte kommer att bli några problem överhuvudtaget. Däremot om han skulle få spela bredvid Demichelis då kan vad som helst hända, men frågan är om värvningen av Otamendi ändå inte innebär att det kan vara dags att säga bye bye Demichelis? Visst han kanske inte kommer att flytta i det här fönstret men jag har väldigt svårt att se att Otamendi enbart kommer att få sitta på bänken utan City har nog en tanke om att han ska vara en av de ledande spelarna i backlinjen. Så även om Demichelis inte flyttar i det här fönstret så är min gissning att han kommer att få väldigt sparsamt med speltid. För du värvar inte ett sådant etablerat namn som Otamendi och sätter honom på bänken som fjärdevalet bland mittbackarna. Så med risk för att gå händelserna i förväg så avslutar jag det här inlägget med att säga bye bye Demichelis. 

 

Då är det dags att titta till lite vad som har hänt i vårt kära silly season fönster. Ett tecken på att sommaren lider mot sitt slut är att transferfönstret snart stänger för den här gången. Klubbarna har nu 13 dagar på sig att sälja och köpa spelare vilket gör att det börjar bli ont om tid, något som en viss sportchef som jobbar i Italiens huvudstad borde ha koll på men det återkommer jag till lite längre ner i inlägget. 

 

 

Men jag måste såklart börja med att kommentera att Matteo Kovacic en av världens hetaste talanger lämnar Inter för självaste Real Madrid. Det här var en värvning som jag inte alls kunde se ske redan i det här fönstret, det slog ner som en blixt från klar himmel helt klart. Visserligen har Kovacic varit ett hett villebråd under den här sommaren och det har framförallt handlat om att Liverpool har försökt värva honom. Det har även snackats lite löst om att Barcelona skulle plocka in honom, men med tanke på att spelarna som kommer till Barcelona i det här fönstret endast får träna med laget och inte spela matcher gjorde nog att det satte stopp för den övergången. Som vanligt går det att se den här övergången ur flera perspektiv men om vi börjar med Inter så är jag väldigt kluven. Jag tycker att Kovacic utan tvekan är en av världens hetaste och lovande talanger, kanske till och med en ännu bättre talang än Sterling som gick för nästan 50 miljoner pund till Manchester City. Han har en mycket fin touch och han är riktigt bra när han får utmana spelare i en mot en läge. Hans passningsfot är också riktigt bra, han har en förmåga att ligga lite steget före och kan leverera den avgörande passningen till en anfallare om anfallaren bara ser till att läsa av vart passningen kommer att slås. Det som Kovacic har haft problem med under sin tid i Inter det är att jag tycker inte riktigt att han har hittat sin position. Han har prövats i en nummer 10 roll men där har han inte riktigt fått till det och jag vet inte heller om han fungerar bättre som ytter då han gärna vill hålla sig centralt i banan och vara med och bygga upp anfallen. Vi får väl ändå lov att konstatera att det är pågått något form av tjafs mellan Inter och Liverpool gällande Kovacic. Liverpool har varit beredda att betala 20 miljoner euro för Kovacic och då kan man ju tycka att om Liverpool krävde 50 miljoner pund för Sterling då får man nog räkna in att det kommer att krävas ett överpris för att få loss Kovacic. Men sedan ett tag tillbaka har det varit väldigt tyst om Kovacic och många trodde nog att han skulle bli kvar. Men så dyker Real Madrid upp och pengar är inga problem för den klubben och de erbjuder över 30 miljoner euro för Kovacic och det är klart att det är pengar som ur ett Interperspektiv inte går att tacka nej till. Det som gör mig lite bekymrad för Inters del är att klubben gick ut och meddelade att det här var ingen försäljning som de ville genomföra, utan den här försäljningen görs för att de inte ska bli straffade av FFP. Jag har inte exakt koll på vilken nivå man måste ligga på när man köper och säljer spelare och hur högt lönerna får vara, men det är klart att det är oerhört klantigt av Inter att sätta sig i en sådan här situation. Samtidigt som det är ganska lätt att räkna ut att spenderar du mycket pengar på relativt kort tid och inte säljer spelare då är det klart att du riskerar att straffas av FFP. Så på ett sätt är det förståeligt att Inter säljer för att de ska undvika att bli straffade, men det är ett förbannat underbetyg till Inters sportsliga ledning att sätta klubben i en situation att man tvingas sälja en potentiell världsspelare. Och om vi tittar på affären ur ett Real Madrid perspektiv är jag väldigt kluven till att Kovacic hamnar just i den klubben. Det är lite Florentino Perez över alltihop kan jag tycka gällande att Kovacic hamnar i Real Madrid, han ska visa upp sin makt och att han gör lite som han vill genom att peka med ena handen att jag ska ha den spelaren och den spelaren. Och är det något Real Madrid har varit usla på under ganska lång tid enligt mitt sätt att se på det är att man är för dåliga på att förvalta det som redan finns på plats. Om vi tittar på Real Madrids mittfält så har de James Rodriguez, Toni Kroos och Luka Modric. Alla tre är riktigt bra spelare som utan tvekan är spelare du går och vinner både ligan och Champions League med, även om jag tycker att James Rodriguez har varit lite för ojämn. Och om nu Real Madrid kommer att spela 4-3-3 vilket jag utgår från att de kommer att göra vart ska Kovacic då kliva in? Han kommer ju inte att kliva in som central mittfältare, det hade varit ett på tok för stort ansvar att lägga på honom som är oprövad på den absolut högstanivån. Petar han någon av James eller Toni Kroos? Nej förmodligen inte, och kommer han att peta någon av Ronaldo, Benzema eller Gareth Bale? Självklart inte. Jag är orolig att Kovacic riskerar att bli överflödig i Real Madrid, om nu inte Benitez vill sätta sin prägel på laget och kanske vill ändra formation och spela honom som sittande mittfältare då skulle han kunna ta en plats direkt. Men jag tror att det lutar mer åt att Kovacic kommer att bli överflödig och att han mest kommer att få göra några enstaka inhopp här och där, och han är ju i helt fel ålder för att ha den typen av roller. Den stora frågan är nu vad som händer med Isco och Ilarramendi? två spelare med fin potential som behöver få spela för att utvecklas, kommer de att komma ännu längre från att få speltid? Jag tror aldrig jag kommer bli klok på Real Madrid och i synnerhet Florentino Perez, det verkar som att han aldrig tröttnar på att köpa in världsspelare eller potentiella världsspelare på löpande band men så glömmer han att Real Madrid redan har ett slagkraftigt lag på plats redan som går att förvalta och ta ytterligare steg med. Jag hoppas verkligen att Real Madrid tar väl hand om Kovacic och att han får chansen att leva ut sin fulla potential, men jag är rädd för att han kommer att bli en truppspelare och sedan kommer hans karriär att stanna upp och aldrig ta fart igen men jag hoppas för hans del att jag har fel. 

 

 

Då är det dags att på nytt snacka lite Roma igen. Sist jag skrev om Roma så hyllade jag de ganska rejält och målade upp de som en contender till ligatiteln. Men då var Salah på väg in och sen dess har Dzeko blivit klar och Szczesny har också blivit klar på lån över säsongen. Men det har också hänt någonting i backlinjen och det är ingen mindre än Yanga-Mbiwa som har blivit såld till Lyon. Man kan byta ut mittbackar lite då och då när du har ett mittbackspar som inte håller måttet eller att de sitter på för hög lön sett till vad de faktiskt presterar på planen. Men Roma har under de senaste åren hattat med sina mittbackar. Det har varit Kjaer/Mexes, Juan/Mexes, Marquinhos har varit inne i Roma och snurrat och Benatia har även varit där och då har jag inte ens nämnt Castan och Astori. Ni hör själva att kontinuitet i backlinjen och i synnerhet när det gäller mittbackar har inte varit Romas starka sida under de senaste åren. Och jag tyckte att Roma under förra säsongen såg ut att ha hittat sitt mittbackspar i Manolas och Yanga-Mbiwa, som jag faktiskt tyckte var Serie A:s bästa mittbackspar. Och om vi går igenom Yanga-Mbiwas väg till Roma så började han i Montpellier där han var lagkapten när de vann ligan, samtidigt som Giroud var där och snurrade. Han kom till Newcastle och började helt okej men många tyckte att han kanske var något ojämn för att spela i Premier League, plus att Newcastle kanske inte var den bästa av klubbar att komma till. Sedan tar Roma in honom på lån inför förra säsongen och han börjar bra och efter ett tag när han och Manolas börjat spela ihop sig gör han det till och med riktigt bra. I januarifönstret köper Roma loss Yanga-Mbiwa och skriver ett längre kontrakt med honom, och då får man ju känslan av att det här är en blivande fanbärare som tillsammans med Manolas ska ta Roma tillbaka till toppen inte bara i italiensk fotboll utan även i Europa. Och nu har sportchef Sabatini sålt en av lagets bästa mittbackar till Lyon. Och om jag har räknat rätt står Roma endast med Castan och Manolas kvar i det centrala försvaret nu när Astori lämnade för Fiorentina. Och det är klart att Sabatini kanske tänker att det går att köra på med Castan och Manolas och förlita sig på att de kommer hålla över en hel säsong och inte ha någon tydlig backup eller en tredje mittback som kan gå in och ta över stafettpinnen ifall det behövs och kanske peta in någon av ytterbackarna i mittlåset om det skulle uppstå en kris. Fast det räcker ju inte numerärt kära Sabatini nu gör du ett klassiskt Brendan Rodgers misstag där du tror att de spelare som nu är kvar i backlinjen ska spela på flera olika positioner i backlinjen trots att de inte är deras naturliga positioner. I min värld är det inte klokt att man säljer en mittback som tillsammans med sin kollega bildade ligans bästa mittbackspar. Och framförallt kan du som sportchef inte sätta dig i en situation med 4 dagar kvar till säsongen drar igång där du bara har 2 färdiga mittbackar i truppen det är för dåligt helt enkelt. Som sportchef måste du tänka till när du väljer att sälja en av spelarna som har startat de flesta av matcherna under föregående säsong, du måste ha en tydlig plan för vem du ska ersätta den spelaren med annars så finns det en risk att du får panikvärva i slutet av fönstret och så faller lagbygget ganska hårt. Det är klart att Sabatini ska ha cred för att han tagit in Salah, Szczesny och Dzeko de är alla tre riktigt bra värvningar. Men med risk för att låta tråkig men man måste börja bygga lag bakifrån, och den viktigaste faktorn när man börjar bygga ett lag det är att sätta ett mittbackspar. Och nu tyckte jag att Roma höll på att sätta ett mittbackspar under förra säsongen, men återigen så skeppar man iväg en av sina mittbackar och så står man nu med 4 dagar kvar till ligapremiären mot Hellas Verona kvar med 2 mittbackar. Och hade jag varit Romasupporter hade jag varit fullkomligt vansinnig på klubben och Sabatini. Om man nu är redo att ge upp en av sina bästa mittbackar det får man väl som utomstående respektera till viss del men se då för helvete till att vara ute i god tid och plocka in ersättaren. Du kan inte stå med 2 färdiga mittbackar med 4 dagar kvar till ligapremiären, jag tycker att det är ansvarslöst att arbeta på det sättet som sportchef. Romas agerande stärker bara tesen om att spelarköp ska man se till att få klart så tidigt som möjligt i transferfönstret för då ökar chansen att du ska få ett så bra utfall som möjligt av laget när det gäller det sportsliga resultatet. Men nu har Roma agerat som man har gjort och nu sitter klubben och inte minst Sabatini med skägget i brevlådan. Och det ska bli väldigt intressant att se hur Roma kommer lösa den här situationen, och jag är glad över att jag inte är Romasupporter efter det som har hänt den senaste tiden. Ärligt talat Sabatini vad fan sysslar du med?! 

 

En fullspäckad fotbollshelg har vi lagt bakom oss och det var inte vilken fullspäckad fotbollshelg som helst som vi nyss kunnat avnjuta. Igår spelades det en stormatch på Etihad stadium då Manchester City tog emot Chelsea. Vid Citys tränarbänk en pressad Pellegrini som var ifrågasatt under förra säsongen, och på Chelseas hittar vi fortfarande José Mourinho vars Chelsea är trögstartat i år? 

 

 

Jag vet att många vill hävda att både La liga och Bundesliga är steget före Premier League och att Premier League som liga börjar tackla av och att den inte är lika intressant längre. Men för den som inte är särskilt Premier League frälst borde ha tittat på gårdagens match mellan Manchester City och Chelsea. Det var stundtals en helt fantastisk match med hög intensitet och det smälldes på rejält i duellerna, sedan var det vissa dueller som kunde ha lett fram till att det skulle spåra ur på planen men det blev lugnare ju längre in i matchen vi kom. Om vi börjar med att titta till läget i City skulle jag vilja säga att är det någon klubb som för tillfället har det väldigt gott ställt så är det just City. Inför säsongen lät det helt annorlunda både från min sida och från andra fotbollstyckare också. Men av det man såg av City ifjol och framförallt från deras toppspelare som David Silva och Yaya Toure så är det inte så konstigt att det rådde en del osäkerhet kring vart laget stod inför den här säsongen. Den enda toppspelaren som levererat år efter år sedan City fick in alla de här miljarderna att spendera det är Kun Agüero, han har hela tiden gjort sina mål och hade han får han vara helt skadefri då är det en spelare som skulle kunna göra upp mot 35 mål i ligan såpass bra är han. Jag tycker att han i den här matchen visade upp hur bra han är. Förmågan att göra saker med bollen i hög hastighet på små ytor är imponerande. Titta bara på målet han gör, där han har flera Chelseaspelare omkring sig men de kommer inte åt honom för han är så kvick och skicklig på små ytor och kan behålla kontrollen på bollen och så placerar han in den i det bortre hörnet. Och jag tycker att han är så mycket mer än bara målskytt, han kan hålla i bollen och se till att City kan fylla på med spelare i anfallet och han är mycket duktig i 1 mot 1 situationer. Och han är en spelare som drar på sig bevakning vilket gör att det öppnar upp för andra spelare att fylla på i anfallet och erbjuda fler alternativ för bollhållaren. Det finns tre andra spelare som jag lite kort skulle vilja lyfta fram från gårdagens match i City och det är Fernandinho, Kompany och Yaya Toure. Fernandinho som jag tyckte var en av få spelare i Brasilien som gjorde det någorlunda godkänt i VM, tycker jag har hållit en väldigt ojämn nivå och framförallt har jag saknat lite attityd och jävlar anamma från hans sida. Visst han är en spelskicklig defensiv mittfältare som kan lösa svåra situationer genom att sätta en svår passning när han sätts under press, men jag har tyckt att han har haft problem när det bränner till rejält på mittfältet. Men igår tyckte jag att han tillsammans med Yaya Toure käkade upp Nemanja Matic och Fabregas utan problem. Jag vet inte om det här bara handlade om att det var extra tändvätska för Fernandinho att möta de regerande mästarna, eller så har han blivit klokare och insett att i Premier League går det inte bara att spela bort motståndaren utan du måste kunna spela fysiskt också. Sedan tyckte jag att det gick lite över gränsen när han körde upp en armbåge på Diego Costa, men å andra sidan är ju inte Diego Costa guds bästa barn han heller så han ska inte klaga för mycket på det. För mig är det ge och ta, till en viss gräns såklart men jag tyckte som sagt att det blev lugnare i den andra halvleken. Kompany hårt kritiserad ifjol och personligen tyckte jag att han började tackla av rätt rejält och att det inte alls var den där storbacken som skämt bort oss med fina insatser. Men jag tycker att han igår visade upp en beslutsamhet i närkamperna som jag inte sett honom ha på mycket länge. Det känns verkligen som att den gamle Kompany är tillbaka, och det kommer att behövas för City i det långa loppet att ha den där världsbacken att falla tillbaka på och som kan gå in och ta tag i spelet när det blåser på toppen. Yaya Toure, det är samma sak där jag tyckte att han såg väldigt ointresserad och loj ut under stora delar av förra säsongen men igår visade han upp sitt gamla jag igen. Det som slog mig lite extra var att jag har nog inte sett Yaya Toure ta ett sådant hårt jobb i spelet utan boll, det var flera dueller som han stenhårt gick in i och vann bollen. Och precis som Kompany så hade Yaya Toure en beslutsamhet i närkamperna att när han gick in i en närkamp så skulle han bara komma loss med bollen. Och kollektivt sett var det här en klockren insats av City. Man visade upp ett omställningsspel av absolut världsklass. De har redan Agüero som de kan slå en djupledsboll mot, och de har fått in Raheem Sterling som jag fortfarande tycker är överskattad men å andra sidan visade han upp ett engagemang och en fart i sitt spel som jag inte sett på länge. Jag är helt övertygad om att den Sterling vi fick se igår hade vi inte fått se i Liverpool om han varit kvar, av den enkla anledningen att Sterling hade bestämt sig för att gå till City och han ville verkligen inte vara kvar i Liverpool. En omotiverad Sterling hade inte gjort det bra i Liverpool i år, men när Sterling är motiverad och trivs med tillvaron då är det en riktigt sevärd spelare vilket han visade upp igår. Men City ska vara väldigt nöjda med gårdagens match och framförallt kan Pellegrini sova lugnt ett tag till. Det här var en viktig match för honom personligen att visa att han är på väg att få det här stjärnspäckade bygget på fötter igen. Nu är det tidigt på säsongen men från att ha varit ett osäkert kort för åt vilket håll det lutat åt, så känns City efter den här matchen som en given contender till att vinna titeln. För det är inte vilket lag som helst som går ut och kör över Chelsea i nästan en hel match och vinner med stabila 3-0, och speciellt inte när det är José Mourinho som håller i trådarna. Jag tycker att gårdagens match är ett styrkebesked från City och definitivt ett kvitto på att det går inte att vifta bort City från en eventuell titelstrid. När de är på det här humöret och när deras toppspelare är såhär bra då är de ruskigt underhållande att titta på och väldigt svårslagna. 

