sportviktorn

 

Ikväll var det dags för stormatch på San Siro. Dags för ett fullsatt San Siro att koka likt en kittel när Juventus kom på besök. En mycket intressant match på förhand. Milan kom till den här matchen med ett starkt självförtroende i bagaget. Juventus å sin sida känns numera alltid stabila. Till skillnad från de tuffa åren som rådde för inte särskilt längesen har Juventus det ganska gott ställt i dagsläget.

 

 

Ska vi börja med att ta en liten titt på läget i Milan. Det känns betydligt roligare att prata Milan i inledningen på den här säsongen. De kom till den här matchen med 2 segrar i ryggen, 3-1 hemma mot Lazio och 5-4 borta mot Parma. Det känns som att de har någonting intressant på gång under Pippo Inzaghis ledning. Samtidigt är jag rädd för att Milans klubbledning inte kommer att ha ett jättestort tålamod när det gäller Inzaghi. Han efterträder Clarence Seedorf och han gjorde de ju inte dåligt med Milan alls, tvärtom lyckades han prestera ganska bra fotboll stundtals. Det räckte visserligen till en 8:e plats om jag inte missminner mig men det var ju inte enbart hans fel. Han kom in i ett kritiskt skede av säsongen och försökte städa upp efter Allegri så mycket som det gick. Ändå valde Milan att kicka Seedorf efter säsongen var över. Jag hoppas för Milans del att Inzaghi får förtroendet även på sikt. Och jag tror att Inzaghi kan vara rätt man att hålla i trådarna i Milan för en lång tid framöver. Hans spelarbakgrund tror jag spelar in rätt mycket, han är redan omtyckt av Milansupportrarna så jag tror inte att supportrarna kommer att kräva hans avgång om det skulle börja gå dåligt. Och jag tror att supportrarna har lärt sig vid det här laget att man kan vara en anrik klubb med en fantastisk historia, men har du inte spelarmaterialet för att bli ett riktigt topplag då går det ofta inte som man tänkt sig. Och jag tycker att man måste vara lite ödmjuk inför verkligheten när man diskuterar Milan som det ser ut idag i klubben. Det är ingen hemlighet att Milan lider av dålig ekonomi, Berlusconi pumpar inte in lika stora summor med pengar längre och då får man ta och gå på de lite mindre namnkunniga spelarna när man ska börja bygga upp ett nytt lag. Men när det gäller nyförvärven tycker jag att det ser ganska bra ut. De mest uppmärksammade värvningarna är givetvis Fernando Torres och Jeremy Menez. Fernando Torres avslutade 2011 med att göra 3 mål för Liverpool och 1 mål för Chelsea sedan gick det inte särskilt bra för resten av hans tid i Chelsea. Men jag tror att han kommer att passa in i Milan i och med att Italien spelar på ett annat sätt än vad engelsmännen gör. Jag tror att Torres kommer trivas i Serie A med tanke på att det är lite mer teknisk fotboll där. Visserligen finns det lite mindre ytor att jobba på i och med att italienska lag ofta bygger sina lag bakifrån med bra försvarare och en bra målvakt. Men jag kan känna att det var inte mer än rätt att Torres hamnade i Milan. Visst han kommer att ha press på sig att leverera från start. Nu fick han ett inhopp idag men han hann väl inte med att uträtta så mycket. Men jag tror att det är roligare att känna att man är en del av laget och att få ha en hyfsad omgivning omkring sig. Menez var riktigt bra när han var i Roma och nu är han i Milan efter en sejour i PSG. Många hävdar att PSG sålde fel spelare när man valde att släppa Menez. Och jag kan känna att till viss del har de som tycker det rätt. För får du igång honom och får honom att komma upp på sin absoluta högstanivå då är det ju en spelare som Milan egentligen inte ska ha råd med att ha i laget. När det gäller själva kvällens match tycker jag att Milan ändå inledde matchen ganska bra. Man försökte spela som Juventus med ett aggressivt offensivt försvarsspel. Och vid några tillfällen hamnade Juventus backlinje i trubbel men det var inte vid så värst många tillfällen. Det känns som att Milan inte riktigt har spelarmaterialet för att spela med den aggressiva pressen i 90 minuter. Honda känns inte som den typen av spelare som tar den där extra löpningen för laget i alla lägen. El Shaarawy har andra kvalitéer än att springa runt och sätta press på bollhållaren. Sen är jag lite kluven när det gäller Milans backlinje om jag ska vara ärlig. Zapata gjorde en sådär match ikväll, det fanns ett antal tillfällen då han kladdade lite för mycket med bollen. Rami hans kollega känns inte heller som den där jättelika chefsgeneralen där bak. Men på kanterna ser det bra ut tycker jag med De Sciglio på vänsterbacken och Abate på högerbacken. Abate tycker jag än en gång visade ikväll hur bra han är. Otroligt skicklig på att läsa av spelet och gör hela tiden rätt bedömning när han ska ge sig ut på en offensiv utflykt och när han inte ska göra det. Han är en av de bättre ytterbackarna i Serie A, inte i världen men definitivt en av Serie A:s bästa. I just den här matchen fick han dock inte många lägen att slå inlägg med sin fina högerfot, men det berodde ju inte på honom i första hand utan för att hans medspelare inte fyllde på med tillräckligt mycket folk i straffområdet i kombination med att Juventus var otroligt disciplinerade. Men stundtals blixtrade Milan till ändå tycker jag, det ser ganska intressant ut när jag ser dagens Milan. Emellanåt fick man igång bolltempot och fick till några fina kombinationer. Och sedan finns det individuell kvalité i det här laget, El Shaarawy hade en fin individuell prestation då han trixade sig förbi en av Juventus backar och höll nästan på att skapa en riktigt farlig målchans. Honda är en spelare som kan göra det oväntade och han gjorde också en godkänd insats. Däremot tog inte Milan till vara på när Juventus tappade bollen på fel ställe, det fanns lägen att ställa om men då gick det lite för långsamt och då hann Juventus hem med i stort sett hela laget och kunde täcka alla ytor och gjorde det svårt för Milan att skapa målchanser. Frågan är om Milan är nere på jorden igen efter att man förlorade den här matchen med 1-0? Jag vill inte dra för stora växlar såhär tidigt in på säsongen men jag ser ett klart mycket mer intressantare Milan idag än vad jag såg under förra säsongen. Och då har man ändå sålt Balotelli till Liverpool. Jag tror att det kan ha varit rätt beslut av klubben, Balotelli blev inte vad de hade hoppats på och nu får de bygga laget kring Honda och El Shaarawy istället. Och det är möjligt att försäljningen av Balotelli var det bästa för klubben. Det lär visa sig när vi summerar säsongen om det var ett bra beslut eller inte. Men Milan imponerade i den här matchen helt klart, det var kul att se de i denna match. De matchade Juventus nästan enda in på målsnöret men de hade inte riktigt den energin som krävdes för att lyckas luckra upp Juventus kompakta försvar.

 

 

Juventus å sin sida stod för en stabil insats. Det känns som att det inte är första gången jag konstaterar detta och det är det ju inte. Jag blev ju oerhört besviken på Juventus när jag såg de mot Malmö i Champions League i tisdags. I tisdags spelade Juventus en väldigt tempofattig fotboll som Malmö stortrivdes med, men i den andra halvleken började man inse att det krävs hårt jobb för att vinna och då löste det sig ganska bra. I kvällens match var hela laget bättre och om vi går in på enskilda spelare så var det flera som gjorde en riktigt bra match. Pogba var jag kritisk mot i tisdags, ikväll fick vi se en helt annan Pogba än den vi sett den senaste tiden. Han dominerade matchen stundtals. Med sitt fina passningsspel och sina härliga vändningar och kroppsfinter satte han Milans mittfält och backlinje i full sysselsättning. Det ser ju inte ut att gå så fort när Pogba väl sätter igång att med att leva ut sitt breda register, men han får ut mycket utav det. Jag blev väldigt imponerad av Pogba i den här matchen, jäkligt kul att se honom prestera en sådan här bra fotboll. Om han kan komma upp på den här nivån över en hel säsong och i en mycket längre period då är han tveklöst uppe och nosar på att ta hem titeln som världens bästa fotbollsspelare. Han har alla kvalitéer som krävs för att vara en bra mittfältare. Han kan spela i en offensiv roll och slå de avgörande hotande passningarna mot anfallarna, han har ett bra skott men han kan även spela som sittande mittfältare. Och ikväll sökte han sig lite mer ut mot vänsterkanten och höll till där med Asamoah och Chiellini och det gick ju lika bra det. Men den största anledningen till att han har lyckats i Juventus är att han har fått förtroendet hela tiden. Även om han inte var helt ordinarie från början när han kom till Juventus, så fick han ändå vara med och känna på hetluften och spelade ganska många matcher från start. Han är född 1993 och jag känner att han står inför en fantastisk karriär. Får han bara vara skadefri kommer han att bli nästa stora stjärna. En ny Zidane kanske? Det är stora ord, men han har alla förutsättningar för att bli lika stor som Zidane. Carlos Tevez är en spelare som jag var väldigt skeptisk till att Juventus valde att ta in. Jag tyckte att han var slut som fotbollsspelare och att han aldrig skulle kunna lyckas i en storklubb igen efter hans struliga tid i både United och City. Jag såg aldrig den här utvecklingen komma. Idag ser jag en Tevez som tar de där extra löpningarna för laget. Ikväll var han framme och högg vid flera tillfällen när Milan försökte bygga upp ett anfall via backlinjen. Han går in i närkamper och tappar han bollen så vill han ta tillbaka den till varje pris. Tevez är kanske ett litet problembarn, men får du den här typen av spelare med den personligheten som Tevez har att löpa mer för laget då finns det ju alla kvalitéer. Jag är så imponerad av det jag har sett av Tevez under den senaste tiden. Det är en helt annan spelare idag än den vi såg i slutet av hans tid i Premier League. Jag tror att United skulle ha nytta av Tevez idag. Det går ju inte annat än att känna en enorm tacksamhet över att ha en lite mer ödmjuk Tevez i ett av sina favoritlag. Jag var väldigt anti den värvningen när han kom till Juventus och jag var vansinnig över att han fick nummer 10. Men ska Tevez fortsätta prestera såhär bra och vara i den här formen fortsättningsvis då sitter tröja nummer 10 helt perfekt på honom. Att Juventus kunde slänga in Vidal i den andra halvleken känns också riktigt bra. Han bidrar med så mycket både offensivt och defensivt. Bästa spelaren i Juventus tycker jag annars att Pogba va tillsammans med Lichtsteiner. Lichtsteiner är ett av många fynd i Juventus, han är helt fenomenal på högerkanten. Och jag uppskattar att han får spela som yttermittfältare för det är där jag tycker att han presterar som bäst. När han får komma i fart och skicka in bollar med sin fina högerfot då är han som bäst. Och Pogba var jag inne på tidigare, han var väldigt bra ikväll. Han var klart bättre än vad han var i tisdags. Men det är klart när man tänker efter vilken match är det lättast att tända till i, Malmö hemma en tisdag eller Milan borta en lördag? Det är klart att det är lättare att vilja prestera i en sån stormatch som Milan borta är. Jag gissar att du har lite fler ögon på dig i en sån match. Pogba kan absolut se sig själv i spegeln och konstatera att han gjorde ett gediget jobb. Det som imponerade mest med Juventus ikväll var att man tog inte ut sig för mycket. Det kändes som att man bara gjorde det som krävdes. Visst det var lite tempofattigt även ikväll, men jag tycker att man hela tiden hittade konstruktiva lösningar för att luckra upp Milans försvar. Och till sist efter många försök lyckades man sätta dit segermålet. Det är lite tur när Tevez halkar innan han spelar fram Pogba det ställer lite hela Milanförsvaret. Sedan är Pogbas lyftning in mot Tevez av absolut världsklass helt fantastiskt att se på den typen av spel. Den passningen kan jag veva om och om igen bara för att få uppleva den där magin. Jag skulle inte bli förvånad om Pogba är med och tampas om att vinna assistligan i Serie A i år. Och slutligen vill jag säga att Juventus har ett försvar som är så kompakta. De släpper inte till många chanser och när de väl håller på att släppa till farliga chanser då är det någon som dyker upp där i sista stund och rensar bort bollen. Och när väl motståndaren lyckas luckra upp Juventus försvar ja då har man en stabil sista utpost som Buffon som kan göra de där svettiga räddningarna. Som räddningen på Hondas nick, normalt ska det vara mål i det läget men vi pratar om en av världens bästa målvakter alltjämt och då kan man göra sådana fina räddningar som Buffon gjorde i det läget. Oerhört imponerad av Juventus i den här matchen, man drabbades inte av panik någon gång man behöll koncentrationen från start till mål. Och det känns som att det som skulle kunna stoppa de från en ny ligatitel och en Champions League final det är om de tappar konceptet under matcherna. De tenderar till att spela lite för svårt ibland och försöka bjuda publiken på det där lilla extra. Håller Juventus sig till enkelheten och spelar sitt spel med den höga pressen och sitt fina bollhållande spel då finns det goda förutsättningar för att det här ska bli deras år på riktigt. Juventus gör ingen fantastisk match ikväll men vinner ändå med 1-0, för att de är så kompakta i försvarsspelet och för att de har individuell briljans längst fram i anfallet men också motorerna på mittfältet som får igång laget vid situationer då det går lite mer trögt i passningsspelet. Juventus är ett komplett lag, Milan har någonting bra på gång men man är inte i närheten av Juventus klass just nu, det står klart efter att Juventus på ett mycket kontrollerat sätt tagit med sig alla 3 poängen från San Siro efter att Carlos Tevez gjort matchens enda mål.

 

En fullspäckad helg väntar som vanligt när det gäller den europeiska toppfotbollen och det finns en hel del matcher att ta en titt på. Tyvärr har jag inte tid att sitta och snacka upp varenda match för då blir det här världens längsta inlägg men jag har valt att göra en djupdykning i lagen Manchester City och Chelsea inför söndagens stormatch.

 

 

 På söndag smäller det på Etihad stadium, mellan de 2 lag som förväntas vara med och kriga om ligatiteln. Många hävdar rentav att bägge lagen står i en klass för sig och som de övriga lagen inte kan matcha. Jag kan till viss del hålla med, men samtidigt såg jag Citys match mot Arsenal förra veckan och där imponerade inte City särskilt mycket. Men jag har varit inne på detta tidigare men jag kan säga det igen att det som imponerar på mig i City är att de klarar av att anpassa sig under matchernas gång. De har spelare som är väldigt flexibla när det kommer till att justera en matchplan. City klarar av att ha ett bollhållande spel och få ut någonting av det men de kan också dra tillbaka laget något i banan för att istället satsa på kontringar. Och det är klart att när man har så kompletta spelare som City har då är det lätt att kunna anpassa sig i matcherna och kunna ändra matchplanen. Något som säger ännu mer om hur starka City är, är att de har ju faktiskt inte imponerat så värst spelmässigt under inledningen av säsongen. Visst det ska erkännas att mot Liverpool var de riktigt bra, även om Liverpool hade mycket boll så klarade City ändå av att hantera matchen på ett förträffligt sätt. Mot Liverpool visade de hur effektiva och farliga de är när de väl får sina chanser. Agüero gör mål vid första bollkontakten i stort sett när han kommer in på planen framspelad av Jesus Navas som dessutom också hade kommit in precis i matchen. Man har en Stevan Jovetic som har visat att han tänker inte låta sin struliga föregående säsong bli något som förhindrar honom att vara med och konkurrerar om en plats i startelvan. Jovetic visade upp riktigt fin spel mot Liverpool och satte väl 2 mål om jag inte minns helt fel. Och City har verkligen 2 spelare på varje position som är absolut världsklass. Men om vi ska stanna kvar lite vid de offensiva positionerna så är de nästan läskigt vilka spelare det finns att tillgå. Tänk om Jovetic ska fortsätta vara i den här formen, när man dessutom har Agüero och Dzeko att slänga in om man känner för det. Nasri har av det jag har sett av honom visat upp en riktigt fin form, David Silva var matchens lirare mot Arsenal förra veckan. James Milner kan absolut göra jobbet åt båda hållen. Och för att återgå till offensiven, Yaya Toure har jag inte ens nämnt än. City har så mycket kvalité och spetskompentens i årets lag att det är helt galet. Men det är inte alltid lätt att ha ett gäng stjärnor i laget för det gäller ju att få de att fungera ihop. Det är inte alls givet att du får resultat bara för att du har det bästa laget på pappret. Du måste få varje individ att inse vad är min roll, vad tillför jag i den här rollen och vad behöver jag utveckla för att det ska bli ännu bättre resultat för laget. Det gäller att inte drabbas av någon mättnad och det har ju City verkligen inte drabbats av utan de vill vinna fler titlar det är ingen tvekan om det. Jag är inne på att City är ett komplett lag och är redo att fightas med de riktigt stora drakarna även ute i Europa. Hur kommer det då sig att de förlorar hemma mot Stoke med 1-0?. Det har inte jag något bra svar på, men jag kan tänka mig att ibland har man en sån dag när man inte riktigt tar det hårda arbetet fullt ut och man är lite lat i sitt agerande och då kan de gå åt skogen. Sen är fotboll som alla andra lagsporter ett motsatsförhållande, vi får inte glömma bort att Stoke kom dit och gjorde jobbet och var kompakta och gjorde det bra och då kan till och med City gå på pumpen sånt kan hända. Men jag har svårt att se att något lag ska kunna stoppa City när det gäller vem som tar hem ligan när vi summerar säsongen i maj. När City är som bäst och kommer på sin fantastiska högstanivå då är de ruskigt svårstoppade. Handen på hjärtat jag kan inte se någon riktig svag punkt i Citys trupp idag. Hade det varit för 1 år sen hade jag direkt sagt att Demichelis är den svaga punkten. Lite Martin Skrtel typ ni vet som man blir livrädd för som supporter varje gång han är i närheten av bollen. Men idag är inte Demichelis någon riktig svag länk längre utan han har utvecklats till en stabil mittback. Kompany är en av världens absolut bästa mittbackar, Zabaleta är en gigant på högerbacken och då ska vi lägga till att Sagna är just nu utanför laget. Vill man inte spela Clichy då tar man in Kolarov. Det tåls att upprepas vilken fantastisk trupp City har. Hur det går på söndag känns faktiskt ganska öppet. Jag var helt övertygad om att City skulle köra över Chelsea förra säsongen inför det mötet på Etihad men då vann Chelsea den matchen med 1-0. Men jag räknar med att City kommer att försöka ta tag i matchen från början och försöka föra spelet. Får man igång sitt bollhållande spel då är man ruggigt farliga. Och när bollarna kommer mot straffområdet då kommer Agüero smygandes in i straffområdet och knoppar in den.

 

 

Chelsea då vad har de att komma med? Jo jag tycker att det ser riktigt intressant ut även i år för José Mourinho. Han har fått in en del förstärkningar. Den mest uppmärksammade värvningen får vi väl ändå säga blev att man valde att plocka hem Didier Drogba till klubben. Men nu drog Drogba på sig en skada och ser ut att bli borta i månader. Det är givetvis en risk att värva äldre spelare för de har en tendens att bli skadade mer än en yngre förmåga. Men självklart är värvningen i sig ett bra tillskott att få in i truppen. Får du igång honom med sina löpningar och han är involverad i situationer i straffområdet med sitt fina huvudspel då är han en oerhörd tillgång för Chelsea. Men självklart vill jag helst minnas honom som den mästare han en gång var när han vräkte in mål för Chelsea. Den gången när han blev lite sur på Frank Lampard för att han skulle ta en straffspark i den sista ligamatchen mot Wigan vid ställningen 1-0. Drogba ville ha den där skytteligatiteln. Det vart 8-0 till Chelsea till slut och Drogba hann med att sätta några bollar i nät innan säsongen var över. Men jag antar att Drogba i första hand är tänkt som att fungera som ett backup till Diego Costa som kommer att vara förstavalet i José Mourinho när det gäller anfallarna. Och då har jag inte ens nämnt att de har tagit in Loic Remy som är en spännande spelare att ha med som kan göra det oväntade och som absolut inte kommer att göra bort sig i Chelsea. Mohammed Salah finns att tillgå, Schürrle finns där också. Matic och Fabregas är mittfältare men skulle kunna ta ett steg längre fram i planen för att hjälpa till offensivt. Fabregas känns hittills som årets värvning i Premier League. Det är ett förbannat fynd som Chelsea har gjort i år, man fick honom för förhållandevis billiga pengar men alla vet ju vad han kan prestera. Jag ska erkänna att jag har sett Fabregas i fler matcher i Arsenaltröjan än vad jag har sett honom i Barcelona. Men av det jag såg av honom i Barcelona så kändes det som att han inte riktigt fick ut sitt spel där. Jag vet inte om förväntningarna blev för stora på honom när han väl bestämde sig för att flytta till Barcelona. Men jag upplevde det som att han hade en ganska undanskymd roll i Barcelona där man inte utnyttjade hans kvalitéer fullt ut. Han fick stå lite i skuggan av Messi, Xavi och Iniesta och de övriga storspelarna. Men å andra sidan vem har inte fått stå i lite i bakgrunden på grund av konkurrensen av de spelarna jag nyss räknade upp. Nu av det lilla jag har sett av honom i Chelsea känns det som att den gamle Fabregas är tillbaka. Han är beredd att ta stort ansvar, han vill ha boll hela tiden och söker sig ofta till situationer som kan leda till något bra. Han joggar inte runt och ser vilsen ut som jag tyckte att han stundtals gjorde i Barcelona. Möjligen vet Arsenal och Chelsea hur man får ut det bästa utav Fabregas än vad Barcelona vet. Jag tycker att han passar väldigt bra i rollen som lite mer sittande mittfältare som han har nu i Chelsea. Men han kan också kliva fram offensivt och vara inblandad i situationer framåt. Men som jag var inne på Matic kan ta ett steg framåt och bli mer involverad offensivt. Även om det är lite oroväckande att Diego Costa har problem med skador och tyvärr är ett osäkert kort hittills så lider inte Chelsea av någon akut kris i anfallet. För det finns bra ersättare att slänga in och det finns spelare på mittfältet som kan kliva fram och fylla den luckan som Diego Costa lämnar ifrån sig när han inte finns tillgänglig. Förutom att Chelsea är bra offensivt tycker jag att vi ska berömma de för deras defensiv. Chelsea har en av Premier Leagues bästa backlinjer det råder det ingen tvekan om. Det här är ju en backlinje som jag skulle kunna bli väckt mitt i natten och rabbla upp direkt. Branislav Ivanovic till höger John Terry och Gary Cahill i mittförsvaret och Azpilicueta till vänster. Och då ska vi lägga till att Chelsea har förstärkt på Azpilicuetas position men ändå spelar han från start, det säger en del om kvalitén i Chelseas trupp. Chelsea har en väldigt disciplinerad backlinje som sällan bjuder på några lägen. Men vi får inte glömma bort att det var inte längesen det stundtals var rena svängdörrar i Chelseas försvar. Det var nästan "Liverpoolklass" på Chelseas försvar ett tag. Det var när Villas-Boas styrde skutan men det är inte så konstigt att Chelsea hade problem eftersom Villas-Boas har någon form av förkärlek till att stå högt med backlinjen. Problemet är ju att Terry och Cahill klarar inte av att stå för högt då de inte riktigt har den rätta tajmingen för att klara av att stå riktigt högt upp i banan. Och vi ser ju bara vad som har hänt med John Terry på senare år, från att ha varit utskälld till att bli riktigt respekterad igen av både tyckare och supportrar. Att José Mourinho kom tillbaka till Chelsea var nog det bästa som kunde hända för John Terry för under Mourinho har han presterat riktigt bra fotboll och är idag en av Premier Leagues bästa mittbackar. Och givetvis skulle han kunna gå att peta in i en engelsk landslagstrupp i dagens läge som det ser ut när det gäller mittbackar i England, men det är en annan diskussion den tar jag inte här och nu. Som vanligt far jag iväg och går som katten kring het gröt när jag ska snacka upp matcher. Men jag gillar att göra lite djupdykningar i lag inför matcher, än att bara sitta och analysera olika spelsystem och olika taktiker det tycker jag det finns andra som kan sköta. Men jag vill avsluta med att säga att jag ser väldigt mycket fram emot söndagens match. Jag hoppas jag får tillgång till att se den för det känns som att det här kan bli något alldeles extra. Jag förväntar mig ett City som kommer ösa på från start och försöka etablera långa anfall. För Chelsea gäller det att stå emot under den första kvarten och inte låta City ta över för mycket. Att undvika ett mål i baken vore också en bra idé. För ju mer tiden går och det fortfarande står 0-0 då talar tiden för Chelsea. Och den som tvivlar på att Chelsea inte kan spela destruktiv grisfotboll kan ju bara ta en titt på hur Chelsea valde att spela mot Liverpool i våras. Då kom man till Anfield och parkerade bussen framför mål och bara väntade på att Liverpool skulle göra bort sig och de gjorde ju Liverpool som ni alla säkert minns. Det där med att Chelsea inte klarar av att vinna matcher på flera sätt det är påhitt. Chelsea vet vad som krävs för att vinna fotbollsmatcher, de har även de en otrolig flexibilitet i truppen. Man har en skön mix av rutinerat folk men också yngre förmågor som visat framfötterna. Hazard kan vara en av världens bästa fotbollsspelare i sina bästa stunder och jag tror inte att Oscar har fått visat vad han egentligen går för, han kan bli hur bra som helst. Söndagens drabbning är ingen match jag hade valt att spela på om jag varit spelare. Men jag tror ändå att City vinner i kraft av hemmaplan i och med att man har lyckats göra Etihad till sin borg på senare år, man är enormt svårslagna på hemmaplan. Men å andra sidan är det något lag som ska stoppa City så är det Chelsea och ska något lag stoppa Chelsea så är det City. Med andra ord, den här matchen kan ju inte sluta på något annat sätt än oavgjort. Men jag håller lite på att City ändå kommer att klara av det i kraft av hemmaplan. Hur respektive lags backlinjer presterar tycker jag också att man ska väga in, vem har egentligen den bästa dagen på jobbet? Kompany och Demichelis? Terry och Cahill? där tror jag mycket kommer att avgöras. En sak är säker båda mittbacksparen kommer att få jobba för lönen på söndag och jag tror vi har en fantastiskt fin match att se fram emot, det kan bli en klassiker redan direkt efter den har spelats. Det är två jättar som möts det vill jag verkligen betona. Nu har jag gått igenom vad jag tycker om lagen, nu tycker jag att vi låter de spela om det.

 

Champions League drog igång ikväll och den matchen som alla såg fram emot i varje fall om man är från Sverige så var det den mellan Juventus och Malmö. Om ni har missat att jag är Juventussupporter så går jag ut med det nu, men givetvis kan jag glädjas åt allt som har med svensk fotboll att göra för det. Men att Juventus är mitt lag i Italien det är ingen hemlighet. Därför blir det analys om Juventus och Malmö uppdelat i två delar.

 

 

Vi börjar med Malmös insats förstås, hur var Malmös historiska första match i Champions League? Jag tycker att Malmö absolut inte har någonting att skämmas för. Jag tyckte att Malmö startade matchen på ett mycket bra sätt. Jag måste säga att jag blev oerhört imponerad av Malmös sätt att hantera den här matchen. Att Malmö skulle orka hänga med i det tempo som Juventus hade var riktigt imponerande att se. Positionsspelet fungerade alldeles utmärkt då jag tycker att Malmö lyckades neutralisera både Llorente och Tevez i Juventus anfall. Paul Pogba som jag håller som både fransk och världsfotbollens nästa stora stjärna kom inte alls till sin rätt mycket tack vare Malmös disciplinerade försvarsspel. Det är många oprövade kort i Malmö på den här nivån men Filip Helander är verkligen ett oprövat kort överhuvudtaget, han har inte spelat alltför länge i Malmös A-lag. Det var inte så längesen jag fick upp ögonen för honom. Och Helander har ju spelat Europamatcher med Malmö tidigare och då har det gått sådär, för att bli mer specifik jag tänker på Malmös Europa League kvalmatch mot Swansea borta för ett antal år sedan. Helander hade ingen bra dag då han stod för några individuella misstag i den matchen som vi ändå får säga kostade Malmö segern och ett bra resultat. Men ikväll var Helander fullständigt fenomenal enda tills Malmö började tappa orken. Men backlinjen skötte sig fantastiskt bra och jag tycker att Markus Halsti fungerar väldigt bra i den rollen som en extra back, han sköter sig bra. Han är kanske ingen märkvärdig spelare men han är tuff och spelar väldigt fysiskt och offrar otroligt mycket för laget och han är en nyttig spelare för Malmö utan tvekan. Pa Konate vikarierar för skadade Ricardinho och där har jag känt att han är lite av en svag punkt i Malmö. Jag har haft svårt att se några ordentliga kvalitéer hos Pa Konate. Han är inte särskilt snabb och tekniken är inte den bästa och han har slarvat i passningsspelet vid flera tillfällen. Jag skulle inte vilja säga att han var dålig ikväll men han gjorde ett gediget jobb och det fungerade bra. Anton Tinnerholm hade ingen lätt kväll, han utmanades ständigt av Asamoah och Evra och även när Tevez och Llorente sökte sig ut mot Malmös högerkant. Men jag tycker ändå att han skötte sig bra, samma sak där han gjorde ett gediget jobb. Tinnerholm som kom ifrån Åtvidaberg om jag inte har helt fel mitt under den här säsongen och är givetvis ett oprövat kort att ha på planen både i en allsvensk guldstrid och i en Champions League match mot Juventus. Men försvaret skötte sig bra och lyckades täcka de ytor som Juventus ville åt. Pogba fick inte utrymme att komma till skott och han såg allmänt förvirrad ut. Asamoah och Evra försökte sätta igång någonting vid flera tillfällen, men det var verkligen en kollektiv insats från Malmö som gjorde att det faktiskt gick ganska bra spelmässigt. Nu är jag kanske lite väl hård när jag säger det här men jag blir lite bekymrad över offensiven från Malmös sida i denna match. Absolut kan man inte komma till Juventus stadium och tro att man ska vinna bollinnehavet, du ska vara glad om du får låna bollen i flera minuter. Men det håller inte i längden att bara ligga på lur och vänta på att motståndaren ska göra ett misstag i den här typen av match. Juventus är både ett spelskickligt och disciplinerat lag att de kommer inte att bjuda på många målchanser. Och då gäller det att väl ta vara på chansen när den väl kommer. Magnus Eriksson borde nästan ha tryckt dit den där bollen som Rosenberg skickar in i straffområdet, mål där och vi hade förmodligen fått en annan utgång än den vi fick. Jag är lite förvånad, för normalt missar inte Magnus Eriksson de där chanserna. Men samtidigt ska vi vara ödmjuka och konstatera att Gianluigi Buffon är en av världens bästa målvakter åldern till trots. Det är en bra räddning men jag känner ändå att ska Malmö och svenska lag överhuvudtaget komma ännu närmre Europa och framförallt de stora lagen, ja då måste man sätta chanser som Magnus Eriksson fick ikväll. I övrigt skapade inte Malmö så mycket chanser och det är klart att då blir det svårt att ta poäng. Sen tycker jag att Malmö inte riktigt behöll skärpan och tummade lite på det taktiska men samtidigt är det inte så konstigt. Malmö jobbade oerhört intensivt i sitt försvarsspel och det är klart att man orkade inte riktigt hela vägen att behålla koncentrationen. När Juventus fick ordning på sitt passningsspel i den andra halvleken och tempot skruvades upp betydligt mer än vad tempot var i första halvlek då hade inte Malmö mycket att säga till om. Malmö fick knappt låna bollen i den andra halvleken och i längden blir det jobbigt att bara jaga och jaga boll. När man väl vinner bollen då kan det vara svårt att ha orken att kunna göra något med bollen av riktigt hög kvalité. Och det fanns flera sådana exempel när Malmö väl vann bollen och då skickade man bara bort den så långt bort som möjligt från egen planhalva. Men Malmö ska vara stolta över sin insats, jag tycker att man matchar Juventus i 60 minuter det råder det inte tvekan om. När Juventus gör sitt 1-0 mål ja då släpper pressen från de och de kan spela ut på ett annat sätt. Det blir också svårt för Malmö när man hamnar i underläge mot den här typen av motstånd, ska man då helt plötsligt börja föra en match mot Juventus på bortaplan? Nej ni hör själva det är inte särskilt troligt att ett svenskt lag kan lyckas med det. Men Malmös insats får mer än godkänt jag blev riktigt imponerad av det jag såg av de i 60 minuter i varje fall. Jag tror ändå att Malmö får det svårt, i och med att Olympiakos slog Atletico Madrid ikväll blir ju nästan match mot just Olympiakos av riktigt viktig. Och jag känner att Juventus och Atletico Madrid står i en klass för sig det är Olympiakos som är viktigare det är de som Malmö ska kunna slå. Och det är inte omöjligt att vi kan få en direkt avgörande match nere i Grekland om 3:e platsen som ger en slutspelsplats i Europa League till våren. Det är 3:e platsen Malmö får rikta in sig på men jag ser det som så att Malmö mest är med i den här turneringen för att samla på sig erfarenhet och skaffa sig bra förutsättningar för att bygga vidare.