 

 

Om allt för tillfället är frid och fröjd i City så är det nog inte lika lugnt i Chelsea. Nu tycker jag att vi återigen ska vara försiktiga med att dra slutsatser för snabbt och skriva av Chelsea som en titelkandidat. Det är klart att Chelsea fortfarande är ett riktigt bra lag. Och det som är speciellt med Chelsea är att de inte är blivit sönderköpta uner sommaren, den enda som jag kan komma på har skickats iväg det är Felipe Luis om vi bara pratar utespelare. Petr Cech har lämnat för Arsenal men Courtois är en världsmålvakt och kommer såklart att fixa många poäng åt Chelsea och Begovic är en helt okej backup. Men jag känner ändå att jag vill börja spekulera lite kring Chelsea framtid efter att ha sett de nu både i Community shield där man förlorade mot Arsenal och sedan 2-2 i premiären mot Swansea och nu gårdagens match. Det är möjligt att Chelsea inte riktigt har kommit igång än, det kan vara så att de är lite mer trögstartade i år än vanligt. Men det som ändå gör att Chelseasupportrarna borde börja känna lite oro är på sättet man förlorar på igår. Det är klart att det inte är en skam att torska mot City, men det är ju skillnad på en förlust och en förlust. För så utspelade som Chelsea var under den första halvleken det var nästan skrämmande att se, jag har aldrig sett ett Mourinho lag bli så överkört i en halvlek. Och Mourinho ska tacka Begovic för att han höll laget kvar i matchen då han kom upp och gjorde flera fantastiska räddningar. Jag älskar kontinuitet, jag älskar när en tränare håller fast vid ett och samma lag och inte förändrar för mycket. Det finns ett talesätt som lyder "Varför ändra på ett vinnande koncept?" och det är klart att jag tycker att man ska följa det talesättet som fotbollstränare. Men ju längre jag har följt fotboll och ju fler matcher jag ser ju mer inser jag att du kan inte hålla fast vid ett och samma lag hur länge som helst även om laget vinner titlar. Till slut måste du byta ut en eller två spelare och om du inte byter ut spelare då måste du åtminstone fylla på med spelare som besitter spetskompetens så att du ska kunna fortsätta vara ett slagkraftigt lag. Det är uppenbart att Diego Costa kommer att pendla väldigt mycket i sina prestationer under säsongen, ibland är han riktigt bra men ibland så kommer han inte orka med att sysselsätta en backlinje helt på egen hand. Hazard och Fabregas var inte alls så bra som de ska vara för att Chelsea ska vara ett svårslaget lag. Jag tycker att Hazard mest gick och gömde sig på sin kant och inte riktigt ville delta i offensiven, utan det kändes som att han kände sig väldigt obekväm med hur matchbilden var. Fabregas är emellanåt helt fantastisk då han har en grym passingsfot, men det gäller att han plockar fram den lite oftare så att han kan servera Diego Costa och Hazard med bra bollar. Willian är en mycket nyttig spelare som gör jobbet defensivt på ett bra sätt, men han behöver någon mer som städar upp bakom honom så att han kan få ut mer av sina offensiva kvalitéer. Nemanja Matic är en av världens bästa defensiva mittfältare, men igår tyckte jag att han blev helt överkörd av Citys mycket aggressiva mittfält. Och då kan jag tycka att om nu inte Matic klarar av att städa upp framför Terry och Cahill, vilket är hans främsta uppgift att se till att inte Terry och Cahill hamnar i löpdueller. Om Matic har en sämre dag, jag men Mourinho då kanske du ska se till att ha en annan spelare att slänga in på den positionen?. Min bild av Mourinho är att han har en startelva, och sedan kör han stenhårt på den säsong efter säsong och sedan har han halvbra eller till och med riktigt bra backuper men som får alldeles för lite utrymmme. Och jag undrar om det inte kan vara så att Chelsea kan komma att stå inför en ganska tuff säsong framför sig. Vi har sett det tidigare att Mourinhos lag har dippat under hans tredje år i klubben. Och jag undrar om det inte kan vara så att samma sak är på väg att inträffa även nu under hans andra sejour i Chelsea. Nu förlängde han kontraktet till 2019, så det är klart att han inte kommer att få sparken under säsongen men däremot om det fortsätter att gå trögt då kan det mycket väl bli så att han väljer att inte fullfölja kontraktet. I och med att Mourinho är en tränare som prioriterar defensiven först och främst och att det krävs mer av spelare i ett Mourinho lag att kunna orka att jobba stenhårt i spelet utan boll tror jag kan leda till att hans spelare till slut inte orkar ta till sig hans taktik. Jag tror det skulle underlätta för spelarna om Mourinho valde att låta laget spela ut på ett annat sätt än vad de gör idag. Jag kanske drar för stora växlar av en enskild match men jag kan ändå tycka att man går inte och förlorar mot en toppkonkurrrent på det sättet som Chelsea gjorde den här gången. Hade det inte varit för Begovic så hade Agüero mycket väl kunnat gjort 4 mål innan halvtidsvilan. Och jag tycker att gårdagens match ändå var ett tecken på att Chelsea kanske bara är ovanligt trögstartade i år, eller så var det här ändå ett tecken på att Mourinho kanske är på väg att tappa greppet. Det är klart att Chelsea får ses som en favorit till att vinna ligan, men kommer Mourinho att bli mer flexibel eller kommer han att hålla fast vid sin matchplan fullt ut? Och dessutom är det tveksamt om han har tillräckligt med bra spelare från bänken att slänga in när matchbildens behöver förändras. Loic Remy och Falcao är ju inte spelare som går in och levererar i toppmatcherna men kan vara bättre mot de mindre lagen. Och låt vara nu att Mourinho bytte ut Terry mot Kurt Zouma då han ansåg att Kurt Zouma är Chelseas snabbaste mittback. Men nästa gång Chelsea råkar ut för ett liknande scenario och blir så överkörda i en halvlek, är det då prio 1 att byta ut Terry?. Och om Terry helt plötsligt börjar fasas ut hur kommer supportrarna att reagera på det och hur kommer det att påverka resten av laget? Det är många intressanta frågeställningar och scenarion som kan uppstå kring Chelsea den här säsongen. Det är fortfarande tidigt på säsongen det kan inte betonas nog, men för första gången på länge känns det som att det faktiskt är Mourinho av alla tränare som är lite ställda mot väggen. Nu har man blivit överkörda av en toppkonkurrent, och skulle det gå fortsatt trögt i ligan och dessutom i Champions League då kanske det rörs om i grytan rejält på Stamford bridge? Trögstartade eller inte, vi kan utan tvekan slå fast att Chelsea och inte minst Mourinho är lite i gungning. 

 

Igår tog Kalmar FF emot GIF Sundsvall i en mycket viktig match. Vid seger skulle glappet ner till Halmstad vara hela 10 poäng med 11 matcher kvar att spela. Och jag kan känna att vi kunde inte få ett bättre läge att komma upp mot lite fastare mark då vi har varit starka på hemmaplan och det var just Sundsvall som stod för motståndet. Men den här matchen blev en match som jag bara vill glömma så fort som möjligt. 

 

 

Jag tycker att jag börjat lära känna årets upplaga av Kalmar FF rätt väl. Vi kan stundtals spela okej och i vissa matcher till och med riktigt bra, men så fort vi gör en bra insats då följer vi upp det med insatser som igår. Det är klart att jag sitter inte och kräver att vi ska slåss om guldet och att vi ska köra över varje motstånd, och vi kommer att förlora fler matcher under säsongen såklart. Men enligt mitt sätt att se på det så är det skillnad mellan en förlust och en förlust. Du kan göra en riktigt bra insats där du spelar dig igenom motståndaren och kommer till målchanser men där det faller på att du är för ineffektiv eller att motståndarens målvakt för dagen är en gigant. Men den fotboll som presterades på Guldfågeln arena igår jag vet inte ens om jag skulle vilja kalla det för fotboll. Kvalitén på passningsspelet var under all kritik, det får bara inte gå till så. Av någon anledning blir vi fortfarande hyllade av motståndarlagens tränare att vi är bra på att ställa om snabbt. Det är möjligt att vi har spelarmaterialet för att kunna spela ett snabbt och effektivt omställningsspel, men det fantastiska omställningsspel som motståndarlagens tränare hyllar oss för tycker jag att vi visar upp väldigt sällan. Men vårt anfallsspel i gårdagens match var bland det första jag har sett, det var så dåligt att jag knappt hittar några ord för att beskriva det. Antonsson är en av få spelare som sticker ut, man ser att han har någonting extra han är bra på att ta emot bollen felvänd och vända om och ta sig till avslut han är bra på att tajma djupledslöpningarna. Jag är övertygad om att hade Antonssson haft en bättre omgivning då hade han på allvar kunnat slåss om skytteligasegern. Men jag måste säga att jag lider med Antonsson, för det måste kännas hopplöst att vara anfallare i Kalmar  den här säsongen. På pappret spelar vi 4-4-2, men på planen ser det ut som någon helt annan formation där jag tycker att var och en får bilda sin uppfattning vilken formation vi spelar. Men när David Elm droppar ner för djupt i planen och blir mittfältare eller söker sig ut på kanterna blir Antonsson helt själv inne i boxen. Och ärligt talat vad sjutton ska Antonsson ta sig till när han blir helt isolerad uppe på topp. Till slut förstår jag att även Antonsson börjar söka sig ut mot kanterna eller droppar ner, problemet är att då har vi i stort sett ingen kvar inne i boxen. Jag tycker inte att vi har spelarmaterialet för att bara förlita oss på att individuell skicklighet ska rädda oss i varje match utan vi måste se till att anfalla som ett lag. Men det enda som fungerade någorlunda okej igår var inläggen från kanterna då Agardius följde med upp i några anfall och kunde nå Antonsson som med lite flyt kunde ha fått in någon boll. Men jag tyckte att det blev så otroligt tydligt igår att vi har inte kreativitet nog vare sig i anfallet eller på mittfältet. Jag har tjatat mycket på att Viktor Elm måste börja komma igång om han ska ha en startplats, men tyvärr lämnar han mer att önska. Och jag vill återigen vara tydlig med att det är inte att han är sämre än alla andra men han syns ju inte ett dugg i spelet. Jag utgår från att han värvades in för att vara den som styr och ställer i offensiven och som ska luckra upp kompakta försvar. Men han tar ju inga initiativ överhuvudtaget utan det blir bara spel i sidled och han tar inte tag i taktpinnen själv och transporterar bollen i fart eller fyller på med löpningar inne i straffområdet. Det enda han har bidragit med sedan han kom det är att vinna nickduellerna. Tobias Eriksson fick spela på vänsterkanten och det syntes att han inte riktigt trivdes där, han är ju inte den spelartypen som fyller på med löpning efter löpning på en kant utan han ska helst spela centralt på mittfältet. Ismael tyckte jag var den stora behållningen i den här matchen, emellanåt skämmer han bort oss med sina fina vändningar. Han har en teknik som är helt fantastisk, och han kan göra det oväntade men totalt sett hade även han inte någon vidare afton igår. Papa Diouf är en spelare som jag i grund och botten gillar, men samtidigt gör han det inte lätt för sig. Han kan ibland dribbla bort en spelare och sedan ska han slå en enkel passning i djupled mot Antonsson eller David Elm men så skickar han iväg en strumprullare som motståndaren kan ta hand om. Jag tycker mig se att någonstans finns det en väldigt bra spelare i honom, men han har så fruktansvärt svårt att få till det i de avgörande lägena. Och jag förstår att han inte är ordinarie, för det går inte att ena sekunden göra briljanta saker med bollen för att sedan slå bort en enkel passning i sidled det håller bara inte. Men all skuld ska inte läggas på Papa Diouf, utan det var en kollektiv kollaps som vi fick uppleva igår. 

 

 

Jag har argumenterat för att vi är för bra för att åka ur och att de andra lagen är såpass mycket sämre. Jag står fast vid att det ska till något alldeles extra för att vi inte ska spela allsvensk fotboll även nästa säsong. Men samtidigt börjar jag bli riktigt orolig inför hösten. Jag vet att jag efter Falkenbergsmatchen var väldigt positiv och att jag kände att vi började hitta något form av grundspel att falla tillbaka på. Men det är ett faktum att hade vi varit ett säkert lag för att undvika en bottenstrid, då går man inte och förlorar mot Sundsvall på hemmaplan och framförallt inte på det sättet. Jag kan tycka att vi under ganska lång tid har haft svårt att göra två bra halvlekar och att det var det problemet som vi brottades med enbart. Men den här säsongen har vi ju pendlat något fruktansvärt i våra prestationer. Jag tycker att när vi väl får till vårt passningsspel och håller ett högt tempo uppe då är vi faktiskt inte så tokiga att titta på. Men alldeles för ofta faller vi ner på vår lägstanivå. Och det är klart att alla lag kommer att trilla ner på sin lägstanivån någon gång, skillnaden är att de lagen som ligger högre upp i tabellen än vad vi gör de går inte och förlorar mot Sundsvall hemma. Hade vi haft en lägstanivå där spelet inte riktigt stämmer men där det bara handlar om några detaljer som behöver justeras då är det ganska lugnt. Men vår lägstanivå är ju så oroväckande usel att jag blir så mörkrädd när jag pratar och skriver om den. När vi är som sämst då finns det ingen som helst grund i vårt sätt att spela anfallsspel. Ta Tobias Eriksson som ett exempel där han hade flera lägen att skicka iväg en djupledsboll på Antonsson som flera gånger kunde blivit friställd, men så är passningen alldeles för tam och missriktad. Eller när Viktor Elm och Ismael ska skicka iväg en långboll med Antonsson eller David Elm så är den bollen för hårt slagen för att de ska hinna ikapp den. Det fanns även situationer där vi kunde ha satt igång spelet fortare men då väljer vi att rulla hem till Cramer som ska skicka iväg en långboll, och då blir vi sönderlästa och Sundsvall kan enkelt försvara sig. Däremot tycker jag att försvarsspelet har börjat se bättre ut. Jag kan tycka att det är helt otroligt att Marcus Nilsson och Ludvig Öhman är vårt första mittbackspar. Men under de sista matcherna har det fungerat ganska bra och jag tycker inte att det finns någon anledning att ändra i backlinjen, även om jag tycker att Nenad är vår bästa mittback. Däremot tycker jag att Cramer har börjat tackla av fullständigt under den här säsongen. Jag blir nervös varje gång han får ta emot en hemåtpass och man vet inte vad han ska hitta på och han slår bort enkla utsparkar. Så jag skulle vilja hävda att de få gångerna det är kaos i vårt straffområdet så beror det nog mer på att Cramer inte är tillräckligt tydligt med vad som ska göras än att Marcus Nilsson och Ludvig Öhman är dåliga. Agardius tycker jag gör ett riktigt bra jobb i defensiven, även om han ibland kan bli lite för mycket bolltittande. Jag skulle även vilja ha med honom upp i anfallen oftare, dock tycker jag att det borde vara mer Noruis ansvarsområde men vad han sysslade med i den här matchen det vet jag inte. Det känns som att under förra hösten när allting havererade då var det försvarsspelet som var det stora problemet, det spelade ingen roll om vi gjorde 2 mål framåt vi släppte ändå in 3 eller 4 mål och då var det ju kört. Men nu tycker jag att försvarsspelet har sett bättre ut sista matcherna, Nilsson och Öhman har börjat tuffa till sig och även om Nouri och Agardius kanske inte alltid är så pigga offensivt så sköter det defensiven helt okej. Men det är framåt som det saknas kreativitet och spets. Det är för fantasilöst och för dålig rörlighet att det slutar med att David Elm och Antonsson rör sig ut från straffområdet för att överhuvudtaget bli delaktiga i spelet och där är det ju något som inte stämmer. 

 

 

Avslutningsvis vill jag bara säga att jag baserar inte min oro över matchen igår. Men det här handlar inte om en enskild skitmatch mot Sundsvall, utan det här handlar om så mycket mer än så. Vi har under väldigt lång tid haft svårt att spela en framgångsrik och underhållande fotboll. Enligt min uppfattning är vi en väldigt stolt och fin förening som har haft många sevärda spelare genom åren och åren mellan 2004 och 2009 har ju varit smått fantastiska att följa. Men sedan flytten till Guldfågeln arena har det sagta men säkert gått utför, och känslan är att det Kalmar vi upplever nu är det sämsta jag har sett under min livstid. När man ser ett lag som inte klarar av att passa bollen till varandra enkelt i sidled när man är helt oattackerad då är det riktigt illa. Media och supportrar har fått en del kritik från vissa spelare att vi bara ser det svart eller vitt, antingen hyllar vi de eller så sågar vi de. Och visst i sak har ju spelarna rätt att när det går bra då blir man hyllad och när det går sämre så är det kris. Jag håller med om att man ska vara försiktig med att använda ord som kris och haveri då det lätt går inflation i att använda den typen av domedagsbegrepp. Men jag tycker att även måste kunna erkänna att från förra hösten och framåt har det inte presterats någon bra fotboll. Och jag har följt fotboll tillräckligt länge för att veta att man kan komma undan med en skitsäsong, och man kanske kan komma undan med två skitsäsonger också men till slut tar det stopp. Vi måste vara ärliga med att erkänna att i längden kan vi inte hålla på såhär. Förr eller senare så blir vi straffade av att vi spelar såhär dålig fotboll. Det är klart att fortsätter vi prestera såhär framöver då kommer vi till slut att åka ur eller så hamnar vi i ett kval och där kan vad som helst hända. Min känsla är att vi kan emellanåt få till riktigt bra spel, men det sker för sällan och det känns inte som att vi några steg åt rätt håll. Den fotboll som presterades på Guldfågeln arena igår den var i min värld inte av allsvensk klass. Men det som gör situationen ännu värre är att vi brottas med en ekonomi som inte är optimal. Vi har budgeterat för ett publiksnitt för 8000 och jag vet inte vad vi snittar i år men det har inte varit många gånger det har kommit över 8000. Och i min värld är det fullt logiskt, spelar man så dålig fotboll och inte visar upp att man är på väg åt rätt håll då kommer inte publiken svårare än så är det inte. Vi behöver även sälja spelare för omkring 8 miljoner för att vi ska få det att gå runt. Och det är klart att man kan trycka på om att spelare ska säljas, men det måste finnas en köpare. Och hade jag varit sportchef i någo klubb ute i Europa och börjat blicka mot Allsvenskan då hade jag inte varit så sugen på att värva någon spelare från Kalmar. Det är klart att om Sachpekidis får fortsätta utvecklas skulle vi kunna sälja honom för ett bra pris, och Ismael vet vi är för bra för Allsvenskan men å andra sidan kan inte han heller vara såhär ojämn då kommer han inte bli såld. Jag brukar inte gilla att gå tillbaka för mycket i tiden och hävda att det var bättre förr men i Kalmar FF:s fall så stämmer det till hundra procent. Man kan tycka vad man vill om Nanne Bergstrands sätt att se på fotboll, men han fick alltid resultat med sig och framförallt han kunde bygga ihop ett lag i stort sätt på egen hand. Han och Svante Samuelsson hade ett väldigt bra samarbete, och Kjell Nyberg får vi inte glömma bort. Nu vet jag inte exakt hur många som är involverade gällande vilka spelare vi tar in, men Borstam är ju ändå sportchef så han bör ju bära en stor del av ansvaret. Och när den här säsongen är över då måste Kalmar FF sätta sig ner och utvärdera vad det är för en scoutingverksamhet de har. Hur många av Borstams värvningar har varit lyckade? Han har ju bara värvat skräp för att tala klarspråk, och jag tycke att man ska inte få komma undan med att bara värva skräp. Ärligt talat varför gjorde man inte lite research och tog reda på i vilket skick Viktor Elm var i innan han värvades? Varför tar man in en Rasmus Elm som inte har spelat fotboll på så länge och som det kommer ta väldigt lång tid för att komma upp i den nivå han en gång höll, om han nu ens kommer göra det igen. Borstam kan i min värld inte slå sig för bröstet för vilka värvningar han har gjort under sin tid här. Och efter säsongen måste föreningen utvärdera Borstams jobb, för vi kan inte ha en sportchef som inte sätter sina värvningar. Peter Swärdh gör säkert så gott han kan, jag lägger ingen skuld på honom. Problemet är inte vem som tränar laget, problemet är större än så. Det vi ser på planen nu är en följd av att vi har sportslig ledning med Borstam i spetsen som inte kan värva spelare. I kombination med att vi har en spelartrupp som är så traumatiserade av det haveri vi fick uppleva ifjol och som inte har förmågan att spela ut. Vi är så rädda, fega men samtidigt loja när vi spelar. Alla spelar för sig själva och ingen är beredd att göra der där lilla extra för att det ska gynna lagkamraten. Det är 11 vilsna individer som joggar omkring och som enbart slår långt eller spelar ett bedrövligt passningsspel efter marken. Matchen igår och hur det har sett ut under stora delar av säsongen gör att jag nu inte vet vad jag ska tro längre. Visst plötsligt händer det, det är möjligt att det kan vända. Men jag tycker att vi är tyvärr på väg åt helt fel håll. Med andra ord det är bara att rikta in sig på en höstsäsong fylld med ångest och oro. Frågan är om den här hösten får ett lika lyckligt slut som fjolåret? Ja jag har ingen aning, men en sak vet jag och det är att jag är livrädd inför fortsättningen. För mig var gårdagens match ett tecken på att det ska mycket till för att vi ska klättra rejält i tabellen. Det är bara att be till alla fotbollsgudar att vi på något sätt reder ut det här, men jag väljer att inte tro någonting. Jag är inställd på att det värsta kan inträffa, för det är bara att konstatera att vi på tok för ofta spelar en fotboll som absolut inte hör hemma i den här serien. 

 

Varje gång Liverpool ska ta sig ann Stoke oavsett om det är på hemmaplan eller bortaplan känner jag alltid lite extra ångest och oro inför det som komma skall. Och med tanke på vad som inträffade i säsongsavslutningen ifjol när Liverpool reste till Stoke och skämde ut sig totalt och torskade med 6-1 kommer Stoke på bortaplan för resten av mitt liv alltid vara ett trauma. På ett sätt kunde det inte bli bättre att få inleda säsongen med just Stoke på bortaplan för att direkt städa undan fjolårets förfärliga match och kunna gå vidare. 