 

 

Juventus då? Ja som supporter satt jag och var väldigt nervös och blev nästan lite upprörd framförallt under den första halvleken. Jag tycker att Juventus spelade väldigt tempofattigt i den första halvleken framförallt. Visst man ägde bollen mest men man fick inte ut så mycket av det. Till en början sökte man sig ut mot kanterna mot Lichtsteiner och Asamoah, men de klarade inte riktigt av att passera Pa Konate respektive Tinnerholm. Som jag var inne på Pogba var inte alls sig själv ikväll och gick inte alls att känna igen. Han hade en riktigt bra period ett tag men mot slutet av förra säsongen tappade han lite i form, han gjorde ett svagt VM och har hittills inte presterat något vidare. Jag skulle vilja säga att han fortfarande är beroende av att ha en bra omgivning. Det är nog lättare att spela med Pirlo och Vidal än att spela med Marchisio och Lichtsteiner. Men Pogba behöver komma upp i en högre nivå både för sin framtid men framförallt för Juventus framtid, för i sina bästa stunder är han en av världens absolut bästa mittfältare. Får du igång honom gör honom på riktigt bra humör och får honom att löpa mycket på planen då finns det alla kvalitéer att plocka fram och då finns det möjlighet att bygga ett lag kring honom. Jag tyckte det var intressant att se att Patrice Evra fick en liten specialroll i den här matchen. Nu såg jag inte Juventus senaste match i ligan mot Udinese men då fick Evra göra ett inhopp. Men ikväll var det första gången jag såg honom i Juventuströjan. Jag tyckte att han passade in bra i den roll han fick som offensiv yttermittfältare får vi väl ändå kalla det för. För Chiellini spelade på vänsterbacken och Asamoah höll sig på mittfältet visserligen lite mer åt vänsterkanten men Evra var betydligt mer offensiv i den här matchen än vad han varit under hela sin tid i Manchester United. Det var kul att se att man utnyttjar Evra mer än vad United gjorde. Jag hade gärna haft honom som vänsterback för han har varit en av världens bästa ytterbackar när han var som bäst. Samtidigt tycker jag att det här säger någonting om Juventus trupp inför den här säsongen. Vi har Chiellini som är given på vänsterbacken när han är tillgänglig. Vi har Ogbonna som definitivt kan göra jobbet, Evra som jag nämnde är en fantastisk vänsterback och Martin Caceres kan gå in och spela på den positionen liksom Asamoah. Jag tror även att Kingsley Coman kan ta ett kliv neråt i banan och hamna i en mer defensiv roll utan att vara en vänsterback men ändå vara mer defensiv. På högerbacken finns Barzagli, Caceres är i första hand högerback och sedan har vi Lichtsteiner som både kan spela på högerbacken och på höger yttermittfält. Juventus har så mycket resurser i årets trupp att det nästan är skrämmande. Juventus visade i andra halvleken att högsta nivån är riktigt hög och då ska vi nämna igen att Pirlo och Vidal inte var med. Ändå spelade Juventus så bra i den andra halvleken och Malmö var utan skuggan av en chans. Juventus har ju fått en stabilitet under Antonio Conte, det har varit ett bygge som har tagit steg för steg för varje år och nu känns bygget komplett. Sedan har jag tippat att de kanske inte vinner ligan den här säsongen, men jag tror att nu är det dags för Juventus att de tar sig till en Champions League final och det är det jag har byggt det på. Jag ska inte heller sticka under stol med att det känns lite osäkert med Allegri som tränare. Jag hade gärna sett att Conte stannade kvar och fick bygga vidare på den dynasti han påbörjat. Jag vill också betona hur lite det krävs för att briljera. Juventus hade gjort en ganska medioker första halvlek och en kvart in i den andra halvleken uppstår 5 sekunders briljans. Tevez med en liten chipp in till Asamoah som klackar bollen vidare in i mot mitten av straffområdet medan Tevez har fortsatt ta löpningen och efter det ett välplacerat avslut i mål. Visst man kan tycka att Juventus inte gör en jättebra match och det gör de inte heller, men när Juventus och andra storlag blixtrar till och får till det då har inte lag som Malmö någon chans att förhindra att det rasslar till i nätmaskorna. Tevez frispark är ett annat exempel på några sekunders briljans. Visserligen kanske Robin Olsen borde vara mer noga med vart han ställer sig i målet, men samtidigt ställer han sig i det bortre hörnet ja då är jag övertygad om att Tevez hade slagit en minst lika bra placerad frispark i det andra hörnet. Men jag tror att Juventus lärde sig en läxa av kvällens match. Det går inte att dra ner på tempot och tro att det kommer att lösa sig av sig självt. Fotboll är precis som alla lagsporter en sport där det krävs hårt jobb. Är man inte beredd att gå till grunden och göra jobbet fullt ut offensivt som defensivt då är man illa ute. Det var därför Juventus låg illa till under den första halvleken för man var inte tillräckligt ödmjuka inför uppgiften. Men sedan är det några sekunders individuell briljans som räddar hela kvällen. Men jag tycker att i den andra halvleken visade man upp en bättre attityd och spelade en mer fartfylld fotboll. Båda kanterna var mycket inblandade i spelet, Lichtsteiner tillsammans med Tevez var matchens spelare. Det finns ett sparkapital i Pogba och Marchisio. Nu får Malmösupportrarna ursäkta men den potential och den högstanivå som finns i Juventus den är klasser bättre och större än i Malmö. Och något annat vore väl konstigt, Juventus är trots allt en av Europas största klubbar. Men Malmö lärde Juventus en läxa som de minsann får ta och plugga på till helgens match mot Milan. Är du inte beredd att ta jobbet för laget, då är det stor chans att det går åt skogen och har du ingen fart i det du gör då finns det också en risk att du tappar poäng eller till och med förlorar. Kan ni tänka er det faktum att Malmö lärde "Den gamla damen" Juventus en läxa? Visst är det sanslöst, men det är ett faktum även om man måste nypa sig i armen för att tro på det.

 

Jag brukar ju inte fega ur när det gäller att säga vad jag tycker, jag är absolut inte rädd för att vara lite part i målet. Jag vill inleda med att säga att Manchester City och Liverpool möttes i omgång 2 av årets säsong. I omgång 3 möttes Tottenham och Liverpool. Idag möttes Arsenal och Manchester City och ganska snart tar City emot Chelsea. I La liga får du 2 toppmatcher över en hel säsong och i Serie A har ju Juventus tagit över helt och är klasser bättre än sina konkurrenter vilket innebär att där får du inte någon riktig toppmatch nuförtiden. Men i Premier League avlöser toppmatcherna varandra och det är precis det vi vill ha. Jag älskar italiensk fotboll absolut men till och med jag kan erkänna att det kryllar av toppmatcher i Premier League och det är riktigt skönt.

 

Till dagens match då Arsenal mot Manchester City. En intressant match på många sätt. Arsenal behövde studsa tillbaka efter den lilla missen de hade mot Leicester senast då man fick 1-1. Manchester City förlorade överraskande mot Stoke hemma på Etihad stadium vilket måste ha varit en av de största sensationerna i Premier Leagues historia. Det var med andra ord två lag som kom till den här matchen med stor revanschlusta. Och det här var inte bara en intressant match utan också en otroligt viktigt match på förhand och kanske framförallt för Arsenal. För min känsla är att ska Arsenal ta det där steget och ta den där efterlängtade ligatiteln som man för övrigt senast vann innan Lordi vann Eurovision, då måste man börjar vinna matcherna mot toppkonkurrenterna. Ska man sammanfatta Arsenals senaste 5 åren känns det som att ärkefienden Tottenham har de full kontroll över, det spelar ingen roll hur bra Tottenham är eller hur dåliga Arsenal är Arsenal lyckas ändå alltid vinna de matcherna. Samma sak gäller Arsenal när det gäller Champions League platserna. För även om Arsenal i vissa matcher kan falla ihop totalt och under längre perioder spela lite sämre och man tänker att nu jäklar är det Arsenals tur att göra en medioker säsong ja då får de ändå till det på slutet och slutar topp 4. Jag har slutat att ifrågasätta Arsenal på det sättet, för de löser alltid en topp 4 placering och de har det gjort så länge jag har levt. Men när det kommer till de stora matcherna mot toppkonkurrenterna då har de en förmåga att vika ner sig. För att gå in lite mer detaljerat på just dagens match tycker jag att Arsenal inledde matchen väldigt bra. Man valde att sätta det aggressiva försvarsspelet redan från start. Manchester City brukar trivas med att få hålla i bollen lite och bygga upp sina anfall i lugn och ro men Arsenal gav de inte mycket lugn och ro under den första halvlekens inledning. Och det kändes som att Arsenal verkligen hade en bra dag, samtliga spelare var på tårna från start. Danny Welbeck gjorde sin debut för sin nya klubb och det är svårt att bedöma honom efter att ha sett honom i endast 1 match i Arsenal men jag har varit inne på det tidigare han kan bli en oerhörd tillgång på sikt. Arsenal visade upp ett fint passningsspel med ruskigt fina kombinationer och stundtals hängde inte Citys försvar med. City stack emellan med några snabba omställningar men det var inte vid många tillfällen som City lyckades etablera det där trycket där man verkligen parkerar hela laget på offensiv planhalva och bara matar in inlägg eller instick mot forwards. Det var en händelse i den första halvleken som kom att förändra matchbilden helt hållet och det var när Welbeck kommer i ett kanonläge och chippar bollen mot mål. Bollen ser ut att placeras in sådär vackert som det brukar gå till men den tar i stolpen och fortsatt 0-0. Efter att virket räddat City den gången förändrades matchbilden totalt. Det kändes som att Arsenal blev lite konfunderade och skärrade av situationen. Och jag kan till viss del förstå det, här har vi ett Arsenal som stundtals spelar en fantastisk fin fotboll med bara konstruktiva lösningar i stort sett vid svåra situationer. Men när väl jätteläget dyker upp att koppla ett grepp om matchen via ett ledningsmål ja då tar bollen stolpe ut istället för stolpe in. Och det är klart att det där kan ju sätta sig i huvudet på Arsenals spelare. Särskilt med tanke på att Arsenal säkerligen har fått höra både från oss lekmän och så kallade "experter" att visst ni spelar riktigt bra fotboll och det finns potential att vinna ligan men ni faller ihop med toppkonkurrenterna genom att släppa in för mycket mål eller så låser sig bara spelet. Men jag tycker att Arsenal visade upp en bra attityd idag, det var inspirerat spelarna såg laddade ut och det togs många bra beslut ute på banan. Men det som sakandes för att Arsenal skulle vinna den här matchen var kanske att den där sista passningen inte riktigt nådde fram. Det var flera tillfällen då Arsenal luckrade upp stora delar av Citys försvar men när den sista passningen skulle slås ja då stod Kompany bland annat där och skickade undan bollen. Ska man gå in på enskilda spelaromdömen tycker jag ändå att det finns en del kritik att framföra. Mesut Özil är en spelare som jag tror vi alla uppskattar för den han är och han har ju haft en fantastisk karriär och den är inte slut på långa vägar. Men jag har börjat bli lite tudelad när det gäller honom. För visst högstanivån är så bra att det finns inte, när han väl får igång sitt passningsspel och när han luckrar upp ett försvar på ett sätt som bara han kan ja då är han tveklöst en av världens bästa fotbollsspelare. Men nu när man har följt honom lite mer noggrant sen han hamnade i Arsenal är jag inte lika imponerad av honom längre. Det har varit lite för många matcher då han har varit ganska instabil och relativt osynlig i matcherna. Och jag tycker ofta det låser sig för honom när det kommer till stormatcherna. Jag kan rabbla upp exempel på där han har försvunnit helt ur matcherna och det är något som han behöver jobba på om han ska få mig att hålla honom som en av världens främsta. För stunden håller jag honom inte som en av världens absolut främsta spelare. För stundtals ser han nästan lite rädd ut för att inte säga lat. Det går väldigt långsamt och får han en tuff smäll då ser han väldigt förvånad ut över att det inte blir frispark. Herregud, det här är ju Premier League det är världens bästa liga vi snackar om här. Det är få förunnat att få den möjligheten att spela i den bästa ligan i världen och då gäller det att lägga ner ett hårt jobb fullt ut. Och jag tycker inte att Özil är den där tydliga ledaren på planen, det är inte hann som tar tag i spelet när det knyter sig för Arsenal. Det känns mer som att det är Wilshere och Aaron Ramsey som kliver fram när det blåser på toppen. I Alexis Sanchez för att övergå till just honom så tycker jag att det finns ett enormt sparkapital i hans fall. Fantastisk anfallare som verkligen har näsa för målet och som har en förmåga att göra det där oväntade. Det är bara att titta på målet som han gör idag, han tvekar inte utan han drar till direkt. Det normala hade givetvis varit att ta ner bollen med fötterna eller med bröstet och sedan försöka komma till avslut, men då är det oftast för sent för då hinner backen dit och blockera eller så kommer målvakten ut och gör sig stor. Ett riktigt bra avslut och en snygg prestation av Sanchez, där visar han att han kommer att bli guld värd för Arsenal den här säsongen. Jag tycker dock att det är synd att han hamnar lite för långt ut på kanten för jag tycker inte att det är där som han får ut allt av sitt spel. Det Arsenal skulle behöva det är någon som drar på sig tillräckligt mycket markering vilket öppnar upp för Sanchez att söka sig mer in i straffområdet för att kunna knoppa in bollar. Och den absolut viktigaste pusselbiten när det gäller Arsenal är att det saknas en defensiv mittfältare till i truppen och då snackar vi riktigt spelskicklig defensiv mittfältare. Det är den pusselbiten som alltjämt saknas för att Arsenal ska vara helt nöjda med den trupp som finns idag. Men tittar man på laget spelare för spelare så ser det ändå helt okej ut. Men när det gäller Arsenal känns det som att de har någon form av topp 4 position i tabellen som är given för dem. Jag trodde ju att Arsenal var på väg att ta den där ligatiteln förra säsongen då man startade otroligt bra. Men sedan mot City borta och Liverpool borta då var det samma gamla visa igen. De spelar stundtals riktigt bra, men bränner för mycket chanser eller viker ner sig fullkomligt mot toppkonkurrenterna. Med det lag Arsenal har idag tror jag att det kan räcka till en Champions League plats men absolut inte någon ligatitel.

 

 

När det gäller Manchester City är situationen en helt annan än Arsenals situation. City är verkligen inget favoritlag för mig men det är bara att släppa lagtillhörigheterna här och imponeras av detta City. Det känns som att laget är färdigmodellerat. Jag blev oerhört imponerad av City när jag såg de mot Liverpool för några veckor sedan. Det är en match där City stundtals inte riktigt hängde med i spelet men ändå är det de som gör målen. Och det fanns en situation som jag tyckte var väldigt talande. Jag tror det var Jovetic som byttes ut och Agüero fick hoppa in. Och denne Agüero behövde bara en halv minut på sig att göra mål vid första bollkontakten. Man kan tycka att det är lite slumpartat, men jag hävdar motsatsen det är verkligen ingen slump utan det här säger allt om vilket förbannat bra lag City har. De har minst två bra spelare på samtliga positioner är känslan. Om Agüero har skadebekymmer ja då kan Dzeko komma in, finns inte Yaya Toure med i laget ja då kan man slänga in en Fernandinho. Kompany är en av världens bästa mittbackar, Demichelis har tagit ett steg till i sin utveckling och är inte alls lika darrig i sitt spel längre. I backlinjen finns också en Mangala att tillgå. På vänsterbacken har man en Clichy som absolut håller hög klass och vill man inte spela med honom ja då kan man ta in en Kolarov som är en av världens absolut främsta ytterbackar. Spelare som jag inte nämnt är Nasri, Jesus Navas och David Silva. David Silva som var matchens bästa spelare i dagens match. Då förstår ni att det är svårt att inte imponeras av detta City, för de har ett förbannat bra lag att tillgå för tillfället. Sen på vilket sätt det har fått tillgång till ett så starkt lag det kan man tycka vad man vill om men det är fortfarande ett otroligt bra lag. Laget känns färdigbyggt och det känns som att det bara är Chelsea som ska kunna utmana de om ligatiteln. Men jag tror inte bara att City kommer kunna ta hem ligan i år igen utan jag känner att nu är det dags för de att gå riktigt långt i Champions League. Jag tror inte de kommer att vinna Champions League, det känns som ett för stort steg. Men en semifinal eller till och med en final är inte alls omöjligt. Jag nämnde att Chelsea kan stoppa City, men det är verkligen på gränsen att jag tycker det. Det är möjligt att Mourinho är en bättre tränare än vad Pellegrini är men jag tycker fortfarande att City har det bästa laget om man tittar på pappret. Och det syns också i matcherna att City har det bästa laget på pappret. Som jag var inne på det är spelare av högsta klass på samtliga positioner men framförallt, City klarar av att vinna matcher på olika sätt. De kan spela ett bollhållande spel mot ett sämre lag, de kan göra som de gjorde idag stå lite lägre med backlinjen och mittfältet och sedan satsa på kontringar. Då handlar det bara om att mata in bollar på Agüero, Dzeko eller Jovetic. Men de är också ett farligt lag vid frispakar och hörnor, de klarar av att göra mål och vinna matcher på flera olika sätt. Det är det som gör att du blir ett topplag på riktigt. Fungerar inte din matchplan då behöver du en plan B och kanske till och med en plan C och det har Manchester City det är bara att konstatera. Oerhört imponerad över hur de hanterade den här matchen. Det är lätt att man drabbas lite av panik efter att ha tappat en ledning och det är ganska kort tid kvar att spela av matchen. Men istället fortsätter City att ta det lugnt för de vet att det kommer att dyka upp chanser framåt. Sedan får man en hörna och tar vara på den när Demichelis nickar in bollen. Och visst det är lite tur då bollen styrs in via målvakten men riktiga topplag har de där marginalerna med sig. Ibland kan fotboll vara väldigt komplext, men ibland kan det vara väldigt enkelt. City är ett etablerat topplag i Premier League för att de har tillräckligt bra spelare på alla positioner och de står inte och faller med en matchplan utan det finns reservplaner att plocka fram. Samtidigt har de ett grundspel som de kan luta sig tillbaka mot i matcher när det går lite trögt, de har förmågan att kunna spela hem segrar vilket inte många lag i Europa har. Och som sagt det kan vara Citys år i år både när det gäller ligaspelet och Champions League. Och det ska bli oerhört intressant att se hur de kan matcha Bayern München i premiären av Champions League kommande vecka. Då får vi se om de är redo att ta steget och konkurrera om att knipa den där efterlängtade titeln ute i Europa.

 

För att binda ihop hela det här inlägget så vill jag ha sagt att vi idag fick se en fantastisk fotbollsmatch på Emirates. Det var två lag som verkligen går en positiv framtid till mötes. Skillnaden är bara att ett lag håller på att bygger upp någonting och ett annat lag är färdigbyggt och redo att ta över den stora scenen inte bara på engelsk mark utan även ute i Europa. Ett färdigt projekt (Man City) mot ett pågående projekt (Arsenal) ställdes mot varandra idag. Det blev en riktig höjdare till match där båda lagen kom upp i en riktigt hög nivå, lik förbaskat känns det som att City har kommit så mycket längre i sin utveckling än vad Arsenal har gjort. City är helt outstanding.

 

Jag tänkte att jag skulle ta och snacka upp lördagens sena match i Premier League mellan Liverpool och Aston Villa. "Läskiga Aston Villa" var det ja, för det tycker jag verkligen att de är. Det känns som att de alltid gör säsongens bästa match när de möter Liverpool och särskilt när de kommer och besöker Anfield. Nu drabbas de samman igen i helgen i en på förhand mycket svårtippad match.

 

 

Det är givetvis svårt att dra några större slutsatser när det bara har spelats 3 omgångar av säsongen. Vi är inne i september och säsongen slutar i maj så naturligtvis kan man inte börja dra några slutsatser förrän vi går in i årsskiftet. Men tendenser kan man ju alltid och se och det är det som jag tänker fokusera på den här gången när det gäller Liverpool. Det är Brendan Rodgers tredje säsong som tränare i Liverpool. För lite mer än 3 år sedan skrev han på kontraktet för Liverpool, frågan är då vad är det för ett Liverpool vi ser i dagsläget? Jag ser ett lag som i sina bästa stunder kan prestera riktigt bra fotboll. Det finns fantasi i Liverpools anfallsspel, det finns många skickliga spelare som kan vara med och bidra i offensiven. Det finns en stor potential på flera positioner. En sån som Raheem Sterling är kanske Englands bästa spelare just nu och det är inte illa. Steven Gerrard fortsätter att prestera riktigt bra i sin roll som en lite mer sittande mittfältare. Till en början var jag lite skeptisk till att han nästan agerade som en femte back och var nere och hämtade hem bollen i uppspelsfasen. Men jag börjar vänja mig vid Gerrards nya position. Jag tycker med facit i hand att det var ett rätt beslut att flytta ner Gerrard ett steg i banan. För det är ett faktum att tempot som Gerrard en gång i tiden hade har han kanske inte längre. För det får vi ju ändå lov att konstatera att det går ju inte lika fort längre. Och ibland hänger han inte alls med och kan gå bort sig vid ett känsligt läge i matchen. Mot Tottenham senast skulle han exempelvis ta en snabb frispark och då slog han den rakt på Tottenhamspelare och det kunde ha blivit en vass kontring, men nu mynnade det omställningsförsöket ut i ingenting. När jag ändå är inne och pratar om Liverpools mittfält vill jag återigen hylla Jordan Henderson. Ni som har hängt med på bloggen ett tag och följer mig på sociala medier känner till vad jag tyckte om Jordan Henderson i början av hans karriär i Liverpool. Jag tyckte att han var fullkomligt värdelös. Jag tror jag vid något tillfälle hävdade att han var en av de sämsta värvningar som Liverpool någonsin har gjort. Ännu värre än Christian Poulsen tror jag till och med att jag sa och då förstår ni hur dålig jag tyckte att Henderson var. En av de första grejerna som Brendan Rodgers försökte göra när han tog över Liverpool det var att försöka skeppa iväg Henderson. Liverpool försökte få iväg honom till Fulham i en utbytesaffär mot Clint Dempsey men det blev ingenting och det var det enda konkreta som det snackades om så därför blev Henderson kvar. Sedan hände någonting förra säsongen och fråga mig inte varför för det kan jag knappt svara på. Men jag tror att Henderson själv insåg att jag kan inte bli den här typen av spelaren som dribblar av 10 man och sedan borrar upp den i krysset. Han är inte heller den spelaren som gör 15 mål som offensiv mittfältare varje säsong. Henderson har fått skola om sig och bli en mer hårt arbetande mittfältare. Det som har imponerat på mig mest när det gäller Henderson är att han klarar båda delarna i spelet utsökt. Han kan både vara en städgumma framför backlinjen och han kan fylla på med löpningar i offensiven likt en Claudio Marchisio och han har på väldigt kort tid blivit den där viktiga pusselbiten på Liverpools mittfält. Jag skulle vilja säga att han har kommit så pass långt i sin karriär att nu är han en av motorerna på mittfältet i en av Europas största klubbar och det är starkt jobbat. Just nu är han given på Liverpools mittfält, för mig finns det inte på kartan att peta honom för han har vuxit fram till en fantastisk fotbollsspelare. När det gäller anfallet tycker jag att det ser bra ut där också. Sterling känns nästan som en forward med tanke på hur mycket inblandad han är i offensiva situationer. Han kan jag ägna ett helt blogginlägg åt att hylla honom. Som sagt kanske Englands bästa spelare just nu. Jobbar stenhårt och har blivit en mer mogen spelare än vad han var när han kom fram i Liverpools A-lag. Första gången man hörde talas om honom och fick se honom tyckte jag ju att det fanns en potential i grunden. Dock kunde jag aldrig se att den här utvecklingen som han har gått igenom kunde komma. Han kändes som en helt okej ung spelare som definitivt höll för Premier League, men absolut inte någon startspelare och jag såg inte att han skulle komma att bli Englands för närvarande bästa spelare. Det som har varit helt avgörande för att Sterling är så bra som han är just nu det är att han har fått ordning på livet utanför planen. För det skrivs ju ingenting om att han har gjort dumheter utanför planen nu längre. Sköter du dig utanför planen ja då ökar chansen för att du ska kunna prestera bra fotboll. Och när det gäller det spelmässiga tycker jag att Sterling numera har blivit mer beslutsam i sitt spel. Får han bollen ger han sig inte bara ut på en offensiv utflykt spontant utan det finns en tanke bakom varje löpmeter på planen till skillnad från vad det gjorde när han kom upp i A-laget. Och han har egentligen precis allt som krävs för att bli nästa stora världsstjärna. Han har en enorm snabbhet och han har en fin teknik plus att han har en fin passningsfot. Jag skulle vilja säga att han är en av få spelare i Premier League som både har bra teknik, snabbheten och bra passningsfot. Det finns två saker som han behöver förbättra och det är skottet för där är han fortfarande inte helt hundra. Han blandar och ger när det gäller avsluten. Det andra som han behöver förbättra det är fysiken. Möter han en större spelare i en duell ja då väger han lite lätt. Men han har blivit bättre att gå in i en närkamp och den dagen han vinner 9 närkamper av 10 då kommer jag hålla honom som en av världens bästa fotbollsspelare för då är verkligen komplett. Mario Balotelli har jag redan dedikerat en hel text om och jag behöver inte fortsätta i min eviga kärleksförklaring till honom. Men jag vill säga att jag tyckte att han skötte sig bra i debuten. Han jobbade hårt och han tog löpningar för laget på ett helt annat sätt än vad han gjort tidigare. Och jag gillade att Rodgers gett honom en relativt fri roll i anfallet. Han utgick från högerkanten i den första halvleken för att sedan byta kant och hålla till lite mer på vänsterkanten. Och han kommer att göra mål för det finns många lag i Premier League som släpper till många målchanser och Balotelli är när han väl får till det en fantastisk målskytt. Över 20 mål på knappt 50 matcher för Milan talar sitt tydliga språk. Han är en av världens bästa straffskyttar. Men det gäller att han fokuserar på spelet och tar det hårda jobbet för laget även i matcher när det går dåligt. Börjar han göra det då är det mycket som redan är vunnet. Och jag tror det är en fördel för honom att komma till en klubb som Liverpool där han får vara den stora stjärnan. När han kom till City då hade han ju Tevez och några till som var klasser bättre än honom, plus att han fick spela mycket kant i flera matcher och det är ju inte hans position. Jag tror han kommer lyckas i Liverpool, för jag tror att han själv känner på sig att det är verkligen sista chansen för honom att lyckas på den riktigt stora scenen. Jag har svårt att se att Juventus eller Napoli skulle vilja ha honom om han misslyckas i Liverpool. I övrigt när det gäller anfallet tycker jag att det ser ganska bra ut även där. Rickie Lambert är väl inte världens bästa anfallare men han känns ändå som en hyfsad inhoppare och skulle även kunna gå in och spela från start tillsammans med Sturridge eller Balotelli. Men jag tror inte att han kommer att få många matcher från start, utan han kommer att få finna sig i att vara den där inhopparen som kommer in med halvtimmen kvar att spela om Liverpool jagar ledning eller kvittering. Men när alla finns att tillgå kommer Rodgers förmodligen att spela med Balotelli eller Sturridge på topp. Och det säger ju sig självt man plockar ju inte in en sån som Balotelli för att ha honom som någon backup utan han ska ju in i startelvan direkt annars hade man ju inte behövt värva honom. Om jag lite kort ska gå över till backlinjen så är jag lite mer kluven till situationen. Jag tyckte ju att Daniel Agger gjorde ett gediget jobb när han var i Liverpool, men han fick aldrig riktigt det där förtroendet av Rodgers. Skador ställde till det för honom och han fick inte riktigt någon kontinuitet i sin prestation vilket kan ha gjort att han hamnade i frysboxen. Jag står fast vid att Liverpool skötte det jävligt fult när det gäller varför Agger hamnade i frysboxen. Jag tycker inte det är okej att ena stunden utse en spelare till vice kapten och sedan platsar han inte ens på bänken 1 år senare, det säger sig självt att det där håller inte. I just det fallet är jag oerhört besviken på Liverpool. Senast mot Tottenham spelade Lovren och Sakho. Lovren gör en helt okej match men han är oerhört klumpig och spelar med små marginaler. Sakho vill många framhäva som en av världens bästa mittbackar, jag personligen har svårt att se några riktiga kvalitéer i Sakho. Visst han är en spelande mittback absolut, men han är ju inte alls särskilt bolltrygg. Det känns som att det går väldigt långsamt när han ska göra sig av med bollen och ibland går det fullständigt åt helvete. Och jag har fortfarande inte sett Sakho transportera boll över flera meter på banan, utan det är väldigt få tillslag som han använder när han väl får bollen. Och kommunikationsmissen med Lovren när en Tottenhamspelare får friläge det var bland det värsta jag har sett. Sånt där får bara inte hända och en sån händelse gör ju att jag inte kan lita på Lovren och Sakho fullt ut. Och det känns ju lite tungt att konstatera att den där riktiga chefsgeneralen finns inte i Liverpool för tillfället. Och i det här läget hade det varit skönt att ha en Agger att slänga in och testa i någon match. För just nu är det Kolo Toure som står redo att hoppa in om Lovren eller Sakho också de skulle dra på sig någon skada. Och Kolo Toure känns som en spelare som mest kommer att få spela cupmatcher och möjligen starta någon enstaka Premier League match och någon Champions League match är han ju knappast aktuell för. Precis som med Manchester United så vill jag ha in en mittback av riktigt hög kvalité för att jag ska vara riktigt nöjd med truppen. Samma sak känner jag när det gäller målvakterna. Simon Mignolet är just nu ohotad förstemålvakt i Liverpool, men han tampas med en Brad Jones som inte alls håller måttet för att vara andremålvakt i en klubb som Liverpool. Jag är inte främmande för att Victor Valdes skulle komma till Liverpool så att Mignolet får en riktig konkurrent om målvaktsspaden.

 

 

När det gäller själva matchen mot Aston Villa på lördag, hur tror jag att det går? Jag brukar alltid ha en lite skräckblandad förtjusning inför match när Liverpool spelar. Jag är ju rädd för att spekulera för mycket och tippa resultat för det blir oftast inte som jag har tänkt mig. Men det är klart att om Liverpool är ödmjuka inför uppgiften och vinner i stort sett varenda meter på planen så kan det bli en bra match. Det som talar mest för Liverpool är att Aston Villa har skador på nyckelspelare, Benteke ser ut att missa matchen Vlaar ser ut att inte komma till spel han heller vilket gör att Aston Villa känns extra sårbara. Men Aston Villa är Aston Villa, läskiga Aston Villa verkligen. Men det känns ändå som att Liverpool är på väg att utveckla någonting riktigt stort när det gäller kreativ fotboll. På samtliga positioner känns det ändå som att man nästan fullt ut har två bra alternativ att välja mellan. Och det viktigaste av allt när det gäller Liverpools framfart är att jag tycker det är ruggigt kul att man har fått in två fantastiska ytterbackar i Javier Manquillo och Alberto Moreno. Både Manquillo och Moreno var helt outstanding mot Tottenham senast. Och med tanke på att ytterbackar har en sådan betydande roll i ett lag i dagens fotboll känns det förbannat kul att Liverpool här verkar ha hittat rätt. Manquillo har snabbheten är stark i närkamperna och framförallt han viker inte ner sig. Tappar han bollen ger han sig fan på att ta tillbaka den. Samma sak med Moreno tappar han bollen då försöker han direkt vinna tillbaka den. Och målet han gjorde mot Tottenham var en helt fantastisk prestation. När han väl kommer upp i den farten ja då har jag svårt att se att de bästa ytterbackarna i Premier League ska kunna stoppa honom. Inte ens en Ivanovic hade hängt med där det kan jag nästan garantera. Ytterbackspositionerna har ju Liverpool haft svårt med under flera år. Glen Johnson är helt okej men jag tycker att han bara blir sämre för varje gång jag ser honom. Flanagan finns det en potential i men han har väl inte riktigt de tekniska kvalitéerna som krävs för att vara en dominerande spelare i matcherna. José Enrique känns väldigt klumpig när han tar sig fram och han kan ju bara använda vänsterfoten, högerfoten har han bara för att hålla balansen vad det verkar. Men jag tycker att Manquillo och Moreno är givna på ytterbackspositionerna tveklöst. Och jag känner att det kan vara de här två pusselbitarna som har saknats i Liverpool under många år. Och nu när man har fått in två ytterbackar på varsin kant som stundtals kan hålla lika hög klass som Dani Alves och Kolarov ja då kan det vara så att det kan göra att Liverpool lyckas utmana de riktigt stora drakarna i Champions League. Jag tror inte de kommer vinna Champions League, men med spelare som Manquillo och Moreno i truppen, jag säger bara det att det kan räcka långt. Jag är i varje fall 90 procent säker på att Liverpool tar 3 poäng på lördag. Det ska mycket till för att Aston Villa ska få med sig någon poäng. Spelar Liverpool på sin högstanivå då ska inte Aston Villa ha en chans, men börjar Liverpool att slarva i passningsspelet och tappar koncentrationen och Lovren helt plötsligt råkar tappa boll på mittplan ja då kan Aston Villa ställa om och det är de skickliga på. Det gäller att haka på i toppen och jag kräver inte att vi ska vinna varenda hemmamatch men det finns matcher som vi inte har råd att tappa poäng i överhuvudtaget och då är Aston Villa hemma definitivt en sådan match. Men jag tror det kommer gå bra men innerst inne är jag ändå lite orolig. För det är verkligen någonting med Aston Villa. Olof Mellbergs gamla gäng är verkligen läskiga.

 

Ja kära fotbollsvänner, plötsligt finns det en strimma hopp. Efter att Sverige spelat 1-1 mot Österrike på Ernst Happel stadion kan vi konstatera att svensk landslagsfotboll är inte utdöd. Det känns väldigt skönt att ha fått det beskedet från det svenska fotbollsherrarna ikväll.

 

 

Den första halvleken började inte som vi hade tänkt oss då Österrike fick ett tidigt ledningsmål efter att Sebastian Larsson fått bollen på handen när han gått ner för att blockera bollen med en glidtackling. Sen huruvida bollen tar på handen eller om Sebastian Larsson gör sig större kan vi diskutera i flera år, ni vet redan vad jag tycker om denna förbannade regel den är hopplös. Men nu är det inte den regeln som vi ska analysera utan det är matchen som vi ska fokusera på. Det kändes som att Sverige blev lite skärrade av Österrikes tidiga ledningsmål. Sverige hade svårt att hitta någon struktur och flyt i sitt spel både offensivt och defensivt. Man var inte rädd om bollen när man väl hade den och sen när bollen skulle rensas bort från farligt område ja då var rensningen inte tillräckligt kraftfull. Anfallsspelet var stundtals i den första halvleken destruktivt då Sverige i första hand försökte slå långbollar mot Zlatan. Men då ska vi komma ihåg att inte ens en av världens bästa spelare kan göra något konstruktivt med bollen när han är punktmarkerad av backarna. Som tur var kom kvitteringen rätt snabbt. Bollen lyfts in och det är Zlatan som lyckas skarva bollen vidare och Erkan Zengin som kallades in sist av alla får presentera sig och göra det där viktiga kvitteringsmålet. Kul för honom och oerhört viktigt för Sverige som var lite i brygga efter Österrikes straffmål. Det är en riktigt fin prestation som Zengin står för, han bara stöter fram bollen lite lätt med bröstet så att den hamnar en perfekt bit ifrån honom och sedan är det bara att klippa till. Zengins självförtroende höjdes såklart efter målet och det syntes, han ville hela tiden ha bollen och vågade ta initiativ och inte vänta på att någon annan skulle göra det. Jag tycker att Zengin gör en riktigt bra första halvlek och var klart bästa svensk på planen under de första 45 minuterna. Han kunde också med lite tur blivit tvåmålsskytt, men ribban nekade honom från att bli stor hjälte. Stundtals såg det lite darrigt ut i försvaret och det fanns moment i försvarsspelet som var helt förfärligt att se på. Ibland stod Sverige och sov nä bollen väl närmade sig farligt område och då känner jag att vad fan kör nu, nu är det match nu gäller det att vara med och vilja tävla om det. Man kan tycka att Granqvist snespark är tillfälligheter och att sånt kan hända, men jag tycker inte det. Det är dålig koncentration och det är ett tecken på att man inte riktigt är med i matchen. Som tur är var det inte totalt kaos i försvaret utan samtliga i backlinjen tog sig i kragen efter ett tag och kunde kontrollera Österrikes anfallsförsök under de sista 20 minuterna av den första halvleken.

 

 

Jag vet inte vad Hamrén sa till spelarna i pausen men någonting måste han ha sagt till sina spelare för Sverige kom ut som ett helt annat lag i den andra halvleken. Visst, det fanns några enstaka situationer där försvaret återigen agerade väldigt slarvigt och nonchalant men det är verkligen en randanmärkning. Som helhet var den andra halvleken riktigt bra. Den andra halvleken tillhör bland det bättre halvlekar jag har sett ett svenskt landslag prestera. Den påminde lite om Sveriges match mot Ungern borta i VM kvalet 2009/2010 om ni minns den matchen. Sverige uppträdde lika disciplinerat som man gjorde i den matchen då det inte bjöds på speciellt många målchanser, Sverige låg rätt i positionsspelet och det var verkligen dyngfokus enda fram till slutsignalen. Jag har totalsågat det landslaget på senare tid då jag tyckt att de inte har varit tillräckligt bra. Och natten till igår förvandlades delar av mitt inlägg till terapibloggen då jag berättade om hur landslaget fick mig att inse att livet inte bara består av framgångar. Jag berättade också att jag kände mig riktigt orolig inför den här matchen. Men det blev ju faktiskt otroligt bra med facit i hand. Sverige gjorde inte en felfri andra halvlek men det var inte många misstag som begicks. Och jag tycker att Österrike blev lite avslöjade när det gäller hur bra de egentligen är. Förutom att Sverige slarvade i markeringsspelet och tappade boll på fel ställen ibland så tycker jag inte att Österrike förmådde att skapa några målchanser på egen hand. Och då kan man ju ställa sig frågan var det Sverige som gjorde Österrike dåliga? Eller kan det vara som så att Österrike rentav är ett överskattat landslag? Jag kastar frågan rakt ut i luften och ni får ta och fundera på det för jag har ingen direkt teori om det. För att uttrycka mig diplomatiskt, det var förmodligen en kombination av att Sverige gjorde en bra insats och att Österrike var bleka. Jag tycker Sverige inte ska be om ursäkt, man gör en bra andra halvlek och hade vi fått 3 poäng hade det varit perfekt men nu får vi suga på den här poängen istället.

 

 

Jag är inte förvånad att Sverige går ut och gör en så bra match som de faktiskt gjorde. Det kändes som ett perfekt läge för Sverige att slå lite ur underläge. Österrike har väl aldrig varit större favorit inför en landskamp än vad de var inför just den här matchen. Och med facit i hand var det helt rätt av både oss supportrar, medierna och Hamrén att lägga över favoritskapet på Österrike. För det är ett faktum att när svenska lag är utskällda och negerlagstippade oavsett om vi pratar fotboll, ishockey eller handboll ja då sluter man sig samman som grupp och växer utav det och får en ännu större tro på att man ska klara av att göra en bra match. Jag ska kort ta ett annat exempel, efter att Sverige hade vunnit borta mot Ungern i det VM kvalet jag tidigare refererade till då pratades det om hur många mål vi skulle vinna med mot Malta i matchen därpå. Det slutade med att ett självmål såg till att vi vann matchen överhuvudtaget. Jag vill verkligen betona detta att svenska lag mår bäst av att vara lite utskällda och nederlagstippade för jag tror att det blir lättare att knyta näven då och bestämma sig för att nu jävlar ska vi visa kritikerna att de har fel. Och nu är det lätt att vara positiv när vi fick ett bra resultat men kollar man spelare för spelare så är Österrike inte alls klasser bättre, men det är möjligt att de kanske har ett intressantare lag att erbjuda. Men Sverige har en bra stomme med Sebastian Larsson, Kim Källström och Zlatan som varit med länge nu. Martin Olsson är en offensiv modern ytterback, Erkan Zengin kliver in helt orädd och gör en fantastisk insats. Pierre Bengtsson som jag höjde varningsflagg för att han var ett osäkert kort att satsa på går in och gör en bra insats. Han hade bland annat en situation då han offrade sig och klev in centralt och stoppade ett fint läge för Österrike att komma till avslut. Albin Ekdal var en av de bättre på planen i den andra halvleken och Granqvist och Antonsson gjorde faktiskt ett gediget jobb och utstrålade en väldigt fin pondus under stora delar av matchen. Det jag menar är att det finns ju spelare i det här laget som när de väl får det att stämma kan prestera riktigt bra fotboll. Och det är det som jag bär med mig mest från den här kvällen att vi fick se ett Sverige som nu är tillbaka på allvar igen. Det har varit mycket negativa skriverier och tongångarna har inte varit positiva alls vare sig från supportrar eller media. Men nu fick svensk fotboll lite upprättelse, nu visade Sverige i den här matchen och framförallt i den andra halvleken att man blir att räkna med. Och jag tycker att Sverige med det laget de har att tillgå givetvis borde vara bland topp 3 när den här gruppen är färdigspelad. Att Montenegro och Moldavien skulle hamna före Sverige i den här gruppen och ta en playoffplats istället det har jag väldigt svårt att se. Ryssland väntar härnäst och det blir givetvis en ruggigt tuff match, den svåraste matchen av alla i den här gruppen. Men med det spelet Sverige visade upp idag så är jag faktiskt lite mer positiv än vad jag var inför matchen. Man skulle ju kunna ha ställt följande fråga innan avsparken "Är svensk landslagsfotboll utdöd?" för den känslan har faktiskt smugits sig in hos mig under de senaste dagarna. Nu vet vi svaret på den frågan. Nej svensk landslagsfotboll är inte utdöd, får vi bara allt och stämma och presterar på topp så har vi faktiskt ett ganska bra lag. Det gäller bara att få ihop helheten. Och Sverige visade ikväll att man kan låta motståndaren få föra matchen och sedan går Sverige på kontring medan jag vet att på hemmaplan vill Sverige föra spelet och försöka trycka tillbaka motståndaren. För att återgå till det jag brukar tjata om, fotboll är inte alltid långboll eller alltid kortboll. Det gäller att kunna kombinera sitt anfallsspel och kunna spela långt ibland och spela kort vid andra situationer som kan dyka upp. Sverige visade ikväll att man kan spela fotboll på flera olika sätt. Man kan spela ett anfallsspel som är fantasifullt med intressanta kombinationer som därmed kan luckra upp ett välorganiserat försvar och samtidigt när det inte finns läge för att försöka spela som Barcelona ja då kan Sverige växla över till att spela en enklare och mera primitiv fotboll. Det var de svaren och beskeden vi fick ikväll från det svenska landslaget och nu är känslan mer positiv inför fortsättningen jämfört med hur den var inför matchen. Hoppet är det sista som överger en, glöm aldrig det. Den stora frågan är väl dock vem som behöver bli lite mer optimistisk inför en landskamp?

 

 

 

 

Jag tillhör den fotbollssupporter som sällan är helt lugn inför en match. Ofta brukar det råda en optimism inom mig, men någonstans i bakgrunden finns det ändå en väldigt stor pessimism som ligger och puttrar. Den känslan av pessimism har aldrig varit större än vad jag känner inför det som komma skall på Ernst Happel stadion nu på måndag. Jag börjar med att ta en liten titt på truppen och sedan blir det mer tankar om matchen och hur jag tror att det kommer att gå.

 

 

När det gäller målvakterna är det inga konstigheter, Andreas Isaksson är självklar mellan stolparna. För mig har han varit given sedan EM i Portugal 2004. Det kändes som att det var där han slog igenom på internationell nivå, om jag inte minns helt fel ledde det fina mästerskapet till att han Djurgården sålde honom till Rennes. Jag upplever Isaksson som en riktigt stabil målvakt. Han är bra på att styra sin backlinje och han är oftast tydlig och beslutsam i sina initiativ. Dock har jag känt på senare år att han kanske har tappat lite i sin beslutsamhet. Det har varit några situationer då han har agerat halvdant och så har det hållit på att kosta oss segern eller till och med poängen. Men jag håller honom fortfarande som nummer 1 bland de målvakterna som finns att tillgå för tillfället. Kristoffer Nordfeldt fick vara med i truppen den här gången. Det är en målvakt som jag har följt en del när han höll till i Brommapojkarna. Han är fostrad i Brommapojkarna och han spelade i A-laget 2006-2011 och numera håller Nordfeldt till i Heerenveen. När man väl fick upp ögonen för honom för första gången då kändes han som en enormt lovande målvakt som kunde bli hur bra som helst. Jag vet att ett tag för det också snack om en flytt till Liverpool, men det ryktet dog ut relativt snabbt. Jag tycker ändå att Nordfeldt förtjänar platsen, han är fortfarande ganska ung och Isaksson gör kanske sitt sista mästerskap om 2 år om vi går dit och då är Nordfeldt tveklöst en av kandidaterna till att ta över målvaktsposten. Johan Dahlin fick även han en plats i truppen och det tycker jag också kändes helt rätt. Han har ju haft en lite annorlunda seniorkarriär som började i norska ligan en gång i tiden och en liten sväng i Trelleborg innan han hamnade i Malmö där han kom att spela i 4 år. Det var i Malmö som hans karriär började ta fart på allvar känner jag. Jag blev otroligt imponerad av det jag såg av honom i Malmö och framförallt under de säsongerna när de vann sm-guld. Ibland brukar man lite klyschigt säga att målvakten avgör matchen på egen hand och att målvakten förde sitt lag till segrar och framgång. Men i Johan Dahlins fall stämmer det verkligen. Han kunde spika igen fullständigt och vara väldigt svår att göra mål på och det gjorde att Malmö tog de där uddamålssegrarna istället för att spela oavgjort eller fick oavgjort istället för en uddamålsförlust. Att han lämnade Malmö efter 4 år är inte konstigt, jag förstår att han har ambitioner att spela utomlands för han fyller 28 i år och då är det dags att prova sina vingar. Jag sa att det kändes helt rätt att det är de här tre namnen som ska vara med i truppen men jag är beredd att ta tillbaka lite. Pär Hansson är ett namn som jag gärna hade velat ha med, för det är en kille som är trygg att sätta in om Isaksson skulle vara avstängd eller skadad. Han är bra i luften och han är klart bättre med fötterna än vad Isaksson är. Att Hansson inte kom med i Hamréns trupp beror nog på att det går åt skogen för Helsingborg i år och Hansson har inte varit lika fantastisk som han var när de vann sm-guldet 2011.

 

 

Om vi går över till backarna tycker jag faktiskt att det ser sådär ut. Jag vill tycka till direkt om mittbackarna. Det är backlinjen jag är mest orolig för när det gäller backarna ser det inte särskilt bra ut som sagt. Visst, tittar man spelare för spelare så finns det potential men problemet har ju varit att ingen av våra mittbackar har fått till det när det verkligen gäller. Per Nilsson är en okej mittback men har inte alls varit den chefsgeneralen i landslaget som jag hade hoppats på. Nu har han bytt klubb från Nürnberg till FC Köpenhamn, inget ont om FCK men det är klart att det är ett steg neråt i hierarkin när det gäller att ta olika steg i sin fotbollskarriär. Att spela i Bundesliga är ju mycket bättre än att hålla till i danska ligan, även om danska ligan håller en helt okej klass men Bundesliga är trots allt en av världens bästa ligor trots allt. Mikael Antonsson trodde jag var riktigt på gång när han spelade hyfsat mycket från start i Bologna. Jag såg honom i många matcher och jag tyckte att han skötte sig bra. Jag såg inte Köpenhamns playoffmatcher till Champions League men vet ni hur det gick för Antonsson i de matcherna? Han satt på bänken. Det här är inte bra vare sig för Antonsson själv eller för svensk landslagsfotboll. Han måste få spela kontinuerligt för att han ska kunna ta en plats i landslagets backlinje. Att sätta in Antonsson i backlinjen känns som ett väldigt osäkert kort. Jag kommer inte vara helt lugn när han går in i en närkamp eller ska sköta ett uppspel. Andreas Granqvist är en spelare som tagit en lite annorlunda väg, gjorde det bra i Genoa men nu håller han till i Krasnodar. Jag är verkligen ingen koll på ryska ligan och jag vet inte hur mycket speltid han har fått där men det är klart att det ser ju bättre ut utåt om våra bärande landslagsspelare spelar i attraktivare klubbar än Krasnodar. Jonas Olsson behöver ingen närmre presentation, honom har vi rätt bra koll på. Håller till i West Bromwich och spelar från start vecka ut och vecka in. Att han inte är given i Hamréns startelva tycker jag är mycket märkligt. Jag känner att det blir lite ironiskt när vi pratar om att våra landslagsspelare måste spela i bra klubbar för att de ska ges möjligheter att få spela i landslaget. Och här har vi en spelare som spelar från start i världens bästa liga, visserligen i ett lag som kanske åker ur den här säsongen men ändå han spelar ändå i Premier League. Jag förstår inte hur Hamrén tänker, för mig är Jonas Olsson given även om han kanske inte har övertygad och dominerat i landslaget som vi alla har hoppats på. Martin Olsson känns given på vänsterbacksplatsen, han är en riktigt bra ytterback både offensivt och defensivt. Jobbar stenhårt och har verkligen den här brittiska attityden och det märks att han har varit i England ett bra tag nu. Jag tvivlar inte på att Martin Olsson kommer att göra ett gediget jobb, problemet är ju att det finns en stor risk att hans kollegor inte gör ett lika gediget jobb. När det gäller Pierre Bengtsson och Mattias Johansson har jag inte så jättemycket att säga. Men jag tycker det är kul att Mattias Johansson kallas in nu när det börjar gälla på allvar. Det hade varit kul om han fick speltid i den här typen av match. Men frågan är om han vågar ta för sig om han skulle kastas ut på den stora scenen som det ändå är att spela en EM kval match mot Österrike borta. Han var riktigt bra när han var i Kalmar och man såg redan under våren 2011 att den liraren kommer att spela utomlands i framtiden det handlade bara om när han skulle flytta. Hans karriär i Alkmaar har varit lite svängig, han har varit utanför matchtruppen och ibland har han varit given i laget. Om jag ska välja mellan Pierre Bengtsson och Mattias Johansson har jag egentligen inget givet förstaval. Båda är osäkra kort att slänga in i en sådan här viktig match. Jag hade känt mig lugnare om Lustig fanns att tillgå.

 

 

När det gäller mittfältet och anfallet är det en del namn som kändes givna och några namn som överraskat litegrann på mig i varje fall. Jag tyckte det var jäkligt kul att Nabil Bahoui och Emil Forsberg fick chansen att vara med i "Det riktiga landslaget" och inte någon betydelselös januariturné. Nabil Bahoui är en väldigt spännande spelare som jag tycker har tagit ytterligare ett steg i utvecklingen den här säsongen. Han har det som krävs för att bli bland de absolut största i svensk fotboll. Han är snabb, han har en teknik som är beundransvärd och framförallt har en ett grym skott. När han väl får till det med sin högerfot ja då smäller det direkt. Men det som gör honom till den fantastiska spelaren han är det är att han är otroligt beslutsam i allt han gör. En del spelare kan stå och kladda lite med bollen under vissa stunder i matcherna, jag upplever att Bahoui väldigt sällan blir passiv och tvekar utan han vet vad han vill göra med bollen när han får den. Emil Forsberg har varit fantastisk i Malmö den här säsongen. Precis som Bahoui är han snabb och har tekniken för att bli en riktigt bra spelare, han har definitivt kapaciteten för att spela i en bättre liga än Allsvenskan och utanför Skandinavien. Han har också bidragit med en del mål i år och det är ju ett extra plus i kanten och det är bara att hoppas att han bidrar med mål om han nu får någon speltid. Branimir Hrgota fick också komma med till den här matchen och det känns förbannat kul. Jag tycker att han har gjort en fantastisk resa. Han gjorde det riktigt bra i Jönköping och sedan har han arbetat sig till Bundesliga vilket är en riktigt bra prestation. Jag har inte koll på om han har varit helt ordinarie i sin nuvarande klubb men han är i varje fall inte i den metaforiska frysboxen. För mig var det givet att Hrgota skulle få en plats i landslagstruppen. Han är född 1993, det är hans generation som ska ta över i landslaget efter Zlatan och de övriga som börjar bli lite äldre. Det är lika bra att ge de chansen nu när det är unga för då har de en större acceptans för att sitta på bänken och bara vara med och se och lära. Och skulle de visa sig att de är redo att ta steget att göra ett inhopp eller till och med spela från start ja då är det ju inget att tveka på för Hamrén då är det bara att ge Hrgota chansen för att ta honom som ett exempel. I övrigt när det gäller truppen känns det som att jag har ganska bra koll på spelarna. Kim Källström, Albin Ekdal, Pontus Wernblom, Sebastian Larsson och Johan Elmander är namn som vi redan känner till för att nämna några. Det känns som att Hamrén har fått plocka det som finns att tillgå. Tyvärr så kryllar det ju inte av toppnamn i svensk fotboll just nu och då får man försöka att bygga ihop pusslet så gott som det går.

 

 

Om jag lite kort ska dela med mig om vad jag tror om denna ödesmatch. Handen på hjärtat jag är fruktansvärt nervös inför vad som ska ske. Jag är nästan helt förstörd och det skulle inte förvåna mig om jag vaknar upp mitt i natten och drömt att Granqvist gör självmål eller något i den stilen. Det känns som att det här är den viktigaste premiären Sverige någonsin har spelat. Sverige spelar inte bara för att skaffa sig ett bra utgångsläge inför hösten och våren, Sverige spelar också för svensk landslagsfotbolls framtid. Skulle Sverige missa ytterligare ett mästerskap då ser det riktigt mörkt ut då är det stor chans att Sverige blir ett nytt Ungern som aldrig går till några mästerskap. Och jag är glad att Zlatan finns med fortfarande i landslaget. Som ni alla vet är jag orolig över hur Sverige ska klara sig utan Zlatan den dagen han inte längre är med i landslaget. Det känns verkligen som att skillnaden mellan Zlatan och de övriga spelarna har aldrig varit större. Johan Elmander spelar i Bröndby, Kim Källström misslyckades med att ta en tröja i Arsenal trots att han var där på lån och fortsätter numera att harva runt i Spartak Moskva. Som jag var inne på Mikael Antonsson sitter på bänken i FCK, Granqvist håller till i Krasnodar. Martin Olsson är visserligen en bra fotbollsspelare men håller till i ett lag som spelar i Championship. Det känns inte som att Sverige har ett lika slagkraftigt lag att ställa ut på planen längre. För att sätta det hela i ett perspektiv ber jag er att blicka tillbaka 10 år i tiden. Till en tid då vårt mittbackspar spelade i Bayer Leverkusen och Aston Villa. En tid då ett av våra stora offensiva vapen spelade i Arsenal och de andra två hade skrivit på för Barcelona och Juventus. Att möta Sverige skrämmer inte lika många motståndare längre. Bara det faktum att Österrike är favorit inför matchen säger en hel del om samtiden tycker jag. Österrikisk landslagsfotboll är på väg uppåt medan svensk landslagsfotboll är på väg neråt, det känns verkligen som det. Och jag har aldrig varit mer pessimistisk än vad jag är nu inför en landskamp. Sverige lider av så många problem just nu att jag har inte tid att räkna upp alltihop. Men jag tycker att Sverige under en ganska lång tid nu har spelat en ganska oattraktiv fotboll som inte varit särskilt kul att titta på. Vi vinner inte mot blåbärsnationerna längre med 6-0. Vi hamnade i underläge mot Färöarna borta i senaste VM-kvalet, fattar ni hur dåligt det är. När jag tänker på det svenska landslaget börjar jag nästan gråta blod så illa är det. Jag kommer att tänka på när Sverige missade VM i Sydafrika, när man förlorade båda matcherna mot Danmark i gruppspelet och sedan tappade man för många poäng i övrigt. Men jag som är född på 90-talet som varit uppvuxen med 5 raka mästerskap jag trodde verkligen inte att Sverige kunde missa ett mästerskap det fanns bara inte på kartan. Och jag blev så ledsen när Sverige missade VM i Sydafrika att jag knappt visste vart jag skulle ta vägen. Och jag fick en sådan insikt om livet om att livet inte är så himla lätt alltid och att drömmar bara sådär hux flux kan krossas bara genom något enstaka moment på bara någon sekund. Det var som sagt en insikt om hur tufft livet kan vara ibland att livet består inte bara av framgångar utan det består också av motgångar. Detta ledde också till att jag började bli lite mer pessimistisk som fotbollssupporter och sedan har den känslan bara följt med mig resten av mitt fotbollsliv. Terapibloggen har börjat. Jag antar att ni som läser detta nu redan är i tårar. Vart vill jag då komma med allt detta svammel. Jag vill komma fram till att jag känner en väldigt stor oro inför Österrike borta. Det är ett riktigt bra lag vi möter och det kommer att krävas en hel del tur för att Sverige ska få ett bra resultat med sig. Och det kommer inte att räcka med en halvdan insats utan samtliga spelare måste göra en riktigt bra insats. Särskilt Nabil Bahoui och Emil Forsberg om de nu får spela, då måste de topprestera utan tvekan. Och detta är den viktigaste premiären på många år. Vi spelar för svensk landslagsfotbolls framtid och för Hamréns framtid. Skulle Sverige förlora den här matchen och få dåliga resultat mot Ryssland och Lichtenstein då kan ju Hamréns dagar i Blågult vara räknade. Och hade jag varit landslagsspelare och varit med i truppen inför den sådan här match hade jag inte haft någon jättebra känsla inför matchen. Jag tror verkligen inte att det är någon särskilt rolig match för Sverige att komma ner till och spela för de måste mer eller mindre bara vinna den här matchen. Pessimism är ledordet i det här inlägget men jag hoppas att det kommer att sluta lyckligt. Vi har ju trots allt en Zlatan som kan avgöra matcher på egen hand. Men jag tycker ändå att Österrike känns stabilare och har något riktigt stort på gång. Och på Ernst Happel stadion har vi haft problem tidigare och jag tror tyvärr att vi kommer få problem igen. Helt klart är att detta är en nyckelmatch, vinner vi matchen kan vi rida vidare på den vågen som uppstår. Förlorar vi matchen eller tappar poäng och spelar dåligt ja då uppstår det ett vansinnigt totalt mörker över svensk landslagsfotboll igen, som om det inte redan ser tillräckligt mörkt ut. Jag har ingen aning om hur det kommer att gå, men jag hoppas att Sverige sluter sig samman och går ut och gör en landskamp som är i lika hög klass som den mot Holland i EM 2004. Lyckas man komma upp i den nivån ja då garanterar jag att Sverige får ett bra resultat med sig. Jag tror tyvärr att det kommer att fortsätta vara önsketänkande och inte bli verklighet på ett bra tag.

 

Natten till idag stängdes transferfönstret, gårdagens går under namnet deadline day. Den absolut sista chansen för klubbarna att bygga ihop sitt lag inför hösten. Jag har några saker jag vill ta upp såhär dagen efter.

 

 

Jag vill börja prata om Arsenal och deras insats under gårdagen. Arsenal bjöd helt klart på deadline day augusti 2014 års mest underhållande affär. Danny Welbeck var en ryktenas man igår och det dröjde ett bra tag tills han presenterades som en Arsenalspelare. Själva värvningen i sig är bra, jag tycker Danny Welbeck är en riktigt bra fotbollsspelare som jag inte tycker har fått visa på allvar att han är en duktig fotbollsspelare. Han har ju på senare år haft en rätt undanskymd roll i Manchester United där han mest har stått i skuggan av spelare som Robin Van Persie och Wayne Rooney. Det är normalt absolut, men United kunde ha valt att ge honom ett större förtroende för att inte riskera att han kunde tänka sig att gå till en av deras rivaler. Jag kan tycka att United har skött det lite dåligt. Det är lite som i fallet Liverpool och Daniel Agger. Liverpool utser Agger till vice kapten och sedan slutar det med att han hamnar i frysboxen. Samma sak här, United kunde ha försökt övertala Welbeck att hans tid kommer att komma och att det handlar bara om tålamod. Att Welbeck hamnade i Arsenal är inte så konstigt om man tänker efter lite. Det är osäkert att vara i en klubb som Manchester United just nu, för du vet inte hur den klubben kommer att vara. Laget har bytt tränare igen och han håller på att sätta sin prägel på laget, du vet inte exakt vilken position du kommer att få du har absolut ingen titelgaranti du vet inte ens om du kommer spela i Champions League. I Arsenal ser det annorlunda ut, det är mer eller mindre ett komplett lag när alla finns tillgängliga. Arsenal är ett riktigt bra lag både offensivt och defensivt, de spelare i Champions League de vann FA-cupen i våras och man har varit uppe och nosat på en ligatitel därför har du garanti på att vara med i en toppstrid i världens bästa liga och vem vill inte spela i ett sådant lag. Unitedsupportrarna måste vara helt knäckta eftersom Welbeck är från Manchester och att se en spelare från Manchester i en Arsenaltröja kan ju inte kännas helt rätt. Samtidigt säger Welbecks övergång lite om samtiden och den nya fotbollen att gränserna har luckrats upp. Det visade Robin Van Persie när han valde att gå i motsatt riktning inför säsongen 2012/2013. Det är klart att det finns ett stort hjärta bland många spelare, men jag tror att det är två saker som styr idag vart en spelare väljer att spendera sin karriär. Det är vad du får i lön och om du får vara med i de riktigt stora sammanhangen och har chansen på titlar. Hur kommer då Welbeck att passa in? Jag tror att han kommer att passa in bra. Arsenal har många kreativa spelare som Jack Wilshere, Mesut Özil, Aaron Ramsey och Alexis Sanchez. Självklart passar Welbeck in i den här omgivningen och han kommer att bidra med fler mål än vad han har gjort i United det är jag övertygad om. Men frågan är bara vad Arsenal kommer att göra när Giroud kommer tillbaka från skada. Hur väljer Wenger att spela laget då, fortsätter han att ge Welbeck förtroendet eller kommer Giroud gå rakt in i laget eller kommer Giroud att få bevisa att han ska tillbaka in i startelvan?. När det gäller offensiva spelare får vi inte heller glömma bort Santi Cazorla som kan spela på flera positioner om jag inte är helt fel ute. Podolski finns också med i truppen med andra ord det finns ganska många bra spelare i Arsenals offensiv. Men trots konkurrensen tror jag ändå att Welbeck kommer att få sitt stora genombrott i Arsenal. Det känns som att han passar in i Arsenals sätt att spela fotboll. För vi kan ju bara konstatera att Arsenal spelar en mycket roligare fotboll än vad United är och Arsenal är dessutom mer etablerade i Premier League än vad United är för tillfället. Det hade ju varit symboliskt om Welbeck sänkte United på Old Trafford senare under säsongen. Då kan Unitedsupportrarna sitta där och bara se på när en Manchestergrabb sänkte deras lag iklädd Arsenaltröja. Jag tror att Welbeck är en bra värvning för Arsenal, magkänslan säger det.