 

 

Under helgen har vi varit bortskämda med att se en del bra fotboll, Manchester United och Tottenham bjöd upp till en ganska bra match och Chelsea och Swansea bjöd upp till dans direkt i en mycket fin 2-2 match. Men matchen mellan Stoke och Liverpool blev inte riktigt den bästa av matcher. För mig var det väldigt tydligt att Liverpool gick in för att sätta defensiven först och främst och inte gå bort sig när de hade bollen. På ett sätt kan jag förstå att de som var med och spelade fjolårets match till en början var lite försiktiga och inte riktigt vågade spela ut. Samtidigt kan jag tycka att det som har varit det har farit, det är en ny säsong som har börjat och då gäller det att växla upp och visa att man vill vara med i leken från början. Men den första halvleken präglades av många felpass och felbeslut från båda lagen. Och ur ett Liverpoolperspektiv var det inte särskilt många bra saker som går att ta med sig från den första halvleken. Det är klart att spelarna kan få beröm för att de inte släppte till så värst många målchanser, och spelet utan boll var väl stundtals helt okej men när vi väl fick tag i bollen hade vi svårt att göra något bra med den. Jag tyckte att hela laget hade stora problem med att få igång något form av spel i den första halvleken men en spelare som jag vill peka på lite extra är Coutinho. Jag tycker att vi får inte glömma bort att Coutinho är inte ens i närheten av en färdig spelare, han är trots allt bara 23 år och det finns en enorm potential i honom att bli en riktigt bra spelare. Men det som gör att jag inte håller honom som en av världens bästa spelare det är att glappet mellan hans högstanivå och lägstanivå är alldeles för stort. Han kan stundtals vara helt fantastisk när han vänder bort en motståndare och får trampa igång och leverera den avgörande passningen eller ta avslut, men när det blir lite mer köttigt på mitten då har han en tendens att tjura ihop och försvinna helt ur matcherna. Och jag tyckte att han rörde sig alldeles för lite i den första halvleken, han höll sig mestadels centralt i planen och det tycker jag i grunden inte är något fel i det men han måste vara mer på tå när bollen kommer till honom. Det fanns flera tillfällen då han hade läge att vända om och sätta igång en omställning men då valde han att vänta in bollen och såg inte vad han hade bakom ryggen och så kunde Stoke bromsa upp anfallet. Benteke är en spelare som har enorm press på sig med tanke på att han kostade öve 30 miljoner pund, och jag har varit skeptisk till värvningen men i den här matchen tycker jag inte att man kan hacka särskilt mycket på honom. Det måste ha varit hopplöst att vara Benteke i den första halvleken, för han fick ju inte särskilt mycket hjälp av sina lagkamrater. Lallana som jag tyckte inledde sin sejour i Liverpool riktigt bra när han fyllde på med löpningar inne i boxen och han var en av få som var kreativa spelarna i Liverpool under inledningen på förra säsongen. Men ju mer jag ser Lallana desto mer undrar jag vad det är för en funktion han ska fylla. När han inte löper in i boxen och erbjuder fler alternativ för Coutinho och Henderson att skicka in bollarna på då tycker jag inte att han bidrar med särskilt mycket nytta. De nya ytterbackarna Nathaniel Clyne och Joe Gomez tyckte jag skötte jobbet defensivt helt okej, men jag tycker ändå att de kunde ha vågat kliva fram mer offensivt. Joe Gomez kan jag förstå att han ville ta det säkra före det osäkra med tanke på att han i grunden är mittback och aldrig har spelat vänsterback, men Clyne har ändå spelat på den här nivån och borde kunna läsa av när det är läge att kliva fram och när det är läge att stanna kvar på egen planhalva. Å andra sidan är det ett samarbete mellan ytterbackar i sig att när den ena går fram då stannar den andra och tvärtom, och jag utgår från att det kommer ta ett tag innan det samarbetet mellan Clyne och Joe Gomez sitter. Men spelmässigt var inte den första halvleken så mycket att ha. Stoke hade en jättefarlig målchans när bollen efter några turer studsat fram till Glen Johnson av alla som försökte skicka upp bollen i krysset men han drog den över. Glen Johnson, en av de mest utskällda spelarna i Liverpools historia i modern tid numera i Stoke det var väl tur att inte han fick bli matchvinnare ikväll. 

 

 

Den andra halvleken tyckte jag inte heller skickade ut så värst många positiva signaler. Jag tyckte att vi försökte att spela oss igenom Stokes kompakta och täta försvar men det var sällan vi lyckades. Och ett tag tyckte jag att vårt anfallsspel blev lite väl lättläst då det stundtals bara handlade om att skicka upp långa bollar mot Benteke. Och Benteke är stor och stark och ska vinna mycket dueller i luften, men å andra sidan har han en eller ibland två motståndare som tar hand om honom då blir det svårt för honom att vinna bollen och kunna få med sig resten av laget upp. Den andra halvleken innehöll även den väldigt mycket felpass och tekniska misstag. Det kändes som att Liverpool inte riktigt var på tå i kombination med att de trots allt var lite mentalt darriga med vetskapen hur snabbt det kan rinna iväg om man tappar koncentrationen i defensiven. Och som sagt jag kan köpa att man försöker säkra istället för att riskera, men det får inte gå till överdrift det gäller att våga spela ett snabbt passningsspel med mycket rörlighet gärna några positionsbyten så att motståndarens backlinje och mittfält får mer och göra. Men jag tyckte att det fanns några situationer som var väldigt talande för hur den här matchen var. Det fanns en situation när Skrtel väntar in studsen efter att Stoke har slagit iväg en långboll vilket kunde ha ställt till det. Det fanns situationer då det fanns läge att ställa om snabbt vilket vi faktiskt har varit väldigt duktiga på då Rodgers har utvecklat vårt omställningsspel på ett bra sätt då det är hans främsta styrka som tränare. Men istället så spelade Skrtel eller Lovren hem bollen till Mignolet igen och så drog vi ner på tempot och Stoke kunde samla ihop sig och så var möjligheten till att ställa om snabbt borta. Jag tycker även att Ibe och Coutinho kunde ha tagit vara på ett flertal situationer då vi kunde ha tagit vara på när väl Clyne eller Gomez fyllde på, då kunde vi ha försökt bli bättre på att få Clyne och Gomez att komma till inläggslägen. Det kändes som att vi gick mot en typisk 0-0 match där vi gjort en helt okej match defensivt men att det där sista saknades för att avgöra matchen. Men så får han bollen, Philippe Coutinho tar sig loss från sin markering tar sikte mot mål och får iväg en riktigt fin träff med sin känsliga högerfot. Skottet är såpass hårt och välplacerat att det hjälper inte att målvakten är på den utan den sitter i det ena krysset och det var en underbar syn. Det blev aldrig någon riktigt forcering av Stoke utan Liverpool vann matchen till slut med 1-0. 

 

 

Jag tycker inte att jag kan få nog av att betona hur viktigt det är att inte dra några större växlar tidigt på säsongen och i synnerhet inte efter premiärmatcher. Men det viktiga för mig här är ju att Brendan Rodgers faktiskt klarade av att vinna en match trots att laget stundtals spelade riktigt dåligt. Jag har upplevt att Rodgers  sedan i våras långsamt och metodiskt grävt sin egen grav som Liverpooltränare. Det som jag och många andra som är kritiska till Rodgers har irriterat oss på är att det har varit väldigt mycket snack och samtidigt väldigt lite verkstad. Rodgers har stått fast vid att han är helt rätt man att träna Liverpool och därmed utgår jag ifrån att han ser sig själv som en blivande stortränare. Men för att jag ska bli imponerad av Rodgers som hans sätt att se på fotboll då måste han faktiskt börja leverera resultat och den här säsongen måste det bara ske. I min värld är Rodgers fortfarande en galen tränare som bara kan spela omställningsspel. Men trots att han i min värld är en tränare som har mycket att lära så lyckades han faktiskt få sitt lag att vinna den här matchen. Och att vinna trots att man spelar dåligt det är en styrka i sig. Och vi kan när vi summerar säsongen i maj prata om att det var just i den här matchen som rätt signaler skickades ut. Där vi har ett Liverpool med spelare som vet om att deras tränare i grund och botten kan spela ett mycket snabbt och effektivt omställningsspel men han kanske inte kan vinna några titlar eller etablera laget som ett Champions League lag. I min värld kan det här ha varit en vändning ur ett Liverpoolperspektiv, jag är faktiskt inte helt främmande för det. Däremot är jag rädd för att Rodgers kommer att fortsätta att experimentera och laborera med det här laget alldeles för mycket under säsongen. Och tittar vi just hur han ställde upp laget i den här matchen tyckte jag att det fanns en del frågetecken. James Milner och Jordan Henderson är två bra spelare, Jordan Henderson har vuxit ut till en riktig box till box spelare och James Milner är en spelare som jag utgår ifrån kommer att fylla en defensiv lucka. Men varför spela James Milner och Jordan Henderson på planen samtidigt, för mig är det ett tecken på att man prioriterar defensiven först och främst och inte vill satsa fullt ut framåt. För det kändes som att Henderson inte var så delaktig i den här matchen offensivt utan han tog ett litet steg tillbaka i planen, och James Milner är ju inte känd som en spelare som kommer farandes som ur en kanon in i straffområdet och erbjuder spelalternativ när inläggen ska skickas in. Det vill säga att spela Milner och Henderson samtidigt på det centrala mittfältet är för mig en lite för defensiv uppställning som man bara ska använda om vi inte förväntas föra matcherna, det är en sak om man möter Chelsea, Arsenal eller United men mot lag som Stoke tycker jag ändå att Rodgers borde satsa på en mer offensiv uppställning. Sedan är jag väldigt emot att spela med Benteke som ensam striker. Jag kan förstå att Mourinho spelar Diego Costa som ensam striker i Chelsea, för han kan sysselsätta en hel backlinje på egen hand då han inte bara är stark i duellspelet uta han kan även vinna en löpduell. För mig är Benteke mestadels bara stor och stark, som är tekniskt begränsad och som inte är särskilt bra spelare att slå djupledsbollar mot. Och med tanke på att Rodgers först och främst spelar omställningsspel tycker jag att det är helt fel att spela Benteke som ensam anfallare. Det är klart att han kan bli nyttig i luftrummet men när vi ska försöka spela bort motståndaren och luckra upp kompakta försvar då tror jag att Benteke är en lite för begränsad spelare för att funka som startspelare. Sedan litar jag inte på Lovren och Skrtel överhuvudtaget, jag tycker att Skrtel helt okej men han rycks ofta med i det kaos som Lovren oftast ser till att skapa på egen hand. I det långa loppet skulle vi må bra av att spela Sakho som mittback speciellt nu när Rodgers har gått tillbaka till att spela med fyrbackslinje. Men å andra sidan var det inte total kaos i backlinjen vilket var skönt att se. Jag tycker att Mignolet ska ha mycket beröm då jag tycker att han har tuffat till sig, nu styr han sitt försvar på ett tydligare sätt och han är mer beslutsam när han kliver upp i luftrummet och plockar in inlägg. Men för att återgå till Rodgers, jag tycker fortfarande att ska han bli en fantastisk tränare då måste han bli mer flexibel och börja anpassa spelet och formera laget utifrån det materialet som finns. Jag tycker att han borde gå över till att spela 4-3-3 eller 4-4-2 med diamant just för att han ska kunna få plats med både Coutinho och Firmino på planen då det finns fin potential hos de två. Jag tror att Firmino kommer att bli nyttig när han väl ha börjat komma in i vårt sätt att spela fotboll och kommer säkerligen att kunna göra en del poäng, men det gäller att han används på rätt sätt. Och nu undrar ni såklart om jag helt plötsligt har börjat bli mer av en Rodgersanhängare nu när jag skriver mer konstruktivt om honom. Nej, nej såklart inte jag respekterar Rodgers, han kan säkert bli en bra tränare på sikt. Och som sagt jag respekterar honom med det sagt tycker jag att han kan ta och välja att träna något annat lag än just Liverpool då jag inte tycker att han har någonting på Anfield att göra. Men å andra sidan om han står där i maj med en FA-cuptitel och har fixat en Champions League plats, absolut då har han börjat ta det här laget åt rätt håll men jag tror fortfarande att han är för envis och för begränsad som tränare för att etablera oss som ett topplag igen. Men som sagt han har ju ett tag på sig att motbevisa mig. Samtidigt tror jag att kan Coutinho fortsätta sin fina utveckling, kan Firmino bli den spelare vi hoppas på och Rodgers ser till att använda Henderson på rätt sätt då finns det goda möjligheter att vara med och utmana om topp 4. För jag tycker att om man tittar på offensiven så tror jag att man även i år kommer att göra sina mål, det bekommer mig inte så värst mycket men däremot måste backlinjen styras upp plus att Mignolet behöver fortsätta hålla den jämna nivå han höll under våren. Men bara det faktum att vi vinner den här typen av match där vi faktiskt inte riktigt var värda 3 poäng tycker jag ändå skickar någon form av signal att vi kan bli att räkna med. För det är den här typen av segrar som Liverpool tog ikväll som kan vara skillnaden mellan en 5:e plats och en 4:e plats. Men jag tror det som kommer att bli den viktigaste faktorn det är att vara bäst när det gäller som mest nämligen mot de övriga topplagen. Och samtidigt har vi inte råd att slänga bort för mycket poäng i inledningen så att vi tappar för mycket mark till topp 4 redan efter knappt halva säsongen. Men jag är nöjd med premiären såklart, spelmässigt finns det mer att önska men det var en ful och smutsig seger och det tar jag alla dagar i veckan då det aldrig är fel med fula segrar. Jag spelar hellre en match där det finns mycket att förbättra men där vi vinner ändå än att vi spelar bra men ändå förlorar, det är poängen som räknas och hur det ser ut på planen kommer egentligen i andra hand. 

 

Mina damer och herrar, tiden är inne och väntan är äntligen över. Premier League säsongen 2015/2016 sparkade igång idag och det ska bli härligt att börja krypa in i fotbollsbubblan nu. Sommar och silly season i all ära, men det är trots allt matcherna man lever för och det är härligt att världens bästa liga är igång igen. Nu sa jag världens bästa liga bara för att retas lite med alla som är frälsta på La liga det var väldigt larvigt av mig men nu går vi vidare. Jag tänkte lägga fokus på den sena matchen som spelades mellan de regerande mästarna Chelsea och Swansea. 

 

 

För det första vill jag säga att jag tycker att vi står inför en mycket spännande och intressant Premier League säsong då jag tycker inte att Chelsea är en glasklar titelkandidat. Självklart finns det goda möjligheter för Mourinhos manskap att ta ännu en ligatitel men det känns som att några lag där bakom har börjat närma sig, inte minst Arsenal. Om vi tar och tittar till själva matchen tyckte jag att det var en väldigt festlig match för att vara första matchen för säsongen. Premiärmatchen brukar ofta innehålla mycket fysiskt spel och inte så mycket finlir och emellanåt ganska slarvigt spel från båda lagen. Men den här matchen hade det mesta, både Chelsea och Swansea höll ett högt tempo och det var fin intensitet men samtidigt bra saker som presterades på planen vilket var kul att se. Jag tycker att det var lite avvaktande till en början men efter ett tag när lagen hade fått känna på varandra lite så började man att öka tempot i passningsspelet och då började det hända grejer. Det var Chelsea som skulle inleda målskyttet och det blev ett lite annorlunda mål som fick öppna målskyttet för de blå när Oscar drog iväg en frispark, ganska hårt slagen men inte så högt slagen och den letade sig hela vägen in i det bortre hörnet. Det är alltid lurigt när frisparkar slås lite lägre men ändå har bra fart då det är svårt för målvakten att bedöma om han ska gå ut och plocka bollen eller om han ska stå kvar på linjen då det alltid kan bli någon touch på någon spelare. Nu kan jag tycka att Fabianski ska ha kontroll på det bortre hörnet och han bör kanske kunna stänga till på ett bätter sätt, men samtidigt tror jag att han blir helt ställd av att bollen inte touchar någon spelare men både Cahill och Ivanovic är där framme och hugger så jag tycker inte att det går att lasta Fabianski helt och hållet för målet. Det dröjde inte alltför länge innan vi fick se nästa mål komma och den här gången var det Swansea som skulle få näta. Ett fint inspel och efter att Courtois först fått göra en fin räddning och Terry och Cahill blockerat första returen så kan Andre Ayew skicka in den andra returen efter en mycket fin individuell prestation. Jag tycker det är fantastiskt bra gjort att våga göra en liten sulfint halvt liggandes för att vinna lite extra tid och kunna placera in bollen i bortre hörnet. Sedan hade man knappt hunnit ta in Ayews fantastiska mål innan det rasslade till igen bakom Fabianski. Den här gången är det Willian som hamnar i en 1 mot 1 duell mot  Fernandez om jag inte minns fel och han försöker nog skicka in ett inlägg men bollen touchar på Fernandez och den går i en båge över Fabianski som inte kan göra någonting åt saken. En mycket underhållande första halvlek som slutade 2-1. 

 

 

Drygt 10 minuter in i den andra halvleken uppstod en situation som skulle förändra matchbilden helt och hållet. Gomis kommer helt fri mot Courtois och blir fälld, och då vet vi att den hårda regeln med både utvisning och straff tillämpas. Man kan tycka vad man vill om den regeln men det är som det är det finns inte så mycket att säga om det, domaren gör helt rätt som följer regelboken. Det enda som går att diskutera är om Gomis blir fälld innanför straffområdet eller inte, av de bilderna jag har sett så var det precis på gränsen. Begovic fick därmed göra sin debut för Chelsea och det är inte det lättaste att bara komma in sådär hastigt och lustigt från bänken och försöka ta en straff. Men Gomis var iskall, bollen i ena hörnet Begovic åt det andra hörnet och så var det lika på 2. Det är sällan en utvisning i fotboll brukar påverka en matchbild så mycket om inte det ena laget är såpass mycket bättre än det motståndaren när det blir mer ytor att spela på. Men i det här fallet tyckte jag att det blev en ganska intressant förändring i matchen efter utvisningen. Dels valde Mourinho att plocka av Oscar vilket gör att Chelsea tappar en kreativ spelare som kan sätta den sista passningen mot Diego Costa han kan spela kombinationsspel och han rör sig över stora ytor. Fabregas har sedan han kom till Chelsea varit riktigt bra i vissa matcher och varit den som regisserat anfallsspelet, men han blev lite för passiv och deltog inte lika mycket i offensiven som han kan. Om det är order från Mourinho eller om det var att Fabregas blev lite låst och inte riktit visste vilket rörelsemönster han skulle ha det låter jag vara osagt. Jag kan tycka att oavsett om Chelsea spelar med 10 man eller med 11 man så ska Fabregas vara en av de som styr och ställer i offensiven. Nemanja Matic har vuxit ut till en av världens bästa defensiva mittfältare och han är alltid att räkna med, han bryter passningar han tacklar men kan också sätta igång spelet med sina fina passningar. Matic är såpass bra att det går att lita på att han kommer att städa upp i ytan framför Chelseas fyrbackslinje och därför kan jag tycka att Fabregas kunde deltagit mer i offensiven. Men det var faktiskt Swansea som under en period hade mer energi än Chelsea och som såg sin chans att få med sig alla 3 poängen. De har några luriga spelare i Shelvey som jag som Liverpoolsupporter alltid kommer att hålla lite extra på. Visst han är inget tekniskt monster på något sätt men han är beredd att ta det där skitjobbet som krävs för att hans lag ska vinna, och han spelar med mycket energi och ibland går det över gränsen och det har kostat honom en och annan varning här och där men inställningen kan man inte klaga på. Gomis tyckte jag till en början såg väldigt klumpig ut men någonting har hänt under sommaren, nu ser han helt plötsligt mycket kvickar ut i steget och framförallt så har han förbättrat tajmingen i djupledsspelet. Montero är också en spelare som jag tyckte gjorde det väldigt bra på vänsterkanten, stundtals fick han Ivanovic att se ut som en nervös debutant och när du lyckas få Ivanovic i gungning då har du gjort det väldigt bra. Swansea hade några halvchanser men oftast var Cahill och Terry där och städade upp framför Begovic, och när väl Swansea fick igenom skotten då var Begovic på tå och kunde ta hand om bollen. Mot slutet plockade Mourinho in Falcao istället för Willian vilket jag tyckte sände en positiv signal att han valde att spela med både Falcao och Diego Costa. Nu tyckte jag att Falcao gjorde ett ganska blekt inhopp, men jag kan ändå tycka att det var värt att chansa med honom i ett sådant läge när Chelsea jagade ett segermål. Man vet aldrig med Falcao, jag får lite Fernando Torres vibbar när det gäller honom att tänk om han skulle få till det någon gång och dribblar bort två man och bara skickar upp den i krysset. Hazard flyttades fram lite längre fram i planen och Kurt Zouma kom in och fick spela på mittfältet. Men inget av lagen mäktade med att få in segermålet utan matchen slutade 2-2. 