 

 

Manchester United är en klubb som inte har det så bra ställt just nu. Det har varit mycket negativt snack kring klubben och laget. Jag tittade på Uniteds bortamatch mot Burnley och det kan ha varit bland det sämsta jag har sett. Det var ingen fotbollsmatch. Det var två lag som bara slog långbollar och United ställde ändå upp med Di Maria i startelvan och ändå hände det knappt någonting. Det var rena sömnpillret och båda lagen spelade fruktansvärt destruktivt. Nu plockar man in Falcao och nu hoppas många att han ska bära det här laget på sina axlar. Jag är lite tudelad när det gäller Falcao. Visst det är en av världens bästa anfallare, han har gjort det riktigt bra i de klubbar han tidigare har varit i. Nu trivdes han väl inte i Monaco vad jag har förstått och väljer att flytta till United. Men frågan är om han har det som krävs för att dominera i Premier League. Och den pressen som Falcao har på sig att leverera direkt, fattar ni hur stor den är? Gör han inte mål nu i början då kommer han ju bli så utskälld av både supportrar och lokala journalister. Det känns som att han måste lyckas direkt för att Unitedfansen ska bli nöjda. Och som jag var inne på tidigare man vet inte riktigt vart man har United just nu. De har ställt upp med en trebackslinje nu i början på säsongen men det har ju inte fungerat särskilt bra. Offensiva spelare som Juan Mata och Valencia har inte alls kommit till sin rätt och levererat som de ska. Rooney och Van Persie som ska vara de bärande spelarna har inte heller rosat markanden än så länge. Och frågan är hur Van Gaal väljer att spela nu när Falcao ska in i startelvan. Det är samma sak som i Arsenals fall med Welbeck, om nu Van Persie måste operera knät och blir borta ett tag ja då är det naturligt och fullt förståeligt varför man plockar in ett namn av Falcaos dignitet. Men å andra sidan, vad ska man ha honom till när Van Persie kommer tillbaka?. Falcao är en av världens absolut främsta på sin position. Van Persie är kanske ingen märkvärdig fotbollsspelare, han är ingen dribbler som kan luckra upp ett försvar och han har definitivt inte en av världens bästa passningsfötter. Van Persies styrka är hans näsa för målet. Han är en av världens bästa målskyttar, han håller lika hög klass som David Villa var uppe i när han var som bäst. Men han hade en ganska svag säsong förra året och den här säsongen har inte börjat bättre. Men han kan det här med att göra mål och där får vi ett problem när det gäller vem Van Gaal väljer att spela. Visst tar man in Falcao för de enorma pengarna som United har gjort då ska man inte sätta honom på bänken och låta honom göra massa inhopp. Falcao ska spela från start och tanken är att han ska vräka in mål. Men om han inte levererar helt plötsligt och han spelar med Rooney på topp, hur ska Van Gaal göra då? Det är väl ändå onödigt att ha en av världens bästa målskyttar på bänken? Det ska bli väldigt intressant att se hur Van Gaal kommer att lösa den här situationen. Jag är dock lite kluven till Uniteds prioriteringar. Jag hade gärna sett för deras eget bästa att de skulle ha fyllt på med en mittback till innan fönstret stängde. Visst man värvade Rojo, men han känns väl mer som en backupspelare till Luke Shaw alternativt spela honom som vänsterspringare. Men om vi tittar på mittbackspositionerna idag där man har Evans, Jones och Blackett att tillgå så ser det inte bra ut. Jag såg som sagt Burnley mot United i helgen och det var katastrof från både Jones och Blacketts sida. Jag blir riktigt bekymrad när jag ser United, för även om jag ogillar United eftersom jag är Liverpoolfan så kan jag ändå se vilka problem United har och fundera över hur de tänker lösa den här situationen. En mittback av Nemanja Vidic klass hade inte varit fel att få in i laget lagom till fönstret stängde igår. En sån som Thiago Silva hade ju varit ett drömnamn för United även om just Silva kanske inte stärkte sina aktier i VM. Men det är en av världens bästa mittbackar trots allt och han skulle nog inte göra bort sig i United. Men återigen han spelare i en klubb där han har titelgaranti och han har stora chanser att få spela Champions League final till våren. Det är självklart att man då väljer att stanna kvar i PSG än att gå till en klubb som är i gungning. Värvningen av Falcao är bra om han levererar direkt och jag tror att han kommer att göra en hel del mål ingen tvekan om det. Men det är inte framåt som det brister i United för det finns potential och bra spelare här i Juan Mata, Di Maria, Van Persie och Rooney. Men bakåt håller det på att haverera fullständigt. 4-0 i baken mot MK Dons i ligacupen, det är sånt som bara inte får hända. Det resultatet säger en del om standarden, därför tror jag att United kan få det jobbigt den här säsongen om inte de som redan finns i backlinjen rycker upp sig och spelare mer förtroendeingivande. Hade jag varit Van Gaal hade jag direkt gått till klubbledningen och meddelat att jag skulle vilja ha en mittback som kan gå rakt in i laget och diktera och styra och ställa. Det handlar om att få stabilitet i Uniteds försvar för det är ett lag i spillror just nu och det råder fullkomligt kaos i backlinjen. Men värvningen av Falcao är riktigt bra utan tvekan och han kommer nog göra 15 mål i Premier League minst.

 

 

Jag har i skrivande stund inte hur mycket tid på mig som helst det börjar bli sent och det är en dag imorgon också men jag kommenterar lite snabbt två övergångar till. Att Javier Hernandez blev klar för Real Madrid såg jag inte komma i varje fall, den kom ganska överraskande. Okej att Real Madrid letar efter en anfallare bakom Benzema men är det verkligen Javier Hernandez som ska lösa den situationen? Jag är tveksam. Hernandez var ju en spelare som för några år sen var med och bidrog till Uniteds senaste ligatitel då han hoppade in och gjorde några viktiga mål i ett antal matcher. Men han har liksom Welbeck tappat ju längre han har varit i United, det känns inte som att tränaren i fråga inte haft det fulla förtroendet för honom. Och det är konstigt eftersom när man ser honom i det mexikanska landslaget känns han som en riktigt giftig anfallare som på egen hand kan sätta en backlinje i sysselsättning. Men samtidigt har han tuff konkurrens i Van Persie och Rooney och när nu Falcao kliver in då kändes det som att det var kört för honom att United kanske inte är det rätta stället för honom att vistas i för tillfället. Men vad jag förstod var det ett lån, vilket innebär att United vill kanske få tillbaka honom såsmåningom. Men det kan ju också vara så att Real Madrid har köpoption på honom det där får ni kolla upp själva, det sistnämnda låter väl mest troligt. Behövs Hernandez i Real Madrid då? Jag har sagt innan säsongen att Real Madrid ser ut som det mest kompletta laget i La liga och att det bara är de själva som kan stoppa de från en ligatitel. Jag tror också de har stor möjlighet att vinna en till Champions League titel. Men i helgen kollapsade laget helt då de tappade en 2-0 ledning borta mot Real Sociedad och det är klart att då hajar man ju till. Vad är det som händer? tappa 2-0 ledning mot Real Sociedad? Det är ju helt makalöst. Kanske är inte laget färdigmodellerat trots allt? Jag vet inte om det är det, jag vet inte heller om Hernandez är rätt spelare för Real Madrid för att backa upp Benzema. Man ska komma ihåg det att Real Madrid har inte alltid lyckats med sina värvningar. Man tog in Adebayor på för några år sen och det gick väl okej men jag tror att Real Madrid förväntade sig mer av honom. Och jag tror att Real Madrids supportrar är väldigt besvikna över att det inte blev någon Falcao som anslöt. Falcao är klasser bättre fotbollsspelare än vad Javier Hernandez är och det är frågan om Hernandez är kapabel till att kompensera Real Madrid över att det inte blev någon Falcao. Jag är tveksam till den här värvningen, det känns som att antingen blir det jättebra eller blir det fullkomlig katastrof.

 

 

Kristoffer Olsson. Säger det namnet någonting? Det är en offensiv mittfältare som har hållit till i Arsenals reservlag, han kom till Arsenal 2012 som 17-åring. Men det är som bekant inte blivit något spel i A-laget och nu lånas han ut till FC Midtjylland. Jag blir ganska ledsen över den här typen av övergångar och framförallt när det involverar svenska unga spelare. Jag förstår att om man blir erbjuden ett kontrakt från en storklubb att man väljer att skriva på kontraktet och verkligen börjar lägga ner all sin energi på att lyckas ta en plats i A-laget. Men jag som har ett utanförperspektiv och kan vara mer realist eftersom jag inte är part i målet kan tycka att varför skriver man på för Arsenal som 17-åring. Okej om du har spelat i Allsvenskan och du är en etablerad spelare och du har provat på seniorfotbollen i ett tidigare skede i din karriär då kan jag förstå att man hoppar på tåget. Men om du inte har någon rutin från seniorfotboll då skulle jag avråda unga spelare från att gå till stora klubbar. Om man tittar svenska spelare som har gått till England och vilka som har lyckats hela vägen så är det väldigt få. Jon Jönsson har varit i Tottenham Oscar Jansson likaså, Kristoffer Peterson lämnade Liverpool för Utrecht i det här fönstret. Den gamle Örebro och Norrköpingsanfallaren Astrit Ajdarevic har även han tillhört Liverpool en gång i tiden men han lyckades inte heller ta en plats i A-laget. Tyvärr funkar det ju som så i England framförallt att storklubbarna skriver kontrakt med mängder med spelare men enbart ett fåtal når A-laget och elitfotbollen. I modern tid är det ju egentligen bara Anders Svensson, Fredrik Ljungberg, Sebastian Larsson och Jonas Olsson som har lyckats etablera sig i Premier League. Och nu i skrivande stund kommer jag på att Sebastian Larsson har varit utanför Sunderlands startelva stundtals. Vad jag vill säga är att det är riktigt tufft att komma ut utomlands som ung spelare. Många åker nog iväg som 16, 17-åring och tror att nu är jag den stora stjärnan här och det här kommer gå bra jag ska göra hattrick på Anfield och så vidare. Men tyvärr är det alldeles för många som kommer hem med en svans som sitter någonstans mellan benen. Därför gillar jag inte riktigt att Arsenal i det här fallet lånar ut Kristoffer Olsson till en dansk klubb. För Arsenal vet och framförallt Kristoffer Olsson vet att han kommer inte att få spela en minut A-lagsfotboll så länge han tillhör Arsenal. Och visst det är väl kul att tillhöra en klubb som spelar Champions League, men hur kul är det att harva runt i ett reservlag? Därför gillar att Kristoffer Peterson hamnade i Utrecht i en ren transfer. Det är bättre att byta klubb rakt av, man ska inte låna ut spelare man inte tror på. Möjligheten att låna ut unga spelare missbrukas något enormt av många klubbar, Arsenal är verkligen inte ensamma om att jobba på det här sättet.

 

 

Det var det jag hade att säga om deadline day augusti 2014. Vi får väl se om jag återkommer 31 januari och kör en deadline day special igen. Ikväll blev det varierad kompott med lite olika infallsvinklar på saker och ting. Men det är kul jag gillar ju att vända och vrida på många stenar. Nu tackar jag för den här gången.

 

Fotbollssäsongen ute i Europa börjar komma igång mer och mer som ni alla vet. Den här gången tänkte jag ta och snacka upp matcherna Burnley-Manchester United och Tottenham-Liverpool. 2 matcher med helt olika betydelser kan man lugnt säga.

 

 

Vi börjar med att blicka mot det som kommer hända klockan 13:45 då Burnley tar emot Manchester United. United som har varit ett väldigt dominerande lag i England under Sir Alex Fergusons tid. Men förra säsongen lämnade Sir Alex över sitt projekt till David Moyes som kom från Everton för att ta vara på det här projektet. David Moyes kom egentligen till ett helt dukat bord och det var bara för honom att ta för sig trodde säkert alla. Men det har ju hänt en hel del i Manchester United sedan Sir Alex lämnade ifrån sig sitt gäng. United gick inte alls bra i ligan och man förlorade mot lag hemma på Old Trafford som man inte hade förlorat mot sedan Jesus föddes och det var mycket negativa rubriker. Och jag kan bara hålla med om att United gick inte att känna igen. Att komma till Old Trafford har varit en riktigt jobbig upplevelse för många lag. Jag tycker fortfarande att det är en av Premier Leagues tuffaste bortamatcher, men det har ju inte varit det resultatmässigt under den senaste tiden. När ett Fulham som rasade hela vägen ner i Championship lyckades knipa 1 poäng där då hajar man ju till. Det är såklart en hel del som har gått snett i United och jag tänker inte gå in på alla detaljer för då blir det här ett väldigt långt inlägg. Jag är dessutom inte helt fullt insatt i vart det stora problemet är i klubben. Jag kan känna såhär med facit i hand, David Moyes var inte redo för att klara av uppgiften att ta en klubb som Manchester United. Moyes har tränat Everton mellan 2002-2013, men det är en sak att ta hand om en klubb som Everton som ändå är en mindre klubb än vad United är. I en storklubb finns det så många starka individer som vill få sin vilja igenom och som vill att man ska spela på ett speciellt sätt. Det finns också risk för att det kan bli grupperingar i ett lag när det börjar gå lite trögt, när resultaten inte kommer och det börjar bli en del negativt snack kring laget. Jag har givetvis följt debatten som varit kring Manchester United sedan Sir Alex Ferguson lämnade över laget till David Moyes efter säsongen 2012/2013. Många menar att det är ett stort haveri och att United har många tuffa år framöver att gå igenom. Jag kan tycka att man måste se saker både i det korta perspektivet och i ett längre perspektiv. Absolut var en 7:e plats förra säsongen inte godkänt om man ser till vilka ambitioner en klubb som United har. Samtidigt var det kanske inte så konstigt att det kom ett mellanår efter så många år av framgång. Men det är klart att jag inte hade räknat med att United skulle komma på en 7:e plats och därmed missa någon form av Europaspel, det fanns ju inte på kartan. Jag håller som bekant på ett annat lag i England men jag kan ändå bli rätt häpen av vad som har hänt med United sen de vann ligan 2012/2013. För att gå tillbaka till Moyes och hans uppgift att ta över detta mycket ärofyllda uppdraget. Ett mer färdigdukat bord går det ju knappt att komma till som fotbollstränare, United hade vunnit ligan och allt var positivt de hade spelare i världsklass på många positioner. Att det gick som det gick den säsongen skyllde många på att det var Moyes fel att han inte höll måttet. Jag skulle vilja opponera mig kring det och jag vill istället hävda att problemet kanske sitter högre upp kring de som styr klubben. Det här är bara spekulationer och det här får ni ta med en nypa salt. Men när Moyes kom till United så sas det från vissa håll att han skulle vara med och ta hem Christiano Ronaldo, det var det som stod på agendan. Den övergången blev som bekant inte av. Då gick klubbledningen på Gareth Bale och försökte få Walesaren att byta från White hart lane till Old Trafford, men det gick även det åt skogen. Fabregas var också ett namn som det pratades en del om, om att han skulle komma till United. Moyes blev mer eller mindre lovad två eller tre toppnamn till laget under sommarfönstret. Men det sket sig med alla de här tre namnen och sedan slutade hela den här soppan med att det blev någon form av krislösning med att man plockade in Fellaini från Everton, vilket verkligen känns desperat att ta in en sån som han. Sedan värvade man Juan Mata från Chelsea för massvis med pengar, en bra värvning men man har ju inte fått ut hans fulla potential i den position han spelar i. Och sedan gick det som det gick under säsongen 2013/2014 för United. Men frågan är det gällande det jag nyss redogjorde för, är det David Moyes fel att United inte fick ihop ett tillräckligt slagkraftigt lag eller sitter det uppe i klubbledningen. Jag kan tycka att man kan lägga en del ansvar på klubbledningen, man kan inte bara lova värvningar till höger och vänster och efter det tar man inte dit de namnen utan det slutar med någon helt annan värvning. Det är lite av ett svek mot tränaren i fråga men det är också ett enormt svek mot supportrarna som blir helt förtvivlade för att inte säga rosenrasande. Om man vill ha in ett riktigt toppnamn som inte behöver någon inskolningsperiod och som ska gå rätt in i laget då får man ju räkna in de pengarna. Antingen är man beredd att ta hit de stora namnen eller så är man det inte och då får man värva billigare alternativ men de måste ju hålla måttet och en sån som Fellaini har ju inte gjort det. Om man tittar spelmässigt på United så har det i vissa matcher i varje fall under förra säsongen varit ganska bra spel stundtals. Men som helhet har det inte varit tillräckligt bra det är ju ren fakta. Det är en del spelare som inte alls har kommit till sin rätt. Jag tänker på Kagawa som känns som en spännande spelare men som inte riktigt har fått till det och har inte tagit en ordinarie tröja helt och hållet i United än. Jag tänker på en spelare som Nani som förlängde sitt kontrakt med 5 år och som nu lånas ut till Sporting Lissabon. Men då kommer vi in på det här snacket igen om klubbledningen, att det kanske är deras fel att det ser ut som det ser ut och att en del konstiga beslut har tagits med facit i hand. Men om United var ett haveri i ligan förra säsongen så vet jag inte riktigt vad jag ska sätta för etikett på årets upplaga av United. Nu brukar jag vara försiktig med att döma lag efter ett fåtal matcher in på säsongen. Jag dömde ut Liverpool och sågade de fullständigt runt jul och nyår föregående säsong och det slutade med att de höll på att vinna ligan när det väl började närma sig omgång 38. Men det är klart att United är lite av ett haveri och det grundar jag såklart i vad jag såg av United förra säsongen. Det krampaktiga spel som laget visade upp då syns även i inledningen på den här säsongen. Och man behöver inte ens ha sett samtliga matcher för att hävda att United har enorma problem just nu. Förlust i premiären mot Swansea med 2-1 och sedan 1-1 borta mot Sunderland en match som man på förhand bara ska vinna om man vill vara med och kriga i toppen. Men det mest anmärkningsvärda var det som hände i veckan i ligacupen då ett visserligen reservbetonat lag mötte MK Dons på bortaplan och förlorade med 4-0. Det är klart att någonting måste göras i United innan det här fönstret stänger. Nu har man plockat in argentinare Rojo som väl ska konkurrera om antingen mittbacksplatsen eller vänsterbacksplasten. Men där blir det ett problem för då har du en Luke Shaw som håller till på vänsterkanten och man värvar väl inte en spelare för så mycket pengar för att ha honom på bänken under stora delar av säsongen. Men jag tycker det är bra att man tar in något namn i backlinjen i alla fall för där behöver man skärpa till sig. Jag brukar tjata om att Liverpools backlinje är ett haveri och att det kommer att gå åt helvete förr eller senare, men det är ju ingenting mot vad situationen i Manchester Uniteds backlinje är. Tidigare bestod backlinjen av en sån som Vidic som var en av världens bästa mittbackar och på vänsterbacken hade man en Evra som också han var en av världens bästa på den positionen. Och jag känner att United har inte riktigt ersatt dessa spelare fullt ut. När jag nämner spelare som Phil Jones, Chris Smalling, Jonathan Evans och Michael Keane så är det väl inte så att någon börjar darra direkt. Backlinjen ser jag som det stora problemet i Manchester United det är där bristerna finns. Framåt tycker jag ändå det finns mycket att ta av. Robin Van Persie har visserligen haft problem med skador men när han väl är fullt frisk är han en av världens bästa målskyttar. Han har tidigare vunnit skytteligan i Premier League. Wayne Rooney är Wayne Rooney och han tycker jag sällan gör en dålig match. Det enda jag kan känna är att han kanske inte riktigt har den där farten i spelet längre. Det går lite långsammare än var det gjorde när han gjorde de där briljanta målen under EM i Portugal. Men han är lagkapten och har samlat på sig mycket rutin och har trots att han är från Liverpool utvecklat ett hjärta för klubben. Men även han måste höja sig i sin prestation för att United ska bli ett bättre lag. Juan Mata finns med i truppen och nu tog man nyligen in Di Maria från Real Madrid och det är en fin förstärkning men frågan är i vilken position man får ut mest av Di Marias kunskaper. Samtidigt får det inte bli för mycket laborerande med laget utan det gäller att sätta en startelva och låta den få göra jobbet i några matcher och känna förtroendet och växa med uppgiften. På sikt tror jag ändå att det kan bli en ganska bra säsong för United om de får ordning på försvarsspelet och om Rooney och Van Persie kommer igång. Plus att man verkligen tar till vara på Di Maria och ser till att utnyttja hans kvalitéer för det är en fantastisk fotbollsspelare, bättre än Juan Mata skulle jag vilja påstå. Matchen mot Burnley blir naturligtvis jätteviktig att inte förlora eller tappa poäng i överhuvudtaget. Skulle United inte vinna den här matchen ja då är det riktigt jobbigt läge för både spelarna rent psykologiskt men även för hela klubben. United behöver inte fler svarta rubriker, de behöver få en kontinuitet och en jämnhet i sin prestationsnivå. Men det viktigaste är resultat, resultat är färskvara i alla lagidrotter men kanske framförallt i fotbollen som är så enormt resultatfixerad. Och United har på pappret ett ganska bekvämt spelschema och då gäller det att ta till vara på en möjligheten att plocka massvis med poäng här i inledningen. Det gäller att skaffa sig ett bra utgångsläge för att haka på topplagen. Ligan kommer man inte att vinna men det finns potential att klara topp 4 och till och med ta en direktplats till Champions League om alla pusselbitar faller på plats. Sen får bara inte Van Gaal köra med trebackslinje i fortsättningen, jag tycker att det är bara att glömma den grejen. Ska man spela med trebackslinje då måste man ha ytterbackar som klarar jobbet fullt ut i 90 minuter och som verkligen klarar både offensiven och defensiven och så behöver du en mittback som är en riktig fältherre. Juventus är ett exempel på ett lag som klarar av att spela med trebackslinje men jag tycker inte att United är mogna för det, inte i dagsläget i alla fall. Det är inte rätt läge att köra med trebackslinje helt enkelt. Matchen då? Ja det kan ju sluta allt mellan 2-0 1-2 och 4-4 med tanke på att man verkligen inte vet vart man har Manchester United nuförtiden. Helt klart är att det är en nyckelmatch, redan i omgång 3 och det känns overkligt att säga det men förlorar United matchen då vet jag inte hur de ska resa sig från den knipa som de då har hamnat i.

 

 

Tottenham och Liverpool är två klubbar som har det förhållandevis gott ställt idag. En sak är säker de har det klart bättre ställt än vad Manchester United har. Det blir Liverpoolfokus i den här delen av inlägget, men det finns ju en bra anledning till det. Eftersom jag håller på Liverpool är det naturligt att det är det laget jag har lite mer koll på och har mest åsikter om. Jag såg andra halvlek av Liverpools match mot Manchester City i måndags och det var längesen jag var så kluven efter att ha sett en fotbollsmatch med Liverpool. För jag tycker att stundtals var det riktigt bra spel. Det kändes frustrerande att torska med 3-1 under de förhållandena. Liverpool ska tydligen ha dominerat under delar av första halvlek och jag som såg andra halvlek fick se en del fina kombinationer som satte Citys backlinje i arbete. Men Liverpool fick aldrig riktigt till det när det gällde att få till avslut på mål. Stundtals riktigt bra kombinationer men alldeles för lite avslut från Liverpools sida och det är ju ändå lite oroväckande. Återigen jag kommer tillbaka till detta att det spelar ingen roll hur mycket boll du har i en match, det viktiga är vad du gör med den. Jag tycker att Liverpool får lite skylla sig själv i just den här matchen för att det fanns riktigt fina lägen att både avsluta och hitta in med en sista fin passning in mot spelare som bara kan lägga in bollen i mål. Men den sista passningen in mot exempelvis Sturridge satt inte och det är klart att då vinner man inga matcher. Jag tycker att Sturridge blev lite isolerad och ensam uppe på topp och han fick för lite hjälp upplevde jag det som. Det var flera spelare som hade en dålig dag på jobbet som Coutinho och Henderson för att nämna några. Henderson rörde sig inte över stora ytor som han brukar göra, han var inte den där evighetsmaskinen som han tenderar att vara i vissa matcher och därmed vara fullständigt briljant. Coutinho har jag tyckt har tuffat till sig sedan han kom till Liverpool. Jag har tyckt att han varit på rätt väg när det gäller att acklimatisera sig till Premier League. Men jag tycker att han har varit ganska blek under de här första 2 matcherna. Det händer för lite när han väl får bollen och han utmanar inte lika mycket längre. Det känns som att självförtroendet inte riktigt är på topp. Och det är rätt märkligt eftersom han hade en ganska bra försäsong och var en av de bättre där enligt de rapporter jag fick under sommaren. Men försäsong är försäsong och allvar är allvar. Nu har säsongen börjat och nu är det dags att Coutinho levererar igen för annars kan hans plats i startelvan vara hotad. För om vi ska gå in på något som är lite mer positivt är det att vi har en bra bredd i truppen. Vi har fått in 9 spelare i det här fönstret vilket är jättebra. Jag känner att Liverpool har mycket ungt hungrigt folk vilket jag tror kan räcka långt. Jag läste någonstans att snittåldern i laget ligger runt 22, 23 år vilket är positivt. Visst, det är många spelare som kanske saknar rutin från riktigt stora sammanhang men rutin kommer de att få under säsongen. Och jag är övertygad om att vi kommer att få se tillräckligt många glimtar av det vi såg från Liverpool under våren till hösten och vintern. Sterling är kvar, Henderson är kvar, Joe Allen är kvar för att nämna några namn. De var med på den fantastiska resa som laget gjorde i våras, när man började spela en helt annan fotboll än vad man gjorde under Brendan Rodgers första år. Vi fick se ett aggressivt, offensivt försvarsspel som satte skräck i samtliga lags backlinjer och mittfält. Liverpool spelade en riktigt positiv fotboll och den första halvleken som man gjorde mot Manchester City när man vann med 3-2 på Anfield var bland det bästa jag sett Liverpool spela på mycket länge. Och nu kommer alla att komma med argumentet att nu är inte Suarez kvar och det kommer att bli Liverpools fall. Jag tror inte det, för nu tog man in Mario Balotelli som bekant. Jag har skrivit om det förut att det är världens chansning att värva en sån som Balotelli. Men jag tror att Balotelli inser att det här är hans sista chans att lyckas i en storklubb. Han vill inte riskera att harva runt i Cagliari, Sampdoria eller Stoke eller Queens Park Rangers i framtiden utan han vill spela på så hög nivå som möjligt. Och jag tror att han och Sturridge kommer att trivas utmärkt ihop. Sturridge kommer definitivt att acceptera att han inte är det riktigt stora affischnamnet, det visade han när han spelade med Suarez. Och jag hoppas att Rodgers släpper den här idén med att köra med Sturridge relativt ensam på topp i fortsättningen. Nu är det bara att chansa med Balotelli på topp det får bära eller brista. Och skulle han inte hålla måttet ja då är det ju bara att bänka honom och sedan får man väl sälja honom vidare till ett sämre lag i Serie A eller Premier League. Men att Liverpool ska spela med två anfallare är givet för mig. Sturridge kan inte bära det här laget på sina axlar helt själv han är inte mogen för det. Utan Balotelli kommer dra på sig mer bevakning vilket kommer öppna upp för Sturridge och övriga offensiva spelare som Sterling, Coutinho och Henderson. Jag har inte nämnt Markovic som står och knackar på dörren och vill få en plats i startelvan. Adam Lallana finns också med och konkurrerar i de offensiva positionerna, Rickie Lambert likaså. Som ni hör det finns en bra konkurrens i truppen och jag tror att samtliga kommer sporra varann rätt mycket och det kommer bara att gynna Liverpool i det långa perspektivet. Och jag tror framförallt på att det är många unga spelare i laget. De här unga spelarna tänker inte så mycket utan de bara kör och det kan ha sina nackdelar och det kommer att kosta laget någon poäng hit eller dit men jag tror att det kommer att ge desto mer i det långa loppet. Kort om backlinjen så vill jag se att Rodgers bestämmer sig en gång för alla vilka han vill satsa på. När det gäller ytterbackar går det att vara mer flexibel men när det gäller mittbackar tror jag att lag mår bra av att ha två stycken som spelar de flesta matcherna som känner att de har förtroendet att det är vi två som ska har det här tunga ansvaret i nästan alla matcher för tränaren tror på oss. Blir det för mycket ändringar i mittbackspositionerna då tror jag att man i förlängningen presterar sämre. Nu vill få ett tydligt besked från Rodgers, är det Lovren och Skrtel som gäller eller är det någon annan konstellation som går före. Personligen tycker jag att Lovren borde få förtroendet eftersom man har värvat honom inför den här säsongen, det vore att kasta pengarna i sjön om man satte honom på bänken under stora delar av säsongen. Skrtel har varit i klubben länge och jag gillar honom som fan, men jag tycker samtidigt att jag har börjat bli lite trött på honom. Det ser inte helt stabilt ut när han får bollen och ibland blir brytningarna i ett känsligt läge helt åt skogen. Jag tycker att en spelare av Mamadou Sakhos kvalitéer är värd att få förtroendet både i ligan och i Champions League. Jag tycker att han är väldigt bolltrygg, han är en spelande mittback visst han är lite enfotad men det kan jag köpa eftersom han är så spelskicklig och löser svåra situationer på ett bra sätt med sin fina teknik och fina passningar. Likadant där han värvades till Liverpool för 1 år sen om jag nu minns rätt och då tycker jag det är onödigt att ha en spelare som besitter sådana bra kvalitéer på bänken och inte ta vara på hans potential. Agger och Skrtel har varit givna för mig men som sagt Skrtel känns som att han är på väg att tappa väldigt mycket när det gäller jämnheten ute på planen. Agger är en sorglig historia, han har hamnat helt i frysboxen och jag tror aldrig att han kommer tillbaka i startelvan någon mer gång om inte Lovren eller Skrtel skulle gå sönder. Jag kan tycka att Liverpool inte har skött det snyggt. Man utser alltså Agger till vice kapten och visar då att man har förtroendet för honom och skickar signaler att vi tror på dig och vi vill att du ska vara en del av klubbens framtid för många år framöver. Och sedan fryser man ut honom fullständigt. Jag vet att Agger har haft en del skadebekymmer och att han inte har funnits tillgänglig alltid. Men ändå, jag tycker att Liverpool kunde ha skött det snyggare och jag tycker synd om att Agger sitter i en sån knivig situation som han gör. Det är bara att hoppas att han lämnar och flyttar till låt säga Napoli som ju sägs ha varit lite intresserade av danskens tjänster. Han måste få spela mer fotboll än vad han har fått göra under det senaste året. Vad tror jag om helgens match mot Tottenham? Det blir riktigt tufft, Tottenham kommer med ett bra självförtroende efter segrar mot West Ham och QPR. Det gäller för Liverpool att man hittar tillbaka till den här fina pressen i spelet. Men samtidigt gäller det att inte spela med för hög backlinje, utan det gäller att hålla koll på Soldado, Adebayor och Lamela eller vilka det nu är som kommer att spela från start. Men jag är ganska optimistisk inför matchen. Om Liverpool bättrar på försvarsspelet ytterligare och inte släpper till för mycket målchanser och att man blir lite mer effektiva framåt då finns det goda chanser till att plocka 3 poäng. Men jag är ödmjuk inför uppgiften, det är en tuff bortamatch. Men det är en viktig match, vid förlust kan det bli en del negativt snack om att det är 2 raka förluster och enbart 3 poäng på 3 matcher. Det är viktigt att ta mycket poäng i början, för det är alltid tufft att komma ikapp topplagen om man tappar för mycket poäng i början. Matchen känns helt öppen och det ska bli mycket intressant att se. Jag hoppas och tror att Liverpool ändå kommer att vinna, för stundtals har laget visat upp det fina spel som presterades i våras. Det är ett ungt och kvickt lag och om alla hittar en formtopp och kommer upp i en riktigt hög nivå så kan det bli en bra match och även i det långa loppet så kan det bli en riktigt bra säsong både i ligan och i Champions League.

 

 

Detta om vad jag ser fram emot i helgen. Det går givetvis inte att ta med allting i ett paket men nu har ni fått några godbitar som jag ser fram emot i helgen. På återseende.

 

Jag satt här förra torsdagen och summerade Malmö FF:s första match nere i Österrike mot Salzburg. Som ni alla vet var Malmö helt utspelade under stora delar av den matchen. Dock slutade det hela med att en miss i kommunikationen mellan målvakten och en av backarna gjorde att det här dubbelmötet öppnades upp helt och hållet. Nu var det Malmös tur att ha hemmaplan och nu hade man ett drömläge att ta sig till Champions Leagues gruppspel.

 

 

Den första halvleken var så bra som jag hoppades på att den skulle bli. Malmö uppträdde väldigt disciplinerat och låg hela tiden rätt i positionsspelet. Det var inte många gånger som Salzburg fick komma igenom Malmös försvar. Salzburg hade en lite för tydlig taktik i den här matchen. Man hade egentligen bara två typer av anfall att plocka fram. Antingen anföll man på Malmös högerkant och satte Tinnerholm i full sysselsättning, eller så spelade man med ett snabbt passningsspel mer centralt i banan och försökte med ett sista instick mot en forward. Men Malmö lyckades att stoppa Salzburgs anfallsspel i den första halvleken på ett mycket bra sätt. Sedan gjorde Malmö 2 mål framåt innan det var paus. Markus Rosenberg på straffspark efter att Magnus Eriksson kommit fri med målvakten och petat undan bollen precis innan målvakten hinner kasta sig och han fäller Eriksson och det är straffspark. Det andra målet är ett fotbollsmål som är helt otroligt. Några har redan sagt det, men Magnus Eriksson gör ett mål som är i lika hög klass som det Luis Suarez gjorde mot Norwich under förra säsongen. Fullständigt galet mål, men det är viktigt att våga ta vara på läget och chansa och dra till då målvakten är lite väl långt ut och ta vara på det läget. Första halvleken var felfri tycker jag om vi ska prata rent taktiskt.

 

 

Den andra halvleken kom att bara handla om två saker. Koncentration och ork. Det är de två orden som beskriver hela situationen som Malmö hamnade på ett bra sätt. Dels gäller det att du som spelare i ett sånt här läge är enormt fokuserad och behåller koncentrationen. Inte börja ge sig ut på några onödiga utflykter och börja dribbla på fel ställe. Utan hamnar du i en svår situation med flera spelare omkring dig och du känner att du inte kan göra något konstruktivt med bollen ja då ska den bara bort. Och jag sa att den första halvleken var felfri från Malmö jag är beredd att ta tillbaka lite, för det fanns några situationer då vänsterbacken Konaté tappade bollen på fel ställe på egen planhalva och så kunde Salzburg ställa om. Men jag vill passa på att hylla Malmö för deras insats, för som helhet blev det här riktigt bra. Som ni säkert har märkt så slutade det här precis som alla hade hoppats på. Det finns många spelare som man vill lyfta fram efter en sån här match. Till att börja med tycker jag att vi ska lyfta fram Markus Rosenberg. Han har alltid känts som den där talangen som aldrig riktigt blommade ut, men man hoppades på att han skulle bli den riktigt stora stjärnan i svensk fotboll för många år framöver. Nu har det gått sisådär i de olika klubbarna som han har varit i utomlands. Jag vet inte hur många bud som låg på Rosenberg när han valde att komma tillbaka till Sverige. Men vi säger att Krasnodar hade kommit med ett kontraktsförslag, då hade Rosenberg kunnat välja att spela där för att tjäna pengar inte för att få någon fotbollsmässig utmaning utan för pengarna. Nu valde Rosenberg att komma hem till laget i hans hjärta. Han har varit i den klubben sedan han var 5 år. Han har själv stått i Malmöklacken och stöttat sina ljusblå hjältar. Inga övriga jämförelser men det är lite Steven Gerrard över honom. Han brinner verkligen för Malmö FF och att han får vara med på den här resan och ta Malmö FF in i ett Champions League gruppspel det är stort.

 

 

Hur stort är då det som hände för en stund sen? Det är ju lätt att det blir inflation av superlativ när sånt här händer. Men jag menar verkligen det jag säger nu, det här är en utav de enskilt största fotbollshändelserna i svensk historia. Det här är ingenting jag bara tycker utan det är ett faktum. Att ta sig in i ett Champions League gruppspel idag är inte lika "lätt" som det var på 90-talet exempelvis. Det är så stor skillnad mellan svenska klubbar och övriga Europa. Och detta beror inte på tränarval eller någonting sånt utan det beror på fotbollsvärldens konstruktion så att säga med proffs, seriesystem, klimat och jag kan rabbla upp orsaker som gör att det är stor skillnad. Vad jag vill säga är att det är ett komplext problem som svensk fotboll har drabbats av under de senaste åren. Senast ett svenskt lag var i Champions League det var Helsingborg, efter att man spelat 0-0 mot Inter på San Siro. Sven Andersson målvakten i Helsingborg räddade en straff och fick efter den räddningen smeknamnet "San Siro-Sven". Detta skedde 2000, fattar ni hur längesen det är. År 2000 det var på den tiden Clarence Seedorf spelade i Inter, han som sedermera kom att bli en legend i Milan. Vad jag vill säga är att det är många år sen vi hade ett svenskt lag i Champions League och det är stort. Det är så stort så det går knappt att beskriva. Man skulle kunna skriva långa uppsatser om vad det betyder för svensk fotboll att ett lag går in i Champions Leagues gruppspel. Nu är det lätt att säga detta i efterhand men jag kände på mig att det kunde gå vägen. Och allt berodde på den där tabben som Salzburg stod för förra veckan. Tänk att 1 mål kan betyda så mycket och sedermera kom att avgöra hela dubbelmötet. För hade Salzburg bara behållit skärpan hela vägen in i mål i första matchen och vunnit med 2-0, då är jag inte lika säker på att Malmö hade klarat av att vända på steken. Men nu fanns det ett jätteläge som nästan inte gick att missa. Och det märktes direkt när Malmö hade gjort 1-0, att även om Salzburg blixtrade till i sina tempoväxlingar och pressade tillbaka Malmö vid några tillfällen så såg Salzburg ändå rätt skärrade ut. Jag tror att luften gick ur Salzburg redan vid det tillfället efter 1-0 målet. Spelarna tänkte säkert vad är det som händer? Vi har varit helt överlägsna och just nu är vi utanför Champions League. Men jag tänker inte påstå att Malmös avancemang är oförtjänt och att de ska behöva be om ursäkt för det ska de absolut inte göra. Det här var så rättvist som det kunde bli. Malmö spelade riktigt bra både offensivt och defensivt. Visst man kan tycka att Malmö tappade bollen lite för mycket när de väl återerövrade den och att man kunde försökt att vara lite mer försiktiga med bollen. Men samtidigt är det svårt att ställa den typen av krav på den här typen av lag. Det går så fort ute på planen i den här typen av matcher, att vissa situationer hinner du som spelare inte uppfatta utan du agerar utifrån det som faller dig in helt enkelt. Det blir ju lätt att man hyllar en sån som Rosenberg i det här läget eftersom han gjorde ett helt fantastiskt mål på slutet, men jag väljer att fokusera på laget. Vilka hjältar och vilken insats. Malmö gör en fantastisk match både offensivt och defensivt. Markus Halsti är en spelare som får alldeles för lite uppmärksamhet och cred mot vad han borde få. Han finns alltid på plats i backlinjen och står ofta rätt och nickar bort inlägg och är resolut i närkampsspelet. Ricardinho saknades något oerhört inför matchen men jag känner nu med facit i hand att det gick ju alldeles utmärkt utan honom. Konaté skötte sig riktigt bra och han försökte inte ge sig på några större offensiva utflykter utan han spelade efter sina förutsättningar. Precis som Halsti var Konaté alltid på rätt plats vid rätt tillfälle och tog hand om bollen när den spelades längsmed hans kant. Tinnerholm högerbacken tycker jag gör ett riktigt bra jobb också. Han har det som krävs för att vara en modern ytterback, han är duktig på att komma loss på sin kant och har både farten och tekniken för att klara av att orka med både offensiven och defensiven. Jag kan tänka mig att Tinnerholm kommer att vara en viktig kugge i svensk landslagsfotboll i framtiden. Jag har inte tid att gå igenom hela laget men jag vill verkligen hylla hela laget för det är verkligen inte en spelare som vinner de här matcherna utan det är kollektivet som gör det. Och då får vi inte glömma bort att Malmö tappat en del spelare till andra länder. Pontus Jansson är numera i Torino och Mikko Albornoz hamnade i Hannover. Det är spelare som har varit bärande spelare i backlinjen under ett antal säsonger i Malmö. Det var säkert många som inte trodde att Malmö skulle klara sig utan Guillermo Molins som drog på sig en skada och blev borta resten av året. Men återigen då har man ju denna Rosenberg som har exploderat under den här säsongen. Jag vet inte riktigt vad det är med honom, men han har varit helt fenomenal sen han kom tillbaka.

 

 

Jag trodde verkligen inte att det här var möjligt. Så många år har man väntat på att svenskt lag ska gå in i Champions Leagues gruppspel. Malmö var en stolpträff från att gå in i gruppspelet 2011 och då kände man att det är som förlegat att nå hela vägen. Elfsborg har varit uppe och nosat på finrummet och Helsingborg har försökt också för att ta ett annat exempel. Men nu var det om jag får säga så "våran" tur att ta sig in i ett Champions League gruppspel. Och det här betyder så mycket för Malmö och för svensk fotboll. Det gäller både ekonomiskt och det kan vi räkna ut direkt att genererar en del pengar. Men sportsligt framförallt det här är ju jättebra för Malmö och för svensk fotboll. Dels har vi den här truppen som får minst 6 matchers erfarenhet mot de riktigt stora giganterna vilka de än kommer att möta. Att få den här erfarenheten är nyttigt för då vet du vad det innebär och du vet vad som krävs när det är dags igen att spela ute i någon form av Europacupspel. Men för övriga fotbollssverige är det givetvis bra. Det här gör att Allsvenskan blir en attraktivare liga. Jag kan tänka mig att klubbar ute i Europa börjar rikta blickarna ännu mer mot Allsvenskan och då pratar jag inte bara om holländska klubbar utan även de riktigt stora klubbarna i de stora ligorna. Malmös avancemang ger också en bättre ranking och om det går riktigt bra för svenska klubbar ute i Europa så är det möjligt att hela 2 lag får chansen att kvala till Champions League i framtiden, men det lär dock dröja lång tid. Malmös avancemang ger mer pengar till svensk klubblagsfotboll så det är klart att det är bra för svensk fotboll att Malmö når hela vägen fram. Vi håller på olika lag men vi är den svenska fotbollsfamiljen och jag tycker att vi ska hålla ihop. På planen är det krig i 90 minuter och då må vi vara fienden. Men när det gäller produkten svensk fotboll så tycker jag att vi bör hålla ihop och stötta varandra. Och att vi har ett svenskt lag i Champions League är bra för produkten svensk fotbolls utveckling. Det här sporrar fler klubbar att våga satsa på att bli topplag och det ger hopp om att om de kunde göra det så kan vi också göra det. Jag är glad för Malmö FF:s skull och för svensk fotbolls skull. Jag är inte en bitter avundsjuk typ som inte unnar Malmö den här framgången. Jag brinner för Kalmar FF när det gäller lag i Sverige, men jag brinner också för svensk fotboll. Jag vill att vi ska kunna vara med och tampas med de riktigt stora drakarna både i det korta perspektivet men också på lång sikt. Därför är jag otroligt stolt över Malmö en kväll som denna. Det var en oförglömlig match och en taktisk triumf och så fanns det ett stort hjärta på planen och det var han som fick avgöra, Markus Rosenberg och det var underbart. Nu får vi hoppas på drömlottning, stort grattis Malmö FF och grattis svensk fotboll.

 

 

 

Fotbollssäsongen ute i Europa har börjat och vi har en härlig säsong framför oss. Men en säsong har redan pågått sedan i somras och det är silly season. Silly season är tiden som är fylld med heta rykten men inte så värst mycket konkreta besked. Jag har en osund och komplicerad relation till den här perioden på året. Under den här perioden på fotbollsåret då har han rätt till de där stora drömmarna. Man drömmer om en Christian Ronaldo i sitt favoritlag eller man vill ha in en Cavani i just det där laget. Men silly season är också den tiden på året då man råkar ut för många besvikelser. Spelare som inte kommer till klubben av olika anledningar, eller att ens favoritlag är väldigt nära den där sista pusselbiten i lagbygget och så skiter det sig i förhandlingarna och så blir man mer besviken än när man ser sitt favoritlag förlora en hemmamatch med 5-0. Det har hänt en del som vanligt när det gäller silly season och jag tänkte fokusera på Liverpool. Som ni känner till så finns det ett Liverpoolhjärta i bakgrunden hos mig.

 

 

Det är oundvikligt att börja blicka tillbaka på förra säsongen som med facit i hand blev helt fantastisk. Visserligen slutade den kanske inte som vi supportrar hade hoppats på. Självklart hoppades jag att Liverpool skulle orka hela vägen och ta den där ligatiteln som är så efterlängtad. Samtidigt får man vara ödmjuk och inse att vi lever i en helt annan tid idag. Att vara ett topplag i engelska ligan idag är inte samma sak som det var för 15, 20 år sedan. Det gäller att du har riktigt bra fotbollsspelare och sedan behöver du få alla att dra åt samma håll. I dagens fotboll med så mycket importer krävs det verkligen att man lyckas skapa en vikänsla i laget och att alla accepterar sin roll att idag sitter jag på bänken för det är bäst för laget och så vidare. Vad jag menar är att ett engelskt lag är inte ett engelskt lag rakt av idag utan det finns många nationaliteter vilket jag tycker är bra, mångkultur har jag ingenting emot i fotbollslag. Det var många spelare som fick sitt stora genombrott under förra säsongen och då tänker jag framförallt på den senare delen av säsongen. Raheem Sterling utvecklades till en riktig stjärna, den resa han har gjort är helt underbar. När jag såg honom första gången tyckte jag att han var duktig men det kändes inte som att han blommade ut riktigt när han väl fick förtroendet och spela några matcher från start. Men han visade i matchen mot Stoke hemma på Anfield 2012 som jag för övrigt såg på plats att det fanns en potential hos honom. Men han var ojämn under säsongen 2012/2013 men under förra säsongen mot West Ham hemma det var där han påbörjade denna fantastiska resa. Nu ser vi en Sterling som är en nyckelspelare i Liverpool, han styr och ställer mycket av spelet i offensiven. Hans styrka är givetvis hans fart i spelet och det är så viktigt att ha fart i spelet. Du kan ha bollen mycket i matcherna men har du ingen fart i det du gör då blir det ingenting bra av det. Jordan Henderson är numera en etablerad spelare i Liverpool och Coutinho var bra och Sturridge och Suarez bildade tillsammans Premier Leagues bästa anfallspar och det är synd att Suarez numera håller till i Barcelona. Jag hade gärna sett att "SAS" som duon kom att kallas spelade ihop några säsonger till. Men spelare kommer och spelare går och nu är en spelare på väg in i Liverpool och det är inte vilken spelar som helst.

 

 

Mina damer och herrar, Mario Balotelli ska enligt uppgifter flyga till England imorgon för att genomgå sin läkarundersökning och sedan ska han skriva på kontraktet. Jag personligen är överlycklig för tillfället. Jag har ju följt Balotelli rätt noga i och med att jag brinner mycket för italiensk fotboll och att jag har utvecklat en kärlek till det italienska landslaget. Balotelli har ju haft en liten krokig karriär, den har verkligen inte varit spikrak. I Inter kändes han som en hyfsat lovande och bra spelare men det kändes aldrig som att han skulle bli något jättestort namn i världen. Samtidigt ska vi komma ihåg att han konkurrerade med Zlatan Ibrahimovic och då är det inte lätt att vara nummer 1 för ingen är ju större än Zlatan, förutom Messi kanske men det är en annan diskussion. Sedan hamnade han i Manchester City, jag ska inte säga att jag hade någon jättekoll på honom när han var i Manchester City men han gjorde väl inte bort sig på planen direkt. Han gjorde 20 mål på 54 matcher och var ändå en viktig pusselbit i det Manchester City som kom att vinna ligan 2012. Men han har ju gjort sig känd för att vara lite stökig utanför planen. Han fyrade av några nyårsraketer inne i sitt hem i Manchester kvällen innan ett Manchesterderby, inte så smart som ni förstår. På planen har det också varit en del strul, han har dragit på sig några röda kort i karriären som kanske inte har varit helt lyckade. På Anfield drog han på sig sin andra varning efter att ha kommit helt fel in i en närkamp. Och under sin tid i Milan snackade han till sig ett andra gula kort och så blev han avstängd i matchen efter. Och som sagt han kom till Milan i januarifönstret 2010. Jag tror inte att Manchester City supportrar grät krokodiltårar över att han lämnade klubben, utan de var nog rätt nöjda över att de kunde bli av med honom. I Milan blev det 43 matcher och på dessa matcher hann han med att göra hela 26 mål. Och nu verkar det som att flyttlasset går tillbaka till England och Premier League men den här gången till Liverpool. För att gå tillbaka till vad jag personligen tycker om denna eventuella förstärkning är lika bra att betona så tycker jag att det är precis vad vi behöver. Att Luis Suarez inte längre finns i truppen gör att det är ett perfekt läge för Balotelli att komma till klubben. Med all respekt till Raheem Sterling och Daniel Sturridge men Balotelli är mycket större än de här två. Balotellis svaghet är kanske att han inte är den där stora målskytten, utan han är mest den typen av spelare som drar på sig mycket bevakning likt en Zlatan och öppnar upp för andra. Men hans styrkor kommer Liverpool ha enorm nytta av. Han har egentligen allt som krävs för att bli en riktigt bra fotbollsspelare. Han har tekniken, han är en av världens bästa straffskyttar och han har ett grymt skott. Jag tycker även att han har utvecklat sin snabbhet och blivit snabbare med åren. Ett tag tyckte jag att han var lite slö i tanken och att det inte hände så mycket när bollen väl skickades upp mot honom. Men jag är helt övertygad om att många backlinjer i Premier League skulle få problem om de fick Sterling, Sturridge och Balotelli mot sig. Prislappen sägs ligga på 180 miljoner kronor och det får ses som ett fynd. Och då undrar kanske den utomstående att borde inte en spelare med Balotellis kvalitéer vara svår att få loss. Då kan jag berätta att det är inte konstigt att Liverpool får hit honom för ett förhållandevis billigt pris. Eftersom han är lite av en skandalspelare och att det kan hända saker runtomkring honom då är det helt naturligt att priset går ner även om spelaren i fråga är grym. Att Milan är villiga att sälja honom säger en hel del om vad Milan tycker om Balotelli. Balotelli har varit Milans klart viktigaste spelare så länge han har varit där. Det normala hade givetvis varit att Milan fortsatte att bygga laget kring Balotelli, men nu känner väl Milan att de förmår inte att få ut Balotellis fulla potential och då tycker de att det är lika bra att sälja honom. Visserligen får de inte så mycket pengar för honom men de slipper i alla fall ha en spelare med hans lön i laget. Det är därför som de var tydliga med att skulle det bli någon förhandling med Liverpool då handlade det bara om en permanent övergång och inte om något låneavtal. Jag älskar Balotelli, jag skäms inte alls för att säga att han är en av mina stora idoler och förebilder. Och då baserar jag det verkligen inte på vad han har presterat vid sidan av planen utan att han faktiskt har briljerat på planen emellanåt även om det inte sker i varje match. Och det är väl där om jag ska vara lite mer nyanserad i min analys som jag tycker att det är världens chansning av Liverpool att plocka hit Balotelli. I sina bästa stunder är han en fantastisk fotbollsspelare och han kan göra helt fantastiska saker med bollen som ingen annan kan. Men han har en förmåga att vika ner sig under vissa perioder av matcherna. Och får han en för dåligt slagen boll mot sig då är det ofta väldigt mycket yviga gester och en del gnäll. Han är absolut ingen arbetshäst och jag är övertygad om att förlorar laget med 4-2 men han har gjort 2 mål själv då skiter han i hur det gick för laget bara han gjorde mål så är han nöjd. Och rent allmänt är han ju känd för att vara en hetsig spelare, hans italienska temperament kan ibland explodera. Men jag tycker ju att Brendan Rodgers gjorde ett väldigt bra jobb med Luis Suarez och lyckades få ut det bästa utav honom. Att Suarez sedan bet Chiellini i VM det är en annan sak. Men han var ändå briljant i Liverpool under förra säsongen och gjorde 31 mål och vann skytteligan. Brendan Rodgers verkar vara duktig på att utveckla spelare och få ut det bästa av dem. Och i det här fallet gäller det ju för Rodgers att få fram människan Balotelli och kanske inte så mycket spelaren. För att Balotelli kan spela fotboll det råder det inga tvivel om, men frågan är kan han komma upp på sin högsta nivå lite oftare än vad han har gjort tidigare. Och det är där som Rodgers kommer in i bilden, han måste få ordning på människan Balotelli och se till att han hela tiden fokuserar på rätt saker. Det gäller att hålla honom på gott humör och se till att han är beredd att lägga ner ett hårt jobb för att ta en plats i startelvan. Kan Rodgers få Balotelli att vara löpvillig i matcherna och vara med och delta i Liverpools hårda press som man ofta tar till när motståndaren har bollen på egen planhalva då kan det bli riktigt bra. Men det är ju verkligen ingen som vet hur detta kommer att gå. Inför säsongen var frågan hur ska Liverpool klara sig utan Suarez? Nu får man ju ändra den frågan hur ska det gå för Liverpool med Balotelli? Ärligt talat jag tror inte ens Balotelli själv kan svara på den frågan. Det är verkligen en ren chansning de får göra. Jag tror inte att Balotelli stod högst upp på listan över spelare som Liverpool ville värva. Utan Liverpool hade nog gärna velat ha fått in en Cavani eller en Falcao men nu när de namnen inte är lika aktuella längre tror jag att Liverpool helt enkelt började se sig om efter billigare alternativ och då är Balotelli ett utmärkt val. Rent ekonomiskt är det en jättebra affär, 180 miljoner kronor och ponera att han spelar i Liverpool i 4 år och gör succé och vräker in 25 mål per säsong och är dominant i spelet då kommer ju säkerligen Real Madrid komma och hosta upp 1 miljard vill jag lova. Det är en vild chansning det står jag fast vid, men som en investering inför framtiden är det perfekt och på sikt kan det bli väldigt bra. Jag är medveten om att det är en riskabel värvning. Det kan hända precis vad som helst på Anfield under den här säsongen, men det är det absolut värt. För jag älskar Mario Balotelli och jag är så glad just nu att jag knappt vet vart jag ska ta vägen. Mario Balotelli kommer med största sannorlikhet att spela för Liverpool FC, fattar ni hur häftigt detta är? Årets värvning, årets tveklöst sämsta värvning ingen har en aning om hur det ska gå men det är väl underbart med ovisshet. Jag tror på Balotelli jag är övertygad om att Anfield har fått en ny kelgris. Helt klart är att jag har fått en ny Liverpoolidol.

 

Det känns som att vi under hela 2000-talet har pratat om att vi inom svensk fotboll inte är i närheten av att ta oss in i ett Champions League gruppspel. Och jag minns när Malmö senast skulle kvala till Champions League, i den sista kvalomgången skulle de möta Dinamo Zagreb. De blev utskrattade och utdömda efter förlust med 4-1 nere i Zagreb. Det var bara frågan hur mycket Dinamo Zagreb skulle vinna med när det där dubbelmötet var färdigspelat. När vi summerade dubbelmötet var det en stolpträff som förhindrade Malmö att spela Champions League fotboll. Det var med andra ord närmre än någonsin. Och jag känner verkligen exakt de här känslorna, jag känner det dubbla. Det känns som att Sverige aldrig mer kommer att ha ett lag med i Champions League och ändå känns det som att vi är ändå är så nära varje gång vi når fram till den sista kvalrundan.

 

 

Till kvällens match då Malmö skulle ta sig ann Salzburg på bortaplan. Jag ska inte ljuga jag är ingen expert på österrikisk fotboll, men man brukar ju kalla Österrikes landslag för "Lilla Tyskland". Jag kan tycka det blir lite fånigt för jag tycker att Tyskland är ett klart bättre lag än Österrike och att ens jämföra de två lagen blir nästan löjligt. Självklart ska man ha respekt för ett lag som Salzburg, det är ingen enkel uppgift att ta sig ann motståndet kunde ha varit mycket behagligare. Men vi snackar ändå om ett lag från Österrike, det är ju ingen fantastisk liga som Österrike kan stoltsera med och därför tror jag det är viktigt att man får inte ha för stor respekt heller. Den första halvleken handlade bara om en sak och det var Salzburgs offensiv. Malmö hade väldigt svårt att få ordning på sitt spel och komma fram till bra chanser. Medan Salzburg hade väldigt bra fart i sitt spel och de satte Malmös backlinje i sysselsättning hela tiden. Jag är som sagt inte helt hemman är det gäller österrikisk fotboll men det jag har sett av Salzburg tidigare är att de är ett väldigt offensivt lag. Jag såg dem mot Elfsborg i Europa League gruppspelet förra säsongen och där såg jag ett lag som sket totalt i defensiven de bara gick ut och körde. Jag upplevde att Salzburg körde lite av samma taktik i den här matchen, mycket handlade om offensiven. Salzburg spelar ett offensivt försvarsspel som jag tycker tillhör den moderna fotbollen. Det fanns flera situationer då Malmö hade vunnit bollen efter en närkamp eller en tilltrasslad situation och så fort Malmöspelarna skulle titta upp och se vad det fanns för alternativ framåt ja då hade de en Salzburgspelare på sig direkt. Malmö fick inte en sekunds ro med bollen och jag tyckte det var underbart att se även om jag såklart hejade på Malmö ikväll. Men det är precis så jag vill att fotboll ska spelas. Jag har spelat fotboll på väldigt låg nivå men till och med jag fick lära mig att när motståndarna vinner bollen då ska du ta tillbaka den till varje pris bara sätt press direkt. Och jag tycker att det är så fotboll borde spelas, jag tycker definitivt att det tillhör det moderna. Det går givetvis inte att spela ett så offensivt försvarsspel under 90 minuter. Kör man med en sådan hård och intensiv press under en längre period då är det risk att när man väl vinner bollen och ska göra något med den som kräver hög kvalité då är det risk att det inte blir något bra av det. Jag tror att det är ett fåtal lag som klarar av att spela med den intensiva och hårda press som Salzburg har. När jag såg den första halvleken kom jag och tänka på en sak som är slående när det gäller europeisk toppfotboll jämfört med svensk fotboll. Den största skillnaden är tempot, det är helt sjukt vilket tempo fotboll spelas ute i Europa. Jag känner att där har vi lite att jobba med i svensk fotboll när det gäller att hänga med i tempot. I allsvenskan om du vinner en närkamp och du tar hand om bollen då har du kanske 10 sekunder på dig att bestämma dig vad du ska göra av bollen. Ute i Europa får du kanske 3 sekunder på dig att bestämma dig åt vilket håll bollen ska slås och det säger en del om tempot i spelet. Man pratar oftast i Sverige om hur mycket bättre vi måste bli när det gäller tekniken. Man ska kunna göra saker med bollen som man kan göra i Sydeuropa och så vidare. Det där snacket tycker jag att vi bara kan lägga ner, man missar helt pudelns kärna här. Jag tycker att den funktionella tekniken är det viktigaste när vi diskuterar vad vi behöver bli bättre på i svensk fotboll. Och jag menar att i Premier League där finns den bästa tekniken i och med att de spelar på så få tillslag i det höga tempot, det krävs att man måste vara riktigt kvick i tanken. Att ta ner bollen på bröstet eller dra med den i steget när ingen attackerar dig det har ju sin charm men det är den funktionella tekniken som jag är ute efter. Och där tycker jag att vi har en del att jobba på i svensk fotboll, vi måste bli bättre på att spela fotboll på färre tillslag. För att återgå till matchen jag tyckte att Salzburg spelade den här typen av fotboll som jag är ute efter både när det gäller vilken typ av försvarsspel som ska tillämpas och när det gäller tekniken. Det fanns flera tillfällen då Salzburg lirade skjortan av Malmös mittfält och backlinje det gick så fort emellanåt. Pang, pang, pang och så var det en målchans för Salzburg och Robin Olsen fick göra en vass räddning. Jag tyckte att Salzburg var det klart bättre laget i den första halvleken och skulle väl egentligen ha haft ledningen med både 3-0 och 4-0 med tanke på vilka lägen de hade. De hade en frispark i ribban och en boll i stolpen fick jag det till det kanske var fler det är mycket möjligt. De skapade tillräckligt många chanser för att döda det här dubbelmötet redan innan paus. Men ett bra målvaktsspel från Robin Olsen och att backlinjen höll ihop hyfsat och inte drabbades av panik alltför många gånger klarade Malmö sig undan med 1-0 i paus.

 

 

I den andra halvleken kände jag att det bara handlade om en sak och det var att överleva den här matchen. Oavsett hur bra eller dåligt Malmö spelade handlade det bara om att få med sig ett bra resultat. I den här typen av matcher handlar det alltid om resultatet. Du kan vinna bollinnehavet med 65-35 i båda matcherna men förlora båda matcherna med 1-0 och då är det ingen som bryr sig om ifall du råkade vinna bollinnehavet. Det kan se fräckt ut statistiken att vinna bollinnehavet. Och det är klart att det är bra att ha bollen med det är vad du gör med den som är det viktigaste. Spelmässigt tycker jag att Salzburg var det bättre laget även i den andra halvleken. Jag upplevde det som att de var lite kvickare i allt de gjorde. Malmö tappade mer i tempot ju längre halvleken gick. Den där riktiga energin fanns inte riktigt i Malmö, det kändes som att laget gick på knäna och att det skulle handla mer om Robin Olsen kunde komma upp i en utomjordisk nivå för att hålla Malmö kvar i det här dubbelmötet. Spelmässigt var Salzburg bättre och ändå tillkommer båda målen efter fasta situationer. Och det är det här som jag tycker är så viktigt att poängera när det gäller fasta situationer. Ibland funkar inte alls spelet och ibland fungerar det spelmässigt men du får inte in bollen och då måste du kunna plocka fram de fasta situationerna och ta till vara på de. Och Salzburg är ett praktexemplar på detta, ikväll spelade man bra men var ganska ineffektiva men man tog till vara på de fasta situationerna och gör sina båda mål på det. Efter 2-0 målet kändes det som att Malmö bara skulle få kämpa för att inte släppa iväg Salzburg till mer än ett försprång på 2 mål inför returen. Även om det kan hända saker i slutet var det inte mycket som talade för att Malmö skulle få till något offensivt. Jag kände att bensinen tog slut efter 2-0 målet, Malmö hade inte kraften att samla ihop styrkorna och komma samlade som en enhet i anfallen utan det var en individuell prestation som skulle kunna rädda Malmö eller en hörna eller en frispark. Tiden rann iväg och Malmö lyckades vaska fram en riktigt farlig målchans och det var Markus Rosenberg som fick sitt andra stora jätteläge att sätta dit bollen. Fint förarbete av Simon Kroon men Rosenberg bränner det läget också. Det är givetvis en bra räddning av målvakten Gulasi, men jag tycker ändå att Rosenberg ska göra mål där ett sånt öppet läge får man bara inte bränna. Jag hade mer eller mindre gett upp det här dubbelmötet när vi nådde tilläggstid. Jag har fortfarande inte riktigt greppat vad det var som hände men det är någon form av lyftning in mot straffområdet och jag vet inte vem den var riktad till, det känns som att bollen lyftes in mest på chans. Och målvakten Gulasi går ut men missar helt i kommunikationen med backen som också går upp i luften för att nicka bort den så Gulasi tappar bollen och det är bara för Emil Forsberg att peta in reduceringen.