 

 

Man ska alltid vara försiktig med att dra för stora växlar av en premiärmatch. Även om jag tyckte att båda lagen bjöd upp till en fantastisk match över nästan 90 hela minuter tyckte jag ändå att man märkte att framförallt Chelsea inte riktigt är igång än. Jag tycker att Chelsea har ett slagkraftigt lag även i år, det vore konstigt att påstå något annat då man i stort sett har behållit samma lag. En av få som har försvunnit är Felipe Luis som gick tillbaka till Atletico Madrid, men han var ju inte särskilt bra under de matcher man såg med honom på vänsterbacken istället för Azpilicueta. Jag håller Azpilicueta som en klart bättre vänsterback än Felipe Luis, och nu fick ju Kurt Zouma kliva in i Community Shield och spela vänsterback under en period så Felipe Luis är det nog inte många som saknar i Chelseakretsar. Som sagt förhastade slutsatser ska inte dras efter premiärmatcher, men om jag ändå ska ge mig på det ändå tyckte jag faktiskt att vi fick se ett lite mer modigt Chelsea under Mourinho. Jag har alltid sett José Mourinho som en tränare som alltid prioriterat defensiven, han har varit en riskminimerare helt enkelt och det har sett likadant ut i alla klubbar han har varit i. Därför tror jag att det inte riktigt fungerade fullt ut i Real Madrid, då supportrar och media kräver att det ska spelas propagandafotboll vecka ut och vecka in oavsett motstånd. Och det fanns ett tillfälle under förra säsongen då jag för första gången på länge satt framför tv:n och blev förbannad på Mourinho. Det var i det andra åttondelsfinalmötet mot PSG då Chelsea hade 1-1 att gå på från den första matchen och som ni alla minns blev Ibrahimovic utvisad. Där och då tyckte jag att Mourinho hade chansen att spela ut och döda det dubbelmötet relativt snabbt. Men i den matchen fick vi se ett Chelsea som bara valde att hålla i bollen och dra ner på tempot och som inte visade något som helst intresse av att spela anfallsspel. Och det för mig handlade inte bara om att spelarna var lite fega eller lata utan där handlade det helt och hållet om att det var ett taktikval av Mourinho. Och jag har under fler år suttit och irriterat mig på Mourinho att han alldeles för många gånger har kommit undan med att inte satsa fullt ut för at vinna matcherna och bjuda upp till dans. Och jag är av den åsikten att kan funka i enskilda matcher att parkera bussen och bara försöka spela omställningsspel och hoppa över att vara kreativ, men det håller inte vecka ut och vecka in oavsett motstånd. Till slut blir du straffad av att du inte vågar spela ut och det var ju precis det som skedde i den matchen mot PSG. Men för att återgå till kvällens match så tyckte jag faktiskt att vi fick se ett mycket mer inspirerat och spelsuget Chelsea. När man ser Diego Costa delta tidigt i presspelet högt uppe i planen det är klart att då hajar man ju till. När Willian får bollen så låter han fötterna tala och han trampar igång och då går det undan. Oscar tyckte jag till en början var lite väl sugen på att hålla i bollen lite för länge, men jag tyckte att han hittade väldigt många fina passningar och han löste många svåra situationer på små ytor. Visserligen var Fabregas lite av en besvikelse men han glimtar till ibland och när han väl får tid på sig och inte sätts under för stor press då sätter han ju de avgörande passningarna på foten på Diego Costa eller Hazard. Totalt sett började Chelsea att sätta hård press på Swansea tidigt redan när de försökte bygga upp anfall i sin backlinje. Och det tycker jag ändå är ett positivt besked från Mourinhos sida att han kanske är beredd att bli lite mer flexibel. För som sagt han är förmodligen den mest defensiva fotbollstränaren som finns på den absolut högstanivån, men den här gången valde han att spela med ett mer aggressivt och offensivt försvarsspel. Däremot tror jag fortfarande att ett problem som kan uppstå i det långa loppet är att i Mourinhos lag så kommer spelarna få lägga ner ett betydligt hårdare jobb när de inte har boll jämfört med om de skulle spela under någon annan tränare. Och det kan ju bli ett problem att spelare tacklar av eller rent av bara blir trötta på att de får jaga så mycket boll för att så göra lite av det roliga, då de flesta som spelar fotboll först och främst vill ha äga bollen. Men jag tycker att om Mourinho kan kombinera det här aggressiva offensiva försvarsspelet med att ta vara på de kvalitéerna som hans lag har att kunna spela bort motståndaren då tycker jag att Chelsea helt plötsligt ser väldigt intressanta ut. För det finns massvis med kvalitéer i detta Chelsea, här finns Fabregas här finns Oscar, här finns Hazard här finns Willian och så vidare. Det är spelare som när de väl är på bra humör kan spela bort i stort sett vilket lag som helst. Och jag tycker att Mourinho ska ta till vara på de kvalitéerna som han har i sitt lag. För jag är helt övertygad om att när han drar tillbaka styrkorna för mycket och blir för bekväm och försöker spela på resultatet då kommer det att slå tillbaka på honom i det långa loppet. Men jag gillar när han får upp laget högre upp i presspelet och att han låter Oscar, Fabregas, Hazard och Willian spela ut för när de väl har en bra dag och de verkligen får till det då är Chelsea ruskigt underhållande att titta på. Och för mig så vore det tjänstefel att dra tillbaka styrkorna såpass mycket att de kreativa spelarna inte får leva ut sin fulla potential, det är taskigt mot spelarna och det sänder inte rätt signaler till supportrar och media. Men det presspelet som Chelsea visade upp ikväll var ett presspel och ett aggressivt offensivt försvarsspel som jag inte sätt på länge. Självklart ska Mourinho försöka spela på det här sättet lite oftare än bara i någon enstaka match. För med den här typen av försvarsspel plus att han låter de kreativa spelarna få fria händer då är det inte många lag som kommer att rå på Chelsea över 38 omgångar. Sedan ska Mourinho inte överge defensiven helt och hållet självklart inte. Han ska givetvis fortsätta att spela med en lågt sittande backlinje så att Cahill och Terry inte utsätts för så värst många löpdueller speciellt i matcher där man möter kvicka forwards. Sedan gäller det att Matic håller sin position och inte hamnar för högt upp i banan, och sedan gäller det att Oscar och Willian turas om när det gäller vem som ska kliva fram och följa med i anfallen. Hazard är inte känd som världens bästa spelare defensivt men där är det också en balansgång hur mycket fria händer han ska få på sin kant, men jag tycker att han bara blir klokare och klokare och har blivit väldigt duktig på att värdera när det är läge att ta sig enda in i boxen och när han ska falla tillbaka. Men jag tycker att Chelsea lämnar premiären med många positiva besked. Inställningen till att göra skitjobbet finns fortfarande kvar, och när de väl ökar tempot och spelar på färre tillslag så är de väldigt roliga att titta på. Det enda jag kan känna som kan bli ett problem är om Diego Costa skulle gå sönder då står man helt plötsligt där med Falcao och Remy. Falcao vet vi inte riktigt vad han kommer att erbjuda och Remy är visserligen en helt okej anfallare men gör oftast bättre matcher mot de mindre lagen men mot de större lagen har han inte växlat upp och spelat en avgörande roll. Men får Diego Costa vara hel och Chelsea undviker att få skador på för många nyckelspelare då blir de givetvis att räkna med i ligaspelet även här säsongen. Sedan om de är kapabla att rå på ett Barcelona eller ett Real Madrid i ett Champions League slutspel det är en annan femma.

 

 

Då hälsar jag er varmt välkomna till min lilla fotbollshörna igen. Det är dags att koppla ett litet grepp om det senaste kring vår kära silly season, och det finns en del rykten och övergångar som är värda att kommentera. 

 

 

Vi börjar faktiskt i Sverige av alla ställen där det kan vara så att Allsvenskan kommer att bli en profil rikare då ingen mindre än Teteh Bangura håller på att provspela för IFK Norrköping. Jag som följer Allsvenskan med stort intresse minns när Teteh Bangura var i Allsvenskan säsongen 2011 och gjorde stor succé. Tillsammans med landsmannen Mohamed Bangura bildade de Allsvenskans bästa anfallspar, de var alltid på hugget och levererade mål på mål i varje match i stort sett. Efter AIK har han varit ute och provat på en del ligor bland annat Turkiet och han var även en sväng i Israel. Men han har inte spelat så värst många matcher under sin sejour ute i Europa och jag ska inte säga att han kommer tillbaka till Sverige med en svans mellan benen. Jag tycker det blir lite fel när en del raljerar om att varför ska han tillbaka till Allsvenskan hur kan det vara möjligt, jag har full förståelse för att Norrköping låter honom provspela med laget och se vad han går för. Jag tycker också att man får se det från fall till fall, hade Norrköping varit ett bottenlag som slagits för kontraktet då hade man kanske varit försiktig med att ta in Teteh Bangura då man inte riktigt vet vad man får ut av honom. Nu är Norrköping ett lag som håller på att gå mot en riktigt fin säsong, och jag skulle vilja hävda att det här laget är slagkraftigt för en Europaplats utan tvekan. Och skulle det visa sig att Teteh Bangura levererar under provspelet och Norrköping är nöjda med honom, då ser jag inga problem med att man skriver kontrakt med honom. Och vill man ta det säkra före det osäkra är det bara att skriva ett kortare kontrakt som gäller säsongen ut och sedan kan man sätta sig ner och utvärdera och se efter om det är värt att förlänga med honom. Det går att använda Teteh Bangura som lite joker och slänga in honom från bänken lite då och då nu när laget redan går såpass bra. Men det finns en Emir Kujovic som har gjort en strålande säsong hittills och det är inte omöjligt att han kommer att lämna och då har Norrköping hamnat i en helt annan situation. Men tittar man på Norrköpings offensiv tycker jag att det redan ser väldigt bra ut, de har en Christoffer Nyman de har en Alhaji Kamara och Emir Kujovic som jag nämnde tidigare. Men det är klart att om man är ett lag som håller till i toppen eller på den övre halvan då har man råd att göra en del chansningar då man redan har en stabil grund att stå på. Om Norrköping skulle ta in Teteh Bangura nu och han floppar men de slutar ändå 3:a och tar sig till ett Europa League kval då kommer säsongen ändå ses som lyckad och ingen kommer att haka upp sig så mycket på att man värvade Bangura. Nu har jag inte sett honom spela sedan han var i AIK 2011, men av det jag såg där var han ju väldigt bra. Riktigt nyttig spelare att använda i omställningsspelet, och Norrköping spelar ett väldigt kvickt och rakt omställningsspel när tillfälle ges vilket gör att han skulle passa in bra där. Men jag tycker även att det är en spelare som kan hålla i bollen och få med sig resten av laget upp i planen. Och i grund och botten så tror jag att det fortfarande finns en vass målskytt kvar i honom och det tackar såklart inget lag nej till. Om han inte skulle skriva på för Norrköping är det svårt att sia om vilket lag i just Allsvenskan som skulle kunna plocka in honom. Jag tror inte att AIK kommer att vara intresserade av honom, det känns som att de har ett lag som är färdigt. De har Henok Goitom som just nu bär upp deras offensiv och är en av Allsvenskans bästa spelare för tillfället. Jag tror inte att han går till Djurgården eller Hammarby då jag tror att han har stor respekt för AIK supportrarna. Dessutom tror jag inte att Djurgården tänker värva särskilt mycket nu när de har gått som tåget. Hammarby har visserligen haft enorma problem med målskyttet, men återigen jag tror att AIK bakgrunden kan sätta käppar i hjulet för att han skulle vilja gå dit. Det känns som att han kan hamna lite vad som helst, men han har sagt att han gärna spelar i Allsvenskan igen. Och hade jag suttit på ledande position i exempelvis Elfsborg så hade jag mer än gärna chansat med att plocka in Teteh Bangura, just för att de slåss om guldet de har det gott ställt och då har de råd att chansa. 

 

 

Hur långt är steget från Teteh Bangura till Karim Benzema? Ganska långt men det är Benzema vi ska titta till nu och hans situation i Real Madrid. Det känns som att jag har tagit upp Benzema ganska många gånger under den här sommaren, men det är ju just för att det är en del som rycker i honom. Turerna har varit många kring fransmannen, ena sekunden är han inte till salu sen är han till salu sen är han inte till salu och nu är han tydligen till salu till rätt pris. Man ska alltid ta uppgifter som rör silly season med en nypa salt om det inte är väldigt trovärdiga källor. Men nu sägs det att Real Madrid kan tänka sig att släppa Benzema för 45 miljoner pund, och det är Arsenal som sägs vara ute efter honom. Detta skulle innebära att Arsenal slog rekord för transfers. Jag har varit inne på det här vid flera tillfällen under sommaren att Arsenal kommer att vara ett av de mest spännande lagen att följa. Jag känner att det finns en potential att nå riktigt höga höjder. Jag brukar inte dra några större växlar av träningsmatcher och Community shield ser jag också som någon form av finare variant av träningsmatch. Men nu var det ju just Chelsea som stod för motståndet och framförallt det var Wenger som lyckades slå Mourinho till slut. Och det verkar ju som att Wenger har insett att det går inte att spela bort varje motståndare, utan det gäller att anpassa spelet utifrån motståndaren och till det egna materialet. Men den farten som Arsenal hade i den första halvleken var riktigt underhållande att titta på och den inställningen som spelarna visade upp sände nog ut positiva signaler för supportrarna. Jag har i en tidigare text argumenterat för att Arsenal inte kan vinna ligan med nuvarande trupp, men jag är redo att backa lite när det gäller den frågan. Är Arsenal bara bäst när det gäller som mest nämligen i matcherna mot toppkonkurrenterna och i synnerhet Chelsea då tror jag att man har goda chanser att vinna ligan. Men jag har under ganska lång tid tjatat om att de behöver få in en striker av hög klass. En spelare som kan göra skillnad och peta in de där extra målet som krävs för att vinna matchen istället för att kryssa och tappa viktiga poäng. Och jag tror att Benzema hade fungerat alldeles utmärkt i Arsenal. Han och Özil känner varandra sedan tidigare och jag tror att de skulle ha ett bra samarbete. Jag tror dessutom att Benzema och Alexis skulle kunna hitta ett fint samarbete genom att byta plats med varandra emellanåt. För jag ser inte bara Benzema som en slutstation i ett 4-3-3 och som bara ska hålla sig inne i boxen, utan han är riktigt bra i fritt spel och skulle kunna ha en lite friare roll ute till vänster eller höger. Och om Arsenal skulle kunna få Benzema att röra sig lite mer ut mot kanterna och droppa ur boxen och få in Alexis mer centralt i planen då tror jag att han skulle kunna börja producera fler mål. Benzema är dessutom ett såpass stort och etbablerat namn i toppfotbollen att han kommer att dra på sig bevakning att det kommer att öppna upp för Ramsey, Wilshere och Chamberlain för att nämna några. Det är klart att detta innebär att Giroud kan komma att hamna på bänken och Danny Welbeck kommer allt längre ifrån en plats i startelvan. Men Giroud tror jag ändå kan fylla en funktion som inhoppare, och det går ändå att starta honom om Wenger till varje pris vill ha honom på planen. Han är lite klumpig men han har ändå en förmåga att göra sina mål om det så är med huvudet eller med fötterna. Danny Welbeck kändes lite som en panikvärvning och jag vet inte riktigt vad Wenger såg hos honom. Han var bra för några år sedan men jag tycker att mot slutet så har han tacklat av rätt rejält och det är lite tråkigt att se med tanke på att han inte är jättegammal. Hade jag varit Wenger hade jag självklart försökt värva Benzema, det kan vara så att det är ligatiteln han säkrar om han skulle få loss honom. Men kommer Real Madrid verkligen att vilja släppa Benzema? Det är det som är det intressanta. Real Madrid har nästan den perfekta spelaren i Benzema, han gör sina mål han är nyttig även rent spelmässigt han accepterar att han inte är den största fisken i vattnet då Ronaldo är bättre än honom och till viss del även Gareth Bale. Sedan kan supportrarna vara lite hårda mot honom när han inte alltid gör mål på alla chanser han får, men för Real Madrid med den offensiven de har så är Benzema en drömspelare för den klubben. Men vi vet att Florentino Perez emellanåt vill visa upp sin vakt att han gör precis vad sjutton han vill oavsett vad folk tycker. Özil var en stor publikfavorit, Di Maria blev en stor publikfavorit, de var inte immuna så jag tror inte att man ska vara allt för säker på att Benzema blir kvar i Real Madrid. Nu har de en tränare i Benitez som gärna vill diktera och ha sista ordet vad som händer i den klubb som han tränar vilket gör det ännu mer intressant. Kommer det bli ett tjafs mellan Benitez och Perez gällande om Benzema ska vara kvar eller inte, och vem kommer isåfall att få låta sig bli överkörd vilket känns helt sjukt då ingen av de kan tänka sig att bli överkörd. Det kommer att bli riktigt intressant att följa, men jag är inte helt säker på att Benzema blir kvar i Real Madrid. Allt är till salu till rätt pris, och som sagt Perez brukar inte ha några problem med att göra konstiga försäljningar och spelarköp så fortsättning lär följa. 