 

 

 

Den megatavlan som Salzburg levererade ikväll kan komma att kosta Champions League avancemanget. Det är ett galet mål, det är ett pojklagsmisstag som Salzburg gjorde i den situationen. Det är ett mål som öppnar upp det här dubbelmötet på ett helt fantastiskt sätt. Det är stor skillnad Salzburg att komma till Malmö med en 2-0 ledning jämfört med 2-1. Nu räcker det att Malmö gör 1-0 så är Malmö klara för den allra finaste av turneringar. Jag tycker fortfarande att Salzburg är ett bättre lag än vad Malmö är, 2-1 ikväll förändrar inte min åsikt i den frågan. Men i och med att det inte handlar om vem som spelar bäst fotboll utan om resultat så finns det givetvis ett jätteläge för Malmö att nå hela vägen fram. Malmö var säkerligen utdömda av många experter eller vanliga supportrar för den delen och jag var övertygad om att de skulle åka ur redan mot Sparta Prag. Men jag tycker att resultatet från det dubbelmötet talar sitt tydliga språk. Förlora med 4-2 nere i Tjeckien och sedan kunna få till 2 mål i returen och gå vidare på det, det tycker jag är mycket imponerande. Spelmässigt är Salzburg bättre men det är klart att Malmö kan greja det här. Jag förväntar mig att Salzburg kommer att spela på ett liknande sätt i Malmö, jag tror inte det blir någon större förändring i deras spel när de kommer till Malmö. Och det är klart att ska Salzburg spela med den hårda pressen och stå så högt med sin backlinje det är klart att då kommer Malmö att få sina chanser. Men då gäller det för Malmö att ta till vara på sina chanser. De må vara så att de kom undan med att bränna två jättelägen ikväll men jag kan garantera att Malmö kommer inte att komma undan med det om de bränner två liknande lägen igen. Får man en jättechans då är det inget snack om saken bollen ska in i mål helt enkelt. För även om Salzburg kommer köra på med sitt offensiva försvarsspel likt ett Juventus så kommer man inte att köra någon vilda västern fotboll. Jag tror att man kommer vara noga med att täppa till luckorna och göra det svårt för Malmö att luckra upp försvaret. Det är egentligen det som blir det viktigaste för Malmö på onsdag, effektiviteten. Dyker det upp en vass målchans då ska den sitta det finns inget annat. Spelmässigt är jag övertygad om att Malmö kan komma upp en riktigt hög nivå i kraft av hemmaplan. Det är inte det spelmässiga jag är orolig för när det gäller Malmös chanser att vinna matchen utan det är effektiviteten. Och att Rosenberg missar sina två jättelägen ikväll gör mig ändå lite smått orolig inför returen. Men jag hoppas av hela mitt hjärta att Malmö lyckas lösa det här och tar det där efterlängtade steget in i Champions League gruppspel. Jag behöver inte bli långdragen i det här resonemanget men jag upprepar det jag var inne på senast jag behandlade Malmö i det här forumet. Det är självklart att det är bra för svensk fotboll att Malmö är nära att ta sig in i Champions Leagues gruppspel. Det kommer att öka intresset för svensk fotboll och det kommer göra att icke så namnkunniga spelare kanske väljer att söka sig till just Allsvenskan än att söka sig till Norge eller Danmark. Tycker man inte att det är bra för svensk fotboll att  Malmö är 1 mål från att ta sig in i ett Champions League gruppspel då undrar jag nog om det inte handlar lite om avundsjuka. Malmö var så långt bort från att ha en ens teoretisk chans att gå vidare, men en kommunikationsmiss förändrade allt. En miss i kommunikationen gör att Malmö nu är ett halvt ben i Champions League. Det är därför fotboll är så underbar och det därför som det kanske är världens största idrott. Den innehåller så många moment, medan andra sporter innehåller några få av de momenten så innehåller fotbollen tio gånger fler moment. Men nu ska jag inte sväva iväg i någon sorts kärleksförklaring till fotbollen utan nu avslutar jag med att gratulera Malmö till ett bra resultat ikväll. Jag hoppas och tror faktiskt att de kommer att fixa det på onsdag. Det kommer att vara fullsatt och Swedbank stadion kommer att koka det jag garantera och jag hoppas att det är en av de bidragande faktorerna till att Malmö tar steget in i Champions League. Och då kommer jag trots att jag inte håller på Malmö vara otroligt stolt. Inte för att jag håller på Malmö utan för att jag älskar svensk fotboll. Och har svenska klubblag framgångar och visar musklerna ute i Europa då är det bra för hela den svenska fotbollsfamiljen punkt slut.

 

Efter matchen mot Falkenberg satt jag här och var lite mer positiv. Detta berodde inte bara på att Kalmar lyckades vinna med 3-1, utan jag var positiv för att jag såg ett helt okej Kalmar i den matchen. Det var absolut inte någon perfekt genomförd match, men det var mycket bättre än de matcher vi såg innan dess. Idag skulle Kalmar ta sig ann Allsvenskans absolut svåraste bortamatch, nämligen Elfsborg. Det är inte lätt att vinna i Borås eller att ta poäng överhuvudtaget. Jag kräver inte att Kalmar ska vinna i Borås 9 gånger av 10 men jag tycker jag har rätt att kräva ett lag som har något form av ordnat spel. Och något ordnat spel existerar inte i Kalmar FF just nu.

 

 

Jag vet inte riktigt i vart jag vill börja det finns en säkert tusen saker man kan peka på men jag ska bara fokusera på ett fåtal. Vi kan börja med anfallsspelet. Som vanligt när ett lag går tungt och man ska analysera lagets insats blir det ju lätt att man upprepar saker man har sagt förut, men det är ofrånkomligt givetvis när samma misstag sker i match efter match. När det gäller anfallsspelet, tror jag att man sätter mest skräck i en backlinje om backlinjen har många saker att hålla reda på. Jag vill att Kalmar ska komma samlade som en enhet i anfallen. Det är inte Papa Diouf eller Måns Söderqvist som ska dribbla av 10 man och sedan runda målvakten och göra mål, utan det är som bekant en lagsport tillsammans ska vi luckra upp motståndarens försvar. Men det är alldeles för sällan som Kalmar kommer samlade i anfallen tyvärr. I den första halvleken släppte man ut en del bollar mot Papa Diouf på vänsterkanten, men då gäller det att Papa har en bra dag och jag tycker inte att han hade det. Han hade några individuella prestationer som var helt okej men det räcker knappt för att han ska få godkänt för sin insats. Jag tycker fortfarande att han väger lite för lätt i närkamperna och han är för lätt att ta bollen av. Om Papa Diouf hade haft lite mer av de egenskaper som David Elm har det hade varit intressant att se. Sen har Papa Diouf andra kvalitéer som inte David Elm har och tvärtom så det där spelar kanske mindre roll i och för sig. Men Papa fick inte alls till det, men han var inte ensam om att inte få till det. Men i den här matchen är det inte anfallarna och anfallsspelet som ska ha mest kritik. Visst det ser riktigt illa ut i anfallet, det är inte mycket som fungerar Kalmar har väldigt svårt att skapa målchanser men det som sker i backlinjen är mycket värre. Ärligt talat vad är det som händer? Vad är det frågan om?. Backlinjen och försvarsspelet har lagt grunden för att Kalmar varit förhållandevis framgångsrika i Allsvenskan efter man tog sm-guldet 2008. Man har alltid haft en stabil backlinje som har varit välorganiserad och svår att komma åt. Man har värvat in bra backar och de som har varit här genom åren har alltid hittat rätt och hittat en formtopp och kunnat hålla sig på den nivån under en lång tid. Jag satt ju här och hyllade Emin Nouri i förra inlägget och slängde mig med superlativ. Men Nouri hade inte heller han någon bra match idag. Det var inte många gånger han kom loss på sin högerkant utan han fick mest syssla med att hjälpa till i defensiven. Thorbjörnsson har vuxit fram till en personlig favorit och jag var lite inne på att utse honom till årets spelare i Kalmar efter den här säsongen baserat på den otroligt fina vårsäsong han har haft. Det har känts som att han bara blir bättre och bättre för varje match han spelar. Men nu har det hänt någonting med Thorbjörnsson och jag har ingen aning om vad det är. Men sen han kom tillbaka från sin skada som han ådrog sig i matchen mot Norrköping i våras ja då har det gått utför för våran nummer 2. Det slarvas i passningsspelet han slår hål i luften och han ser allmänt rädd och klen ut i närkamperna, han går inte in sådär resolut som han kan göra. Samma sak gäller Marcus Nilsson, han har varit otroligt bra sen han kom in i laget. Hans styrka är attityden, han viker inte ner sig han är ofta totalt orädd för att ta en smäll eller två och han är väldigt bra i positionsspelet det vill säga han står ofta rätt och är ofta på plats där bollen kommer. Men nu har det hänt någonting med Marcus Nilsson också. Även han slarvar i passningsspelet men det tydligaste exemplet på att han och hela backlinjen är i obalans är den där förfärliga nicken hemåt mot Lars Cramer som höll på att resultera i 1-0 för Elfsborg. Fullständigt otroligt och helt galet, sånt där får bara inte hända. Okej om jag hade gjort sådär när jag spelade fotboll när jag var 12 år, men vi snackar alltså om heltidsproffs här. De här lirarna lever på att spela fotboll och då får man bara inte göra sådana där misstag, det finns inga ursäkter det är för dåligt helt enkelt. För mig är detta ett stort mysterium, vad sjutton är det som har hänt. För 3 månader sen såg det stabilt och tryggt ut, backlinjen tog hand om inläggen och hörnorna och djupledsbollarna. Men nu råder det fullkomligt kaos framför Lars Cramer. Det är för många tillfällen som spelarna bara rensar i panik och knappt vet vad de gör. Men även här ska inte backlinjen lastas helt och hållet för det dåliga försvarsspelet, utan det här får hela laget tar på sig. Mittfältet hjälper inte till tillräckligt mycket. Och jag tycker att Kalmar alltför sällan försöker spela ett offensivt försvarsspel det vill säga att man spelar med hög press på bollhållaren där motståndaren inte får en sekunds lugn och ro med bollen utan ständigt är jagade. Nu går det inte att spela på det här sättet i 90 minuter men det kanske inte är en dum idé att prova. Egentligen skiter jag i hur Kalmar spelar, det viktigaste handlar i det långa loppet om ett bra resultat och att man har ett grundspel att luta sig mot. Men just nu känns det som att Kalmar har inget eget spel. Kalmar lider av en identitetskris, man har inte hittat sig själv under sommaren utan det har varit väldigt mycket chansspel och inte särskilt mycket taktik bakom besluten som tagits på planen. När det gäller laguttagningen har jag väl inga större synpunkter egentligen. Jag tycker det var modigt av Hasse Eklund att röra om lite och sätta in Papa Diouf tillsammans med Pär Ericsson, nu fick vi veta om de fungerade ihop och svaret på den frågan är nej. Och jag vill inte att Eklund ska göra som Nanne gjorde 2012 där Fagercrantz kunde vara utanför bänken ena dagen och sedan spela från start mot Elfsborg hemma, det håller inte. Det Kalmar behöver nu är inte en massa laborerande i laget utan Kalmar behöver få en kontinuitet både i laguttagningen och i prestationsnivån. Jag tycker att Eklund ska spela David och Måns från start, ge dem det förtroendet och tydligt skicka signalen att jag tar ansvar om ni misslyckas för det är jag som tagit ut er inte ni själva. Sen är det klart att man kan växla då och då och göra ett par justeringar, men jag vill ha en tydlig startelva. Jag vill inte vara med om ett nytt hösten 2012 då ingen visste vem som skulle spela. Vad vill jag då komma fram till egentligen kan man ju undra. Jag har väl egentligen inte någon vidare tes i detta inlägg. Men för att försöka summera allt detta kan jag berätta att jag känner väldigt stor oro inför höstsäsongen. Falkenberg var ett steg på rätt väg men nu är vi tillbaka på rutan 1 igen. Ingenting fungerar, anfallsspelet har inte fungerat på hela säsongen i stort sett, laget gör alldeles för få mål. Och nu när backlinjen dessutom börjar fallera ja då börjar det visa sig hur sårbara vi faktiskt är. Om inte spelarna börjar prestera snart och kommer upp på den nivån som jag såg i våras och även under vissa delar under förra säsongen så kommer det att bli en av de värsta höstsäsonger vi någonsin har upplevt. Och jag är inte bara orolig inför höstsäsongen, utan jag är även orolig om jag ser på lite längre sikt. Det är möjligt att de poäng som vi har samlat ihop kommer att räcka för att greja ett nytt kontrakt. Okej då, vi må komma undan den här gången men tänk er nästa säsong med det här laget och framförallt med det här förfärliga spelet. Ärligt talat om det inte Kalmar visar upp någon som helst förbättring under större av höstsäsongen ja då är jag helt övertygad om att vi åker ur nästa säsong. För vi kommer troligtvis att behålla i stort sett samma lag till nästa säsong. Jag tror att Hasse Eklund vill bygga laget kring David Elm, Tobias Eriksson och Ismael för att nämna några. Det blir nog inga revolutionerande förändringar i truppen till nästa säsong, det blir ingen Balotelli om jag säger så. Jag har sagt det här förut men jag är livrädd. Det är helt otroligt det som sker just nu, vi är på väg att få uppleva en av de värsta säsonger med Kalmar FF. Med det här spelet är det mer troligt att vi tappar 6:e platsen än att vi slutar 5:a. Med den fotboll som Kalmar presterar just nu kan det bli allt mellan en 7:e och en 14:e plats. Som tur är verkar lagen i de nedre regionerna vara ännu sämre så jag tror ändå att vi klarar oss för den här gången. Men som sagt det viktigaste är att man bygger upp ett spel som håller i Allsvenskan, för om jag ska vara ärlig så tycker jag att Kalmar är inte ett lag för Allsvenskan med den fotboll de presterar just nu. Det är helt sjukt vilken dålig kvalité det är på allt Kalmar gör. Alltifrån passningsspel till själva attityden, Kalmar känns otroligt lata och oinspirerade när de går ut på planen och det är klart att då gör man inga mål. Kalmar FF är ett mysterium och det är ett mysterium som inte ens Ethan Hawkes karaktär Ellison Oswalt från skräckisen Sinister kan lösa och det säger en hel del. Men jag hoppas att någon kliver fram i laget mot Gefle den 25 augusti, vi vinner och sedan kan vi rida lite på den vågen och sedan tar vi oss ann Göteborg och gör en kanonmatch och sedan bygger vi upp någonting som gör att vi supportrar kan känna en optimism inför framtiden igen. För just nu finns det ingen optimism, bara vansinnigt totalt mörker. Eller som jag skulle vilja uttrycka det, Kalmar FF är ett mysterium som ingen i hela världen kan lösa.

 

Jag kom till Guldfågeln arena med riktigt blandade känslor inför matchen mot Falkenberg. Kalmar har som ni alla vet haft en rejäl svacka under sommaren. Det har varit en hel del negativt snack och jag är den förste att erkänna att jag har sågat laget rejält och nästan dömt ut dem helt. Jag brukar säga att jag är född pessimist, jag vågar aldrig riktigt tro på att precis allting ska stämma. Men samtidigt är jag övertygad om att Kalmar hela tiden har ännu mer att ge och att man har potentialen för att vara ett lag som ska konkurrera om Europaplatserna. Men fört tillfället är det bara att glömma spel i Europa till nästa säsong. Under den senaste tiden har det bara handlat om att bryta den negativa trenden för att höja självförtroendet i truppen.

 

 

Hur var då gårdagens match? Jag tycker att vi såg ett helt annat Kalmar jämfört med vad de har presterat mot BP och nu senast mot Åtvidaberg. Det kändes som att Kalmar var taggade och verkligen ville ta tag i spelet från första stund. Det är just det som varit ett av problemen under de senaste matchen, nämligen attityden. Jag har upplevt det som att Kalmar gått ut på planen och trott att allting ska lösa sig av sig självt. Men gör man inte jobbet fullt ut och inte går in med rätt inställning ja då blir det svårt att ta poäng. Men i den här matchen tycker jag att Kalmar såg något bättre ut jämfört med vad vi har sett den senaste tiden. Jag tycker att Kalmar krånglade inte till det så mycket, de blev inte särskilt omständiga i sitt anfallsspel. De försökte åtminstone spela lite rakare, antingen var det långbollar på David Elm eller var det djupledsbollar mot Måns Söderqvist som gällde. Cesar hade några tillfällen då han kom loss på kanten, dock skedde det vid alldeles för få tillfällen för att jag ska vara riktigt nöjd med hans insats. Sen att Cesar får hålla till på en kant tycker jag känns lite konstigt, jag tror Kalmar skulle få ut mycket mer av Cesar om man väljer att spela honom lite mer centralt i planen. Men jag har fullt förtroende för Hasse Eklund och han tycker helt enkelt att David och Måns är givna i anfallet. Ismael har jag hyllat vid några tillfällen under den senaste tiden och jag tycker det är läge att göra det igen. Han kanske inte syns så värst mycket i spelet och han har väl inte riktigt gjort sig ett namn i Allsvenskan än men han kan bli riktigt bra. I sina bästa stunder påminner han om Daniel Sobralense när det gäller att slå de avgörande hotande passningarna. Hade Kalmar haft fler spelare som besitter det passningsspel som Ismael har då är jag ganska säker på att Kalmar skulle göra fler mål. Forwards måste bli matade med bollar, det är grunden för att göra mycket mål. Men för att återgå lite mer till själva lagets insats i den första halvleken, jag tyckte att det såg helt okej ut. Nu ska vi inte överdriva det var ingen propagandafotboll vi fick se från Kalmars sida i den första halvleken men jag tycker ändå att det kändes helt okej, jag ger laget absolut godkänt. Att jag inte ger betyget bra är för att jag tycker att man slarvar vid flera tillfällen när det gäller att vara rädd om bollen. Det var vid flera tillfällen som man tappade boll på fel ställen. Detta gjorde att Falkenberg kunde ställa om och sätta Kalmars backlinje i arbete. Och det var väl just vid ett sånt bolltapp som Falkenberg gjorde matchens första mål. De hade inte haft många anfall i matchen, jag fick det till att det var andra skottet mot mål som de hade när de gjorde sitt mål. Det är helt klart påpassligt av Falkenberg och skickligt att vara effektiva, men samtidigt är det för dåligt av Kalmar att bjuda Falkenberg på ett sånt läge. Vart markeringen är på Falkenbergsspelaren kan man ju ställa sig frågan, det är fruktansvärt dåligt att varken Thorbjörnsson eller Nilsson går in i en nickduell i det läget. Där kändes det som att Kalmar blev väldigt passiva. Men till skillnad från tidigare matcher där jag tycker att Kalmar har slutat spela helt och hållet när de släpper in baklängesmål eller hamnar i underlägen så tycker jag att de knöt näven lite i det här läget. De drabbades inte av panik, de behöll lugnet och jobbade sig långsamt in i matchen och började ta över rent spelmässigt. 1-1 målet är mer eller mindre kopia av Falkenbergs mål, inlägg från höger från Tobias Eriksson och David Elm får stå relativt omarkerad i straffområdet och sätta dit kvitteringen på nick. Kalmar tog inte över matchen helt och hållet efter kvitteringen vilket jag hade önskat, men för att summera den första halvleken var det klart godkänt men det kunde bli betydligt bättre.

 

 

Den andra halvleken blev tyvärr inte lika bra för Kalmar spelmässigt. Med risk för att bli tjatig men Kalmar har förtvivlat svårt att orka spela i 90 minuter. Men jag ska inte börja överanalysera det faktumet jag kan bara konstatera att där har Kalmar något att jobba med. När jag säger att man måste orka spela 90 minuter då talar jag inte om att man ska spela någon tokoffensiv och bombadera med avslut. Att orka spela 90 minuter för mig är att du hela tiden är på hugget, att det finns en tanke bakom det du gör. Det ska kännas som att du får ut någonting av dina anfallsförsök och samtidigt ska du vara stabil i försvarsspelet. Men framförallt kampen på mittfältet, att du vinner de flesta utav närkamperna på mittfältet det är basen. För klarar du av kampen på mittfältet och vinner de flesta närkamperna där, ja då ökar chansen till att du kan kontrollera spelet genom att bolla runt eller sätta bollen i djupled mot forwards. Men Kalmar är tyvärr inte riktigt där än, det slarvas en del i passningsspelet och på mittfältet i synnerhet. Och för att återgå till Ismael, när han klev av planen blev det ganska påtagligt hur viktig han är och vilka kvalitéer han sitter inne på. Med all respekt till Hovda, men han har inte alls samma passningsspel som Ismael har. Ismael har också en bra spelförståelse, han ser inte bara rakt fram utan han ser hela fotbollsplanen. Och då och då visade han ju upp sin fina högerfot då han slog någon krossboll ut mot kanterna till Cesar eller Tobias Eriksson. Andra halvleken var inte särskilt underhållande, jag tyckte att Falkenberg kändes rätt pigga i den första halvleken men de var ta mig sjutton inte bra i den andra halvleken. Jag tycker inte att Kalmar gör någon vidare bra andra halvlek men de gör en tusen gånger bättre andra halvlek än vad Falkenberg gör, för Falkenberg var helt bedrövliga i andra halvlek. Sen kom 2-1 målet i rätt läge, då Kalmar under en kort period hade varit något tillbakatryckta men så kom det en omställning och den utnyttjade man på bästa sätt. Det gjorde ju att självförtroendet i Kalmar höjdes och att Falkenberg kände att den här matchen var på väg att glida dem ur händerna. Resten av halvleken var som sagt inte särskilt bra. Den bestod mest av mycket felpass och kamp på mitten. Samtidigt får man vara förberedd på det när man möter ett lag som Falkenberg. De spelar efter sina förutsättningar och det här är första året i Allsvenskan och det är klart att de kommer att få kriga något kopiöst i höst för att greja ett nytt kontrakt och det gör ju att de är en jobbig motståndare. Men då gäller det att vara beredd att ta kampen på mittfältet och vara beredd att offra sig och inte vara rädd för att gå in i duellerna. För att återgå till det som jag varit inne på så många gånger tidigare, fotboll är verkligen inte svart eller vitt. Det gäller att kunna vinna matcher på olika sätt och då syftar jag inte bara på att vända underlägen eller spela på en ledning. Du måste kunna byta taktik under spelets gång, börjar motståndaren försöka spela sig fram till mål ja då gäller det att läsa av passningsspelet och vart bollen kommer att hamna. Börjar motståndaren att spela mer primitivt ja då måste du vara beredd att ta kampen ute på planen och då tänker jag framförallt på mittfältet eftersom det är där de flesta närkamper sker. Jag tycker att Kalmar hanterade Falkenberg på ett bra sätt när de slutade spela längst med marken och började slå långt istället. Då var backarna på rätt plats vid rätt tillfälle, eller så klev Thorbjörnsson och Nilsson in och bara täckte av ytan och då kunde Cramer lätt ta hand om bollen. Andra halvleken får ändå betyget godkänt av mig eftersom jag tycker att det var på ett sätt ett helt annat Kalmar FF vi fick se i den här matchen. Från att ha varit riktigt lata i under vissa perioder i matcherna så fick vi ändå se lite brittiska takter, att nu jävlar kör vi som fan nu ska vi kriga hem 3 poäng. Med tanke på kvalitén på spelet tycker jag att matchen kunde lika gärna ha slutat oavgjort, men om det var något lag som skulle vinna den så var det Kalmar. Det här säger jag bara inte för att jag håller på Kalmar utan det är ju bara att se hur det såg ut, Kalmar var något bättre än Falkenberg och ville lite mer. Falkenberg tappade lite konceptet när 2-1 målet kom och Kalmar utnyttjade det på ett smart sätt.

 

 

Det vart ju inte 2-1 utan det blev ju 3-1 till slut efter att Kalmar återigen tagit till vara på en omställning då Falkenberg höll på att lyfta upp nästan hela laget. Det var inte vem som helst som fick vara mål, det var Emin Nouri som gav sig ut på en offensiv utflykt och blev serverad en fin passning av David Elm och kunde i öppet mål mer eller mindre sätta dit avgörande 3-1. Det finns ingen spelare som jag har unnat 1 mål så mycket som Emin Nouri. Det är nu 6 år sedan han kom till Kalmar från Öster. För mig är han en riktigt bra ytterback och jag skulle vilja hävda att han är en av de bättre ytterbackarna i Allsvenskan. Nu vet jag att det finns många som inte kommer att hålla med mig om detta men jag tycker att Emin Nouri är en ytterback i lika hög klass som Richardinho i Malmö FF. Han orkar ju otroligt mycket det är det som är hans styrka. Han springer ju längst sin högerkant fram och tillbaka i match efter match. Och han är väldigt viktig för Kalmar i det offensiva spelet, när han kommer loss på sin kant och kommer till inläggslägen då är hans inlägg ett farligt vapen som sätter skräck i motståndarens backlinje. Och idag så sökte han sig till och med in centralt i planen och så fick han göra mål och jag tyckte det var helt fantastiskt. Han skrev nytt kontrakt med Kalmar inför den här säsongen. Han har varit tydlig med att i Sverige är det bara Kalmar FF som gäller mer eller mindre. Om han är kvar tills kontraktet går ut då har han spelat här i 10 år. Man brukar ju nuförtiden prata om att det finns inget hjärta längre det är bara pengar som styr och inte klubbmärkena. Men Emin Nouri är ett av få undantagsfall i den här fotbollsvärlden. Nu har han spelat här i 6 år och om inte något intressantare erbjudande dyker upp från någon bättre liga än Allsvenskan så verkar det som att vi får njuta av honom fram till och med 2018. Han är redan väldigt uppskattad i Kalmar och han blev ju utsedd till årets spelare av Supporterunionen förra säsongen. Det är klart att en spelare som besitter de kvalitéerna som Nouri har blir uppskattad. Som sagt han har egentligen allt som en modern ytterback ska ha, snabbheten och tekniken och har du det då kan du nå hur långt som helst som ytterback. Men det syns hur mycket han trivs att vara där han är och det syns att han har ett hjärta för Kalmar FF som har växt med tiden. Den dagen Emin Nouri spelar sin sista match för Kalmar FF då kommer jag förmodligen att stå på läktaren och vara väldigt emotionellt lagd. Vi ska vara tacksamma och stolta över att vi har en spelare som Nouri i vårt lag. Ärligt talat det var väldigt längesen jag såg honom göra en riktigt dålig match. Han finns alltid på plats i fyrbackslinjen, han är tillgänglig han är ständigt på hugget och han vill hela tiden ha mer. Och trots att han är så offensiv så klarar han ändå av att sköta defensiven. Ärligt talat karln är ju ta mig tusan en stabilare ytterback än Dani Alves i Barcelona. Vad vill jag då säga med allt detta? Jo att jag är jätteglad över att det blev Emin Nouri som fick avgöra den här matchen. Han har sedan han kom för 6 år sedan växt fram till en personlig favorit och jag avgudar honom för det han har gjort för Kalmar under den här tiden. Är jag frälst? Ja det skulle man kunna säga, jag älskar Emin Nouri helt enkelt. Det kunde inte bli bättre, han har briljerat på sin högerkant i 6 års tid och så många gånger har man tyckt att han varit värd att få göra 1 mål för sitt slit och nu fick han till slut utdelning för alla sina rusher. Emin Nouri var den bästa matchvinnaren som den här matchen kunde få och så blev det så och det var underbart. Emin Nouri, du är redan en legend och du kommer att bli en av de största legenderna i föreningen om du är kvar här till 2018 det hoppas jag på. Tack för att du håller till i Kalmar FF, jag njuter av att se dig dominera på högerkanten varje match. Och till slut tack Kalmar FF för segern, lite andrum och lite arbetsro har ni nu skapat och nu gäller det att bygga vidare på detta och se till att höstsäsongen blir något bra och att vi supportrar känner att det finns något intressant i Kalmar FF även till nästa säsong.

 

 

Allsvenskan rullar på och vi närmar oss slutet alltmer, det är bara om man nu väljer att se det så 11 omgångar kvar av årets säsong. Det börjar mer och mer bli tydligt vart lagen står. Det känns som att serien är uppdelad i tre regioner, en region i toppen en region i mitten och sedan regionen där ingen vill vara den nedre regionen. Och det spelades några intressanta matcher ikväll som berörde guldstriden. Det var derby på Friends arena mellan AIK och Djurgården och Malmö tog emot Örebro.

 

 

Tabellen kom att ändras vid flera tillfällen under den här kvällen. Örebro chockade nog hela fotbollssverige när man gick upp till en 2-0 ledning nere i Malmö efter 2 mål av Kamara med förflutet i just AIK. Det tog ett tag innan vi fick se det första målet på Friends arena men när det väl kom så var AIK i det läget bara 1 poäng ifrån Malmö, men Malmö hade inte gett upp. Malmö vände på steken och vann med 3-2 och AIK tappade sin ledning och derbyt på Friends arena slutade 1-1. För det första är det inte oväntat att AIK och Djurgården spelar oavgjort de har en förmåga att göra det när de möts. Det är bara att titta på de 4 senaste matcherna lagen emellan så lyder resultaten, 1-1 2-2, 2-3 och 1-1. AIK gick in som favorit inför det här derbyt vilket är ganska intressant för inför vårens derby var Djurgården favorit efter att ha inlett serien på ett starkt sätt och AIK hade inlett serien lite knackigt men då vann AIK istället på ett övertygande sätt. Ikväll var AIK ganska klara favoriter till att vinna matchen och jag var säker på att de skulle klara av det. Men ett derby är alltid ett derby och de matcherna lever lite sitt eget liv. När det kommer till ett derby då är det helt andra saker som det handlar om än bara skicklighet. Det handlar om att visa hjärta och verkligen spela ett uppoffrande spel för att bärga hem de 3 poängen och göra supportrarna överlyckliga. 1-1 tycker jag är ett fullt rättvist resultat, båda lagen var lika bra eller lika dåliga om man hellre vill se det så.