 

 

Till sist tänkte jag att jag skulle ta och snacka lite om Melker Hallberg. Melker Hallberg som man har följt sedan han kom upp i Kalmar FF:s A-lag, och när han gjorde det där drömmålet mot Elfsborg som 16-åring med vänsterfoten rakt upp i krysset redan då kände man att vi får vara glada så länge den där liraren är kvar i Allsvenskan och Kalmar FF. Och efter en bit in på fotbollsåret 2014 så hamnade Melker Hallberg i Serie A och Udinese. Och han har under sin tid där suttit på bänken i de flesta matcherna, vilket jag ändå kan känna har varit positivt att han har fått vara med i matchtruppen sen handlar det bara om att ta chansen när man väl får den. Han fick bland annat starta mot Napoli både i ligan och i italienska cupen vilket ändå tydde på att dåvarande tränare Stramaccioni hade någon form av plan för att Hallberg på sikt skulle börja fasas in i startelvan. Men han fick aldrig spela flera matcher under längre perioder utan mestadels fick han hålla till på bänken. Nu är det inte bekräftat än att Melker Hallberg ska lånas ut till norska Vålerenga men agenten har gjort ett uttalande där han säger att han kommer att gå till en toppklubb i Norge så allt talar för att han går till Vålerenga. Det går såklart att tolka den här övergången på olika sätt, och jag väljer såklart att se det från flera perspektiv. Melker Hallberg är en talang med en enorm potential, han är otroligt spelskicklig han kan spela som både sittande mittfältare men kan även användas i en mer offensiv roll och göra ett hundraprocentigt jobb. Hans touch är helt fantastisk, när han väl får till sin krossboll då sitter ofta passningarna direkt på foten. Han är en bra frisparksskytt och han kan få på en rejäl träff när han låter högerfoten tala. Jag vill att Melker Hallberg ska vara aktuell för ett EM kval eller ett eventuellt EM slutspel. Men för att det ska bli aktuellt då måste han få spela mer fotboll än vad han har fått göra sedan han kom till Udinese. Så på så sätt är det bra att han lånas till Vålerenga där han kommer att få speltid och få fortsätta utvecklas och förhoppningsvis komma tillbaka till Udinese. Men det är just det som är frågan, kommer Melker Hallberg att vara aktuell för att få starta matcher för Udinese? Jag har inte svaret på den frågan men om man tittar rent historiskt på det här med att spelare lånas ut hur ofta har spelare som uppnått riktigt fina saker i sin karriär fått ut så mycket av att gå på ett lån och sedan komma tillbaka till klubben man tillhört och sedan har det blivit succé? Det är därför jag blir lite orolig över att Melker Hallbergs tid i Udinese kan vara över. Men samtidigt tycker jag inte att man ska stirra sig blind över att han lånas ut, det kan ju bara handla om att Udinese faktiskt har en plan för honom att han ska in i startelvan på lite längre sikt men att han behöver få mer speltid för att sedan komma tillbaka. Och han har kontrakt med Udinese till 2019 och då borde det ju innebära att de har någon form av plan för honom att han ska konkurrera om en startplats. Samtidigt tycker jag det är viktigt att inte glömma bort att det är såhär de italienska klubbarna jobbar. Titta bara på hur många spelare Juventus äger men som inte spelar i A-laget, titta på hur många spelare Parma ägde under sin tid i Serie A det var ju något helt absurt hur många spelare de äger. Många italienska klubbar väljer att säkra upp rättigheterna för talangfulla spelare och sedan hoppas de att 1 av 10 eller i vissa fall 2 av 30 slår igenom och lyckas och så kan de plocka hem de igen. Titta bara på Albin Ekdal som kom till Juventus men som snurrade runt i både Bologna, Siena och nu senast Cagliari men han var länge fortfarande delägd av Juventus. Och det jag vill komma fram till här är att man som ung spelare ska vara väldigt noga med vilken klubb man går till. Jag tycker att man ska vara försiktig med att bara lägga fokus på vilken klubb och liga det handlar om, utan jag tycker att när du väljer klubb då ska du väga in hur familjär den klubben är. Kommer du vara garanterad speltid, eller kommer du åtminstone inte riskera att lånas ut till ett betydligt sämre lag? Jag säger inte att Melker Hallberg gjorde fel att gå till Udinese, självklart hade jag varit i hans kläder hade jag såklart tackat ja om Udinese kommit med ett kontraktsförslag. Men jag tycker ändå att det är viktigt att man väljer klubb med omsorg. Rätt klubb vid rätt tillfälle brukar jag säga. Och visst kvalitén på träningarna är såklart bättre än vad de är i Allsvenskan, och du får komma ut på ett äventyr och Serie A är en av de bästa ligorna i världen så det är klart att jag förstår att man tackar ja. Men det viktigaste måste väl ändå vara att få speltid vecka ut och vecka in. Det som jag tycker är viktigast för Melker Hallberg är att vänta ut situationen och känna efter vilka signaler klubben skickar ut gällande hans framtid. En utlåning är det nog få fotbollsspelare som mått dåligt av så det är inte hela världen att ta en utlåning i detta läge. Men när Melker Hallberg sedan återvänder till Udinese och klubben efter ett tag skickar ut honom på lån igen då tycker jag att det börjar bränna till. En utlåning är okej, två utlåningar då börjar det bränna till och sker det en tredje gång ja då är det inget snack om saken då är det dags att byta klubb rakt av. Det återstår att se hur det blir för Melker Hallberg. Det går att argumentera på olika sätt gällande att han lånas ut, men jag tycker att det i grund och botten inte är fel. Det viktigaste handlar om att få kontinuerligt med speltid, och är han inte garanterad det i Udinese då är det bättre att han lånas ut och sedan får han helt enkelt se när han kommer tillbaka vad klubben har för plan för honom. 

 

Då mina vänner är det dags att säga hej och välkomna till min egen lilla fotbollshörna. Det har återigen blivit dags att snacka lite silly season. Vi kommer allt närmare starten för den internationella fotbollssäsongen 2015/2016. Och det har hänt lite grejer sedan sist och självklart tänkte jag plockat ut några saker som jag vill ta upp. 

 

Vi börjar med att konstatera att det blev bara 1 säsong på Anfield för Rickie Lambert. Ni vet han som ett tag höll till i de lägre divisionerna och faktiskt jobbade vid sidan om, sedan blev det succé i Championship och Premier League för den delen med Southampton och inför förra säsongen fick han då komma tillbaka till sitt älskade Liverpool. Nu är han klar för för West Bromwich, det blev klart igår och han hann faktiskt med att spela en träningsmatch för sin nya klubb och gjorde faktiskt 2 mål. 3 miljoner pund fick Liverpool för Lambert, och jag är jättenöjd med den här affären. Det innebär att vi blir av med en spelare som bara hade blivit överflödig om han varit kvar, och vi fick nästan tillbaka de pengarna som vi la på honom och när du får chansen att få tillbaka pengar du lagt på misslyckade värvningar då ska du se till att ta den chansen. Jag ska inte klanka ner på Lambert för mycket, jag skulle vilja att jag har en liten image att klanka ner på honom men ska jag vara helt ärlig så är han inte så jättedålig. Han är en bra target, han är nyttig att använda om du vill spela mycket långbollar och då blir hans huvudspel nyttigt och han kan även ta ner bollen på bröstet och fördela bollen vidare. Däremot blev hans brister brutalt avslöjade under hans tid i Liverpool. Liverpool är ett lag som vill föra matcher och som försöker göra något konstruktivt med bollen oftast, och då tycker jag inte att Lambert fyller någon större funktion. Han är ingen bra bollhållare och han har en förmåga att dra ner på tempot i fel lägen, och med tanke på att vi har en tränare som mer eller mindre bara vill spela snabba omställningar då blir det omöjligt att ha en spelare som Lambert i truppen det går bara inte. Brendan Rodgers och jag är inte bästa vänner, skulle jag möta springa in i honom någon gång skulle jag inte direkt be om hans autograf men han ska ha beröm för en sak. Något som har varit bra med Rodgers är att han har vågat släppa fram de yngre förmågorna och han vill gärna spela med mycket unga spelare. Sedan finns det en del värvningar som han har slarvat bort totalt, jag tänker på Manquillo jag tänker på Sakho och till viss del även Moreno. Men det är klart att Rodgers gör rätt som satsar ungt, sedan ska han lära sig att föra matcher och bestämma sig för vilken formation han ska spela men det är ju en annan femma. Oavsett vad man tycker om Rodgers så är det ett faktum så är det en tränare som inte är rädd för att ge unga spelare chansen och det ska han ha cred för. Och man behöver inte vara fotbollsnörd för att förstå att Rickie Lambert är ingen spelare som Liverpool mår bra av i det långa loppet nu när man försöker etablera sig som ett topp 4 lag och på ännu längre sikt försöka vinna ligan. Det är klart att det är bra med äldre spelare som har rutin och som kan visa vägen för de yngre förmågorna, men å andra sidan tycker jag att Henderson har tagit enorma steg i sin utveckling under de sista 2 säsongerna. Jag känner mig jättetrygg med honom som lagkapten och jag tror att han kommer att vara en fanbärare för oss under den här säsongen. Vad ska Liverpool hitta på nu då? Först och främst finns det en del spelare som man ska försöka göra sig av med. Jag tycker att det är dags att vi en gång för alla blir av med Fabio Borini som har lyckats bråka sig kvar i den här klubben i jag vet inte hur många år nu. Joe Allen kommer förmodligen att bli överflödig då han är så himla dålig plus att nu har vi tagit in spelare som är ännu bättre än honom. Så jag hade väl inte blivit besviken om Joe Allen skeppas iväg på deadline day exempelvis. Balotelli vet jag inte hur det kommer bli, det känns som att får vi in ett bud då är det bara att ta det eftersom det är så uppenbart att Rodgers inte vill satsa på honom. Men hade jag fått bestämma hade jag mer än gärna chansat med Balotelli även under den här säsongen, jag tycker att det hade varit värt att slänga in honom bredvid Benteke och se vad som händer. 

 

 

I Arsenal har det inte värvats så värst mycket sedan sist jag hade min Arsenalspecial i bloggen men det har hänt en del när det gäller kontraktsförlängningar. Santi Cazorla har förlängt sitt kontrakt, vad man har hört handlar det om ett tvåårskontrakt. Jag tycker att Arsenalsupportrarna ska vara väldigt glada över den här nyheten. Santi Cazorla är en mycket skicklig fotbollsspelare, hans förmåga att hålla i bollen och veta exakt när den sista passningen ska levereras är imponerande att titta på. Men han är även bra i spelet utan boll när det kommer till att täcka av ytor och inte springa bort sig i presspelet och så vidare. Framförallt känns han som en väldigt bra karaktär att ha i laget också. Men det är inte bara det att han är spelskicklig och har ett fint passningsspel i sig utan han kan också spela lite mer fysiskt och han försvinner inte i matcher där det smälls på lite mer. Sedan gör han en del poäng också, med andra ord han är bra både offensivt och defensivt och en av världens bästa mittfältare enligt mig. Sedan har Theo Walcott skrivit på ett nytt fyraårskontrakt. Det här är en spelare som Arsenal kommer att ha nytta av och som de behöver i det långa loppet. För mig är Walcott en riktigt spännande spelare, det som är mest sevärt när det gäller honom det är hans djupledslöpningar. När väl bestämmer sig för att dra iväg på en löpning i djupled då är det inte många mittbackar som hänger med honom. Det som däremot kan bli ett problem det är att plockar du bort djupledslöpningarna vad finns det egentligen mer att ha Walcott till i en startelva? Det är klart att han just nu fungerar som en utmärkt inhoppare när det handlar om att spela lite mer defensivt och försöka kontra in det avgörande målet. Men han måste bli lite bättre på att ta vara på sina chanser. Jag är inte så säker på att Theo Walcott kan göra över 20 mål i ligan, vilket är precis det Arsenal behöver om man ska vinna ligan. Giroud gör det man kan kräva av Giroud och ibland ännu mer därtill, men även där tycker jag att det fattas någonting för att jag ska se att han ska börja ösa in mål. Med andra ord det Arsenal behöver är att värva in en striker som kan göra upp mot 20 mål eller fler i ligan. Nu har man fått in Petr Cech och han kommer ju att gå in och styra upp den där ganska skakiga backlinjen något oerhört. Och får bara Koscielny och Mertesacker spela så många matcher som möjligt ihop då ökar chansen för att försvarsspelet ska bli bättre då de presterar bättre när de spelar ihop om man jämför när någon utav de har varit borta. Mittfältet ser bra ut, det handlar bara om att hitta en position för Ramsey och Wilshere om de ska ha en mer offensiv roll eller om de ska ta ett kliv bakåt i planen. Kan Coquelin fortsätta att prestera som han gjorde under förra säsongen då kan Koscielny och Mertesacker sitta ganskal lungt i båten då Coquelin inte släpper många över bron. Men när det kommer till den där sista spetsen i anfallet som jag tycker att Arsenal har lite problem. Det behövs någon som kan gå in och sätta dit den där sista bollen så man vinner med 2-1 eller 3-2 istället för att spela oavgjort. Lyckas Arsenal få in en riktig toppstriker då ökar deras chanser att vara bäst mot topplagen, och då inkluderar jag även att man kommer ha en bra chans mot Chelsea vilket man har haft enorma problem med åtminstone under José Mourinhos ledning. Jag har sagt det förut och jag säger det igen lyckas Arsenal bara att vara som bäst när det gäller i toppmatcherna då tror jag att man har goda möjligheter att vinna ligan, och en striker som gör 20 mål eller fler skulle öka chanserna till att kunna vara bäst mot toppkonkurrenterna. Men en 20 målsskytt är inget som växer på träd och det är klart att det är en lurig situation. Jag tror att Arsenal siktar på att förhålla sig till FFP reglerna vilket inte är så konstigt, jag tror att exempelvis både att Milan och Inter gör det och jag tror att Liverpool också håller på med en sådan övning och antagligen de flesta tyska klubbarna också. Men jag tror ändå att Arsenal har utrymme att hitta en riktig klassanfallare, jag hade nog ändå gått efter någon av Cavani eller Higuain. Det är klart att det är alltid lurigt med sydamerikaner på brittiska öarna då det är en lång inskolningsperiod, titta bara på hur Tevez presterade i början av sin sejour i England och det tog ett tag innan Agüero hittade rätt i City och även för Coutinho i Liverpool. Men Cavani är en av världens bästa anfallare, jag tror bara att det handlar om att just nu har han en lagkamrat i Zlatan Ibrahimovic som har högre status i PSG och då får Cavani helt enkelt inte all uppmärksamhet riktad mot sig. Och Cavani är en spelare som skulle må bra av att vara nummer 1, vilket han hade fått vara i Arsenal. Jag tror inte att Giroud kommer att tjura ihop om han fick sitta på bänken. Tänk er Alexis bakom Cavani, det hade varit oerhört intressant att se. Alexis kan luckra upp ett försvar helt på egen hand precis som Özil när han väl är på humör. Tänk att få in Cavani längst fram i Arsenals anfall, jag tror faktiskt att man hade kunnat vinna ligan om han kom in. Higuain har varit lite ojämn i Napoli men det finns fortfarande i grund och botten en vass målskytt i honom. Så hade jag varit Wenger hade jag försökt få loss någon av de här två spelarna. Jag tycker inte att Wenger ska sitta lugnt i båten, för med den här forwardsbesättningen tycker jag inte att Arsenal räcker enda fram till en ligatitel. Men får man in en målspruta i truppen då är det en helt annan femma, då skulle man segla upp som en guldfavorit.

 

 

Avslutningsvis tänkte jag att vi skulle titta till läget i Roma. För ett tag sedan kom det uppgifter om att Szczesny skulle vara på väg till Roma på lån från Arsenal. Och mycket riktigt så stämde de uppgifterna för nu är nämligen den polske landslagsmålvakten klar för spel i Roma under den kommande säsongen. Jag tycker det är helt rätt att Roma gör en förändring på målvaktssidan. Jag tycker att De Sanctis fortfarande är en helt okej målvakt men jag känner inte att det är en målvakt du vinner scudetton med. Sedan går det att argumentera för att målvakters karriärer ofta är längre än utespelarnas och att målvakter håller längre än utespelare, och det må vara sant men De Sanctis är ingen Buffon direkt. När det gäller backlinjen tycker jag att det ser väldigt bra ut. Jag tycker att Rudi Garcia lyckades sätta ett mittbackspar förra säsongen med Manolas och Yanga-Mbiwa, som jag tyckte stundtals var helt fantastiska och jag står fast vid att det här är någon ett av Serie A:s bästa mittbackspar. Sedan gjorde Rudi Garcia lite konstiga rotationer i backlinjen under perioden när det gick lite sämre och han slängde in Astori i mittlåste och det blev ju inte alls bra. Jag tycker att Rudi Garcia ska satsa på Manolas och Yanga-Mbiwa, jag tycker att de fungerar bra ihop och är det något Roma behöver så är det att få kontinuitet i backlinjen och speciellt när det gäller mittbackarna. Däremot tycker jag att man behöver krydda laget när det gäller offensiven. Vi vet inte riktigt vad Totti går för den här säsongen, håller han verkligen fortfarande på den här nivån? Jag tyckte att han började tackla av lite under förra säsongen men jag vet samtidigt att han kan blixtra till och vara sådär magisk som bara han kan vara. Hur det blir med Gervinho vet jag inte, men skulle han bli såld vilket inte alls är omöjligt då kommer Roma definitivt att behöva värva. Den det har snackats mest om är Dzeko från Manchester City. Jag tycker att det vore en bra värvning, jag tycker att Dzeko har fått lite väl mycket skit för att han ska ha varit dålig i City. Det är klart att han har inte lyckats fullt ut, men samtidigt det går inte att begära att han ska peta Agüero i City då det krävs någonting alldeles extra för att peta honom. Men han är en bra target som är stark i närkampsspelet, men samtidigt har han en fin teknik. Han kan ta emot bollen och bryta in och skapa chanser på egen hand vilket är det Roma behöver, någon som springer och som bryter mönstret. Det verkar även som att Salah är på gång på lån från Chelsea om jag uppfattat det rätt. Jag tycker även att Salah hade varit en bra värvning för Roma. Salah hade bidragit med fart, vilket jag tycker behövs i Roma som jag tycker behöver ännu mer fart i sitt spel. Jag tycker att i perioder när man spelade dåligt under förra säsongen drar ner på tempot och spelar bollen för mycket på stillastående spelare. Pjanic, Ljajic, Iturbe för att nämna några har varit så tama att man nästan har suttit och blivit upprörd framför tv:n. Oerhört dålig rörlighet från dessa spelare vilket gjorde att Nainggolan fick kliva fram och försöka sätta igång anfallen och det är ju i första hand en defensiv spelare. Nu är Strootman tillbaka och det är bara att hoppas för Romas del att han får en säsong utan skador för det behöver han och framförallt Roma. Men för att återgå till Salah, det är en snabb och kvick spelare som när han väl sätter fart är oerhört svårstoppad. Jag såg honom i ett flertal matcher med Fiorentina förra säsongen och där var han stundtals helt briljant. Det är ibland lite Messi vibbar över honom när han trampar iväg med bollen nära fötterna fast i maxfart. Roma har absolut spelare i truppen på plats redan som kan springa, men jag skulle vilja att de kryddade till offensiven med en till spelare som kan vara bra att ha i omställningsspelet. Jag tror inte att Pjanic, Ljajic och Totti skulle börja tjura om Salah kom in tvärtom jag tror att det kanske är en till kvick och rapp spelare är det som behövs för att få fart på de här spelarna. Och Dzeko tror jag kommer att göra sina mål, och lyckas Roma bara ta vara på chanserna på ett bättre sätt då ser det riktigt bra ut med tanke på att man har en väldigt stabil backlinje och att man nu fått in en riktigt bra målvakt. Jag skulle vilja säga att Roma har en riktigt fin potential att vara en contender den här säsongen. Det råder en del osäkerhet kring vart Juventus står, kanske är det dags att lämna över tronen till någon annan och Roma har absolut potentialen att vara det lag som vinner scudetton den här säsongen. Sedan gäller det att kunna spela på fler fronter vilket inte fungerade ifjol, men jag tror att kommer Dzeko nu och även Salah då tror jag att Romasupportrarna kan börja drömma om scudetton på allvar. För som sagt Roma kan mycket väl på allvar bli en contender den här säsongen, det krävs bara att man spetsar till offensiven så att man får det lättare att omsätta chanserna. 

 

 

Då hälsar jag er varmt välkomna till min lilla fotbollshörna. Bloggen har vilat under en liten period men nu är det dags igen att sätta tänderna i vårt kära silly season fönster. Vi går snart in i augusti, och det är nu trupperna börjar sätta sig mer och mer men det finns fortfarande en del spelare som bör flytta på sig och en del klubbar som bör värva spelare.

 

 

Jag tänkte jag skulle börja med något så udda som att ägna några rader åt att snacka lite Everton. Jag är Liverpoolsupporter och jag har ingenting emot vår käre granne som huserar några stenkast ifrån Anfield, men de ska veta sin plats i näringskedjan. Det spelar ingen roll vilket lag de än ställer på ut planen, Everton har varit och kommer alltid att vara vår käre lillebror blå bortom hörnet som är uppe och fingrar lite på en Europa League plats men längre än så räcker de inte, så nu går vi vidare. Det har inte snackats så mycket om Lukaku under det här fönstret vilket förvånar mig lite. Lukaku som var Mourinhos tredjeval när han var i Chelsea, och det snackades om att Arsenal ville låna Demba Ba men Mourinho ville där och då inte göra lokalrivalen några tjänster så därför skickade han Lukaku på lån till Everton och behöll Demba Ba. Jag tyckte att Lukaku gjorde ett riktigt fint första år i Everton, han tillförde de spetsegenskaper och framförallt var han under den säsongen en spelare som gjorde skillnad. Det spelade ingen roll om han startade matcherna eller kom in från bänken han kunde på egen hand se till att Everton kunde vinna de viktiga matcherna. Jag skulle vilja säga att hade det inte varit för Lukaku så är jag inte så säker på att Everton hade spelat i Europa League under förra säsongen. Det var många som trodde att Everton skulle ta nästa steg och börja etablera sig på den övre halvan, men istället blev förra säsongen en stor besvikelse och även för Lukakus del. Jag kan känna att det är ett lite lurigt läge för Everton när det kommer till vad man ska göra med Lukaku. Han var inte alls lika bra ifjol det tror jag att de flesta skriver under på, och går man på det han visade under sitt första år då förstår jag om Everton tycker att det är värt att behålla honom ett tag till. Det är en av Europas mest lovande anfallare det råder det inget tvivel om och jag tror att han kommer ha en fin karriär både på klubblagsnivå men även med Belgiens landslag. Men låt säga att Manchester United skulle gå in och visa konkret intresse för Lukaku och dessutom vara beredd att hosta upp de där extra miljonerna, ja då kanske det är värt att sälja honom till United. För jag tror säkert att Everton kommer kunna få bra betalt för Lukaku i det här fönstret, om någon toppklubb i England eller i Tyskland för den delen skulle tycka att det var värt att chansa att värva honom då tror jag att de kommer att erbjuda en bra summa. Men om Lukakus lilla förfall som vi väl ändå får kalla det skulle fortsätta under kommande säsong ja då kommer det vara betydligt svårare att sälja honom i januari eller nästa sommar. Det gäller att vara smart det gäller att tänka till en extra gång. Vad är viktigast? Är det viktigare för Evertons del att verkligen satsa helhjärtat på Lukaku och försöka få igång honom så att han kan bli den spelare han var under sitt första år? Eller är det bättre om man säljer honom för låt säga 30 miljoner pund och försöker återinvestera de pengarna på ett bra sätt? Hade jag varit Evertonsupporter hade jag prioriterat att behålla Lukaku alla dagar i veckan än att sälja honom redan nu. Det är klart att det blir aldrig bra när en spelare tacklar av och tacklar av ju längre tid som han är i en klubb, men å andra sidan går det alltid att hitta en lösning när det gäller att fasa ut en spelare. Skulle Lukaku fortsätta vara dålig och inte bidra med särskilt mycket positivt då går det alltid att låna ut honom till något sämre lag eller ett topplag som tycker att det kan vara värt att ta in honom på lån. Jag kan även tänka mig att MLS skulle kunna vara ett alternativ då man ändå får lov att säga att det inte bara är en liga som går till för att tjäna pengar. Jag har sett en del matcher från MLS och det är bra tempo i spelet, man försöker spela en positiv och passningsorienterad fotboll och där skulle Lukaku säkerligen inte göra bort sig. Men nu ska jag inte sitta här och döma ut Lukaku, herregud karln är bara 22 år det är klart att det finns en potential att nå riktigt fina höjder. Men däremot tror jag inte att Lukaku har råd med att göra en lika dålig säsong till, för då tror jag inte att Everton kommer att vara lika sugna på att satsa på honom och det är ju alltid en jobbig situation. Jag tror att chansen är ganska stor att Lukaku faktiskt kan bli kvar i Everton, men jag tror också att om Manchester United som det har snackats lite om skulle komma med stora plånboken då tror jag att Everton kommer få svårt att säga nej. Och Lukaku var tredjevalet i Chelsea under Mourinho, och det är klart att han kommer kanske inte vara nummer 1 bland anfallarna i United heller men han skulle nog kunna gå in och spela som 1 av 2 anfallare vilket jag tror är en roll han skulle kunna tänka sig att ta. 

 

 

Vi tar och stannar kvar i England och för en gångs skull är det ett svenskrykte som jag ska kommentera vilket inte händer så ofta. Och kan ni tänka er det är inte Zlatan Ibrahimovic ryktet till Milan som jag ska snacka om. Zlatan spelar ut kontraktet med PSG inget snack om saken nu går vi vidare. Jag tänkte prata lite om en personlig favorit nämligen Mattias Johansson. Som Kalmarsupporter kommer jag alltid att ha ett gott öga åt honom. AZ Alkmaar har han varit i under de senaste säsongerna och det dök upp ett rykte för några dagar sedan om att Watford skulle vara intresserade av Mattias Johanssons tjänster. På ett sätt är det meningslöst att kommentera det här ryktet då Johanssons agent gick ut och dementerade det här ryktet bara någon dag efter att det dök upp i media men jag kan ändå tycka att det kan vara värt att spekulera. Jag är inte förvånad över att Mattias Johansson kopplas ihop med en flytt till England. Han är en mycket bra offensiv och modern ytterback. Han är väldigt snabb vilket alltid är en fördel då dagens ytterbackar förväntas att delta lika mycket i offensiven som de deltar i defensiven. Han är väldigt bra på att spela väggspel och han har en väldigt fin attityd på planen, det gnälls väldigt sällan. Fördelen med honom är att han kan inte bara springa och erbjuda ett djup i offensiven utan han kan spela sig fram också. Och snabba spelskickliga offensiva ytterbackar är ju alltid intressanta för ganska många klubbar och därför är jag inte förvånad över att det har snackats både om en flytt till Southampton och nu Watford. Om det nu ligger något som helst konkret i det här ryktet vilket återstår att se känner jag att det finns viktiga saker att ta upp ur Mattias Johanssons perspektiv. Jag tycker att man som ung och lovande fotbollsspelare ska vara väldigt noga med vilka klubbar man går till. Har du kommit fram i Allsvenskan tidigt och fått känna på allsvenskt spel under några säsonger då tycker jag att det är viktigt att man tar ett lagom stort steg när man väl flyttar ut. Det finns gott om exempel där unga svenska spelare dragit iväg till England eller Italien för att ta några exempel och det slutar med att de har kommit hem med en svans som sitter någonstans mellan benen. Därför tyckte jag att det var ett klokt val av Mattias att gå till holländska ligan först för att få känna på proffslivet och långsamt känna efter om man räcker till på den stora scenen. Men jag kan ändå känna att det är ändå en risk att gå till Watford. Även om Watford just idag har det ganska gott ställt nu när de har gått upp i Premier League, man har spenderat en del pengar på att värva spelare Holebas från Roma som ett exempel plus en ung lovande spanjor som jag för stunden har tappat namnet på. Men bara för att Watford kan sitta ganska lugnt i båten som klubb nu gör ju inte att det är någon garanti att det kommer att bli ett bra år. Vad händer om Watford åker ur Premier League direkt? Ja det är klart att då börjar ju satsningen för att ta sig upp igen och då är det klart att ägarna vill ha så bra spelare som möjligt och helst riktigt etablerade namn som ska in i truppen för att de så snabbt som möjligt ska ta sig upp igen. Tränaren brukar få gå om ett lag åker ur och dessutom rensas det en del i truppen, och då är jag övertygad om att Mattias Johansson skulle vara en av de som skulle få stiga åt sidan. Men det kan också uppstå en situation där han lånas ut till någon Championship klubb, eller till Udinese då de och Watford har samma ägare. Så ni hör det finns en del att ta hänsyn till för Mattias Johansson om Watford verkligen skulle vilja ha honom. Jag tror absolut att han skulle kunna göra det bra i Watford om de verkligen gav honom en rejäl chans, men jag tror ändå det är säkrare för Mattias Johanssons del att stanna kvar i Alkmaar ett litet tag till. Om han fortsätter att gå bra i Alkmaar då tror jag att han skulle kunna byta upp sig till ett bättre lag i holländska ligan, eller så kanske ett mittenlag i England eller Italien skulle dyka upp och visa intresse och då om något år kanske det är läge att hoppa på det tåget. Men jag känner att det är en lite för stor risk att gå till Watford av alla klubbar. För Mattias Johanssons del finns det en landslagsplats att spela om och då är det ju bättre att han stannar kvar i Alkmaar än att riskera att sitta på bänken i Watford eller lånas ut till en Championship klubb. Men jag tror inte att han skulle bli uppäten i Premier League, men hade jag varit Mattias Johansson hade jag nog valt att stanna kvar i Alkmaar 1 säsong till för att sedan försöka blicka mot finare klubbar och ligor. 

 

 

Till sist tänkte jag att jag skulle prata lite om Cuadrado. Jag älskar Serie A det är en liga jag följer med stort intresse och mycket nöje följer, och jag tycker att Cuadrado har gjort det riktigt bra i Serie A tidigare. Det var när Fiorentina skolade om honom från högerback och flyttade upp honom högre upp i plan och gav honom en mer offensiv roll som han exploderade på allvar. Sedan snackades det en hel del om att både Manchester United och Barcelona skulle stod redo att försöka värva honom under förra sommaren. Men det verkade som att United först och främst hade tänkt använda honom som högerback, innan de insåg att ja men Valencia kan vi väl använda som högerback istället och så var det problemet löst. När det gäller Barcelona tror jag inte att intresset var så värst konkret, jag kan tänka mig att Barcelona kunde tänka sig att använda honom som högerback om Dani Alves skulle flytta men han skulle ju inte gå in som anfallare då hans nya konkurrenter skulle bli Messi, Neymar och Suarez. Och jag tycker inte att Cuadrado ska användas som högerback jag tycker att det vore att inte ta till vara på hans kvalitéer fullt ut. Och det han visade upp i VM var ju fantastiskt att se när han tillsammans med James Rodriguez satte färg på den där turneringen när Brasilien inte levde upp till förväntningarna. Sedan hamnade han i Chelsea i januarifönstret vilket jag direkt när jag fick reda på det tänkte å nej inte nu igen. Mourinho är en lurig rackare men jag tycker mig ändå ha följt fotbollen så länge nu att jag börjar veta hur Mourinho resonerar när det gäller att värva spelare. Mourinho vill ha ett så bra lag som möjligt, men skillnanden är att han tar det ett steg längre att han vill gärna kunna stoltsera med att ha den bästa bänken jämfört med sina konkurrenter. Mohammed Salah, Schürrle, Juan Mata, Lukaku och Samuel Eto'o är bara några exempel på spelare som varit tillräckligt bra för att gå in i en startelva i Chelsea men som Mourinho helt enkelt har tyckt att de här spelarna kan jag ha i min reservplan. Om man har följt Mourinho hur han har jobbat då var det inte särskilt svårt att lista ut att Cuadrado skulle hamna i den metaforiska frysboxen i Chelsea. Men jag kan förstå att om Chelsea ringer kan det vara svårt att säga nej, man får vara med om riktigt bra kvalité på träningarna förmodligen, du får göra några inhopp här och där du känner ändå att du är en del av organisationen och i den ställning som Chelsea har i engelsk fotboll just nu så får du vara med och vinna lite titlar. Men ärligt talat trots titelgaranti, trots att du tjänar massvis med pengar hur kul är det egentligen att sitta på bänken och veta att det ska väldigt mycket till för att du ska få mycket speltid. Om inte Hazard, Willian eller Diego Costa skulle gå sönder då tror jag att Cuadrado kommer att fortsätta att sitta kvar på Chelseas bänk. Och det är inget snack om saken att Cuadrado är för bra för att sitta på bänken, han är en etablerad spelare som har visat att han räcker till på den här nivån men Mourinho är Mourinho och han gillar att ha ett överflöd av bra spelare. Och med tanke på hur Mourinho vill bygga sitt lag då blir det ju till slut att inte någon får plats och det är ju det som har skett här i Cuadrados fall. Och jag tycker att får Cuadrado en möjlighet att flytta redan i det här fönstret då ska han se till att ta vara på den möjligheten. För det är klart att Mourinho inte kommer att ändra på ett vinnande koncept, han är nöjd med sin startelva och han kommer inte att värva särskilt mycket i det här fönstret. Och jag hoppas att Cuadrado tycker att det är bättre att jag kommer till en klubb där jag får starta fler matcher och tjänar lite mindre, än att jag tjänar massvis med pengar men inte är i närheten av att få spela om nu inte någon av nyckelspelarna skulle gå sönder. Och då är det frågan vart ska Cuadrado ta vägen? Jag känner att en flytt tillbaka till Serie A vore perfekt i det här läget. Jag tror faktiskt att Cuadrado på den här relativt korta tiden har gjort sig svår för engelska toppklubbar. Jag tror inte att Manchester United är så intresserade av honom längre och jag tror inte att Arsenal skulle kunna tänka sig att plocka in honom. Jag lanserar här och nu tre alternativ som jag tror skulle kunna passa Cuadrado. Milan tror jag skulle passa honom ganska bra. Milan håller på att bygga om och jag tror att de går mot en bra framtid till mötes och jag känner att det finns en potential att blanda sig in i kampen om en Champions League plats redan den här säsongen. Och de har ju visat att de tänker vara med på allvar den här säsongen då man tagit in Luiz Adriano och Carlos Bacca bland annat. Inter vet man inte riktigt vart man har men jag tror även att de kommer att kunna etablera sig som ett lag på den övre halvan på sikt. Man har börjat bygga upp backlinjen då man tagit in Miranda från Atletico Madrid, man har tagit in Montoya på lån med köpoption från Barcelona väldigt bra och lovande spelare och en spelare som jag tror Inter mår bra av i det långa loppet. Kovacic ser ut att bli kvar och Jovetic är på ingång plus att man har förlängt kontraktet med Icardi vilket sänder rätt signaler, då han utan tvekan var lagets bästa spelare förra säsongen. Det är klart att jag skulle inte tycka det vore fel att peta in Cuadrado på någon av kanterna i ett 4-3-3 eller 3-4-3 eller hur Mancini nu väljer att ställa upp med. Palacio är väldigt mycket upp och ner när det kommer till att vara på hugget i de avgörande situationerna, och Cuadrado är väldigt snabb i steget och kan göra väldigt bra saker med bollen i maxfart, han är en spelar som Inter har för få av och som de absolut skulle behöva. Och till sist slänger jag in Juventus som det sista alternativet när det gäller vart Cuadrado ska flytta. Juventus håller även de på att bygger om, de har sålt Pirlo de har sålt Vidal och dessutom har Tevez flyttat. Tevez var deras bästa spelare under förra säsongen, utan honom så hade Juventus inte gjort en så fin säsong som de faktiskt gjorde. Från den succéfyllda mittfältsdiamanten finns bara Marchisio och Pogba kvar. Och Juventus har hamnat i en situation att de behöver förstärka sitt mittfält, någon med spetsegenskaper och som gör kan gå in och göra mycket poäng behövs. Khedira, Pereyra, Marchisio och Pogba är absolut ett mittfält som jag tycker håller en hög nivå och som definitivt kommer att räcka för fortsatt spel i Champions League. Men räcker det med dessa spelare för att vara garanterade en ny ligatitel och att nå långt i ett Champions League slutspel? Absolut inte om du frågar mig. Och som Juventussupporter hade jag tagit Cuadrado alla dagar i veckan, jag tror att han hade passat perfekt in i vårt sätt att spela fotboll. Spela Cuadrado i en fri roll till vänster eller höger och jag tror att han kommer göra en hel del mål och assist. Khedira och Pereyra är tillräckligt skickliga för att kunna kompensera de brister som Cuadrado har defensivt. Men å andra sidan finns det en Lichtsteiner som givetvis ska in i den där startelvan. Inga problem säger jag, det är bara att flytta ner honom på högerbacken så har vi löst det problemet. Med andra ord det är uppdukat för en återkomst till Serie A för Cuadrado, jag hoppas verkligen det för han kan inte sitta kvar på den där bänken i Chelsea. Cuadrado är alldeles för bra för att sitta på bänken, han kan bära upp en hel offensiv och jag tror att han skulle få chansen att få göra det om han återvände till Serie A. 

 

Då hälsar jag er varmt välkomna till min lilla fotbollshörna, nu har det blivit dags igen att titta till läget ute i fotbollseuropa. Som vanligt florerar det en del rykten men några spelarövergångar har också blivit klara under den sista tiden. 

 

 

Vi börjar att titta till läget i Italien där det är ett rykte som jag tycker är intressant att ta upp. Roma sägs vilja börja förhandla med Arsenal om ett lån gällande Szczesny. Om man tittar på situationen ur Arsenals perspektiv först och främst är jag lite tveksam till om de gör rätt om de släpper Szczesny. Szczesny kan i sina bästa stunder vara en helt fantastisk målvakt, jag har sett honom vara fullkomligt briljant i vissa matcher och jag tror att det är en blivande världsmålvakt även om han fortfarande kan vara lite ojämn. Men i och med att Arsenal har värvat Petr Cech så finns det ju inte plats för både Ospina och Szczesny i truppen, det blir en bra målvakt för mycket helt enkelt. Nu vet jag inte exakt vilket typ av låneavtal som det handlar om, om det är köpoption eller om det bara handlar om ett lån över 1 säsong men hade jag varit Romasupporter hade jag nog önskat att det fanns en köpoption med i det där avtalet. Och att Roma letar målvakt är inte så konstigt, De Sanctis börjar närma sig 40 strecket och ärligt talat tycker jag att det börjar märkas att han börjar bli gammal. Jag kan fortfarande tycka att det går att spela honom i ligan och han skulle kunna vara med och ta en Champions League plats även den här säsongen, men om jag fick välja mellan att spela De Sanctis eller Szczesny mellan stolparna i ett eventuellt Champions League slutspel då väljer jag utan tvekan den sistnämnde. Szczesny är dessutom inte särskilt gammal vilket gör att Roma skulle kunna bygga upp ett försvar kring honom. Och jag tror att Szczesny inte skulle ha något emot att flytta till Roma, det känns som att han varken byter ner sig eller upp sig då jag upplever att Arsenal och Roma båda har stor chans att gå mot en ännu bättre säsong än ifjol. Möjligen har Arsenal lite mer potential att nå längre i Champions League, medan Roma saknar lite spets för att vara framme och hugga på en Champions League semifinal. Och i det långa loppet så handlar det ju om att få så mycket speltid som möjligt, och som målvakt tycker jag att du ska ta chansen att flytta när du har hamnat i en jobbig situation. Szczesny ska inte sitta på bänken han är både för ung och alldeles för bra för det, men ibland uppstår det situationer som den i Arsenal att helt plötsligt har du 3 bra målvakter och då får du helt enkelt försöka göra dig av med en för att inte få ett överflöd på målvaktsfronten. Så jag tror att Szczesny hade fungerat utmärkt i Roma, det tror jag inte hade blivit några större problem. Lyckas Rudi Garcia få Romas försvarsspel att se sådär elegant och fint ut som det gjorde i början på förra säsongen då kommer det att bli ännu bättre med Szczesny i målet. Och Manolas och Yanga-Mbiwa tycker jag är ett riktigt bra mittbackspar som inte släpper till många chanser, jag håller de två som ett av Serie A:s absolut bästa mittbackspar. Och nu blir kanske Arsenalsupportrarna upprörda men Mertesacker och Koscielny kan ju ibland se till att det är total kaos i Arsenals straffområde. Manolas och Yanga-Mbiwa är lite mer rejäla och bestämda i sitt försvarsspel, så Szczesny skulle säkert trivas att ha de två framför sig. 

 

 

Vi stannar kvar i Italien för det händer saker i Turin och då vet ni att det har blivit dags att titta till läget i Juventus. Nu under förmiddagen blev det bekräftat att Arturo Vidal lämnar Juventus för spel i Bayern München. I och med att det har snackats så mycket om Vidal till Bayern så var det ingen större bomb att han till sist blev klar för spel hos de tyska mästarna. Nu vet ni att jag håller på Juventus vilket gör att jag är inte så värst nöjd med den här affären. För det första är jag inte riktigt nöjd med vad prislappen till slut landade på, jag tror att det blev runt 380 miljoner kronor. Hade det bara handlat om vad Vidal visade under första halvan av förra säsongen då hade jag tyckt att det var helt logiskt, men under våren fick vi se den Vidal vi såg under de första två säsongerna i Juventus. Men förutom att han gör en del poäng så har han förbättrat sitt rörelsemönster, han är numera en spelare som kan springa hur länge som helst. För att ta första semifinalmötet med Real Madrid som ett exempel, där var han i precis överallt. Men det bästa med Vidal är att han är inte bara en riktigt bra duellspelare som vinner nickdueller och bryter passningar utan han har ett riktigt bra passningsspel att visa upp vilket gör att han är ett hot offensivt. Det finns väldigt få brister i Vidals spel men en grej skulle kunna vara att han är lite för rädd för att skjuta, jag tycker att han har ett bra skott men det utnyttjas lite för sällan. Men å andra sidan finns det ju andra spelare som kan göra målen i Bayern så Vidal behöver inte känna någon press att han ska börja ta massvis med avslut. Men hur påverkar det här då Juventus? Det kommer såklart att påverka enormt mycket med tanke på att vi tappar en av våra bästa spelare och en av världens bästa mittfältare. Inför den här sommaren var jag inställd på att någon av Pirlo, Pogba och Vidal kommer att försvinna vare sig jag vill det eller inte. Gör man en sådan succéfylld säsong som Juventus gjorde med ett nytt ligaguld och tar sig hela vägen till en Champions League final och slår ut Real Madrid på vägen dit det är klart att det får effekten att du riskerar att tappa någon nyckelspelare. Men jag var väldigt tydlig med att Juventus kommer inte ha råd med att stå kvar med Marchisio från den succéfyllda mittfältsdiamanten. Men nu står vi i en situation där vi har sålt Pirlo till New York City vilket jag såg som mest logiskt av de här tre spelarna, och nu har vi sålt Vidal till Bayern. Nu står vi kvar med Pogba och Marchisio från mittfältsdiamanten som vi använde ifjol, det absolut viktigaste är att behålla Pogba. Jag förstår att Marotta står på sig och säger att Pogba inte är till salu, jag hade förmodligen sagt likadant om jag varit Marotta. Men samtidigt är jag medveten om att det är inte så enkelt att bara stå på sig och säga att en spelare inte är till salu. Om Barcelona eller Real Madrid verkligen vill ha Pogba redan i det här fönstret då kommer de ju att komma med ett monsterbud som inte ens Juventus kan tacka nej till. Det är egentligen bara Barcelona, Real Madrid och Manchester United som kan välja fritt vilka spelare man vill sälja och inte sälja då de i grunden har ett sådant enormt högt anseende och hög status över hela världen. Det är klart att jag tror att nu när vi sålt Vidal till Bayern skulle det kunna öppna upp för att behålla Pogba åtminstone fram till januarifönstret. Men låt säga att Real Madrid kommer med 1 miljard, går det ens att tacka nej till ett såpass högt pris? Nej jag tror det är fullständigt omöjligt. Och om vi nu bestämmer oss för att sälja Pogba också då vill det till att vi har en tydlig plan för hur vi ska ersätta de. För vi kan inte sätta oss i en situation där vi sålt en stor del av den stomme som tog oss till så fina höjder förra säsongen och sedan inte ha en plan för hur vi ska ersätta de och så slutar det med att vi får panikvärva in Wesley Sneijder på deadline day det håller inte. Det har snackats om Mario Götze och Julian Draxler från Bayern respektive Schalke. Jag följer Bundesliga lite för dåligt, men det är två unga spelare som definitivt har framtiden för sig men Mario Götze skulle jag absolut ha tackat ja till han har visat att han har mycke att ge på den här nivån. Och är det något som vi behöver så är det att krydda mittfältet med spetsegenskaper. Pereyra kommer nog få rikta in sig på att sköta defensiven, Khedira är ingen poängspelare och Marchisio har tacklat av rätt rejält och bidrar inte med så mycket i spelet så därför behövs det en mittfältare som kan göra det där lilla extra och producera poäng framförallt. Men jag litar på att Marotta kommer att skruva ihop ett slagkraftigt mittfält tills vi har sparkat igång säsongen i augusti.