 

 

Malmö vände som sagt på steken mot Örebro vilket är otroligt starkt. Örebro har jävlats med Malmö förut, minns ni 2012 när Malmö bara skulle spela hem en fördel för att ta hem guldet i den näst sista omgången? Då fixade Örebro 1-1. Då ska det läggas till att Örebro redan hade åkt ur Allsvenskan vilket också säger en del om hur jämn och spännande våran egen liga är. Men ikväll var det Malmö som fick sista ordet och jag är väldigt imponerad av detta Malmö FF. Jag har sett de i ganska många matcher i år och jag ser ett lag som lyser av självförtroende, varje individ vet sin roll och vet precis vad de har att tillföra laget. Det som har varit nyckeln för den framgångsvåg som Malmö rider på just nu är att de har lyckats med att få en jämnhet i prestationen. Och det är det absolut viktigaste när det gäller att lyckas både i ligan och även ute i Europa. Ska man nå bra resultat då gäller det att ha ett spel man tror på och ha en kontinuitet i prestationen. Det är också viktigt att man klarar av att vinna matcher på flera olika sätt. Ni vet att jag har en osund relation till Kalmar FF och jag brukar ofta klaga på att de inte klarar av att vinna matcher på flera olika sätt, men det klarar av Malmö av. De klarar av att spela på en 1-0 ledning eller en 2-0 ledning. Och när de väl börjar hacka lite i maskineriet när de släpper in något baklängesmål här och där ja då ser man till att vända på steken och så vinner man matchen ändå. Sen tycker jag att Malmös anfallsspel är ruggigt bra, jag vill hävda att de har allsvenskans bästa anfallsspel. Och det är många som ska ha cred för att Malmö spelar sådan fin fotboll som de gör nu. Alltifrån tidigare tränare som Roland Nilsson och Rikard Norling och nu Åge Hareide som har byggt vidare på det fina spel som Malmö har presterat. Men självklart är den största anledningen till att Malmö spelar sån fin offensiv fotboll att de har fått in riktigt bra spelare. Magnus Eriksson och Markus Rosenberg är ett anfallspar som sätter skräck i vilken backlinje som helst. Jag tycker att de är två väldigt bra spelare, Magnus Eriksson har både en fin teknik och snabbheten. Markus Rosenberg var det många som skrattade lite åt när han nu valde att vända hem till Allsvenskan igen efter en misslyckad sejour utomlands eller hur man nu vill se det. Han har ju haft en ganska krokig karriär utomlands som började i Ajax och sedan har han varit runt lite i Werder Bremen, Racing Santander och nu senast i West Bromwich. Det är klart att de säger litegrann om Allsvenskan när spelare som inte gjort särskilt mycket väsen av sig utomlands och så kommer de hem till Allsvenskan och gör succé. Kanske är de spelare som håller för Allsvenskan men inte mer än så. Men Rosenberg har haft en fantastisk säsong i Malmö såhär långt och det känns som att han just nu är hetare än någonsin. Verkligen en nyckelspelare i kommande Champions League kval mot Salzburg. Men det är inte bara Markus Rosenberg och Magnus Eriksson som Malmö har när det gäller offensiven. Emil Forsberg har jag blivit väldigt förtjust i, en oerhört snabb och kvick spelare som lätt skulle kunna gå in i ett landslag och inte göra bort sig. Sen finns det en del andra att välja på som Simon Kroon, Isak Kiese Thelin, Pavel Cibicki för att nämna några. Lägg där till Richardinho som också är en nyttig spelare för Malmö när det gäller det offensiva spelet och då är inte han anfallare utan vänsterback. Med alla dessa fantastiska spelare att tillgå spelar Malmö en mycket attraktiv fotboll. Det känns som att Malmö har lite internationell feeling i sitt spel. De klarar av att vinna matcher på olika sätt och framförallt de klarar av att göra mål på olika sätt och det är en stor faktor till att de nu springer mot ett nytt allsvenskt guld och kanske går in i Champions Leagues gruppspel. Fotboll är ingen enkel sport, fotboll är inte svart eller vitt utan det gäller att kunna göra mål på olika sätt. Det är inte alltid långboll eller kortboll som gäller utan man får försöka läsa av situation för situation och plocka fram den metod som lämpar sig bäst för den situationen. Och lyckas du göra mål på olika sätt då kommer vilken motståndare som helst att få ett helsike med att stoppa dig. För om spelet börjar hacka ja då är det bra om du kan göra mål på fasta situationer. Och tvärtom om motståndaren får stopp på fasta situationer ja då är det bra om du kan spela dig fram till mål. Och funkar inte det spelmässiga ja då är det bra om man kan plocka fram en individuell prestation som ett distansskott eller ta dig in i straffområdet via väggspel och göra mål den vägen. Och till sist har du ett bra omställningsspel så är mycket vunnet där för då kan du snabbt ställa om från försvar till anfall och då kanske motståndaren inte hinner backa hem och så blir det mål. Jag vill hävda att Malmö är bra på alla de här bitarna som jag nyss räknade upp. Det är därför det är så svårt att möta Malmö, för får du stopp på fasta situationer ja då spelar de sig fram till ett mål och klarar du av att stoppa dem spelmässigt ja då gör de mål på fasta situationer eller så kommer det en enkel långboll mot Rosenberg och så gör han mål. Jag tycker att Malmö är på rätt väg och att de har någonting riktigt stort på gång och frågan är hur långt det kan räcka för Malmö. Men det vi har sett av Malmö under den senaste tiden tyder på att det kan bli väldigt bra detta. De kan absolut inte missa guldet nu, jag tycker att de visade ikväll att de är mästarlaget. Ingenting kan stoppa dem för tillfället. De är inne i en riktigt bra period just nu där allting stämmer. De är både bra framåt och bakåt och som jag varit inne på de kan vinna matcher på olika sätt, de har inte bara en plan B utan även en plan C och kanske en plan D till och med. Och då får vi inte glömma bort att Guillermo Molins är utanför spel på grund av en långtidsskada. Det märks knappt att han inte finns tillgänglig för de övriga gör det så himla bra. Emil Forsberg håller landslagsklass, den här Isak Kiese Thelin verkar vara en riktigt intressant spelare. Rosenberg är i sitt livs form och Magnus Eriksson är alltid på hugget mer eller mindre. Det är inte frågan om Malmö tar guldet utan frågan är när säkrar de guldet. Jag ser inte att de ska tappa serieledningen till AIK, för mig finns det bara inte på kartan. Malmö är ett mycket stabilare fotbollslag än vad AIK är, AIK pendlar en hel del i sin prestation medan det bara rullar på för Malmö. Det ska bli mycket intressant att se om Malmö kan matcha Salzburg, det kommer naturligtvis bli riktigt tufft men är det något lag som ska lyckas gå hela vägen så är det Malmö. För mig är Malmö svensk fotbolls framtid, det är dem vi ska hoppas på när det gäller att svenska klubblag ska ta det där klivet ut i Europa och börja etablera sig som ett lag i de stora turneringarna. Jag är helt övertygad om att det kommer att komma fler Europaäventyr för Malmö och frågan är bara om de lyckas ta det där stora klivet in i Champions Leagues gruppspel. Jag hoppas och tror att de kommer att klara av att ta det där steget, det vore otroligt stort. Det har pågått en debatt på diverse forum, Twitter i synnerhet huruvida det är bra för svensk fotboll eller inte att Malmö går bra i Champions League kvalet. Jag tycker det är en löjlig debatt om jag ska vara ärlig. Det är klart att det är bra för svensk fotboll att vi har ett lag som går bra i Europa, för det gör att Allsvenskan kommer bli en attraktivare liga för utländska spelare att komma till. Det gör att svensk fotboll får ett bättre rykte och framförallt de gör att fler kommer att se möjligheter att det går faktiskt att ta sig ut i Europa om alla pusselbitar bara faller på plats. Så naturligtvis är det bra för svensk fotboll att vi har ett Malmö FF som bara är ett dubbelmöte ifrån att ta sig in i Champions League, påstår man att det inte är bra för svensk fotboll med Malmös framgångar då anser jag att antingen så är man inte särskilt insatt i fotboll eller så är man bara bitter helt enkelt. Jag gläds naturligtvis över Malmös framgång ute i Europa, det är klart att jag vill se ett svenskt lag ta sig ut i Europa och etablera sig som ett storlag på sikt även om det är en lång väg kvar att vandra. Jag tror också att det är viktigt för intresset att man har ett lag som lyckas ute i Europa. Sverige skulle behöva ett lag som kunde ta det där steget ut i Europa och vara med och slåss med de riktigt stora drakarna. Slutorden får bli att jag säger inte att det blir enkelt för Malmö att ta sig in i Champions League, Salzburg är ett väldigt dominerande lag i österrikiska ligan. Men samtidigt det är ingen fantastisk liga de har i Österrike man får inte ha för stor respekt heller. Om jag skulle sätta en procentuell chans att Malmö går in i gruppspelet så skulle jag säga 55-45 till fördel för Salzburg. Jag är riktigt optimistisk, det är som sagt ingen enkel uppgift men svensk fotboll är närmre än någonsin att ta sig in i Champions League för Malmö har ett förbannat bra lag. De har precis de egenskaperna som krävs för att lyckas i den här typen av matcher. Än en gång klarar man av att spela på ett resultat och samtidigt kunna vända tuffa underlägen då finns det enorma möjligheter att slå ut ett så pass bra lag som Salzburg. Jag tror på Malmö, jag tror de kommer att fixa det och jag håller alla mina kroppsdelar för att jag får rätt. Det vore helt fantastiskt om vi fick in ett svenskt lag i Champions League igen, det skulle vara så stort att det knappt går att sätta ord på det. Det känns skönt att vi har ett lag som Malmö som spelar en fotboll med internationell feeling, det känns bra inför framtiden. Många tror att Malmö FF är en del av svensk fotbolls framtid, jag vill ta det hela ett steg längre. Malmö FF är svensk fotbolls framtid.

 

Jag tog mig besväret att ta mig upp till Kopparvallen i Åtvidaberg för att se Kalmar försöka bryta sin negativa trend. Jag vet inte hur många matcher vi är uppe i nu utan seger men det är på tok för många. Idag var det dags för Kalmar att bryta den trenden och också vinna på Kopparvallen vilket man inte varit experter på precis.

 

 

Men det som skulle bli vändningen, det som skulle bli den match där allting vände och det skulle börja att bli lite mer positiva tongångar kring Kalmar FF blev precis tvärtom. Jag har följt laget i snart 11 säsonger i rad och jag undrar om det här inte är den värsta perioden jag genomgår som supporter just nu. Det är mycket tungt att hålla på Kalmar FF just nu. Det är inte mycket som är positivt. Ärligt talat, det fanns ju ingenting i den här matchen i stort sett som var bra. Och jag försöker ändå anstränga och försöka hitta någonting positivt men jag tycker faktiskt inte att jag hittar någonting. För mig är Kalmar för tillfället en sorglig historia och ett riktigt obehagligt mysterium. Det känns som att laget uppträder väldigt nonchalant, det finns ingen riktig inspiration i laget och som jag brukar säga det är fantasilöst spel. Om vi börjar med anfallsspelet, David Elm och Måns Söderqvist blir alldeles för ofta väldigt isolerade uppe i anfallet. Och det finns två situationer som jag tycker är väldigt talande för hur Kalmar mår just nu. Mats Solheim ska kasta ett inkast och han står och tvekar ett bra innan han till slut kastar iväg bollen, vad händer? Jo han kastar bollen mot en ensam David Elm som har en back i ryggen. Vad ska David Elm göra? Han kan ju inte göra annat än att nickskarva bollen vidare till ingen alls. Samma sak med Måns Söderqvist fast då talar vi långbollar, i brist på alternativ så väljer backlinjen att slå en fullständigt omöjlig boll mot Måns Söderqvist och visst han är snabb men det finns ingen anfallare i världen som kan komma ikapp en sån omöjlig långboll. Jag vill att Kalmar ska komma samlade som en enhet i anfallsspelet men det händer för sällan. När jag säger att komma som en enhet menar jag att man ska komma samlade i anfallet att man synkar bra ihop att man kommer i perfekt tajming ihop i löpningen. Om Emin Nouri kommer loss på sin högerkant och slår ett inlägg eller kommer med ett inspel snett inåt bakåt då ska det finnas spelare inne i straffområdet som fyller på och kan få bollen på mål. Men det sker på tok för sällan för att inte säga att det sker aldrig när det gäller Kalmar FF. I och med att David Elm och Måns Söderqvist inte är den typen av spelare som kan göra individuella prestationer och lura skjortan av 10 man och sedan ta sig in i straffområdet och göra mål så blir ju de två beroende av att medspelarna levererar. Mittfältet måste vara med i anfallen mycket mer än vad det är idag. Det finns en spelare som inte var med idag och som saknades något enormt idag. Jag tänker på brassen Ismael, hans passningsfot hade vi haft nytta av i en sådan här typ av match. Nu blir det mer påtagligt, när inte Ismael finns tillgänglig så finns det ju ingen som kan slå de avgörande hotande passningarna i djupled mot Måns och David och det är ruggigt läskigt att behöva konstatera detta.

 

 

Nu kommer vi till backlinjen, denna backlinje som jag har hyllat mestadels under inledningen av säsongen och sagt att vi har en av allsvenskans bästa backlinjer. Men nu börjar även backlinjen att fallera. Det känns som att man vid flera tillfällen står och sover när motståndarna sätter fart. Marcus Nilsson och Thorbjörnsson brukar vara riktigt stabila men idag tyckte jag även att de hade en sämre match. Emin Nouri tappade boll vid flera tillfällen och Solheim förlorade en del billiga dueller på sin kant. Jag upplevde det som att Åtvidaberg fick komma igenom vår backlinje alldeles för lätt. Men jag tänker inte skylla allting på backlinjen för de fick inte mycket till hjälp av mittfältet. Om jag lite kort ska glida in på mittfältets insats så tycker jag som jag var inne på att de måste vara betydligt mer delaktiga i offensiven. Men samtidigt måste det finnas någon form av struktur och organisation på mittfältet som tar tag i saker och ting när det börjar gå lite knackigt. Jag tycker att en sån som Hovda var helt vilsen idag han visste inte riktigt vart han skulle ta vägen. Ibland var han uppe i anfallen och ibland var han knappt över mittlinjen. Hovda måste få tydligare instruktioner från Hasse Eklund eller så får spelarna mana på honom att ligga rätt i positionsspelet. Vi kan inte ha en mittfältare som inte vet sin position och som bara flänger omkring ute på banan, det duger bara inte.

 

 

För att försöka koppla ett grepp om helheten om det nu går men jag ska göra ett försök. Först och främst vill jag säga att det börjar bli oroväckande att Kalmar begår samma misstag i match efter match. Om vi tittar på 1-0 och 3-1 så är båda målen en konsekvens av bolltapp på fel ställe och så ställer motståndaren om och så pang så är det mål i baken. Det är för dåligt helt enkelt och jag fattar inte att Kalmar lär sig av sina misstag. Ser inte Hasse Eklund på video i efterhand vad laget begår för misstag? Vad är det frågan om egentligen? Okej att alla kan göra ett misstag men det får inte ske vid flera tillfällen i match efter match det är bara inte okej. Men det är givetvis inte det som är det största problemet utan det största problemet är återigen att man inte klarar av att vinna matcher på olika sätt. Snälla Kalmar, ni måste lära er att kunna vinna matcher på flera olika sätt. Hamnar vi i underläge som idag med 3-1 då måste vi kunna göra mål och vända till 4-3 eller åtminstone göra 2 mål till och få med sig 1 poäng vilket hade varit värdefullt i det här läget. Men Kalmar lider just nu av en enorm kris, vi kan inte göra mål och när vi dessutom har en backlinje som har börjat fallera nu på slutet ja då är det garanti på att vi inte vinner matcherna. Självklart är det så att ett lag som underpresterar under en längre period mår dåligt och att man är inne i en ond cirkel och så vidare. Men när man ser spelare som ligger helt utslagna i flera sekunder efter att man släppt in mål och när man ser spelare som hänger med huvudet och är på väg att sjunka genom jorden efter insläppta mål då bir man bekymrad som supporter. Detta gör man inte om man är trygg och om man är säker i det man gör och här har Kalmar FF ett problem som man kanske underskattar betydelsen av. Förutom att laget måste börja göra mål och spela bättre så känns det som att Kalmar behöver få tillbaka engagemanget och glädjen igen. Det känns som att det inte är roligt att spela fotboll just nu i Kalmar det syns lång väg. Det ser väldigt ängsligt ut på planen då det är mycket felpass och det känns som att när en spelare får bollen så vill han bara bli av med den och det är inget gott tecken. Med risk för att bli tjatig men jag saknar en tydlig ledare i laget som tar tag i att nu när vi lider av en kris som jag faktiskt tycker att vi gör. Någon måste ställa sig upp och visa vägen och sedan hakar de andra förhoppningsvis på. Nu hoppas alla att det ska bli Cesar och jag väljer att inte döma ut honom helt efter ett inhopp mot Åtvidaberg. Jag vill se Cesar från start i några matcher innan jag gör ett utlåtande om Cesar var en bra värvning eller inte. Men det spelar ingen roll om det är Cesar som kliver fram nu eller om det är Måns som fortsätter göra mål utan det viktigaste är att hela laget börjar prestera igen. Jag vill se det Kalmar FF som gjorde mig så glad och stolt under våren. Då spelade man en positiv fotboll, det var fartfyllt och frejdigt medan man nu spelar en otroligt destruktiv fotboll och det känns inte alls bra. Och jag är bekymrad över att många verkar vara så tillfreds med situationen att det är hur lugnt som helst och att det kommer att vända. Vad är det som talar för att det kommer att vända? Det kan bara bli värre och värre det här. Om vi inte börjar göra fler mål och spelet börjar komma igång ja då kommer vi ju att rasa som en sten i tabellen. Ärligt talat är det bara jag som ser vilka enorma problem vi lider av? Ni som är så optimistiska inför framtiden jag tror ni bör ta er en funderare på vad ni egentligen tycker. Med det här spelet så räcker inte Kalmar ens till Allsvenskan det har de ju bevisat uppenbarligen. De klarar inte av att vinna mot BP som är allsvenskans sämsta lag och de klarar inte av att vinna mot Åtvidaberg som man bara ska vinna mot nio gånger av tio. Jag tycker att detta säger litegrann om standarden just nu. Jag tror till skillnad från en del andra att Kalmar kommer att få det riktigt jobbigt i höst. Och nu gäller det för spelarna att ställa om och verkligen tar på sig krigsmålningen för att kunna vända på det här. Nu handlar det inte om att spela som Barcelona eller försöka slå rekord i att vinna bollinnehavet i matcherna, utan nu ska det bara tas poäng på löpande band. Nu vill jag se lite hårda takter i Kalmar, att man visar att nu jävlar får det vara nog. Och lite den känslan känner jag för Kalmar FF just nu, att fan nu får det vara nog. Man har haft en riktig negativ svacka under sommaren och nu är det dags att bryta den, det räcker nu. Gör mig stolt igen, ge mig tillbaka framtidstron igen för just nu har jag ingen framtidstro absolut ingen alls. Jag är glad om vi kommer 10:a när säsongen summeras och det är ju en jävligt destruktiv tanke kan jag känna spontant. Jag vet inte om Kalmar kommer vända på det här, man har varit bra på det historiskt att vända negativa trender men då hade man Nanne Bergstrand vid rodret. Nu ställs spelarna och framförallt Hasse Eklund på prov nu får vi se om han och laget klarar av att lösa dessa enorma akuta problem som vi lider av just nu.

 

Jag satt här för ett tag sedan och hyllade Kalmar för deras fantastiska första halvlek nere i Malmö. Halva det inlägget handlade om att hylla laget, resterande delen av inlägget handlade om att beklaga mig över att det gick som det gick i den andra halvleken. Nu sitter jag här igen en vecka senare och ingenting har hänt.

 

 

Jag kräver inte att Kalmar ska vinna varje hemmamatch, men det finns vissa matcher som vi inte har råd att förlora eller tappa poäng i överhuvudtaget och Brommapojkarna hemma är definitivt en sån match. Men Kalmar spelade idag 1-1 mot detta Brommapojkarna. Detta BP som har en arena utan någon publik, som inte har en arena som är godkänt för Europaspel och som fick sin plats i Europakvalspelet för att det spelat minst fult enligt den här fair play regeln. Vart vill jag då komma med allt det här? Jo jag försöker bara sätta in alltihop i ett perspektiv. Det är en sak om det hade varit Malmö som vi hade mött men nu var det alltså BP som stod för motståndet. För att ytterligare spä på hur undermåligt det är att spela 1-1 mot BP så var det seriens sämsta bortalag vi mötte. Till att börja med så ska jag försöka krama ur det lilla positiva som går att krama ur från den här matchen, om det nu finns något sånt. Jag tycker att första 20 minuterna såg riktigt bra ut. Då visade Kalmar stort hjärta och en bra inställning, lite åt nu jävlar kör vi stuket och det fungerade bra då man pressade tillbaks BP som inte fick mycket lugn och ro i sitt spel. Men trots att man tog ledningen tidigt så tappade Kalmar spelet ju längre halvleken gick. BP fick helt plötsligt rulla boll och bygga upp anfall i lugn och ro och det kan jag bara inte acceptera då det är vår hemmaplan och det är vi som ska föra spelet. Men okej, 1-0 ledning i paus det skulle bara lossna i andra halvlek och förhoppningsvis var det en ketchupeffekt på gång.

 

 

Kalmar började den andra halvleken helt okej i ett ganska bra tempo och skapade några halvchanser. Men totalen vart att Kalmar hade 2 avslut i ribban utöver det var det inte många heta målchanser laget vaskade fram. Visst Jonathan Rings chans får vi nog räkna in där också för den bollen kan inte ha gått långt utanför. Men matchen slutade alltså 1-1 och Kalmar tappar nu i kampen om topp 4 placeringarna och nu är läget allvarligt. Det är något märkligt med Kalmar FF på senare år. Vi pratar om Kalmar som om de ligger i en bottenstrid och är på gränsen till att åka ur men ändå ligger de på en stabil placering i mitten av tabellen. Men jag tror att verkligheten kommer att komma ikapp Kalmar nu om man inte tar tag i de problem som man lider av. Jag tror det viktigaste av allt är att man måste vara ärlig mot sig själva. Helst ska man gå ut och media och verkligen erkänna rakt ut att vi lider av enorma problem. Nu handlar det bara om att reda ut den här situationen och sedan handlar det om att sikta in sig på nästa år. Jag blir nästan lite provocerad när man går ut och talar om att guldet ska tillbaka till Kalmar senast 2018. Man ska inte ens tala om sm-guld när man för stunden har ett lag som inte klarar av att varken göra två bra halvlekar eller klarar av att göra mycket mål. Så till att börja med bara släpp snacket om sm-guld, elitidrott det är här och nu och just nu så fungerar inte mycket i Kalmar FF. Det som gjorde mig mest besviken i den andra halvleken var att jag tyckte att det var fantasilöst spel. Jag brukar ta till det ordet och jag tycker det är ett ganska bra ord att använda i det här sammanhanget. Jag tycker att fantasin saknas i Kalmars anfallsspel, det finns ingen riktig inspiration i offensiven. Spelare som Måns Söderqvist och David Elm har en förmåga att försvinna helt ur matcherna. När de väl får bollen så har de svårt att få ut något konstruktivt av det hela. Nu har inte BP världens bästa försvar och det gjorde att Kalmar kunde komma lossa på kanterna vid flera tillfällen men alldeles för ofta var det för dålig kvalité på inspelen. Sen blir jag lika förfärad varje gång det finns ett tydligt skottläge men då väljer spelaren lik förbannat att hålla i bollen den där extra sekunden och så rinner chansen ut. Idag tycker jag att Kalmar i slutet av den första halvleken och i stort sett under hela den andra halvleken började tappa en del enkla bollar på mittplan vilket gjorde att BP kunde ställa om snabbt. Om jag minns rätt var det väl på en sådan typ av omställning som BP kunde göra sitt kvitteringsmål på. Som ni hör, det är inte mycket positivt jag har att säga om Kalmar FF just nu. Och då kan ju den som inte är så insatt tro att jag bara är en bitter människa som bara vill hitta fel och syndabockar hela tiden. Men jag kan inte sitta här och tycka att allting är toppen och att läget är hur lugnt som helst och att Kalmar garanterat kommer vara med i toppstriden i höst, det vore ren lögn att säga det. Man måste ju utgå ifrån det som presteras på planen och för tillfället så underpresterar Kalmar något enormt. Det gör riktigt ont att se Kalmar spela fotboll just nu. Och visst är det lustigt hur det kan svänga så snabbt och att det väldigt snabbt kan gå från succé till haveri. Som jag var inne på vid ett tidigare tillfälle inför AIK matchen talade jag om sm-guld och möjligheterna till att utmana Malmö på allvar om vi vann den matchen. Idag när vi skriver den 3 augusti så är jag glad om vi har ett lag som är i allsvenskan nästa säsong. Och då kan man tycka att det låter väl lite väl hårt men jag tycker inte det. Fortsätter Kalmars negativa utveckling under resten av sommaren och en bra bit in på hösten, där man bara gör en bra halvlek och fortsätter göra så lite mål ja då kommer alltså Kalmar att få ett rent helvete. Och ärligt talat det räcker ju bara att kolla på resultatet, man behöver inte ens ha sett matchen. 1-1 mot Brommapojkarna på hemmaplan, det är en fullständig katastrof som bara inte får inträffa. Om Kalmar inte ens klarar av att vinna mot BP hemma hur ska det då gå framöver kan man ju börja spekulera i. Det går ju lätt inflation att dela ut krisstämplar till höger och vänster men nu är vi ändå inne i augusti månad och Kalmar ligger 5:a men kan tappa ytterligare en placering imorgon om Göteborg vinner sin match mot AIK. Och som sagt fortsätter utvecklingen som den har gjort för Kalmar så kommer verkligheten att komma ikapp laget, då kommer lagen där bakifrån att plocka sina poäng och en efter en kommer de passera Kalmar och då är det helt plötsligt inte lika roligt längre att vara Kalmarspelare. Det var ett bra tag sedan vi var riktigt inblandade i en bottenstrid, jag hoppas och tror att vi slipper det i år med men just nu vet jag inte vad jag ska tro. Det är med mycket känslor som jag sitter här och försöker vrida och vända på varenda sten. Att ventilera alla dessa tankar leder förmodligen ingenvart men jag är tvungen att dela med mig av det någonstans. Kalmar FF är för mig just nu ett riktigt märkligt och obehagligt mysterium. Det här med att man bara klarar av att göra en bra halvlek, det är ju helt sinnesjukt. Det måste ju vara att spelarna är för dåligt tränade. Om det inte är det vad beror det annars på?. Jag har en liten teori mitt i allt elände att dela med mig av. Jag känner att innerst inne så finns det ändå någon form av kvalité i det här laget för annars hade man inte legat 5:a efter såhär många omgångar. Fotbollsmässigt är säkert laget riktigt skickliga, men det mentala sviker ju alldeles för ofta. De blir så ängsliga, de blir så otroligt rädda för att tappa poäng eller till och med tappa segern. De blir så rädda för att det värsta ska inträffa och det är klart att då gör det ju det. Nu kommer Cesar Santin in i laget och det är väl meningen att han ska bli någon sorts frälsare. Det är bara att hoppas att han är den som ska lyfta det här laget och se till att flera av spelarna lyfter sig i prestationsnivån. Samtidigt kan man inte lägga allt ansvar på Cesar, det är inte en spelare som vinner matcherna utan det är hela laget. Jag står fast vid det jag sa förra gången, Kalmar måste få igång målproduktionen och man måste kunna mäkta med att göra två bra halvlekar. Senaste vinsten var den mot Mjällby som var första matchen efter VM uppehållet, men matcherna därefter har bortsett från Malmö hemma varit helt katastrofala. Jag vågar inte tro någonting längre, när jag ser Kalmar idag göra den prestationen de gör mot ett lag som förmodligen spelar i Superettan nästa säsong då blir jag riktigt orolig. Jag är livrädd, det här är bland det värsta och tyngsta jag har varit med om sedan jag började följa laget intensivt. Och då har jag inte varit med lika länge som en del andra men jag har ändå följt laget i sisådär 11, 12 år. Det är illa det är riktigt illa Kalmar FF. Vi lider av enorma problem och vi måste ta tag i det nu. Nu är det bara att se sig i spegeln och konstatera att nu lider vi av en kris och vi måste lösa den innan det värsta inträffar.

 

 

Inför matchen mot Malmö på bortaplan hade jag lite blandade känslor. På ett sätt fanns det någon form av optimism med tanke på att Kalmar ändå stundtals under säsongen har spelat helt okej fotboll. Dessutom gjorde Kalmar vad man har hört en ganska bra match mot Malmö förra helgen vilket spädde på förväntningarna ytterligare inför returmötet. En 3 poängare hade betytt mycket med tanke på att Kalmar i första hand jagar en plats i Europa till nästa säsong. Jag är nog inte ensam om att ha förhoppningar om att Kalmar ska vara ett lag för topp 4 varje år med tanke på vad man har presterat sedan man kom upp i Allsvenskan igen 2004. Och gårdagens match var enormt viktig att plocka poäng i.

 

 

Vi börjar med den första halvleken, vi börjar med det positiva innan vi börjar dissa. Den första halvleken tillhör bland det bästa jag har sett av Kalmar under den här säsongen. Det var inte någon jätteoffensiv som Kalmar visade upp, men varje gång man kom till anfall kändes det ändå som att det luktade målchans och att man kunde skaka om Malmö. Backlinjen visade upp en stabilitet och en trygghet i sitt spel. Jag tycker att både Nenad och Thorbjörnsson skötte sig oklanderligt i den första halvleken. Sebastian Ramhorn fick spela vänsterback och gjorde det helt okej med tanke på att det inte är hans normala position. Han spelade uppoffrande och var med vid flera tillfällen och täckte avslut. Thorbjörnsson och Nenad visade upp en pondus som var riktigt skönt att se, de flesta av Malmös inlägg tog de hand om och man lät inte Malmö komma till något jättefarligt avslut. När väl Malmö kom till avslut lyckades man stressa dem så pass mycket att de sköt över eller utanför. Lars Cramer skötte sig bra och tog hand om de inlägg och avslut som gick fram till honom men oftast behövde han inte ens känna på bollen eftersom att han fick en så bra hjälp ifrån backlinjen. Mittfältet fungerade riktigt bra med Tobias Eriksson, Hovda, Papa Diouf och Ismael. Den sistnämnde skulle jag vilja lyfta fram lite extra enbart på grund av den första halvleken han gjorde. Han är ung Ismael men han har visat upp ett otroligt moget spel under de matcherna jag har sett honom. När han väl är som bäst är han en väldigt bra fotbollsspelare. Hans styrka är i första hand hans passningsfot och stundtals får jag lite härliga Sobralense vibbar när jag ser Ismaels passningsspel. Han är en av få i Kalmar som kan slå de här hotande passningarna i djupled mot forwards. Mittfält är en viktig position i dagens moderna fotboll. Det viktigaste för en mittfältare är att han orkar hänga med i tempot och vara en bra spelare både offensivt och defensivt. Men det är också viktigt för en mittfältare att ha ett hotande passningsspel. Varför då? Jo för att forwards måste bli matade med bollar ständigt och det är ofta Ismael som står för de farliga passningarna mot Söderqvist eller David Elm beroende på vem som spelar. Kan Ismael göra fler sådana halvlekar flera gånger i rad då är det dags för honom att gå vidare till en bättre liga än Allsvenskan. Det finns en stor potential i den här brassen, han kan bli en viktig kugge för ett bättre lag än Kalmar. När det gäller anfallarna tyckte jag också att det såg bra ut i den första halvleken. Söderqvist var på hugget ständigt och kunde kanske till och med ha gjort något mål om han hade fått till det när det gäller att komma till avslut. Sebastian Andersson har fått så mycket skit av mig den här säsongen, jag tycker att han har varit helt värdelös och jag har inte tyckt att han har tillfört Kalmar någonting sen han kom. Men idag var faktiskt Sebastian bra med i spelet, han såg pigg ut och det fanns flera tillfällen då han lyckades dribbla förbi några spelare och skapa ett omställningsläge för laget. Det var extra kul att han fick utdelning för sitt hårda slit och det var ett bra avslut han fick på, så ska de sitta bollarna distinkt i nätet fortsätt med det Sebastian. Kalmar gick till halvtidsvila med en 1-0 ledning och det här var som sagt bland det bästa jag har sett av Kalmar i år såhär långt. En fantastisk halvlek både spelmässigt men framförallt taktiskt.