 

 

Och till sist har det blivit dags att snacka lite Liverpool ännu en gång. Igår blev det klart att Christian Benteke blir en del av världens finaste fotbollsfamilj, han har skrivit på ett femårskontrakt och det snackas om en lön på 140 000 pund i veckan. Jag har hela tiden varit väldigt kluven till att Benteke skulle kunna vara en del av Liverpools framtid. Av det jag har sett av honom i Aston Villa tycker jag att det i vissa matcher har sett riktigt bra ut. Det är en jobbig spelare och möta då han är väldigt stor och han är riktigt stark, och hans huvudspel kommer vi såklart att behöva i matcher där det har svårt att spela bort motståndaren och när det bara handlar om att skicka in inlägg i boxen. Men han har inte världens bästa teknik, ibland tycker jag att hans förstatouch har varit helt bedrövlig och det gör mig såklart väldigt orolig. För är det något Liverpool måste bli bättre på är det att minimera de tekniska misstagen och inte kladda med bollen för att på så sätt kunna producera mer mål. Det jag också ställer mig frågande till det är om Benteke verkligen är en spelare som du kommer att etablera dig som ett topp 4 lag med? Jag tror absolut att Benteke kommer att göra sina mål, jag skulle gissa på om vi slår ihop alla turneringar att han landar på runt 15 eller 16 mål men frågan är om det räcker för att det ska bli en succéfylld säsong? Och med tanke på att Rodgers har en förkärlek till att inte vilja försöka bygga något eget spel utan bara vill spela omställningsspel är det verkligen Benteke som ska vara vår nummer 1 bland anfallarna?. Om jag ska vara lite mer positiv till värvningen kan jag tycka att det hade varit spännande att se honom med Sturridge bredvid sig. Sturridge vet vi med sin fart i löpningarna och fina teknik kan sätta skräck i en backlinje helt på egen hand, kan vi dessutom få in Benteke i boxen då finns det helt plötsligt mer än bara ett alternativ att skicka in bollen på. Jag skulle vilja att Benteke och Sturridge spelar på topp och sedan gäller det för Rodgers att försöka få in både Firmino och Coutinho bakom så att de kan leverera passningarna till de, det hade varit intressant att se. Det går även att spela 4-3-3 med Benteke som striker och sedan Firmino som vänsterwinger och Sturridge som högerwinger, det tror jag också hade varit ett alternativ. Problemet med att spela 4-3-3 är att då är det ingen garanti att en spelare som Emre Can kommer få plats i elvan då jag gissar att Rodgers gärna vill spela Henderson och Milner från start. Och med tanke på vilken utveckling Coutinho har haft under det sista halvåret så har jag svårt att se att Rodgers kommer sätta honom på bänken. Men samtidigt är jag medveten om att lag som är framgångsrika som vinner titlar de kommer alltid att ha spelare som är lite för bra för att sitta på bänken. Titta bara på Chelsea som har haft spelare som har varit tillräckligt bra för att starta men som inte har fått plats för att Chelsea har redan ett världslag att ställa upp med. Och det är ju samma i Liverpools fall att det kommer inte att finnas plats för varje bra spelare i startelvan. Sedan kan jag tycka att vissa förtjänar fler chanser än andra men i det långa loppet är det ändå Rodgers beslut att ta ut laget även om karln är galen. Men jag är övertygad om att Rodgers kommer att sätta sitt hopp till att det är Benteke som ska frälsa oss. Vi får inte glömma bort att Sturridge har haft extremt svårt att få en kontinuitet med tanke på alla skador, vilket gör att vi kan inte räkna med att han spelar över 20 matcher den här säsongen. Och det är med mycket skräckblandad förtjusning som jag ser fram emot att se vad Benteke kan hitta på. För ärligt talat den prislappen på 32 miljoner pund det är för mig ett skämt. Och det är klart att skulle han inte göra sina mål och inte bidra särskilt mycket i spelet då kommer det att börja höjas röster om vilken idiotvärvning det här var och att det här minsann var ännu värre än när vi värvade Andy Caroll och så vidare. Även om jag tycker att just den jämförelsen blir lite fel att göra då Andy Caroll är en spelare som bara kan nicka men är usel med fötterna, Benteke kan ändå göra lite mer saker med bollen. Men om jag ska välja mellan succé eller flopp för Benteke så landar jag nog i att det lutar mer åt flopp än succé. Jag har oerhört svårt att se att han skulle ösa in mål. Men visst om Firmino kommer vara den spelare vi hoppas att han kommer vara för oss, och Coutinho fortsätter sin fina utveckling och om Sturridge får vara hel då är det klart att det finns förutsättningar för Benteke att göra mycket mål. Jag tror det blir viktigt att han får en bra start redan i premiären att han får peta in ett enkelt mål. För vi såg bara vad som hände med Balotelli när han brände ett jätteläge i sin debutmatch mot Tottenham, sedan vet vi alla hur utfallet av den värvningen blev. Hur Balotellis status är i Liverpool behöver jag nog inte gå in på. Värvningen av Benteke bekräftar bara ytterligare att så länge Rodgers är tränare då kommer Balotelli inte spela en sekund till i Liverpool. Men för att återgå till Benteke, jag tycker inte det är helt fel att värva honom men jag ville samtidigt inte ha honom till vilket pris som helst heller. 32 miljoner pund tycker jag var pengar som kunde används på ett bättre sätt. Samtidigt som jag tror att det är dags för oss att vakna upp när det gäller vilket anseende Liverpool som klubb har i fotbollsvärlden. Det är klart att får man in nästan 50 miljoner pund då drömmer man såklart direkt om Cavani, Higuain och Lacazette. Men ärligt talat hur hög status har Liverpool egentligen i Sydamerika? Hur många sydamerikaner springer omkring på fotbollsplanen i sina unga år och drömmer om att spela för Liverpool nuförtiden? Och i Frankrike tror jag att klubbar som Barcelona och Real Madrid har högre status, och vill en fransk spelare väl till Premier League idag då tror jag att han blickar mot Manchester United, Arsenal eller Chelsea först och främst. Jag tror det är dags att inse att Liverpool är inte den där supermakten i toppfotbolen längre. Det är dags att inse vår plats i näringskedjan. Det är klart att jag som supporter vill att vi ska värva så bra spelare som möjligt men samtidigt gäller det att vara ödmjuk inför verkligheten. För 32 miljoner pund var Benteke kanske det bästa vi kunde få, inte om vi snackar rent sportsligt men om vi snackar vad vi har för status i fotbollsvärlden så var nog Benteke det bästa och mest realistiska alternativet som fanns tillgängligt. 

 

Då mina vänner har det blivit dags att tjöta lite fotboll igen vilket alltid är härligt. Eller ja härligt och härligt det beror ju på vilka lag man skriver om. Det har inte varit det roligaste den här säsongen att följa Kalmar FF som ni alla känner till, och efter förlusten mot Halmstad förra helgen ska jag vara ärlig med att erkänna att jag var inte så taggad på att se laget idag mot Falkenberg. Men den här gången skulle jag få lite att glädjas åt vilket gav ro i det rödvita hjärtat. 

 

 

Jag kan tycka att det går lätt inflation i att slänga sig med begreppen "måstematcher" och "ödesmatcher", men jag skulle inte kunna sätta en mer passande rubrik på matchen som spelades på Guldfågeln arena under eftermiddagen. Två lag som var i lika stort behov att ta poäng för att få lite andrum då tabelläget inte är det bästa. Och för Kalmars del så handlade det om att hitta tillbaka till något form av grundspel och visa oss som tittar på att det faktiskt finns kvalité i det här laget. Och till min stora glädje konstaterar jag att under den här eftermiddagen fick vi nog ändå ett kvitto på att det här laget ändå inte ska kunna trilla ner i Superettan. Jag vet nu är jag väldigt snabb med att dra slutsatser och jag lär väl få äta upp det här efter säsongen kanske men som det känns nu så tror jag faktiskt att vi kommer att reda ut det här. Idag fick vi se ett Kalmar med en helt annan inställning jämfört med de flesta av de tidigare matcherna. Är det något som jag har hackat på och saknat under våren så har det varit lite jävlar anamma och en bra inställning. Jag kräver inte att Kalmar ska kunna spela bort varje motståndare i Allsvenskan, men jag tycker att man kan kräva att spelarna åtminstone visar upp en inställning att nu går vi in i varje närkamp fullt ut, när backlinjen ska skicka upp bollen på offensiv planhalva ja men då ska vi ha rörlighet på spelare utan boll. Och jag skulle vilja hävda att det Kalmar vi fick se i den första halvleken det var ett Kalmar jag inte har sett på länge. För vi var först in i varenda duell, vi var beslutsamma redan från start. Det kändes som att spelarna hade bestämt sig innan matchen att det ska till något alldeles extra för att Falkenberg ska få med sig någon poäng härifrån. Det största problemet som Kalmar brottats med både under förra hösten men framförallt under den här våren är att man har inte fått det att stämma offensivt. Och det finns såklart förklaringar till det, dels har Antonsson inte fått den hjälp han behöver utan han har mest fått jaga bollen själv. David Elm vet vi ska vara vår target som bröstar ner och fördelar bollen vidare och vinner nickdueller, men det har utnyttjas för sällan i kombination med att han har varit ganska dålig rent allmänt. Viktor Elm som skulle vara vår stora frälsare enligt många har inte alls levererat som han ska. Jag har varit inne på det här under hela våren och med risk för att bli tjatig men jag tycker ändå att det är svårt att släppa debatten om Viktor Elm. Förutom att han vinner nickduellerna vilket han ska ha beröm för vad är det han ska tillföra i vårt spel? För som det är just nu så tillför han ju i stort sett ingenting, han spelar ju bara i sidled och han går aldrig på genombrott och han tar aldrig egna avslut och rent allmänt är han bara så himla anonym i matcherna. Men som tur är behövdes det ingen Viktor Elm i högform i den här matchen utan det var andra som klev fram. Jonathan Ring har jag hyllat en del på slutet och jag tyckte att han var väldigt pigg speciellt i den första halvleken. Han och Viktor Agardius hittade varandra fint på vänsterkanten, och Agardius tyckte jag vågade kliva fram ännu mer i den här matchen än vad han gjort tidigare. Jag har sagt det förut och jag säger det igen jag vill gärna se att Agardius följer med upp i anfallen då jag tycker att han har en väldigt fin touch. Det som var extra positivt när det gäller kantspelet var att även Emin Nouri var pigg idag och fyllde på, på sin högerkant vid flera tillfällen. Jag har varit kritisk till hur Nouri har uppträtt på planen både under förra säsongen men även under första halvan av den här säsongen. Och jag står fast vid att det är lite av en säkerhetsrisk att ha honom på planen, men när han väl fokuserar på spelet då är han nyttig för oss, i synnerhet i offensiven. 1-0 målet som vi gör var ett mål som jag inte sett oss göra på väldigt länge. Visserligen är det Hakeem Araba som hoppar över bollen när Falkenberg är uppe i ett anfall vilket leder till ett omställningsläge för oss, och såsmåningom får Jonathan Ring bollen och han lyckas ta sig förbi sin motståndare och kommer in i straffområdet och placerar in bollen fint. Den sekvensen får på något sätt symbolisera den beslutsamhet som jag tycker att vi hade i den här matchen. 2-0 målet är ett cirkusnummer, eller för att vara rättvis det är två cirkusnummer vi bjuder på där. Först är det Ismael som med sin fina högerfot lyfter bollen mot Antonsson och Antonsson tar ner bollen perfekt och kan rulla in bollen längst marken och så hade vi en betryggande 2-0 ledning i paus. 

 

 

Visst var man lite orolig över att det skulle bli ett poängtapp lik förbaskat, att spelarna skulle gå ut och vika ner sig fullständigt i den andra halvleken och så skulle krisen fortfarande finnas där över spelarna och de övriga i föreningen. Men jag tycker att vi låg rätt i positionsspelet, det fanns endast några få tillfällen då Falkenberg fick möjligheter att ställa om men då berodde det på att vi slarvade i passningsspelet än att det var Falkenberg som var särskilt skickligt. Ismael var oerhört skottvillig i denna match och han testade högerfoten några gånger i den första halvleken utan något bra resultat. Men en bit in i den andra halvleken får han på ett skott som får en konstig båge och som letar sig in i det vänstra hörnet. Jag tycker att det målet också beskriver den här matchen på ett väldigt bra sätt, vi var lite mer på hugget vi ville lite mer än Falkenberg. Det är klart att man kan hacka på Ismael när han drar två bollar högt över och ett löst skott från 25 meter rakt i famnen på målvakt Martler, men det spelar ingen roll skjuter man inte så kommer det aldrig att hända något. Och förr eller senare så blir det en lyckoträff och i den bästa av världar kan det uppstå retur och då har vi Antonsson längst fram som sällan missar att hålla sig framme i situationer där det bränner till. Man brukar tala om att vissa mål dödar matcher vilket också man kan tycka ofta är en klyscha som många slänger sig med, men Ismaels 3-0 mål dödade verkligen matchen helt och hållet. Jag tyckte inte att Falkenberg hade mycket energi från matchens första början, men om det nu fanns någon form av energi kvar så kramade vi ur den sista droppen av energi som Falkenbergspelarna hade kvar. Efter 3-0 målet kändes Falkenberg helt ofarliga och vi fick en ganska behaglig resa under resten av matchen. Det fanns några enstaka tillfällen då vi tyckte att det gick lite väl lätt och började agera lite lojt. Marcus Nilsson hade en olycklig period där han först passade fel vilket ledde till ett omställningsläge för Falkenberg, och kort därefter passade han bollen rakt ut på kanten till ingen alls förutom en Falkenbergspelare och där ska vi vara glada över att vi mötte ett för dagen mycket uselt Falkenberg. Hade vi mött ett bättre lag hade vi blivit straffade av de få individuella vi gjorde. Mot slutet fick Rasmus Elm komma in och känna på några allsvenska minuter. På något sätt kan jag tycka att det är klart att det är som en saga att Rasmus Elm överhuvudtaget är tillbaka på fotbollsplanen och att han gör sin comeback i en mycke tjusig röd tröja. Men samtidigt är jag inte så värst upphetsad över att han är tillbaka, jag tycker att han beskrev det väldigt bra i intervjun med Cmore efter matchen att det är bara bonus att han kan spela fotboll just nu. Jag tycker att vi ska vara väldigt försiktiga med att skruva upp förväntningarna på att Rasmus Elm ska komma in och briljera och göra massvis med poäng, jag kan garantera er att det kommer inte att ske. Men jag tror att om han får ha en kontinuitet och får arbeta på i lugn och ro då tror jag att han skulle kunna passa väldigt bra som inhoppare för att på längre sikt spela från start. Och när jag säger på längre sikt då talar jag om nästa säsong, jag tycker faktiskt att fler borde vara beredda att ha större tålamod när det gäller Rasmus Elm. Jag tycker att hajpen kring honom har blivit på tok för stor och överdriven. Visst det är inte vem som helst vi talar om det här är en av de absolut största i föreningen, och jag älskar Rasmus Elm det är en av mina favoritspelare i Kalmar genom alla tider men han måste få tid på sig vi får inte börja stressa fram någonting. Titta bara på Viktor Elm, hur bra har han varit för oss? Han kanske också skulle passa bättre som inhoppare om man ser på situationen ur ett mer nyktert perspektiv. Men det är klart att det är fantastiskt att han är tillbaka, men jag tror att man ska inte räkna med att han kommer att gå in och dominera i Allsvenskan redan under den här säsongen för då blir man nog väldigt besviken om man har det ingångsvärdet. 