 

 

Nu kommer vi till den tråkiga biten. Det är jättetråkigt att man aldrig får vara nöjd när det gäller Kalmar FF höll jag på att säga. Så illa är det naturligtvis inte det finns de som har det mycket värre givetvis är det så. Men om jag skulle säga att allt är frid och fröjd och att det känns riktigt stabilt i Kalmar då skulle jag ljuga för det stämmer inte. Kalmar har enligt min uppfattning under ett antal säsonger i rad nu haft förbannat svårt att orka med att göra två bra halvlekar. Antingen har man gått ut och gjort en usel första halvlek och sedan spelat propagandafotboll i den andra eller tvärtom. Jag ska inte säga att det är samma visa om och om igen i match efter match men det är alldeles för ofta som det sker att Kalmar bara mäktar med att göra en bra halvlek. Jag är absolut ingen fotbollsexpert, jag är bara en supporter och en lekman i sammanhanget. Men jag vet ändå att för att vinna fotbollsmatcher så måste du göra två bra halvlekar. Du kan inte bara gå ut och göra en bra första halvlek för att sedan tappa allting i den andra halvleken. Men det var precis det som skedde i den här matchen. Det började redan vid det tidiga kvitteringsmålet i den 47:e minuten. Det finns vissa mål man inte kan försvara sig mot där det bara är att gratulera motståndaren till ett vackert anfall, men på det sättet som Kalmar släpper in kvitteringen den målchansen känns lite väl lättillgänglig. Det hade kunnat förhindrats helt klart. Det handlar om att vara med från start och på att igen och inte slå sig till ro och tänka att det här är lugnt. Det andra målet är ett riktigt skitmål, Rosenberg kommer och sätter dit pannan om jag minns rätt och sedan råkar Sebastian Ramhorn få bollen på sig och in i eget mål. 3-1 målet kändes nästan identiskt med kvitteringen med en viktig skillnad att Cramer borde ha tagit bollen. Jag tycker att man kan kräva att en proffsmålvakt ska ta ett skott från det avståndet och från den vinkeln. Viktigt att poängtera här är att den går inte i krysset utan den går i den höjden som målvakten brukar tycka om att bollen kommer i. Möjligen ska inte Cramer limma bollen men han borde kunna parera bollen åt sidan eller till hörna. Dels var det 3 ganska billiga mål som Kalmar släppte till och det är illa nog det. Men som jag var inne på spelmässigt så fungerade ingenting i den andra halvleken. Det var som om att Kalmar slutade att spela. Det som gör mig orolig är att jag ser inte riktigt den här tydliga ledaren som kan kliva fram och ta tag i spelet på ett radikalt sätt på planen. Inte genom att spela fult men genom att visa lite hårdare takter att nu jävlar här lägger vi oss inte ner och dör utan nu kämpar vi in i det sista. Jag vet att Henrik Rydström hade sina brister som fotbollsspelare, men han var ju oerhört bra på att få igång laget genom att både snacka igång sina lagkamrater men även genom att visa i spelet att nu ger vi inte upp. Tyvärr ser jag inte någon som tar på sig den rollen i dagens Kalmar FF och det är faktiskt oroväckande. Det som skrämmer mig med Kalmar är att man klarar inte av för tillfället att kunna vinna matcher på flera olika sätt. De matcherna Kalmar har vunnit har man gjort 1 eller 2 mål och sedan har man försvarat den ledningen och lutat sig mot en stabil defensiv. Men när det inte fungerar när försvarsspelet dippar något i prestationsnivån ja då får Kalmar problem med att ta poäng i matcherna. Gårdagens match är ett tydligt exempel på det, det börjar bra man gör en riktigt bra första halvlek och går in i paus med en uddamålsledning. Sedan tar det inte lång tid innan man ligger under med 2-1 och då måste man helt plötsligt börja skapa målchanser igen och försöka skaffa sig ett större bollinnehav än vad man har haft tidigare i matchen och det klarar Kalmar inte av den här säsongen. Och jag vill stanna kvar vid detta att Kalmar bara gör en bra halvlek i matcherna. Det här är ett allvarligt problem som Kalmar lider av och man måste få ordning på de bitarna om man vill bli ett stabilt topplag. Och jag kan inte förstå vad som är problemet. Är laget för dåligt tränat? Eller handlar det helt enkelt om de mentala bitarna att de mentala sviker när Kalmar hamnar i uppförsbacke och får sin tänkta matchplan förstörd? Det kanske inte är någon av de här bitarna som det handlar om men helt klart är att det är någonting som inte stämmer i Kalmar när det kommer till att göra två bra halvlekar. Men det allvarligaste problemet som Kalmar lider av just nu och har gjort under ganska lång tid nu är att laget gör för få mål. Återigen det gäller att kunna vinna matcher på flera olika sätt. Tappar man en ledning till 2-1 ja då måste man kunna göra 2 mål till för att få de där viktiga 3 poängen. Det håller inte i det långa loppet att bara luta sig mot ett stabilt försvarsspel. För det kommer dagar då försvarsspelet inte är lika stabilt som det brukar vara, det kommer matcher då man kanske släpper in 2 eller kanske till och med 3 mål och då måste man leverera offensivt så är det bara. Nu har jag inte alla resultaten till mitt förfogande i skrivande stund men det kan inte vara många matcher i år som Kalmar har gjort mer än 2 mål i, frågan är om det ens har skett den här säsongen? Det här gör mig bekymrad och riktigt orolig. För det här kommer att straffa sig i det långa loppet. Det är inte hållbart att Kalmar gör så lite mål som de gör för tillfället. Målproduktionen måste komma igång så enkelt är det. Samtidigt har Kalmar Måns Söderqvist som har gjort 9 mål hittills så det känns lite motsägelsefullt att sitta här och vara orolig men jag är faktiskt orolig inför framtiden. Lossnar det inte snart offensivt ja då kan det bli en riktig jobbig höst för oss supportrar och för laget. Nu tror jag att de poängen som Kalmar har samlat in under våren och sommaren kommer vara tillräckligt för att inte hamna i någon bottenstrid. Men om Kalmar ska lyckas med att nå en Europaplats eller åtminstone upprepa den 4:e plats man nådde ifjol ja då måste man börja göra mål nu. Kalmar har visserligen varit duktiga på att sprida ut målskyttet över flera spelare, men just nu är det för få spelare som kliver fram när det verkligen står och väger i matcherna. Spelare som Sebastian Andersson, Papa Diouf och David Elm kliver ju sällan fram och avgör matcherna. Fasta situationer är också något som Kalmar har varit bra på men som man nu är urusla på att ta vara på. När spelet inte fungerar för stunden ja då är det ju utmärkt att kunna utnyttja fasta situationer det vill säga frisparkar kring straffområdet och hörnor. Men Kalmar utnyttjar ju inte de möjligheterna i matcherna och det är klart att då blir det inga mål. Många hoppas att Pär Ericsson ska frälsa laget, men av det jag såg av honom idag så känns han inte alls som någon som går in och gör 10 mål under det som återstår av den här säsongen.

 

 

 

Slutligen för att försöka summera alltihop så vill jag säga följande. Kalmar måste få en kontinuitet i sitt spel och få till en jämn prestationsnivå i matcherna. Det går bara inte att göra en bra halvlek och sedan spelar man som ett allsvenskt bottenlag i den andra halvleken för att inte säga som ett superettanlag. Och kanske det viktigaste av allt och visserligen går de här sakerna hand i hand men jag tycker att målskyttet är ett större problem än att Kalmar pendlar i sin prestationsnivå. Målskyttet måste komma igång och då menar jag nu. Att laget gör så lite mål kan komma att bli förödande och det kan komma att slå tillbaka på laget något enormt till hösten. Fortsätter Kalmar att inte kunna prestera i hela 90 minuter i matcherna och målproduktionen inte börjar komma igång ja då kan vi glömma topp 4 och den övre halvan överhuvudtaget. Om resten av säsongen är identisk med den första halvan av säsongen ja då kommer Kalmar att hamna på en 9:e plats kanske till och med en 10:e plats. Det kan låta hårt men det är så det är. Det är bara att titta på fakta kommer du in i en rejäl svacka och tappar poäng eller till och med börjar förlora fler matcher än du vinner ja då finns det inte en möjlighet att du hamnar på den övre halvan. Så det är de bitarna som Kalmar måste börja få ordning på annars så kommer den här säsongen att sluta i katastrof. När jag säger katastrof så menar jag inte någon degradering, men jag menar att Kalmar kommer att hamna på den undre halvan och få lag som Falkenberg och Gefle framför sig och skulle de lagen komma före Kalmar i tabellen ja då kan man inte tycka att säsongen är godkänd sett ur Kalmars perspektiv. Jag är riktigt orolig, jag är nästan livrädd. Det är två riktigt allvarliga problem som Kalmar lider av den här säsongen och jag håller alla mina tummar för att de kommer till rätta med de så fort som möjligt. Just nu vet jag inte vad jag ska tro. Jag vet inte hur den här den här säsongen kommer att sluta. Om inte målen börjar trilla in om inte Kalmar klarar av att göra två bra halvlekar snart, ja då kommer hösten att bestå av ångest och mycket negativt snack istället för en optimism och positiva tongångar om framtiden. Ta tag i att nu Kalmar, nu innan det är för sent.

 

Eftersom det här inlägget skrivs mitt i natten ska jag inleda med att säga att imorgon spelar Kalmar FF borta mot Malmö FF då Allsvenskan vänder. Vi har nu spelat exakt halva serien, vi har redan framme vid omgång 16 till helgen.

 

 

Hur skulle jag då vilja beskriva Kalmars säsong såhär långt då? Det har varit höga berg och djupa dalar som det alltid är med Kalmar nuförtiden. Det känns som att sen de tog guldet har det aldrig varit någon säsong därefter som har känts riktigt stabil då allting bara har rullat på. Jag personligen har alltid hittat någonting att hacka på, men det kan ju bero på att jag är en riktig pessimist när det kommer till lagidrotter. Jag är nog inte född pessimist men jag har blivit mer pessimist ju äldre jag har blivit. Men jag ska för en gångs skull vara positiv och säga att jag tycker att det har varit en hyfsad kvalité på spelet under de här 15 omgångarna. Stundtals har Kalmar blixtrat till och bjudit på ruggigt fin fotboll. Den matchen jag tänker på framförallt är matchen mot Norrköping och då tänker jag på den andra halvleken i synnerhet. Då spelade Kalmar en riktig drömfotboll, man spelade ett fartfyllt anfallsspel varierat med att man kom runt på kanterna och att man även kunde skapa målchanser efter att ha spelat sig fram centralt i banan. Det var målchans i varje anfall mer eller mindre och det var riktigt roligt att se. Om Kalmar kunde komma upp i den nivån i varje match då ser det riktigt lovande ut inför framtiden. Men tyvärr så är det ett faktum att Kalmar har en förmåga att lite för ofta dimpa ner på lägstanivån och det gäller att man försöker att undvika att hamna på lägstanivån alternativt att man balanserar upp det och har en hög lägstanivå. Men det är lättare sagt än gjort, ibland så låser det sig ibland funkar ingenting ute på planen. Det fascinerande med idrotten och framförallt fotbollen är att när ett lag går dåligt då är det sällan det bara handlar om enskilda spelare utan det är verkligen hela laget som inte håller måttet. Ta bara matchen mot AIK som ett exempel där ingen spelare i Kalmar var bra och då menar jag verkligen ingen. Och när det går emot en då börjar man försöka hitta på egna saker med bollen och kanske börjar överarbeta situationer istället för att spela enkelt som ju är så svårt. Den matchen är en av de sämsta matcherna jag någonsin har sett Kalmar spela under den relativt korta tid som jag har följt laget. Det fanns så många fel i den matchen. Man fick inte till något ordnat spel, passningsspelet fungerade inte alls. När man väl vann bollen så gav man bort den till AIK som kunde ta hand om den och genast skapa ett tryck mot stackars Lars Cramer som inte fick mycket hjälp den eftermiddagen. AIK matchen tillsammans med Häcken matchen är för mig de två riktiga plumparna i protokollet och då tänker jag inte bara på resultaten utan på spelet först och främst. Visst man får vara ödmjuk inför uppgiften, AIK och Häcken är två starka fotbollslag som är svåra och möta och som förmodligen kommer att vara med och slåss om ett allsvenskt guld till hösten. Men vill Kalmar vara med och fightas om Europaplatser i höst ja då behöver man kunna matcha topplagen och helst vinna de matcherna. Att bara ta poäng mot de lagen som ligger under Kalmar själva i tabellen men inte vinna någon match mot lagen på den övre halvan det håller inte om man vill ut i Europa. Nu såg inte jag matchen mot Malmö och därför blir det såklart ingen analys av den matchen då jag tycker att man måste ha sett en match för att kunna uttala sig om den. Men av de rapporter jag har läst och hört så är känslan att det är lite mer positiva tongångar kring Kalmar för tillfället. Måns fortsätter att göra mål och försvarsspelet var stabilt som det har varit under i stort sett hela säsongen. Och bara det faktumet att Kalmar lyckades matcha Malmö trots att man saknade en del tongivande spelare gör att det föds en enorm optimism även hos mig som är lite mer pessimist. Nu vågar jag helt plötsligt börja drömma lite om det där guldet igen, sen inser jag att det är inte särskilt troligt och så drar jag ner mig själv på jorden igen. Men om inte annat så drömmer jag om en plats i Europa League kvalet. Det är inte alls omöjligt att Kalmar kan fixa det med tanke på hur spelschemat ser ut. Malmö borta väntar som sagt härnäst, bortsett från Elfsborg är det den svåraste bortmatchen i Allsvenskan. Det är inte många lag som kommer ta poäng där och därför känner jag att Kalmar får vara nöjda om de klarar oavgjort. En seger vore givetvis helt fantastiskt och då kan Kalmar rida vidare på de positiva tongångarna som finns kring laget för tillfället ett litet tag till. Efter helgens match väntar Brommapojkarna hemma, Åtvidaberg borta och Falkenberg hemma. Dessa matcher tror jag kommer få ganska stor betydelse för hur den här säsongen kommer att sluta. Nu är det början av slutet så att säga som ska inledas och då gäller det att ta så mycket poäng som det bara går för att skaffa sig ett så bra utgångsläge inför höstens matcher. Jag hoppas och tror att Kalmar börjar hitta tillbaka till en kontinuitet i det man gör på planen och kommer tillbaka till en jämn prestationsnivå som jag ändå tycker att man visade upp under större delen av förra säsongen även om förra året inte var felfritt på något sätt. Lyckas Kalmar med att få med sig exempelvis 10 poäng av 12 möjliga på de här 4 matcherna ja då ser det helt plötsligt riktigt ljust ut inför framtiden. Men det kan lika gärna bli så att det blir förlust i Malmö och sen tar man bara 1 poäng mot Brommapojkarna och förlorar mot Åtvidaberg och Falkenberg och då är vi tillbaka på ruta 1 igen med det här negativa snacket kring laget och att det ser väldigt mörkt ut. Det som är lurigt med Kalmar är att när det ser bra ut så ser det riktigt bra ut och då börjar man genast att sikta riktigt högt. Men när Kalmar spelar som sämst så är de riktigt dåliga, när Kalmar spelar dåligt då håller de samma låga nivå som Gefle och Brommapojkarna för att ta några exempel. Hade Kalmar haft en högre lägstanivå ja då hade vi inte behövt vara särskilt oroliga för att resultaten inte ska ticka in utan då hade vi kunnat luta oss tillbaka och slappnat av. Men när Kalmar inte får det att stämma ja då kan man få stryk av vilket lag som helst, till och med av Brommapojkarna och Falkenberg.

 

 

 

Men det är inte bara resultaten som kommer att avgöra hur den här säsongen slutar, mycket handlar om vad som händer i det här transferfönstret. Måns Söderqvist har det ryktats en del om att han ska flytta till norska ligan. Det råder säkert delade meningar om hur Kalmar ska agera. Jag väljer att se det hela från två perspektiv. Det ena perspektivet är som Kalmarsupporter och då tycker jag att jag vill helst att så många som möjligt av de som är aktuella för att lämna ska stanna. Har man som i Kalmars fall en av Allsvenskans för närvarande bästa målskyttar så hade jag nog helst velat att mitt lag hade varit lite rädda om den spelaren. Skulle man sälja Måns så kan jag känna att då försvinner ju den där spetsen i anfallet. Då försvinner han som kan kliva fram när matcherna står och väger och göra de där enkla målen som gör att vi vinner matchen istället för att spela oavgjort eller i värsta fall förlora den. Och jag känner spontant att om Måns Söderqvist skulle försvinna, vem ska göra målen då? För mig finns det ingen given spelare i den trupp som finns idag som kan kliva fram och ersätta de 9 mål som Måns har gjort hittills. Papa Diouf är en offensiv spelare men han har haft en tung period och har inte tagit en plats i startelvan. Han kan spela både på det offensiva mittfältet men kan även gå in som forward, men jag ser inte att Papa skulle kunna gå in och göra 10 mål på de avslutande 15 matcher som nu återstår för mig är det otänkbart. David Elm har visserligen visat upp en målfarlighet både när han kom tillbaka förra sommaren och även nu under våren och sommaren. Men det är inte David Elm som ska göra 15 mål i Allsvenskan, för mig är han inte den typen av spelare. David är för mig mer en kämpe som jobbar hårt för laget. Och har man den spelstilen som David har så offrar man otroligt mycket för laget och när man då ska göra någonting med bollen som kräver riktigt hög kvalité så kan det vara svårt att få till något konstruktivt i sitt spel. Sebastian Andersson vill jag inte ens kommentera för tillfället han har ju varit så usel så det är inte klokt. Och till er som säger att han är inte helt under isen, ja till er vill jag säga att han är ta mig sjutton inte helt över isen. Pär Ericsson har jag inte sett spela än men han fick i varje fall ett kort inhopp mot Malmö nu sist. Det känns skönt att han fick debuten avklarad. Jag hoppas att han är den spelare vi har letat efter sedan Patrik Ingelsten lämnade oss. Samtidigt är jag väldigt försiktig med att vara lyrisk över värvningen för det har känts som att de senaste åren så har man suttit och imponerats av spelare i andra klubbar och sen när de väl kommer någon liknande spelare till oss i Kalmar så går det åt helvete. Sebastian Andersson är det senaste exemplet på det. Jag tyckte han var grym i Ängelholm och var överlycklig när Kalmar vann dragkampen med Djurgården om att han skulle krita på ett kontrakt. Nu har han ett kontrakt med Kalmar som går ut 2016 och personligen så vill jag bara att han ska lämna så fort som möjligt, för han håller bara inte på den här nivån. Eller förlåt jag ska korrigera mig lite, han passar i varje fall inte in i Kalmars sätt att spela fotboll. Men Pär Ericsson gjorde ändå 14 mål om jag inte minns fel för Mjällby under en säsong. Det är skillnad på Mjällby och Kalmar givetvis men det är klart att man gör inte 14 mål i Allsvenskan av ren tur utan då är man en ganska bra anfallare som bör spela i ett stabilt allsvenskt lag för att inte säga ute i Europa till och med. Mycket hänger på Pär Ericsson, det är bara att hoppas att han får det att lossna igen och att han hittar tillbaka till det spel han hade i Mjällby och Gais för den delen där jag också tyckte att han var bra. Melker Hallberg har det också pratats en del om och senaste spåret är att han ska till Udinese. Hade Hallberg försvunnit efter förra säsongen hade jag inte varit förvånad för då var han en av Allsvenskans bästa spelare. I år har han inte alls imponerat och har haft en väldigt tung säsong såhär långt så jag vet faktiskt inte vad Udinese ser hos honom i år. Det finns ingen som helst logik i att han skulle lämna i år med tanke på det han har presterat i hittills. Men låt säga att både Melker Hallberg, Måns Söderqvist och till och med Jonathan Ring skulle försvinna ja då måste Kalmar hitta någon ersättare. Jag brukar alltid poängtera att enskilda spelare är inte ett helt fotbollslag utan det gäller att få ihop helheten, men säljer Kalmar dessa tre spelare då försvinner ju all kreativitet och fantasi i anfallsspelet och då blir jag orolig. Därför hoppas jag att Kalmar har några trådar ute och att man är redo att slänga in ersättare om dessa namn som jag nyss räknande upp försvinner. För det finns några riktigt mörka exempel på klubbar som har sålt allt de har haft och sedan har det gått åt skogen. För att konkretisera mig så tänker jag på Hammarby säsongen 2009, man sålde Charlie Davies och Lolo Chanko på sommaren och sedan vet vi hur det gick för Hammarby under resten av den säsongen. Ska man sälja spelare då måste man också kunna ta in spelare som kan ersätta dem. Och jag tvekar inte en sekund på att det finns spelare på marknaden som skulle kunna gå in att göra ett bra jobb i Kalmar under en kort period. Men frågan är finns det spelare i den nuvarande truppen som kan gå in och ersätta Söderqvist, Hallberg och Ring? Kan Papa Diouf kliva fram? Kommer det någonsin att lossna för Sebastian Andersson? Osv. Och dessa frågor leder mig genast in på min nästa fråga som får avsluta det här inlägget och den lyder precis som rubriken lyder. Nu vänder serien, men vart hamnar Kalmar FF?

 

Den 12 juni väntade en hel månads fotbollsfest framför oss. Det har varit fotboll mer eller mindre varje dag i en månads tid. Men nu är det över. En efter en försvann de stora nationerna. Ändå var det två stora nationer som gjorde om guldet till sist och det blev Tyskland och Argentina som gjorde upp om den ädlaste av valörer. Här kommer en liten sammanfattning om vad jag har tyckt och känt under detta VM.

 

 

Jag får väl börja med att ta ett grepp om mitt Brasilien en sista gång. För det blev ju verkligen inte som vi hade tänkt oss. Brasilien gick in i den här turneringen som starka favoriter till att ta guldet. Jag kände två saker inför det här mästerskapet. Det ena var att antingen skulle Brasilien att lyckas att få publiken till den tolfte spelaren och bäras fram av den och lyckas ta sig till final genom att dra fördel av hemmaplan. Eller så skulle det bli det motsatta att spelarna helt enkelt inte klarade av att hantera pressen och då tänker jag framförallt på det yttre trycket från media och det brasilianska folket generellt. Jag har varit inne på det här tidigare, men jag vet aldrig om vi varit med om ett landslag som spelat under en sådan press som Brasiliens fotbollsherrar har gjort under detta VM. Det måste vara ett helvete att spela under en sådana press och det var det ju bevisligen också. Det är självklart att Brasilien är en av de stora besvikelserna i den här turneringen. Att laget inte ens tar en medalj på hemmaplan det är absolut inte godkänt. Personligen tyckte jag att skulle Brasilien nå en semifinal så var det ändå godkänt och då kunde man ändå vara stolta över det man har presterat. Men på det sättet man förlorade mot Tyskland i semifinalen var bara inte okej, Brasilien var helt bedrövliga i den matchen. Jag har fortfarande inte fattat vad som hände i den matchen egentligen, men det var en total kollaps. Det yttre trycket med alla förväntningar har de bara inte kunnat hantera, jag är helt övertygad om att fotbollsmässigt så är de här unga herrarna riktigt duktiga. Men det mentala sviker ju och då är det inte lätt att prestera på topp. Och nu när man summerar det hela tycker jag att Brasilien gör egentligen bara tre bra halvlekar i detta mästerskap. Jag tänker på matchen mot Kamerun då man spelade en riktigt underhållande och effektiv fotboll som gav resultat, då började man få lite guldvibbar. Men då ska det samtidigt vägas in att Kamerun hade redan åkt ur turneringen. Den första halvleken mot Colombia var också den riktigt bra, där visade Brasilien en bestämdhet i attityden att vi ska gå ut och ta tag i det här från början det handlade bara om att köra. Men bortsett från de här tre halvlekarna så presterade Brasilien inte alls tillräckligt bra fotboll. Tre bra halvlekar på ett helt mästerskap, det säger sig självt att då vinner man inget VM guld. Med facit i hand ska Brasilien vara tacksamma att de gick så långt som de gjorde. Redan i åttondelsfinalen mot Chile var det väldigt darrigt och där tyckte jag att man egentligen skulle åkt ut redan då. Jag har varit inne på detta tidigare men det här är givetvis det enskilt största misslyckandet i brasiliansk fotbollshistoria. Att man inte ens tar en medalj är såklart underkänt och framförallt på det sättet man avslutar turneringen på med 1-10 i målskillnad det kan man inte på något sätt vara nöjd med. Försvaret har varit under all kritik. Den som får godkänt i Brasilien för sin insats är Neymar, han visade så länge han var med att han pallade trycket. Han njöt av att spela och presterade riktigt bra, men även han hade dippar i sin prestation och då måste fler kliva fram och hjälpa till men det var det ingen som gjorde och en spelare gör inget lag och det vet vi alla. Det var för många spelare som underpresterade som Hulk, Fred, Willian och Dani Alves bara för att ta några exempel. Samtidigt får man vara ödmjuk, det var många debutanter i det här laget och man kan inte kräva att de ska springa hem VM guldet bara för att det är hemmaplan. Men jag förstår att folket på ett sätt kräver det, lägger man ner så mycket pengar på ett mästerskap då förutsätter jag att man som supporter vill ha någonting tillbaka. Jag hoppas och tror att Brasilien får ihop ett bra lag till VM i Ryssland om fyra år. Är det i stort sett samma lag som Brasilien ställer upp med då ja då vet man vad det innebär att spela ett VM och då är det lättare att få ut det bästa av sin kapacitet. Jag är ändå positiv inför framtiden men det är klart att för stunden så känns det ju givetvis förjävligt. Det här VM:et blev inte vad man hade hoppats på om man sympatiserar med Brasilien. Det skulle bli Brasiliens VM men det blev det inte, laget räckte inte till och man var inte värda att ta sig till final svårare än så är det inte.

 

 

 

Jag vill lite kort nämna sagan om Costa Rica. Detta putteland på 3 miljoner invånare tog sig alltså till kvartsfinal och var en straffläggning ifrån att ta sig till semifinal. Under den här sommaren blev jag förälskad och det var i Costa Ricas landslag. För man kan inte annat än älska det som de här spelarna har presterat. Förutom Celso Borges som vi känner igen från AIK så kunde jag inte en spelare i det här laget. Jag var helt övertygad om att Costa Rica skulle sluta sist i gruppen på 0 poäng och med sisådär 1-11 i målskillnad. Men det här laget charmade oss alla och nådde hela vägen fram till kvartsfinal. Och det var ju inte bara på ren tur som man tog sig till kvartsfinal utan man var också värda det. Costa Rica spelade en riktigt rolig fotboll. Det är en fotboll med fin teknik och med väldigt kvicka omställningar. Men det som har imponerat mest på mig när det gäller Costa Rica är deras försvarsspel, man visade upp ett väldigt fint försvarsspel. Det var inte rena hönsgården i straffområdet utan kom det ett inlägg mot straffområdet ja då nickade man bort den. Och spelarna var inte heller rädda för att kliva upp i banan och sätta en hård och aggressiv press i ett så kallat offensivt försvarsspel. Sedan var man effektiva och tog vara på de chanserna man fick och det är mycket viktigt att sätta sina chanser när man på förhand är en underdog. Jag känner såhär att vinner man en grupp bestående av Uruguay, Italien och England det gör man inte på ren tur utan då krävs det att du presterar riktigt bra fotboll och det gjorde Costa Rica. Det kändes som att det skulle räcka hur långt som helst för Costa Rica men till slut kom verkligheten ikapp det här underbara gänget och laget åkte ut mot Holland på straffar. Och ärligt talat hade Costa Rica gått vidare till semifinal ja då hade det kanske inte varit helt rättvist. För Holland var det bättre laget i kvartsfinalen och borde egentligen ha avgjort matchen både under ordinarie tid och även i förlängningen. Men det är en fantastisk resa som Costa Rica gjorde och de ska vara förbannat stolta över det som de har åstadkommit. De har absolut ingenting att skämmas för de tog sig till kvartsfinal och det var fullt välförtjänt.

 

 

 

Jag vill lite kort nämna de negativa överraskningarna utöver Brasilien. Jag tänker inte bli lika långdragen kring resterande nationer som jag tyckte var värda att ta upp men jag har lite att säga i varje fall. Portugal, vad sjutton var det som hände? Här satt jag i november och hyllade Portugal och sa att Sverige har ingenting att skämmas för eftersom man möter ett lag som har potential att gå till VM semifinal. Och så åker Portugal ur gruppspelet i en grupp bestående av Ghana, USA och Tyskland. Och med tanke på vad Portugal presterade spelmässigt känner jag nu med facit i hand att Sverige kunde lika gärna ha fått den platsen för jag tror banne mig inte att de hade gjort det sämre. Portugal är givetvis en av de stora besvikelserna, inte bara för att de åker ur gruppen utan på sättet man gör det på. Jag kände redan efter den första matchen mot Tyskland att det här kan gå åt helvete för Portugals del. Och jag tycker inte att Portugal aldrig kom upp i tillräckligt hög nivå för att vara ett lag för att vara med och slåss om medaljerna. Ronaldo underpresterade känner jag men samtidigt det är samma sak där som i Brasiliens fall att en spelare gör inget lag han kan inte göra det på egen hand. Och även om det känns som att Ronaldo emellanåt kan fixa allting själv så måste han ändå få hjälp av sina medspelare och han fick inte tillräckligt med hjälp. Portugal höll inte måttet och är en av VM:s stora besvikelser. Lite kort vill jag lite kort beröra Spaniens insats som givetvis inte går att se förbi. Att Spanien inte skulle vinna sin fjärde raka titel det kan jag köpa men att man inte ens går vidare från gruppspelet är såklart ett fiasko. Holland och Chile är båda två bra fotbollslag men Spanien ska vara klassen bättre och borde ha slagit bägge två. Men när det gick som det gick mot Holland i premiären då kände man att det här kan bara sluta på ett sätt. Det låste sig för Spanien rent kollektivt då inte många spelare kom upp på en hög nivå. En av de starkaste bidragande orsakerna till att det gick som det gick är Iker Casillas. Världens bästa målvakt enligt många men har varit petad under en lång tid i Real Madrid och endast fått spela i Champions League men inte i ligan. Och då kan man ju ställa sig frågan varför lät man inte någon annan få chansen i Spaniens mål varför vågade man inte chansa och slänga in en Pepe Reina som ändå har varit på lån i från Liverpool i Napoli och som fått slipa matchformen inför VM. Men jag ska inte skylla allting på Casillas för Spanien hade definitivt inget försvarsspel mot Holland. Än en gång blev det inte Afrikas VM, de som var närmast att ta sig till kvartsfinal var Algeriet och detta efter att ha pressat Tyskland till en förlängning i åttondelsfinalen. Men bortsett från Algeriets framfart så var det inte Afrikas VM på något sätt. Nigeria hade jag förväntat mig mer av, de har ändå spelare som har erfarenhet från Premier League och Serie A och då tycker jag att man borde kunna gå längre än till en åttondelsfinal. Elfensbenskusten borde ju med tanke på att motståndet i gruppen hette Japan, Colombia och Grekland ha gått vidare till åttondelsfinal. Att Elfenbenskusten med det laget de har åker ut i en direkt avgörande match mot självaste Grekland det är för dåligt. Ghana hade en lite för svår grupp för att ta sig vidare men jag tycker ändå att spelmässigt så ska de inte vara besvikna för de gjorde bland annat en kanonmatch mot Tyskland som för övrigt var VM:s bästa match. Men det är klart går man inte vidare från gruppspelet då kan man inte var nöjd med sin prestation. Problemet med de afrikanska lagen är att de är oerhört tekniska och spelare en ruggigt fin fotboll emellanåt men de har väl inte riktigt organisationen för att nå riktigt långt. Jag saknar en välorganiserad defensiv i första hand när det gäller de afrikanska lagen, lyckas man med att komma med en stark defensiv och när man får ihop helheten i spelet ja då är jag övertygad om att vi kommer att få se ett afrikanskt lag nå den där efterlängtade semifinalen.

 

 

 

Jag känner att det finns inte så mycket att säga om finalen. Det var en ganska tillknäppt tillställning där ingen ville göra bort sig och det är klart att det är normalt att det blir så. Men jag blev lite besviken på Tyskland som skämt bort oss med en sån fin fotboll och så knyter det sig lite i finalen när man väl ska sätta spiken i kistan. Men rätt lag vann naturligtvis, jag tycker att om man tittar på hela turneringen så spelar Tyskland den bästa fotbollen. Det finns en organisation i det här laget som är helt makalös. Det är inte många målchanser som laget släpper till. Det finns en enorm professionalism och disciplin i det här laget som är helt fantastisk att se. Det finns en situation som jag tycker är väldigt talande och det är när Özil missar ett friläge vid ställningen 0-7 i semifinalen och sedan tar han inte hemjobbet och han blir utskälld av en lagkamrat när Oscar gör 1-7. Att behålla professionaliteten i det läget och verkligen köra hela vägen in på målsnöret det är sånt som gör mig oerhört glad som fotbollsupporter och som supporter till lagidrotter överhuvudtaget. Det gäller att inte tappa koncentrationen vid något tillfälle, man spelar till domaren blåser oavsett om man leder med 7-1 eller ligger under med 1-0. Grejen med Tyskland är att det finns så många olika matchvinnare i laget den här gången var det Götze som klev fram och blev den stora hjälten. Men det kunde lika gärna ha varit Klose, Müller eller Schweinsteiger som avgjort matchen. Det finns så många matchvinnare i det här laget. När det gäller Argentina så saknar jag lite spets och då har man ändå Lionel Messi att tillgå. Men Messi visade återigen att han håller inte på den här nivån. Han har inte varit bra i Barcelona den här säsongen och i landslaget fortsätter han att underprestera. Han hade sin chans nu när Argentina snubblat fram till VM final med en hel del tur att kunna kliva fram och bli den store hjälten och frälsaren och bli större än Maradona. Men för mig är Maradona fortfarande större än Messi. Maradona presterade i VM sammanhang och var den som kunde avgöra matchen på egen hand men det har inte Messi varit på samma sätt. Han har underpresterat och det var helt fel att han fick pris som VM:s bästa spelare, där känns det som att man vill fjäska lite ytterligare för Messi. Jag tycker att rätt ska vara rätt, bäst spelare ska få pris som VM:s bästa spelare och det var ett skämt att Messi fick priset och det står jag för. Men det är inget snack om saken att Tyskland är värdiga vinnare, jag sa redan innan VM började att Tyskland skulle vinna guldet. Jag kände att det var deras tur i år, jag tyckte att de spelade bäst fotboll i Sydafrika också men då råkade Spanien bara vinna för de var inne i en sån trend där de hade all tur med sig. Men den här gången var det Tysklands tur. Den här gången vann det laget som spelade bäst fotboll VM. Och det är skönt att konstatera nu när vi har facit i våra händer att den bästa fotbollen vann VM. Det är bara att gratulera Tyskland till en fantastiskt genomförd turnering, lite krampaktigt spel mot Argentina visst lite frossa drabbades man av där. Men på det stora hela så spelar Tyskland en helt fantastisk fotboll. Nu är det inget snack om saken nu är det bekräftat ännu en gång, tysk fotboll är världsledande. Tyskland är världsmästare och det är ingen slump att de vann detta VM, för de har varit bäst under många år nu på klubblagsnivå och den här gången så fick även Die Nationalmannschaft till det.