 

 

Det har varit mycket negativt kring Kalmar, och jag ska vara ärlig med att säga att det har varit så tungt under den här våren att jag nästan har varit beredd att ge upp hoppet. Jag är den typen av supporter som gillar att analysera och hela tiden söka lösningar, men så som laget har presterat under större delen av den första halvan av säsongen har gjort att jag nästan har tappat tron på det här laget. Men jag inbillar mig att jag har börjat lära känna mitt Kalmar FF vid det här laget, jag har ändå följt laget sedan jag var liten grabb. Kalmar kan spela riktigt dålig fotboll ibland, det kommer en period under varje säsong då man spelar en oerhört destruktiv fotboll men som supporter har man alltid vetat att det vänder förr eller senare. Jag trodde att domedagen var här under förra hösten när vi genomled det största haveri jag någonsin har sett på en fotbollsplan. Och jag har under ganska lång tid trott att vi rullar långsamt ner mot Superettan då jag har hävdat att vi inte har haft ett spel som är hållbart för att ligga i den högsta serien. Men så kommer då den där matchen, den där perfekta matchen när man som supporter har gett upp hoppet helt och hållet och bara väntar på att det värsta ska inträffa. När jag ger upp hoppet om Kalmar FF, när de lokala medierna sågar de i tidningar i sociala medier och så vidare det är då spelarna tänder till. Då blixtrar det helt plötsligt till och visar att de minsann inte är så värdelösa som jag ofta vill få det till. Och absolut, med handen på hjärtat jag tror jag kan garantera att Kalmar inte kommer att åka ur Allsvenskan. Men den här gången beror det inte bara på att vi konkurrerar med lag som är ännu sämre än oss. Jag känner någonstans innerst inne att det finns en potential att nå en fin placering i tabellen om bara alla biter faller på plats. Jag tycker att Swärdh har hanterat den här situationen på ett alldeles utmärkt sätt, han har skruvat och fingrat på detaljerna vilket alltid är det viktigaste när det går lite trögt. Han har luftat en del spelare på olika positioner och nu verkar det som att han har börjat hitta vårt första mittbackspar som jag har tjatat om så länge. Det är enormt viktigt att en tränare kan sätta ett mittbackspar, för även om det egentligen inte spelar någon större roll vilka tränaren sätter in så måste det ändå finnas en kontinuitet i det man gör. Och jag tycker att ska vi kunna klättra i tabellen och komma bort från bottenstriden på allvar då måste vi ha ett tydligt första mittbackspar som spelar de flesta matcherna. Att det första mittbacksparet skulle bli Marcus Nilsson och Ludvig Öhman trodde jag aldrig att det skulle bli, då hade jag förmodligen skrattat högt om någon sagt detta till mig inför säsongen. Jag står fast vid at Ludvig Öhman kan emellanåt vara helt värdelös att han inte ens skulle platsa i min pappas favoritlag Persnäs AIF. Marcus Nilsson kommer jag alltid vara bitter på för att han sa det han sa i media under förra hösten, där visade han dålig spelförståelse det var ingen bra tajming att gå ut i media och säga de sakerna han sa med tanke på vilken situation som rådde i Kalmar där och då. Och om jag tittar på hur Marcus Nilsson presterar på planen oftast och vad det är för beslut han tar så känner jag att ja men det här är inte genomtänkt från Marcus absolut inte genomtänkt någonstans karln är galen det är ju följden av det. Men jag kan bara göra det jag är skyldig till nämligen att backa och säga att vårt första mittbackspar 2015 hette hela tiden Marcus Nilsson och Ludvig Öhman. Jag kan tycka att det är fullständigt otroligt att de här överhuvudtaget fungerar ihop, men det spelar ju mindre roll för de här två funkar uppenbarligen ihop. Nilsson är den som går in och tar tuffa tacklingar och som går upp i rygg och stöter medan Öhman är den som ligger lite längre bak i planen, men även han har blivit säkrare i sitt spel på att dyka upp på rätt plats och slå bort bollen när det luktar målchans för motståndaren. Men jag tycker även att han har utvecklat sin touch, och han hade några uppspel i den här matchen som var bra. Jag tycker det var kul att Ismael fick dyka upp i poängprotokollet. Jag tycker alltid att han har varit en nyttig spelare defensivt, han och Melker Hallberg var ju en riktigt härlig duo när han fanns i laget men jag tycker även att han har haft kvalitéer offensivt. Få spelare i Kalmar klarar av att slå de hotande passningarna i djupled som Ismael. Stundtals får jag nästan lite Andrea Pirlo vibbar när Ismael låter högerfoten tala. Lyftningen till Antonssons 2-0 mål är helt fantastisk. När Ismael får tid på sig då sätter han de avgörande passningarna 9 gånger av 10, och jag kan tycka att det kanske vore något att fundera på för Swärdh om han inte ska flytta fram Ismael lite längre fram i planen och låta Viktor Elm få en mer defensiv roll på mittfältet? Då skulle Viktor Elm bara få i uppgifter att fiska upp bollar och vinna nickdueller och därmed skulle Ismael kunna utveckla sitt offensiva spel ännu mer. Och jag tror att fortsätter han att göra såhär bra matcher då är det bara en tidsfråga innan en hyfsat etablerad klubb ute i Europa kommer att lägga ett bud på honom. Han är för bra för Allsvenskan det visade han idag, problemet är att han är lite för ojämn men högstanivån är riktigt fin. Jag tror även att en spelare som Antonsson kan bli guld värd för Kalmar i det långa loppet, han har potentialen att göra riktigt mycket mål. Och det är ju inte bara det att han är snabb utan han kan brösta ner och han kan också gå på eget genombrott han är inte helt beroende av att få bollar från mittfältet. Sedan kan han ju inte göra allting själv, men har har förmågan att även lösa situationer på egen hand vilket är en viktig egenskap hos en bra anfallare. Och jag var inne på det i början av säsongen och jag säger det igen, det skulle inte förvåna mig om Antonsson finns med i toppen av skytteligan när säsongen är över, jag tror att han kan landa på runt 15 mål och kanske ännu mer därtill. Som ni hör det finns en del positiva saker att ta med sig ifrån den här matchen. Nu handlar det om att kunna bygga vidare på det här och vinna nästa match mot Häcken. För när vi väl har vunnit en match då har spelarna gått ut och sagt att nu är vi på gång och nu har vi minsann hittat vårt sätt att spela, och så har man gått ut i nästa match och skämt ut sig fullständigt. Det får inte upprepa sig, det är något vi absolut inte har råd med. Nu gäller det att surfa vidare på den lilla framgångsvåg vi skapat och åka till Göteborg och göra en bra match och se till att vi tar minst 1 poäng mot Häcken, men helst ska vi vinna även den matchen såklart. Men det jag bär med mig mest ifrån den här matchen är att Peter Swärdh har äntligen hittat sitt mittbackspar. Marcus Nilsson och Ludvig Öhman, en riktigt udda duo. Det borde vara världens risk att spela de här två herrarna ihop vilket det fortfarande är i någon form, men det har under de sista matcherna varit mer till det positiva än till det negativa. Marcus Nilsson och Ludvig Öhman där har ni Kalmar FF:s nya mittbackspar, och det finns ingen anledning för Swärdh att skilja de här två åt nu. Sedan återstår det att se om de bara har en formtopp eller om de faktiskt kan hålla den här nivån under resten av säsongen. Men som läget är nu så ska Nilsson och Öhman spela alla matcher som återstår, jag har fullt förtroende för Nilsson och Öhman som vårt första mittbackspar. Och är det något vi behöver så är det ett mittbackspar som kan spela över en hel säsong och bygga upp den fina defensiv som vi hade en gång i tiden. Lyckas vi få till det defensivt då finns det goda möjligheter att klättra i tabellen. Så för en gångs skull är jag lite mer optimistisk inför fortsättningen, men det återstår att se om det här bara var en enskild bra prestation eller om det här var början på en vändning. 

 

Då har det blivit dags att titta till vad som har hänt under de senaste dagarna gällande silly season. Lite senare i inlägget kommer jag att lägga fokus på en spelare som alltid haft en fin potential men som snart måste få det att lossna om han inte ska bli ihågkommen som talangen som aldrig blev något. Men först ska jag gå igenom lite annat som har hänt och som håller på att hända. 

 

 

Jag tänkte börja att kommentera det faktum att Manchester United har värvat en galactico vilket vi väl ändå får säga att Bastian Schweinsteiger är. Jag blev både förvånad och samtidigt inte förvånad när den här övergången blev klar. Till viss del har jag känt att det är så mycket Bayern München över Schweinsteiger och därför har jag trott att han skulle hålla till i Bayern under resten av sin karriär. Men Bayern är precis som många andra klubbar inne i ett skede där det börjar bli dags för en generationsväxling och då måste det ju gå ut över någon. Ribéry och Robben börjar komma upp till åren de också, men jag tror att Bayern värderar de en aning högre än vad de värderar Schweinsteiger. Samtidigt som jag tror att Schweinsteiger själv har haft sin del i övergången, jag tror inte det bara har handlat om att Bayern har velat sälja honom utan han är i ett skede av karriären där det här kan vara sista chansen för honom att ge sig ut på ett äventyr i någon annan liga än Bundesliga. Jag får uppfattningen att Premier League avgudas inte av Tyskland som den gör här hemma i Sverige, utan det största för en tysk det är att spela för framförallt Bayern München eller Real Madrid och efter de klubbarna kan de eventuellt gå till Premier League. Och att han väljer just United är heller inte några konstigheter, den har en sådan enorm status och högt anseende den klubben att det är svårt att sätta ord på. Jag skulle nog säga att det är Real Madrid och United som har högst status på pappret. Men då är frågan vart ska Bastian Schweinsteiger spela i detta United? Det jag får känslan av att United känns ganska trygga med den mittfältsuppsättningen de redan har att tillgå. Till en början var det ju bara att skratta åt vad Fellaini och Ashley Young sysslade med på planen åtminstone under David Moyes perioden. Men Van Gaal visste tydligen hur man fick fart på Fellaini och Ashley Young, för när United ändå gick som bäst och tog sina poäng under förra säsongen så var Fellaini och Young många gånger en av lagets bästa spelare. Young som slängts runt som både wingback, ytterback och yttermittfältare har äntligen börjat hitta sin position. Fellaini har mer eller mindre skolats om till en mer hårt arbetande mittfältare som ska vara lite städgumma och ge de offensiva spelarna på mittfältet lite mer utrymme att hitta på något. Men han har även vågat fylla på inne i boxen, och han är väldigt nyttig att ha på fasta situationer då han har ett väldigt fint huvudspel. Ander Herrera tyckte jag också gjorde en bra säsong, väldigt duktig på att täcka ytor och spelar ofta den första enkla passningen och han krånglar sällan till det vid svåra situationer. Juan Mata som ryktades bort från United efter bara 6 månader i klubben men har under Van Gaal fått en nytändning och nu spelar han som en av de absolut bästa offensiva mittfältarna i Premier League. Sedan har han fortfarande brister defensivt men där har ju United som tur är Fellaini och Herrera som städar upp efter honom. Daley Blind tycker jag är en nyttig spelare som är flexibel just för att han kan användas på flera positioner. Nu lär Di Maria säljas till PSG men frågan kvarstår vart ska Bastian Schweinsteiger spela i United? Trots att om man skulle sälja Di Maria blir det ändå inte lite av ett överflöd av mittfältare i truppen? Schweinsteiger utgår jag ifrån i första hand att han är tänkt att användas på det centrala mittfältet, möjligen på vänsterkanten. Men nu när Van Gaal började hitta ett system ju längre in i förra säsongen vi kom där han lyckades skola in Herrera på det defensiva mittfältet, där han lyckades få fart på Fellaini och Juan Mata är det då värt att flytta på någon av de för att få in Schweinsteiger? Och ska han spela på vänsterkanten blir det ju ett problem eftersom att där finns redan Ashley Young, där finns Daley Blind och vi får heller inte glömma bort att Marcos Rojo inte bara kan spela mittback utan han skulle också kunna spela som vänsterspringare. Så i grund och botten tycker jag att det är en bra värvning av United, men jag har svårt att hitta någon riktig plats för honom i startelvan. Men jag utgår från att Van Gaal har en plan för hur han vill använda honom, men det kan lika gärna bli en ny Di Maria situation där han till en början spelar men där han såsmåningom hamnar på bänken. Men jag tycker inte att det är fel av United att värva Schweinsteiger, men jag tror inte att det är någon garanti på att det blir succé det kan lika gärna bli en flopp. 

 

 

Jag tänkte stanna kvar vid United ett litet tag till då det börjar hända intressanta saker på målvaktsfronten. David De Gea har kopplats ihop med Real Madrid hur många gånger som helst och vi har bara väntat på att den övergången ska bli av. Men nu kan det istället bli så att Victor Valdes lämnar United då han inte följer med på lagets försäsongsturné. Till att börja med var jag förvånad när Victor Valdes värvades till United, jag kunde inte riktigt se utmaningen i att vara solklar andremålvakt bakom en av världens bästa målvakter vilket David De Gea är. Men så funderade jag ett tag till över den här flytten och jag kom fram till följande. Det skulle kunna vara så att Victor Valdes blev lovad från United att du kommer inte att vara förstemålvakt under den här säsongen, men om vi säljer De Gea i sommar då kommer du få chansen att konkurrera om förstaspaden. Om så var fallet då kan jag ha mer förståelse kring varför han valde just United. Men nu verkar det som att det är Victor Valdes som är på väg bort från United och då kan det ju uppstå en väldigt jobbig situation för Van Gaal. Jag ser det som fullständigt omöjligt att De Gea blir kvar i United då Real Madrid verkligen vill ha honom och United är intresserade av både Sergio Ramos och Gareth Bale och då är en bytesaffär lagen emellan oundviklig tror jag. Men om De Gea nu säljs till Real Madrid då kan ju inte United skeppa iväg Victor Valdes också för då står man helt plötsligt kvar med Anders Lindegaard som ju inte kommer vara någon förstemålvakt den här säsonngen. Här gäller det att tänka till både en och två gånger innan man bestämmer sig för att sälja Victor Valdes. Om nu inte De Gea mot alla odds skulle bli kvar då är det en helt annan femma, men som sagt jag tror att De Gea hamnar i Real Madrid, just eftersom att United är intresserade av framförallt Sergio Ramos. Vi får hoppas för Uniteds del att de har en plan för hur de ska gå till väga med sina målvakter, men de vore ju en smått absurd situation om både Victor Valdes och De Gea såldes och så står de kvar där med Anders Lindegaard. Då tror jag inte att Unitedsupportrarna skulle bli så glada och då kan det bli liv i luckan och då hade det varit intressant att se hur United skulle reda ut den situationen. Det gäller att spela sina kort rätt, och jag tycker att har United inte en tydlig plan för vilken målvakt man ska plocka in om man säljer både De Gea och Victor Valdes då ska man nog inte sälja bägge två. Det har snackats lite om att United skulle vilja plocka in Hugo Lloris från Tottenham, och jag tror att det hade varit en bra värvning även om Lloris kan vara otroligt ojämn emellanåt men det är ändå en målvakt som du kan spela om du vill nå avancera vidare från ett eventuellt Champions League gruppspel. Sista ordet är nog inte sagt när det gäller målvaktsfrågan i United och det ska bli oerhört intressant att följa vad som händer. 

 

 

Till slut tänkte jag att en av mina absoluta favoritspelare skulle få guds lampa på sig. Mario Balotelli har det varit rätt tyst om under de senaste veckorna. Till att börja skulle jag vilja säga att jag tycker att Balotelli har fått alldeles för mycket skit genom åren att han skulle vara så usel som fotbollsspelare. Potentialen är enorm, han är hur snabb som helst vilket gör att han skulle kunna springa ifrån vilken mittback som helst. Han är oerhört stark vilket gör att det går utmärkt att använda honom som target. Hans tillslag är helt fantastiskt, stillastående från 30 meter kan han ju få på en riktig kanonkula som sitter rakt upp i krysset. Men det han har problem med det är det mentala. Man brukar säga att det är inte fötterna som avgör om du blir en av världens bästa fotbollsspelare, utan det är vad du har ovanför axlarna som avgör om du räcker till på den absolut högstanivån. Och där håller jag med de som är Balotelli kritiska att han har inte ordning på sitt huvud, han har en tendens att tjura ihop och inte vilja ta det hårda jobbet för laget som att delta i den höga pressen eller att markera på fasta situationer och så vidare. Däremot tycker jag att man måste sätta saker och ting i perspektiv och se till vilka förutsättningar han faktiskt har haft att bli en världsspelare, för hur många gånger har han fått vara nummer 1 bland anfallarna i ett lag egentligen? I Inter har han fått spela med spelare som Zlatan Ibrahimovic, Diego Milito och Samuel Eto´o för att nämna några. Det är inte spelare som du bara konkurrerar sådär utan problem, i Manchester City tampades han med Kun Agüero, Yaya Toure, David Silva och Carlos Tevez om uppmärksamheten vilket inte heller är det lättaste. Men sett till konkurrensen gjorde han det bra i Inter och även i Manchester City. Det var först när han kom till Milan som han fick vara nummer 1 bland anfallarna, och han hade fick en tränare i Allegri som trodde på honom och som verkligen satsade helhjärtat på honom. Och jag är helt övertygad om att hade inte Balotelli kommit till Milan i det där januarifönstret då hade inte Milan kunnat knipa en Champions League plats, utan med Balotelli fick de in en spelare som kunde avgöra matcher på egen hand. När det gäller Balotellis tid i Liverpool går att resonera på många olika sätt kring hur det har sett ut. Jag kan tycka att Balotelli kom till Liverpool i fel läge, han skulle ha kommit i januarifönstret 2014. Hade han kommit då, då hade han bara kunnat smälta in direkt och rida med på den enorma framgångsvåg som Liverpool surfade på där och då. Inför förra säsongen sålde Liverpool Suarez och Sturridge hade skadeproblem under i stort sett hela säsongen, att då begära att Balotelli ska komma in och göra 30 mål det räknade inte jag med iallafall. Han skulle kunna bli väldigt viktig för oss, men det största problemet har varit att vi har en tränare som inte vet vilken formation han ska spela och som har noll koll på vilka spelare han värvar. Det Rodgers skulle ha gjort det var ju att ta sig tid och göra lite research kring Balotelli och ta reda på vilken typ av spelare är det jag har att göra med här. Hade Rodgers gjort lite research då hade han också upptäckt att nej Balotelli fungerar inte särskilt bra när han får spela som ensam anfallare, när han inte har ett mittfält som ger honom rätt bollar och som erbjuder honom alternativ när han får bollen då blir det lätt att han tjurar ihop och slutar spela. Och jag försvarar inte på något sätt Balotellis beteenden i alla lägen, det har funnits tillfällen under säsongen då även jag också har skällt på honom men frågan är varför Balotelli har presterat så dåligt i Liverpool. Beror det på att han inte vill spela för oss eller beror det på att vi har en tränare som är helt galen? Jag vill hävda att det är det sistnämnda som är orsaken till problemet. Men jag undrar vart Balotelli ska ta vägen? För det är uppenbart att Rodgers inte vill ha Balotelli här, jag tror att vi kan slå fast vid att Balotelli var ingen Rodgersvärvning utan det var kommitén som värvade honom. Och det är klart att det är lätt både för Rodgers och för en del supportrar att börja flagga för att det är dags att Balotelli ska säljas, men då gäller det ju att hitta en köpare. Jag kommer aldrig att ge upp Balotelli, jag vill att det ska lossna för honom på allvar men jag är inte säker på att han kommer att hitta någon ny klubb i det här fönstret. För jag tror inte att någon toppklubb eller mittenklubb för den delen i någon av de stora ligorna skulle vara särskilt intresserade av att plocka in honom, just för att de till skillnad från Rodgers har gjort lite research kring honom. Dels är det en lurig värvning att göra för du vet inte riktigt vad du kommer att få ut av Balotelli på fotbollsplanen, plus att jag tror att ska han flytta då måste han nog gå ner rejält i lön då jag inte tror att någon klubb i de stora ligorna skulle vara intresserade av att ta på sig den lönen som han har idag. Så det kan uppstå en situation att Liverpool och Rodgers tvingas behålla Balotelli just för att det inte dyker upp någon klubb som vill ha honom. Det som Liverpool ska vara medvetna om i det här fallet det är att inte sätta sig på tvären som i fallet Sterlingsoppan. Vi kommer inte att få tillbaka de 16 miljoner pund vi la på Balotelli förra sommaren, det finns inte en chans om vi räknar med att få tillbaka de pengarna då kan vi glömma att det kommer att dyka upp någon intressent. Ska vi sälja Balotelli då får vi ta det bud vi får, om det så är 5 miljoner pund eller 10 miljoner pund det spelar ingen roll då är det bara att tacka ja till det bud som kommer in först. Men jag tror att anledningen till att det har snackats om att både Fiorentina och Sampdoria är intresserade av att låna Balotelli det är just för att de inte vågar ge sig på att köpa loss honom för att de är inte beredda att plocka in honom med den lönen just för att det är ingen garanti att han lever upp till sin lön. Men vart ska Balotelli ta vägen då? Ja jag tror nog att han kan hamna lite vad som helst, han kan lika gärna bli kvar i Europa men det kan lika gärna bli en flytt till USA eller Kina. Men jag tror att han skulle må bra av att få stanna kvar i Liverpool och börja få mer speltid, det känns som att kontinuiteten måste börja komma någon gång så att han kan få möjlighet att leva upp den enorma potential som han fortfarande har. Nu verkar det ju som att Rodgers (galen som han är) håller på att bygga om i laget för fjärde året i rad, nu ska han tydligen byta formation igen. Det verkar som att vi ska spela med mer än 1 anfallare den här säsongen, och under den första försäsongsmatchen så spelade Rodgers faktiskt med en 4-4-2 uppställning med diamantmittfält. Och det är uppenbart att vi försöker skeppa iväg någon av Borini och Lambert, vi väntar nog bara på att rätt bud ska komma in och då skulle ju en lucka öppnas upp för att Balotelli skulle åtminstone kunna börja konkurrera om en plats i startelvan. För förra säsongen handlade det bara om att Sterling skulle spela som ensam anfallare, nu ser Rodgers ut att vara klar med den övningen och om han tänker spela med mer än 1 anfallare då öppnas möjligheterna upp för Balotelli såklart. Jag tror det bästa för Balotelli är om han får vara kvar i Liverpool ett tag till, men jag tror att Rodgers är väldigt sugen på att sälja honom men å andra sidan till vilken klubb då? Vem vill köpa Balotelli? Vart ska Balotelli ta vägen? Det är där skon klämmer för Rodgers och Liverpool.